Ragnarök - en närmare beskrivning

Jag märkte vid en genomgång av det jag skrivit om Ragnarök att dels har jag inte gått igenom vad Ragnarök egentligen är som det beskrivs i Den prosaiska eddan, dels har jag inte beskrivit vad allt är som nämns i de gamla fornnordiska myterna. Det är ett problem jag har, att jag tror att alla känner till de saker jag vet och jag samtidigt tror att om folk inte känner till dessa saker kommer att kolla upp det på internet. Så här kommer ett inlägg fullt med namn på figurer, händelser, länder och en massa annat som förekommer i de fornnordiska myterna.

För att förstå vad Ragnarök representerar måste man förstå vad allt är. Varje deltagares roll i Ragnarök bestäms nämligen av vad för roll de normalt har. Först ut har vi gudarna, de som tar hand om allt och alla, skapar och förändrar, bringar ordning och reda till hela världen. Deras motståndare är jättarna, de som står för kaos och oreda, de som vill förstöra och göra allt till det sämre. Den fornnordiska religionen är alltså en dualistisk religion med en renodlad syn på bra och dåligt. Jag säger inte god och ond, för det konceptet var våra förfäder främmande.

Gudarna var inte utan fel och brister, och jättarnas ränker ledde ofta till bra saker också. De höll varann i en sorts terrorbalans, med Loke som den som bringar allt i balans. Det är Loke som spelar ut gudar och jättar mot varandra och ser till att de inte blir för mäktiga. Ingendera parten är odödlig, men de kan få oändligt liv genom livgivande äpplen. Det är gudarna som har monopol på den varan. I en myt försöker en jätte, Tjatse, få tag på dessa äpplen genom att röva bort Idun, hon som har hand om dessa äpplen. Men Tjatse bringar då oordning och måste stoppas. Hans dotter Skade kräver bot och vinner då havsguden Njord som make i en tävling där hon ska avgöra vem som har de vackraste benen.

Skade är skiddrottningen och bergens beskyddare, medan Njord sköter om havet, vilket är en omskrivning för skillnaderna mellan havs- och bergsfolk. De är ändå likadana innerst inne.

Jag finner vid min genomgång här att jag nog har haft väldigt fel i min tolkning av vad myternas händelser har för grund. Jag har hittills utgått från tanken att jättarna representerar ursprungsbefolkningens tro och seder, ni vet de som kallas jägare och samlare och som bebodde Norden före jordbrukets intåg för ca 6000 år sen. Gudarna, såväl vaner som asar, representerade de folk som i tur och ordning kom in med jordbruket.

Jag inser nu att det inte är så enkelt. Tor som gud har dyrkats i hela Norden ganska länge och han är egentligen bara en variant av den åskgud som finns över hela Europa och de områden i Asien där liknande kulturer har funnits i många tusen år. Han personifierar åskan och det dåliga tålamodet. Han är snar till utbrott och kan retas upp ganska lätt. Han är också väldigt stark och slåss med allt och alla, bara han får chansen. Han har sin hammare, Mjölner, och sitt midjebälte till hjälp när han far ut för att jaga troll i skogen och bergen. Han färdas i en vagn dragen av köttätande bockar. Inget för vegetarianer precis.

Tordönet, åskan, blir till när han svingar Mjölner. Mjölner missar aldrig sitt mål och återvänder alltid till Tors hand när han kastar den. Mjölner betyder krossaren och ordet är släkt med mala.

Han verkar finnas avbildad på hällristningar från bronsåldern och mycket av det som berättas om honom verkar ha hög ålder. Det som finns avbildat på hällristningarna är dock svårtolkat och även om de attribut som senare kännetecknar såna som Tor, Tyr, Oden och Loke finns på hällristningarna finns det utrymme för andra tolkningar också. Odens häst Sleipner med sina åtta ben är en beskrivning av hur Oden i egenskap av dödsgud kunde röra sej obehindrat mellan de levandes och de dödas domäner.

Sleipner är en variant på den häst som omtalas lite varstans i europeiska myter. Pegasus är bara en av dessa hästar. En häst som far fram över markerna som om den kan flyga blir i myterna och legenderna till att den just kan flyga.

