Vad ska man skriva om idag?

Idioter i Elfenbenskusten, idioter i Libyen eller idioter inom EU? Kanske fjantarna i UI som anklagar oss realister för att vara en del av tobakslobbyn? Nej, det är alldeles för dumt att skriva om. Jag känner inte för det. Jag visar några bilder istället. Håll till godo:

Klicka på dom för större version.

Guds hustru

Yahweh hade en fru men de verkar vara skilda nu för man hör inte av henne. Var tog hon vägen?

Det handlar alltså om att de artefakter som hittats genom åren i Mellanöstern på en figur som identifierats som just judarnas gud Yahweh (latin Jehova) tillsammans med en gudinna, en som är mer känd från många andra religioner i trakten, nämligen Asherah eller som hon är mer känd som, Ishtar. Hon har systematiskt rensats ut från de judiska traditionerna de senaste 2000 åren. Varför kan vi ju bara spekulera i men misogyni (kvinnohat) kan spela in. Möjligen också för att skilja sej från resten av befolkningen. Asherah var ju en gemensam gudinna för ALLA i Mellanöstern vid den här tiden. Yahweh dyrkades av många, även utanför judarnas lilla bergsklick, eftersom han från början är en himmelsgud av samma typ som Tor, Indra och Jupiter var för oss i Europa och Asien men definitivt inte lika populär som Asherah.

Allt detta verkar tills vidare stöda min tankegång att judendomen växte fram som en statskult, närmast under sektliknande former, under kungariket Israels sista dagar, förmodligen som en protest mot de aggressioner som förekom mot riket under den här tiden. Var vänliga notera att det verkliga kungariket Israel har inget med bibelns Israel att göra. Det verkliga grundades som en vasallstat till både Egypten och Assyrien på 900-talet före vår tideräkning (f v t). Det gick under ca 200 år senare när babylonierna förstörde hela den här delen av Mellanöstern. Huvudstaden i Israel var inte Jerusalem utan Samaria. Jerusalem låg förresten i en annan vasallstat, Juda, ett land som också föll för assyrisk aggression. Dessutom har man räknat ut genom arkeologi att Jerusalem för ca 2800 år inte var mycket större än de byar som fanns här i Norden vid samma tid, något hundratal invånare alltså, kanske uppemot 1000 invånare. Det var först senare, under persernas tid som staden fick sitt första stora uppsving. Religionen i dessa länder var precis som överallt annars en polyteistisk sådan, flera gudar och varje område hade sin speciella övergud. Men över dom alla var Baal, herren. Den sekt som gjorde Yahweh till sin övergud måste ha sett Baal med väldigt oblida ögon.

Det blir ofta så att i problematiska situationer att man vänder sej till en stark person för tröst och stöd. Så hände uppenbarligen när Israel och Juda föll för de stora nationerna. Stora delar av befolkningen fördes bort, framför allt de med lite tankeförmåga för de kunde användas av de styrande. Förmodligen växte då judendomen fram här med Yahweh som huvudgud under den här tiden. Asherah ströks ur religionen och kvar blev bara korta snuttar av referenser till henne. Ändå finns hon där hela tiden. Det handlar bara om att veta var och hur man ska leta. Men Yahweh gjordes alltså till huvudgud och så småningom till den enda guden, efter mönster från Egypten och Perserriket. Legenderna som sen skrevs ner ändrade på de fakta som fanns till att passa in med denna monoteistiska syn.

Slutligen en video om allt detta. Bara att titta och förundras över hur långt människor kan gå för att tro på vad de anser är det rätta. Lyssna speciellt noga på det han säger om hur man faktiskt dyrkade Asherah fortfarande under den tid som texterna i bibeln beskriver. Förmodligen fanns den dyrkan kvar vid tiden för texternas nedskrivande, ca 500-200 f v t så man kan förstå varför texterna är utformade som de är. De vill helt enkelt leda in alla fåren i fållan. Nog skrivet från min sida. Ta fram popcornen, sätt dej tillrätta och se på minidokumentären om guds hustru:

Immigranter är en tillgång

I all korthet kommer jag att bara säga som så att de som kommer hit och vill bo här ska få göra det också. På våra villkor förstås för vi har oskrivna regler här liksom i andra länder att man gör som infödingarna gör. Getton är således inte nåt alternativ för dessa människor. Ändå ser myndigheterna till att i många fall skapa såna platser (Rosengård, Biskopsgården, Rinkeby etc). Vad det beror på vet jag inte men det är inte av kärlek till andra människor i alla fall. Bekvämlighet och olustkänslor inför det främmande är en tankegång jag har.

Såna känslor föder bara främlingsfientlighet och xenofobi med följden att SD och liknande partier växer fram. Men såna känslor, hur naturliga de än är, ska normalt sett försvinna efter några decennier allteftersom immigranterna integreras i samhället. De har inte gjort det fullt ut - än, men vi kan alltid hoppas för det är inte sunt att gå med tankegången att andra människor är en belastning och bör köras bort till varje pris. Inte i längden i alla fall. För de som kommer hit är en tillgång och ett tillskott som behövs.

Hans Lindström. För fler bilder gå till hans hemsida.

Jag ska göra inlägget lite längre än jag först ansåg att det borde vara. Jag ska ta upp lite om vårt genetiska ursprung här i Sverige. Hittills har väldigt få människor DNA-testat sej för sitt ursprung så bilden av hur vårt släktskap med andra människor ser ut är lite missvisande. Så långt har man dock kunnat konstatera att majoriteten av svenskarna kommer från Turkiet. Ja, ni läste rätt. De människor som förde med sej jordbruket kom därifrån och de lämnade det området för ca 8500 år sen och nådde Norden för ca 6700 år sen. Allt enligt DNA-bestämningar och arkeologiska utgrävningar. De ersatte på sikt de människor som hade bott här sen istidens slut. I flera vågor har sen invandringar sköljt över Norden och de flesta tycks ha varit av samma typ som idag, man behövde ha in frisk arbetskraft och/eller nån ville ha nytt territorium att styra över. Det finns gott om exempel på att eliten hörde till ett folk och undersåtarna ett annat. Så säger DNA i alla fall.

Det är därför nationalstater är farliga för genpoolen. Det kan bli lite väl mycket inavel på sina håll om man blir för isolationistisk. Således är immigration en nödvändighet om vi ska kunna behålla en hög nivå på friskheten i vår population. En annan sak som genforskningen visat på är att många gånger är män och kvinnor inte av samma genetiska ursprung. Männen har ofta centraleuropeiskt och västeuropeiskt ursprung medan kvinnorna har östeuropeiskt och västasiatiskt ursprung. Sug på den, sverigedemokrater!

Vem läser bloggar?

Jag skriver här minst en gång om dagen sen en tid tillbaka och försöker att inte repetera mej för mycket. Det kan väl upplevas som lite tjatigt när jag går igång med saker som jag ältat flera gånger förut men jag hittar alltid nån ny infallsvinkel. Ibland får jag också svar på mina inlägg, framför allt om jag länkat till nån artikel i nån av de stora tidningarna. De flesta håller med mej, några gör det inte och några få verkar inte ha förstått nåt av det jag skrivit om.

Så långt är det ganska klart att de som läser min blogg är såna som även läser de artiklar jag också fastnar för. Men jag ser dessutom på besöksstatistiken att de som läser min blogg inte alltid hittar hit genom artiklarna utan de har kanske sett länkar till det jag skrivit på andras bloggar. Frågan jag ställer mej blir då: vem läser bloggar? Det är en rätt intressant fråga faktiskt för man får ofta höra från offentligt håll att man tycker att vi bloggare är obehagliga och en del vill även tona ner vår betydelse genom att säga att vi är ointressanta. Men då kan man ju fråga sej varför så många hänvisar till oss och varför så många politiker och journalister själva bloggar.

Jag återgår till den mer neutrala delen av frågan. Vem läser bloggar? Vad är det för en typ av människa som går in på t ex min och läser det jag har att säga? Hur många återkommer till en och samma blogg? Det skulle vara kul om någon svarade här och talade om för mej vad som attraherar hos oss bloggare.

Vår religiösa evolution - del tre

Välkomna till den tredje delen i min tolkning av hur människan blev religiös. Vi börjar så sakteliga närma oss den tid vi kallar historisk tid. Fortfarande är religionerna svåra att uttolka för oss men en del klara mönster syns faktiskt. Framför allt är varje områdes religioner präglade av den verksamhet och det djurliv som dominerar där. Tjurar dominerar bilder och statyetter i området runt Medelhavet, längre österut finns får och getter bland avbildningarna och i norr finns hästar, hjortar och nån enstaka varg eller gris. Men ett ställe sticker ut speciellt vid den här civilisationens eras början, för ca 12 000 år sen. Det är ett område i dagens Turkiet, i dess sydöstra del invid gränsen till dagens Irak och Syrien. Stället heter Göbekli Tepe och här höll man ceremonier där ormar tycks ha haft en central betydelse.

Inte bara ormar utan gamar tycks ha varit föremål för dyrkan här liksom de typiska lejonen, tjurarna och andra djur man var medvetna om. Göbekli Tepe är det äldsta tempel vi känner till och det är med såna här byggnader som man har kunnat sluta sej till att människan börjar övergå från att leva ett nomadiskt till mer bofast liv. Jordbruk och boskapsskötsel börjar bli alltmer gällande och för att kunna mätta alla munnar behövs ett stationärt liv. In i dessa människors liv kommer också en mer organiserad religion med vad som redan nu är ett eget stånd, en egen klass inom samhället, präster. Göbekli Tepe kom att användas i närmare 4000 år innan det övergavs och sakta förföll i glömska till 1964 då ett amerikanskt arkeologilag bestämde sej för att ta en titt på det.

Det näst äldsta tempel, Nevali Cori, vi känner till ligger också i trakten och är ca 11 000 år gammalt. Även här tycks man ha dyrkat ormar, gamar och andra djur och liksom i Göbekli Tepe växte det fram ett samhälle här så småningom. Här har man hittat flera hundra små figuriner i lera och man har beräknat att temperaturen för att bränna dessa små figurer bör ha varit minst 500 grader. Man har från detta dragit konklusionen att man började bränna figurer flera tusen år innan krukor av den typ vi använder idag kom på modet. Krus och annan keramik börjar uppkomma vid ungefär samma tid som Nevali Cori och Göbekli Tepe är i bruk men det är sällsynt före ca 9000 år sen.

