Myten om det moderna Sverige

Har man foten i det socialistiska tänkandet framstår Sverige genom den moderna historien som en USA-lakej. Har man foten i det borgerliga tänkandet framstår däremot Sverige som rena rama DDR. Sanningen är att Sverige genom historien mer varit i händerna på - Storbritannien. Eller åtminstone är detta en del av sanningen. Sverige har varit allierat med många länder under bordet genom seklerna. Men Storbritannien är det land som varit på tapeten mest de senaste tio decennierna, framför allt vad gäller influenser inom vardagen och kulturen. Musiken är förstås amerikansk men den kom huvudsakligen hit med sjömän från de brittiska öarna. T o m maten är i stor utsträckning engelsk!

Politiker, deras främsta ideologer och andra som styr vill gärna ta åt sej äran av att ha förändrat ett samhälle i grunden men i själva verket sker detta ändå, utan deras "hjälp". Ett samhälle förändras genom influenser, intryck, utifrån och inifrån, inte genom att någon säger att "så här ska det vara för det har jag bestämt". De gånger sånt har skett har det slutat i katastrof (Sovjetunionen, Nazityskland, Kina, Centralafrika etc). Det är acceptabelt förstås att politikerna får ta åt sej äran för de har väl ändå i vissa undantagsfall sett till att intrycken nått samhället i stort.

Det moderna Sverige har tagit intryck från många håll, skolsystemet är rätt likt det amerikanska men även det brittiska. Blandningen av statligt och privat är i mångt och mycket samma system som i Nederländerna och Storbritannien. Men det är när pekpinnarna från olika håll kommer in som det blir problem. Antingen förstatligas det alldeles för snabbt, samma visa med privatiseringen. Såna omvälvningar kan inte tvingas fram genom politiska beslut. Det måste ske gradvis och provas ut innan man gör det. Privatiseringen av Apoteket var ett bra beslut, historiskt sett har privata apotek fungerat bra vid sidan av de offentliga, men det rusades utan att man fick perspektiv på vad som skedde. Det skulle privatiseras för privatiseringens skull. Järnvägen är också ett fiasko men det har det varit ända sen förstatligandet 1938. Egentligen har väl järnvägen aldrig gått bra i vårt land någon längre tidsperiod. Ej heller flyget.

Men det värsta var avregleringen av elmarknaden. Genom det beslut som togs i mitten av 1990-talet (av socialdemokraterna!) skapades på sikt ett oligopol som bara gynnar de som är involverade i just elmarknaden. Dyra och onödiga energiproduktionssätt som t o m är farliga för miljön, trots deras påstådda miljövänlighet. Jag anser personligen att det är just detta oligopol (ja, t o m kartellbildning dristar jag mej att kalla det!) i kombination med klimat- och miljöbluffen som gjort att elmarknaden blivit så dåligt skött. Men att förstatliga allt igen går inte i detta läget. Det skulle inte heller bli bra. Hårdare regleringar är dock välkommet liksom att all onödig fullskalig elproduktion stryps, dvs vind-, bio- och solenergi.

Så går det när politiker ska lägga sej i system som fungerar bra och skyndar på en utveckling som inte behövs. Sen har de mage att skylla på varandra när saker och ting går fel. ALLA politiker bär skulden till vad som än går fel i ett samhälle. Det är vi vanliga medborgare som får lida. Med andra ord, så länge ett samhälle får sköta sej självt utan att politiker, myndigheter, företag och konglomerat, tyckare och tänkare lägger sej i fungerar det rätt bra. Förändringarna sker i lagom snabb takt utan större friktion. Vetenskapliga landvinningar görs utan att politiker och andra utnyttjar dom för propagandistiska ändamål.

Sverige är alltså ett offer för politiska ideologier, precis som många andra länder. Oavsett parti och ideologi har landet körts i botten av dessa klåpare. Ändå fungerar våra länder rätt bra och det beror på att det finns ett inneboende motstånd bland vanligt folk och fä gentemot alltför klåfingriga "experter" och deras implementeringar av ideologier som egentligen bara är utopier. Som ni märker är jag en anhängare av så lite involvering från företag och myndigheter som möjligt. Det offentliga bör i realiteten endast bry sej om att ge oss vård, relevanta lagar, service, varor och tjänster. Enskilt ägande, marker att gå på, byggande och social verksamhet passar bäst om vi får sköta det utan att myndigheter lägger sej i. Det offentligas roll i samhället är mer av en moderators, alltså att se till att det inte går överstyr. På det stora hela fungerar detta perfekt men de ska som sagt vad inte försöka fixa det som redan fungerar.

Så nästa gång någon klagar på att regeringen gjort nåt dumt, tänk då på att resten av parlamentet har del i skulden.