Kontrollsamhället är en chimär

Vi lever i en värld där kameror finns lite varstans och övervakar våra steg. Vi får små "söta" kuvert varje år som visar att myndigheterna har hållit koll på oss och varje gång det händer ska de belöna/bestraffa oss för saker de har gjort mot oss. Till och med bankerna, våra arbetsgivare, våra medarbetare och affärerna vi handlar i håller koll på vad vi gör genom dom. Men om man tänker efter är det inte mycket myndigheter och företag egentligen vet om oss. Till exempel, stänger vi av datorn, mobilen och allt annat sånt och lever som före den digitala revolutionen, får kontrollälskarna svårare att hålla koll på oss.

Men man behöver inte ens göra det. Det räcker med att gömma sej i mängden på internet. Mer än hälften av all trafik på internet numera är automatiserad i nån form och det domineras av skräppost som torde vara lätt att gömma sej i, om man har onda avsikter. Men mer onda avsikter än en sekt får man leta efter. Här snackar vi kontrollbehov utöver det normala. All heder åt dom som vågar lämna religiösa förbund för ett liv i det fria.

Men vi ska inte blanda ihop övervakning och kontroll. Kontroll är inte alltid av godo, liksom övervakning inte alltid är av ondo. Vi har alltid haft en samhällelig kontroll och övervakning av individerna i samhället vi lever i. Den kontrollen är naturlig och hör ihop med vårt förflutna som apor på savannen för miljontals år sen. Våra närmaste släktingar gör så också.

Men om det moderna kontrollsamhället verkligen skulle varit effektivt skulle inte alla våldsbrott som nu sker kunna äga rum. Svindlerier skulle upptäckas i fler fall än de blir upptäckta och bedrägerier skulle vara nonexistenta. Kriminalitet förhindras alltså inte av övervakning, den bara flyttar på och anpassar sej. Det kommer dessutom alltid att finnas såna som inte vill vara en del av en grupp eller samhället i stort.

Så nog är kontrollsamhället faktiskt en chimär. Det kan upplevas som att samhället håller koll på en, men egentligen är de bara nyfikna och vill en väl. Det är några få som verkligen vill övervaka och bestämma på avstånd vad andra ska göra. Men ingen vill egentligen oss något ont genom att övervaka oss. Däremot är det bara så tröttsamt att se hur staterna missbrukar övervakningen för att spana på varandra när de kunde hjälpa varandra istället. Spionage och annat larv, som sällan lyckas, håller dom på med. Nu sätter jag punkt här för idag. Detta inlägg kommer jag fortsätta en annan gång.



"Niiiiiice pants!"

Bror Duktig-syndromet eller det är inte storebror du ska oroa dej över

Skvallerbytta vet alla vad det är för en typ av människa. En som alltid lägger näsan i blöt och rapporterar till "överheten" i alla dess former. Bror Duktig har ett visst drag av detta inbyggt men det är mer än så för en sån här människa. Det handlar om att göra rätt för sej i SAMTLIGA lägen. Det handlar om att alltid låsa om sej i publika utrymmen, påtala misstag för andra oavsett om det är ett misstag eller ej, skriva folk på näsan om vad som helst som stör ens eget lilla universum osv osv.

Det handlar förstås om en form av perfektionism, men en typ som inte finns på kontoren utan mer i vardagen. Småpåvar finns ju överallt men just Bror Duktig märks nästan bara av utomhus eller i stora lägenhetskomplex. Inte sällan är det kopplat till en mildare form av psykopati. Det är vad jag i alla fall tolkar det som. De kan nämligen själva sällan ta kritik på rätt sätt. Då blir de sura och i vissa fall våldsamma, oftast verbalt. Själv har jag aldrig varit med om fysiska Bror Duktig-människor, endast verbala. Det är illa nog dock eftersom de alltid "har rätt".

Min poäng med detta inlägget är att hur vi än klagar på Storebror, dvs myndigheter, företag etc så är det deras jobb att försvara sina egna intressen. Övervakning på offentlig plats är dock onödig men det har vi diskuterat nästan överallt så det bryr vi oss inte om nu. Men vems intressen går Bror Duktig? Vad är så viktigt för henne eller honom att vi andra hålls i schack? Den sociala strukturen hålls samman rätt bra även utan dessa piskor i mänsklig form. Märk väl att jag inte talar om att man ska göra rätt för sej genom att man påtalar när ungjävlar och/eller andra dumsnutar klottrar (graffiti är konst och hör inte till den här diskussionen!), slår sönder nåt eller stjäl. Här talar jag om vardagssaker. Ett hypotetiskt fall: man går över gatan, på strecken, men sneddar den allra sista metern. De flesta skulle inte reagera på det men Bror Duktig, i sin extremaste form, kan göra det. Han/hon kan då påtala detta lilla övertramp och är man själv en som brusar upp för ingenting kan det bli riktigt obehagligt. Då är det verkligen talan om övervakning av den sämsta sorten.

Problemet är att Bror Duktig ofta tar steget fullt ut och börjar arbeta inom stat och företag. Gärna som byråkrat där hans/hennes antipati gentemot vad han/hon upplever som felaktigheter och misstag i sin närmiljö och psykopati kommer till sin rätt. DÅ har vi ett stort problem att lösa. Kombinationen känslokall individ (psykopati) och känslolös verksamhet (sociopati) är oslagbar om man vill ha problem med myndigheter och politiker.

Bror Duktig är kanske vad man skulle kunna kalla lillebror eller kusin inom övervakningen av samhällets funktioner. Vi får helt enkelt acceptera att sådana finns och antingen anpassa oss till dom eller motverka dom på diverse finurliga sätt. Hur man gör det vet inte jag mer än att man bara ignorerar dom i de fall man själv vet att man har rätt och dom har fel. Så det så!

Lästips: Fahrenheit 451

1953 gav Ray Bradbury ut den dystopiska framtidsskildringen "Fahrenheit 451". Hur sannspådd har han inte blivit? Boken skildrar en framtid där böcker är förbjudna, inte så mycket pga myndigheternas hat gentemot frihet utan för att nöjesbranschen kräver det. Folk som har böcker får sina exemplar, ibland sina hus nedbrända av brandmän vars enda syssla är att bränna böcker. Nu är vi inte där än men IPRED och den föreslagna internationella lagen ACTA är ett steg mot att förbjuda bokens motsvarighet av idag, internet.

Nu kan det låta som att jag själv har blivit domedagsprofet, jag som annars brukar klaga på en viss grupp människor inom klimatforskningen för att vara just det. Det kanske jag är men i så fall har jag god grund för det för detta är inte egentligen ett verktyg för att stoppa fildelningen, utan att försöka kontrollera internet och få in det i myndigheternas och staternas kontroll. Fildelningen är bara en förevändning för att få stopp på folk som vill ha ett fritt forum för sina tankar och idéer. Vem som helst kan uttrycka en politisk åsikt men inte alla kan bli politiker och det första vill politikerna få stopp på, på ett eller annat vis.

Titeln på Bradburys bok är förresten efter den temperatur (i Fahrenheit) då papper börjar brinna. Det motsvarar ungefär 230 grader Celsius.