De som vill bli förolämpade

Är det för att få poäng i det offentliga livet eller gillar vissa att bli förolämpade? Det är inte utan att man undrar om endera alternativen är giltiga när man läser dravel som detta i DN, även här i Aftonbladet. Jag är tämligen säker på att det var Kodjo Akolors efternamn Sissela Kyle syftade på, inte hans hudfärg och ursprung. Det med tanke på att hans efternamn ju liknar ordet kulör som just betyder färg. Hans och många andras kritik av hennes skämt blir i sammanhanget mer en bekräftelse på att det finns folk som bara älskar att bli förolämpade. De vill bli bildligt talat trampade på sina väldigt ömma tår så de kan få leka martyrer i media.

Offentliga personer, de med nåt som gör dom till en minoritet av något slag tänker jag på nu, vill hemskt gärna slå mynt av denna minoritetsegenskap och de rider gärna på alla sorters vågor som kan göra dom till ännu mer intressanta. "Se på mej, jag är en minoritet"-syndromet är speciellt vanlig bland de som just älskar att bli förolämpade, för då kan de peka på hur dumma och fördomsfulla majoritetens representanter kan vara. Men Sissela Kyle är varken dum, fördomsfull eller en majoritet. Hon är en smart komiker som spelar på det fördomsfulla i att vara en offentlig person. Som offentlig person får man ta en del smällar och man får helt enkelt tåla lite mer. Jag skulle faktiskt gå så långt som att säga att Akolor är mer fördomsfull än Kyle i det att han utan att tänka efter gjorde konklusionen att hennes omnämnande av hans namn i kombination med ordet färg betydde att hon syftade på hans hudfärg.

Hade Akolor tänkt efter lite mer hade han säkert kommit fram till att det var hans efternamn hon skojade med. Det framgår klart och tydligt av hennes ordval, men för den som vill bli förolämpad är det viktigare att få plats i media med sina ömma tår. Det här är ett utslag av politisk korrekthet, det att man inte får skämta om företeelser i samhället, vilka de än är. Det är så tröttsamt att se människor med ömma tår som medvetet sparkar på nåt de ogillar, bara för att sen få visa upp sin skadade fot. Det är lite hyckleri när de vill visa upp sitt kunnande och själva kan förolämpa allt i sin omgivning men blir arga om någon skämtar med dom. Nu säger inte jag att Akolor ska ha förolämpat någon, men hans reaktion tyder på att han letar efter nåt att irritera sej på.

Jag avslutar med en video jag har länkat till förut, den med Pat Condell som pratar om folk som verkar älska att bli förolämpade. Jag kanske ska känna mej förolämpad jag med. Nån som har nåt förslag på vad jag kan känna mej förolämpad av?

"A typical macho man married a typical good-looking lady and after the wedding, he laid down the following rules:

"I'll be home when I want, if I want and at what time I want-and I don't expect any hassle from you. I expect a great dinner to be on the table unless I tell you that I won't be home for dinner. I'll go hunting, fishing, boozing and card-playing when I want with my old buddies and don't you give me a hard time about it. Those are my rules. Any comments?"

His new bride said, "No, that's fine with me. Just understand that there will be sex here at seven o'clock every night, whether you're here or not." "

Belinda Olsson som programledare i Efterlyst

Hasse Aro ska sluta som programledare i TV3:s största succé nånsin, Efterlyst. Leif GW Persson tycker då att programmet ska läggas ner eftersom ingen kan ta hans plats. Det tycker inte jag. Efterlyst är större än Aro och jag har dessutom en passande efterträdare, Belinda Olsson. Inte för att jag tycker hon är nån speciellt bra programledare (det är hon definitivt inte!), inte heller för att jag tycker om hennes burdusa sätt att presentera på, utan för att det skulle säkert vidga hennes vyer rejält. Hon är så van vid att få sin vilja igenom, oavsett vad det är, att ett sånt här program skulle nog få ner henne på jorden, åtminstone temporärt.

