Ragnarök - en närmare beskrivning

Jag märkte vid en genomgång av det jag skrivit om Ragnarök att dels har jag inte gått igenom vad Ragnarök egentligen är som det beskrivs i Den prosaiska eddan, dels har jag inte beskrivit vad allt är som nämns i de gamla fornnordiska myterna. Det är ett problem jag har, att jag tror att alla känner till de saker jag vet och jag samtidigt tror att om folk inte känner till dessa saker kommer att kolla upp det på internet. Så här kommer ett inlägg fullt med namn på figurer, händelser, länder och en massa annat som förekommer i de fornnordiska myterna.

För att förstå vad Ragnarök representerar måste man förstå vad allt är. Varje deltagares roll i Ragnarök bestäms nämligen av vad för roll de normalt har. Först ut har vi gudarna, de som tar hand om allt och alla, skapar och förändrar, bringar ordning och reda till hela världen. Deras motståndare är jättarna, de som står för kaos och oreda, de som vill förstöra och göra allt till det sämre. Den fornnordiska religionen är alltså en dualistisk religion med en renodlad syn på bra och dåligt. Jag säger inte god och ond, för det konceptet var våra förfäder främmande.

Gudarna var inte utan fel och brister, och jättarnas ränker ledde ofta till bra saker också. De höll varann i en sorts terrorbalans, med Loke som den som bringar allt i balans. Det är Loke som spelar ut gudar och jättar mot varandra och ser till att de inte blir för mäktiga. Ingendera parten är odödlig, men de kan få oändligt liv genom livgivande äpplen. Det är gudarna som har monopol på den varan. I en myt försöker en jätte, Tjatse, få tag på dessa äpplen genom att röva bort Idun, hon som har hand om dessa äpplen. Men Tjatse bringar då oordning och måste stoppas. Hans dotter Skade kräver bot och vinner då havsguden Njord som make i en tävling där hon ska avgöra vem som har de vackraste benen.

Skade är skiddrottningen och bergens beskyddare, medan Njord sköter om havet, vilket är en omskrivning för skillnaderna mellan havs- och bergsfolk. De är ändå likadana innerst inne.

Jag finner vid min genomgång här att jag nog har haft väldigt fel i min tolkning av vad myternas händelser har för grund. Jag har hittills utgått från tanken att jättarna representerar ursprungsbefolkningens tro och seder, ni vet de som kallas jägare och samlare och som bebodde Norden före jordbrukets intåg för ca 6000 år sen. Gudarna, såväl vaner som asar, representerade de folk som i tur och ordning kom in med jordbruket.

Jag inser nu att det inte är så enkelt. Tor som gud har dyrkats i hela Norden ganska länge och han är egentligen bara en variant av den åskgud som finns över hela Europa och de områden i Asien där liknande kulturer har funnits i många tusen år. Han personifierar åskan och det dåliga tålamodet. Han är snar till utbrott och kan retas upp ganska lätt. Han är också väldigt stark och slåss med allt och alla, bara han får chansen. Han har sin hammare, Mjölner, och sitt midjebälte till hjälp när han far ut för att jaga troll i skogen och bergen. Han färdas i en vagn dragen av köttätande bockar. Inget för vegetarianer precis.

Tordönet, åskan, blir till när han svingar Mjölner. Mjölner missar aldrig sitt mål och återvänder alltid till Tors hand när han kastar den. Mjölner betyder krossaren och ordet är släkt med mala.

Han verkar finnas avbildad på hällristningar från bronsåldern och mycket av det som berättas om honom verkar ha hög ålder. Det som finns avbildat på hällristningarna är dock svårtolkat och även om de attribut som senare kännetecknar såna som Tor, Tyr, Oden och Loke finns på hällristningarna finns det utrymme för andra tolkningar också. Odens häst Sleipner med sina åtta ben är en beskrivning av hur Oden i egenskap av dödsgud kunde röra sej obehindrat mellan de levandes och de dödas domäner.

Sleipner är en variant på den häst som omtalas lite varstans i europeiska myter. Pegasus är bara en av dessa hästar. En häst som far fram över markerna som om den kan flyga blir i myterna och legenderna till att den just kan flyga.

Att jättarna har hästar och sköter djur stör min "ordning" jag talat om ovan med jättarna som ursprungsbefolkningen i Norden, men allt detta stämmer faktiskt ganska väl överens med det jag kommit fram till, nämligen att jättarna visserligen har sitt ursprung i de första människor som hit till Norden men att de ganska snabbt anpassade sej till det nya sättet att leva. Trollen och andra jättar som bara nämns i förbigående representerar då de som inte anpassade sej utan föredrog att leva det nomadiska liv deras förfäder hade gjort ända sen tiden i Afrika.

Det ska påpekas att ordet jätte inte syftar på någon speciellt storvuxen person utan betyder den som äter mycket. Andra ord som beskriver dessa personer är tursar och resar. En kvinnlig jätte kallas gyger. Istursar och eldtursar är de som kommer att betyda väldigt mycket vid Ragnarök.

Ragnarök betyder gudarnas gärning och är ett svar på det som hänt när Fimbulvintern drabbat världen tre år i rad. Solen och månen har svalts av vargar som sen lyser av det dom svalt. Gudarna agerar därefter. Alla dessa möts i ett gigantiskt slag där Tor slåss mot Midgårdsormen och båda dör Tor efter att ha förgiftats av ormens etter. Midgårdsormen är som namnet antyder själva jordens rand, horisonten om man så vill. Oden far rätt in i Fenrisulvens gap och sen rivs ulven i stycken av Vidar, hämndens gud. Sen avslutas slaget med att eldjätten Surt sätter allt i brand innan enorma mängder vatten från Fimbulvinterns isar släcker eldarna och världen föds på nytt.

En konstnärs tolkning av Ragnarök.

Ragnarök är i stora drag en allegori över årets gång där slutstriden helt enkelt är den tid på året då vintern övergår i vår och allt återföds. Men det är också en ganska precis berättelse som förmodligen har sitt ursprung i en specifik händelse en gång i forntiden som inträffade nån gång under vårvintern och som sågs som ett tecken från gudarna att det nog hade varit svåra tider men nu var allt över och paradiset väntade för alla i världen.

Så samtidigt som det är en varning för något som kan/kommer att hända och en beskrivning av årets växlingar så är Ragnarök en beskrivning av något som hänt en gång i tiden.

Men, och detta är ett stort men, Eddan i båda sina former skrevs ner av kristna skribenter som inte hade berättelsernas kärna riktigt klara för sej. De hade glömt sitt fornnordiska ursprung, denna blandning av folk som bott här sen istidens slut och de som kom med jordbruket för ca 6000 år sen. Vi får följaktligen ta en del av det som står i Eddan med en nypa salt. Det stämmer nämligen inte alltid överens med det som sägs i andra myter om samma händelse.

Det intressanta är att Snorre Sturlason, han som skrivit en version av Eddan som inte alltid stämmer överens med Den prosaiska eddan, verkar ha beskrivit samma berättelse om årets växlingar på ett annat ställe. Det är nämligen Snorre som nämner att den blinde Höder dödar Balder med en pil av mistel. Balder skickas som enda gud till dödsriket där Hel styr. De blir ett par och världen börjar grönska igen. Även detta är en allegori för årets växlingar där Höder (hösten) dödar Balder (sommaren), möter där Hel (vintern) och deras möte ger upphov till återfödelsen (våren).

Jag hoppas att jag klargjort en del av de fornnordiska myterna för den intresserade. Frågor?



"Well, bugger me with a fish fork!"