En stad växte så småningom upp i templets närhet och när det templet övergavs för ca 8000 år sen övergavs även staden. Det är i den vevan som som städer som Catal Huyuk och längre söderut Jeriko börjar växa fram på allvar. Dessa städer hade också gamdyrkan och man tror att man lade ut sina döda åt gamarna för att på så sätt bli av med det illaluktande köttet på kropparna. Förmodligen såg man gamarna antingen som gudar eller gudarnas utsända.

Det panteon av djur som dominerar den lite äldre perioden hos templet blev med tiden urmodigt allteftersom man mer och mer övergick till stationärt liv med jordbruk och boskapsskötsel som bas. Att då karva in de djur man tidigare antingen jagade eller levde med so nomader var inte lika lockande för dessa bofasta människor. En mer människocentrerad religion växte också fram.

Den här perioden brukar kallas neolitikum (latinisering av grekiska neo, ny och lithos, sten) och är alltså ett finare ord för sena stenåldern. Det är en period i människans historia då man övergår från nomadliv till stationärt liv med städer och byar samt ett alltmer avancerat styre. De präster vi kände som schamaner i förra delen av denna serie om religionen hade inte direkt hört hemma här. De religioner som tycks ha varit rådande här är mer avancerade. Man tillber inte längre naturen som andar utan som en manifestation av sej själva. Naturen är till för människorna och man ber om gudarnas tillåtelse att använda den. Gudarna är inte längre i naturen utan mer utanför allt annat, i en annan dimension så att säga.

Figurerna som ska föreställa gudomar blir alltmer avancerade och symboliska. Innan var det mer rakt på sak, handlade det om jakt föreställde figurinerna en jaktgud eller -gudinna. Var det om sex hade figurinerna stora könsorgan av endera sorten. Nu är det mer allegoriskt beskrivet och det handlar mer och mer om maktsymboler. Ta den här gudinnan som exempel:

Figur i lera från Catal Huyuk

Den föreställer vad som ser ut som en frodig kvinna som sitter på en stor tron och föder fram ett barn. På tronens karmar tronar huvuden av vad som kan vara lejon eller pantrar. Den sortens associationer finns betydligt senare i vår tid med beskrivningar av modet hos ett lejon, att man ska vara tålmodig och stark som ett lejon.

Någon specifikt dominerande gudom verkar inte ha funnits över hela världen som senare tider har utan varje region har sitt panteon. Bland de första jordbrukarna verkar diverse kvinnliga gudomar ha dominerat och bland boskapsskötare verkar manliga gudomar ha haft en minst lika stor betydelse. Nomaderna som levde kvar hade fortfarande en ganska könlös eller tvekönad form av gudom man tillbad. Vi får förstås ha i åtanke att långt ifrån allt är utgrävt och vi vet inte om dessa figurer man hittat blev kvar när städerna övergavs och att de viktigaste figurerna togs med vid flytten. Dock kan man genom jämförelse med senare tiders religioner i samma trakter sluta sej till att de tolkningar som gjorts i stort sett stämmer.

En tanke jag har fått är att det handlar om en beskyddarsymbolik. Lejonhonor skyddar sina ungar frenetiskt och det gör många andra djur också. Hannarna tar den yttre delen av reviret och är således inte lika intressanta ur den aspekten. Styrka är inte alltid den viktigaste aspekten vid beskydd utan det handlar om att hela tiden vara på anfallaren och hindra denne från att nå ungarna. Det kan ha gett upphov till de gudinnor vi ser, som den i lera som jag pratat om ovan. Därför är tanken om monoteism helt fel eftersom det lägger ihop allt detta, revirtänkande, beskyddarinstinkt, styrka och omhändertagande i en och samma gudom. Men mer om det i del fem. Del fyra behandlar den sena neolitikum och hur det sakta blir ett än mer avancerad religionsutförande i världen.

Det är elektricitetens dag idag

Jag skrev om detta härom dagen och nu är det dags. Låt alla lampor vara på i kväll, andra apparater som behöver ström likaså. Låt inte mörkrets krafter vinna! De har redan hjärntvättat våra barn. När kommer de efter dej? Propagandan talar om rekordmånga deltagare. Låt det inte bli så.

Här är en som protesterar högt och tydligt i alla fall. Magnus Andersson heter han och är ordförande för CUF (Centerns ungdomsförbund). Kul att se en politiker som inte följer i hysterikernas ledband. Jonny Fagerström lanserar Life Hour och ute i den stora stygga världen har något som kallas Human Achievement Hour lanserats. Det har nu hållit på några år som en motvikt till idiotin bakom Earth Hour. Alla dessa med målet att dels motverka mörkrets krafter som vill att alla ska släcka ner och dels fira elektricitetens betydelse för oss normala människor.

Läsvärt för den som fortfarande tror på det svenska rättssamhället

Min egen uppfattning om det svenska rättssamhället är präglad mestadels av det jag läser i tidningar och genom att ha pratat med folk som haft med det att göra. Juridik har jag med avsmak sett på nära håll när en ingift släkting hade dött och hans sida av släkten försökte lura till sej allt av den kvarlåtenskap han lämnade efter sej trots att både hans och hans frus (från vår sida av släkten) testamenten klart och tydligt talade om att allt skulle delas rakt av. Juristerna avvisade förstås allt detta men det fördröjde allt med ett år innan pengarna och lösöret kunde delas, precis som testamentena ville.

Allt detta är inte direkt några mord och dito justitiemord men ändå är det en känsla av avsmak jag får varje gång jag ser hur lätt det verkar vara att lura vanligt folk i domstolarna och hur lätt det är att dupera nämndemän och juristerna på båda sidor av "skranket". Ta det här aldrig inaktuella fallet som ett exempel. Ju mer jag får reda på om det desto mer absurd förefaller hela utredningen mot de två männen vara. Det är bara att läsa länken ovan och sen även se avsnittet av Veckans Brott som behandlar just detta fall, om nu någon missade det.

Frågan är om någon del av rättsväsendet är att helt lita på. De är ju trots allt människor de också och som sådana är de precis som vi andra väldigt påverkbara och subjektiva. Men lite tankeförmåga kan man väl ändå begära att de kan använda. En fråga alla borde ställa när man konfronteras med en sak, vilken som helst, är: Är detta allt? Följdfrågan borde vara; vad finns det mer? Sen kommer kanske frågorna på rad: Om det finns mer, vad skulle det vara och stämmer allt jag hittills sett? När jag väl hittar mer, hur passar det in i det jag redan fått framför mej? Om det inte passar in hur ser då saken ut som jag har framför mej?

Det är viktiga punkter i det som kallas källkritik, något som inte verkar praktiseras speciellt mycket i våra domstolar av någondera parten. När det går till överläggning i ett fall verkar det i fallet Catrine da Costa inte ha funnits den minsta tillstymmelse till källkritiskt tänkande hos åklagaren. Inte alla i domstolen verkade heller ha haft detta för ögonen. Som tur är friades de anklagade, men på ett sätt så att alla ändå uppfattade dom som skyldiga. Just ett snyggt rättssamhälle vi har!

Att bli gammal är en lyx

De äldre på ett äldreboende i Kungsbacka får i fortsättningen betala själva för mackorna eller ta med till matsalen om de vill ha en sådan. För några år sen vägrade personalen på ett äldreboende i Trosa tror jag det var servera lutfisk till julbordet för att det skulle bli för dyrt. Mandeltorsk blev det istället, en rätt som egentligen är dyrare om den tillagas enligt riktigt recept. Det blev som så att en kock åkte ner och ställde sej på stadens torg och bjöd de äldre på lutfisk. Vi har genom åren hört om hur vissa äldreboenden har haft anställda som slagit och terroriserat de äldre.

Njuter vissa representanter för äldreboende och andra vårdställen av att plåga de som behöver deras hjälp? Nu kan en macka synas vara en liten sak jämfört med misshandel men det är faktiskt på samma linje. De har ju betalat för en vistelse på ett visst ställe och då ska de få den service som de begärt. Det är inget jobb att vara pensionär. De har slitit hela sitt liv för den servicen att få all mat serverad utan att något ska kosta extra annat än om de går ut på stan för att äta. Helpension, har ni äldreboendeansvariga hört talas om det uttrycket?

Det är en lyx att leva i dessa dagar och det verkar vara en ynnest att få den service man begärt, oavsett om man är gammal eller ung. Men att bli gammal verkar vara den största lyxen av alla.

Fågelmördarna slår till igen och igen och igen...

Tack vare vindkraftskramarna har en hiskelig massa fåglar dött överallt i världen men de som är övertygade om vindkraftens förträfflighet verkar bara skaka av sej all kritik. Frågan är om de kan fortsätta ha sina skygglappar på efter såna här fakta. Eller ska det utredas ytterligare så att förhalningstaktiken kan få effekten att man glömmer bort kritiken?

Kom ihåg elektricitetens dag på lördag

För oss som ser elektriciteten och dess gåvor från en bättre vinkel är lördagen elektricitetens dag. Då ska alla apparater som man bara kan ha igång vara på. En timme för realismen och välfärden. Ju fler som får ta del av elektricitet desto bättre. Då slipper vi avskogning av det skälet att man använder onödigt mycket träd för att elda med, vi slipper dålig hälsa som en följd av dåliga ugnar och vi slipper se ödemarker pga jorden blåser bort när inga träd längre hindrar vinden från att ta den med sej.

För att uppnå detta, som är en bättre värld jämfört med nu, måste vi se realistiskt på vårt energibehov. De enda energikällorna som verkligen kan ta upp kampen med oljan är kärnkraften och vattenkraften. Med modern teknik har vi snart eliminerat alla risker.

Så låt oss istället för att vara dumma och inskränkta på lördag göra den till Elektricitetens dag!

