Hur man gör en myndighet impopulär

Som tjänsteman vid ett statligt verk som utför en handling i statens tjänst förväntas man vara effektiv och sparsam med pengarna man fått till sitt förfogande. Inga extravaganser eller ens överdrivna dyra vanor får ingå i de pengar man använder, för det är ju våra pengar de använder. Därför är nyheten om att tjänstemän i Migrationsverkets tjänst bor på lyxhotell efter att ha utfört utvisningar väldigt störande i mina ögon. Inte så att man bor på lyxhotell efter att ha utfört utvisningen, utan att man använder pengar som är budgeterade och som kommer att saknas på annat håll i den budgeten, bara för att man har anslagit massvis med miljoner kr till vistelser som inkluderar spa och golfbanor. Det är slöseri, mina damer och herrar!

Jag kan förstå att man behöver vila efter en lång resa till ett annat land, för att sen utföra sitt jobb, men flera nätter, två till tre är uppenbarligen normen? Det har blivit praxis också. Sen när är lyxvistelser praxis? Det är till och med obligatoriskt, de tvingas bo i lyx, bara för att det är "praxis". Fackpampar, höga tjänstemän inom våra myndigheter och vissa politiker kan man tänka sej att detta är vardagsmat för, men inte på lägre nivå som ju detta är, Det sticker i ögonen på många att de bor på lyxhotell, förstås, även om själva vistelsen inte sticker i ögonen på mej. Det är att man budgeterar med vistelsen i åtanke, dvs traditionen, som gör det.

Jag kan acceptera en natt eller två på ett bra hotell efter utfört värv. Men det ska snarare vara undantag än regel att man ger denna ynnest till människor som inte ens jobbar på Migrationsverket. Vad tycker folket där om att utomstående får leva lyxliv för pengar som borde gått till dom? Det gör ju inte heller Migrationsverket populärare i folks ögon. Men så är inte myndigheterna direkt ute efter att vinna popularitetstävlingar. Men de ska ha vårat förtroende, vilket dom inte får från mitt håll när det visar sej att man slösar bort pengar på grund av praxis.



"You spend my money

You drink my best red wine
You think it's funny
To see me all the time

Sitting with my head hanging down
Treating me just like a clown
You spend my money

But come on, honey, don't waste my time"

Svenskar är inte rasister eller ens främlingsfientliga, vi är byråkratiska

Vi svenskar är inte rasister. Inte heller är vi främlingsfientliga. Vi är bara osäkra och vet inte hur vi ska behandla främlingar. De som söker uppehållstillstånd här i landet är för otåliga och de förstår inte att Sverige är ett av världens mest byråkratiska länder med en lång tradition av människofientlighet. De lär sej att byråkratin har genomsyrat allt vårt tänkande så till den milda grad att: "Om de får sina pengar från Socialbyrån en dag för sent kallar de det rasism. När busschauffören ber dem visa sina biljetter är han rasist. Om läkaren inte ger dem de mediciner de vill ha så är läkaren rasist. Och så vidare."

Citaten ovan visar på hur lite folk från andra länder förstår av den kultur vi har byggt upp, för är det nåt som är genuint svenskt med vår kultur så är det vår version av byråkrati. Den bygger inte så mycket på tre formulär korrekt ifyllda som hos fransoserna, utan mer på att allt fungerar som kugghjul i ett gigantiskt maskineri. En sak fungerar där borta vilket ger direkta följder här så att det fungerar smärtfritt överallt. Några formulär behövs inte. Främlingar måste sättas in i detta system, utlänningar eller inte, och detta är inte rasism eller främlingsfientlighet. Det är byråkrati.

De som får avslag på sin ansökan, och vi som hör och läser om detta avslag, misstolkar det som främlingsfientlighet eller rasism, men det handlar alltså om människofientlighet. En djupt rotad sådan. Den har sin grund i det system som växte fram kring statsapparaten under stormaktstiden. Det offentliga Sverige kände sej så kraftfullt att man slog sej för bröstet varje gång en administrativ seger togs. Inte ens efter att stormaktstiden var över, alltså efter 1718, kunde denna fullgodhetskänsla stoppas. För om det är nåt byråkrater känner så är det fullgodhet.

