Skatt, bara för de allra fattigaste

Det är väl självklart att ju viktigare man anser att någon är desto mindre ska man betala i skatt. Det är därför vi på lönelistans botten betalar så mycket i skatt medan en fjant inom EUs byråkrati slipper det helt och hållet. Å andra sidan, hur viktig är då inte en som går på socialbidrag?

Nåja, sarkasmer och ironi åsido, är det inte sorgligt att de som bestämmer inom EU ska få styra hyckleriet till såna höjder att när Christine Lagarde säger att grekerna måste betala skatt så framstår hon bland de sina som en vis dam, medan hon i själva verket har sina fötter i många klaver att hon förmodligen endast hålls uppe av mängden dragspel.

EU har utvecklats till det monster jag ville att EU skulle motverka; det där med företagsmänniskor, politiker och byråkrater i en ohelig allians med makt, pengar och influenser över allt och alla som mål. Tänk om vi kunde gå tillbaka till EUs grundtanke, en löslig union för samarbete och fred över gränserna?

Skatt har vi betalat i nästan alla tider, det finns belagt från de allra första skrifterna i Egypten och Mesopotamien, och det var för att få beskydd i utbyte mot att man bodde nära andra i en stad eller by. Som det är idag är skatter snarare ett sätt att hålla koll på folk i ett visst land. Det är också som så att de som tjänar minst betalar mest. Här menar jag inte att de med den minsta lönen utan de som betalar mest i förhållande till sin lön. Det kan verka mycket på pappret men i själva verket har de ofta bara denna lön att förlita sej på och med en skattesats som slår hårt mot de som tjänar mycket blir det svårt att balansera ekonomin i många fall.

Skatt ska inte vara ett straff för att man tjänar mycket eller existerar ö h t, det ska vara ett beskydd. Maffian hade rätt, vi ska kunna räkna med ett säkert samhälle för de pengar vi betalar. Vi ska inte straffas för att vi lever i ett land och vill ha det någorlunda bra för oss själva och andra omkring oss.




"En rik man är ingenting annat än en fattig man med pengar."

Kamerahörnan: Systemkameror åt folket!

Så här en dryg vecka in på ägandet av en systemkamera kan jag med säkerhet säga att den som vill ha bra bilder ur sin kamera och samtidigt vill göra nåt med dom utan att efter ett tag få uppleva att kvaliteten på bilderna man har i sin dator blir lite sämre ju fler gånger man kopierar dom ska skaffa sej en systemkamera och använda råformat istället för jpeg. Råformat kan man sen mixtra med hur man vill, om man vill ha det sparat som jpeg eller som tiff, vilket ger större bilder men bevarar kvaliteten. Man kan alltid skaffa sej ett antal bärbara hårddiskar för ändamålet. Spara hellre de där slantarna du har satt undan för inköp av kamera ett litet tag till, om du inte har råd just nu alltså. På så vis har du fått pengar till en riktig kamera, med vilken du kan ta bilder som ser bra ut längre.

Enklast uttryckt: Kompaktkamera - nej, systemkamera - ja. För säkerhets skull tar vi det i bildform också.

JA!

NEJ!

Ironin i sammanhanget är att bilden på kompaktkameran är tagen med systemkameran och vice versa. 

"Det är inte materialism som är den största förbannelsen i vår värld, såsom predikanterna säger, utan idealism. Män hamnar i trubbel genom att ta sina visioner och hallucinationer på för stort allvar."

Alla bara klagar

Skolan är ett skämt. De som sitter och bestämmer om hur skolan ska se ut är det också. Våra politiker, som själva verkar ha glömt bort hur det var att gå i plugget, har haft lekstuga med skolan ända sen folkskolan infördes för 170 år sen, de har pillat här och var. Det har inneburit nya system för hur eleverna ska få sin examen i stort sett varannan generation, det har inneburit att lärarna inte direkt vet hur de ska förhålla sej gentemot sitt klientel och framför allt har det inneburit att ren och skär propaganda från alla möjliga (och omöjliga) håll har sköljt över eleverna i flera decennier utan att någon egentlig faktakoll genomförts.

Så är det bara och så har det alltid varit så varför skulle vi ändra på det, skulle man kunna säga om man är defaitistiskt lagd. Men vi måste se till att få en ände på dessa dumheter. Varje ny regering har pillat och lagt till sina dumheter. En av de sämsta dumheterna är den att kommunerna ska ha ansvaret för den allmänna skolan. Det var visserligen ingen ny idé när den lanserades av mitt favorithatobjekt Göran Persson på 1980-talet och den kom som många andra från USA eller Storbritannien, men den passar inte Sverige med våra väldigt begränsade resurser på lokal nivå.

En till närmast överdriven dumhet är de skolådor till skolbyggnader som smällts upp sen 1930-talet och framåt. De för mer tankarna till mentalanstalter eller fängelser än till byggnader där eleverna ska förkovra sej och bli vuxna kvinnor och män. Vad jag förstått härstammar dessa byggnader från det USA-besök makarna Myrdal gjorde i början av 1930-talet för att undersöka undervisningen där. De kom alltså hem med dessa hemska lådor i sinnet tillsammans med skåpen, dessa "#¤#$£@£€ skåp. Någon större inverkan på själva studierna verkar inte deras besök ha haft för de stora ingreppen i studierna kom först under 1960-talet och har fortsatt sen dess, med alltfler skoltrötta ungdomar som följd för varje kull.

Saken är den att om vi bortser från det faktum att kommunerna ser skolan mer som en inkomstkälla och nåt man kan plåga rent politiskt och administrativt och ovanstående om hur skolorna ser ut så är det just det att eleverna som tröttnar på skolan blir alltfler. Anledningen till detta är den schizofrena uppbyggnad skolan har just nu, med både kollektivistiskt och egoistiskt på samma gång. Kollektivistiskt därför att alla elever ses som en enda massa och alla jämförs med varandra när betyg ska ges. "Alla ska ha samma chans att lyckas", är parollen  men den utgår från tanken att alla har samma förutsättningar vilket vi inte har. Egoistiskt därför att man vill att folk ska lära sej tänka på egen hand. Det blir i praktiken "tänk bara på dej själv och skit i andra". De har glömt bort individen och att det finns individuella drag även hos en grupp människor.

Med en sån skolpolitik, som nuvarande regering ska lastas för men definitivt inte ensam, får man vad man förtjänar. Alla elever kan inte bli rymdingenjörer eller hjärnkirurger. Alla elever kan inte heller bli bilmekaniker eller sekreterare. Vi kan inte stöpa alla i en och samma form. De första åren i skolan bör alltså även i fortsättningen inte vara så likformiga utan mer av en undersökande del där man ser åt vilket håll eleverna går. De med läs- och skrivsvårigheter bör inte klumpas ihop med varandra eftersom det finns olika grader där. Fler klasser, mindre elever i varje klass och mindre skolor är bättre än motsatsen som tyvärr är vanligast idag. Det är väl inte kostnadseffektivt för kommunerna men desto mer kostnadseffektivt för eleverna.

Trakasserier skulle jag tro beror på alltför stora skolor med för stora skolor. Stress, press från föräldrar och andra släktmedlemmar och en allmän mobbmentalitet är produkter av för trång tillvaro. Utöver det bör man sträcka ut en hand till de skoltrötta och andra som håller sej hemma av olika orsaker, inte straffa dom. Ge dom en chans till hemundervisning. Framför allt, pressa inte någon elev till hans/hennes yttersta. Betygen bör inte vara absoluta, endast en indikation på varthän eleven är på väg i sin utveckling. Betygen säger inte mycket om vilken sorts människa en viss elev är, bara hur lärarna uppfattade eleven vid en viss tidpunkt i livet.

Trots allt är ju ändå den stora skolan där ute, den vi går i varje dag. Den som vi lär oss nåt av varje dag och som en del har sån liten respekt för men som den stora majoriteten uppskattar och vårdar ömt. Den som kallas livet. Låt inte politikerna skära i den skolan också. I alla fall inte för mycket.



"Jag vill se min pyramid innan jag dör..."

Nationalism - det sämsta som kan drabba ett land

Känner du samhörighet med ditt land, oavsett om du är född i det eller inte? Jag gör det inte och det beror inte på att jag är resultatet av en invandrad österrikare och en svenska. Nej, det är för att jag anser nationalism vara den största lögnen som nånsin blivit över från den patriotiska yran som började på 1800-talet. Nationalism är den främsta orsaken till att vi har såna stora problem med gränser, migration och allt större främlingsfientlighet.

Vad är då nationalism i praktiken? Nationalism innebär bland annat att man bör sjunga nationalhymnen, även om man hör till en etnisk och religiös minoritet. Den dikterar förhållningssättet vi har mellan olika länder och sätter därmed effektivt stopp för människans naturliga instinkt att röra på sej när fara eller svält hotar. Den fria migrationen är alltså ett minne blott. Biologi och kemi övertrumfas alltså av mänskliga lagar, i grund och botten även det biologi förstås, om än väldigt förvanskad eftersom människans omedvetna vilja att underordna och överordna varann har fått ta överhanden över den naturliga önskan att röra på sej.

