Drömmen om det stora scoopet

Jag är inte journalist, hyste väl drömmar om yrket en gång i tiden, men gav upp dessa drömmar när jag såg kraven för att få läsa på högskolan. När jag sen också sett vilka nollor som blivit journalister de senaste åren är jag glad att jag inte blev en av dom. Det ska förstås sägas att inte alla journalister är dåliga. Det finns väldigt bra skribenter och/eller fotografer runtom på världens olika tidningar och tidskrifter. Men bland såväl dåliga som bra journalister finns det alltid rötägg, såna som hellre följer en historia än verkligheten. De följer den gamla "goda" journalistmaximen; sanningen får inte komma i vägen för en bra historia.

Såna journalister följer politiker, stora affärsmän, musiker, konstnär och annat löst folk som är likadana, det vill säga såna som offrar sin professionalism till förmån för sitt eller andras kändisskap. Det är illa nog att politiker gör så, men att journalisterna hänger på och blir ett sorts bihang likt djuphavsmarulkens hanar som hänger sej fast i honorna tills de skrumpnar bort nästan helt. Alldeles för många journalister har offrat sin professionalism på opportunismens altare. De följer vad de tror är trender och struntar i vem de trampar på. Inte heller ber de om ursäkt till den drabbade ifall de har haft fel.

Inte fan vill man bli journalist eller ens frilans mot bakgrund av såna fel. Det är inte internet som enbart är felet till att alltfler struntar i att läsa tidningar.

Likväl har jag som bloggare drömt om att göra det stora scoopet, att vara först med en nyhet och sen uppmärksammas för att ha varit den som kommit med denna nyhet. Först i Sverige har jag varit några gånger med diverse nyheter, men inte har jag blivit uppmärksammad för det. Climategate var jag bland de första att skriva om på svenska. Det tog dock ett par dagar innan jag skrev om det, därför att jag först inte förstod dess innebörd och betydelse för den fortsatta klimatforskningen.

Trots att jag var före alla tidningar (de försökte ignorera detta i början, och sen har de med alla medel bortförklara det), och före de allra flesta andra bloggar, var det inte jag som fick äran i Sverige för att ha varit med att föra ut detta scoop till svenska folket. Det gör inte mej nånting, jag struntar i ära och berömmelse, bara jag får ett litet erkännande.

Jag fortsätter drömma om scoopet, som inte nödvändigtvis behöver göra undertecknad berömd. Det är själva handlingen som gärna får bli känd, inte jag själv. Att någon citerar ens inlägg är beröm nog...



"Men den är inte köpt i hälsokosten"

Vad startar ett krig?

I år är det 100 år sen Första världskriget började. Den tändande gnistan var attentatet i Sarajevo där Österrikes kronpris Franz Ferdinand och hans fru Sophie brutalt sköts ihjäl av en tok vid namn Gavrilo Princip den 28 juni. Egentligen var detta bara ett svepskäl. Bara året innan, 1913, hade ett storkrig på Balkan avslutats, ett krig som i två omgångar rasat genom stora delar av regionen utan någon reell vinnare, vilket lämnat många öppna sår och revanschlusta bland alla involverade, som kände att de kunde ha uträttat så mycket mer.

Krig orsakas av en mängd faktorer, girighet, hämnd, förmätenhet och ibland rena rama dumheterna. Så även denna gång. I och med att Balkankriget, trots två omgångar som snabbt slutade i framtvingade vapenstillestånd och låtsad fred, inte ledde fram till det slut Serbien ville ha, nämligen alla slaviska folk på Balkan samlade under en och samma ledare, med dom själva som ledande folk, så började en gruppering inom det serbiska samhället smida planer för att få stormakten i området, Österrike-Ungern, att nappa på kroken.

Om man verkligen ville ha ett storkrig till stånd är oklart, men klart är att man ville sända ett meddelande till Wien att man inte var att leka med. Oavsett vilka motiv man sen hade för att kriga verkar det som om att kriget mot Serbien från Österrike-Ungerns sida kunde, och borde, ha stoppats efter några veckor. Lite vapenskrammel kunde ha räckt. Den riktiga tändande gnistan verkar ha varit alla dessa allianser de stora länderna ingått åren före. Dessa allianser skapades med ekonomiska och styrkemässiga motiv och var lika mycket till för att avskräcka som för att verkligen kriga mot varandra.

Mot bakgrund av det vi nu vet, att Europa var en fredligare plats och att fredsrörelserna vunnit mark inom politiken, är det konstigt att kriget alls startade och att det sen blev så våldsamt blodigt. Allianserna borde ha varit nog för att stoppa kriget mellan Österrike-Ungern och Serbien på ett tidigt stadium. Men sanningen är att vissa element inom de olika samhällena ville ha krig, dock att ingen kunde förutse att 50 års utveckling av vapnen under relativa fredliga tider hade lett till att soldaterna gick ut i strid med moderna vapen och 1850 års inställning till stridande. Resultatet blev att miljoner människor slaktades och hela städer jämnades med marken på ett sätt som aldrig förr.

I detta storkrigs fall kan man också säga att det var dessa allianser som var den största, och värsta, orsaken till att en medelstor konflikt, som borde ha dött ut på några veckor, blev så enorm. Som det är idag lider vi fortfarande av dess efterdyningar. Alla dessa drömmar om nationalism, ära och segrar som man matade de unga med via propaganda om hur hemsk den andra sidan var har fått återverkningar ända in i vår tid. Det märks inte minst på Andra världskriget, som startades för att en enda man, Adolf Hitler, ansåg att Tyskland fått bära hundhuvudet efter Första världskrigets slut.

