Åsa Romson hetsar mot folkgrupp

Almedalsveckan lider tacksamt nog mot sitt slut, i morgon avslutas eländet, och politikerna återgår till att uttrycka sitt hat och spy galla över valboskapen. Ordet politikerförakt betyder ju inte för inte att politikerna föraktar oss väljare. En av dom verkligen verkar ogilla vissa delar av väljarkåren är Miljöpartiets ena talesperson Åsa Romson, vars tal häromdagen verkligen handlade om hets mot folkgrupp. Hon menade också vad hon sa när hon exkluderade vita, heterosexuella män från de "godas" sida.

Att Miljöpartiet ska behöva använda sej av fjanterier som "bröstkupper" kommer förhoppningsvis ligga dom i fatet. De får gärna visa brösten, vare sej de gör det som protest eller bara vill visa upp dom i största allmänhet, men som röstfiske tycker jag det bara är barnsligt. Men det bleknar i jämförelse med det Åsa Romson själv kommit med, att hetsa mot folkgrupp och det utan att det får någon som helst följder.

Vilka belägg har Åsa Romson egentligen för ett enda av sina påståenden? Vetenskapen kan motbevisa vad hon än har att komma med. Det verkar som om hon nu tar till politiska invektiv och ger sej på en påhittad grupp människor som hon klumpar ihop utan hänsyn till det faktum att den gruppen inte existerar!



"Han kastar sej på bollen som
en leopard som kastar sej över
en antilop"

Hotet mot samhället är gravt överdrivet

Filma ett kommunfullmäktigemöte? Tydligen inte. Spionera på medborgarna? Absolut! I kriget mot terrorismen och andra misshagliga element i samhället är tydligen allting tillåtet, utom när det gäller de besuttna själva. Det talas vitt och brett om politikerförakt men medborgarföraktet är ju vad som har lett fram till det förra. Myndigheter och politiker behöver inte skyddas i egentlig mening. De åtnjuter redan ett fullgott skydd i form av livvakter och receptionister som ser till att demokratin i praktiken upphävs när vanligt folk vill ha kontakt med sina folkvalda och deras representanter.

FRA och liknande verksamhet behövs faktiskt inte, av flera skäl. Jag tänker bara nämna ett par för det räcker med två. Det första är det som jag valt som rubrik till den här artikeln: att hotet mot samhället är överdrivet. Så gravt överdrivet att all verksamhet som syftar till att skydda politiker och myndigheter från olika former av attacker blir som att skjuta mygg med kanon. De attacker som ägt rum uttömde terroristernas "kreativitet" så till den milda grad att det dröjer decennier innan de lyckas med nåt igen och tills dess har utbildning och information till deras släktingar stoppat alla terrortendenser (inte motattacker med insatsstyrkor!). Kunskap och utbildning är terroristernas värsta fiende, inte vapen och övervakning.

Det andra skälet är att yttrandefriheten naggas i kanten då folk blir mindre benägna att prata som man vill (och får!) i digital form. Känner man sej övervakad tar den urgamla skräcken för rovdjur över och då är det inte konstigt att en del blir paranoida. Privatlivet är inget värt längre. Men vad är det i vanligt folks samtal som kan vara så viktigt? Används vi som jämförelse som exempel på hur vanligt folk pratar kontra skurkar?

Ett tredje skäl som jag inte tänkt ta upp men som ändå kommer med, vad händer om fienden verkligen bestämmer sej för att anfalla mål i Sverige? Jag tror inte de då använder sej av de metoder säkerhetstjänsten tror att man kommer att använda. Tvärtom kommer de att vara väldigt "vanliga" och det är nog tystnaden som kommer att avslöja dom. Om den dagen kommer, vilket jag inte tror, får vi se vad som händer. Ingen organisation som vill använda våld som medel för underkastelse eller skräck har något att vinna på att anfalla Sverige. Tvärtom är Sverige en lysande, om än ganska omedveten, allierad i kampen för underkastelse från dessa organisationers sida.

Det handlar om att myndigheterna är för undfallande visavi de som förespråkar våld som medel. Inte undra på att folk som Pat Condell, även om han överdriver något, går igång på alla cylindrar när våldsförespråkare hela tiden låter käften glappa.