Som sagt, Efterlyst är ett program där kriminalitet avslöjas och det är som sådant större än dess programledare. Vem som än ersätter Aro som programledare kommer han/hon att möjligen börja nervöst och tittarna kommer antingen att delas i sina åsikter om den nya programledaren men ganska snart visar det sej vad han/hon går för. Bara det inte blir ett våp som står där handfallen nästan hela tiden. I så fall är det bättre att ha Belinda. Kanske hon lär sej något samtidigt.



"Doing nothing means a lot to me"

Vem behöver OS i TV?

Men vad är väl en bal på slottet...?

Tidningarna gör stor affär av att SVT och TV4 kan komma att utestängas av Viasat från att visa sändningarna från OS i Sotji nästa år. För egen del kan de lika gärna sluta gnälla. De gnäller mest över reklampauserna, som visserligen i sej är rätt irriterande, men det är egentligen inte pauserna som är det största problemet här, utan tillgängligheten. Långt ifrån alla har möjlighet att se alla kanalerna Viasat har att erbjuda. Inte ens trean når alla i Sverige. Ca 90 % kan se kanalen. Sen om alla som kan verkligen tittar på den är en annan femma.

Egentligen är OS, speciellt då den vintriga formen, en ganska trist historia. Det är ganska trista sporter där de flesta deltagarna är alldeles för påklädda och ofta för långt bort så man ser ju knappt nåt som händer. Ta längdskidåkningen som exempel. Små prickar när man zoomar ut, sen blir man närmast sjösjuk när de helt plötsligt byter till närbilder på åkarna. Svensk TV ska ha bannor också för att de inte tar med lika mycket av publiken som andra TV-stationer gör. Ej heller ser man misstag lika mycket i speciella segment i svensk TV som i många andra kanaler. Vi får se vad Viasat går för. De har ju skött Champions League-fotbollen väldigt bra genom åren så varför inte OS? Vi får se helt enkelt.

För mej som har alla Viasats viktigaste kanaler (TV3, TV6 och TV10) är det inga problem. Blir det reklam slår jag bara över till en annan kanal och inväntar att pausen tar slut. Man kan alltid gå ifrån, göra sej en macka eller bara titta ut genom fönstret. Med lite tur visar Eurosport OS också. Men räkna inte med att jag kommer att titta närmare på nåt där ryssar deltar. Deras löjliga nationalism äcklar mej och det bästa man kan göra är att ignorera såna människor. Jag håller på att utveckla fördomar mot nationalister, med rätta varje gång. Men nog om detta nu. Det är sport och all sport är bra för kroppen, även den man tittar på. Hoppas de inte håller på formerna, men samtidigt gör det.

Bild från sida som sjunger träningens lov.

"If you have an important point to make, don't try to be subtle or clever. Use a pile driver. Hit the point once. Then come back and hit it again. Then hit it a third time - a tremendous whack."

Åldersdiskriminering i TV-reklam

Har ni sett reklaminslaget där en man som ska fylla 40 köper sej en motorcykel och sen kommer hem för att höra sin dotter och fru tala om hur gubbigt det är att köpa en motorcykel bara för att man kommit in i medelåldern? Det mynnar ut i en larvig pålagd röst som berättar fördelaktigt om Telenor och hur man kan pausa deras abonnemang. Jag skulle vilja säga att Telenor i denna reklam gör sej skyldigt till åldersdiskriminering. Hade det varit en åsikt uttalad av en av kvinnorna i ett privat samtal hade man kunnat säga att de är okunniga eller bara ville skämta på hans bekostnad men i ett sånt här sammanhang blir det förolämpande och diskriminering av folkgrupp.

Det är tydligen accepterat att diskriminera gentemot ålder med fördomsfulla reklaminslag. Skulle det handla om en kvinna i bikini i samma ålder är jag tämligen säker på att PK-maffian hade skrikit om kvinnoförnedring direkt. Ålder går fortfarande bra att göra narr av, trots att vi lever mer hälsosamt och längre än nånsin tidigare. När är det gubbigt att köpa sej en motorcykel? När är det gummigt att göra detsamma?

