Aga - verkningslöst och onödigt

Jag hör på radion att barnaga är på tapeten igen. En undersökning i EU visar att många vuxna anser att aga fungerar och borde införas igen i de länder där det nu är förbjudet. Man menar att barnen får göra som de vill alldeles för mycket. Problemet på den punkten är att man inte har några avgränsningar för vad aga är. Att ta tag i ett barn och ge dom ett ryck eller två är inte aga. Inte heller att hålla fast barnet.

Att slå dom upprepade gånger för att visa dom sin auktoritet är däremot aga. En örfil är förnedrande och ger aldrig önskad effekt om nu målet var att bestraffa barnet. Bestraffningen ska inte vara för bestraffningens skull utan för att visa att man inte får göra vad det nu är man har gjort.

De som förespråkar barnaga menar att samhället har blivit för slappt när man förbjudit aga, men hittills har de inte fakta på sin sida. Det är i de länder där agan varit tillåten som slappheten verkar ha börjat och sen spritts runtom i världen. Det är förstås inte en fråga om orsak och verkan, det finns sällan orsak och verkan i verkligheten, utan beror på andra faktorer. Den främsta orsaken till att vi upplever ungdomar som slappa och mer respektlösa är förstås att vi ger dom mer utrymme. Barn får inte mer utrymme, det är ungdomar som tar plats i enlighet med den ungdomskultur som stadigt vuxit sej starkare ända sen 1920-talet.

Eftersom ungdomar i gemen är stora och starka nog att slå tillbaka är det inte lönt att tala om aga i deras fall. Men småbarn har inte mycket att sätta emot och slag, hugg och sparkar är inte bestraffning i deras ögon, det är övergrepp och misshandel. Att inte få gå ut med kompisarna eller ha dom över är bestraffning.

För övrigt är hugg, slag och sparkar att betrakta som terrorism, då terrorism definieras som aktivitet som går ut på att skrämma sin omgivning. Man skrämmer ju sina barn genom att slå dom. Men straffar dom, det gör man inte. Vad sägs om denna visdom?



"Du får göra vad du vill med mej i kväll"

Våld föder bara våld

En klyscha som är väl värd att upprepas, eftersom den är mer sann än många andra klyschor. Hot om våld för att sätta stopp för andra grupper i samhället är inte heller speciellt lyckat. Allra minst är det att sitta i radio på bästa sändningstid och mordhota motståndarsidan som Athena Farrokhzad har gjort. De metoder hon säger sej förespråka hör mer hemma i det sena 1920-talets Italien eller det samtida Tyskland, där hela städer hölls i skräck av folk som kallade sej fascister, kommunister respektive nationalsocialister. Pack och bråkmakare utan egentlig politisk ideologi är det rätta orden för att beskriva såna här typer.

Jag vet inte vad för ont Farrokhzad blivit utsatt för, men sättet hon yttrar sej på tyder på att hon faktiskt har levt ett typiskt svenskt privilegierat liv med tillgång till det mesta vårt moderna samhälle har att erbjuda, vilket förbryllar mej mycket då hennes retorik rimmar illa med hennes diktarskap. Jag tror inte heller hon personligen är beredd att ta till vapen för att försvara sin ideologi, en ideologi jag finner lika motbjudande som nånsin järnrören som svingades virtuellt för några år sen. Det är mycket prat och väldigt lite aktion poeter. De tar nog bara till våld om nån hotar med att bränna deras alster.

Men nu får vi betänka att hon är poet och som sådan har hon rätt att yttra sej precis som vem som helst. Hon har lika mycket rätt att spy galla över sina motståndare och mana till våld som jag och andra har rätt att kritisera henne för hennes naivitet ifråga om våld och dess betydelse i samhället. Hon är tämligen naiv när det gäller synen på våld och att hon ser våld som lösningen på problemet med den andra sidans extremister gör henne till en lika stor hatare som sina meningsmotståndare.

Sanningen är att varken hennes sida eller hennes motståndare gör speciellt stor skada på samhället. Deras sammantagna förstörelser och påhopp på andra människor är i sammanhanget bara ett litet nålstick. Vad de än tar för sej i sin kamp mot varandra så ger det egentligen bara tidningsrubriker och det Andy Warhol pratade om, femton minuters berömmelse, men inget mer. Det finns trots allt riktiga problem i samhället. Höger-vänstertjafset är inte viktigt längre och invandringsfrågan har tagits över av riktiga politiker. Så lägg ner nu innan nån viktig person blir skadad. Ni är inte viktiga om ni nu trodde det, men vi som inte håller på vare sej syndikalister eller nynazister är det.



"Welcome to my nightmare"

Miljörörelser anammar KKK-metoder

Tänk dej att du hör oväsen utanför ditt hem. Utanför står ett gäng människor med facklor, plakat, maskerade och de ropar slagord, glåpord och rena rama hoten. Det låter som nåt ur Frankenstein eller från KKKs dagar. Det skulle kunna ha varit för 100 år sen, men det är idag detta sker. Taktiken är dock densamma. Man går hem till nån man vill skrämma och ställer sej utanför hans/hennes hem med plakat, banderoller och skriker tills man får önskat resultat.

I det här fallet handlar det om miljötokar som vill stoppa bygget av en rörledning mellan Canada och USA för transport av gas och olja utvunnen ur tjärsand i Canada. De dök upp vid en av de ansvarigas hem i Texas och hotade honom på ett högst lagvidrigt sätt. Att söka upp någon vid dennes hem på detta viset, så oerhört kränkande och fegt! Det är i så fall bättre och mer demokratiskt att skriva en insändare till en tidning, även om budskapet i den insändare jag länkat till är lika missriktat och fyllt med dumheter som denna knasiga demonstration.

Men åter till denna dumma demonstration. Snacka om att missbruka demonstrationsrätten! Solidaritet betyder verkligen inte attack. Solidaritet betyder att man tar hand om varandra och visar respekt för alla andras åsikter. Nåt sånt har då rakt inte visats här.



"Oh Beautiful for smoggy skies, insecticided grain,
For strip-mined mountain's majesty above the asphalt plain.
America, America, man sheds his waste on thee,
And hides the pines with billboard signs, from sea to oily sea."

Politikerhotet och föraktet mot samhället

- Ge er på politiken, inte den som uttalar den!

Det är så lätt att identifiera en person med den politik som förs i ett visst parti. Det är lika lätt för vissa personer att ösa ur sitt hat över den eller de personer som representerar just ett sådant parti, enbart för att man inte gillar den politik som förs. Det intressanta här är att journalister och politiker väljer att kalla såna här utfall från enstaka individer som ett hot mot demokratin, när det dels är bara några få som gör såna här dumheter, samt dels är politik i sej inte demokrati.

Vad jag menar med detta sista är att politiker väljs i demokratiska val, men det en politiker gör har inget med demokrati att göra. Det är enbart styre. Så ett utfall mot en politiker handlar först och främst om frustration över den hotandes egen maktlöshet. Mot den frustrationen kan man ställa det faktum att de allra flesta som ogillar en viss förd politik skriver insändare i tidningar eller direkt till det parti där man i artiga ordalag uttrycker sitt motstånd. Det är riktigt tarvligt att hota en specifik politiker.

Inte hotar väl missnöjda passagerare lokföraren för att tåget blev försenat? Men det gör vi mot många politiker, men inte bara dom. Lärare, konduktörer och andra med någon form av maktfunktion  i samhället är väldigt ofta utsatta, oftare än politiker verkar det som faktiskt. Hot och hat är nämligen de maktlösa personernas främsta vapen. Man märker denna maktlöshet mest i form av dessa våldtäkter som får sån uppmärksamhet i medierna. Det verkar som om de flesta tidningar blandar samman sex och maktlöshet. En våldtäkt handlar ALDRIG om sex, enbart om att försöka skaffa sej makt på andras bekostnad. Män våldtar genom fysiskt våld, kvinnor genom psykiskt våld eller hot om fysiskt våld. Men i vilket fall som helst, våldtäkt är inte sex.

Det som sker i samhället är inget som egentligen är någon anledning till oro, vare sej för kvinnor eller män. Det är ytterst beklagligt för de som drabbas och vi borde satsa allt på att stoppa dom som utför dessa aktioner, men vi kan inte stoppa dom genom att förändra lagstiftningen kring vad som ska kallas våldtäkt eller ej, för det är som alltid när sånt diskuteras en papperstiger. Det stoppar inte dom maktlösa, sinnessvaga människorna som utför dessa hemskheter från att ge sej ut på gatorna. Lagar stoppar inte någon, naturen hos varje människa avgör om man följer den eller ej.

Problemet är inte enbart attityden hos folk, problemet är att vi inte lär folk som hyser hat att hat och hot inte får dom mer anpassade i samhället, snarare att samhället kommer att fortsätta frysa ut dom ännu mer. Folk som slåss, våldtar, hotar har problem med att de saknar maktmöjligheter i samhället och vill ta för sej av den kakan, men de verkar inte veta hur. Att lära dom veta hut genom fängelser och vård funkar inte eftersom det ger dom ännu fler möjligheter att lära sej utöva fel sorts makt. I så fall borde de stanna kvar för resten av livet, men det är för dyrt och det skulle snabbt bli fullt i våra fängelser.

Hotet mot samhället kommer inte ifrån utlänningar, från kriminella eller andra som "inte passar in", utan från enskilda personer som saknar makt och enda möjligheterna de har att få makt är att göra andra maktlösa. Där ska vi sätta in stöten. Allt annat är bara propaganda och larvig opportunism...




