Nu är det solen som gäller

Klimathotare finns i många former. De som hotar med uppvärmning är flest, men det finns dom som hotar med att vi är på väg in i en miniistid. De pekar på det faktum att solen är tyst, tystare än på mycket länge. Den senaste cykeln har inte varit så kraftig som tidigare cykler och har producerat färre utbrott och gett oss mindre energi än vi är vana vid. Men klimat och vädermönster följer inte alltid solen, i alla fall inte slaviskt. Det är alltid en förskjutning vid såna här tillfällen. Det är inte alltid omedelbar orsak och verkan, som vissa tycks tro.

Det tar tid för atmosfären att acklimatisera sej till det som sker i och runt den. Den ändras ju inte heller allt på en och samma gång, det kan ta tid att nå alla delar av planeten. Vissa delar är känsligare för förändringar än andra. De tempererade zonerna verkar ändras snabbast, eftersom de redan upplever så stora förändringar från dag till dag. Men de arktiska zonerna verkar förändras mest av solens verksamhet, liksom av andra saker som påverkar vädermönstren.

Inget av detta verkar dock ha någon effekt på det långtgående vädermönstret, det vi kallar klimatet. Det tuffar på i vanlig ordning. Hur mycket kallare eller varmare i förhållande till det vi dristar oss att kalla normalt väder vet vi inte nu. 30 år räknar man med som minimum för att det ska räknas som statistiskt säkert att kalla klimat och går vi 30 år bakåt från januari 2014 ser vi faktiskt inga förändringar alls i vare sej det globala klimatet eller de regionala klimaten. Vi får gå 100 år eller mer för att se någon som helst differens och inte ens då skiljer det mer än kanske en grad, till det bättre faktiskt för det har blivit varmare. Värme är alltid skönare än kyla.

Den temperaturökningen hänger väldigt väl samman med solens intensitet, men det vill inte miljönissarna som flummat in på klimathotet låtsas om. De ser bara koldioxiden framför sej. Synd för solforskningen är ett mycket intressant ämne. Det ska förresten bli intressant att se Vetenskapens värld ikväll om just solen. Vågar man ta upp klimatet tro?



"Clothes make the man. Naked people have little or no influence on society."

Huga, ny istid på väg!

Nu är det klimatdravel på gång, fast åt det andra hållet. Man oroar sej över att Golfströmmen kan vara på väg att stanna upp, vilket kan leda till en ny istid. Hur ska då forskarna förklara detta mitt i allt snack om att vi människor gjort planeten varmare? Ger varmt kallt eller är det två sorters alarmister på gång?

Saken är den att vi är på väg mot en ny istid, vare sej vi vill eller inte. Frågan är bara när den börjar. Vi kommer förstås aldrig att märka när den börjar för den kommer smygande. Jorden har nämligen en helt annan tidsuppfattning än oss människor. Men att skriva en artikel som skrämmer folk nu som aldrig kommer att uppleva en istid kan bara journalister göra. Är världen så tråkig att detta är nåt att skriva om?



"Läpparna liknar två kroppar som vilar intill varandra. Orden skiljer dem åt."

Mental istid

Aftonbladets braskande (men ändock väldigt undanskymda) rubrik om att vi riskerar en ny istid inom fem år är minst sagt vilseledande. Det handlar helt enkelt om att vi är på väg in i en kallare period ganska lik den period som jorden befann sej i åren 1645-1715. Under den perioden frös havet runt de danska öarna flera gånger vilket 30 januari 1658 hjälpte Karl X Gustaf att invadera Danmark och tvinga till sej valda delar av det danska riket. Riktigt hur allt hänger ihop är inte helt klarlagt men det handlar alltså om att solfläcksaktiviteten minskat och när den gör det blir det oftast kallare på jorden. Det har alldeles säkert med solens strålar att göra. Henrik Svensmark redogjorde för det där rätt bra. Får väl läsa om hans bok. I vilket fall som helst verkar Aftonbladet för en stund ha övergett koldioxidskräcken för en stund och blivit solfläckshysteriker.

