Lite konsertminnen

I mina dar har jag har inte varit på så där himla många konserter. Det har liksom inte varit min grej. Ändock har jag en del roliga minnen som jag tänkte dela med mej av så här på torsdagseftermiddagen.

1. 1982: Kim Larsen i Scandinavium. Det jag mest kommer ihåg var att jag som 8-åring knappt såg nåt när alla vuxna ställde sej upp för att applådera mot slutet av konserten. Jag såg honom året efter på Liseberg och då var det bättre för man kunde stå vid sidan och se lite mer. Han har alltid varit en showman, den gode Kim, och hans musik har egentligen aldrig varit dålig på nåt vis. Lite dåliga val av producenter och ett helt missriktat försök att slå sej in på USA-marknaden men de synderna är förlåtna för länge sen.

2. 1984 eller 1985: Monica Törnell på Liseberg. Det ösregnade men folk stannade kvar ändå vilket hon tackade för. Hon bjöd på alla då kända låtar och de var bättre där än på skivan.

3. 1992: Status Quo på Kristinehov. Kristinehov är en herrgård i sydöstra Skåne där det finns en stor öppen plats för artister att uppträda på. Rockrävarna Status Quo kom dit för en spelning i juli 1992 med DAD som förband. DAD bjöd på en spektakulär konsert med en stor soffa på scen och en intensiv sångare som knappt kunde bärga sej förrän han fick sjunga och sjunga och sjunga. Dock kunde inget de gjorde mäta sej med den energi Status Quo hade när de kom igång. Det var en veritabel vägg av ljud från början till slut. Alla de låtar jag lärt mej älska genom åren spelades plus några från då senaste plattan "Rock 'til you drop". Jag och min storebror var där och jag bara njöt.

Lite kuriosa från den konserten är att en stor grupp MC-knuttar hade kommit för att digga. En av dom gick undan för att utnyttja naturens stora badrum och det slutade med en tupplur mot en sten sen killen och hans balanssinne inte längre kom överens om vad som var upprätt. En annan kille fick sej en avsugning av en tjej som han aldrig hade träffat förut. Killen och min bror utväxlade förvånade blickar. Efteråt hade vi svårt att höra i mer än ett dygn. Men det var värt det. Jag fick en tröja också som tyvärr gick sönder många år senare.

4. 1992: Dire Straits på Stockholms stadion. Dire Straits kom till Sverige på sin världsturné för att göra reklam för senaste plattan "On Every Street" och jag som älskat deras musik sen liten parvel fick chansen då min bror hade fått biljetter. Det blev jag, min bror och en tjejkompis till honom som åkte. Förband var nåt som hette Was Not Was och det var ett sömnpiller utan dess like. Så många som gick för att köpa korv på en gång har jag aldrig sett! Själva huvudkonserten blev lite stel, Mark Knopfler verkade ointresserad i början vilket verkade smitta av sej på publiken. På läktarna gick då vågen runt vilket fick Knopfler att bara följa den med blicken med tydligt intresse. Det höjde hans andar för resten av konserten var verkligen ösig.

1999: Status Quo i Eskilstuna. Det var egentligen inte nån konsert vi gick på utan vi hade vägarna förbi och det var ju omöjligt att undgå att höra dom. Det var en skön konsert även om gubbarna såg lite små ut så där på avstånd. Skönt att se och höra dom spela "Backwater" i alla fall. Det är en sjuhelsikes låt som det bara inte går att sitta still när den går igång på allvar.

Sen dess har det inte blivit några konserter. Pengarna har inte räckt till och här i Malung är det nästan bara dansband som gäller. Det är ingen musikstil jag gillar speciellt och när det är Dansbandsveckan här brukar jag hålla mej undan i görligaste mån. Nån gång ska man väl få pengar till en riktig konsert igen.