De som gjort det här reklaminslaget, hur gamla är de? Är de gamla nog att tycka att allt över 30 är gammalt? Är de gamla nog att ha en åsikt om ålder? Hur kommer de att resonera om de själva råkar ut för åldersdiskriminering?




"I love deadlines. I love the whooshing noise they make as they go by."

Mer om datorer och TV

Ett inlägg i debatten om TV-avgift för datorer kommer nu från KTH. Det är professorn i teletrafiksystem, Gunnar Karlsson, som höjer rösten och säger att antagandet att bara för att vi har en dator med uppkopplingsmöjlighet mot internet och därmed också en teoretisk möjlighet att ta in TV-sändningar innebär det inte att vi med automatik KAN se TV i datorn. Det är endast med hjälp av speciella program som installeras in i våra operativsystem som det blir möjligt.

Närmare bestämt Flash player 10.1 och en med detta program kompatibel webbläsare. Det är kravet för att kunna se TV vad gäller videokodningen. Det finns inga egentliga standarder för utsändningen så har man inte detta program måste datorn per definition enligt lagen vara obrukbar för TV-konsumtion. Så Förvaltningsrätten verkar ha gått på en nit när man låtit sej luras av SVTs och Radiotjänsts finter. Eftersom ju SVT har byggt hela sitt system på just flash innebär det att man lurat juristerna att tro att varje dator med internetuppkoppling också kan se TV.

Jag undrar vad högre instans kommer fram till. Kanske det blir en fråga för Europadomstolen?



"You enter the forest
at the darkest point,
where there is no path.

Where there is a way or path,
it is someone else's path.

You are not on your own path.

If you follow someone else's way,
you are not going to realize
your potential."

Kristenhetens nyvaknande på TV - vad härnäst?

Det är mycket religion på TV nu. För mycket religion. En påkostad TV-serie baserad på bibelns texter gick under påsken, påvevalet och det därefter påföljande mässorna med den nye påven sändes på bästa möjliga sändningstid. Påsken är en tid då medierna verkar slänga allt vad sekularism och kritiskt tänkande helt överbord. De är inte speciellt kritiskt tänkande övriga perioder på året heller men de brukar åtminstone kunna sansa sej vad gäller religion.

Jag vet inte vad TV4 har haft för sej den här påsken men tidigare år har man visat religiöst betingade program av samma typ som den serie SVT visade i år. Så nog är TV smygreligiöst ett medium när de stora helgerna kommer. Man presenterar gladligen myter och överdrivna legender som om de vore dagsens sanning. Det hade gått hem, och gick hem också, för 500 år sen när kyrkan och överheten hade monopol på nyhetsflödet till allmogen. De som vågade tänka kritiskt blev ett huvud kortare eller förhöll sej tysta för att få behålla knoppen kvar på kroppen.

I våra tider vågar vi äntligen visa våra tankar i skrift och långt ifrån alla går på de hollywoodska finterna med dramatiseringar av påhittade och/eller överdrivna historier. Det finns inget som hindrar att det finns en kärna av sanning i historierna men, och detta är ett väldigt stort men, det finns inga bevis för att de skulle vara sanna och det som står där kan förklaras väldigt enkelt medelst olika vetenskapliga discipliner.

TV är så här okritiskt inställd till religion och dess innehåll mitt i allt vetenskapligt tänkande. Hur ska det då gå med resten av samhället? Vissa friskolor har en klar religiös prägel trots att det inte är tillåtet att ha religiösa glasögon på vid undervisning av de små. Fortfarande utropar många "gud" eller "herre gud" när de ser nåt som gläder eller förvånar dom.

Det var skoj detta. Det är alltid kul att skoja med religiösa ting och dito människor. Nu är det dags att gå ut i solen och lapa i sej lite UV-strålar.



"

"

Reklamen i TV

Själva pauserna bryr jag mej inte om. Man kan uträtta diverse behov då, samla tankarna eller lyssna på musik. Alternativt kan man slå över till en annan kanal. Risken med detta är att man kanske fastnar i den andra kanalens program. Det är innehållet i många av inslagen jag ofta vänder mej emot. Låt mej nu anföra mitt sätt att se på saken.