Att jättarna har hästar och sköter djur stör min "ordning" jag talat om ovan med jättarna som ursprungsbefolkningen i Norden, men allt detta stämmer faktiskt ganska väl överens med det jag kommit fram till, nämligen att jättarna visserligen har sitt ursprung i de första människor som hit till Norden men att de ganska snabbt anpassade sej till det nya sättet att leva. Trollen och andra jättar som bara nämns i förbigående representerar då de som inte anpassade sej utan föredrog att leva det nomadiska liv deras förfäder hade gjort ända sen tiden i Afrika.

Det ska påpekas att ordet jätte inte syftar på någon speciellt storvuxen person utan betyder den som äter mycket. Andra ord som beskriver dessa personer är tursar och resar. En kvinnlig jätte kallas gyger. Istursar och eldtursar är de som kommer att betyda väldigt mycket vid Ragnarök.

Ragnarök betyder gudarnas gärning och är ett svar på det som hänt när Fimbulvintern drabbat världen tre år i rad. Solen och månen har svalts av vargar som sen lyser av det dom svalt. Gudarna agerar därefter. Alla dessa möts i ett gigantiskt slag där Tor slåss mot Midgårdsormen och båda dör Tor efter att ha förgiftats av ormens etter. Midgårdsormen är som namnet antyder själva jordens rand, horisonten om man så vill. Oden far rätt in i Fenrisulvens gap och sen rivs ulven i stycken av Vidar, hämndens gud. Sen avslutas slaget med att eldjätten Surt sätter allt i brand innan enorma mängder vatten från Fimbulvinterns isar släcker eldarna och världen föds på nytt.

En konstnärs tolkning av Ragnarök.

Ragnarök är i stora drag en allegori över årets gång där slutstriden helt enkelt är den tid på året då vintern övergår i vår och allt återföds. Men det är också en ganska precis berättelse som förmodligen har sitt ursprung i en specifik händelse en gång i forntiden som inträffade nån gång under vårvintern och som sågs som ett tecken från gudarna att det nog hade varit svåra tider men nu var allt över och paradiset väntade för alla i världen.

Så samtidigt som det är en varning för något som kan/kommer att hända och en beskrivning av årets växlingar så är Ragnarök en beskrivning av något som hänt en gång i tiden.

Men, och detta är ett stort men, Eddan i båda sina former skrevs ner av kristna skribenter som inte hade berättelsernas kärna riktigt klara för sej. De hade glömt sitt fornnordiska ursprung, denna blandning av folk som bott här sen istidens slut och de som kom med jordbruket för ca 6000 år sen. Vi får följaktligen ta en del av det som står i Eddan med en nypa salt. Det stämmer nämligen inte alltid överens med det som sägs i andra myter om samma händelse.

Det intressanta är att Snorre Sturlason, han som skrivit en version av Eddan som inte alltid stämmer överens med Den prosaiska eddan, verkar ha beskrivit samma berättelse om årets växlingar på ett annat ställe. Det är nämligen Snorre som nämner att den blinde Höder dödar Balder med en pil av mistel. Balder skickas som enda gud till dödsriket där Hel styr. De blir ett par och världen börjar grönska igen. Även detta är en allegori för årets växlingar där Höder (hösten) dödar Balder (sommaren), möter där Hel (vintern) och deras möte ger upphov till återfödelsen (våren).

Jag hoppas att jag klargjort en del av de fornnordiska myterna för den intresserade. Frågor?



"Well, bugger me with a fish fork!"

Jägarmåne

Fullmånen i oktober kallas i anglosaxiska traditioner jägarmåne, en term som är känd sen tidigt 1700-tal. Det är en väldigt passande term eftersom det traditionellt sett är tid för jakt i denna månad. Det är också i oktober som konstellationen Orion dyker upp för första gången i sin helhet på himlen sen våren och eftersom Orion betyder jägare eller beväpnad man kan man tänka sej en tid då våra förfäder började granska himlen och satte den i samband med olika delar av året för att lättare hålla reda på när man skulle göra vad.

Namnet jägarmåne verkar vara en sentida benämning. Fullmånen i september kallas för övrigt i samma länder skördemåne (Harvest moon).



