Min pappa är starkare än din pappa

Klimatdebatten håller på att utvecklas till just en sån kraftmätning som på dagis började med just de orden som rubriken innehåller. Jag tänker nu på den senaste tidens tjafs fram och tillbaka mellan företrädare för Stockholmsinitiativet och deras meningsmotståndare i UI som sett till att Vof utsåg de förstnämnda till förvillare. Det liknar också såna där småkrig som utkämpades i internets barndom mellan Mac- och windowsanhängare. Man har sina ståndpunkter som man inte viker ifrån och det blir mer och mer halsstarrigt. Nåde den som inte väljer sida!

Att jag anser Stockholmsinitiativet har mer rätt i sak hör inte hit. Det är min åsikt och en åsikt är inte sanningen, det är endast en aspekt av den. Problemet är just tolkningen av olika data och vad man anser är den riktiga modellen för att beskriva vår planets klimat. Rent objektivt kan man inte på basis av ca 30 års mätningar av jordens temperatur och istäcke bygga en modell för hur vädret och isen ska vara om 100 år. Det är inte vetenskap enligt mitt sätt att se, det är spådomar och sånt hör pseudovetenskapen till. De 30 år jag talar om är från 1979 då man med hjälp av satelliter började mäta jordens temperatur och isens tjocklek vid polerna (inte samma satelliter!) på ett bättre sätt än tidigare. Tidigare hade man enbart land- eller havsbaserade termometrar till sin hjälp och som beskrivits på annat håll är sådan mätning beroende av närmast perfekta förhållanden.

Det finns förstås jorden att kolla för det som lagras där är ett veritabelt epos som beskriver jordens historia. Den berättar en helt annat historia än den som målas upp av makthungriga politiker (se där en koppling till gårdagens inlägg om makt och girighet inom demokratins ramar) och visar att jorden som planet har en synnerligen omväxlande historia. Vi har bara precis börjat mäta temperaturen och inte ens jordlagren verkar duga för de forskare som slängt den vetenskapliga etiken ut genom fönstret. Iskärnor talar också ett liknande språk. Frågan är dock om den grönländska isen är så objektiv då den främst lagrar det som kommer från närområdet. Kan öns is verkligen tala för hela planeten?

Som ni märker är jag kritisk och skeptisk till någondera sättet att mäta hur temperaturen utvecklats utom ett. Jordlagren är den bästa "grunden" att stå på vad gäller jordens klimathistoria men geologer får tydligen inte föra någon talan här för AGW-fantasterna. Satelliter är det bästa sättet att mäta temperaturen för vårt väder som det ser ut just nu. Men 30 år, inte ens 300 år, är klimatmässigt riktigt om man ska se objektivt på det. Framför allt som hela världen inte har mätts sen 300 år tillbaka. Inte ens nu i våra dagar mäts hela världen upp. Det kommer förmodligen att dröja ett tag till innan så sker. Trädringar kan vi bara glömma. De är orsaken till hockeyklubban vilken är helt ute ur bilden.

Så, vems pappa är starkast eller är det mamma som är starkast?