Den tråkiga sanningen för FRA och andra organisationer som vill övervaka allt och alla är att de som skriker om våld och övergrepp är de som oftast är mest impotenta när det väl handlar om just våld. Det är de tysta som är farligast. Den verkliga terrorismen utförs av de som har den verkliga makten att skrämmas. De som kan hålla en befolkning i schack är de verkliga marionettmästarna. Nej, jag talar inte om terroristorganisationer, ej heller om västerländska länder, utan om diktaturer överallt som antingen är diktaturer eller kallar sej demokratier. Dock kan inget land som aktivt spionerar på sina medborgare i syfte att ta reda på huruvida de är regimmotståndare kallas demokratier.

Egentligen är allt som syftar till att skrämmas terrorism. I så fall är storlagen inom fotboll terrorister eftersom det oftast är pga sitt rykte de vinner ligorna. Men fullt så långt behöver vi inte gå, eller?

Övervakning förekommer överallt. Vanligt folk övervakar också, ibland utan att vara medvetna om att det är övervakning. Vi kollar in vad andra gör utan att säga nåt, vi tittar lite extra på nån eller nåt för att vi blir intresserade. Men sån övervakning är sällan organiserad. Det är den organiserade, ej kopplade till övervakning av konstaterade skurkar, som är onödig och överdriven. Nivån för övervakningen är inte alls ställd till proportionerna för hotet mot samhället. Samhället som sådant klarar sej alltid, det är de styrande som är oroliga för att förlora makten. Det är därför vi har krig, därför vi har terroristbekämpning. Låter jag kategorisk? Inte så svårt att låta sån när världen är sån...



"Computer: a million morons working at the speed of light."

EU-tanken - älskad och bortglömd

Först av allt vill jag säga detta så det är klargjort: Jag älskar EU-tanken därför att den ger alla människor en chans att komma från idiotin med nationalstater. Tanken på en union mellan länder, territorier och autonoma områden är väldigt bra, den borde kunna fungera, om det inte hade varit för den byråkrati som vuxit fram inom den organisation vi nu har. Som det är nu är EU en stat för sej, med president, parlament och diverse råd som gör som de själva vill utan någon som helst hänsyn för de enskilda invånarna eller ens dess egna anställda. EU har blivit en bluff trots att det borde verka för att stoppa bluffar.

EU-tanken står för fred mellan länder, för ordentliga handelsavtal och gemensamma regler för hur varor och tjänster kan och får hanteras. EU-tanken står också för en ekonomi som inte planeras av länderna utan sköter sej själv. Den perfekta nattväktaren? Ländernas politiker borde inte få styra EU, lika lite som EU borde få styra de enskilda länderna. De borde vara separata entiteter som engagerar varandra och interagerar med alla som ingår i EU. Som det är nu är EU en överstatlig entitet med makt över vissa aspekter som definitivt inte borde ha med EU-tanken att göra, t ex byråkratin kring jordbruket. Låt detta skötas av folk som kan sin sak, dvs bönderna själva.

Det vissa politiker vill ha är en union byggd på samma tanke som USA, enskilda delstater som bildar en union. Det passar inte för Europa därför att vi är för många olika folkslag som inte kan tolerera varandra mer än nödvändigt, vi har alldeles för många krig bakom oss för att vi helt ska kunna lita på varandra för att en sån union ska bli en realitet.

EUs nuvarande tillstånd och påföljande svaghet visas med alltför lysande klarhet under den rådande ekonomiska krisen i vissa av medlemsländerna. Den visar också att politiker genom åren gett sej själva alltför stor makt och insyn i alla aspekter av den moderna samhällskroppen. De har inget förtroende för att vanligt folk och affärsfolk kan klara av samhällets olika funktioner själva. Det är just därför att politikerna hela tiden lägger sina näsor i blöt där de inte hör hemma som vi har dessa återkommande ekonomiska problem. Man provar konstant ut sina ekonomiska och ideologiska teorier på verkligheten utan att egentligen förstå att de gör mer skada än nytta.

Så nog är EU-tanken bortglömd i dessa tidevarv då den ekonomiska realiteten biter politikerna och de övriga tyckarna i baken. Nån måtte älska att bli piskad bland alla dessa förståsigpåare för nog är det som att se på nåt S/M-skådespel av den mest löjeväckande sorten. Men det är vi som blir piskade i slutändan. Vi vanliga människor som lurats in i den här karusellen. Man klagar på enskilda ekonomiska brottslingar medan de stora kriminella aktionerna äger rum mitt framför oss och de görs lagliga därför att det är politiker som utför dom!




"En ekonom är en expert, som i morgon vet, varför det han förutsade i går, inte skedde idag."