Religionen tappar mark enligt amerikansk studie

Enligt forskning i USA tappar religionen mark i nio länder och kan på sikt t o m helt försvinna i dessa länder. De har jämfört hur folk i de länder som pekas ut (Australien, Österrike, Canada, Tjeckien, Finland, Irland, Nederländerna, Nya Zeeland och Schweiz) har börjat ifrågasätta religionen och alltmer börjat kalla sej ateister. Det jag finner intressant med den här studien är att den inte tar med de mest sekulära länderna de senaste åren, Sverige och Estland. Man kan undra vilka skillnaderna är nu jämfört med de tidigare studierna. Det rör sej ju ändå om två länder som länge målats upp som väldigt sekulära och där vissa områden har många ateister.

Men det är ändå rätt glädjande, om nu studien stämmer, att religionen tappar mark. I min lilla faktainspirerade serie om religionens evolution har jag snart kommit fram till den tid då religionen börjar bli maktfullkomlig. När jag ska börja skriva om det vet jag inte i nuläget. Det får bli snart dock för det var den fjärde mars jag senast skrev i den serien. Jag får börja läsa in mej på Inanna och de andra gudomarna från den här tiden. Religion är kul att läsa om men inte att uppleva. Bra då att den sakta försvinner.

Sen måste man ändå fråga sej om det verkligen stämmer att en matematisk modell kan vara sann. De har inte lyckats inom klimatvetenskapen så varför skulle de göra det här. Religion som entitet är en best som är ganska svår att tampas med. Vad folk svarar på diverse frågor är ofta den känsla man har för stunden. Det är väldigt få som verkligen håller fast vid tanken att religion är av ondo. De kan kanske hitta nåt annat att tillbe efter ett tag. Många är nog, tyvärr, sökare och som varande sådana kommer de att fortsätta söka efter nåt större än de själva. Men, vi får glädjas åt att någon försöker göra matematik av folks känsloströmningar.

Vin, kvinnor och sång

Idag ska jag prata om en sak som sällan diskuteras på ett positivt inom etablissemanget, framför allt bland genusianer (alltså fascistiska kvinnochauvinister som ofta diskuteras av Pär Ström med flera). Det handlar om nakenfotografering och min syn på detta.

Som representant för en typ av människa som inte står speciellt högt i kurs bland feministiska proffstyckare idag; jag är en heterosexuell man över 35 som bl a tycker om att titta på damer och som uttrycker åsikter som går stick i stäv med vad just denna intelligentia tycker, är det en fröjd att se att internet ännu så länge ger oss normala "snuskhumrar" nåt att titta på och prata om. Nej, faktiskt talar jag inte om porr utan om dess mer eklektiska kusin, erotiken. Erotik är en grundläggande funktion hos oss människor. Den är till för att vi ska finna en annan människa tilltalande. Vi behöver inte ens hysa några sexuella känslor för den vi tittar på och beundrar. Det handlar om nåt mer än bara prokreation. Åsynen av en naken människa är ämnad att få oss upp i varv, på tårna om man så vill. Vi ska inte behöva skämmas för att vi tittar på andra människor om vi redan har ett förhållande för det vitaliserar det förhållande vi har. Om bara den du är ihop med accepterar det är det inget fel. Det ger en konkurrenssituation där han/hon måste kämpa om din gunst. Svartsjuka är bara ett tecken på psykisk ohälsa. Dumpa den svartsjuka personen illa kvickt.

Vill man som jag helst slippa se sexakter på film eller i bild (det kan man göra bättre själv där hemma så man behöver inte se andra göra det) men ändå vill se en vacker kvinna i födelsedagskostymen så finns det faktiskt en hel del sidor på nätet för sånt. Men man får leta sej fram genom floden av överdrivna säranden på benen och bröst som trycks mot kameralinsen in absurdum innan man hittar till de sidor som visar kvinnor i alla åldrar som på ett smakfullt sätt visar sej från sin bästa sida.

Dessa kvinnor (en del är rätt unga men även i lagens ögon tillåtna) skäms inte för att visa upp sej för jag tror inte att de gör det främst för att visa upp sej enkom för oss män utan dels för pengarna och mestadels för att visa att de minsann har nåt att komma med inför både andra kvinnor och män. En sorts "så här bra ser jag ut, vad ska du göra för att se bättre ut"-utmaning. Skönheten sitter överallt på oss och vi är alla olika till sätt och utseende. Den som inte kan se skönhet i nånting som har med kroppen att göra blir inte heller speciellt vacker inombords. Skönheten sitter i hur man är som person och vad man gör med sitt anlete. Något jag skulle vilja kalla aktiv skönhet, man gör något för att framhäva sej själv utan konstiga och överdrivan åtbörder eller genom plastikkirurgi. Passiva skönheter, framför allt de som sen opererar sin kropp eller fläker ut sej i bild, är inte det så länge.

Hunnen så här långt kan man ju fråga sej som läsare varför bloggägaren pratar om allt detta. Svaret är enkelt. Jag har ingen flickvän, kommer inte att få någon den närmaste tiden heller men jag kan ju drömma om en. Inte för att nån av de damer jag tittar på ens skulle titta åt mitt håll men som sagt, drömmar är drömmar. Det ska tilläggas att min favoritmodell är en snart 29-årig tyska som går under modellnamnet Corinna.

Att visa sej naken är inget fel, inte fult eller ens omoraliskt. Det är mer naturligt än att dra i sej droger av alla de slag, mer naturligt än att slå andra människor med diverse tillhyggen och framför allt mer naturligt än att ropa på världens undergång så fort en katastrof inträffar. Visst, det är inte så bra att vara naken i snöstorm men ingen har väl begärt att någon modell ska klä av sej vid nordpolen. Och visst är den branschen besudlad av diverse skumma aktiviteter men så är den "vanliga" modellvärlden också, i än högre grad verkar det som. Allt är relativt, mina vänner. Märk väl att det från min sida inte handlar om vanlig kärlek utan en gränslös beundran för den kvinnliga kroppen, en sorts allomfattande kärlek till mänskligheten.

Avslutar med en riktig hyllning till alla som gillar boogierock samt kvinnor:

En recension av en intressant kamera

Jag har fått möjligheten att ha hand om en nyinköpt kamera. Det är en Casio Exilim Z2300 i guldfärg. Den köptes för den förening jag jobbar på och hittills är den mitt ansvar. Vi är alla nöjda med den, jag mer än någon annan. Bilderna är väldigt skarpa och bättre än så här blir det inte för den här storleken. Jag är ingen expert på systemkameror men det jag hittills sett av denna långzoomare är minst lika bra som det jag sett från systemarna, åtminstone de som anses vara lite "sämre". Det är kameran på bilden, tagen med min egen kamera.

Lite information om kameran kan vara på sin plats: 14,1 megapixlar, 10 X optisk zoom och 4 X digital zoom. Om någon vill veta mer information om själva kameran är det bara att fråga. Det sitter ett 4 gigabyte stort minneskort i kameran och den har möjlighet att skapa rörlig film (förstås!). Kort sagt, jag är nöjd. Jag rekommenderar den för alla som är på jakt efter en relativt bra kamera för en relativt billig penning. Den kostar 2000 kr förresten. Ut och köp en kamera nu för våren är här!

"Tänkte inte på det"

Välkomna till bloggen där inte ens jag tänker på det mest uppenbara som borde ha tänkts på sen problemen med kärnkraftsverken började kort efter jordbävningskatastrofen. Det handlar om att den mängd radioaktiva partiklar som släppts ut av de skadade kärnreaktorerna inte ens är i närheten av de mängder som släpptes ut av atom- och vätebombstester under kalla krigets dagar. Inte förrän jag såg nedanstående video kom jag att tänka på det. Inte ens mina kolleger vid The Climate Scam eller Vetenskapsbloggen verkar ha tänkt på det. Miljömupparna har inte gjort det heller och hade de gjort det skulle de inte presenterat detta för det stämmer ju inte in i deras syn på världen.

Detta är Thorbjörn Fälldins och Birgitta Dahls fel

I framtiden kan Sverige, om det vill sej illa, lida brist på kunnig personal inom kärnkraftsindustrin och forskningen. Detta skyller jag på Thorbjörn Fälldin och Birgitta Dahl och deras motstånd där t o m Dahl fick igenom en lag som förbjöd inhemsk forskning kring kärnkraften i många år. Egentligen är det inte bara deras fel, många andra var med och förstörde våra chanser till ett väldigt säkert system för en bra och stabil energikälla. Nu går snart den andra generationen som arbetade med kärnkraften och den bakomliggande vetenskapen i pension (den första är den som nu består av folk som är ca 75-90 år gamla) och nästan ingen står redo att ta över.

Tack för det, mina inte så kära politiker! Sker det ett allvarligt tillbud eller en olycka är det ert fel, helt och hållet!

Inget kan stoppa internet

Vad vi än håller på med på internet, vare sej det är legalt eller illegalt, moraliskt eller omoraliskt, farligt eller ofarligt, så går det inte att stoppa. Man kan sätta stopp för vissa aktiviteter men inget som en gång hamnat där försvinner. Det går att gömmas men det försvinner inte. En titt på The Internet Wayback Machine säger allt man behöver veta om den saken. Skriv in precis vad du vill där så kommer du att hitta det.

Myndigheter, företag och politiker (såväl de som kallar sej demokrater och de som inte hymlar med vad de går för och ÄR diktatorer ut i fingerspetsarna) kan försöka stoppa internet men så länge man inte går land och rike runt för att samla in och bränna all världens datorer kan inget stoppa nätet. Det är bara att gilla läget helt enkelt. Det illegala går förstås att spåra och det går att stoppa dom fysiskt från att fortsätta skriva om terroraktioner av alla de slag men spåren av dessas verksamhet finns ändå kvar. Internet är således en virtuell perpetuum mobile, en evighetsmaskin. Som sådan bryter den inte mot någon av termodynamikens två första lagar eftersom informationen följer med bytet från en form till en annan.

Så, ge upp det där med datalagringsdirektivet. Det hjälper ingen att det existerar och är bara onödigt dyr addering till byråkratin.

Jordbävningens offer är (nästan) bortglömda

Det har nu gått en vecka sen jordbävningen i havet utanför Japans östkust ägde rum och flera tusen människor miste livet, många tusen fler har inget liv kvar för allt de ägde och bodde i är förstört av en förödande tsunami som utplånade allt vid kusten. Som om inte det var nog har snö kommit in från norr och återupplivat vintern i trakten. Många överlevande kommer kanske att frysa ihjäl. Lägg därtill sjukdomar och stress.

