Demokratitanken igen

Jag fortsätter mitt resonemang från igår rörande demokratin. Den här gången handlar det om hur dess ideal och tankegång urholkas av särintressen och människor med maktbehov. Det klagas ofta på att företag och politiker står i vägen för just demokratitanken men då får man tänka på att de egentligen inte gör det utan de utnyttjar rådande system. Korruption får man räkna med i alla system eftersom det utnyttjar kryphålen. Nej, det som verkligen står i vägen för demokratitanken är framför allt byråkratin och människor som önskar sej mer makt än de redan har och det kan innebära såväl politiker, företagsledare som vilken person som helst. Ingen är immun mot begäret att få mer makt. Ingen är så altruistisk att han/hon inte skulle falla för frestelsen att få utöva makt på bekostnad av andra.

Marknaden är ett diffust begrepp som ofta används för att beskriva ett hinder för verklig demokrati men vad är "marknaden" och vilken form av demokrati är det man är ute efter? Är det inte egentligen så att begreppet marknaden är ett försök att demonisera och avpersonifiera de representanter för en verksamhet man antingen inte förstår sej på och därför ogillar för att man inte vill sätta sej in i den verksamheten eller vägrar acceptera för att den strider emot ens egen syn på hur ett samhälle borde styras?

Man vill själv ha makt men känner sej hindrad av de som ställer krav på ens person och man kan inte leva upp till dessa krav så då kritiserar man detta något genom att klumpa ihop det under beteckningen "marknaden".

Med detta sagt är det ändock helt klart att genom att utnyttja systemet blir det ofta på bekostnad av andra som också skulle behöva tillgång till systemet. Pengar försvinner och var dessa tar vägen är oklart för alla utom för de som är närmast involverade i pengarnas försvinnande.

Med allt detta vill jag ha sagt att makt är den förenande faktorn för alla som styr, oavsett vilken bakgrund man har. Med makt kommer girigheten att få mer makt. Pengar och status betyder inte så mycket eftersom den liksom följer med på köpet i sinom tid. För den som får dessa två sistnämnda ting är det en bisak, en bonus, för det är just makten som betyder något. Från början har man väl en idealistisk inställning att man ska göra nåt som gör skillnad för andra människor. Till stora delar sker också såna förändringar men det utvecklas också detta med makt och begäret efter mer makt. Det uttrycks inte explicit i vare sej tongångar eller rena ord hos den som har makten men det märks på attityden och sättet att fatta beslut på.

Till slut är man mer eller mindre maktfullkomlig och "gammal i gården". Här ska inte komma någon vanlig medborgare och försöka ställa krav. Därför har det också utvecklats en speciell politikerjargong som kan användas för att vända en opinion till egen fördel, ta udden av kritik eller helt enkelt blanda bort korten i trängda situationer. Att Birgit Friggebo i det avseendet aldrig lärde sej politik i grunden märkte man framför allt 1992 då hon i en trängd situation gjorde bort inte bara sej själv, dåvarande statsministern Carl Bildt och hela den sal med uppretade och arga människor de befann sej i genom att uppmana dom alla att sjunga "We shall overcome". Att hon senare samma år försökte göra reklam för vattenmeloner vid Nobelmiddagen är också ett exempel på bristfälliga kunskaper i politik och dåligt utnyttjande av maktställning.

Många friggebodar som får plats där...

Många tankar tränger sej på här när jag vill skriva om hur man utnyttjar demokratitanken för egen vinning och det blir rätt många som trängs samtidigt så jag stoppar här för idag och återkommer en annan dag. Det är kul att skriva om demokrati för det är ett tacksamt ämne. Många har en massa åsikter om demokrati och de skiljer sej säkert vida åt. Med den gemensamma saken att alla vill ha en bit av kakan så att den passar just en själv. Hittills räcker alla bitar till alla som vill ha. Låt dock inte girigbukarna ta för många bitar. Då blir det som i Irland, Grekland, USA och Portugal. Om något decennium tror jag den girigheten kommer att slå Kina till marken. Ikaros kan inte flyga för nära solen. Phaeton försökte styra solen men sköts då ner av Zeus.