Nu är det min tur att klaga på reklamen, och då speciellt reklamen i TV. Jag väljer att utgå från ståndpunkten att reklamen i sej inte är fel, det är sättet den presenteras på och det intryck jag får av många av inslagen som jag anser vara fel. Vi har alla olika preferenser rörande innehållet och för mej, som gillar humoristiska reklaminslag som reklamen för Japp som gick på 1990-talet med den utschasade joggaren som alltid råkar ut för den jappätande killen lite varstans i geografin, är den absoluta majoriteten reklaminslag bara så fel. I en del fall verkar det som om reklammakarna tror att vi konsumenter är små barn som behöver undervisas. I andra fall ser dom på oss som de där fåren vi får lära oss vara i plugget.

De värsta reklaminslagen är dom som anspelar på sex och sensualitet, med unga människor som helt klart inte har någon som helst motsvarighet i verkligheten. En annan kategori är den där man sjunger nån löjlig trudelutt eller sjunger den slogan man valt från reklambyråns sida. Ökänt men numera också klassiskt är Felix slogan från 1990-talet: "Felix gör det goda godare", vilket också sjöngs av nån damkör. Det ryser i mej när jag hör nån sjunga en slogan i reklamen. En annan sak som är väldigt onödig är anglicismerna man svänger sej med, många gånger utan att man verkar fatta vad orden egentligen betyder. De är bekväma ord som liksom "passar".

Jag kräver inte större ärlighet, reklambyråerna är ju vår tids hästhandlare och som sådana är ju överdrifter närmast påbjudna. Jag bara påpekar det som jag ser det.  Det jag vill behöver ingen bry sej om. Majoriteten reklaminslag är relativt neutrala och skrattretande i sina försök att verka vara en spegling av realiteten.

Men lika mycket som jag ogillar mycket av reklaminslagen som sänds, lika mycket ogillar jag de snobbar som hyllar SVT och då främst för att det inte sänds någon egentlig reklam i deras kanaler. Sponsring förekommer liksom vissa former av produktplaceringar men inga pauser för reklam. Det anser inte jag vara ett bra skäl att framhålla SVT framför andra kanaler för sponsring ÄR reklam. Sen får paragrafnissarna säga vad de vill Andra hyllar ju TV4 för deras program och de är beredda att stå ut med reklamen. Varför pratar då så många om det som sänds i TV4? Kvalitet verkar vara olika saker för olika sorters människor. Det som vissa, de jag kallar snobbar, kallar kvalitet verkar inte vara samma sak som det vanligt folk gillar.

En diskussion om SVT kontra TV4 får bli en annan gång. Tills vidare nöjer jag mej med att säga att båda företagen är elitistiska på två olika vis och de låtsas inte om varandra. Mina preferenser ligger i andra kanaler, kanaler med ett utbud som tilltalar mitt begär efter kunskap, humor och lugn. Men det är som sagt en annan diskussion.



"Football is a game designed to keep coal miners off the streets."

Oberoende TV - en myt

SVT gör stor affär av att man anser sej göra oberoende TV-program. Det är gentemot staten och påverkan från de politiska partierna man menar när man talar om oberoende. Men frågan är om oberoende från påverkan från dessa fraktioner verkligen är riktigt oberoende. Det är ju konstaterat att de som jobbar för SVT ändå låter sina politiska åsikter lysa igenom. Inte minst gäller detta i klimatfrågan där många journalister som skriver om detta ämne har en grund i Miljöpartiet. Dessutom är många journalister som inte anser sej vara politiskt affilierade i vilket fall styrda. De slår åt alla håll men låter sej ändå ledas i nosen av sina hjärteämnen. Se bara på Janne Josefsson vars reportage visserligen är berömvärda för det engagemang han visar upp men som i en del fall mer leder till sensationsjournalistik där det är viktigare att avslöja något, vad som helst, än att avslöjandet leder till förändringar.

