I politikers värld (och många andras likaså) verkar skolan fungera bra endast om de får bestämma. Alla har en åsikt om skolan. I det avseendet får väl jag också anses vara en tyckare eftersom jag presenterat min syn på hur den perfekta skolan kan se ut. Ingen av oss har väl helt rätt, samtidigt som ingen har helt fel. Det som är det stora felet med skolan är inte att vi har åsikter om den och vill förändra den utan det är att vi hela tiden är där och petar på skolan samtidigt som den är igång.
Nya betygssystem, nya böcker, nya sätt att lära ut, nya indelningar av eleverna. Det ger nog inte alla elever den trygghet de behöver, speciellt inte de som behöver kontinuitet, de som ogillar snabba förändringar. Vi inte bara vill förändra skolan, vi redigerar den medan den är igång som en gigantisk hemsida ute i den verkliga världen bortom tangentbordet.
Är det vår egen skolgång som spökar när vi säger att vi vill göra om skolan? Är det minnena av en bra/dålig skola som väcker jämförelser med den vi ser idag genom barnen?
För egen del var väl inte skolan perfekt men den funkade på det hela taget utan större problem. Jag lärde mej en del av skolan. Att jag inte lärde mej speciellt mycket I skolan är en annan femma. Jag lärde mej istället att en del människor var inte att lita på, att det fanns andra man kunde lita på. Jag lärde mej att stress är en dålig sak som dock verkade gillas av de som planerade alla dessa scheman för oss alla. Men framför allt lärde jag mej att vuxna inte alltid tålde att eleverna kunde mer än dom själva.
Skolan är och förblir en lekstuga för politiker och professionella tyckare. Det är kanske bra att så många tycker och tänker till om denna plats för det blir kanske som i talesättet; även en blind höna kan hitta ett korn. Dessutom visar det ju att vi faktiskt bryr oss om våra barn, de som en gång ska ersätta oss på arbetsplatserna, på gator och torg samt på ålderdomshemmen...
Om vi kunde stoppa de värsta klåfingriga politikerna (Björklund för att ta ett exempel) från att mixtra för mycket med skolans verksamhet kanske den kan få fungera lite självständigt nån gång. Det där flummiga om att tänka kritiskt och att lärarna ska vara mer som en vuxen kompis kan de dock lägga ner så fort som möjligt. Inte alla är kapabla till kritiskt tänkande i så unga år (jag var det inte) och tanken på en lärare som extraknäcker som ens kompis funkar inte. En lärare ska lära ut förmågan att lära sej saker som man sen har nytta av i livet, vad ens liv än kommer att bestå av.
Så ta till er författaren Anatole France´ ord här nedan innan ni svarar på mitt inlägg. Det gällde för honom och det gäller för mej.
"Jag började inte lära mig något förrän jag var färdig med mina studier."
