Jag och ekonomin

Ekonomi har aldrig varit min starka sida, det har krävts enorm viljestyrka att ens spara några hundralappar längre än ett par veckor, så allt prat om ekonomi, med ekonomipriset till Alfred Nobels minne som nån sorts kronan på verket, går över mitt huvud. Jag tror inte jag ens förstår den enklaste formen av ekonomiskt tänkande. Kanske jag ska bli finansminister?

Skämt åsido, ekonomi är något som påverkar oss alla, på både gott och ont. Det känns tryggt att se pengarna på kontot och det känns bra att man kan använda pengarna till ett behjärtansvärt ändamål för dom hjälper en människa nöd, nämligen yours truly. Men samtidigt är det väldigt deprimerande att pengarna bara försvinner så snabbt som dom gör. Alla kan inte slänga bort pengarna eller vara en sorts seriemördare i alla butiker på jakt efter offer i form av kläder och liknande. Det jag slänger bort pengarna på nu för tiden är mat eller grejer till min kamera. Det sistnämnda är förstås inte att slänga bort pengar, men jag hade kanske haft fler grejer till min kamera om jag hade skurit ner på matpengarna.

Det är skrämmande också att se hur lite våra politiker kan om reell ekonomi. De vet nästan lika lite som jag gör. Speciellt de som tror att vinster är ett hot mot välfärden. Läs Lars Berns blogg istället, kära politiker. Ni är fast i ett otidsenligt tänkande, och är dessutom fångar hos verkligheten, en realitet där kortsiktigt tänkande är viktigare än att klara av framtiden. Riskkapitalister är inte framtiden, det är inte motstånd mot vinster heller. Låt dom som kan ekonomi göra karriär så blir alla rika i slutändan. Det är min åsikt, jag står för den tills någon med hundraprocentig säkerhet kan motbevisa den.




"The supreme art of war is to subdue the enemy without fighting."