När jag var liten var en dator en stor sak som bara användes av specialister och entusiaster. En bit längre upp i åren kom persondatorn men fortfarande var det mest specialister och entusiaster som höll på med dom. I alla fall var det detta intryck jag fick när jag i slutet av 1980-talet gick hem till kompisar som hade diverse datorer av märkena Commodore och Amiga.
När jag var liten betydde glass att man gick till glassbilen eller åkte in till stan för att köpa glass där. De smaker som fanns i förstadens affärer var i byttor som sällan smakade bra. Mjukglassen var aningen seg och serverades alltid i stora rån eller våffelbägare, alternativt bägare av plast. Det fanns bara vissa smaker att tillgå, såvida man inte gick till de finare ställen i centrala Göteborg, där man kunde få precis vad man ville. Nu, 25-30 år senare, kan man få allt överallt men smakerna är inte lika goda som förr. Jag vet inte om det beror på tillsatserna eller nåt annat men smaken var bättre förr, oavsett sort.
Vintrarna har hela tiden varit oförutsägbara. Där har inget förändrats. Till skillnad från de flesta andra är mitt vinterminne intakt. Många vintrar har varit fulla med snö, andra har varit nästan snöfria. Faktum är att många snöfria har varit väldigt kalla och torra.
Nej, nu har jag suttit hela dagen och försökt skriva detta medan kylan håller på för fullt utanför och ute i stora stygga världen bombar de och skrämmer varandra. Titta då hellre in hos Perra och hans motornostalgiblogg. Han skriver om semlor idag!