Men vad fokuserar media nästan helt på? Jo, att ett antal reaktorer vid ett kärnkraftverk har problem med kylningen och att strålning läcker ut. Jag vill inte bagatellisera problemen vid atomkraftverket men media bagatelliserar och glömmer bort de överlevande i spillrorna av det som en gång, före fredagen den 11 mars 2011, var ett stort antal välmående städer som försåg huvudstaden Tokyo med pendlande arbetskraft.

Får jag mitt i allt detta rekommendera att den som läser detta inlägg och aldrig varit på min blogg förut tar en titt på följande länk på Anthony Watts blogg? För övrigt får vi inte glömma bort att hela kärnkraftskrisen startades av att tsunamin svepte bort viktiga komponenter för varje reaktor.
Vi sitter här i Sverige och debatterar kärnkraftens vara eller inte vara som om det var vi som hade problemen. Från atomkraftshatarlobbyns sida likställer man närmast på autopilot problemen i Fukushima med våra kraftverks problem och en snabb gallup ställdes snabbt ihop av SVT genom SIFOs försorg. Den visade att mer än hälften vill ha kärnkraften kvar.

Än en gång visar det sej att det offentliga Sverige från mediahåll upp till vissa politiker i riksdagen har andra prioriteringar visavi kärnkraften. Som visas här tolkar man det faktum att mindre än 25 % av de tillfrågade ville avsluta kärnkraften som om det vore majoriteten. Visst hade andelen som inte vill ha kärnkraften kvar ökat från 8 % till knappt 25 % men det kan ha med den senaste tidens problem att göra. Affekt är något som driver många människor, framför allt om det är nåt som upplevs som negativt. Att medier älskar en story hellre än riktig historia visar sej också när t ex TT via DN tycker det är smaskigt att svenska pensionspengar är kopplade till det företag som äger kärnkraftverken i Fukushima.

Det är svårt att inte göra tolkningen att det i journalistkåren sitter representanter för de som var med om att rösta fram ett avskaffande av kärnkraften på sikt 1980. En del av dom var väl ideologiskt betingade att säga nej till kärnkraft medan andra var skrämda av Harrisburg. I vilket fall som helst har kärnkraften utvecklats sen dess och vi kan inte entydigt likställa ett av jordbävningen skadat kärnkraftverk med våra som faktiskt går dåligt för att vi inte fått göra nåt ordentligt med dom pga en teknikfientlig värld som bara sett kärnvapen överallt, även där det inte finns några alls.

Till sist vill jag rikta en liten replik till signaturen tty som på Maggies blogg (inte farm!) skrev att en tsunami var omöjlig i Östersjön. Man ska aldrig säga aldrig. Det finns spår av meteoritnedslag på bottnen utanför Estlands kust. OK, en tsunami i Östersjön skulle inte bli så hög pga Östersjöns ganska grunda botten men åtminstone ett par meter skulle den mäkta med men då enbart om det rör sej om ett nedslag. Vår granit- och gnejssköld är stabil nog för att jordbävningar av den magnituden som förra veckan förvandlade halva Honshus ostkuststäder till kaffeved är omöjliga.

Jag såg debatten på SVT i kväll och måste säga att Maggie skötte sej väldigt bra. Skådisen Solveig Ternström gjorde bara bort sej med sina dumheter och Lars-Olov Höglund uppträdde bara nedlåtande så fort en meningsmotståndare yttrade något. Höglund själv är kärnkraftsmotståndare. Han borde skämmas för sin attityd gentemot andra.

Nu lämnar jag debatten kring kärnkraften för den här gången. Låt oss hoppas att hjälpen till de överlevande kan få dom att klara sej genom vintern och att deras hus snart är uppbyggda. De lever i alla fall i ett rikt land till skillnad mot Haiti där folk fortfarande bor i tältläger ett år och två månader efter deras jordbävning.

St Patrick's day

Firande av St Patricks day i Chicago 2005. Hela floden är grönfärgad. Vad säger de gröna om detta?

Det är irländarnas stora dag idag. Det är enligt traditionen denna dag då Irlands frälsare, St Patrick, dog. I Chicago och andra städer i USA är det en konstig tradition att färga allt grönt, efter den gröna ön som många amerikaner räknar sitt ursprung ifrån.

Det kan vara på sin plats att berätta en sann historia om när min mamma och hennes kompisar åt upp Irlands nationalsymbol. Hon gick nämligen en kurs vid Skurups folkhögskola på 1980-talet som handlade om Irland och det hela avslutades med en månadslång resa till just Irland. Ditresan skedde just på St Patricks dag så mycket gick i den dagens tecken. Bland annat serverades typiska rätter för ön på planet och i kanten på brickan fanns en underlig liten grönsak som de lade på sina mackor. Den var väldigt seg, berättade min mamma, men den gick ner. Efter ett tag var det en av medpassagerarna som såg vad de gjorde och påpekade att de hade Irlands nationalsymbol, treklövern (shamrock på iriska), på sina smörgåsar...

Det intressantaste med historien kring St Patrick är inte om han har funnits eller ej utan hur det kan komma sej att irländare i gemen är så religiösa och trogna honom och hans läror. Själva historien kring shamrocken, att han skulle ha använt den för att illustrera treenigheten inom kristendomen verkar vara ganska ung, mer än 1200 år efter det att han ska ha levt (400-talet) och om man sen tar in att shamrocken användes långt innan kristendomen som en beskrivning av månens tre faser blir historien om St Patrick ganska ohistorisk och faktiskt ologisk. Ologisk därför att historien om St Patrick och hans förklaring av treenigheten med treklövern ger sken av att irländarna skulle ha varit okunniga om treklöverns existens innan dess. Mer om sånt i inlägget om religionens evolution, del fyra tror jag det blir. Del tre kommer att handla om de första tecknen på en ordentligt organiserad religion. Den ska jag skriva om snart.

Earth Hour - varför vi ska tända allt lyse vi har den timmen

Tänt var det här!

På Anthony Watts blogg förekommer idag ett inlägg som verkligen belyser ett stort problem med Earth Hour, denna kampanj som går ut på att alla ska släcka ner för klimatets skull. Maken till dumt påfund finns inte inom hela den här frågan. Det gagnar ingen att man släcker några lampor eller stänger några apparater, framför allt inte vädret och dess kompanjon klimatet, som är en skrivbordsprodukt för att kunna hålla reda på hur vädret utvecklar sej över en viss tidsperiod.

Läs det länkade inlägget så förstår ni bättre. Elen har gjort mycket gott för oss och när den saknas märks det direkt. Det behöver inte ens vara efter en tsunami i Japan, det räcker med ett vanligt strömavbrott efter att nåt pucko grävt av en kabel. Att då håna elens betydelse genom att stänga av och släcka ner är för mej och många andra ofattbart. Som alltid kommer jag under den timmen att tända och sätta på så många apparater som möjligt. Tidningar, politiker och missriktade tyckare kan hålla på med sin nedsläckning om de vill. Men det är nog mer släckt innanför pannbenet på dom skulle jag tro...

Han sitter under de korkades ek och han är så lycklig!

Rubriken är lånad från ett citat ur en kommentar till ett synnerligen elakt och oinformerat svar på Lars Berns artikel på Newsmill. Men det är egentligen inte enbart den självutnämnde klimatexperten Magnus Westerstrand detta inlägg ska handla om utan alla som anser sej veta bäst - i alla lägen.

De senaste dagarna har jag skrivit om jordbävningen i Japan, om semleskandalen på Gotland och lite annat jox. En röd tråd genom allt detta är att jag protesterat så högljutt jag bara kan i skrift mot besserwissrar och småpåvar. Vi vet bäst allihop, så är det bara. Tills någon kommer och knäpper oss på näsan med bättre fakta. Så borde det vara i alla fall. Men med "vet bäst"-typer är så inte alltid fallet. Såna har många gånger siktat in sej på vad som endast kan vara det rätta svaret och de vägrar inse att de möjligtvis skulle kunna ha det minsta fel. Jag hade en sån i släkten, min morfar, så jag känner igen typen när jag ser den.

Jag är själv ganska halsstarrig men jag har lärt mej bemästra den inre lilla demon som hela tiden säger mej att jag borde stå på mej även om jag inte har något på fötterna. Enbart om jag har rätt fakta på min sida står jag på mej nu för tiden. Det har visat sej vara så fallet ganska ofta, framför allt när troende kommer med sina mantran utan att bry sej om att fakta talar emot dom. I klimatdebattens fall kan jag bara säga som så: modeller är inte fakta. Modeller är modeller.

Vad gäller genusdebatten gäller följande: vad några enskilda tyckare anser har ingen betydelse för världen i stort. Det är vad som händer som en följd av dessa tyckares och andra "experter" på en mer regional nivå som (tyvärr) får konsekvenser för vanligt folk. Genusianerna leker med vanligt folk och gör allt till en fråga om kön.

I upphovsrättsdebatten och dess släkting, frågan om integritet, finns bara en riktig väg: att de stora bolagen slutar försöka påverka politiker att skriva lagar som gör girighet till just lag.

Jag tror jag går och sätter mej under en annan ek, visdomens ek. Den ek en grupp av naturforskare (druiderna) som tyvärr gjorde det till en religion satte sej under. Jag ska försöka undvika att göra min visdom till religion. Den saken lämnar jag med varm hand över till Uppsalainitiativet, genusianerna och storbolagen med sina lobbyister.

Flicksemlor - den politiska korrektheten slår till igen

"Det är synd att Helmersson är så blind att han inte ser att detta är en bestraffning av helt oskyldiga individer, som inte har nån del i att flickor inte får gå i skolan i tredje världen eller att kvinnor inte får arbeta - mestadels gäller detta också tredje världen. Konstigt nog är det dom med makt och inflytande som känner sej som mest diskriminerade. Eller hur Tiina Rosenberg, Gudrun Schyman etc?"