Hur oberoende är då SVT mot bakgrund av såna fakta? I mina ögon inte speciellt mycket. Om det viktigaste är att avslöja till varje pris utan att det uppkommer möjligheter till förbättring/förändring som en följd av ett reportage så är det inte oberoende, det är sensajournalism. Synd på verkligheten som blir lidande när det är viktigare med en story, som journalister säger. Om man säger oberoende i förhållande till politik, succé och en önskan att bli något på andras bekostnad finns det ingen oberoende TV nånstans. T o m det SVT gör är subjektivt och partiskt. Det genom att man försöker hålla sej från politiken så då blir man beroende av sina egna journalisters åsikter. Det gäller alla TV-kanaler så tro inte att det  bara gäller den statliga televisionen. Men det är värst med SVT eftersom man ju gör så stor affär av att man är oberoende...




"Den kritiska journalisten tycks vara en utdöende ras i de elektroniska medierna. Moderna journalister är antingen anonyma mikrofonhållare eller en sorts entertainer som gör shower."

När ska science fiction sluta bli tråkigt i längden?

Science fiction är en genre som är mycket rolig att uppleva, såväl på TV som i bokform. Det är en lisa för själen att få flyta bort för en stund i en tänkt framtid där människan har helt andra saker att kämpa emot för att överleva än vi har. Isaac Asimov, Ray Bradbury och Phillip K. Dick har skrivit några av de bästa och mest tänkvärda böckerna i genren. Ofta har filmatiseringarna av dessa böcker och noveller lämnat mycket övrigt att önska men de är åtminstone någorlunda sevärda i en del fall. Dock är de begränsade versioner av verken för de är manusförfattarnas och regissörernas syn på böckerna.

Termen är väl lite felaktigt använd och har väl misshandlats lite väl mycket av tidningsmedia som har (som vanligt) missuppfattat hela genren som varande en homogen grupp av verk, vilket det absolut inte är. Science fiction betyder kort och gott vetenskap i fiktiv form och mycket mer än så behöver man väl inte säga om genrens betydelse rent språkligt sett. Det finns subgenrer men gemensamt för dom alla är tanken på det fiktiva i kombination med en betoning på det vetenskapliga inslagen i historien man vill berätta. Men jag tänker inte ge mej in på den diskussionen här och nu, den får andra ta. Jag vill veta varför science fiction i serieform alltid tenderar att bli tråkig i längden. Det enkla svaret är tvådelat, 1) ju mer man skriver om samma sak desto mindre har man att komma med och 2) blandar man in fler författare i t ex en TV-serie blir det olika en massa olika åsikter som drar serien i olika riktningar.

Det svårare svaret är att man visst kan skriva engagerande hur många delar i en serie man än redan har skrivit. Se bara på just Asimov vars serie om Stiftelserna eller de om robotarna beskrivs i många böcker och noveller. Inte heller Douglas Adams böcker, som rör sej i gränslandet mellan ren fantasi, satir och science fiction, blir tråkiga trots att de spänner över många ämnen och går in i varandra. Men till slut finns det även en gräns för hur mycket man kan skriva och beskriva. Adams drog gränsen vid fem böcker i sin "trilogi".

Jag skapade det här inlägget främst med tanke på TV-serier som Star Trek och Stargate. Den senare har fått två avläggare och har svällt ut till nåt som jag inte tror att ursprungsfilmens skapare hade tänkt sej. Det kom nämligen en film med titeln Stargate 1994. Det är en mycket bra film som inte bygger på någon bok eller ens har något gemensamt med tidigare scifiproduktioner att göra. Hela konceptet bakom Stargate bygger på en i sej helfläng teori att utomjordingar i någon form ska ha kommit och byggt pyramiderna som landningsplatser för sina skepp. I fantasins värld fungerar detta dock och så länge man gör det någorlunda bra och håller sej till den världen går det bra.