Jag antar att nationalism är oundvikligt som ett led i utvecklingen hos oss människor. Vi har alltid värnat om den plats vi bor på gentemot andra, av det enkla skälet att dels är vi trygga här och dels innebär andra människor alltid en omställning till något nytt som vi visserligen är nyfikna på men samtidigt är oroliga inför eftersom vi inte vet vad de går för, vad de kan tänkas föra med sej i form av tankar och annat. Speciellt trångsynta människor har svårt med den omställningen. På provinsiell nivå är detta okej eftersom man med tiden lär sej acceptera främlingarna som oftast blir en del av samhället.

Men så har vi det här med nationer, länder, stater. Det är nåt som är initierat uppifrån. Från början var länder mer av en personlig egendom för kungar, kejsare och konsuler. Alla som råkade bo inom ett område "ägdes" av ledaren och var tvungna att strida för honom. Därför var det viktigt för ledarna att upprätthålla illusionen av att ledaren antingen var en gud eller var gudarnas representant här på jorden och att det var folkets förbannade plikt att följa honom.

Den första riktiga nationalismen växte fram i Norden, i Danmark och Sverige, efter Kalmarunionens sönderfall. Det är väl inte riktigt den sortens patriotism vi känner igen idag men alla grunderna fanns där, en känsla för ett större område än den omedelbara trakt man bodde i, man hörde att andra talade samma språk som man själv gjorde och man hade en kung som ville hålla dom samman mot en fiende, en gemensam fiende. Detta var på 1500-talet och ännu hade inte tanken på ett gemensamt ursprung väckts bland befolkningen. Det skulle dröja till nästa sekel innan detta skedde och ytterligare två sekel framöver innan det nådde ut till vanligt folk genom undervisningen i folkskolan. Då hade redan dessa tankar uppstått på kontinenten och i Asien, antingen genom påverkan från Norden eller oberoende.

Det är talande att nationalismen är som starkast i länder som antingen vunnit sin självständighet nyligen eller, paradoxalt nog, förlorat ett krig. USA har en ganska stark nationalism men den är beroende av krigen och de motgångar landet har haft genom terrordåd, Vietnamkriget och andra hemskheter.

Jag har nu räknat upp en massa nackdelar med nationalism. Kan någon visa på någon enda positiv sak med detta fenomen?




"All nationalism är en återvändsgränd. Den leder ingenstans."

Järnvägens vara eller inte vara

Det som de senaste 100 åren klart och tydligt visat för oss alla är att det kvittar vilka som sköter järnvägarna, statliga eller privata intressen; det funkar ändå inte i längden. Det som är bäst för järnvägen är att båda intressenter går samman och försöker få järnvägen att fungera i ett modernt samhälle för det ska gå att få Sverige att bli ett modernt järnvägsland där tågen går i tid och rälsen håller ihop även mitt i sommaren eller vintern. Till ytan ligger Sverige efter Ryssland, Ukraina, Frankrike och Spanien i Europa och samtliga dessa länder har såvitt jag vet fungerande järnvägsförbindelser som dessutom kan husera snabbtåg.

Underhållet av järnvägen i Sverige har delvis privatiserats de senaste decennierna, vilket gett både bra och dåliga resultat. Dåliga därför att resurserna inte räckt till när vintrarna slagit till som aldrig förr, bra därför att fler kan hjälpa till när det behövs. Att i detta läget förstatliga detta är helt fel, det håller jag absolut med om. Det är inte privatiseringens fel att man inte hade resurser tillhands när de hårda vintrarna slog till 2009-2011, det är klimatdravlets fel. De som satt på medlen till hjälpen hade gått på lurendrejeriet kring klimatet och trott på vad som sades kring det föränderliga vädret. Man trodde helt enkelt inte att såna här vintrar var möjliga längre. De drog därför in på så mycket man bara kunde och nu får man stå där i skamvrån.

Sen har vi andra faktorer som starkt bidragit. En sådan är att man egentligen inte trott fullt ut att en privatisering skulle gå att genomföra. Det har liksom stannat halvvägs med halvmesyrer som följd. Vi har blivit så vana vid att farbror Staten ska ta hand om allt i slutändan att ett privat alternativ ses som nåt katten eller hunden dragit in. Det har alltså inte blivit så bra när man privatiserat, en sorts lättprodukt vare sej hackad eller malen.

Så hur ska vi ha järnvägen i framtiden? Ska den vara helstatlig, med nedläggningar som följd, eller ska vi ha privata intressen med, även det med nedläggningar som följd? För det kvittar ju vem som har huvudansvaret. I slutändan måste det ändå finnas underlag för trafik. Fast här kommer en aspekt till in, vem bestämmer hur underlaget ska se ut? Hur sköts banan och om den sköts dåligt, vem tar på sej ansvaret för att passagerarna sviker? Det finns exempel på korruption inom detta område, från 1950- och 1960-talen, ja ända till 1980-talets början då nedläggningen av järnvägarna följde samma mönster överallt: Man drog in turer för att kunna spara in på materielen, bilvägarna byggdes samtidigt ut i småstäderna och byarna, när dessa vägar blev klara drog man ytterligare turer på järnvägarna och skyllde sen på att färre passagerare åkte med tåget när trafiken lades ner.

Fullt så enkelt som jag beskrivit ovan var det faktiskt. Sen att folk fick mer pengar att röra sej med, att bilen sågs som mer flexibel och att tåget inte längre förde folk från centrum till centrum bidrog förstås och småbyarna hade börjat avfolkas till förmån för de större städerna redan innan ovanstående mönster påbörjades. Men när det påbörjades var det med all säkerhet initierat av bilindustrin som ville ha så stora favörer av staten som möjligt. Samtidigt var ju statens tjänstemän måna om att låta bilindustrin få dessa favörer, gärna på andra transportmediers bekostnad.

Jag skulle gärna se järnvägen blandad, med statliga och privata intressen som drar åt samma håll. Samarbete är bäst för alla parter. Konkurrens är i slutändan bara bra för en viss intressent, inte alla som vill vara med.




"Dagens kris är morgondagens skämt."

Bildsöndag

Första riktiga galleriet med bilder tagna med min nya kamera. Hoppas någon gillar dom.

Jag ska ta tillfället i akt att varna potentiella köpare av systemkameror för användandet av live view-funktionen. Den gör det svårare att fokusera på motivet. Det är bättre att låta skärmen enbart vara en informationscentral för övriga funktioner och endast använda den för att kolla bilderna efteråt.




"Mmm mmm mmm mmm mmm mmm"

Kamerahörnan: Min nya kamera

Nu har jag köpt en systemkamera. Det blev en Canon EOS 1100D. Jag hade siktet högre men ekonomin sade stopp och när Expert hade en kampanj på denna kamera slog jag till. Det får bli en mer avancerad kamera senare. Samma sak med större objektiv. Ett sånt köper jag i juni eller juli. OK, till bilderna. Egentligen ska väl bilderna visas i Bildsöndag men det finns bilder så det räcker och blir över.

Det är en rätt påfrestande kamera eftersom den saknar bildstabilisering i objektivet som följde med och då blir bilderna ibland rätt suddiga. Men jag håller på att lära mej den. Snart nog blir det bättre, ska ni se.



"Den enda skillnaden mellan mej och en galning är att jag inte är galen"

Miljöpartiet behöver en reality check

"Jorden anropar Miljöpartiets medlemmar, kom ner från era fluffiga små rosa moln och se världen för vad den verkligen är."

Att ledningen inom Miljöpartiet inte vill se verkligheten kring klimatfrågan i vitögat framgår med all önskvärd tydlighet av denna debattartikel i SVD. Det är samma gamla vanliga svada om hur illa det kommer gå för världen om vi fortsätter med utsläppen av koldioxid och annat som dessa alarmister bestämt sej för är farligt och som måste bekämpas till varje pris. En sak har dock MP rätt i och det fastslås klart och tydligt på första parkett i artikeln: "Klimatfrågan är relativt enkel – det handlar om politik."

För visst handlar det om politik och inget annat. Någon vetenskap har inte berört klimatfrågan det senaste decenniet, i alla fall ingen vetenskap som har med fysik, meteorologi eller kosmologi att göra. Däremot har filosofi, politisk vetenskap och propagandakunskap kommit väl till pass. Ni vet, sånt där som sällan berör realiteterna omkring oss alla utan mer har med alarmism, skrämselhickor och makthunger att göra.

En fråga jag ställer mej hela tiden under läsandet av artikeln är denna: Vilka har utfrågats i den enkät man hänvisar till om huruvida klimatet oroar folk? De påstår att 81 % av den svenska befolkningen oroar sej över klimatet. Det finns många andra enkäter som pekar på raka motsatsen. En enkät är inte speciellt vetenskapligt underbyggd någon enda gång, hur många man än väljer för det kommer alltid att vara problem med var nånstans man ställer frågorna, vilka grupper man tar när man väl valt ett visst geografiskt område, vilka frågor man väljer att ställa och hur frågorna är vinklade. Det blir helt enkelt aldrig korrekt, hur mycket man än anstränger sej för att göra det så vetenskapligt man bara kan.