"Give me all you´ve got"

Problem med religioner - del tre: Psykopatin i de religiösa texterna

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

En stor stötesten för mej är en sak jag tagit upp tidigare på den här bloggen, nämligen den om prins Arjuna och hans samtal med guden Vishnu. För ca två år sen skrev jag blogginlägget "Bhagavad Gita - en studie i psykopati" i vilket jag anklagade författaren av verket Bhagavad Gita för att uppmana till psykopatiska tendenser, dvs att det är ok att döda och såra andra eftersom kroppen dör men däremot inte själen som lever vidare hos gudarna. Ett bra sätt att få folk att göra saker för en utan att dessa ska behöva känna obehag inför att vare sej döda eller dö.

Men inte bara de indiska texterna uppmanar till underliga beslut som strider mot vanliga mänskliga göranden och låtanden. Eller vad sägs om killen, Jefta hette han, i Gamla testamentet (Domarboken för att vara exakt) som lovade att offra den eller det första som mötte honom där hemma om han vann ett slag tillsammans med sin armé. Han vann och den första som mötte honom därhemma var hans dotter. Han är förstås förtvivlad men han hade ju lovat och det märkliga är att dottern går med på det. Vad som verkligen hände med henne framgår inte av historien men han klandras för sitt beslut genom resten av Domarboken för sitt beslut. Det att man klandrade Jefta visar att folk inte gick med på psykopatiska påhitt alla gånger.

Vad är det förresten för en psykopat till gud som tillåter ett helt land, Egypten, genomlida sju svåra plågor bara för att Moses och hans lärjungar skulle få tillåtelse att lämna landet ifråga? Sen att det inte finns några fysiska bevis för att såna plågor nånsin drabbat landet är en annan femma. Det är blotta omnämnadet av såna hemskheter i samband med att några få ska kunna komma undan som gör det hela sjukt.

Ännu sjukare blir det eftersom påståendet aldrig kunnat beläggas, trots flera undersökningar av egyptiska texter, arkeologiska utgrävningar och undersökningar av folklegender. Förmodligen är folkminnet som ligger bakom passagen om Moses och hans folk ett mischmasch av olika historier som man tagit fasta på och presenterat som sin sanning. Plågorna är förmodligen ett folkminne av någon jordbävning som skrämt djur och dödat människor, kanske många barn dog i den jordbävningen, medan uttåget är från en helt annan tid. Det visar sej påfallande ofta att legender är just ett mischmasch av olika historier som från början inte har med varandra att göra utan det är det faktum att senare generationer blandat ihop de olika händelserna som gjort att vi får svårt att avgöra vad som är verkliga händelser och vad som är påhitt.

En sak i sammanhanget är intressant. Man brukar placera Abraham, en annan som drabbas av en psykopatisk gud förresten, i en tid som motsvarar ungefär 2500 före vår tideräkning (fvt) och han ska då ha färdats till Egypten och mött härskaren där som man kallade farao. Det är en omöjlighet eftersom titeln farao inte användes då om härskaren. Farao (egyptiska pr-aa) var titeln på huset, palatset, där kungen residerade. Det skulle dröja till ca 1300 fvt innan kungen kom att kalla sej efter detta palats. Nesoe eller heqa var de vanligaste beteckningarna för kung i Egypten. Det fanns andra och det är ganska intressant i sej men det får vi ta en annan gång. Men åter till problemet med Abraham och hans påstådda besök i Egypten. Det verkar som om man återigen har råkat ut för legender som blandats ihop och nu presenterats som en enda historia. Ännu ett exempel på att folkminnet kommer ihåg fel.

Religiösa texter är fulla av psykopatiska figurer och de verkar komma undan med det hela tiden. De till och med hyllas för sina dåd, om de är av rätt virke förstås. De som tillhör "fel" sida blir demoniserade, förstås. När ska vi få höra den andra sidan tala?

Legenderna i dessa exempel måste ha varit sedelärande en gång i tiden men jag har väldigt svårt att tänka mej att Bhagavid Gita från början var riktad till gemene man. Den var nog mest av allt riktad till krigare, framför allt krigarkungar. Även exemplet med Jefta har jag svårt att se som varande en berättelse för gemene man från början. Det verkar snarare som om man tog med den här historien för att få med de krigiska elementen i samhället också. Det verkar som om man lyckades.




"De bästa lögnerna är de vi är villiga att tro på"

Kristenhetens nyvaknande på TV - vad härnäst?

Det är mycket religion på TV nu. För mycket religion. En påkostad TV-serie baserad på bibelns texter gick under påsken, påvevalet och det därefter påföljande mässorna med den nye påven sändes på bästa möjliga sändningstid. Påsken är en tid då medierna verkar slänga allt vad sekularism och kritiskt tänkande helt överbord. De är inte speciellt kritiskt tänkande övriga perioder på året heller men de brukar åtminstone kunna sansa sej vad gäller religion.

