Aga - verkningslöst och onödigt

Jag hör på radion att barnaga är på tapeten igen. En undersökning i EU visar att många vuxna anser att aga fungerar och borde införas igen i de länder där det nu är förbjudet. Man menar att barnen får göra som de vill alldeles för mycket. Problemet på den punkten är att man inte har några avgränsningar för vad aga är. Att ta tag i ett barn och ge dom ett ryck eller två är inte aga. Inte heller att hålla fast barnet.

Att slå dom upprepade gånger för att visa dom sin auktoritet är däremot aga. En örfil är förnedrande och ger aldrig önskad effekt om nu målet var att bestraffa barnet. Bestraffningen ska inte vara för bestraffningens skull utan för att visa att man inte får göra vad det nu är man har gjort.

De som förespråkar barnaga menar att samhället har blivit för slappt när man förbjudit aga, men hittills har de inte fakta på sin sida. Det är i de länder där agan varit tillåten som slappheten verkar ha börjat och sen spritts runtom i världen. Det är förstås inte en fråga om orsak och verkan, det finns sällan orsak och verkan i verkligheten, utan beror på andra faktorer. Den främsta orsaken till att vi upplever ungdomar som slappa och mer respektlösa är förstås att vi ger dom mer utrymme. Barn får inte mer utrymme, det är ungdomar som tar plats i enlighet med den ungdomskultur som stadigt vuxit sej starkare ända sen 1920-talet.

Eftersom ungdomar i gemen är stora och starka nog att slå tillbaka är det inte lönt att tala om aga i deras fall. Men småbarn har inte mycket att sätta emot och slag, hugg och sparkar är inte bestraffning i deras ögon, det är övergrepp och misshandel. Att inte få gå ut med kompisarna eller ha dom över är bestraffning.

För övrigt är hugg, slag och sparkar att betrakta som terrorism, då terrorism definieras som aktivitet som går ut på att skrämma sin omgivning. Man skrämmer ju sina barn genom att slå dom. Men straffar dom, det gör man inte. Vad sägs om denna visdom?



"Du får göra vad du vill med mej i kväll"