Ser just nu på rapport i SVT, för ovanlighetens skull, om den där occupy-rörelsen, alltså att man vill ockupera informationsflödet och protestera mot bankernas girighet världen över i en situation där länder, företag och vanligt folk lider för att just girigheten förstört för oss alla. Protester mot girigheten stöder jag helhjärtat även om jag ogillar de ideologiska strömningar som genomsyrar slagorden som hörs i olika städer världen över. Kanske är det dags att ockupera internet för att se till att verklig demokrati, äkta omtanke om vår nästa och en normal syn på världen kommer fram. Det låter möjligen aningen kontradiktoriskt att tala om att ockupera i demokratins namn men jag är tämligen säker på att ska man bli fin får man lida pin. Nu är turen kommen till internet och nu måste vi se till att politiken och ideologierna hålls borta från proteströrelserna. Det viktigaste är nämligen att låta bankernas representanter höra vad folk tycker om deras sätt att hantera allas våra pengar. Det är bankerna som är orsaken till den ekonomiska krisen över hela världen.
Samtidigt börjar jag fundera på om såna här gatuaktioner verkligen är det rätta sättet att uppnå sina mål på. Samma saker skedde under 1960- och 1970-talen och många av de ledande profilerna då är de som leder många av våra länder nu på ett eller annat vis, antingen som politiker eller i diverse företag. Många, alltför många, har låtit sej förföras av Makten och glömt bort sina ideal till förmån för egoism och kollektivism, på ett heltokigt sätt. Så håll ögonen på de ledande profilerna i occupy-rörelserna världen över, de är potentiellt framtidens ledare på olika plan. Men budskapet, att girighet är fel i en tid när mångas ekonomi går på knä, är bra att ta till sej. Det är till viss del fel personer som ropar bara. De som borde ropa högst, alla vanliga knegare, gör det inte. De fortsätter knyta sina knytnävar i fickan och mumla nåt oförståeligt.
"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken."
