fredag 26 juli 2013

Var går gränsen mellan kritik och förakt/hat?

När man hör diskussionerna om näthat i media verkar det nästan bara handla om att kvinnor drabbas. Det är den uppfattningen det är meningen att vi ska få, vi som inte direkt har insyn i näthatet. Men jag har alltid märkt att är det några som blir utsatta för påhopp och överdrivna elakheter så är det dom skrikigaste, oavsett kön, som drabbas främst. De som är värst när det gäller elakheter är inte sällan de mest utbildade. De märker kanske inte ens alla gånger att de skadar men deras ord går ingen förbi, inte ens de outbildade eftersom de utbildade uttrycker sej på ett sätt så alla förstår, gärna på ett sätt som får de outbildade att känna sej underlägsna.

Den sortens näthat är ett arv från papperstiden. Den är så subtil att den inte ens klassas som hat av intelligentian trots att orden som yttras ofta är värre än de som skriver ogenomtänkta kommentarer till inlägg och artiklar. Det är lättare att identifiera outbildade som hatare än de utbildade, som använder "fina" ord. Så ju finare ord man har desto mindre benägna blir de som anser sej veta bäst att klassa det som hat. Gränsen mellan hat och kritik då? Var går den? Kan man som Lasse Anrell verkligen jämföra Julio Iglesias skivor med Fritidsresors kataloger? Ja, det kan man eftersom Anrell kritiserade Iglesias musik och val av musik. Däremot kan man inte häckla någon och jämföra denne med diktatorer och avföring, utan bevisning. Det är ett hatbrott och påhopp på ens person. Där har ni gränsen, en ganska skarp sådan. Kritisera en gärning och personens val av gärning men inte personen själv. Det är inte humor om man hoppar på en person och kallar henne/honom för olika saker som inte kan bevisas.

Mycket av detta att kvinnor lyfts fram som offer för näthat handlar om den nya vågens närmast religiösa tolkning av feminismen, den som går ut på att män är förhatliga, snarare än den tidigare vågens feminism som handlade om hur duktiga kvinnor var. Vad hände med Kvinnor kan? Det verkar ju ha ersatts av Kvinnor är offer. Som moteld väljer man alltså att anklaga män för att näthata kvinnor och i medierna, som är fyllda av medlöpare till den här nyare (van)tolkningen av feminismen, är det i det närmaste bara kvinnliga offer som lyfts fram. Att barn av båda könen, män och vissa folkgrupper är de flesta offren verkar man vilja förtiga. Alla kan drabbas av det och alla är potentiella hatare också för den som är offer i ett sammanhang kan vara förövare i ett annat.

Respektera varandras åsikter, det är så sjukt och löjligt att se smädelser och dödshot på sidor man läser. Konstruktiv kritik och lite satir räcker gott och väl.




"I came from a real tough neighborhood. Once a guy pulled a knife on me. I knew he wasn't a professional, the knife had butter on it."

Populära inlägg