Jag vet inte vad TV4 har haft för sej den här påsken men tidigare år har man visat religiöst betingade program av samma typ som den serie SVT visade i år. Så nog är TV smygreligiöst ett medium när de stora helgerna kommer. Man presenterar gladligen myter och överdrivna legender som om de vore dagsens sanning. Det hade gått hem, och gick hem också, för 500 år sen när kyrkan och överheten hade monopol på nyhetsflödet till allmogen. De som vågade tänka kritiskt blev ett huvud kortare eller förhöll sej tysta för att få behålla knoppen kvar på kroppen.

I våra tider vågar vi äntligen visa våra tankar i skrift och långt ifrån alla går på de hollywoodska finterna med dramatiseringar av påhittade och/eller överdrivna historier. Det finns inget som hindrar att det finns en kärna av sanning i historierna men, och detta är ett väldigt stort men, det finns inga bevis för att de skulle vara sanna och det som står där kan förklaras väldigt enkelt medelst olika vetenskapliga discipliner.

TV är så här okritiskt inställd till religion och dess innehåll mitt i allt vetenskapligt tänkande. Hur ska det då gå med resten av samhället? Vissa friskolor har en klar religiös prägel trots att det inte är tillåtet att ha religiösa glasögon på vid undervisning av de små. Fortfarande utropar många "gud" eller "herre gud" när de ser nåt som gläder eller förvånar dom.

Det var skoj detta. Det är alltid kul att skoja med religiösa ting och dito människor. Nu är det dags att gå ut i solen och lapa i sej lite UV-strålar.



"

"

Helgonmyten kring St Patrick

Idag har Gertrud namnsdag i Sverige. Irland firar St Patrick, deras stora helgon och mer än någon annan figur en sammanhållande person för alla irländare (inklusive de ölpimplande fanatikerna i USA, "irrländarna"). Det är framför allt tack vare amrisarna som firandet av St Patrick blivit så stort.

Som framgår av wikipediaartikeln lutar forskarna åt att legenden om St Patrick är ett konglomerat, en blandning, av två olika berättelser om två personer som verkade ungefär samtidigt på Irland, på 400-talet. Den ene hette Palladius, utsänd av den kristna kyrkan för att verka bland irländarna på 400-talet, och den andre hette Ciaran, en irländare som fattat tycke för kristendomen och ville sprida den bland sina landsmän på 500-talet.

Det är ofta så, inte bara med helgon utan med alla personer man hyllar flera generationer efter deras död, att man kommer ihåg fel visavi de berättelser som finns om dom. Det är väl därför många personer har samma personligheter och liknande drag trots att de enligt legenderna är olika personer. Men varför lät myten och legenderna honom födas i Skottland? Skottland var nämligen ingen del av Romarriket när legenden om Patrick utspelade sej.

Jag tror att det beror på alla kopplingarna mellan Irland och Skottland som existerat sen tusentals år tillbaka och att irländarna helt enkelt gjorde den kopplingen att han var från Skottland, trots att Palladius, den som man tror var den verklige Patrick tycks ha varit från södra delen av ön Britannien.

Inget av allt detta hindrar att det verkligen har funnits en person vid namn Patrick som genomgått allt som står om honom i legenderna. Problemet är att vi inte hittar något som stöder alla påståendena. Palladius och Ciaran är verkliga personer som har berättelser om sej som liknar de om St Patrick väldigt mycket. Därför gör en del forskare det antagandet att folkminnet kommer ihåg fel och har blandat ihop dessa människor till en enda och gett honom det romerska namnet Patrick (Patricius vilket betyder faderlig).


"Grönt är skönt"

Myten om det moderna Sverige

Har man foten i det socialistiska tänkandet framstår Sverige genom den moderna historien som en USA-lakej. Har man foten i det borgerliga tänkandet framstår däremot Sverige som rena rama DDR. Sanningen är att Sverige genom historien mer varit i händerna på - Storbritannien. Eller åtminstone är detta en del av sanningen. Sverige har varit allierat med många länder under bordet genom seklerna. Men Storbritannien är det land som varit på tapeten mest de senaste tio decennierna, framför allt vad gäller influenser inom vardagen och kulturen. Musiken är förstås amerikansk men den kom huvudsakligen hit med sjömän från de brittiska öarna. T o m maten är i stor utsträckning engelsk!