Men i slutändan är MP som alla andra politiska partier, de fiskar röster och så länge det finns människor som delar deras alarmistiska syn, så länge kommer de att fortsätta med sina villfarelser. Det gäller alla andra partier med sina respektive hjärtefrågor. Det är gemensamt för alla dessa hjärtefrågor är att de samtliga bygger på myter, lögner, halvsanningar och missuppfattningar. Kolla gärna upp "ditt" partis hjärtefråga genom SCB eller kolla med myndigheterna/vetenskapliga institutionerna så får du se att den inte stämmer överens med det rosa skimmer partiet ifråga har kastat upp kring frågan.

Väl mött i verkligheten, nån gång...



"Skylt på insidan av ytterdörren:
Utanför denna dörr ligger verkligheten. Utgång sker på egen risk."

Tokerierna vet inga gränser

Stämma en nedladdningstjänst på mer pengar än det finns pengar i hela världen? Javisst.
Får skivbolagen stora delar av världens befolkning emot sej? Troligtvis.
Bryr de sej ens om att de inte direkt är populära bland vanligt folk för detta tilltag? Skulle inte tro det.
Kommer detta ha någon effekt på fildelningen? Inte alls!




"Civilisation: det största "syntax error" någonsin i historien."

Mellanöstern var tydligen översvämmat för 2700 år sen

En ickenyhet av oerhörda proportioner slås upp i DN idag. Eller vad sägs om att en del av ett 2700 år gammalt dokument har hittats i dagens Israel. Det berättar om nåt som skickats från Betlehem till Jerusalem. Det intressanta här är dock direktöversättningen av engelska shipment (sändning) som i DNs artikel blir till att ett skepp skickats mellan städerna. Var det då Noa var ute med sin båt, eller? Det skulle verkligen vara en sensation, att Medelhavet skulle ha stigit så mycket att man fick färdas med båt mellan städerna. Se skärmdump (kanske borde kallas skrämdump här?)  från DN nedan så förstår ni vad jag menar.

Vad är mest uppseendeväckande? Att man hittat ett fragment av ett dokument som beskriver hur något sändes från Betlehem eller att journalisten inte vet vad shipment betyder?

För den som inte vet det hörde varken Jerusalem eller Betlehem till kungariket Israel vid den här tiden. De hörde till vad som bäst kan beskrivas som ett hövdingadöme med kungsaspirationer vid namn Juda. Det framgår med all önskvärd tydlighet för den som vill forska i källorna från tiden. Israel vid den här tiden låg längre norrut och hade Samaria som huvudstad. Så nu vet ni det.




"Titta först bakåt om du vill spå framtiden."

Lärare är inga vakter

Skämt av Randy Glasbergen.

En lärare är en person som har till yrket att utbilda och på olika sätt i övrigt instruera elever inför det kommande livet som vuxen. Men en tingsrättsdom kan, om den slår lika fel i högre instanser, få till följd att så inte blir fallet längre. För den domen som kom igår likställer lärare med väktare och poliser. Vilka hemska konsekvenser det kan få för läraryrket, som redan kannibaliserats alldeles för mycket av klåfingriga byråkrater och politiker, törs jag inte ens tänka på. Ska vi ha beväpnade lärare? Ska vi bygga celler på skolorna dit bråkiga elever får skickas?

Lös problemet med våldet i skolan innan ni kommer med era kvasijuridiska tyckanden, "kära" rättsväsende, tack! En vuxen får inte slå ett barn. Egentligen får ingen slå någon alls men tydligen ser våra nämndemän i tingsrätten mellan fingrarna rörande denna lag när det gäller skadestånd till en vuxen om den felande parten är en minderårig.

Våld är aldrig acceptabelt nånstans i vardagen. Våld är en sista utväg man tar till då man känner sej absolut hotad och inget annat hjälper. Det är ett naturligt sätt att avreagera sej på eller för att se till oskadliggöra fienden för möjliggörande av snabb flykt. Den som tar till våld nästan utan provokation i vardagen är det allvarligt fel på. En sån människa bör inte få vara med andra. Förr hade vi krig som vi kunde sända ut såna i (som kanonmat) men dagens militära grenar tar inte emot missfoster längre. Så vi får dras med dessa i det närmaste psykfall.

Jag är medveten om att jag överdriver när jag skriver om celler på skolorna och beväpnade lärare men om jag har kunnat komma på tanken kan säkert andra göra det också. Något utanför ämnet vill jag göra reklam för min generella åsikt om de kommunala skolorna. Jag anser att det vore bäst om skolklasserna var uppdelade, inte efter kön utan efter "begåvningsnivå". De som har lättast för att lära ska gå i en klass och så vidare. För det är som Platon sa (se citatet längst ner här) att skolor kan inte lära ut, det handlar om att hitta förmågan i sej själv. Det kan man inte göra om man tvingas tävla med folk som har lättare eller svårare än man själv har. Då dras alla ner i ett träsk av okunnighet.

Framför allt, ta ifrån kommunerna ansvaret för skolorna!

Men samtidigt, lärare ska ju tåla lite stryk, eller hur?



"Du kan inte lära en människa något. Du kan bara hjälpa henne att hitta det i sig själv."

Språkhörnan: Järnvägar!

Hur ofta svär du? Vad använder du för ord, i vilket sammanhang svär du och censurerar du dej själv? I vilka lägen censurerar du dej själv? När det gäller censur av svordomar är jag aningen ambivalent, jag har inget emot att skriva ut orden eller säga dom rätt ut men i seriernas värld förekommer eufemismer och omskrivningar som är fantastiska. I serierna handlar det också om att förmedla en känsla, oftast raseri eller ilsken uppgivenhet.

Ta den här till exempel:

Den säger väldigt mycket mer om sinnesstämningen än orden man yttrar som svordomar nånsin kan göra. En klassisk sådan förekommer i "Asterix drar i fält" där en romersk centurion svär över att ha fått ett bröstharnesk i ansiktet. Bildspråket i pratbubblan ifråga när centurionen drar sin svada är fantastiskt men det blir bättre. Den gotiske rekryten undrar vad romaren sa och tolken återger svordomarna på gotiska, vilket här blir närmast tyskt. Seriealbumet måste läsas för min beskrivning här kan omöjligt göra sekvensen rättvisa, hur många ord jag än använder.

I övrigt är svordomar mer av ett sätt att ge extra kraft åt det man säger. För mycket svärande tar udden av dessa ords betydelse i en mening, konversation eller ett stycke. Så använd dina små ord vist och med måtta eller hitta på eufemismer (Häcklefjäll, sablar, farao etc).



"You wouldn't know a good impression
if it sat on your face"

Vetenskapshörnan: Första privata rymdraketen iväg

Så var den då iväg, den första privatfinansierade rymdraketen. Det är kanske framtiden för människans utforskande av rymden; att privata intressen antingen helt tar över det eller alltmer bidrar till det. Vi måste nog alla bidra till detta på nåt vis eftersom det ju ingår i vår natur att vara nyfikna på det som finns där strax utanför vårt synfält. Det är bättre än att bidra till krig och förstörelse och det ger jobb i alla led. Om det finns nåt som kan kallas öde så är det vårt att ta oss ut till stjärnorna.



"Det finns en teori som säger att om någon någonsin upptäcker vad Universum är till för och varför det existerar kommer det omedelbart att försvinna och ersättas av någonting ännu mer bisarrt och obegripligt. Enligt en annan teori har detta redan inträffat."

Eländes elände - inte alls!

Världen går under pga oss, kriget är snart här, våra kemikalier tar kål på oss alla, ekonomin är under isen och mördare går fria på gatorna eftersom advokaterna hittar kryphål i våra lagar. Lägg därtill alla problem med diskussionen kring fri rörelse bland människor och fri invandring, vilket inte borde vara något problem om det sköts rätt. Minsann är inte världen hemsk att leva i för alla som letar problem överallt.

Det är vad vi matas med i TV och på internet av alla sorters propagandister. Men tänk om vi skulle resonera som så att världen inte alls är så hemsk och att den inte är på väg att gå under, vare sej vi är orsaken eller inte. Vi får lära oss att tänka positivt helt enkelt. Vi tar itu med de riktiga miljöproblemen, djurlivet som anpassat sej efter vårt nya liv mår bra, plantorna likaså och resten av världen accepterar vårt "intrång".

Vad vi människor framför allt måste lära oss, och måste acceptera som ett faktum, är att vi inte är något främmande här på planeten jorden. Vi utvecklades här, allt vi gör är en följd av den utvecklingen och det vi inte gör likaså. Det gör vi är inte mot naturen, det är en del av den. Att vi som en av få arter förstår att "städa undan efter oss" betyder att vi också ska göra det. Vi har ett samvete nämligen, ett som är utvecklat här på planeten Tellus och ingen annanstans.

Därför är det viktigt att se positivt på allt som sker, ta det goda med det onda och så vidare. Arbeta för en lösning på diverse problem istället för att diskutera dom in absurdum och med von oben-attityden att alla andra har fel. De som bara vill söka fel överallt och sen göra stor affär av det lilla man hittar borde få se världen för vad den egentligen är: En stor planet med möjligheter.

Så tänk positivt, det för oss framåt som art och främjar våra artfränder...

"Universums djup är oss mer bekant än djupet av vår egen själ."

Har Muhammed existerat?

Jag blev alldeles nyss delgiven en intressant frågeställning, nämligen denna: Har Muhammed nånsin existerat? Det har inte slagit mej in att tänka i dom banorna. Första gången han nämns är precis som med Jesus, Moses, Zarathustra och många andra personer som ska ha skapat religioner i en religiös textsamling, i det här fallet koranen.

