Skolan är ett skämt. De som sitter och bestämmer om hur skolan ska se ut är det också. Våra politiker, som själva verkar ha glömt bort hur det var att gå i plugget, har haft lekstuga med skolan ända sen folkskolan infördes för 170 år sen, de har pillat här och var. Det har inneburit nya system för hur eleverna ska få sin examen i stort sett varannan generation, det har inneburit att lärarna inte direkt vet hur de ska förhålla sej gentemot sitt klientel och framför allt har det inneburit att ren och skär propaganda från alla möjliga (och omöjliga) håll har sköljt över eleverna i flera decennier utan att någon egentlig faktakoll genomförts.
Så är det bara och så har det alltid varit så varför skulle vi ändra på det, skulle man kunna säga om man är defaitistiskt lagd. Men vi måste se till att få en ände på dessa dumheter. Varje ny regering har pillat och lagt till sina dumheter. En av de sämsta dumheterna är den att kommunerna ska ha ansvaret för den allmänna skolan. Det var visserligen ingen ny idé när den lanserades av mitt favorithatobjekt Göran Persson på 1980-talet och den kom som många andra från USA eller Storbritannien, men den passar inte Sverige med våra väldigt begränsade resurser på lokal nivå.
En till närmast överdriven dumhet är de skolådor till skolbyggnader som smällts upp sen 1930-talet och framåt. De för mer tankarna till mentalanstalter eller fängelser än till byggnader där eleverna ska förkovra sej och bli vuxna kvinnor och män. Vad jag förstått härstammar dessa byggnader från det USA-besök makarna Myrdal gjorde i början av 1930-talet för att undersöka undervisningen där. De kom alltså hem med dessa hemska lådor i sinnet tillsammans med skåpen, dessa "#¤#$£@£€ skåp. Någon större inverkan på själva studierna verkar inte deras besök ha haft för de stora ingreppen i studierna kom först under 1960-talet och har fortsatt sen dess, med alltfler skoltrötta ungdomar som följd för varje kull.
Saken är den att om vi bortser från det faktum att kommunerna ser skolan mer som en inkomstkälla och nåt man kan plåga rent politiskt och administrativt och ovanstående om hur skolorna ser ut så är det just det att eleverna som tröttnar på skolan blir alltfler. Anledningen till detta är den schizofrena uppbyggnad skolan har just nu, med både kollektivistiskt och egoistiskt på samma gång. Kollektivistiskt därför att alla elever ses som en enda massa och alla jämförs med varandra när betyg ska ges. "Alla ska ha samma chans att lyckas", är parollen men den utgår från tanken att alla har samma förutsättningar vilket vi inte har. Egoistiskt därför att man vill att folk ska lära sej tänka på egen hand. Det blir i praktiken "tänk bara på dej själv och skit i andra". De har glömt bort individen och att det finns individuella drag även hos en grupp människor.
Med en sån skolpolitik, som nuvarande regering ska lastas för men definitivt inte ensam, får man vad man förtjänar. Alla elever kan inte bli rymdingenjörer eller hjärnkirurger. Alla elever kan inte heller bli bilmekaniker eller sekreterare. Vi kan inte stöpa alla i en och samma form. De första åren i skolan bör alltså även i fortsättningen inte vara så likformiga utan mer av en undersökande del där man ser åt vilket håll eleverna går. De med läs- och skrivsvårigheter bör inte klumpas ihop med varandra eftersom det finns olika grader där. Fler klasser, mindre elever i varje klass och mindre skolor är bättre än motsatsen som tyvärr är vanligast idag. Det är väl inte kostnadseffektivt för kommunerna men desto mer kostnadseffektivt för eleverna.
Trakasserier skulle jag tro beror på alltför stora skolor med för stora skolor. Stress, press från föräldrar och andra släktmedlemmar och en allmän mobbmentalitet är produkter av för trång tillvaro. Utöver det bör man sträcka ut en hand till de skoltrötta och andra som håller sej hemma av olika orsaker, inte straffa dom. Ge dom en chans till hemundervisning. Framför allt, pressa inte någon elev till hans/hennes yttersta. Betygen bör inte vara absoluta, endast en indikation på varthän eleven är på väg i sin utveckling. Betygen säger inte mycket om vilken sorts människa en viss elev är, bara hur lärarna uppfattade eleven vid en viss tidpunkt i livet.
Trots allt är ju ändå den stora skolan där ute, den vi går i varje dag. Den som vi lär oss nåt av varje dag och som en del har sån liten respekt för men som den stora majoriteten uppskattar och vårdar ömt. Den som kallas livet. Låt inte politikerna skära i den skolan också. I alla fall inte för mycket.
"Jag vill se min pyramid innan jag dör..."