Pappersexercisen är A och O i det byråkratiska systemet, men i Sverige har även samhället byråkratiserats. Vi har just de citerade exemplen ovan som visar på hur grundligt genomsyrat vårt samhälle är av byråkratiska tankegångar. Det är inte utan att man undrar om det gått för långt lite varstans. Men samtidigt är de asyl- och uppehållstillståndssökande också byråkratiskt lagda eftersom de förväntar sej regelbundenhet i vardagen. Kanske har de redan färgats av vårt sätt att tänka? Eller har de månne sin egna hemska form av byråkratiskt tänkande med sej? I så fall önskar jag de uppehållstillståndssökande lycka till. Det är en kulturkrock som heter duga, byråkrati mot byråkrati...



"Men med bevarad endräkt kommer vi att mäta imperiets utsträckning med hjälp av solens uppgång och nedgång."

Paragrafrytteri på lägsta nivå - del två

För några dagar sen skrev jag om byråkrater inom Migrationsverket som är värre än rasister och främlingsfientliga. Idag handlar det om byråkrater igen och likt de på Migrationsverket ser dessa inte människorna de har framför sej. Det berör Försäkringskassan och övertolkningar av de regler som politikerna satt upp. Just artikeln jag länkar till är hemsk nog men man behöver egentligen inte enskilda fall som exempel på hur kallt beräknande "våra" byråkrater är. De bedömer och utgår från praxis, med ett öga på statistiken, det andra på det fall de har framför sej och gör sen konklusionen att den ska kunna gå en kurs eller kunna arbeta deltid eller vad som helst.

Jag vet att handläggare på FK inte kallas byråkrater, inte vill bli kallade för det, men i och med att de handskas med papper och människorna som papperna handlar om så är de byråkrater. De är en del av det byråkratiska maskineriet vars syfte, i hårddragen form, är att förhala, fördyra och försvåra samhällets funktioner, allt för att traditionerna bland dessa tjänstemän inte alltid hänger med i den generella utvecklingen inom kultur, teknologi och humaniora. De måste då agera bromsklossar så att paragrafer och regler kan uppdateras.

Men detta är helt fel väg att gå. Vad som istället behövs är att just andra delar av samhället uppdateras i sin takt utan dessa bromsklossar. Reglerna ska uppdateras fortlöpande och i samklang med hela samhället (inte bara de med mest influenser), vilket inte sker i nuläget. Det är bland annat på grund av denna motsträvighet vi nu ser Anonymous hålla på som de gör och att världens ekonomi är i fritt fall.

Nej, det är inte bögarnas fel, det är byråkraternas...




"Det finns ingen bot mot dumhet, bara lindrande liniment i form av kunskap"

Paragrafrytteri på lägsta nivå

Utvisning blir det för en del personer för att en myndighetsperson anser sej vara allsmäktig. Så här går det när man som byråkrat bara ser siffror framför sej och inte lyfter blicken för att titta på den människa det handlar om.

Jag har länge betraktat byråkrater som en sanitär olägenhet, en svulst på samhällskroppen, ett nödvändigt ont som bara ska användas när juridiken blir för krånglig. Men byråkrater och andra tjänstemän anser sej själva vara bäste dräng och sitter nu på platser i samhället där de verkligen inte passar, som t ex Migrationsverket. Deras kallsinniga bemötande av vissa människor är närmast att jämföra med en fisk. Här passar det sannerligen att klumpa ihop en hel yrkeskår till en enda person för hittills har jag inte sett en enda byråkrat som uppfört sej som en individ. Det verkar faktiskt som om all individualitet försvinner när man börjar som byråkrat.

Det handlar inte om rasism, inte heller om främlingsfientlighet, för det innebär ju i alla fall att man bryr sej om den person man inte gillar, på ett underligt vis. Byråkrater bryr sej inte om någon. Det skulle faktiskt förvåna mej om de bryr sej om sej själva. Jo, kanske i längden, när de sitter hemma och får tänka igenom vad de har ställt till med under dagens lopp. Jag skulle i vilket fall hellre bemöta en rasist än en byråkrat för en rasist kan man åtminstone prata med.