Det började med att jag läste en artikel på Newsmill om Saudiarabien som med oljepengar sprider sin syn på islam över Mellanöstern. Bland kommentarerna fanns en som behandlade en bok av Robert Spencer (får se hur länge den får vara kvar!). Den boken tar upp tanken att Muhammed aldrig existerat och enbart är en efterhandskonstruktion av de araber som började erövra sina grannländer på 600-talet. Det ska ha börjat som en kristen sekt och sen utvecklats bort från det ursprungliga kristna till en egen religion på 700-talet. Islam nämns nämligen inte förrän just på 700-talet och då inte som religion utan som en politisk rörelse.

Det är tanken och den är hädisk, även för många i västerlandet idag. Muhammed nämns visserligen i texter så tidigt som år 636, fyra år efter han ska ha dött men de nämner endast att han var en köpman som talade vitt och brett om Abraham, vilket var ganska vanligt vid den tiden bland folk i Mellanöstern.

Innan någon går bärsärkagång på kommentarssidorna här vill jag bara säga att jag inte tvivlar på att det, precis som med Jesus, funnits någon form av bakgrundsfigur som kan ha givit upphov till den rörelse som senare blev en religion men att ingen av dessa egentligen grundat endera religionen. Det har andra stått för, i deras namn.




"Religiös tro kan kort definieras som ologisk förtröstan på att det otroliga ska inträffa."

Historiehörnan: Balter, baltisk - har vi haft fel?

Min utgångspunkt för detta inlägg är Adams av Bremen omnämnande om Ansgars resa till Birka liksom Ansgars levnadstecknare, Rimbert, och hans beskrivning av staden. Resan till Sveonernas land och göternas stad Birka ägde rum under år 829, allt enligt dessa två skribenter. De beskrivningar vi har av staden är att den ligger på den nordliga sidan av en ganska stor ö med för tiden avancerade försvarsverk i vattnen och på land runtomkring. Här härskar kung Björn och han är enligt skriften intresserad av kristendomen eftersom den är en fördel vid handel utomlands. De var rätt pragmatiska redan då alltså.

Adam av Bremen lägger till en del fakta, som att Birka ligger nära två städer kallade Sigtunir och Telge. Dessutom ligger Skara inom ett antal dagsritters avstånd, hur nu Adam kan veta detta eftersom han aldrig satte sin fot i Sverige. Det närmaste han kom var Danmark och kung Sven Estridsen, som växte upp hos sin onkel i Sverige, kung Anund Jakob. Frågar man experter på hästar och ridning verkar det som om en häst med ryttare av idag kan uppnå mellan 65 och 80 km om dagen men då är det troligen trav eller långsammare galopp i bättre terräng än det man kan uppleva här i Norden, framför allt för 1000 år sen då vägsystemet inte var lika välutvecklat som det är idag.

Mankhöjden för en häst under den här tiden var ca 130 cm (idag är den säkert 160-170 cm) och en människas längd var ca 165 cm vilket inte borgar för några rekord vi skulle ha problem med att slå. Dessutom fanns inte de arabiska hästarna här i Norden heller så vi kan nog inte räkna med några snabba ritter alls för 1200 år sen.

Om vi återgår till beskrivningen av Birka så ska den enligt Adam vara göternas stad och ligga mitt i Sveonia. Det är en ful och äcklig stad enligt Rimbert med för den tiden typiska lortiga invånare utan nån som helst vett och sans för nånting. Den stora ön som allt detta hör till kallas alltså Sveonia och det är göterna som styr.

Det är egentligen här som mitt inlägg börjar för Adam nämner nämligen ett namn som kan placera in Birka, vars namn förmodligen inte är namnet på staden, i realiteten. Det är baltiska havet och här blir det intressant. Baltia är namnet på en ö i den stora Oceanen norr om Skytien enligt grekerna och romarna för ca 2000 år sen. Enligt Adam för att denna ö liksom går som ett bälte längs horisonten åt väster i detta hav. Då tror jag Adam tänkte sej det latinska ordet balteus, som betyder bälte (för övrigt ett mysterieord som är svårförklarat till sitt ursprung). Förmodligen tänkte han också på de öar som ligger med Stora och Lilla Bält i dagens Danmark. Är detta i så fall ursprungsplatsen för Mare Balticum, som Adam kallade havet?

Om detta är Mare Balticum med sina stora öar i Oceanen, vad kallas då det som ligger öster om? Ja, om nu inte ordet balt, bält är släkt med det slaviska ordet för kärr, blato, så ser jag inget annat skäl än att kalla det för Östersjön, som vi här i Norden nu gör. Varför vi då kallar de tre länderna vid Östersjöns östra kust med ett gemensamt namn för Baltikum vet jag inte. Kanske är det det slaviska ordet för kärr som kommer in där eller nåt misstag efter det att danskarna försökte ta över detta område under medeltiden och vissa namn från hemlandet kom att leva kvar där. Vem vet?

Saken är den att om det Baltiska havet under Adams tid är att betrakta som det område som avgränsas av Lilla och Stora Bält kan Birka ha legat precis var som helst i Norden, men inte i Östersjön. Här är det på sin plats att inflika att Birka inte är ett namn på en stad utan en stadsrättighet, ungefär som köpingar. Det är en väl etablerad historisk rätt kallad Björköarätten, som fanns i Danmark och även övriga Norden vid denna tid. Det är av ett nordiskt ord som betyder handla med varor.

Så var låg då Birka? Vem vet? Det är ont om stora öar på Västkusten. Vi får gå en bra bit upp till dagens Bohuslän för att hitta öar som är någorlunda stora och ingen av dessa ligger så att de kan ha legat "mitt i Sveonia" och ingen av dom har det minsta spår efter en bebyggelse som kan kallas "göternas stad". Men nu ska jag avslöja en sak som man inte får lära sej i skolan när denna händelse kommer på tal, om den alls gör det i skolorna nu för tiden: För att nå Birka var Ansgar tvungen att passera ett vattenfall och en långsmal mindre flod och sen låg staden han skulle till en bit i en sjö, på en ö i denna sjö!

För de som placerat detta Birka i Mälaren har passagen förbi vattenfallet varit ett problem eftersom det inte finns något sådant vattenfall i trakten och har inte funnits något heller sen istidens slut. Isen var borta sen mer än 10,000 år när Ansgar och hans män kom till Birka. För de som placerat Birka i eller kring trakten av Linköping finns förstås möjligheten till ett vattenfall då Roxen och Glan förbinds av en liten å med ett vattenfall. Men då återstår problemet med ön med staden på nordsidan.

Nu ska vi ha i åtanke att det är Adam som förser oss med uppgiften att Birka ligger på nordsidan av en ö i en sjö. Rimbert skriver endast om problemen med att passera vattenfallet och hur de blev överfallna flera gånger på vägen till Sveonia. Adam svamlar nämligen om både det ena och andra, förmodligen är det Sven Estridsen som slagit i honom en hel del dumheter bara för att skoja om svearna och ha roligt på den gode tyske kanikens bekostnad. Det kan alltså vara som så att vi inte vet om Birka ens är en enda stad. Adam har med all säkerhet missuppfattat ordet Birka precis som Ansgar och Rimbert gjorde 200 år före honom.

Det är möjligt att den stad Rimbert skriver om i sin krönika och den Adam talar inte är samma stad. Eftersom vi nu fastslagit att birka inte är namnet på en specifik stad kan det nämligen vara så att Adam kan ha hajat till när han hörde ordet birk eller bjärk, hur det nu uttalades på 1000-talsdanska, och känt igen det från Rimberts krönika. Omedveten om tyskens okunnighet ifråga om ordet kan Sven ha pladdrat på om denna stad, vars namn han själv säkerligen visste namnet på, och utan att tänka på att Adam kanske inte visste nåt om staden, än mindre dess namn.

Den stad Sven avsåg verkar alltså inte vara samma stad som Ansgar en gång besökte och detta besök var kanske Sven i sin tur okunnig om, detta med tanke på att han säkerligen fått veta mer om dansk historia än svensk. Hur detta Birka Sven talade om såg ut återspeglas mer i Adams berättelse än i Rimberts. Jag skulle för egen del tro att det Birka Ansgar kom till låg i Östergötland, nära Linköping. Det Birka Adam nämner låg kanske i Västergötland, vid Hornborgasjön. Båda platserna ligger nära orter som heter nåt med Telge och Sigtunir och Skara är nära båda dessa platser.

Sigtunir är plural och även om förledet är omtvistat betyder andra ledet boplats. Telge är ett vanligt ortsnamn som betyder skåra, klyfta. Mest känt idag är Södertälje men frågan är om det är denna plats som åsyftas. Nära Söderköping finns ett Tälje som ligger invid ett vattenfall.

Men som sagt, vi kan bara spekulera för Adam var okunnig om geografin och osäker på byarnas namn och betydelse. Det är för övrigt Adam som nämner Telge och Sigtunir. Rimbert nämner egentligen bara själva geografin. Vi kommer nog inte längre än så här.





"Sanningen kan aldrig uttryckas i ord, den kan bara levas."