"The first thing we do, let's kill all the lawyers"

Dagens skratt

Dagens skratt torde vara påståendet att uppvärmningen av jorden leder till mer våld i samhället. Man påstår att ju varmare samhällena blir desto mer konfliktbenägna kommer vi att bli när resurserna blir alltmer knappa. Det som hittills framkommit verkar vara tvärtom; att vi blir slöare och tär mindre på resurserna ju varmare det blir. Det sker med allt levande och det är först när det blir svalare igen som vi börjar röra på oss. Historien visar också att alla större konflikter om mat och resurser har ägt rum efter svåra vintrar och knappa vårar. Det är kylan som dödar, inte värmen. Värmen gör oss slöa och ibland rentav apatiska.

Men forskningen som velat bevisa tvärsemot verkligheten då? Vad har de för fog för sin sak? Faktiskt inget fog alls. Det verkar nämligen som att de gått på samma mina som många andra har gjort, de har blandat ihop klimat med väder. Det är förståeligt, väder över en kortare period som den rådande värmeböljan liknar klimat eftersom det är en återkommande del av vädret, ofta återkommande år efter år. Men som alla(?) vet är ju klimat en skrivbordsprodukt, en beskrivning ofta i diagramform av återkommande vädermönster över många år. Det är inget statiskt mönster utan förändras hela tiden och orsakerna är många, inte bara en som vissa mindre nogräknade skribenter vid olika tidningar vill få oss att tro.

Våld beror mest på underliggande rörelser i samhället som får sitt utlopp när folk inom dessa grupper känner sej trängda på ett eller annat vis. Värme tror jag inte är en sån utlösande faktor. Matbrist är dock en utlösande faktor och det beror främst på kyla under såningstiden när det gäller spannmål och grönsaker och i slutändan även kött- och fiskprodukter. Hur de ska bevisa motsatsen förstår jag inte.




"A doctor and a lawyer were talking at a party. Their conversation was constantly interrupted by people describing their ailments and asking the doctor for free medical advice. After an hour of this, the exasperated doctor asked the lawyer, "What do you do to stop people from asking you for legal advice when you're out of the office?"

"I give it to them," replied the lawyer, "and then I send them a bill."

The doctor was shocked, but agreed to give it a try. The next day, still feeling slightly guilty, the doctor prepared the bills. When he went to place them in his mailbox, he found a bill from the lawyer."

Dags att stå upp för kärleken mellan människor

Våldtäkter, slagsmål, överfall, rån, smitningar efter trafikolyckor och glåpord och hat på internet. Varför finns det så många rent ut sagt löjligt fega människor i världen? Såna saker som ger oss vuxna ett sånt dåligt rykte och sätter såna dåliga exempel inför barnen.

Det är alldeles för lite beröring, alldeles för få som verkligen träffas öga mot öga, alldeles för få som pratar med varandra, alldeles för många som vänder varandra ryggen i stora delar av världen. Många tror att världen är till för dom och att alla andra bara är i vägen. Snart vågar ingen säga till när fel begås för antingen blir man nedslagen eller åthutad för att nån känner sej kränkt. I det senare fallet verkar det onekligen som om vissa gillar att bli, eller känna sej, kränkta. I det förra fallet finns det alltför många som reagerar med ryggraden.

Det låter kanske flummigt och naivt men jag anser att det är för lite kärlek som visas folk emellan. Det behöver inte vara att folk kysser varandra offentligt eller nåt liknande. Det räcker med att vi ler mer mot varandra, inte snäser av varandra på nätet, inte tror andra om ont så fort de säger nåt. Vi är i grunden bra och trevliga människor allihop.

Hat och missunnsamhet gentemot varandra är inget som får mänskligheten att växa. Däremot får skratt och breda leenden oss att växa som personer. Vi skrattar för lite. Jag menar inte att vi ska skratta åt andra utan med varandra. Tänk om skrattet kunde ersätta allt våld, alla dumma ord som sägs i stundens hetta, alla fördomsfulla saker som sägs och alla alltför snabba konklusioner som dras. Det är nog inte så lätt alla gånger att leva som man lär men man kan alltid försöka, eller hur?



"Att hata människor är som att bränna ner sitt hus för att komma åt en råtta"

Ignorera förövaren - ge offren all uppmärksamhet

Med tanke på det som hände i Norge i förra veckan kan det vara på sin plats att ta upp en bra sak som Regina Lund har sagt vid ett annat tillfälle, nämligen att förövaren av ett brott helst ska ignoreras medan offret/offren ska få sin plats i solen så att dessa inte glöms bort. Det är nämligen offren som är de viktiga här. Förövaren är den man egentligen bör glömma bort.