Mycket bättre än jag kan beskriva de faktorer som styr solen kan dessa figurer och vanliga dödliga. Läs dom för mer information om detta. Tills dess verkar det som om en mental istid har lagt sej överallt. Det handlar alltså inte om en riktig istid utan en smärre köldperiod.

En titt in i forntiden för att se vad som kommer att hända i framtiden

Följande är "snott" från Anthony Watts blogg. Han återger en isforskare, J. Storrs-Hall, som skrivit om hockeyklubban på ett ganska humoristiskt vis.

Så här ser de senaste femhundra åren ut om man tittar på isen som man borrat ut ur den grönländska iskalotten. En typisk hockeyklubba som böjs av uppåt några år innan våra utsläpp av koldioxid och annat jox kom igång på allvar.

Rätt harmlöst. Det blir lite mer dramatiskt om man kollar i ett lite större historiskt perspektiv:

Då ser man att temperaturutvecklingen de senaste 200 åren varit rätt blygsam jämfört med den höjning som ägde rum mellan åren 800-1250, den period som kallas den medeltida värmeperioden och som IPCC velat avfärda på ett eller annat vis. Nästa graf är ännu lite mer dramatisk. Den visar de senaste 4000 åren:

Där ser man direkt att även den medeltida värmeperioden var ett litet skutt värmemässigt i jämförelse med den sena bronsålderns värmebölja. Här förvandlas nu hockeyklubban de senaste 200 åren till en liten tröskel eller en lyft hand som till hälsning. Man ser också att vi snarare är på väg mot kallare och sämre väder jämfört med de senaste fyra tusen åren av värme. Nästa graf höjer det dramatiska värdet ytterligare:

Nu har vi hela Holocen (alltså den period i jordens historia vi lever i) och över den perioden på 10,000 år ser vi att det endast tre gånger varit lika kallt eller kallare jämfört med vad vi upplever nu. Tendensen är vikande, tyvärr. En ny istid väntar runt hörnet. Den kommer dock inte under vår livstid för det är för varmt ännu för sånt. Men våra barnbarns barnbarn bör nog ta sej i akt. Ska vi öka det dramatiska värdet ytterligare? Varsågod:

Här ser vi förutom de senaste 10,000 åren även övergången till värme och njutning från istidens kyla och skräck. Nästa!

 Här har vi iskärnan och hur den bevarat temperaturskillnaderna de senaste 50,000 åren. Här ser vi hur temperaturen var på väg upp mot dagens nivåer för ca 13,000 år sen då nåt hände som fick temperaturen att sjunka drastiskt igen. Sen steg ändå temperaturen till dagens nivåer några millennier senare. Man ser också att det inte var jämnkallt under istiden utan det svängde rejält. Vissa av temperaturtopparna är två tredjedelar av dagens temperaturer. Det måste ha varit tillräckligt varmt för att man skulle ha kunnat komma till åtminstone Skottland och vissa delar av den norska kusten.

Den sista grafen är från Vostok i Antarktis. Den visar hur temperaturen gestaltat sej de senaste 400,000 åren. På ett sätt anser jag att den inger hopp för den tycks visa att värmeperioderna mellan istiderna (interglacialer) blir starkare för varje gång. Inte så att den vi lever i nu är speciellt varm men den är jämnare än de förra. Kanske våra barnbarns barnbarn slipper se glaciärerna avancera och istäckena breda ut sej. Redan nu är det ett täcke som breder ut sej över världen, men det är snarare dumhetens täcke...

 Uppdatering: Den här killen fick sin kommentar raderad på Dagens industri. Är det nån som inte gillar kritik på den tidningen?

Människans roll i världen - Del två: Människan kan inte göra ett skvatt för att förändra klimatet

Vad än dessa personer kan försöka övertyga dej om motsatsen är vi på väg mot en ny istid, och vi kan inte göra ett skvatt för att förhindra det.