Så skrev jag nyss i kommentarsfältet på DNs sida där en krönikör, Erik Helmerson (jag stavade hans namn fel i kommentaren, sånt händer) yttrat sej i bästa toffelhjältestil om incidenten på Gotland där flickorna den 8 mars fick semlor (se mitt inlägg om detta) medan pojkarna bestraffades för att de var just pojkar och endast fick fil och knäckebröd. Helmerson beklagar sej över att vi bloggare kritiserar detta och drar upp alla orättvisor som utövas mot kvinnor i världen men i och med detta flyttande av målet (en vanlig teknik för att blanda bort korten i en debatt) glömmer han bort att man inte kan jämföra folk i tredje världen med folk i Sverige eller nåt annat utvecklat land. Vi är alla individer och som sådana bör vi behandlas därefter. Att klumpa ihop oss efter genus eller nåt annat är bara ännu ett sätt att bevara en hegemoni som är ärvd efter 1900-talets fascistiska och kvasikommunistiska ideal.

Istället för att bestraffa pojkar och män för nåt som vi aldrig har gjort (att slå någon, vare sej det är en man eller en kvinna har inget med genusdebatten att göra utan är enbart ett svepskäl för att diskriminera män och tysta de kvinnor som händelsevis vill se våldet som ett psykologiskt, biologiskt och sociologiskt istället för ett genusproblem) bör vi se på de länder och områden där diskriminering är tillåten och aktivt praktiseras, inte bara mot flickor utan även pojkar i fundamentalismens namn. På tal om fundamentalism, det är något som i högsta grad präglar den svenska genusdebatten. Den existerar och lurar i bakgrunden hos inte minst de debattörer som i feminismens namn tillåts breda ut sej i DN, SVD, Aftonbladet med flera drakar.

De debattörer som hela tiden kriminaliserar oss män och vill se oss som skyldiga till vad som än händer i samhället ser jag som parasiter och fascister. De missbrukar yttrandefriheten och förstör för alla goda individer i samhället. De utnyttjar våldsstatistiken till sin egen fördel och har lyckats göra våld i hemmet till en genusfråga. Istället för att som en äkta sociolog eller psykiater skulle göra, att ta reda på varför man slår sin äkta hälft, pekar dessa "experter" ut det hela som ett genusproblem och att vi män automatiskt är födda att vara skyldiga.

De är genusdebattens motsvarighet till klimathotarna inom klimatdebatten och skivbolagens representanter inom upphovsrättsdebatten. Nog sagt om detta. Ut och köp semlor nu och tänk inte på dumheter som vissa vill pådyvla oss. Våren är på gång och solens strålar ska väl tvinga bort allt dumt som gömts i snön.

Ännu mer läsning för den vetgirige (och kritiskt tänkande)

Utopismen har slagit klorna i storpolitiken. Det menar Lars Bern, mångårig medarbetare vid bl a Volvo, som dessutom menar att satsningen på klimatdebatten har försvagat politikernas förmåga att reda ut svåra katastrofer. Läs hans artikel på Newsmill här. Vi har i klimatdravlets namn satsat på fel häst och som en följd av detta har verkligheten pockat på vår uppmärksamhet men i vår iver att övertolka allt som sker ser vi inte hur realiteten egentligen ser ut, nämligen att världen förändras hela tiden och att vädret bara är EN aspekt av helheten. Klimathotarna vill tydligen inte se det så utan att varje del av världen är en separat del som människan allena påverkar negativt.

Utopismen i det här fallet är den om en värld där man lever enligt det väldigt grumligt formulerade ekologiska idealet. Det är en värld där jordbruket ska ske enligt principer som vi riktiga människor övergav så fort vi fick chansen att bruka jorden på äkta hållbart vis, en teknik som dessutom gör marken gott i längden. De skador vi åstadkommer görs ogjorda inom en relativt kort tid av naturens övriga krafter. Inget är oreparabelt. Att något är förstört för all framtid är en myt.

Utöver detta vill jag rikta ett kritiskt finger till alla medier som nästan bara fokuserar på det i sammanhanget relativt milda problemet med kärnkraften och glömmer bort tragedin med de av tsunamin sönderslagna städerna i jordbävningens spår. Det hjälper inte de drabbade att vi, inklusive ansvariga i Japan, diskuterar kärnkraftens säkerhet.

PS Läs gärna Maggies inlägg på SVT Debatt. Väl värt att läsa om problemen med kärnkraft och varför vi ändock ska fortsätta forska kring den och utveckla den vidare.

Mer läsning för den med äkta kritiskt tänkande

Så här ser alltså systemet bakom en typisk kärnreaktor ut. Vatten är en viktig komponent vid nedkylningen av bränslestavarna innehållande uranet som ska ge energi till elnätet. Skulle detta vattensystem störas finns det alltid en möjlighet att pumpa in vatten från havet, en flod eller en större sjö. Det är därför de alltid är placerade nära ett vattendrag. Kylningen i Fukushima verkar inte fungera som det ska men någon risk för en härdsmälta är det inte eftersom de stavar som varit exponerade pga vattenbrist under en längre tid redan förstörts och därför inte längre fungerar som de ska. Utsläpp av radioaktiva partiklar är dock fortfarande ett problem eftersom vätgas har fått delar av reaktorerna att explodera.

Problemet är den hysteritsunami som drar fram över världen just nu med miljömuppar i många länder som drar fram de gamla "hata atomkraft"-argumenten ur sina respektive garderober. Det hjälper inte situationen det minsta att man tar fram sina fördomsfulla åsikter om kärnkraften. Framför allt inte som det i fallet med den japanska atomkraften rör sej om en teknik som är föråldrad. Modern atomkraft har inte alls såna här problem och hade de satsat på torium skulle en härdsmälta t o m varit en omöjlighet.

Vi kan inte komma ifrån riskerna med kärnkraften. Alla energisätt innebär stora risker, inte minst oljan och gasen, vilket bevisats många gånger. Vindkraften är en fågelmördare och när de går sönder bör man vara långt borta när de där rotorerna närmar sej marken. Vattenkraften är bara så säker som undvikandet av att en damm brister kan tillåta. Solkraft är farligast för allas plånböcker eftersom det i nuläget inte ger något ur ekonomisk synvinkel. Kanske vi skulle försöka fånga krafterna som alstras i en jordbävning?

Ett inlägg som bör läsas!

Nej, inte mitt för det läses väl ändå inte. Läs detta istället. För den som har problem med engelska eller inte orkar läsa så handlar det om de krafter som låg bakom jordbävningen och tsunamin i Japan i fredags. Energin som utlöstes av Stillahavsplattans rörelse mot den asiatiska diton motsvarade 600 miljoner atombomber av den storlek som detonerades över Hiroshima 1945 eller 80 års kontinuerligt användande av ström och annat globalt sett. Det är krafter det. Hela Japan flyttades ca 2 cm åt väster!

Så glöm allt babbel om klimatbluffen och läs lite äkta vetenskap för omväxlings skull.

Nätet dras åt

Denna gång handlar mitt inlägg om lite av varje men framför allt om internet. Men inte ur den konspiratoriska synvinkel många tycks ha, att alla ser en, att det finns hackare överallt som är redo att ta reda på allt om en samt att ens privatliv inte är värt nåt online. För det första, internet är byggt så att alla ska kunna se och ses. Det handlar inte om nåt privatliv när man väl är där ute. Vill man inte ha aspekter av sitt privatliv synligt där ska man inte synliggöra det. Därmed inte sagt att det man väljer att synliggöra ska bli förlöjligat eller ska kunna användas emot en om man inte vill det.

Internet målas upp av vissa medier och myndighetspersoner i olika länder som ett hot och hela tiden hörs krav på regleringar av nätet. Vad de då inte tänker på är att internet är mer eller mindre självreglerande, med en förmåga att rensa ut eller åtminstone marginalisera det som stör rytmen och friden. De som stör, hackar, skriver elakt och/eller förstör för andra på annat vis blir med tiden upphittade och får sitt straff på ett eller annat vis. Jag tänker dock inte inte gå in mer på detta här utan går vidare.

Rubriken jag valt handlar om att myndigheter och andra politiker är så oroade över internet och vad det står för att man har valt att försöka i sin tur marginalisera dess betydelse för de som framför allt använder internet för att få ut sina åsikter. I detta pekar politikerna endast på avarterna, terrorister och liknande element utan att bry sej om att dessa endast står för en droppe i havet jämfört med alla andra åsikter och aktioner som planeras. Förresten, vad är en terrorist? Den rena definitionen av en terrorist är, om man ska gå efter etymologin, en som får andra att darra, skaka av skräck. Jag kan inte säga att Al Qaida och ETA direkt har fått mej att darra av skräck den senaste tiden. Snarare gjort mej arg och besviken på vissa aspekter av människans natur.

Internet är inte direkt något som politiker och stater ska bestämma över. Det startade ju inte ens som ett statligt projekt utan var ett rent militärt projekt i USA för att dess delar lättare skulle kunna hålla kontakten. Sen tog universiteten upp den facklan och förde den vidare. Men politikerna har inte kunnat hålla sina fingrar borta nån gång under internets historia. Al Gore hävdar t ex att han hade ett finger med i spelet som ledde fram att internet blev en allmän företeelse. Se politiker, de ska alltid ta åt sej äran eller sola sej i glansen av vad andra gjort.

Det är närmast äckligt att se dessa klåfingriga politiker som hela tiden ska rycka och slita i internet på detta viset. Men jag antar att de måste ha nåt att göra. Andra politiker har dragit stor nytta av internet och verkar förstås som en stor bromskloss gentemot dessa som vill reglera sönder det. Men ändå får jag en känsla av att internets frihetsdagar är räknade. Inte direkt så som många konspirationer vill låta göra gällande, att vi i framtiden bara får skriva om nöjen och andra tama ämnen för att den politiska korrektheten lägger ett diktatoriskt förbudsförband av censur över alla andra ämnen, utan mer som en "var på din vakt"-attityd där man tvingas väga sina ord på guldvåg.

Nu låter jag själv som något av en konspirationsteoretiker så jag slutar här, för den här gången. Internet är än så länge mer än bara mode, larviga twittranden om inget relevant, troll och löjliga kändisar som är kända för att de är kända.

Fil för pojkarna medan flickorna fick semlor

I jämställdhetens namn och för att det var kvinnodagen är tydligen diskriminering tillåtet. På ett fritids i Hemse, Gotland, firade man fettisdagen och den internationella kvinnodagen på ett som det ska visa sej synnerligen makabert vis, endast flickorna fick semlor. Pojkarna fick fil och knäckebröd. Och sen har vissa av de ansvariga mage att säga att uppmärksamheten kring detta är en storm i ett vattenglas!