Politiker, deras främsta ideologer och andra som styr vill gärna ta åt sej äran av att ha förändrat ett samhälle i grunden men i själva verket sker detta ändå, utan deras "hjälp". Ett samhälle förändras genom influenser, intryck, utifrån och inifrån, inte genom att någon säger att "så här ska det vara för det har jag bestämt". De gånger sånt har skett har det slutat i katastrof (Sovjetunionen, Nazityskland, Kina, Centralafrika etc). Det är acceptabelt förstås att politikerna får ta åt sej äran för de har väl ändå i vissa undantagsfall sett till att intrycken nått samhället i stort.

Det moderna Sverige har tagit intryck från många håll, skolsystemet är rätt likt det amerikanska men även det brittiska. Blandningen av statligt och privat är i mångt och mycket samma system som i Nederländerna och Storbritannien. Men det är när pekpinnarna från olika håll kommer in som det blir problem. Antingen förstatligas det alldeles för snabbt, samma visa med privatiseringen. Såna omvälvningar kan inte tvingas fram genom politiska beslut. Det måste ske gradvis och provas ut innan man gör det. Privatiseringen av Apoteket var ett bra beslut, historiskt sett har privata apotek fungerat bra vid sidan av de offentliga, men det rusades utan att man fick perspektiv på vad som skedde. Det skulle privatiseras för privatiseringens skull. Järnvägen är också ett fiasko men det har det varit ända sen förstatligandet 1938. Egentligen har väl järnvägen aldrig gått bra i vårt land någon längre tidsperiod. Ej heller flyget.

Men det värsta var avregleringen av elmarknaden. Genom det beslut som togs i mitten av 1990-talet (av socialdemokraterna!) skapades på sikt ett oligopol som bara gynnar de som är involverade i just elmarknaden. Dyra och onödiga energiproduktionssätt som t o m är farliga för miljön, trots deras påstådda miljövänlighet. Jag anser personligen att det är just detta oligopol (ja, t o m kartellbildning dristar jag mej att kalla det!) i kombination med klimat- och miljöbluffen som gjort att elmarknaden blivit så dåligt skött. Men att förstatliga allt igen går inte i detta läget. Det skulle inte heller bli bra. Hårdare regleringar är dock välkommet liksom att all onödig fullskalig elproduktion stryps, dvs vind-, bio- och solenergi.

Så går det när politiker ska lägga sej i system som fungerar bra och skyndar på en utveckling som inte behövs. Sen har de mage att skylla på varandra när saker och ting går fel. ALLA politiker bär skulden till vad som än går fel i ett samhälle. Det är vi vanliga medborgare som får lida. Med andra ord, så länge ett samhälle får sköta sej självt utan att politiker, myndigheter, företag och konglomerat, tyckare och tänkare lägger sej i fungerar det rätt bra. Förändringarna sker i lagom snabb takt utan större friktion. Vetenskapliga landvinningar görs utan att politiker och andra utnyttjar dom för propagandistiska ändamål.

Sverige är alltså ett offer för politiska ideologier, precis som många andra länder. Oavsett parti och ideologi har landet körts i botten av dessa klåpare. Ändå fungerar våra länder rätt bra och det beror på att det finns ett inneboende motstånd bland vanligt folk och fä gentemot alltför klåfingriga "experter" och deras implementeringar av ideologier som egentligen bara är utopier. Som ni märker är jag en anhängare av så lite involvering från företag och myndigheter som möjligt. Det offentliga bör i realiteten endast bry sej om att ge oss vård, relevanta lagar, service, varor och tjänster. Enskilt ägande, marker att gå på, byggande och social verksamhet passar bäst om vi får sköta det utan att myndigheter lägger sej i. Det offentligas roll i samhället är mer av en moderators, alltså att se till att det inte går överstyr. På det stora hela fungerar detta perfekt men de ska som sagt vad inte försöka fixa det som redan fungerar.

Så nästa gång någon klagar på att regeringen gjort nåt dumt, tänk då på att resten av parlamentet har del i skulden.

