tisdag 9 november 2010

Feminismen är ett hån mot kvinnor (och män)

Hyacinth Bucket och hennes toffel till man, Richard. Är det så här genusforskarna vill att män ska vara?

Jag är säkerligen inte ensam om den åsikten, det finns säkert många där ute som delar den. Egentligen borde jag väl skriva att feminismen har blivit ett hån mot kvinnor för det började ju bra, med kraven på rösträtt för kvinnor och samma lön, den sortens saker. Jag behåller dock ursprungsrubriken för det får väl alltid nån att reagera. Men senare tiders feminister har alltmer blivit militanta, framför allt i orden, och de för fram idéer som hör hemma mer i Mussolinis Italien än i ett modernt demokratiskt samhälle. Läs bara Pär Ströms, Matte Matiks och Tanja Bergkvists respektive bloggar så får ni se vilka tokerier som kommer från genusforskningen (vilket ord förresten!). Det heter alltså genusforskning efter det latinska ordet genus, kön, släkte, familj men det handlar mer om kvinnor och vad kvinnor ska göra för att ta makten från vad dessa "forskare" kallar patriarkala strukturer. Det där sista, är det oss män det?

Hittills har jag dragit mej för att skriva rätt ut om feminism här eftersom jag dels funnit saken absurd och dess proponenter lika världsfrånvända som nånsin skivbolagen och upphovsrättsivrarna i fildelningsdebatten och AGW-förespråkarna i klimatdebatten men idag fann jag detta inlägg på Pär Ströms blogg och blev väldigt besviken på dessa så kallade feminister. De har gjort ordet och hela rörelsen till ett åtlöje med sina insinuanta påhopp på oss män. Uttryck som "dra hela lasset" och liknande dumheter verkar vara samma sorts guilt-by-association och verbala övergrepp som används i de debatter jag vanligtvis återger här. En man som drar hela lasset är enligt dessa "forskare" mer önskvärd för då verkar han ses som en slav. Det är en studie i Storbritannien som visar att män blir lyckliga av hushållsarbete. Det är tolkningen av den studien som Pär Ström reagerar på.

Så här skriver Pär:

"en stor brittisk undersökning, omfattande 1.100 arbetande pappor, har kommit fram till följande:
- Yrkesarbetande män blir mindre stressade när de får tillfälle att lägga tid på att diska, tvätta, laga mat och vara med barnen
- Det är mest kvinnor som uttrycker åsikten att det är ”kvinnogöra” att ta hand om barnen
- Många av papporna i studien lider av svår stress
- De pappor som mår bäst är de som utför mycket hushållsarbete.
- 82 procent av de heltidsarbetande papporna önskar att de hade mera tid att vara med familjen

Detta skulle man ju kunna tolka som att männen lever ett liv de inte riktigt vill leva. Att de pressas till något. Att du gör en stor uppoffring. Att de är undertryckta för att de tvingas ut i det stressiga arbetslivet för att dra in pengar till sina kvinnor. Att kvinnorna är lyckligt lottade som i högre utsträckning kan vara hemma och utföra det avkopplande arbetet med mat och barn – och uppnår en bättre balans mellan yrkesarbete och hushållsarbete.
Vissa kanske till och  med skulle göra en ännu mera långtgående tolkning – att kvinnor är priviligierade som kan utnyttja sin könsroll till att skicka ut sina karlar för att dra in pengar så de själva slipper (för att nu förenkla situationen en aning).
Men så tolkar inte Aftonbladet Wendela resultatet av den brittiska studien. De skriver istället:
”Men trots detta är det fortfarande kvinnorna som drar det tyngsta lasset hemma.”
Jippiii, där satt den!
Och som vanligt nämns inget om vem som drar det tyngsta lasset när det gäller pengaindragande (eller för den delen hemmarenovering, avloppsrensning, bilmekande, snöskottning…)".

Det är faktiskt sant det han skriver. Vi män drar faktiskt det egentliga tunga lasset hela tiden, åtminstone om man ska hårddra det och dra alla över en kam utan hänsyn till individerna bakom. Problemet är att det inte syns när vi gör det eftersom vi gör det antingen borta från hemmet eller utomhus vid hemmet. Den diskussionen gillar jag inte, eftersom det som sagt drar alla över en kam.

Men egentligen behöver vi inte bråka om vem som drar det tyngsta lasset. Det är bara de som vill ha mest uppmärksamhet som känner sej mest förtryckta. I vilket fall som helst har feminismen utvecklats till ett hån gentemot både kvinnor och män. Man kan tycka vad man vill om styrkeförhållandet, förmåga att samarbeta etc för det är till syvende och sist upp till varje individ att vara sån. Ner med det kollektiva fascisttänkandet, fram för mer individuellt kollegialt tänkande!

Populära inlägg