Men Stargate i serieform har utvecklats till ett monster i sej där man kommit lite väl långt ifrån ursprunget. Det handlar numera lite väl mycket om krig och klassisk rymd-scifi. Från början tror jag det var tänkt som en sorts realistisk form av science fantasy, av samma typ som Stjärnornas krig eller Förbjuden värld.

Star Trek är mer av en västern i rymden med klara drag av den österländska filosofi Gene Roddenberry följde privat. Det är en utopisk framtid med harmoni och framåtanda. Originalserien från 1960-talet och filmerna från 1970-talet och fram till ca 1990 följer originalformatet rätt bra men från och med 1990-talet har även detta format tummats på till förmån för en mer actionbetonad stil där filosofi och tanken på en bättre värld tonats ner.

Precis som med många andra av mina inlägg finns det inget svar på VAD som kan göras för att åtgärda en situation, snarare ett konstaterande att en situation råder. Ett möjligt svar torde dock vara att så fort man som manusförfattare märker att det börjar gå på tomgång ska man inte fortsätta mjölka kon utan hoppa på nåt annat projekt. Här var Babylon 5 unik såvida att man höll sej till samma format hela tiden och bara lät serien utvecklas under fem säsonger vilket var grundtanken. Försök att återuppliva den i andra former har gjorts men man har egentligen inte kommit nånvart.

Science fiction är inte ensamt om att ha detta problem men det märks extra mycket här eftersom det är så utsatt för sina begränsningar för även om universum är stort så är utvecklingsmöjligheterna inom området inte så stora som skulle kunna tro. Det är av samma typ som många actionserier lider av. Hur många gånger kan man variera besöken till en annan planet? Hur många intergalaktiska händelser kan tas upp utan att det blir tjatigt?

Som sagt...




"Live long and prosper!"

Strejk på SVT - vad rör det mej?

"Från och med onsdag kan det bli svart i TV-rutan".

DN får det att låta som om SVT fortfarande är den enda kanalen som sänder TV-program, trots 25 år av konkurrens. Men det handlar vad jag förstått endast om SVT2 som kommer att drabbas hårt så det är ju inte ens hela SVT som berörs av strejkvarslet. Stora delar av verksamheten kommer ju kunna flyta på som vanligt. Repriser kommer att sändas men det är vi vana vid när det gäller SVT. Måste DN och andra tidningar låtsas som om reklamkanalerna inte finns?

Jag tänker nu ta tillfället i akt att diskutera journalisternas politiska hemvist.

Nej, om något är journalister inte direkt partipolitiskt inriktade som yrkesgrupp utan de är snarare allmänt politiskt kopplade och deras sätt att uppföra sej är varken borgerligt eller socialistiskt utan snobbigt. De är en egen politisk klass, oavsett vad de röstar på, och de ser sej påfallande ofta som förmer än andra på ett sätt som för tankarna till förra sekelskiftets nyrika medelklass av affärsmän. Journalister, framför allt på dags- och kvällstidningarna, är i mina ögon bevis för att bra betyg i skolorna inte är bevis för att man är smart utan för att man knäckt koden för hur man ska få bra betyg. Dessa rader är inspirerade av mina intryck av den senaste tidens debatt som följde på den enkät som visade var nånstans journalisterna hade sitt partipolitiska näste.

Man får komma ihåg att bara för att man säger sej rösta på ett visst parti innebär det inte att man de facto ÄR det partiet. Det visar bara var man känner sej som mest hemma rent politiskt. De flesta journalister tror jag inte skulle rösta på MP eller V om ett för dom bättre alternativ dök upp. De är bara så att de är indoktrinerade med den synen på politik och samhällsskildring som 1960- och 1970-talens förvirrade ideologier gav dom. De ser världen utifrån sina ideologiskt färgade glasögon. Det gör vi väl alla men det är svårare att göra sej fri från en syn på världen som smugit sej in överallt som denna ideologi gjorde. Ett försök till motstånd gjordes i skolorna när en sorts konservativ våg sköljde in över oss ungar i början av 1980-talet men det var egentligen lönlöst. Två sidor av samma tråkiga, politiskt färgade, mynt.

