 |
| Lego City, här har feministerna nåt att bita i |
När jag först började läsa Genusnytt var jag osäker på om Pär Ström verkligen var en äkta skeptiker av feminister eller bara en kverulant som var besviken på deras prominenta position i dagens debattsamhälle. Men ju mer jag läst desto mer säker har jag blivit på att hans kritik av feminismen av idag är befogad och efter att ha läst detta alster i Aftonbladet om att könskvotera lego är jag säker på att feminismen av idag inte är berättigad. Den är på gränsen till ond!
Ur artikeln kan följande citeras: "Vi har båda döttrar mellan sex och sju år. Den ålder då de flesta pojkar önskar sig häftiga legobyggen mer än något annat. Och den målgrupp till vilken Lego riktar sin massiva reklam för allt från groteska rymdmonster till vidunderliga undervattensskepp.
Inspirerad av sin nioårige storebror önskar sig hans snart sexåriga syster också ett legobygge i år. Hon vill ha ett ”legosjukhus med doktor”. Sjukhusen är dessvärre helt borttagna ur Legos sortiment i år visar det sig."
Lego har alltid varit mer inriktat till pojkar. Från min barndom vill jag minnas att flickorna inte alls brydde sej om lego i nån form, inte ens då det fanns sånt som var specifikt riktat till dom. Det är synd att det dottern ville ha var slut men så kan det gå. Det kanske inte sålde tillräckligt bra och företagen har inte råd att satsa för mycket på en sak som kanske bara säljer i några få exemplar.
Att över huvud taget diskutera könskvotering är ett hån mot både män och kvinnor. Den eller de som kan komma på en sån sak borde stekas över sakta eld. Min främsta kritik av kvotering är att det är som ett lotteri. Man vet inte vad man får för person i ett företags styrelse. Och varför skulle bara styrelser ha kvotering? Varför inte kvotera på fabriksgolven eller kontoren? Varför kvoterar vi inte bland feministernas egna led?
 |
| Tanja Bergkvist har sin genustrumpet, här är genusgitarren i legoversion! |
