Vi lyder bara order

Att inte uttala sej i enskilda ärenden är att stoppa huvudet i sanden. Det må vara det bästa politiska och byråkratiska sättet att klara av kritik men för verkligheten utanför den bubbla dessa människor som beslutar om vanligt folks liv lever i är det verkligen ett svek. Att inte uttala sej i enskilda ärenden är fegt och leder i längden till att de som jobbar inom myndigheter av samma vanliga människor blir klassade som psykopater och/eller andra känslokalla personer som degraderar sina klienter till ansiktslösa objekt istället för de individer de ju är.

Man brukar från myndighetshåll i allmänhet, och Försäkringskassan i synnerhet, framhålla att man endast följer de regler regering och riksdag fastslagit. En sorts modernare version av det försvar nazisterna på mellannivå kom med: vi lyder bara order. Jag kan förstå om de vill göra det lätt för sej genom att göra så snäva tolkningar som möjligt. Jag kan också att de vill lätta på sin egen byråkratiska börda men den skadar andra människor och ger FK ett synnerligen dåligt rykte.

Det är förstås lätt för mej att sitta här och ondgöra mej över de beslut som tas, i det fall som jag länkat till ovan är det uppenbart ett fall där de som tagit beslutet gjort det alldeles för lätt och framför allt tagit alldeles för lätt på uppgiften, men det måste nog till artiklar och inlägg som detta för att myndighetsmänniskor verkligen börjar granska de fall de har framför sej och ser människor bakom fallen och mapparna.

Jag ser verkligen inte handläggarna på FK som några monster. De är bara blinda för sina klienters problem. Lösningen är kanske att anställa fler och mer stresståliga människor. Kanske många av de som nu är klienter inom FK-systemet skulle anställas för att gå genom pappren. Vad tror ni?



"En surra flugade..."