Jordbävningens offer är (nästan) bortglömda

Det har nu gått en vecka sen jordbävningen i havet utanför Japans östkust ägde rum och flera tusen människor miste livet, många tusen fler har inget liv kvar för allt de ägde och bodde i är förstört av en förödande tsunami som utplånade allt vid kusten. Som om inte det var nog har snö kommit in från norr och återupplivat vintern i trakten. Många överlevande kommer kanske att frysa ihjäl. Lägg därtill sjukdomar och stress.

Men vad fokuserar media nästan helt på? Jo, att ett antal reaktorer vid ett kärnkraftverk har problem med kylningen och att strålning läcker ut. Jag vill inte bagatellisera problemen vid atomkraftverket men media bagatelliserar och glömmer bort de överlevande i spillrorna av det som en gång, före fredagen den 11 mars 2011, var ett stort antal välmående städer som försåg huvudstaden Tokyo med pendlande arbetskraft.

Får jag mitt i allt detta rekommendera att den som läser detta inlägg och aldrig varit på min blogg förut tar en titt på följande länk på Anthony Watts blogg? För övrigt får vi inte glömma bort att hela kärnkraftskrisen startades av att tsunamin svepte bort viktiga komponenter för varje reaktor.
Vi sitter här i Sverige och debatterar kärnkraftens vara eller inte vara som om det var vi som hade problemen. Från atomkraftshatarlobbyns sida likställer man närmast på autopilot problemen i Fukushima med våra kraftverks problem och en snabb gallup ställdes snabbt ihop av SVT genom SIFOs försorg. Den visade att mer än hälften vill ha kärnkraften kvar.

Än en gång visar det sej att det offentliga Sverige från mediahåll upp till vissa politiker i riksdagen har andra prioriteringar visavi kärnkraften. Som visas här tolkar man det faktum att mindre än 25 % av de tillfrågade ville avsluta kärnkraften som om det vore majoriteten. Visst hade andelen som inte vill ha kärnkraften kvar ökat från 8 % till knappt 25 % men det kan ha med den senaste tidens problem att göra. Affekt är något som driver många människor, framför allt om det är nåt som upplevs som negativt. Att medier älskar en story hellre än riktig historia visar sej också när t ex TT via DN tycker det är smaskigt att svenska pensionspengar är kopplade till det företag som äger kärnkraftverken i Fukushima.

Det är svårt att inte göra tolkningen att det i journalistkåren sitter representanter för de som var med om att rösta fram ett avskaffande av kärnkraften på sikt 1980. En del av dom var väl ideologiskt betingade att säga nej till kärnkraft medan andra var skrämda av Harrisburg. I vilket fall som helst har kärnkraften utvecklats sen dess och vi kan inte entydigt likställa ett av jordbävningen skadat kärnkraftverk med våra som faktiskt går dåligt för att vi inte fått göra nåt ordentligt med dom pga en teknikfientlig värld som bara sett kärnvapen överallt, även där det inte finns några alls.

Till sist vill jag rikta en liten replik till signaturen tty som på Maggies blogg (inte farm!) skrev att en tsunami var omöjlig i Östersjön. Man ska aldrig säga aldrig. Det finns spår av meteoritnedslag på bottnen utanför Estlands kust. OK, en tsunami i Östersjön skulle inte bli så hög pga Östersjöns ganska grunda botten men åtminstone ett par meter skulle den mäkta med men då enbart om det rör sej om ett nedslag. Vår granit- och gnejssköld är stabil nog för att jordbävningar av den magnituden som förra veckan förvandlade halva Honshus ostkuststäder till kaffeved är omöjliga.

Jag såg debatten på SVT i kväll och måste säga att Maggie skötte sej väldigt bra. Skådisen Solveig Ternström gjorde bara bort sej med sina dumheter och Lars-Olov Höglund uppträdde bara nedlåtande så fort en meningsmotståndare yttrade något. Höglund själv är kärnkraftsmotståndare. Han borde skämmas för sin attityd gentemot andra.

Nu lämnar jag debatten kring kärnkraften för den här gången. Låt oss hoppas att hjälpen till de överlevande kan få dom att klara sej genom vintern och att deras hus snart är uppbyggda. De lever i alla fall i ett rikt land till skillnad mot Haiti där folk fortfarande bor i tältläger ett år och två månader efter deras jordbävning.