Min mamma fick höra detta och hon sade att så små barn är inte kvinnor och män. Man bör alltså inte använda dom i en sådan situation. Dessutom var vi båda rörande överens om att semlor inte är dessert för kvinnor och tjejer, utan är en manlig angelägenhet. Petit-Choux är mer en bakelse för kvinnor. 

Katastrof på många plan

Jordbävningen i Japan igår var en katastrof på många plan. Inte nog med att en massa människor miste livet och en hel infrastruktur slogs i spillror. Detta blev ett hårt slag för japanernas beredskap och i förlängningen även självkänsla inför stora jordbävningar eftersom det verkar som om man togs på sängen trots alla varningssystem. Kärnkraften fick sej en knäck också eftersom ett av verken i trakten som drabbades hårdast av jordbävningen hotar med en härdsmälta. Problemet här är inte kärnkraften i sej utan att japanerna har hållit fast vid gammal teknik, generation två inom utvecklingen om jag förstått saken rätt.

Det ser ut som detta skulle bli den värsta jordbävningskatastrofen i Japan efter den eldstorm som härjade Tokyo efter jordbävningen där 1923. 10 000 människor saknas t ex i en stad i regionen. Tänkte avsluta med en kort filmsnutt från hur det såg ut igår. Absolut inget man rekommenderar för någon att uppleva på riktigt.

Jordbävning utanför Japans kust

Jordbävningar på havets botten är inte att leka med. Det fick miljoner människor i Indonesien och Thailand erfara 2004 när en tsunami svepte in. 220 000  människor dog den gången. Nu har det skett igen, denna gång utanför Japans kust och staden Sendai drabbades hårt. Även huvudstaden Tokyo har drabbats hårt. Hur många som omkommit vet man ännu inte eftersom det bara gått ca 3 timmar sen skalvet ägde rum i skrivande stund. På den punkten återkommer jag.

Preliminära beräkningar anger skalvets styrka till 8,9 på Richterskalan, en väldigt stor jordbävning alltså. Av bilder jag sett nyss på TV4 att döma var det enorma mängder vatten som sattes i rörelse vilket bara kan komma av en så stor jordbävning. Eftersom det är såpass nyligen skalvet ägde rum har tsunamin inte nått alla hörn av Stilla havet än. Således har en varning gått ut till alla dessa länder som ligger vid eller i detta hav.

Uppdatering 1: I detta nu tros Taiwan drabbas av tsunamin, som nådde 10 meter i Japan. 19 har hittats döda i Japan. Anthony Watts blogg har skrivit om detta också.

Uppdatering 2: 29 har hittats döda. Taiwan har träffats av tsunamin, som tur är utan större skador. Det verkar som om all kraft gick mot Japan.

Uppdatering 3: Det brinner nära ett kärnkraftverk man dumt nog placerat nära kusten. Nu har även mångalningarna vaknat. 32 döda enligt källor på Wikipedia.

Uppdatering 4: Ska tillägga att jag med mångalningar menar att man utläser för mycket av det faktum att månen just nu är närmare oss än på mycket länge. Visst, månen påverkar vår planets yta, inte bara haven utan även jordskorpan, men att sätta dessa krafter i samband med denna jordbävning är en för snabb konklusion. 

Det autistiska samhället

Autism är ett tillstånd skapat av hjärnan som ett försvar mot nån form av trauma (i vissa fall) men oftast är det ett genetiskt betingat tillstånd där man är mer eller mindre innesluten i sej själv. En sorts försvarsmekanism gentemot världen där ute. Det finns olika grader av autism och jag är inte säker på att jag förstår allt som ingår i det begreppet. Så mycket förstår jag dock att jag kunnat skriva dessa rader hittills och tillräckligt för att kunna göra en överföring av begreppet på vårt samhälle. Jag menar nämligen att det vi upplever nu är ett samhälle inneslutet i sej självt, upptaget av sin egen självgodhet och småhändelser som blåses upp som om de vore viktiga händelser i historien. Viktiga händelser rapporteras pliktskyldigast och lokalbefolkningen verkar inte intresserad av vad som händer utanför deras lilla sfär. Det är verkligen vad man skulle kunna kalla ett autistiskt samhälle.

Hunnen så långt i mitt skrivande har jag dessutom hunnit med att göra en sökning via Google för att få reda på om fler har skrivit om det autistiska samhället. Det visar sej att man skrev om det redan 1981 skrev om detta, då utifrån den framtid man tänkte sej hur datorerna skulle göra människorna överflödiga. 1997 skrevs det om det igen, om hur våra politiker lever i en egen sfär av samma snitt som jag talat om ovan. Min ursprungliga tanke för detta inlägg var det faktum att alltfler myndigheter och statliga verk/bolag väljer att lägga ner lokalkontor för att ersätta dom med internetalternativ och/eller telefonkontakt. Inte alla vet hur man använder internet, inte heller alla har talets gåva tillräckligt för att tala i telefon utan problem.

Då får vi ett samhälle av människor som väljer att inte ta kontakt med andra om sina problem. Vi övergår då sakta men säkert till ett stadium där vi blir isolerade från andra och bara bryr oss om det vi själva gör och eventuellt andra omkring oss. Kanske det är detta som har kallats utbrändhet och liknande genom åren. Vi har stångat oss blodiga mot kallsinniga egoistiska myndigheter som nu för ut sin autism till oss andra.

Men vad skulle hända om de stora händelserna tvingar sej på oss? Vad skulle hända om vi här i Sverige drabbas av en händelse som är så traumatisk att inte ens de mest egoistiska kan komma undan det? Vi har haft ett sånt trauma, mordet på Olof Palme. När dammet efter den händelsen lade sej återgick allt till det vanliga, med den skillnaden att vi blev mer medvetna om att inte alla gillade vår då sittande statsminister samt att världen utanför inte alltid kände till vad Sverige var. Så vi var självupptagna och egoistiska redan innan datorer och internet. Vi inbillar oss att vi är mer kända än vi egentligen är. Den här bloggen t ex har jag för att skriva min syn på olika saker med sidoförhoppningen att nån ska tycka till om det jag skriver. Det är inte viktigt att jag blir populär (det vill jag inte för det verkar inte vara bra för individen i längden) men jag vill att det jag skriver får nån form av uppmärksamhet (minus häcklare och tokstollar som tror att jag är dum). Men jag inbillar mej inte att den är stor på nåt vis. Den blir uppmärksammad oftast när jag länkar till nån aktuell länk hos de stora drakarna men inte mer.

Vi är kanske egoister och självupptagna autister till mans allihop, i varierande grad. Vad vi kan göra åt dessa isolationistiska tankar och resonemang varierar likaså. Men en sak anser jag vara självklar i allt detta: Vi borde lära oss att vara lite mer individer helt enkelt. Då först kan vi se på andra med ett annat ljus.

Vådan av att låta företagen styra upphovsrätten

Läs den här artikeln i DN - och återkom sen hit för min analys.


Färdiga? Då kör vi!

Företagen har fått alldeles för mycket att säga till om vad gäller upphovsrätten. Bara för att en väska råkar se ut som en som kommer från ett känt företag behöver det inte betyda att så är fallet. Slumpens spel och nycker kan lika mycket vara en faktor här. Men det hör i vilket fall inte till saken. Till saken hör att varje människa har rätt att försvara sej i domstol eller var som helst, oavsett anklagelsen. I det här fallet har konstnären Nadia Plesner förnekats den rätten genom en lag (i Nederländerna) som helt och hållet strider mot folkrätten. Såna här aktioner tar död på kulturen och ger bara företagen dåligt rykte, nåt som de själva verkar strunta i bara de får håva in pengar in absurdum. Och innan nån kommer med dumheter om kapitalism och liknande så säger jag bara att det företagen håller på med är så långt från kapitalism man kan komma. Det kallas kort och (mindre) gott rovdrift och/eller girighet. Kapitalism handlar om att alla ska kunna tjäna på en verksamhet, även de som arbetar. Detta är bara girighet och dumhet.

Min uppmaning är inte att bojkotta Louis Vuitton utan tvärtom, köp så många produkter från dom möjligt och bränn dom! Eller varför inte måla av dom in i minsta detalj och sälj tavlorna till högstbjudande. Pengarna kan gå till välgörande ändamål. Klagar Louis Vuitton så be dom dra åt helvete.

En massa global uppvärmning kommer från himlen

När man förväntar sej att våren ska komma slår kung Bore till än en gång med en rejäl dos snö. I skrivande stund vräker snön ner över Malung med omnejd. Det har redan kommit en decimeter och ingen ände syns i nuläget.

Jag har nu lagt till en bild på hur det såg ut tidigare idag. Tur att de inte hade detta vädret i söndags då Vasaloppet gick.

Semlans dag idag!

Idag är det semlans dag, eller rättare sagt, det är fettisdagen. Det är sista dagen före fastan, för alla som fortfarande lever kvar i medeltida föreställningar om religiösa plikter och annat dumt. Men i våra dagar med välstånd behöver vi inte bry oss om att äta upp oss under en dag för att sen dagen efter inleda en fasta därför att det sen dröjer innan bättre tider kommer. Tyvärr har jag inga pengar över idag till en semla men i morgon får jag lite stålar så då ska det frossas. Tills dess får jag nöja mej med min egna photoshoppade bild på en semla jag köpte i februari 2008. Se bild ovan och klicka gärna på den för en större version.

Ännu ett påhittat brott "löst"

Polisen har viktigare saker att uträtta än att sätta fast folk för påhittade brott som detta. Antipiratbyrån borde inte få göra såna här spaningar på folk eftersom det helt klart strider mot folkrätten och vanligt folks rätt till integritet, även på nätet. Att dela med sej av filmer och TV-serier är inget större brott än att spana på folk genom datorer eller kameror.

Hur vore det, kära ordningsmakt, om vi fick se lite inbrott eller mord lösta nån gång? Och, till alla stater med respektive representanter för Makten, hur vore det om ni gav fan i att fingra på internet? Vi klarar av att sköta det bättre än ni kan så vi behöver ingen övervakning här och definitivt ingen cybernationalism!