Så vilka är då offren för denna onödiga massaker? Jo, helt vanliga människor som hade oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle. Deras politiska hemvist hade med saken att göra men det var nog egentligen inte avgörande för deras öde eftersom förövaren vid tillfället säkerligen drog alla över en kam. Ett av offren, en polis som tjänstgjorde som vakt ute vid lägret på Utöya, var styvbror till Norges kronprinsessa Mette-Marit. Han dog när han skyddade sin 10-årige son. Det kallar jag offervilja och äkta familjekärlek när en far skyddar sin avkomma. Ännu bättre hade förstås varit att vapnet klickat eller varför inte exploderat i förövarens ansikte. Då hade vi sluppit den här tragedin.

En normal människa försöker resonera med sina meningsmotståndare och går inte detta går man sin väg. Detta dåd är ett exempel på hur svaga människor försöker få sina förvrängda röster hörda. Samma sak överallt där vapen används av fega människor som inte vågar stå för det de säger. Detta är inte yttrandefrihet, detta är ett dåd utfört av en representant för en typ av människor som i grunden hatar yttrandefrihet. Offren är hjältar, förövaren är bara ännu i raden av töntar som tror att de är nåt.

Till er som ser såna här dåd som nåt bra, skulle ni gilla att få er familj söndertrasad av en galning som anser sej veta bättre?

Strider under Bronsåldern återgivna på nordiska hällristningar

I Frännarp, nordöstra Skåne (Göinge), finns en blottad häll med en hällristning av tvåhjuliga vagnar dragna av hästar och vad som kan tolkas som ormar i procession. Jämförelser med samtida stridsvagnar i den tidens Babylonien, Hettiternas rike och Egypten har gjorts och en tolkning är att det är en poetisk beskrivning av slag som ägde rum där nere. Om så är fallet har vi ett indicium på att folken här uppe rörde på sej mer än vi gör idag. De kan ha deltagit i striderna som legosoldater. Inhyrda soldater har funnits länge och hade man inget bättre för sej så var ju det bättre än att slå ihjäl folk där hemma.

Som jag ser det är dessa hällristningar minnesbilder av vad nån såg i sin ungdom nere i Mellanöstern. De höll alltså redan då på med dumheter i den regionen.

Uppdatering: Efter tips om ett vapen i brons från ungefär den här tiden, en kroksabel, slog jag upp och fann kopplingar till detta. Den hittades 1879 i Österåker, Stockholmstrakten alltså, och sen har fler sablar hittats i Norden. Om det är samma som kommentatorn till mitt ursprungsinlägg menade vet jag inte men det är ytterligare ett indicium på att folk här i Norden åtminstone kan ha varit på plats där nere eller fått gåvor via handel. Beskrivningarna på hällarna är dock för livliga för att ha varit nåt som nått folken här i Norden via handel och hörsägen. Så tolkar i alla fall jag dom.

Väktarkulturen och det moderna samhället

Läser i GT om hur 3 väktare tog hand om en bråkig ung kvinna utanför en bank. De tog ner henne och höll fast henne tills de kunde ta henne till en lokal där polisen tog vid. Det ojades väldigt mycket i kommentarerna både om väktarvåld och hur missförstådda väktare är. Båda sidor är lika patetiska för egentligen är det varken väktarnas våld eller folks tendens att bli bråkiga som är problemet.

Nej, problemet är att det över huvud taget behövs väktare på våra gator och torg. De ska bevaka viktiga byggnader när stora potentater kommer hit, rockkonserter och patrullera i industriområdena, inte stå utanför krogar och hetsa upp fyllon (som inte har på en krog att göra alls). Problemet med bråkiga människor började när väktarna anställdes för att bevaka krogar och liknande ställen. Bråk har visserligen alltid funnits men katalysatorn för riktigt idiotiska bråk uppstod inte förrän med väktarnas intåg på scenen. Orsak och verkan skulle jag vilja säja.

Att väktare försvarar varandra må vara hänt (att den där svage fan inte klarade av Anna Sjödin ensam kan jag förstå, hon har ju spelat rugby och rugbyspelare är inga duvungar precis, nåt annat än att hälla i sej energidryck och piller på ett gym det!) och att folk som bråkar tas om hand må också vara hänt. Det har inte med saken att göra. Det jag vill åt är deras blotta närvaro som får dessa bråkstakar att se rött. De skulle kanske inte bli så våldsamma om de som övervakade ett ställe var riktiga krogvakter, som det var förr, istället för inhyrda muskler som tar betalt för att se skräckinjagande ut.

Nu har jag varit elak nog för den här gången. Jag menar inget illa om väktare som sådana, däremot gillar jag inte närvaron på platser där de inte behövs. Gator och torg, vanliga byggnader ska patrulleras och övervakas av polisen, inte av väktare.