Myten om de politiserade barnprogrammen

Det har rasat en diskussion i många år huruvida barnprogrammen på 1970-talet var politiserade och indoktrinerade barnen med diverse propaganda för Saken. De flesta har pratat om att det var den röda sidan som skulle ha stått för indoktrineringen medan några andra har sagt att den blå sidan stått för indoktrineringen. Jag skulle tro att det är viktigpettrar på båda sidor som på nåt sätt velat komma åt de som gjort programmen.

John Blund är förstås ett exempel på ett politiskt motiverat barnprogram, gjort som det var i Östtyskland och sålt till andra länder för en billig penning, även om jag har förstått att det fanns starka undertoner av kritik mot den östtyska staten inbäddat här och var i berättelserna.

Men det är ju barnprogram vi talar om. De ska vara roliga och informativa på samma gång. Jag kan förstå de som läser in politik i allt för de ser väl också partipolitik och politiska ideologier överallt. Men jag ser inte politik i vare sej "Vilse i pannkakan" eller "Trolltider". Jag ser snarare folk som ville underhålla barn och samtidigt ha kul själv. Att det förra programmet inte föll en sån som mej på läppen har mer med personlig smak att göra.

Nej, politik kan jag inte se i barnprogrammen. I alla fall ingen medveten sådan. Att man vill stå upp för den lilla människan, den enskilda gentemot de som vill en ont är en mer generell rättvisetanke, en icke partibunden politisk åsikt. Att man vill roa andra är inte politiskt bundet heller. Bara skoj. Men vill man se nåt finns det där, för alla som är villiga att hjärntvätta sej själva.



"Det finns TV-program så sliskiga att man borde varna folk med sockersjuka i förväg."

Oberoende TV - en myt

SVT gör stor affär av att man anser sej göra oberoende TV-program. Det är gentemot staten och påverkan från de politiska partierna man menar när man talar om oberoende. Men frågan är om oberoende från påverkan från dessa fraktioner verkligen är riktigt oberoende. Det är ju konstaterat att de som jobbar för SVT ändå låter sina politiska åsikter lysa igenom. Inte minst gäller detta i klimatfrågan där många journalister som skriver om detta ämne har en grund i Miljöpartiet. Dessutom är många journalister som inte anser sej vara politiskt affilierade i vilket fall styrda. De slår åt alla håll men låter sej ändå ledas i nosen av sina hjärteämnen. Se bara på Janne Josefsson vars reportage visserligen är berömvärda för det engagemang han visar upp men som i en del fall mer leder till sensationsjournalistik där det är viktigare att avslöja något, vad som helst, än att avslöjandet leder till förändringar.

Hur oberoende är då SVT mot bakgrund av såna fakta? I mina ögon inte speciellt mycket. Om det viktigaste är att avslöja till varje pris utan att det uppkommer möjligheter till förbättring/förändring som en följd av ett reportage så är det inte oberoende, det är sensajournalism. Synd på verkligheten som blir lidande när det är viktigare med en story, som journalister säger. Om man säger oberoende i förhållande till politik, succé och en önskan att bli något på andras bekostnad finns det ingen oberoende TV nånstans. T o m det SVT gör är subjektivt och partiskt. Det genom att man försöker hålla sej från politiken så då blir man beroende av sina egna journalisters åsikter. Det gäller alla TV-kanaler så tro inte att det  bara gäller den statliga televisionen. Men det är värst med SVT eftersom man ju gör så stor affär av att man är oberoende...




"Den kritiska journalisten tycks vara en utdöende ras i de elektroniska medierna. Moderna journalister är antingen anonyma mikrofonhållare eller en sorts entertainer som gör shower."

TV-licensen kanske försvinner?

Som jag hoppats i alla år att denna licens ska försvinna och ersättas av nåt annat, mer i klang med sin samtid. Helst nåt i stil med pay-per-view, alltså att man bara betalar för det man faktiskt tittar på. Nu kanske den försvinner. Jag har inga problem med att det skulle hamna på skattesedeln istället för om det är någon som behöver "hjälp" är det ju staten (ironi). Allvarligt talat, det finns så mycket som är inkluderat i de skatter vi betalar som vi aldrig kommer att vara i närheten av nån gång under våra liv så en sak till gör ingenting. Men som sagt, pay-per-view är att föredra vilket nog inte gillas av SVT för då skulle nästan ingen se de program som redan idag göms i statistiken. Det som är populärast, även på SVT, är tyvärr dum-TV. Glättiga lek- och spelprogram som egentligen inte har någon substans.

Propagandan från viktigpettrar (någon politisk hemvist för dessa har jag till skillnad från andra inte hittat!) ska vi bara inte tala om. Så det gör vi inte.



"Det finns TV-program så sliskiga att man borde varna folk med sockersjuka i förväg."