I fallen med de som hotas av utvisning kan man även ifrågasätta huruvida de paragrafer byråkraterna använt sej av verkligen är de rätta. De tittar åt helt fel håll. Det ser nämligen inte ut som om byråkraterna har fått rätt uppdatering. Kanske dags att plugga in dom i det stora Regelverket© och göra en fullständig uppgradering? Då kanske de ser att de människor de vill utvisa har barn på eller vid armen. Fast de ser ju ändå bara siffror.



"Folk säger att jag inte bryr mig om någonting. Men det skiter jag fullkomligt i."

Skatt, bara för de allra fattigaste

Det är väl självklart att ju viktigare man anser att någon är desto mindre ska man betala i skatt. Det är därför vi på lönelistans botten betalar så mycket i skatt medan en fjant inom EUs byråkrati slipper det helt och hållet. Å andra sidan, hur viktig är då inte en som går på socialbidrag?

Nåja, sarkasmer och ironi åsido, är det inte sorgligt att de som bestämmer inom EU ska få styra hyckleriet till såna höjder att när Christine Lagarde säger att grekerna måste betala skatt så framstår hon bland de sina som en vis dam, medan hon i själva verket har sina fötter i många klaver att hon förmodligen endast hålls uppe av mängden dragspel.

EU har utvecklats till det monster jag ville att EU skulle motverka; det där med företagsmänniskor, politiker och byråkrater i en ohelig allians med makt, pengar och influenser över allt och alla som mål. Tänk om vi kunde gå tillbaka till EUs grundtanke, en löslig union för samarbete och fred över gränserna?

Skatt har vi betalat i nästan alla tider, det finns belagt från de allra första skrifterna i Egypten och Mesopotamien, och det var för att få beskydd i utbyte mot att man bodde nära andra i en stad eller by. Som det är idag är skatter snarare ett sätt att hålla koll på folk i ett visst land. Det är också som så att de som tjänar minst betalar mest. Här menar jag inte att de med den minsta lönen utan de som betalar mest i förhållande till sin lön. Det kan verka mycket på pappret men i själva verket har de ofta bara denna lön att förlita sej på och med en skattesats som slår hårt mot de som tjänar mycket blir det svårt att balansera ekonomin i många fall.

Skatt ska inte vara ett straff för att man tjänar mycket eller existerar ö h t, det ska vara ett beskydd. Maffian hade rätt, vi ska kunna räkna med ett säkert samhälle för de pengar vi betalar. Vi ska inte straffas för att vi lever i ett land och vill ha det någorlunda bra för oss själva och andra omkring oss.




"En rik man är ingenting annat än en fattig man med pengar."

Lärare är inga vakter

Skämt av Randy Glasbergen.

En lärare är en person som har till yrket att utbilda och på olika sätt i övrigt instruera elever inför det kommande livet som vuxen. Men en tingsrättsdom kan, om den slår lika fel i högre instanser, få till följd att så inte blir fallet längre. För den domen som kom igår likställer lärare med väktare och poliser. Vilka hemska konsekvenser det kan få för läraryrket, som redan kannibaliserats alldeles för mycket av klåfingriga byråkrater och politiker, törs jag inte ens tänka på. Ska vi ha beväpnade lärare? Ska vi bygga celler på skolorna dit bråkiga elever får skickas?

Lös problemet med våldet i skolan innan ni kommer med era kvasijuridiska tyckanden, "kära" rättsväsende, tack! En vuxen får inte slå ett barn. Egentligen får ingen slå någon alls men tydligen ser våra nämndemän i tingsrätten mellan fingrarna rörande denna lag när det gäller skadestånd till en vuxen om den felande parten är en minderårig.

Våld är aldrig acceptabelt nånstans i vardagen. Våld är en sista utväg man tar till då man känner sej absolut hotad och inget annat hjälper. Det är ett naturligt sätt att avreagera sej på eller för att se till oskadliggöra fienden för möjliggörande av snabb flykt. Den som tar till våld nästan utan provokation i vardagen är det allvarligt fel på. En sån människa bör inte få vara med andra. Förr hade vi krig som vi kunde sända ut såna i (som kanonmat) men dagens militära grenar tar inte emot missfoster längre. Så vi får dras med dessa i det närmaste psykfall.