Den senaste istiden tog slut för ca 10000 år sen, mer eller mindre. Det lilla man har kunnat sluta sej till om hur det gick till när denna istid började för ca 120000 år sen är att hela vädersystemet kollapsade med regn och snö vid "fel" tidpunkter. Det blev varmare och fuktigare på vissa ställen på vår planet medan polerna frös till ytterligare. Koldioxidhalten steg dramatiskt kort innan temperaturen sjönk, vilket med våra teorier kring hur växthuseffekten fungerar verkar underligt men samma sak verkar hända just nu. Jag är av den åsikten att för mycket koldioxid har motsatt effekt gentemot vad man anser att den ska ha. Det är en tung gas som binds vid marken i stora mängder. Det är således inte omöjligt att koldioxid i stora mängder agerar som en kylargas snarare än en uppvärmare. Riktigt hur detta går till rent fysikaliskt kan jag inte förklara eftersom jag inte är fysiker men någon sådan ser min text här kan väl han/hon försöka sej på att testa min tes.

Att plantor behöver mycket koldioxid har inte med saken att göra. Håller man uppe temperaturen i ett växthus får man andra förhållanden än ute i den stora världen. Världen fungerar inte som ett växthus utan är betydligt mer komplicerad än så. Visst gillar även växter ute i det fria stora mängder koldioxid men utsläpp blandas obönhörligt ut i atmosfären och binds snabbt nära utsläppskällan av de växter som finns där. Ingen som har undersökt hur träd och blommor mår nära kolkraftverk? Våra i sammanhanget små utsläpp av denna gas har nästintill ingen effekt alls på jorden som helhet. Vad än vi människor gör kommer vi aldrig kunna påverka klimatet, annat än väldigt strikt lokalt. Världsklimatet kommer vi aldrig att rå på.

Dagens klimatalarmism beror på vissa så kallade kodbärande personer i samhället. Att jag kallar dom kodbärande beror på att de bär på koden till att få med så många människor som möjligt med sej genom olika former av beteenden, främst genom att de talar övertygande och använder sej av de rätta gesterna för att få folk att tro på det dom säger. Att det inte har med vetenskap att göra är självklart. Demagogi är ingen vetenskap men de som använder sej av den tekniken kan ge sken av att tala i vetenskapliga termer. Det verkar tyvärr som om demagoger, ofta användande sej av samma typ av retorik som en viss halt tysk från 1930-talet, har fått med sej politikerna och vissa viktigpettrar inom journalistkåren.

Det politiska klimatet är ett klimat för sej och vad vi än tycker och tänker är det politikerna som har sista ordet. Tyvärr verkar sista ordet innebära att vi inte har så mycket kvar av vår civilisation om vi fortsätter med överdrifterna. Tur att vanligt folk i gemen struntar i klimatalarmismen.

Snart dags för lilla istiden igen

Ta en titt på denna artikel. Den visar att Antarktis is har vuxit med 45 procent jämfört med för 30 år sen. Samma sak är på gång med Arktis is. Tvärtemot vad vi alla hoppas och önskar, och som några kvacksalvare inbillar sej, är snart lilla istiden över oss igen. Vi har haft vårt roliga nu i snart 300 år av skönt väder men snart kommer ungarna att vintertid få åka skridskor på Themsen och snart kommer väl dansken tågande över Kattegatt. Usch och fy, jag hade sett fram emot varma vintrar. Snö gillar jag inte, även om det är imponerade att se på, i bergen. På plan mark kan det gärna vara barmark. Men det är väl vad man får stå ut med som klimatrealist.

Tack som alltid till Skeptikern på Klimatbluffen för länken.

Istiden kommer snart

Nu är det snart slut på det roliga. Om den här bloggaren har rätt är vi snart hemlösa allihop i norra Europa. För enligt de data Gregory F. Fegel presenterar är jorden i det närmaste uppe i de temperaturnivåer och den koldioxidhalt som fanns i atmosfären för ca 325,000 år sen. Strax efter det sjönk jorden ner i istiden och blev smällkall. Hoppas ingen av oss får uppleva det nu. Koldioxiden påverkar visserligen inte glaciärernas utbredning men det finns ändå en oro att det myckna snöandet och regnandet ska spä på deras storlek. Koldioxid påverkar nederbörden positivt, nämligen.