It's The Muppet Show!

För inte kan man väl kalla vår nya regering för nåt annat än rena rama skämtet, fyllt till bredden med muppar? Vilka gynnas av skattehöjningarna som man föreslår? Inte du eller jag i alla fall. Jag får känslan av att man vill göra raka motsatsen till den förra regeringen, inte så mycket för nån dum ideologis skull, utan för att man vill visa att man är oberoende av Reinfeldt & co (också kända som Nya Socialdemokraterna).

Det är en regering som inte direkt verkar ha mycket på fötterna, inte verkar dess medlemmar ha alla hästarna hemma direkt heller. Hur man vrider och vänder på skattesystemet förlorar de flesta, oavsett om vi höjer eller sänker inkomstskatten. Man kan mycket väl säga att vi blir omyndigförklarade, rentav isolerade från möjligheterna att ta hand om oss själva. Inte så att förra regeringen var så mycket bättre på skatterna, de var de inte (bara marginellt eftersom de fick landet på fötter igen efter senaste internationella krisen, men sånt fattar inte folk i gemen) för till syvende och sist är det inte politikerna som klarar oss ur en kris eller ser till samhället utvecklas.

Som jag tidigare skrivit är det vanligt folk, enskilda och privata företag och större grupperingar (t ex kooperativ) som ser till att samhället utvecklas. Politikerna bara rider på vågen och godkänner vissa saker som underlättar för utvecklingen. Sen tar de åt sej äran för att saker och ting händer. I sann Kermit-anda står de så på estraden och presenterar nästa akt, en muppregering som inte kan speciellt mycket om det man nu ska ta över, men likväl verkar det som om skattesystemet inte gäller dom själva. Är det meningen att vi ska applådera nu?

"Manah manah!"

Jag är mer rädd för Åsa Romson än ryska flygplan

Åsa Romson säger sej vara mer rädd för koldioxid än ryska flygplan. Tja, hade hon hamnat i ett stängt utrymme där inget utbyte av luft sker på ett tag hade hon nog haft anledning att vara rädd men i övrigt kan hon vara lugn. Hon anklagar regeringen för att negligera miljöproblemen. Jag tolkar regeringens senaste politik som att Reinfeldt går balansgång mellan alarmister (Romson med flera), mer försiktiga (den stora grå massan i Sverige) och skeptiker (folket på Stockholmsinitiativet) och då finns det inte utrymme för satsningar fullt ut åt endera hållet. Bättre då att satsa på det som verkligen är i behov av att åtgärdas.

I det här läget är det värre med den sortens ekonomi som blir en följd av satsningen på så kallade förnybara energikällor. Ska vi verkligen överge ett fungerade sätt att leva, vilket dessutom kan utvecklas till att bli bättre, till förmån för ett system som vi en gång övergav för att det bevisligen inte fungerade?



"Men are born ignorant, not stupid. They are made stupid by education."

Fem år med den här bloggen

Det slår mej just nu att jag har bloggat i över fem år. Grattis till mej! Den 27 april 2007 slogs portarna upp för den här bloggen och jag hann med fyra inlägg den dagen. Som alltid när jag har gjort nåt nytt är det nyhetens behag och efter ett tag dog bloggandet ut. Det gick ett tag under vilket jag skrev då och då, mest för att ha nåt att göra. Sen fick jag för mej att detta skulle bli min digitala dagbok, med den skillnaden att jag använder den även som åsiktsbollplank. Jag prövar olika ämnen, hittar en passande artikel i en tidning att reta upp mej på och skriver sen så tangentbordet skriker efter mamma. Jag skriver inte direkt vad jag känner men vad jag tycker i en viss fråga. Känslorna får experter på sånt dra fram ur det jag skriver. Inte heller skriver jag speciellt mycket från mitt privatliv, vilket jag anser vara privat. detta är inte nån dagbok om mitt liv utan hur jag ser på omvärlden.

Det har slagit mej många gånger att detta är mitt sätt att kommunicera med resten av världen. Jag ogillar att synas själv på bild men tar gärna foton på andra, jag skäms för min röst men lyssnar gärna på andras röster och texter kan jag skriva hur långa som helst men andras texter skummar jag helst genom. Jag är väl en aning egocentrerad men inte sjukligt narcissistisk. Det finns texter andra skriver som får mej att känna mej lyrisk inombords så det är inget fel på mej alls.

På sistone har bloggen blivit till en presentationssida för mitt fotograferande och mitt intresse för historia. Jag kanske ska kombinera dessa. Jag skriver ibland små anekdoter till mina foton. Inte alla gånger men tillräckligt.

Det enda jag saknar är respons på det jag skriver. Det är nämligen ganska få kommentarer till det jag skriver. Jag vet att min blogg inte är speciellt stor, framför allt för att jag inte skriver om ditten och datten som de allra populäraste bloggarna gör, ej heller är jag fullt ut specialiserad som vissa andra är,  men mer än en kommentar varannan vecka borde jag väl få? För inte kan väl det jag skriver vara den absoluta sanningen, så oförvitlig att alla håller med mej?

Sen sent förra året har jag också lagt till små citat längst ner i alla mina inlägg. Jag skriver inte vem som sagt detta eftersom jag dels vill att folk gissar var de kommer ifrån, dels inte vill att personen som sagt det ska vara viktigare än det som sagts.

Vi får väl se om den här bloggen finns om fem år. Rälsen ligger i alla fall kvar, det är jag absolut säker på...



"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket."