Klimatforskningen, en cancersvulst på vetenskapens kropp

Bishop Hill (alias Andrew Montford) skriver om den senaste tidens uppmärksammade BBC-program "Horizon" där en forskare (han betitlas så i alla fall) sir Paul Nurse intervjuar diverse människor om vetenskap och när turen kommer till journalisten och bloggaren James Delingpole får Nurse till det på ett mycket underligt sätt och ställer den väldigt opassande analogin mellan klimatforskningen och en cancerbehandling där valet är mellan accepterad medicin och kvacksalveri. Tanken från Nurse sida är alltså att de som kritiserar klimatforskningen är kvacksalvare, vilket också Delingpole påpekar i ett svar på sin blogg.

Cancer som analogi kan faktiskt visa sej vara bra, men inte för alarmisterna. Idag presenterar Montford en artikel skriven av Shub Niggurath på sin blogg där skrämmande likheter med Climategate uppdagats inom cancerforskningen. Där tog forskaren ifråga, Anil Potti, sin Mats ur skolan efter att det uppdagats att han gjort fel och avgick. Men inte förrän tidningen Nature hann försöka misskreditera de forskare som försökt återskapa den ursprungliga forskarens resultat men inte lyckats eftersom Potti inte velat dela med sej av sina resultat och det material han förfogade över, vilket är god vetenskaplig praxis att man gör. Potti är alltså cancerforskningens motsvarighet till Phil Jones, som ju också vägrade dela med sej av sitt material till kollegor som ville återskapa hans resultat.

Min konklusion är alltså att klimatforskningen är som en cancersvulst på vetenskapens kropp. Det är inte säkert att den är godartad för hittills har den strypt tillförseln av säkra data som kan överföras på verkligheten. De data som finns är de som svulsten själv stått för, det material som förekommer enbart i datorernas värld, alltså modeller av hur världen skulle kunna fungera men hittills inte gjort. Att anpassa modellerna för att få dom att stämma överens med verkligheten är inte rent spel.