Kanske inte alla singlar vill bli ihop med någon

Många annonser i TV och på internet verkar handla om att få singlar (ensamstående, inte gruset!) att bli ihop med någon, gärna då så att de betalar en avgift för detta. Det är väl det som allt handlar om, antar jag. Att tjäna pengar på att tussa ihop människor med varandra. Man kan undra om det är lika intressant att följa upp hur det går för dessa människor som blivit ihop. I företagens intresse ligger det kanske att de sökande snabbt går isär och börjar söka på nytt. Återigen ett antagande från min sida och som jag inte tänker gå in på mer.

Men jag funderar över alla som inte vill ha någon i sitt liv, som är nöjda med att leva ensamma, som nöjer sej med sina kompisar. Det är rätt många som väljer det livet idag. Dels för att de inte vill släppa någon inpå livet eller för att de är blyga. Andra åter känner att de misslyckats i den delen av det sociala nätverket som kallas samliv så de avskärmar sej från just den delen för att leva allena. Kärlek och erotik kan man ha ändå, fast på ett lite större avstånd.

Alla dessa människor kanske känner en onödig press av att se all denna reklam som slängs i ansiktet på dom. Jag gör det i alla fall men så irriterar jag mej på nästan all sorts reklam (framför allt om den sjungs eller reklammakarna använder direktöversättningar från engelskan). Att tjäna pengar på andras olycka har man hört många gånger men att tjäna pengar på upplevd eller tänkt framtida lycka verkar vara lika cyniskt.

Men inte bara reklamen är så här mot ensamstående. Hela samhället verkar rynka på näsan åt folk som väljer att leva på egen hand. Jag får känslan att en del tycker synd om en när man säger ordet singel och att det nog finns nån där ute. Men om man som jag kommit fram till att det inte finns nån där ute (just nu åtminstone) så är det inte kul att få höra tonvalet i rösterna hos folk, märka ordvalet som talar om att andra tycker synd om en trots att jag är nöjd med mitt val av liv. Många är så fast rotade i systemet där alla ska ha en att vara med att singlar helt enkelt är otänkbara eller åtminstone bara en övergående fas i livet.

Men för en del är det ingen övergående fas i livet. Det är ett val för livet, ett sätt att leva som alla andra sätt. Det viktiga är att alla människor är lyckliga och sätten att bli (samt förbli) lyckliga på är många. Man ska inte behöva ha dåligt samvete för sitt livsval. Samhället ska inte döma individen för hans/hennes val av boendeform. Det finns andra saker att döma en för.



"#€"@%&~¨™+!"