"För drygt femtio tusen år sedan började människor som vi kan kalla Ursulas folk att röra sig från Mellanöstern mot de isfria områdena runt Medelhavet.
Några av de, särskilt de som härstammade från Ursulas systerdotter Ulrika, fortsatte sedan norrut i takt med att inlandsisen smälte.
För ungefär tio tusen år sedan hade de första hunnit fram till nuvarande Sverige. Där förde Ursulas och Ulrikas ättlingar ett rörligt liv längs kusterna. De jagade och samlade nötter, bär och andra växter.
Plötsligt en dag för ungefär sex tusen år sedan dök det upp människor med helt andra levnadsvanor. Vi kan kalla dem för Helenas folk. De tillverkade lerkrukor som var trattformade upptill, byggde gravar av stora stenar till sina döda och stannade längre på varje plats.
Den största skillnaden var att Helenas folk kunde konsten att tämja djur och växter. De höll sig med getter och kor som de mjölkade och de sådde korn, vete och andra grödor.
I över tusen år bodde Ursulas/Ulrikas folk och Helenas folk parallellt i nuvarande Sverige och övriga Nordeuropa. Men Helenas folk klarade sig bättre. Jordbruket gav en fördel: de hade mer och jämnare tillgång på mat.
Sakta men obevekligt trängdes Ursulas/Ulrikas folk tillbaka. Deras sista utpost var nuvarande Lettland och Litauen. Där är deras speciella kombination av dna vanligast i dag."
Denna sammanfattning bygger på arbete som docenten i evolutionsgenetik vid Uppsala Universitet Anders Götherström har arbetat med de senaste åren. Mer ur artikeln som förklarar namnen givna på folken ovan:
"Namnen ”Ursula”, ”Ulrika” och ”Helena” kommer från den brittiske genetikern Bryan Sykes. De är ett förenklat och populariserat sätt att förklara hur genetikerna nystar upp människans förhistoria. Ursula är det populära namnet på det som genetikerna kallar haplogrupp U5, Ulrika står för U4 och Helena för haplogruppen H.
Det är ingen tillfällighet att alla tre namnen är kvinnonamn. Hittills har genetikerna som arbetar med arkeologiskt material varit hänvisade till dna från så kallade mitokondrier.
Sådant dna är lättare att undersöka, men resultatet blir lite begränsat eftersom mitokondrier bara ärvs på mödernet. Det avslöjar var din mormormorsmormors mor och hennes anmödrar kom ifrån, men ingenting annat."
Förmodligen kan Y-kromosom-DNA, alltså det som ärvs från far till son, kasta lite mer ljus över andra aspekter men inte så mycket mer. Sån DNA visar bara far till son-förhållandet, inget annat. Mitokondrier visar åtminstone mor till barn oavsett kön.
Detta ger stöd åt den teori Colin Renfrew lanserade för ca 20 år sen. Det handlar om indoeuropeiska folk och den etymologiska forskning där flertalet av dessa stöder den Kurganhypotes som lanserades av arkeologen Marija Gimbutas 1956.
Frågan är nu om vi inte kan lägga språkens betydelse för kultur och riken åt sidan nu. Språken var på den här tiden ingen förutsättning för sammanhållning. De var enbart betydande för hur man uppfattade saker i ens omgivning. Språk som nåt kulturbärande är en uppfattning från vår tid. På den här tiden, för ca 9000-6000 år sen, följde språken med och tog över om de var dominanta nog. Annars dog de ut.
En sista lilla fråga: Hur ser Jimmie Åkesson och hans gelikar på detta? Vill de acceptera att vi är mer släkt med hettiter och hurriter än med urtidsjägarna? Kan de acceptera att vi inte är ursprungsbefolkningen i Norden?