Atlantismyten

Atlantis är på tapeten. Så, nu ger även jag mej in i den här debatten. Det är med anledning av en diskussionstråd på Skalman som jag gör det. Det handlar om en historia av Platon, som hämtat inspiration till den från Solon, en stor statsman inom den grekiska sfären, innan de fick hybris och trodde sej vara civilisationens vagga. Det var just sånt Platon varnade för. Solon hade skrivit ner berättelsen på sin tid som en litterär skapelse och som en varning för att vara för kaxiga. Platon spann vidare på berättelsen och snart blev påhittet en myt där man i senare tider blandade in såväl påhitt som verkliga händelser som skulle ha kunnat vara ursprunget till Atlantis. Grunden i berättelsen är dock ett påhitt. Glöm allt det där att Atlantis funnits så som det beskrivs av Solon respektive Platon.

Den som tror nåt annat bör nog kolla upp vad en myt och vad en saga är och sen jämföra skillnaden mellan de båda.

Ha den äran på födelsedagen, Rom!

Idag är det enligt lokal tradition Roms födelsedag. Det var idag 21 april 753 f v t som Romulus enligt myten ska ha börjat bygga upp Rom och invigt staden. Det är konstaterat att staden Rom åtminstone går tillbaka till ca 750 f v t och att den vuxit fram som resultatet av två stammar som gått samman om en och samma stad. Åtminstone tror man sej kunna utläsa detta ur det material som finns tillgängligt genom arkeologin.

Så grattis på födelsedagen, Rom!

Alla hjärtans dag

Hur många firar denna dag? Upp med en hand nu. Inte fler? Nåväl, det beror nog mest på att det är en anglosaxisk angelägenhet framför allt. Officiellt är detta sankt Valentinus dag. Valentinus var en kristen präst som ska ha avrättats den 14 februari 269 på order av kejsar Claudius II. Hans namn lever kvar än idag i almanackan som Valentin och i USA är man verkligen inne på det här med Valentine. Alla hjärtans dag är förstås en kul tanke, att man ska bry sej om någon man tycker om. För mej som är intresserad av historien bakom är dock detta en dag som jag inte riktigt kan förlika mej med.

För det första har man inte kunnat belägga att Valentinus ens har existerat, därför har t o m den katolska kyrkan strukit honom ur sina rullor över helgon som ska firas. För det andra är detta med alla hjärtans dag nåt man borde fira varje dag, åtminstone några minuter. Tänk på någon du tycker om, gör något för honom/henne så är det bra nog. Vi behöver inte nån speciell dag för att påminnas om att vi borde tycka om någon. Det ska ske automatiskt. Så tycker jag i alla fall.

Jag ser mer fram emot morgondagen. Det är en dag som betyder nåt alldeles extra för mej, även om jag inte direkt bryr mej om att det ändrar en siffra för mej åldersmässigt.

Myten om den fria televisionen

Myten om fri och opartisk television odlas just nu av SVT och många andra televisionsbolag runtom i Europa. Man menar att man står utanför det "grepp" som reklamkanalerna ska ha kopplat på tittarna runtom i Europa och att man står politiskt obundna och klarar av att tampas med politikerna. Det är som sagt en myt eftersom en koll av reportrarnas politiska hållning visar att de i många fall är i högsta grad bundna till diverse partier, framför allt de partier som hör hemma inom det socialistiska blocket. Det är inget fel i att ha en politisk koppling men jag anser att det är fel att vara partipolitiskt bunden som Erik Fichtelius verkade ha varit när han gjorde sitt arbete om och med Göran Persson.

Den här myten krossas än mer när man läser ett utdrag ur förre BBC-medarbetaren Peter Sissons kommande självbiografi om åren hos jätteföretaget. Sissons berättar om hur de olika partierna aktivt försökt, och många gånger lyckats, påverka vad för nyheter som ska presenteras. Han berättar vidare om hur oviljan att stöta sej med framför allt Labour fått chefer och producenter att bestämma hur nyhetsvinklingarna ska se ut. Jag tycker mej känna igen det mönstret från SVT. Frågan är då om någon f d journalist vågar öppna sin mun och yttra kritik mot farbror Statens lilla gunstling. Kom ihåg, SVT är inte statlig television. Den ägs av en stiftelse som står under överinseende av riksdagen. Vi vanliga dödliga har inte mycket insyn i verksamheten på toppnivå annat än att vi vet vilka som ingår i styrelsen som bestämmer allt.