Jag är medveten om att jag överdriver när jag skriver om celler på skolorna och beväpnade lärare men om jag har kunnat komma på tanken kan säkert andra göra det också. Något utanför ämnet vill jag göra reklam för min generella åsikt om de kommunala skolorna. Jag anser att det vore bäst om skolklasserna var uppdelade, inte efter kön utan efter "begåvningsnivå". De som har lättast för att lära ska gå i en klass och så vidare. För det är som Platon sa (se citatet längst ner här) att skolor kan inte lära ut, det handlar om att hitta förmågan i sej själv. Det kan man inte göra om man tvingas tävla med folk som har lättare eller svårare än man själv har. Då dras alla ner i ett träsk av okunnighet.

Framför allt, ta ifrån kommunerna ansvaret för skolorna!

Men samtidigt, lärare ska ju tåla lite stryk, eller hur?



"Du kan inte lära en människa något. Du kan bara hjälpa henne att hitta det i sig själv."

Byråkratins sju regler

Vad du än läser och hör om politik och byråkrati så följer det de regler som skrevs ner redan 1854. De är översatta från den här bloggen.

Byråkratins regler

• Regel #1: Håll igång problemet till varje pris! Problemet är grundvalen för makt, fördelar, privilegier och säkerhet.
• Regel #2: Använd kriserna och de upplevda kriserna till att utöka din makt och kontroll.
• Regel 2a. Tvinga fram beslut i sista minuten, hota med förlust av valmöjligheter och chanser samt begränsa oppositionens möjligheter att granska och kritisera.
• Regel #3: Om det inte finns tillräckligt många kriser, konstruera dom, även ur naturen där inga finns.
• Regel #4: Kontrollera flödet och utsläppandet av information samtidigt som du fingerar öppenhet.
• Regel 4a: Förneka, försena, fördunkla, förvrid och ljug.
• Regel #5: Maximera PR-exponeringen genom att konstruera en täckmantelshistoria som tilltalar det universella behovet att hjälpa människor.
• Regel #6: Skapa förvärvade stödgrupper genom att distribuera koncentrerade förmåner och/eller rättigheter till dessa specialintressen, medan man fördelar kostnaderna vitt och brett till ens politiska opponenter.
• Regel #7: Demonisera sanningssägarna som vågar säga, “Kejsaren har inga kläder.”
• Regel 7a: Anklaga sanningssägaren för att ha de defekter, brister, kriminalitetsproblem och förseelser du annars själv har problem med.

Kom inte och säg att du inte blivit varnad. Det här låter faktiskt tilltalande. Nån som känner igen en viss "kris" på den här beskrivningen ovan? Jag känner igen flera. Klimatfrågan är ett lysande exempel. Migrationsfrågan är ett annat exempel på ett ämne som bara måste hållas vid liv trots att det egentligen bara är en storm i ett glas - utan vatten. Genusfrågan är ett tredje exempel. Terrorism och övervakningen är kanske det bästa exemplet på hur politikerna vill få oss att sluta lägga oss i vad de gör.

Såna här kriser är jättebra att ha för att få bort uppmärksamheten från många av de verkliga frågorna. Fattigdomen som aldrig vill försvinna och miljöförstöringen som miljöaktivisterna blundar för (ni vet, kvicksilver, läkemedel, diverse kemikalier) är två av dessa frågor. Men dansa ni till politikernas och aktivisternas pipor bara. Låt oss inte göra detta till en bättre värld. Det är viktigare att lösa problem som egentligen inte existerar.



"Byråkrati: felfri metod att omvandla energi till ingenting."