Så vad rör det mej att SVT inte kan sända sitt material som de vill? Stöd istället strejken!



"Det finns ett parti som alltid är och förblir det största! De missnöjdas."

Sälj ut SVT!

Det är nog dags att sälja ut Sveriges Television. Inte bara slopa avgiften alltså som alla TV-ägare tvingas betala och som går till förment oberoende television men som i praktiken ju är styrd av särintressen värre och mer ordnade än nånsin de privata intressen som styr reklamkanalerna. De kanaler som idag kallas Sverige Television är egentligen ägda av en stiftelse vars medlemmar och styrelse utses av riksdagen. De har ett politiskt uppdrag att sända vad som kallas oberoende TV med ett så brett utbud som möjligt. Däri ligger problemet; utbudet är inte så brett som man vill låta påskina.

Det som sänds i SVT är i stort sett samma sorts program som i alla andra kanaler, det som dominerar är engelskspråkiga serier eller av brittiska eller amerikanska serier påverkade program. Underhållningen består av närmast glamorösa galor med inslag som mest liknar smaklös italiensk eller tysk TV. Kulturen är mestadels små program insprängda här och var. Vetenskapsprogrammen sänder mest en viss sida av en debatt, en debatt vilken är grunden i all vetenskaplig forskning men SVT har valt sida i nästan alla vetenskapliga debatter och i vissa fall (klimatet och miljön) har man valt den politiserade sidan.

Sporten är samma som sänds i alla andra kanaler och även om reportrarna är duktiga tycker jag att de verkar lite frustrerade ibland då de får för liten tid på sej att presentera den sport som ska visas upp. Debattprogrammen tar upp ämnen som när de ska diskuteras blir skjutna i sank av att programtiden är för kort, ämnet är nästan alltid redan överspelat i andra medier när det kommer till TV samt att de som diskuterar ämnena många gånger låter sina politiska övertygelser, i förlängningen också det parti de företräder, ta överhanden över eventuella personliga åsikter i ämnet. Man politiserar alltså det ämne man ska diskutera.

Ett perfekt SVT skulle kunna skötas lika väl om det antingen gjordes till ett helt fristående statligt bolag eller såldes ut helt till privata intressen. Fördelarna med att göra det till ett statligt bolag är att man då har möjligheter att sända program baserat på tittarnas önskemål oftare än idag genom statens försorg. Då skulle pressen från oss tittare få dom att ta bort allt onödigt. Vad som är onödigt får en omröstning utvisa. Kanske en uppdelning av de befintliga kanalerna så att all underhållning och kultur i övrigt hamnade i en kanal, allt politisk debatt, all vetenskap och alla nyheter hamnade i en andra och all sport och övrigt hamnade i en tredje. barnkanalen kan vara som den är nu. På så sätt kan inget sägas vara onödigt.

Nackdelen med statlig kontroll är förstås att man får en apparat med särintressen som i praktiken inte förändras vilken regering som än styr. Samma nackdel blir det med en privat ägare. Det skulle vara mer fördelaktigt med ett kooperativ eller nåt som liknar brittiska ITV.

Denna föreslagna uppdelning tror jag skulle fungera även om SVT gjordes privat. Då skulle man kunna betala en prenumeration på det man gillar mest så att man betalar för det man ser på och inget annat. Det blir visserligen en kontrollapparat men den är ska utformas passivt så att inga uppgifter om vad man ser på kommer till någon utomståendes kännedom.

Nu vill jag se läsarnas reaktioner på detta inlägg. Varsågod och skrik!

Myten om den fria televisionen

Myten om fri och opartisk television odlas just nu av SVT och många andra televisionsbolag runtom i Europa. Man menar att man står utanför det "grepp" som reklamkanalerna ska ha kopplat på tittarna runtom i Europa och att man står politiskt obundna och klarar av att tampas med politikerna. Det är som sagt en myt eftersom en koll av reportrarnas politiska hållning visar att de i många fall är i högsta grad bundna till diverse partier, framför allt de partier som hör hemma inom det socialistiska blocket. Det är inget fel i att ha en politisk koppling men jag anser att det är fel att vara partipolitiskt bunden som Erik Fichtelius verkade ha varit när han gjorde sitt arbete om och med Göran Persson.

