Socialtjänsten - bra eller dålig?

Den senaste tragedin där en liten flicka dog trots att man varnat för att flickans moster och morbror var farliga med en socialtjänst som inte direkt har gjort sin plikt gör att åtminstone undertecknad undrar om socialtjänsten är bra eller dålig för de medborgare de är satta att hjälpa. Missförstå mej rätt nu, det är inte själva organisationen som sådan jag är ute efter. Det är enskilda medarbetare, chefer och lokala avdelningar som det kan vara allvarliga fel på. De allra flesta är bra, har rätt inställning till sina klienter och har säkerligen adekvat utbildning.

Jag skulle tro att det är dom som är ute på fältet som är bäst bland de som jobbar direkt med på socialförvaltningarna. Det verkar som om felet är hos de som bestämmer. Det är hos cheferna och de med för starka personligheter som problemen finns. Det är dom som gör att stackars barn kan drabbas av blinda myndighetspersoners okunskap. De verkar inte se vilka skador de kan orsaka genom sina aktioner. Endast den som inte vill se är riktigt blind. Vissa myndighetspersoner gillar den makt de får av att ha andra människors liv i sina händer. Såna bör inte vara kvar på samma arbete för länge.

Helst bör myndigheter och de som jobbar inom diverse myndigheter inte få bestämma på egen hand för mycket. Det blir oftast bara problem när de får maktbefogenheter. Är då socialtjänsten bra eller dålig? Om vi med den menar de som jobbar med arbetslösa och barnfamiljer med problem samt liknande problemområden så är socialtjänsten är bra. Om vi med påfallande många chefer och myndighetspersoner med starka personligheter som sätter sej över enskilda människors rätt till ett drägligt liv så de dåliga.  Men det är inte alltid så enkelt som det låter här. Det får vi diskutera en annan gång.



"Some people are weatherwise, but most people are otherwise."

Låt ungdomarna spela fritt!

Kan vi likställa Lotteriinspektionen med en terroristorganisation eller åtminstone en skadlig sådan? Deras utspel om att likställa internetcaféer och de datorspel man tillhandahåller med lotterier som går genom automater, som om nätverksspel skulle vara vinstdrivande för spelarna. Lotteriinspektionen skrämmer ju folk med sina dumheter. Vi behöver inte mer myndighetsstyre över samhället, snarare mindre. Men, som en kommentator sa, detta är en möjlig kassako och då måste man håva in pengar. Men varför ligger det på Lotteriinspektionen att göra en sån här tolkning? Vad har den myndigheten med datorspel att göra?

Spel i alla dess former är tydligen en kassako för Lotteriinspektionen...

"The only noise now was the rain, pattering softly with the magnificent indifference of nature for the tangled passions of humans."

Vi lyder bara order

Att inte uttala sej i enskilda ärenden är att stoppa huvudet i sanden. Det må vara det bästa politiska och byråkratiska sättet att klara av kritik men för verkligheten utanför den bubbla dessa människor som beslutar om vanligt folks liv lever i är det verkligen ett svek. Att inte uttala sej i enskilda ärenden är fegt och leder i längden till att de som jobbar inom myndigheter av samma vanliga människor blir klassade som psykopater och/eller andra känslokalla personer som degraderar sina klienter till ansiktslösa objekt istället för de individer de ju är.

Man brukar från myndighetshåll i allmänhet, och Försäkringskassan i synnerhet, framhålla att man endast följer de regler regering och riksdag fastslagit. En sorts modernare version av det försvar nazisterna på mellannivå kom med: vi lyder bara order. Jag kan förstå om de vill göra det lätt för sej genom att göra så snäva tolkningar som möjligt. Jag kan också att de vill lätta på sin egen byråkratiska börda men den skadar andra människor och ger FK ett synnerligen dåligt rykte.

Det är förstås lätt för mej att sitta här och ondgöra mej över de beslut som tas, i det fall som jag länkat till ovan är det uppenbart ett fall där de som tagit beslutet gjort det alldeles för lätt och framför allt tagit alldeles för lätt på uppgiften, men det måste nog till artiklar och inlägg som detta för att myndighetsmänniskor verkligen börjar granska de fall de har framför sej och ser människor bakom fallen och mapparna.

Jag ser verkligen inte handläggarna på FK som några monster. De är bara blinda för sina klienters problem. Lösningen är kanske att anställa fler och mer stresståliga människor. Kanske många av de som nu är klienter inom FK-systemet skulle anställas för att gå genom pappren. Vad tror ni?



"En surra flugade..."

Ode till glödlampan

Idag är glödlampans saga all. Åtminstone officiellt. EU har i sin "stora visdom" förbjudit all försäljning av glödlampan, vilket skett i omgångar. I sin lika stora visdom har de svenska myndigheterna förordat lågenergilamporna som miljömässigt är värre. Propagandan kring glödlampornas död är i full svang. Bland annat påstås det att överskottsvärmen slösar bort energi men i många fall är det ju väldigt skönt att få ett rum uppvärmt av glödlampor istället för att slösa med radiatorn.

I klimatdravlets namn har så glödlampan offrats på energins altare. Därför har vi realister hamstrat dom eftersom priset på deras ersättare är alldeles för högt. LED-lampor är de jag tror mest på, i nuläget, av ersättarna. Men då måste priserna ner, ner, ner!

Uppdatering: Ingemar Nordin på The Climate Scam har (äntligen!) skrivit en artikel om detta.



"I mörkret är inga kvinnor blyga"

Småpåvar

För ca två veckor sen skrev jag om Bror Duktig-syndromet. Idag vill jag utveckla detta med en släkting, småpåven. Småpåven är en typ av människa, oberoende av kön, klass eller annat, som anser sej veta bäst hur något ska göras eller hur man bäst efterlever de oskrivna lagar som finns överallt på våra arbetsplatser, i hemmet eller ute på gator och torg. En annan definition är att det är en person inom diverse beslutsfattande grenar som uppträder auktoritärt utan att egentligen ha fog för detta beteende. Det är ett beteende som kommer sej av att man antingen har en låg position inom ett företag, en myndighet eller nåt annat i samhället och då gör sej viktigare än man är genom att utnyttja de regler som finns till hands.

Småpåvar kan ofta sätta sej på tvären om man själv skulle uppleva en byråkratisk situation som hopplös och då påtalar detta för småpåven. Då vaknar "småpåveriet" inom henne/honom och en maktkamp mellan byråkrati och realitet kan börja. En variant av småpåvar härskar på kontoren inom en myndighet eller ett företag. Det är den typ som ofta har lite av Bror Duktig i sej också. Här blandas alltså regelboken med ordningsmänniskan och blir till en major med siktet inställt på allt han/hon upplever som brott mot verksamhetens oskrivna regler. Det är oftast en sån som sätter upp lappar om vad som får göras eller inte göras. Kylskåpsdörren är en självskriven plats där småpåven får utlopp för sina fascistoida tendenser. Finns det fler dörrar i pentryt eller i fikarummet så kommer detta också bli ett forum för småpåven.

Utifrån dessa kriterier skulle jag vilja ha läsarens synpunkter och historier om möten med småpåvar och Bror Duktig-personer.

Nästa gång jag skriver om såna här figurer kommer det att handla om vardagsanarkisten.

Lästips: Fahrenheit 451

1953 gav Ray Bradbury ut den dystopiska framtidsskildringen "Fahrenheit 451". Hur sannspådd har han inte blivit? Boken skildrar en framtid där böcker är förbjudna, inte så mycket pga myndigheternas hat gentemot frihet utan för att nöjesbranschen kräver det. Folk som har böcker får sina exemplar, ibland sina hus nedbrända av brandmän vars enda syssla är att bränna böcker. Nu är vi inte där än men IPRED och den föreslagna internationella lagen ACTA är ett steg mot att förbjuda bokens motsvarighet av idag, internet.

Nu kan det låta som att jag själv har blivit domedagsprofet, jag som annars brukar klaga på en viss grupp människor inom klimatforskningen för att vara just det. Det kanske jag är men i så fall har jag god grund för det för detta är inte egentligen ett verktyg för att stoppa fildelningen, utan att försöka kontrollera internet och få in det i myndigheternas och staternas kontroll. Fildelningen är bara en förevändning för att få stopp på folk som vill ha ett fritt forum för sina tankar och idéer. Vem som helst kan uttrycka en politisk åsikt men inte alla kan bli politiker och det första vill politikerna få stopp på, på ett eller annat vis.

Titeln på Bradburys bok är förresten efter den temperatur (i Fahrenheit) då papper börjar brinna. Det motsvarar ungefär 230 grader Celsius.