Det är en vinkling av rapporteringen som är väldigt subtil. Den märks inte om man bara ser Rapport eller Aktuellt. Vinklingen består i valet av ord och uttryck som används för att beskriva regering respektive opposition. När regeringen Persson var vid makten åren 1996-2006 var kritiken av förd politik av mer av karaktären kritik mot Persson och det han sade även om han inte varit direkt involverad, med kängor som slängdes åt oppositionens håll också om alternativet var dåligt. Nu är kritiken som sagt mer subtil. Man uttrycker sej om regeringen som om den hade en von oben-attityd gentemot väljarna. Hela den nuvarande regeringen blir som en enda Göran Persson.

När det gäller storpolitiken har SVT apat efter BBC i allt och utsett Bush till idiot (vilket han i och för sej också var som politiker), demoniserat mänskligheten som varande miljöbov och ett främmande väsen på den här planeten, höjt SIDA till skyarna trots att pengarna som passerat genom denna organisation många gånger gått till skumma affärsmän och diktatorer samt presenterat samma sorts dumma lekprogram som man i början av 1990-talet kritiserade reklamkanalerna för att ha. Många gånger är lekprogrammen av samma karaktär som de som kommit fram i Italien under Silvio Berlusconi, minus tuttarna och de glassiga leendena programledarna visar upp. Bröd och skådespel, som de tråkiga romarna än gång sa.

Tony Blair syntes mer i svensk TV när han var premiärminister än vad den nuvarande premiärministern, David Cameron, har gjort. Samma sak gällde faktiskt med Gordon Brown, som ersatte Blair på posten. Faktum är att det gått ett år nu sen maktskiftet och jag kommer inte ihåg hur David Cameron låter när han talar. Såväl Blair som Brown har jag tydliga minnen av hur de låter. Samtidigt blev jag rätt förvånad över de rojalistiska strömningarna som präglade utsändningen från vigseln i somras. Jag har alltid trott att man varit antimonarkiska på SVT. Förmodligen har någon rojalist rutit till på redaktionen eller så vill man fortsätta spä på myten om fri och obunden television genom att visa att man minsann kan vara för monarkin också. Det är inte bara 1968 som gäller på SVT.

Historiska myter

Min mamma tipsade mej idag om en bok med titeln "101 Historiska Myter" av Åke Persson och Thomas Oldrup. Historiskt intresserad som jag är tog jag reda på lite om boken ifråga. I samband med detta kom jag att tänka på myten om den franska revolutionen. Frihet, jämlikhet och broderskap var slagorden enligt senare tiders historieskrivning. Sanningen var faktiskt att den revolutionen började för att man ville ha ut några av de sina från Bastiljen, inget annat. Det spred sej och snart hade upproret kidnappats av de som själva ville ha makt. Lite främlingsfientlighet fanns med i bakgrunden också, framför allt mot drottningen Marie Antoinette, som var från Österrike.

Det är alltså frågan om att inget blev bättre i Frankrike efter revolutionen. Inte mycket förändrades för vanligt folk, om så skedde var det till det sämre. Robespierre, Danton, Bonaparte, alla såg de till att göra livet ett helvete för många människor. Få se nu, blev det nån jämlikhet? Nej, tror inte det. De som ville ha makt såg till att ta den på andras bekostnad. Frihet? För vem? För de som styrde och deras anhang förstås men inte för den stora massan. Broderskap? Tja, om arkebuseringar och giljotineringar räknas som förbrödrande så varför inte?

Som The Who sjunger i avslutningen av den klassiska låten "Won't Get Fooled Again":

"Meet the new boss,
same as the old boss"

Den bästa formen av terror är hotet om våld

Har du någon varit med om att bli hotad med stryk eller själv hotat med stryk så vet du säkert vad terroristhoten går ut på. När såna organisationer som ETA och Al-Qaida inte längre kan skicka sina bomber och självmordskandidater till hjärtat av västvärldens städer så kör de med en ny taktik, att hota om attacker. Och den taktiken verkar ha lyckats för västvärldens säkerhetstjänster (vilket ironiskt ord för nåt som inte alls garanterar säkerhet för nån!) är fortfarande på tårna och alerta.

Nu har en sådan "attack" avslöjats i Pakistan där planerna gick ut på att slå till mot olika platser i Europa och USA har med den pakistanska regeringens goda minne bombat ett område i landets norra del tillbaka till bronsåldern (som om folket där inte redan levde på den nivån) med diverse missiler och förarlösa flygplan, s k drönare.