Bildsöndag

Förra veckan blev det inget, den här söndagen blir det bara ett par bilder. Vi får väl se vad för bilder det blir nästa söndag.

"Var artig när du handskas med dumma människor,
så tror de att de vunnit en debatt när det i själva verket
är tvärtom"

Musikrecensioner: Status Quo - Blue For You

Status Quo är mitt favoritband och har så varit i över 25 års tid. Men jag har känt till dom hela mitt liv. Jag har hört samtliga skivor de har gett ut och har alla utom de två första. För de icke invigda är Status Quo ett rockband som blandar blues med en smula pop, country och engelsk folkmusik. Deras musik är rak och till synes enkel, utan bjäfs, krafs och krimskrams som annars är så vanligt i sån här ambitiös rock. Men lyssnar man tillräckligt noga är deras musik riktigt intrikat med väldigt smarta arrangemang och stort kunnande. Det krävs alltså en hel del för att kunna spela enkel boogierock.

Blue For You är mitt favoritalbum med Status Quo och det som bäst beskriver deras musikstil. Det är en vattendelare i deras historia för när den kom 1976 innebar det slutet på deras första period som boogieband, precis innan de inledde en ny era, den med Rockin' All Over The World som kom året efter och som gjorde Status Quo till ett band som tilltalade de flesta, inte bara de mest inbitna fansen. Men 1976 var Status Quo ännu inte "folkkära" utan kallades av de mest arroganta journalisterna för The Frantic Four, ett öknamn som delvis anspelar på deras envetna boogierock och dels en jämförelse med The Beatles, som kallades The Fab Four, lite mot deras vilja.

Det här är en platta som bär deras typiska signum, den envetna boogierocken, men den är här uppskruvad en aning gentemot tidigare plattor. Det märks inte minst i första låten, Is There A Better Way, som mest liknar hårdrock. Faktum är att de tonade ner den klassiska shuffleboogien för detta albumet till förmån för en tuffare boogierock utan att bli alltför hårda. Som vanligt finns det plats för utvikningar inom country, ren blues och music hall, det sista i form av Ease Your Mind. Men det är farten som prioriteras här och fart blir det, i alla fall när de spelar låtar som Rain, Mystery Song, Rolling Home och Ring Of A Change. På mellannivå finns låtar som That's A Fact och Mad About The Boy med deras nästan lika hög fart.

Titelspåret är ren bluesrock och den lugnaste låten här. Det är ett spår som till viss del låter som nåt Elvis Presley hade kunnat sjunga. Istället är det basisten Alan Lancaster som sjunger. Jag är inte alls förtjust i Lancasters röst, vilken som snällast kan beskrivas som en gnällig och pipig version av Bob Dylan. De båda andra sångarna i bandet, Francis Rossi och Rick Parfitt, har mycket bättre röstresurser och det är således alldeles riktigt att de mest kända låtarna från detta album är de där dessa sjunger. Texterna är inte mycket att orda om. De handlar mestadels om känslor inför det andra könet men också om känslor inombords inför problem med att få ett jobb eller livet på vägarna.

Själva musiken är självsäker, rak och generös utan att försöka leka med sån musik som annars var populär på radion och diskoteken i mitten av 1970-talet. Det är inget radikalt revolutionerande över någon av musikernas insatser eller låtarnas struktur men ändå får jag känslan av att detta betyder mer för folk som köper skivor och går på konserter än nånsin Jimi Hendrix eller Eric Clapton har gjort. Detta är musik för alla som gillar musik utan gränser.

Detta är albumet för dej som vill lära dej mer om Status Quo. Rock on!



"Lite vatten har inte skadat någon..."

Kamerahörnan: En bild av verkligheten

Där lagen säger en sak och verkligheten en annan, följ verkligheten.

Det självpåhittade citatet ovan har jag yttrat många gånger då våra lagar kommer i konflikt med diverse yttringar som inte direkt skadar någon. Nu senast med Region Dalarnas fototävling med en vinnarbild där två tjejer i folkdräkt balanserar på varsin skena längs en järnväg som skapat rabalder.  Lagen förbjuder nämligen obehöriga att röra sej på banvallen utan tillstånd. Detta eftersom så många genom åren omkommit vid närkontakt med de spårbundna fordonen. Man kan förstå, till viss del, de förare som inte mår så bra av bilden eftersom det framkallar dåliga minnen.

Men samtidigt får man se det som en kommentar till den senare artikeln skriver: "Bilden visar ju Dalarna; kultur och tomma spår....", alltså att Dalarna inte är så prioriterat av myndigheterna att man gott och väl se detta foto som ett inlägg i debatten kring järnvägens vara eller inte vara i våra regioner som inte har storstäder. Verkligheten blir således den att om fotot visar ett tomt spår bör det användas, på nåt sätt.



"Styrkan kommer inte från fysisk kapacitet, den kommer från
okuvlig vilja."

Onödiga fakta för den ointresserade

Så här på fredagen kan det vara kul med lite fakta för att hålla hjärnan igång. Tio stycken påståenden blir det. Är något av dom felaktiga eller är samtliga korrekta? Bara sök genom internet. Då kör vi!

1. Jordens vanligaste enskilda grundämne är syre.
2. Det första av människan skapade objektet som gick genom ljudvallen är piskan.
3. Man ska skölja av blod från kläder i kallt vatten direkt när man skadat sej, om man inte har tillgång till en tvättmaskin och/eller tvättmedel.
4. Solens färg på ytan är vit.
5. Runor användes av folk i bygderna ända till början av 1900-talet.
6. Den första kända seriemördaren i historien var en kvinna. Hon arbetade på en statlig bordell i Rom under antikens dagar.
7. Världens första bilförsäkring såldes till en man i Dayton, Ohio, USA, 1897.
8. Det engelska ordet girl var fram till början av 1900-talet ordet för både flicka och pojke.
9. Det finns 613 budord i bibeln. Inget av dom handlar om choklad.
10. Världens största kanoner kallades Schwerer Gustav och Dora och de vägde 1350 ton var.



"A door is what a dog is perpetually on the wrong side of."

Du är inte din religion!

Onsdagens Uppdrag Granskning rapporterar om imamer som ger råd till kvinnor som är buggade för programmets skull. Imamernas råd är minst sagt järnåldersmässiga från Medlehavet; det är kvinnornas eget fel om de inte har sex längre inom äktenskapet och de borde inte anmäla sin man om han slår dom. 

Uppdrag Granskning slår som vanligt in vidöppna dörrar och det politiskt korrekta Sverige får ett välregisserat vansinnesutbrott. Tänka sej att nåt sånt får hända i Sverige (sarkasm). Men det är inte det faktum att folk blir indignerade över att imamer gör så här mot kvinnor som jag tänker ta upp. Inte heller att kvinnor blir diskriminerade får min uppmärksamhet den här gången. Nej, det är det faktum att präster av olika slag, alltså representanter för en religion ensamma får stå för uttolkningar av den utan att de i praktiken blir emotsagda. Jag kan därför tänka mej att Newsmill och många andra diskussionsplatser kommer att översvämmas av tokstollar som i kommentarssektionen kommer att spy galla över islam, över politisk korrekthet och i slutändan även immigranter. Det är inte bra, men det är sannerligen inte de två första sakerna heller. Immigranter är förstås nödvändiga för vi behöver alltid nytt blod. Inavel är definitivt aldrig bra. Inte fördomar och utanförskap heller.

Min ståndpunkt i det hela är att imamer, rabbiner, druider, patriarker, präster av vilket slag som helst inte är mer giltiga som uttolkare av en religion än vad du och jag är. Deras funktion är egentligen mer av en terapeut, en snuttefilt eller rådgivare man kan vända sej till om man behöver hjälp med något som man inte tycker ens familj klarar av, som t ex våld eller otrohet. Dessa rådgivare ska dock inte döma den som behöver råd mer än nödvändigt, snarare bedöma situationen och ge förslag på lösningar. Att blint följa traditioner som inte har stöd i en bok skriven av människor för över 1000 år sen utan kunskap om vår tid är inte tillrådligt. Det är direkt farligt. Vi måste alltid hålla våra lagar, regler och råd uppdaterade så de följer den moderna tiden. Att försöka passa in urgamla råd i en modern kontext för inte direkt utvecklingen vidare, snarare för det stagnationen vidare och hjälper till att odla fördomar mot de som har en annan religion. För oss ickereligiösa ger det oss ännu ett vapen mot er religiösa.

Vad jag menar med denna drapa är att du inte är den religion du bekänner dej till. Precis som Richard Dawkins säger föds vi inte religiösa, inte heller föds vi in i en religion. Det är något vi får itutat oss eftersom många inte tänker efter lite. Vi kallar oss sekulära i Sverige men religionen lurar ändå där i bakgrunden. Vi döper våra ungar, begraver våra döda med diverse ceremonier i kyrkan och många skolavslutningar vill föräldrar av någon anledning hålla i kyrkan, trots att det enligt svensk lag inte får finnas några religiösa över- eller undertoner vid skolavslutningar. En annan slapp sådant. Vi hade våra i sporthallen. Men i lågstadiet tvingades vi in i kyrkan. Varför ska småbarn hjärntvättas hela tiden?