Småpåvar

För ca två veckor sen skrev jag om Bror Duktig-syndromet. Idag vill jag utveckla detta med en släkting, småpåven. Småpåven är en typ av människa, oberoende av kön, klass eller annat, som anser sej veta bäst hur något ska göras eller hur man bäst efterlever de oskrivna lagar som finns överallt på våra arbetsplatser, i hemmet eller ute på gator och torg. En annan definition är att det är en person inom diverse beslutsfattande grenar som uppträder auktoritärt utan att egentligen ha fog för detta beteende. Det är ett beteende som kommer sej av att man antingen har en låg position inom ett företag, en myndighet eller nåt annat i samhället och då gör sej viktigare än man är genom att utnyttja de regler som finns till hands.

Småpåvar kan ofta sätta sej på tvären om man själv skulle uppleva en byråkratisk situation som hopplös och då påtalar detta för småpåven. Då vaknar "småpåveriet" inom henne/honom och en maktkamp mellan byråkrati och realitet kan börja. En variant av småpåvar härskar på kontoren inom en myndighet eller ett företag. Det är den typ som ofta har lite av Bror Duktig i sej också. Här blandas alltså regelboken med ordningsmänniskan och blir till en major med siktet inställt på allt han/hon upplever som brott mot verksamhetens oskrivna regler. Det är oftast en sån som sätter upp lappar om vad som får göras eller inte göras. Kylskåpsdörren är en självskriven plats där småpåven får utlopp för sina fascistoida tendenser. Finns det fler dörrar i pentryt eller i fikarummet så kommer detta också bli ett forum för småpåven.

Utifrån dessa kriterier skulle jag vilja ha läsarens synpunkter och historier om möten med småpåvar och Bror Duktig-personer.

Nästa gång jag skriver om såna här figurer kommer det att handla om vardagsanarkisten.

Demokratitanken igen

Jag fortsätter mitt resonemang från igår rörande demokratin. Den här gången handlar det om hur dess ideal och tankegång urholkas av särintressen och människor med maktbehov. Det klagas ofta på att företag och politiker står i vägen för just demokratitanken men då får man tänka på att de egentligen inte gör det utan de utnyttjar rådande system. Korruption får man räkna med i alla system eftersom det utnyttjar kryphålen. Nej, det som verkligen står i vägen för demokratitanken är framför allt byråkratin och människor som önskar sej mer makt än de redan har och det kan innebära såväl politiker, företagsledare som vilken person som helst. Ingen är immun mot begäret att få mer makt. Ingen är så altruistisk att han/hon inte skulle falla för frestelsen att få utöva makt på bekostnad av andra.

Marknaden är ett diffust begrepp som ofta används för att beskriva ett hinder för verklig demokrati men vad är "marknaden" och vilken form av demokrati är det man är ute efter? Är det inte egentligen så att begreppet marknaden är ett försök att demonisera och avpersonifiera de representanter för en verksamhet man antingen inte förstår sej på och därför ogillar för att man inte vill sätta sej in i den verksamheten eller vägrar acceptera för att den strider emot ens egen syn på hur ett samhälle borde styras?

Man vill själv ha makt men känner sej hindrad av de som ställer krav på ens person och man kan inte leva upp till dessa krav så då kritiserar man detta något genom att klumpa ihop det under beteckningen "marknaden".

Med detta sagt är det ändock helt klart att genom att utnyttja systemet blir det ofta på bekostnad av andra som också skulle behöva tillgång till systemet. Pengar försvinner och var dessa tar vägen är oklart för alla utom för de som är närmast involverade i pengarnas försvinnande.

Med allt detta vill jag ha sagt att makt är den förenande faktorn för alla som styr, oavsett vilken bakgrund man har. Med makt kommer girigheten att få mer makt. Pengar och status betyder inte så mycket eftersom den liksom följer med på köpet i sinom tid. För den som får dessa två sistnämnda ting är det en bisak, en bonus, för det är just makten som betyder något. Från början har man väl en idealistisk inställning att man ska göra nåt som gör skillnad för andra människor. Till stora delar sker också såna förändringar men det utvecklas också detta med makt och begäret efter mer makt. Det uttrycks inte explicit i vare sej tongångar eller rena ord hos den som har makten men det märks på attityden och sättet att fatta beslut på.

