Våldtäkter, slagsmål, överfall, rån, smitningar efter trafikolyckor och glåpord och hat på internet. Varför finns det så många rent ut sagt löjligt fega människor i världen? Såna saker som ger oss vuxna ett sånt dåligt rykte och sätter såna dåliga exempel inför barnen.
Det är alldeles för lite beröring, alldeles för få som verkligen träffas öga mot öga, alldeles för få som pratar med varandra, alldeles för många som vänder varandra ryggen i stora delar av världen. Många tror att världen är till för dom och att alla andra bara är i vägen. Snart vågar ingen säga till när fel begås för antingen blir man nedslagen eller åthutad för att nån känner sej kränkt. I det senare fallet verkar det onekligen som om vissa gillar att bli, eller känna sej, kränkta. I det förra fallet finns det alltför många som reagerar med ryggraden.
Det låter kanske flummigt och naivt men jag anser att det är för lite kärlek som visas folk emellan. Det behöver inte vara att folk kysser varandra offentligt eller nåt liknande. Det räcker med att vi ler mer mot varandra, inte snäser av varandra på nätet, inte tror andra om ont så fort de säger nåt. Vi är i grunden bra och trevliga människor allihop.
Hat och missunnsamhet gentemot varandra är inget som får mänskligheten att växa. Däremot får skratt och breda leenden oss att växa som personer. Vi skrattar för lite. Jag menar inte att vi ska skratta åt andra utan med varandra. Tänk om skrattet kunde ersätta allt våld, alla dumma ord som sägs i stundens hetta, alla fördomsfulla saker som sägs och alla alltför snabba konklusioner som dras. Det är nog inte så lätt alla gånger att leva som man lär men man kan alltid försöka, eller hur?
"Att hata människor är som att bränna ner sitt hus för att komma åt en råtta"