Idag är det kristi flygare, det som de religiösa inom kristendomen kallar Kristi himmelfärdsdag, och i enlighet med vår sekulära lära är detta en helgdag som vi alla måste följa, vare sej vi vill det eller ej. Det innebär ledighet, sämre öppettider i affärerna och nykterhetens dag. Det sistnämnda är det inte många som ens vet om att den finns. De som super hejdlöst bryr sej nog ännu mindre. Desto mer passande att jag skriver om något religionskritiskt idag. Ni kan behålla era fördomar, era religioner och era gudar för er själva. Men låt kvinnor, män och barn vara i fred. Sverige är ett modernt land där vi har sekulära lagar som övertrumfar eran skrock. Åtminstone borde de göra det.




"När människor talar illa om dej,
lev så att ingen tror dom"

Ett katastrofalt omslag

Herr Dryck må vara okrönt kung på detta område men ovanstående omslag har jag ännu inte sett. Eller vad sägs om detta monstrum? Ett antal partymänniskor är inklippta i en gränd som domineras av två rader med soptunnor. Jag skulle inte vilja säga att detta är det minsta ballt, snarare tvärtom. Det är så sjukt att man bara vill skratta. Det blir inte bättre av att det enligt skivans omslag är en platta med musik spelad av dragspelare. Dragspelsmusik är det inget större fel på men det ska "avnjutas" i små doser. En hel skiva är för mycket.

Enligt diskografin är denna skiva från 1962, vilket gör den till 50 år. Den skiva jag fått tag på verkar vara ett nytryck för det finns ett annat, lite mindre störande omslag.




"En diktatur är en stat i vilken det är förenat med livsfara att hålla sig med en papegoja."

Miljöbov? Kanske men jag går inte på myter...

Enligt beräkningar* anser Världsnaturfonden, vars arbete numera är av ganska dubiös natur, att vi människor utsätter vår planet för onödigt mycket stress i form av vårt behov av mat, boplats och vatten. Vi ligger enligt dom på 13:e plats i miljöbovsligan. Just det här citatet från DN irriterar mej: "Enligt WWF:s beräkningar skulle det krävas tre planeter om alla levde som vi svenskar."

Det innebär alltså att eftersom USA konsumerar så mycket mer än vad vi svenskar gör så lever vi redan på mer än en planet, eller hur? Såna här beräkningar har lika liten plats i miljödiskussionerna som klimatdravlet. De problem vi skapat för miljön har inte orsakats av beräkningar, de har orsakats av vår tanklöshet. Det är sopor, klor, läkemedel, tungmetaller och en massa annat skräp som vi borde ta hand om på något sätt innan vi letar problem på vår planet genom att skapa datormodeller.

Det där med att vi utnyttjar mer resurser än jorden klarar av är i mina ögon en myt. Visst, vi överexploaterar vissa delar av vår planet men än så länge är vi alldeles för få för att kunna vara för många för den. I så fall borde vi anklaga myrorna, flugorna, krillen, sparvarna och andra djur också för att överexploatera jorden. För att inte tala om elefanterna som medvetet förstör hela skogar för att komma åt barken på bara en del träd. Där snackar vi miljöbov.

*Dessa beräkningar torde vara svåra att översätta till verkliga förhållanden eftersom det just är - beräkningar. 



"Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves."

Språkhörnan: Hur de romanska språken kom till (min syn på saken)

Språkhörnan är min lilla hörna för språk, mestadels etymologi, och ibland får jag för mej att fara ut mot vad jag upplever som alldeles för dåligt språkbruk. Det är skillnad på min stavning av pronomen (som delas av många i det här landet!) och användande av uttryck, fraser och enstaka ord som det är uppenbart att de flesta inte förstår innebörden av. Men det ska det inte handla om idag. Idag ska det handla om hur latinet dog ut och det som blev kvar omvandlades till de romanska språken. Min syn på hur det gick till alltså.

Den här gången tänker jag bara konstatera att hoppet mellan det skrivna latinet, dess folkliga variant och framväxandet av de romanska språken är väldigt stort och att då så självsäkert som vissa språkforskare har gjort framställa tanken att många ord är en fortsättning på dessa latinska ord rakt av är lite av en vetenskaplig motsvarighet till det som kallas folketymologi. Jag kallar det forskaretymologi, dess innebörd är önsketänkande. Det ska här skiljas från forskningsetymologi, den legitima delen av ämnet lingvistik.

För den som undrar så blev latinet ett allmänt språk bland många folk i Europa under perioden 100 f v t till ca 600 v t. Många andra språk dog ut eller inlemmades i latinet. När vi nu talar om latin så handlar det inte om det språk vissa klassicister får lära sej i skolan utan om den reella varianten, det folkliga språket. Det som talades till vardags, fullt med slang och fula uttryck. Till detta språk kom så en massa andra språk som talades bland de folk som romarna antingen erövrade eller ingick allianser med. Av detta kunde ofta utvecklas ett sammelsurium av språk som så småningom smälte samman till ett enda.

Saken är den att det folkliga latinet upphörde mer eller mindre i skrift från ca 500-talet när skrivkunnigheten bland vanligt folk minskade. Sen dröjer det till 700- och 800-talen innan det dyker upp ett nytt språk i skrift. Nu kallas det romanz av folken i det som idag kallas Frankrike. Man såg sej alltså ett tag som romare men accepterade aldrig ordet latin som namn på sitt språk, vilket ju är förståeligt. Det var ju inte latin de talade utan ett blandspråk av latin och det språk man hade talat när romarna kom till deras trakter.

Vi kan fortsätta med dagens Frankrike som exempel. Det var långt innan det blev den stat vi idag känner till en löslig union av stater som tillsammans kallades galler av romarna. När Gallien inlemmades i Romarriket talades här ett keltiskt språk, galliska. Det var nära besläktat med latinet och de delade många ord med varandra. Till stora delar har dagens franska ärvt det galliska sättet att uttala ord på, betoningen på sista stavelsen är ett sånt arv, många galliska ord har också överlevt till idag. Vissa franska dialekter är även så lika den gamla galliskan att man kan undra om det verkligen är franska de talar.

Förresten är det vi kallar modern franska egentligen en konstruktion, ett konstgjort språk som utgår från trakterna kring Paris. Endast ca 50 % av befolkningen talar detta naturligt, vilket visserligen är en ökning från ca 20 % för 130 år sen men ändock såpass lite att man förstår byråkraternas nationalistiska försök att kväsa allt annat än franska i deras grundlag. De flesta språk vi får lära oss är konstruktioner av samma slag, ett försök att antingen kväsa det man upplever som folkligt och regionalt eller att se till att alla inom en stat förstår varandra. Svenskan vi talar sinsemellan ute i landet är skapad på samma vis.

Till detta språk kom så latinet. Sen följde diverse germanska språk, framför allt frankiskan som till och med kom att ge det nya språket i Frankerriket, senare Frankrike, sitt namn. Ord från grekiska, olika österländska språk, arabiska och på senare tid även från Amerika har påverkat språket. Allt detta skapade och fortsätter att skapa de romanska språken.

Hoppet mellan det skriftliga (folkliga) latinet på 400-talet och de olika romanska språken på 800-talet är intressant. Det är en period på mellan 400-600 år i vissa fall. I Spanien, Italien och andra territorier dröjde det så lång tid innan man började skriva mer ordnat. Detta pga större oordning bland de styrande på den italienska halvön och att morerna styrde större delar av Spanien och de delar som inte styrdes av dom var i händerna på samma typ av fanatiker och obildade figurer som idag får härja fritt bland muslimer i vissa delar av den värld där islam idag är den rådande religionen. Det fanns helt enkelt inte utrymme för en ordentlig utbildning så fördomar, skrock och dumheter kunde spridas ohämmat, men också en hel del folklig kunskap som senare generationer har haft nytta av.

En viktig del i utvecklingen av de romanska språken, som dessa språk kom att kallas, var förstås skriftspråket som spreds först med klostren och hoven, sen med köpmän och andra ur borgarklassen. Det var skriftspråket som satte de talade språken på kartan och visade alla att latinet var dött som språk och att det nu minsann var andra bullar som gällde. Den store språkbevararen från den här tiden är förstås Dante Aligheri som på 1200-talet skrev sitt stora verk "Divina Commedia" (Den gudomliga komedin) på den tidens italienska. Från den här tiden och framåt kan man räkna italienskan som ett eget språk helt och fullt skilt från "romanz".

Jag hoppas jag med denna lilla skrift har gett er incitament att gå ut på nätet eller till ett bibliotek för att förkovra er mer i detta ämne. Kanske det finns nåt i det jag skrivit ovan som behöver korrigeras? Låt mej då få veta det.



"Those of us who don't know war
shouldn't try to make it"

Musikrecensioner: Dire Straits - Love Over Gold

Ingen Bildsöndag idag men väl en albumrecension. Vilket album sen!

Jag hörde denna skiva första gången 1985, tre år efter dess släppande. Redan då, som elvaåring, förstod jag vilket mästerverk detta album är. Fem sånger på två sidor (detta var på den gamla goda LP-tiden!) skrivna av mannen som borde ha adlats för länge sen, Mark Knopfler. Denne skotte uppvuxen i Newcastle, England, har förstås skrivit många bra låtar och flera av hans album är i övrigt nästan lika bra som Love Over Gold men ändå står denna skiva ut från mängden på många sätt.