Jag bor nära en vinstmaskin (men gillar den inte)

Här i Malung har vi som i de flesta andra orter en ICA-butik. Den är enligt en granskning som den lokala radiokanalen SR Dalarna gjort en veritabel vinstmaskin. ICA Supermarket Malung är nämligen den tredje mest vinstrika affären i Dalarna, har den sjunde största omsättningen och dess ägare tog ut den näst största lönen i landskapet. Samtidigt verkar det inte alltid som om de anställda får ta del av kakan. Hoppas att det inte stämmer för det är ju personalen som är ryggraden i verksamheten. Ägaren är ju bara där för att bestämma. En sådan behöver inte så mycket mer betalt än de anställda. Så tycker jag i alla fall.

ICA har blivit ett för stort affärsområde för sitt eget bästa. För egen del föredrar jag Hemköp och ser fram emot att Lidl ska komma till Malung i höst, om det jag nyligen hörde (genom skvaller) stämmer.

Om kravet på bättre väderprognoser

Hur tillförlitlig var och är John Pohlman?

Vad man än kan tycka om SMHIs förmåga att ställa prognoser så är kritiken från Andreas Carlgren obefogad. 85 % tillförlitlighet är alldeles för mycket med tanke på vårt vädersystem är så kaotiskt. Vad är det Carlgren är ute efter, mirakel? För det krävs minst ett sådant för att uppnå 85 % i den branschen. Jag håller med meteorologerna som säger att de prognoser man ger nu är fullt jämförbara med andra instituts diton. Som alltid när statistik är involverat får jag en känsla av att man försöker göra hela världen till en enda matematisk ekvation. Egentligen borde inte väderinstituten göra prognoser längre än kanske tre dygn framåt för chansen att ha fel ökar ju längre bort i tid man kommer. Det behöver man inte vara matematisk lagd för att komma fram till. Framtiden är alltid i rörelse, som en vis liten grön figur sade.

Sen är förstås modellerna man tagit fram för hur vädret ska utveckla sej helt fel. Datorer kan som bäst ge en skuggbild av verkligheten. Inte ens med den mest avancerade datorn i världen kan man ens komma i närheten av att simulera vår realitet. Vintern är en kaotisk tid därför att kyla ger mer ostadigt väder. Kall luft är tyngre än varm och har en förmåga att göra sej gällande nästan överallt. Sommaren är mer stabil och lättare att göra prognoser på, såvida inte den där kylan gör sej påmind.

När är man vuxen?

Vad innebär det att vuxen? Är det när man är förälder till minst ett barn? Är det när man betalar en massa räkningar och suckar varje gång pengarna knappt räcker till? Är det när man går förbi en lekplats utan att komma på sej med att vilja leka med leksakerna som när man var liten? Är det när man hellre ligger på stranden och glassar än att vara i vattnet och hoppa omkring? Är det när man bara ser faror överallt och sällan att något kan vara kul att göra? Är det när man går förbi ett inneställe och fnyser åt alla som går in där, med en hemlig önskan att själv kunna gå in där och bara släppa loss? Är det att köra bil till jobbet varje måndag till fredag?

Är det att alltid lägga band på sej och vara korrekt i alla lägen? Är det att knappt ha vänner längre utan istället ha "bekanta", arbetskamrater och/eller grannar? Är det när hela ens liv cirklar kring att stiga upp, göra sej i ordning, utföra tråkiga sysslor, komma hem, glo på tv eller eposten, muttra nåt till de som bor i samma hus/lägenhet och sen störta i säng? Är det att också att gå arbetslös, vara helt isolerad från resten av världen och enbart möta myndighetspersoner förutom de man känner sen tidigare samt att bara sitta hemma och glo på tv/datorn?


Om så är fallet är jag inte speciellt vuxen. Jag har inga barn, är inte ens i närheten av att ha ett förhållande vare sej med eller till någon kvinna. Pengar har jag inte tillräckligt för att kunna betala några räkningar mer än då jag köpt nån film. Hyran betalas av de kommunala myndigheterna. En lekplats för mej innebär ofta att jag börjar tänka på hur det skulle vara att klättra upp där och kolla upp hur det skulle vara att åka en rutschkana. Går jag till stranden är det för att bada, inte sitta eller ligga på stranden. UV-strålar som min hud behöver får jag ändå. Faror struntar jag i. Jag har redan tagit tillräckliga skyddsåtgärder innan jag ger mej i kast med något. Vis av erfarenheten, ser ni. Inneställen lockar mej inte alls. Går jag förbi ett sånt blir jag snarare full i skratt av tanken på vad de håller på med där inne.

Jag har ingen bil. Inte ens körkort. Lägga band på mej har jag nästan alltid gjort i hela mitt liv men att vara helt korrekt är jag sällan. Vänner har jag knappt några för jag tappade kontakten med de jag hade tidigare och eftersom de inte svarar på mina brev eller annan kommunikation var de nog inga riktiga vänner. Grannarna bryr jag mej inte om. Lunken från uppstigande till säng har jag väl förstås men jag lägger mej ändå när jag vill. Sömn är viktigt och missar jag TV-program är det inte hela världen.

Kanske jag är en aning vuxen ändå för barnslig är jag. Någon sade en gång "Det är när man upptäcker hur barnslig man är som man inser att man är vuxen" och det anser jag vara väldigt klokt sagt. Jag vill egentligen inte upptäcka hur barnslig jag är för jag vill inte vara vuxen. Ansvar för mina handlingar kan jag ta utan att vara just vuxen. Att vara fysiskt vuxen är en annan femma. Det är nåt man inte kommer ifrån.

Bibeln står i vägen för arkeologin

Inte bara arkeologin. Den står i vägen för historien, för politiskt förnuft, kort sagt: bibeln står i vägen för allt som har med verkligheten att göra. Hans Furuhagen har skrivit en ny bok om hur bibeln stått i vägen för den verkliga arkeologin. Bortsett från att han uppenbarligen har fel om att Jesus föddes i Nasaret, framför allt då den staden inte finns belagd vare sej i de historiska källorna vid den tiden då han ska ha levat eller i arkeologiska utgrävningar, är alla Furuhagens inlägg i debatten kring verifieringen av de bibliska händelserna helt rätt.

Man får komma ihåg att bibeln med de två olika testamentena är en samling berättelser som som bäst kan tolkas som överdrivna legender kring människor som om de har levat inte var ens i närheten av de supermänniskor de beskrivs som i texterna. Förutom allt det som Richard Dawkins och andra redan poängterat, att bibeln är fylld av hat, mord, övergrepp, krigiska galningar, kortsynta och långsinta dårar, så är bibeln en typisk självförhärligande beskrivning av ett folk som velat sätta in sej själva i ett större sammanhang och då på bekostnad av såväl sina förfäder som verkligheten. Det mesta som står där, om inte allt, finns redan nedskrivet i äldre texter och det enda man har gjort är att byta namn på figurerna och sätta in allt i ett sammanhang som passar en monoteistisk varelse som endast manifesterar sej i form av en brinnande buske, ett moln, en röst eller genom konstiga figurer kallade änglar.

Bibeln är de besegrades triumf, en sorts "vi förlorade men om vi skriver ner sakerna som vi såg dom vinner vi i alla fall". Dåliga förlorare som skriver ner historien flera hundra år efteråt när minnena om de verkliga händelserna, i andra delar av världen, för länge sen försvunnit. De som skrev ner texterna, på 300-talet f v t, skulle nog glädjas storligen över vad deras verk lett fram till. Texterna är uppenbarligen från orala traditioner, finputsade av herdar som berättat en blandning av legender och amsagor vid lägereldarna, där verkliga händelser blandats med urgamla myter från äldre generationers religioner och berättelser de hört från folk i andra länder som de träffat på handelsresor.

Det övergripande budskapet, att det finns kärlek men bara för de som tror på en enda gud, låter för mej faktiskt som fascism. ALLA ska väl kunna känna sej älskade oavsett om man tror på nåt eller ej? Man ska inte döda de som inte vill tro. Sånt bronsålderstänkande kan vi vara utan, tack!

Vår religiösa evolution - del två

I förra delen avhandlade jag de första möjliga religiösa tecknen hos våra förfäder och de arter som föregick vår egen. Nu har vi kommit fram till perioden strax efter istidens höjdpunkt i Europa och Asien, ca 25 000 år sen. Hällmålningar och grottmålningar har vid det här laget existerat länge i Australien och Asien, så även i Europa men nu tas ett ytterligare steg i människans religiösa evolution. Grottmålningarna blir alltmer intrikata och beskrivande, nästan som om de som målade dom velat berätta en historia. Ändå känner man klart igen de tecken som långt senare skulle användas av folk i Sibirien och även i vissa delar av Europa ända in på 1900-talet, schamanismen.

Här finns den tidens djur avbildade; grottlejon, ullhårig noshörning, mammut, vanligt lejon, häst, jättehjort, nötkreatur (uroxe alltså), rådjur, varg, alla dessa djur plus människorna själva som tycks dansa mellan dom varav en del av dessa människor verkar ha djurens kroppar på sej, ett tydligt tecken på att man identifierar sej med de djur man jagar eller ser varje dag på annat vis. Detta är en del av schamanismen. Inom denna form av religiositet kretsar allt kring tanken på att naturen är besjälad på något vis. Varje aspekt av den har ett eget väsen, en identitet eller åtminstone ett medvetande. En schaman har till uppgift att ta reda på om andarna vill något speciellt och om det är ok att döda ett djur för maten och klädernas skull. Det är fortfarande en rätt könlös religion och vitt skild från den hermafroditiska religion som växte fram samtidigt i Europa. Förmodligen var dessa synsätt inte direkt i konflikt med varandra eftersom populationerna i världen vid den här tiden var relativt små och sällan sågs annat än vid olika fester.

Grottmålningar i Lascauxgrottan, ca 17 000 år gamla.