Till slut är man mer eller mindre maktfullkomlig och "gammal i gården". Här ska inte komma någon vanlig medborgare och försöka ställa krav. Därför har det också utvecklats en speciell politikerjargong som kan användas för att vända en opinion till egen fördel, ta udden av kritik eller helt enkelt blanda bort korten i trängda situationer. Att Birgit Friggebo i det avseendet aldrig lärde sej politik i grunden märkte man framför allt 1992 då hon i en trängd situation gjorde bort inte bara sej själv, dåvarande statsministern Carl Bildt och hela den sal med uppretade och arga människor de befann sej i genom att uppmana dom alla att sjunga "We shall overcome". Att hon senare samma år försökte göra reklam för vattenmeloner vid Nobelmiddagen är också ett exempel på bristfälliga kunskaper i politik och dåligt utnyttjande av maktställning.

Många friggebodar som får plats där...

Många tankar tränger sej på här när jag vill skriva om hur man utnyttjar demokratitanken för egen vinning och det blir rätt många som trängs samtidigt så jag stoppar här för idag och återkommer en annan dag. Det är kul att skriva om demokrati för det är ett tacksamt ämne. Många har en massa åsikter om demokrati och de skiljer sej säkert vida åt. Med den gemensamma saken att alla vill ha en bit av kakan så att den passar just en själv. Hittills räcker alla bitar till alla som vill ha. Låt dock inte girigbukarna ta för många bitar. Då blir det som i Irland, Grekland, USA och Portugal. Om något decennium tror jag den girigheten kommer att slå Kina till marken. Ikaros kan inte flyga för nära solen. Phaeton försökte styra solen men sköts då ner av Zeus.

Historien om sachertårtan

Det är tidigt 1970-tal, långt före internet och möjligheterna att beställa saker från andra länder på ett kick. Min mamma ville bjuda sina arbetskamrater på patologen vid Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg på tårta och tänkte då att hon skulle slå till med nåt extra: en sachertårta direkt från Hotel Sacher i Wien. På den här tiden fick man gå via andra kanaler än idag och hon beställde genom att ringa hotellet. Så långt var allt väl.

Men sen när tårtan skulle in i Sverige började de byråkratiska kvarnarna att gå igång. Tårtan, som bland annat innehåller mjöl och ägg klassades som jordbruksprodukt och man ville veta exakt vad tårtan innehöll. Innan dess skulle den inte få släppas in i landet. Jordbruksverket, som då var stationerat i Jönköping, ville veta allt om tårtan och flera dagar av samtal fram och tillbaka ledde ingen vart. Ett telefonsamtal till hotellet klargjorde saken: det finns hemliga ingredienser i tårtan som inte får yppas för kreti och pleti.

Hämnden från byråkraternas sida i Sverige blev att lägga på en extra införselavgift och låta saken dröja i flera veckor samt att min mamma fick hämta tårtan via diplomatpost ute i nån avlägsen del av Göteborgs hamn.

Till sist fick så min mamma bjuda på en extralyxig sachertårta. Hoppas den smakade bra!

Plasma-TVn kan komma att förbjudas

EU är en bra tanke, men fel utförd. Nu vill byråkraterna som tagit över helt och hållet förbjuda plasma-TVn eftersom den drar mer ström än andra TV-apparater. De skyller på detta och att koldioxidutsläppen ökar med plasma-apparater. Man blir ju mörkrädd när man läser om deras tokerier. För oss som är normalt tänkande individer är sånt här nonsens riktigt farligt. Hoppas de ändrar sej, snart!

Den SEGa byråkratins väg

Nu ska Segway upp i domstol. Detta tvåhjuliga fordon som ska vara så säkert och så svår att välta med håller på att välta alla byråkraters syn på fordon över ända. Att det inte är en moped, som polisen tycker, framgår ganska klart. Hur många mopeder håller precis över gångtrafikantfart och drivs med el? Vi får väl se hur byråkraternas väg blir. Krokig och snårig alldeles säkert.

UPPDATERING 081218: Nu har Vägverket gått ut med en rekommendation att en segway ska klassas som en cykel klass 2. Det innebär hjälm för alla under 15 år.