Att våga stå emot skivbolagets krav på mer radiovänlig musik och ge ut en platta med endast fem sånger, varav den längsta är 14 minuter, det är strongt. Men trots de få låtarna och längden på dom är detta så långt ifrån progressiv rock man kan komma. Det finns inget övergripande tema, inga plötsliga tempo- eller rytmomkastningar, ej heller förekommer fantasibetonade texter. Det som förekommer är mogen rock i varierande tempo med lugna och snabba låtar om vartannat. Varje låt berättar sin egna historia och har sitt eget tema, så på sätt och vis är det aningen progressivt trots allt.

För den som kanske inte känner till Dire Straits mer än möjligen Walk Of Life eller Money For Nothing så var detta ett brittiskt band som gjorde smått fantastiska album mellan åren 1978 och 1991. Samtliga plattor baserades på Mark Knopflers tankar och influenser och hade sin grund i hans minimalistiska sätt att spela gitarr på liksom hans väldigt eftertänksamma sätt att sjunga. På Love Over Gold har detta sätt att spela och sjunga nått sin höjdpunkt, enligt mitt sätt att se på saken. Denna platta är vågskålen för Mark och resten av bandet. Vilken väg skulle man ta sen? Skulle man fortsätta i samma riktning som denna platta pekade ut eller skulle man gå tillbaka till de första årens mer enklare blues- och countrylåtar? Som vi nu alla vet blev svaret ingetdera men det är en annan historia.

Första låten, Telegraph Road, är inspirerad av en bussresa genom USA samt läsandet av en bok om just städer som växer upp kring småvägar och sen dör pga ekonomisk kris. Den är för det mesta en snabb låt, men det finns gott om lugna passager som domineras av piano och syntar, båda spelade av Alan Clark och gästmusikern Ed Walsh. Knopfler ger också utrymme åt den då nybakade medlemmen på gitarr, Hal Lindes. Denne får spela lite sologitarr mot slutet av låten. Men mestadels är Knopfler själv som dominerar med sitt fingerspel på gitarren och sin skrovliga röst som låter som en bättre Bob Dylan eller Bruce Springsteen. Det hörs också på den här låten hur påverkad han är av båda dessa.

Under sina 14 minuter och 20 sekunder kör Telegraph Road på i väldigt varierande tempo. Den snabbaste biten är slutet, en fem minuter lång solosträcka där samtliga musiker på sätt och vis spelar solo på sina instrument. Jag får känslan av ödslighet, desperation, depression ju längre man kommer in i låten. Det är nog ett medvetet drag från Knopflers sida att man ska känna med den som berättar i sången.

Näst på tur är Private Investigations, vars solodel fick vara tema till ett program i P3 på 1980-talet vars namn jag inte kommer på just nu. Det är en alltigenom lugn låt med plötsliga utbrott av gitarr, framför allt Hal Lindes knivskarpa elgitarr som skär genom det lugna vilket fick mej att hoppa till första gången jag hörde den. Denna låt är strax under 7 minuter och handlar precis som titeln beskriver om en privatdetektiv och dennes liv. Där texten tar slut tar musiken vid i beskrivningen av detektivens vardag. Man får verkligen följa med i förföljandet av en misstänkt när John Illsleys bas faktiskt går (här talar vi basgång!). Här förekommer också en annan gästartist, amerikanen Mike Mainieri som spelar vibrafon.

Sen, i Industrial Disease, blir Knopfler sarkastisk och låter väldigt politisk när han far ut mot sin samtids sätt att behandla arbetare. Detta är plattans kortaste låt med strax under 6 minuter. Det är också den mest sammanhållna i det att den inte ändrar tempo speciellt mycket. Den är riktigt svängig och texten är väldigt rolig att följa med i. En referens till Bette Davis knän (annars var det ögonen hon var mest känd för) förekommer i låten liksom Speakers Corner i Hyde Park där två jesusar håller på och försöker rädda världen.

Love Over Gold är den näst kortaste låten och den näst lugnaste. Här förekommer den enda referensen till det som annars är så vanligt i andra låtar, nämligen en kärleksförklaring. Men det är inte direkt den vanliga formen (hjärta och smärta, pojke möter flicka osv) utan det är mer en kärleksförklaring till dansare, antingen på lina eller is. Vare sej detta är en metafor för något annat eller ej så är texten väldigt poetisk och sångens stämning passar verkligen in. Här är också det närmaste jazz man kan komma på denna platta. En sak jag undrar över med denna låt är vilka fotsteg som är förbjudna, vilket Knopfler sjunger om.

Sista låten, It Never Rains, är den näst längsta med dryga 8 minuter. Den börjar lugnt och stegras sen gradvis upp till nästan hårdrocksliknande proportioner. Den berättar historien om en exflickvän och vad han nu tycker om henne, vilket inte är gott. Efter denna svada följer sen ett av de mest fantastiska solopartier jag nånsin hört. Tre minuter av ren musikalisk genialitet. Bara lyssna om du får möjlighet till det.

Det är mörka känslor Mark Knopfler drar upp på denna skiva. Känslor som följer på utanförskap, arbetslöshet, kärleksbekymmer och ett allmänt nedåtgående ekonomiskt läge. Musiken är tidlös, liksom budskapet, så du kan sätta på den här plattan idag eller om 25 år och ändå känna att den hör hemma. Ändå är det inte någon speciellt deprimerande musik, tvärtom. Den lyfter upp en och får en att känna sej välkommen. Det är framför allt den generella tonen i varje låt som får en att känna hopp. Det blir bättre trots allt, det kommer att ordna sej även om det kanske ser mörkt ut nu.

Så med dessa ord lämnar jag över till kommentarerna. Välkommen att tycka till!


"Two men say they´re Jesus.
One of them must be wrong."

Några myter till schavotten igen

Dags att avrätta lite moderna myter igen. Är ni med?

Igelkottar dör inte om man tar bort deras löss. De är inte beroende av dessa. Varifrån denna myt kommer vet jag inte.

Det brändes aldrig någon BH under 1960-talet i protest mot skönhetstävlingar och BHn uppfanns inte heller av en man. Två myter där i en smäll.

Man får inte veneriska sjukdomar som AIDS eller gonorré av smutsiga toalettstolar. En smutsig toalettstol är ur bakteriesynpunkt renare än en disktrasa. Två myter i en smäll återigen.

Fler kommer nån annan gång...



"Förutsägelser är svåra, speciellt dom om framtiden"

Religion i skolan - ett onödigt ont

Har religion någon plats i skolan annat än att man informerar om att det finns religioner som folk bekänner sej till och att det står folk fritt att göra det? Det snabba svaret är nej. Det längre svaret, som jag tänker delge er nu, är i grund och botten samma som det korta men med lite mer kött på benen.

Såväl religioner (läs: Religiösa personer) som skolorna håller på med indoktrinering (ett ord som betyder lära in) men med olika sätt och förutsättningar. Skolan är till för att förbereda barn på vad som väntar dom i vuxenlivet, vilken inriktning de än kan tänkas vilja välja. Religioner har historiskt sett varit till för att försöka förklara det vi inte kunnat förklara på ett nöjaktigt vis. Numera kan vi förklara 9 av 10 saker som naturen slänger åt oss och de saker vi inte kan förklara kan åtminstone inte kopplas till någon osynlig figur som vi människor sen ger mänsklig kropp i vårt försök att avbilda denna figur.

Därför är det beklämmande att se så många människor som vill ha en skolavslutning med religiösa förtecken. Lika beklämmande är det att läsa om hur pseudovetenskap får predikas i skolorna arrangerade av medlemmar i sektliknande organisationer vars enda mål är att håva in så mycket pengar som möjligt utan att egentligen få nåt reellt gjort.

Dock är det helt korrekt att man experimenterar i skolan...

"Civilisation är ett gatlopp mellan utbildning och katastrof."

Musikrecensioner: en presentation av ett nytt ämne på min blogg

Jag är ett barn av 1970-talet men är inte speciellt intresserad av svensk 70-talsmusik, framför allt inte den förment politiska. Ej heller är jag intresserad av disco, pop eller modern heavy metal. Det förstnämnda är en förolämpning mot allt vad musik heter, det andra är bara enformigt, radiovändligt och det sistnämnda är lite för mycket helt enkelt. Talar vi däremot om funk, bluesrock och klassisk heavy metal, då blir det annat ljud i skällan. Än mer uppåt blir jag av progressiv rock och annan symfonisk och/eller konstnärligt utförd rock.

Därför tänker jag med ojämna mellanrum presentera en recension av mina favoritalbum. Det skulle faktiskt glädja mej om någon ville kommentera mitt val av album. Räkna inte med några populära artister av idag. Dom kan jag bara inte med. Så fort man slår på radion är dom där och varje kanal är till brädden fyllda med sån smörja. I mina recensioner tänker jag försöka ta med så mycket av mina egna känslor inför musiken jag hört som möjligt. Jag vill förmedla hur jag känner, varför jag gillar låtarna som jag gör. Ibland stolpar jag upp albumen låt för låt, ibland blir det bara en enda röra. Det blir som det blir.