Jag betvivlar inte att terrorister fortfarande är i stånd att utföra attacker så som man hävdar skulle ske i Europa men i det här fallet var det nog mer ett spel för galleriet, ett sätt för terroristerna att "leka" med säkerhetstjänsterna i väst. Syftet är förstås att skrämma folk i väst, varna dom för att religiösa tokar minsann är lika potenta som 2001. Men myten om terroristernas farlighet verkar ha blivit sanning i västvärldens säkerhetstjänster som nu ser terrorister överallt.

Jag vill återigen betona att det som avslöjats mycket väl kan ha blivit en regelrätt terroristakt men att jag mer tror på att det är ett led i terroristernas nya taktik: den bästa formen av terror är hotet om våld.

Windowsmänniskor...

Varför använder folk windows egentligen? Hur kunde detta skräp-OS bli så stort? Dessa frågor kan inte jag svara på men jag kan ju försöka. Vad det hela beror på anser jag ha sitt ursprung i vad amerikanerna kallar FUD (Fear, Uncertainty and Doubt = Skräck, Osäkerhet och Dubier) och som används som marknadsföring för att få folk att köpa en viss produkt och ignorera en annan. Det kan gå till ungefär som när Lätta blev större smörgåspålägg än Lätt & Lagom. Man undersökte marknaden för Lätt & Lagom i minsta detalj, påpekade att Lätt & Lagom innehöll animaliskt fett vilket ansågs farligt (Skräck). Sen skapade man Osäkerhet bland Lätt & Lagoms användare genom att påpeka att för mycket fett var kanske inte så bra. Man fick alltså folk att tvivla på om Lätt & Lagom var så bra (Dubier). Att det sen visat sej att det fett Lätta innehåller är att klassificera som transfetter, som är MYCKET farligare än animaliskt fett, är en annan sak.

Windows används dagligen över stora delar av världen, alla kommuner i Sverige är fast i Microsofts klor och detta idiotiska operativsystem (OS) som bara duger till enklare göromål som porrsurfning och nätverksspel som kostar tusentals kr är egentligen inget som kommuner ska ha. Men ändå sitter tusentals anställda varje dag med detta system framför sej. Jag vet inte hur många nätverksansvariga som häver ur sej svordomar varje dag. Jag jobbar inte på någon kommun, dock ser jag deras anställda ofta och admin verkar se tröttare ut för varje dag som går. Det känns tröstlöst att behöva se detta OS, varje gång man ska gå på banken (hur ofta ser man inte bankomater som gett upp) så har man med Windows att göra.

Sen finns det tydligen windowsmänniskor, såna som bara måste ha allt som har med windows att göra. Det klagas ibland över nätet på oss som använder Macintosh men windowskulten är mycket värre. Den är mer subtil och bygger inte på känslor för den apparat och det operativsystem man använder utan är mer karg och ekonomiskt driven, det lönar sej att använda windows eftersom det är så dåligt uppbyggt och således behöver mer extraarbete. Den här artikeln beskriver rätt så bra varför det inte finns någon fan club för Microsofts produkter. Nu hör jag säkert folk säja, och det har jag gjort faktiskt, att en dator är ett dött ting som man bara ska använda och sen lämna när jobbet är gjort. Men då måste man kunna använda datorn också utan att problem dagligen uppstår. De gånger jag tvingats använda windows har jag med glädje kommit hem till min kära Mac.

Visst, det finns folk som har kunnat få windows att funka felfritt men hur många är det? Mindre än en på tusen är jag säker på. Andra människor måste ta till experter för att få sina datorer att funka. Andelen, liksom det faktiska antalet, datorer som inte funkar felfritt på windowssidan är säkerligen mångfaldig jämfört med macar och datorer bestyckade med Linux. Andra operativsystem är såpass avancerade att de som sköter dom är så hemma i dom att de kan fixa problemen själva.

Som sagt, jag kan inte svara på varför folk använder windows. Mina teorier och tankar här är bara en del av svaret. Kommunerna kommer att fortsätta använda windows för de är så insnöade på det systemet att de inte kan tänka sej nåt annat. De har gått på myten om windows förträfflighet. De har läst och hört skrönorna om hur bra windows är. Stackare...