Den här myten krossas än mer när man läser ett utdrag ur förre BBC-medarbetaren Peter Sissons kommande självbiografi om åren hos jätteföretaget. Sissons berättar om hur de olika partierna aktivt försökt, och många gånger lyckats, påverka vad för nyheter som ska presenteras. Han berättar vidare om hur oviljan att stöta sej med framför allt Labour fått chefer och producenter att bestämma hur nyhetsvinklingarna ska se ut. Jag tycker mej känna igen det mönstret från SVT. Frågan är då om någon f d journalist vågar öppna sin mun och yttra kritik mot farbror Statens lilla gunstling. Kom ihåg, SVT är inte statlig television. Den ägs av en stiftelse som står under överinseende av riksdagen. Vi vanliga dödliga har inte mycket insyn i verksamheten på toppnivå annat än att vi vet vilka som ingår i styrelsen som bestämmer allt.

Det är en vinkling av rapporteringen som är väldigt subtil. Den märks inte om man bara ser Rapport eller Aktuellt. Vinklingen består i valet av ord och uttryck som används för att beskriva regering respektive opposition. När regeringen Persson var vid makten åren 1996-2006 var kritiken av förd politik av mer av karaktären kritik mot Persson och det han sade även om han inte varit direkt involverad, med kängor som slängdes åt oppositionens håll också om alternativet var dåligt. Nu är kritiken som sagt mer subtil. Man uttrycker sej om regeringen som om den hade en von oben-attityd gentemot väljarna. Hela den nuvarande regeringen blir som en enda Göran Persson.

När det gäller storpolitiken har SVT apat efter BBC i allt och utsett Bush till idiot (vilket han i och för sej också var som politiker), demoniserat mänskligheten som varande miljöbov och ett främmande väsen på den här planeten, höjt SIDA till skyarna trots att pengarna som passerat genom denna organisation många gånger gått till skumma affärsmän och diktatorer samt presenterat samma sorts dumma lekprogram som man i början av 1990-talet kritiserade reklamkanalerna för att ha. Många gånger är lekprogrammen av samma karaktär som de som kommit fram i Italien under Silvio Berlusconi, minus tuttarna och de glassiga leendena programledarna visar upp. Bröd och skådespel, som de tråkiga romarna än gång sa.

Tony Blair syntes mer i svensk TV när han var premiärminister än vad den nuvarande premiärministern, David Cameron, har gjort. Samma sak gällde faktiskt med Gordon Brown, som ersatte Blair på posten. Faktum är att det gått ett år nu sen maktskiftet och jag kommer inte ihåg hur David Cameron låter när han talar. Såväl Blair som Brown har jag tydliga minnen av hur de låter. Samtidigt blev jag rätt förvånad över de rojalistiska strömningarna som präglade utsändningen från vigseln i somras. Jag har alltid trott att man varit antimonarkiska på SVT. Förmodligen har någon rojalist rutit till på redaktionen eller så vill man fortsätta spä på myten om fri och obunden television genom att visa att man minsann kan vara för monarkin också. Det är inte bara 1968 som gäller på SVT.

Produktplacering istället för reklampauser framtidens melodi

Bilden hänsynslöst "stulen" från en annan blogg

Jag störs av reklampauserna, framför allt de som bryter mitt i en scen helt utan rim och reson. Jag är nog inte ensam i att tycka så. Med utvecklad teknik som gör det möjligt att välja bort reklamen i realtid funderar reklambyråerna och TV-kanalerna nu på att införa produktplacering i programmen istället. För egen del har jag inget emot det. Så länge det inte stör själva handlingen får de visa vilka produkter de vill. Kanske möjligheterna att gå på toaletten eller göra en macka blir sämre men det får man ta. TVn ska inte styra ens liv, egentligen.