Sällan kommer jag att recensera svensk musik här, av det skälet att det sällan görs, eller ens gjorts, bra svensk musik värd att recensera. Jag vet att jag nu utsätter mej för hård kritik från "fanatiker" och/eller kommer att få tips om "bra" svensk musik som gjorts genom åren men jag står på mej och hävdar att den bästa svenska musiken som gjorts blev till före 1980 och den har allt som oftast sjungits på engelska.

Nån gång i helgen kommer jag igång med första recensionen. Håll ut tills dess...




"Att skriva artiklar om musik är som att dansa om arkitektur."

Kamerahörnan: En bild som inte finns

Detta är min favoritbild. Klicka gärna på den för en större bild. Vill du ha en bättre version av den är det bara att fråga så skickar jag. Varför är detta då min favoritbild? Den är ju inte speciellt bra. Det är för att den har en historia, som jag berättat här tidigare.

Som många säkert redan sett är detta Rökstenen. Denna sägenomspunna sten som stått här minst sen 800-talet och som berättar säregna historier om kungar och stora händelser som både verkar vara fantasier såväl som verklighet. Varför är då ett halvtaskigt foto på denna sten så intressant? Jo, för den som aldrig läst min blogg förut kan jag tala om att detta foto egentligen inte finns!

Så här gick det till; ett år i början av 1990-talet var jag på väg norrut från Skåne med min mamma och min storebror. Vi stannade till vid Rasta i Rök och åt. Jag insåg att det vore perfekt att ta ett foto av denna historiskt intressanta runsten så jag hastade iväg till stenen, som ligger ett antal hundra meter från restaurangen. Jag tog foton från alla möjliga vinklar denna vackra sommareftermiddag, soligt och fint som det var. Döm om min förvåning när jag vid öppnandet av kameran för att skicka iväg filmen upptäckte att jag inte hade någon film i kameran!!!

Det blev ett stående skämt i min familj, att jag tagit foton som inte finns. Så året efter som vi kom förbi igen gav jag mej den på att det skulle finnas film i kameran. Det enda problemet var att det då var kväll, regnigt och blåsigt. Det var heller inte läge att ta fler foton för det var bara ett kort kvar att ta av den filmen. Så jag fick välja sida helt enkelt.

Fortfarande har man dock kul åt mitt foto som inte "finns".



"Du, jag är inte intellektuell - jag tar bara kort."

Kamerahörnan: Allmänna platser?

Jag funderar lite mer kring det där med definitionen av termen allmänna platser. Det är tydligen så att jurister arbetandes för kommunerna kommit fram till att sjukhus, vårdcentraler, skolor och annan kommunal verksamhet i övrigt inte är att betrakta som allmänna platser och att fotografering då endast kan ske efter tillåtelse. Hur de kommit fram till denna konklusion vet jag inte och förstår än mindre. Det innebär ju nämligen att vi, dvs allmänheten, får svårt att få insyn i den kommunala verksamheten om vi vill att våra journalister ska kunna göra sitt jobb. Det lägger också hinder i vägen för privatpersoner som vill ha foton på den nyfödda. Ska det bli förbjudet att fotografera sammanträden inom kommunerna i framtiden också?

Sen kom jag också att tänka på att kommunalt ägda hus, såna man hyr en lägenhet, ju också är kommunal verksamhet. Är det förbjudet att fotografera i dessa byggnader också?



"Byråkrati är en gigantisk maskin som sköts av dvärgar."

Strejk på SVT - vad rör det mej?

"Från och med onsdag kan det bli svart i TV-rutan".

DN får det att låta som om SVT fortfarande är den enda kanalen som sänder TV-program, trots 25 år av konkurrens. Men det handlar vad jag förstått endast om SVT2 som kommer att drabbas hårt så det är ju inte ens hela SVT som berörs av strejkvarslet. Stora delar av verksamheten kommer ju kunna flyta på som vanligt. Repriser kommer att sändas men det är vi vana vid när det gäller SVT. Måste DN och andra tidningar låtsas som om reklamkanalerna inte finns?

Jag tänker nu ta tillfället i akt att diskutera journalisternas politiska hemvist.

Nej, om något är journalister inte direkt partipolitiskt inriktade som yrkesgrupp utan de är snarare allmänt politiskt kopplade och deras sätt att uppföra sej är varken borgerligt eller socialistiskt utan snobbigt. De är en egen politisk klass, oavsett vad de röstar på, och de ser sej påfallande ofta som förmer än andra på ett sätt som för tankarna till förra sekelskiftets nyrika medelklass av affärsmän. Journalister, framför allt på dags- och kvällstidningarna, är i mina ögon bevis för att bra betyg i skolorna inte är bevis för att man är smart utan för att man knäckt koden för hur man ska få bra betyg. Dessa rader är inspirerade av mina intryck av den senaste tidens debatt som följde på den enkät som visade var nånstans journalisterna hade sitt partipolitiska näste.

Man får komma ihåg att bara för att man säger sej rösta på ett visst parti innebär det inte att man de facto ÄR det partiet. Det visar bara var man känner sej som mest hemma rent politiskt. De flesta journalister tror jag inte skulle rösta på MP eller V om ett för dom bättre alternativ dök upp. De är bara så att de är indoktrinerade med den synen på politik och samhällsskildring som 1960- och 1970-talens förvirrade ideologier gav dom. De ser världen utifrån sina ideologiskt färgade glasögon. Det gör vi väl alla men det är svårare att göra sej fri från en syn på världen som smugit sej in överallt som denna ideologi gjorde. Ett försök till motstånd gjordes i skolorna när en sorts konservativ våg sköljde in över oss ungar i början av 1980-talet men det var egentligen lönlöst. Två sidor av samma tråkiga, politiskt färgade, mynt.

Så vad rör det mej att SVT inte kan sända sitt material som de vill? Stöd istället strejken!



"Det finns ett parti som alltid är och förblir det största! De missnöjdas."

Vad har hänt i den stora stygga världen?

Som vanligt har fåren vallats till valstugorna för att skenet ska upprätthållas om att det finns demokratier i Europa. Grekland, Frankrike, Serbien är de länder där detta har hänt i helgen. Som man säger: Man får de regeringar man förtjänar, inte de man väljer. Kul att se hur illa politikers uppfattningar om världen stämmer överens med verkligheten.

Han som utförde det hemska bombdådet på Bali 2002 skulle egentligen ha tagit sej till Palestina men kunde enligt egen uppgift inte hitta dit. En sån person vill man inte nog inte förlita sej på för att hitta nånstans. Han verkar helt bombad.

6 av 10 kommunpolitiker visar prov på kritiskt tänkande enligt en undersökning. Huruvida de är i stånd att skilja alarmism från vetenskap, klimat från miljö, reella hot från klimatdravel återstår att se. Att alarmisterna inom journalistiken och de politiker som gått på klimatbluffen får det till att det är nåt fel på dessa politiker är inte så konstigt. Får vill att andra ska vara får de också...




"Av en hunds vänlighet kan man lära sig hur människan borde vara."

Bildsöndag

Dags igen för lite bilder från mitt "valv". I framtiden blir det andra bullar.

"Jag vill inte direkt säga att han är fet men det 
går asteroider i omloppsbana runt honom"

En av solens dubbelgångare upptäckt

Det närmaste vi kan tänkas oss i stjärnväg ifråga om storlek, massa och innehåll har hittats, ca 217 ljusår bort. Stjärnan kallas HIP 56948 och syns på himlen i konstellationen Draken, mitt emellan Polstjärnan och Dubhe (Alfa Ursae Majoris). Gå från Karlavagnens spann om vintern eller hösten mot Polstjärnan så finns HIP 56948 ungefär i mitten mellan dessa.

Här är en video om upptäckten. Tony Darnell berättar också om upptäckten av en mördare, ett svart hål som slukar en stjärna.



"- Vet ni vad man kallar den sortens djur som varken
flyr från eller slåss med fienden?
- Lunch."

Lördagstankar

Vad är en nation och vad betyder nationalitet för oss? Vad har det för koppling till religion och alla de krig som förts de senaste 200 åren? Varför ses nationalism som så viktigt att en narcissist är villig att döda en massa stackars människor i en enda massaker för dess skull?

Jag har tidigare skrivit om nationalism och mitt hat gentemot denna företeelse. Därför tänker jag bara konstatera för denna gång att det är så sjukt att nationalism har fått växa sej så stark. Jag har satt samman frågorna ovan för att få en sammanställning och en lista över det som gör att jag ogillar nationalism så mycket. Frågorna kan besvaras på olika vis. Det finns inga exakta svar.

Dock kan jag slutligen säga detta:
Nationalism är orsaken till mycket lidande under den period som det har dominerat länder i världen. Krig, massmord, ökad religiositet och en ökad misstänksamhet gentemot främlingar är följderna av nationalismens framfart i världen av den enkla orsaken att nationalism tilltalar religiösa och andra fanatiker. Nationalstaterna är ett resultat av vissa människors okunskap kopplat till andra människors önskan att vilja styra till varje pris.

Kipling visste inte hur rätt han skulle få i sin bok "Mannen som ville bli kung", trots att denna bok inte direkt är kopplad till ett specifikt land. Dock handlar den om en mans önskan att få styra och härska. Alltså är nationalism i stora drag byggt på den psykologiska åkomman megalomani (storhetsvansinne).




"Nyfikenheten blev kattens död
Ett tag var jag misstänkt"