Det är klimatmöte i Doha (ja, jag vet, även jag tänker på Homer Simpson!) men faktum är att det knappt har nämnts i medierna numera. Förmodligen för att motståndet bland folk är så stort att man dels inte går på agw-argumentet, dels känns inte ämnen som handlar om uppvärmning så aktuella när temperaturen på ens termometer är under nollan och snön har börjat yra runt husknutarna. När dessutom artiklarna som hela tiden skickas ut innehåller felaktigheter som måste korrigeras är det inte utan att man undrar varför de envisas med dessa möten, om de nu ändå inte kan komma överens.
Ju mer man granskar vädermönstren, det vi kallar klimat om de sker under en viss tidsperiod med återkommande växlingar, desto mer framgår det att människans påverkan är försumbar. Vi människor är av naturen inställda på att se mönster överallt och är det nåt som inte stämmer överens med detta mönster blir våra hjärnor skrämda och börjar tro att vi som grupp, art osv har gjort nåt för att förtörna vädergudarna, eller vad vi nu dristar oss att tro på. Det är detta mönstertänkande som gör att vi ser mönster, även där det egentligen inte finns några mönster.
Politikerna i gemen har svalt agw-argumentet med hull och hår och deras verksamhet inom detta argument är vad som har lett fram till dagens ekonomiska situation, i kombination med att man misslyckats att förstå att den generella ekonomiska situationen är förlorad. Att då som ett politiskt partis talesperson i klimatfrågor vägra svara på frågor som berör just deras politik och den rådande situationen är lika mycket under isen som vi i nästan hela landet är under snön nu. Inte undra på att hela frågan blir mer och mer marginaliserad och numera endast förekommer som sensationsrubriker på diverse hemsidor. Man får känslan som åskådare att inte ens politikerna längre tror på en lösning på problemet, vare sej de tror på agw-argumentet eller ej.
Det hela är öken, precis som landet innanför Doha är.
"Det är ju öken!"