Av det arkeologiska material som lämnats kvar åt eftervärlden är det inte mycket som kan tolkas i religiösa termer från den här tiden. Vi har grottmålningarna, vi har några enstaka figurer i trä, ben och alabaster som tycks föreställa människor i trans eller nåt liknande. Danser tycks också ha förekommit för vissa målningar avbildar vad ser ut som sånt. Av en del tolkningar av grottmålningarna att döma fäste man ganska stor vikt vid konstellationernas positioner på himlen när man skulle jaga. Möjligen är det från den här tiden som uppfattningen att Orion (jägaren på grekiska) är den stjärnbild som styr när jakten ska börja. Den syns under hela året men är mestadels undanskymd utom under just perioden september-oktober då den traditionella jakten i Europa och Asien började förr i tiden. Vi vet att konstellationerna ändrar utseende beroende på hur vårt solsystem rör sej i förhållande till andra stjärnor och hur jordens lutning är under en period på ca 26 000 år. För ca 25 000 år sen såg stjärnbilderna ut ungefär som idag. Sen ändrades dessa för att för ca 13 000 år sen vara lite olika beroende på jordens lutning. Sen ändrades detta sakta till dagens stjärnhimmel.

Det är en ganska lång period i människans historia som domineras av denna och liknande religioner. Inte förrän för ca 12 000 år sen börjar saker hända som leder till en förändring av folks religioner. Men det är en annan historia.

Fortsättning följer...

Vad är det för pucko som dödar svanar?

I den engelska staden Wedmore är det en dåre som går omkring och skjuter ihjäl svanar. Lösensumman till den som ger information till vem det är som gör dessa illgärningar är i skrivande stund 20 500 pund.

Tills dess att puckot är infångat får vi glädjas åt att vissa svanar jagar oss istället:

Lite konsertminnen

I mina dar har jag har inte varit på så där himla många konserter. Det har liksom inte varit min grej. Ändock har jag en del roliga minnen som jag tänkte dela med mej av så här på torsdagseftermiddagen.

1. 1982: Kim Larsen i Scandinavium. Det jag mest kommer ihåg var att jag som 8-åring knappt såg nåt när alla vuxna ställde sej upp för att applådera mot slutet av konserten. Jag såg honom året efter på Liseberg och då var det bättre för man kunde stå vid sidan och se lite mer. Han har alltid varit en showman, den gode Kim, och hans musik har egentligen aldrig varit dålig på nåt vis. Lite dåliga val av producenter och ett helt missriktat försök att slå sej in på USA-marknaden men de synderna är förlåtna för länge sen.

2. 1984 eller 1985: Monica Törnell på Liseberg. Det ösregnade men folk stannade kvar ändå vilket hon tackade för. Hon bjöd på alla då kända låtar och de var bättre där än på skivan.

3. 1992: Status Quo på Kristinehov. Kristinehov är en herrgård i sydöstra Skåne där det finns en stor öppen plats för artister att uppträda på. Rockrävarna Status Quo kom dit för en spelning i juli 1992 med DAD som förband. DAD bjöd på en spektakulär konsert med en stor soffa på scen och en intensiv sångare som knappt kunde bärga sej förrän han fick sjunga och sjunga och sjunga. Dock kunde inget de gjorde mäta sej med den energi Status Quo hade när de kom igång. Det var en veritabel vägg av ljud från början till slut. Alla de låtar jag lärt mej älska genom åren spelades plus några från då senaste plattan "Rock 'til you drop". Jag och min storebror var där och jag bara njöt.

Lite kuriosa från den konserten är att en stor grupp MC-knuttar hade kommit för att digga. En av dom gick undan för att utnyttja naturens stora badrum och det slutade med en tupplur mot en sten sen killen och hans balanssinne inte längre kom överens om vad som var upprätt. En annan kille fick sej en avsugning av en tjej som han aldrig hade träffat förut. Killen och min bror utväxlade förvånade blickar. Efteråt hade vi svårt att höra i mer än ett dygn. Men det var värt det. Jag fick en tröja också som tyvärr gick sönder många år senare.

4. 1992: Dire Straits på Stockholms stadion. Dire Straits kom till Sverige på sin världsturné för att göra reklam för senaste plattan "On Every Street" och jag som älskat deras musik sen liten parvel fick chansen då min bror hade fått biljetter. Det blev jag, min bror och en tjejkompis till honom som åkte. Förband var nåt som hette Was Not Was och det var ett sömnpiller utan dess like. Så många som gick för att köpa korv på en gång har jag aldrig sett! Själva huvudkonserten blev lite stel, Mark Knopfler verkade ointresserad i början vilket verkade smitta av sej på publiken. På läktarna gick då vågen runt vilket fick Knopfler att bara följa den med blicken med tydligt intresse. Det höjde hans andar för resten av konserten var verkligen ösig.

1999: Status Quo i Eskilstuna. Det var egentligen inte nån konsert vi gick på utan vi hade vägarna förbi och det var ju omöjligt att undgå att höra dom. Det var en skön konsert även om gubbarna såg lite små ut så där på avstånd. Skönt att se och höra dom spela "Backwater" i alla fall. Det är en sjuhelsikes låt som det bara inte går att sitta still när den går igång på allvar.

Sen dess har det inte blivit några konserter. Pengarna har inte räckt till och här i Malung är det nästan bara dansband som gäller. Det är ingen musikstil jag gillar speciellt och när det är Dansbandsveckan här brukar jag hålla mej undan i görligaste mån. Nån gång ska man väl få pengar till en riktig konsert igen.

Forskning är politisk därför att man tillåter den att bli det

Kollade upp lite kring detta med genusforskning och hela köret och fann att en före detta kursare till mej från tiden i Lund är engagerad i detta ämne. Sara Edenheim heter hon och trots att det nu gått mer än 10 år kände jag igen henne direkt när jag såg ett foto av henne i samband med en intervju hon gav för Sydsvenskan för några år sen. Men det är inte för att gräva ner mej i gamla tider som jag skriver utan för att intervjun och annat som jag läst av henne fått mej att reagera. Inte direkt på hennes generella åsikter utan en specifik, nämligen den att all forskning är politisk.

Den stämmer så till vida att en forskare har svårt att undgå att ta ställning om forskningsområdet har politiska konsekvenser, t ex sociologi eller appliceringar av historieforskning på en viss period. Men det är fullt möjligt att faktiskt frångå politiken inom forskningen, framför allt om man bara ser till att hålla sej till rena fakta utan att tolka dom på nåt vis. Det är dock svårt för man vill gärna sätta saker man ser eller läser i ett specifikt sammanhang för att lättare få kontroll över läget.

Man tillåter forskningen att bli politisk och då riskerar man att verkligen välja sida, omedvetet eller medvetet. Det finns dom som även går in i ett visst forskningsfält med en färdigställd politisk åskådning. Det är ännu sämre för då blir allt politiskt och man får svårt att se något annat än politik.  Klimatdebatten är nedlusad med sådana människor. Därför är jag numera mer försiktig med att gå in i en debatt eftersom man då riskerar att stöta på såna som utgår från att politik och forskning hör ihop som ler och långhalm. Såna får man vara försiktig med. Så upplever jag det i alla fall. Min bestämda politiska åskådning har väl påverkat min syn på vetenskap och forskning också (tyvärr!) men jag försöker hålla politik och vetenskap isär.

T ex lägger jag inte på nån politisk åskådning när jag tolkar andra människors motiv för en viss åsikt. Jag utgår från att oavsett ideologi är de som skriver utifrån politisk åskådning inom ett vetenskapligt ämne har begått forskningsmässig seppuku och bör således tona ner denna politiska sida så mycket som möjligt. Det är forskningen och resultaten jag är intresserad av, inte vilka tolkningar forskaren själv har gjort utifrån rådande politiska genrer. Rättare sagt, jag försöker att hålla isär dessa två saker. Jag anser för övrigt att politik är nåt som inte borde få så stor uppmärksamhet som det hittills fått. Det handlar ju ändå om en verklighetsflykt, en sorts bubbla genom vilken man ser världen på ett sätt som bara man själv och de sina kan göra.

Jag minns förresten en episod från tiden vid Lunds universitet där vi hade en text om Engelbrekt  Engelbrektssons intrång med sina mannar på nåt slott. Denna text hade tolkats på olika vis av historikerna Sten Carlsson (1917-89) och Erik Lönnroth (1910-2002). Meningen var att vi skulle i grupper skulle komma fram till vem av dessa herrar bäst hade beskrivit originaltextens handling utifrån ett källkritiskt synsätt. I min grupp (Sara var inte med i den) kom vi fram till även om Lönnroth var aningen närmare en korrekt beskrivning kunde vi inte förlika oss med hans politiska appliceringar på det som hände på 1430-talet. Båda hade alltså fel enligt oss. Detta förvånade vår kursledare som ville ha fram att Lönnroth ju var den som var närmast eftersom han hade anammat källkritikens syn vilket Carlsson inte hade gjort. Jag skulle tro att kursledaren gärna hade velat se oss kora Lönnroth som vinnare den terminen eftersom de hade engagerat just honom som gästföreläsare under vårterminen. Vi hade ställt frågor om originaltextens tillförlitlighet vilket vi dock fick bra poäng för eftersom vi pekade på saker som inte ens Carlsson eller Lönnroth hade gjort. Vad texten direkt handlade om kommer jag inte längre ihåg. Det jag kommer ihåg är denna episod samt vår kursledares förvåning när han hörde vad vi hade kommit fram till.

För övrigt minns jag Sara som en trevlig människa med bestämda åsikter. Hon satt tyst under föreläsningarna och tog in allt som sades utan att göra större väsen ifrån sej förrän hon ansåg det nödvändigt. Under pauserna vill jag minnas att hon gärna ville sätta det vi diskuterade i de sammanhang som hon gärna diskuterar professionellt idag, nämligen genusperspektivet. Vi läste historia i Lund tillsammans och det var en rolig tid, tyckte jag i alla fall.

Jag slutade sen för att jag inte kände att jag kunde komma vidare. Kanske jag tar upp forskningen mer aktivt nån gång i framtiden. Jag har fortsatt på amatörnivå istället. Sara har dock fortsatt med sitt värv. Vi hade inte riktigt samma inriktning på vårt forskande, hon och jag. Vad Sara håller på med har väl framgått av den länkade artikeln ovan. Min inriktning har mer varit att försöka sätta samman arkeologi och historia, att hitta realiteten bakom sagor och dokument. Mitt specialområde är bråket kring Sveriges tidigaste historia, den så kallade vaggan. Den är garanterat könlös men lika garanterat kontroversiell. Hur kontroversiell? Bara följ min blogg då och då så kommer det nog nåt matnyttigt.