Hitler hade också en dröm om ett Stortyskland. Om den drömmen var han inte ensam om att hysa. Många hade dessa drömmar, men väldigt få ville väl egentligen att tyskarna skulle försöka erövra hela Europa. Krig leder bara till sorg, förstörelse och revanschlusta. Speciellt om de förs med avsikten att erövra och hålla mark man inte tidigare hållit. Ett krig har inga vinnare, bara segrare på pappret. I verkligheten finns det bara förlorare och dåliga förlorare. Parader och fredstraktat är bara tomma aktioner som är till för att lugna befolkningen i länder som fått sina liv förstörda av krigshetsare och andra galningar.

När får vi se de första krigen utan fysiska offer? När får vi se krig som utkämpas enbart av krigshetsare mot krigshetsare, utan att alla andra människor kommer till skada?



"The worst thing about religion was religious people."

Demokratibegreppet under attack

Många gånger har jag pratat om demokratibegreppet och yttrandefrihet här på min blogg. Lika många gånger har jag upprepat det jag nu kommer att skriva: Yttrandefriheten är den viktigaste delen av demokratibegreppet. Utan yttrandefriheten kan vi lika gärna återgå till den sortens diktatur adeln ville ha i Sverige på 1700-talet, och var beredda att mörda en kung för att uppnå 1792.

Egypten har aldrig varit nåt land där vare sej demokrati eller ens tillstymmelsen till demokrati varit på tal, ändå har gemene man fått säga lite till och från. Men yttrandefrihet kan faktiskt existera utan den sortens demokrati vi har i Europa. Vi har nämligen byggt vår version av demokrati på tanken att en person är detsamma som en röst i diverse val, det vill säga det grekiska sättet att se på demokrati. De vi väljer ska sen föra vår talan i ett råd vi kallar parlament, i Sverige har vi till och med en gammal tysk term vi har översatt för detta parlament, nämligen riksdag. Men att rösta i val är inte det viktigaste i en demokrati. Vi är ingen boskap som ska vallas till urnorna vart fjärde år för att sen ledas bort igen för att vi inte längre är intressanta.

Envälde, ett annat ord för diktatur, handlar om att all makt samlas kring en enda person och att alla som har denna persons öra kan påverka hela populationer. Så var det under antikens dagar, så var det under medeltiden, så var det under renässansen, och så är det i praktiken även i våra dagar. Skillnaden är som i ordspråket, att i en demokrati väljer vi våra diktatorer medan vi ändå har rätten att yttra oss negativt om dom. Det är alltså inte sättet att styra det kommer an på vad gäller demokratins viktigaste del, utan på vilket sätt den eller de styrande väljer att låta den vanliga befolkningen tala.

Om det är något som hotar yttrandefriheten är det politiker som anser att yttrandefriheten är för vidlyftig, för i yttrandefriheten ingår också rätten till åsikter om allt och alla. Om så bara en enda person känner att han eller hon måste hålla inne med sina åsikter som en följd av lagstiftning, som t ex datalagringen, så är det ett allvarligt hot mot demokratin och framför allt yttrandefriheten.

Det här kan låta konspiratoriskt eller naivt, men antingen är politikerna rädda för oss, eller bara avundsjuka för att vi så ofta klarar oss utan dom, för övervakningen av internettrafiken har inte direkt med rädslan för grov kriminalitet eller planerandet av sådant att göra, utan är snarare ett led i politikernas önskan att få bestämma mer över internet- och telefontrafiken, helt i linje med gamla tiders totalitära herrar som ville bestämma hur handeln och övriga kommunikationer sköttes. Jag tror inte övervakningen och datalagringen heller är till för att stoppa kriminalitet i första hand, utan för att se till att inte fler blir kriminella, genom avskräckning. Men vad de än säger om cyberkriminalitet tror jag den mesta kriminaliteten sker utanför datorernas och mobiltelefonernas värld.

Jag vill gå så långt som att säga att datalagringen, många andra internetlagar samt lagar  är ett led i en attack på demokratibegreppet. Ett litet steg i riktning mot mer statlig styrning av demokratin, som ändå aldrig har gillats av de som vill ha makt över allt och alla, gärna på bekostnad av just yttrandefriheten. Val kan man gärna tänka sej, eftersom marionetterna bara byts ut vid de olika valen, men yttrandefriheten verkar man rucka på, smula för smula. Låt oss hoppas att den kommande generationens maktmänniskor inte bryr sej om yttrandefriheten, och istället lär sej omfamna den som en allierad, inte en fiende.



"We now understand dogs better than ever before"

En av Greenpeace grundare talar ut - en gång för alla

Patrick Moore var med och grundade Greenpeace för många, många år sen. När han sen slutade var det för att han upplevde organisationen som för toppstyrd och att den hade svikit sina ideal. Det kan man lugnt säga. Greenpeace å sin sida verkar låtsas som om Moore aldrig hade någon viktig roll i skapandet av organisationen. Ett tag såg det ut som om man tänkte radera ut hans del av historien helt och hållet. Men Moore har överlevt och frodas till och med i det nuvarande politiska klimatet där vetenskap och reson ersatts av blind tro, ja övertro på den politiserade vetenskapen som inte har mycket gemensamt med de regler Sir Karl Popper satte samman för hur man ska utföra riktiga vetenskapliga studier.

Nu har Patrick Moore skrivit ett inlägg i klimatdebatten som verkligen visar att han har förstått hur det egentligen ligger till. Han listar nio obekväma sanningar inom klimatfrågan. Här är de nu, översatta av undertecknad:

1. Koldioxidens koncentration i atmosfären är lägre idag, även om man inkluderar mänskliga utsläpp, än den har varit någon gång under jordens existens.
2. Det globala klimatet har varit mycket varmare än den är idag under större delen av jordens existens. Idag är vi inne i en interglacial till den pleistocena istiden som började för ca 2,5 miljoner år sen och den har ännu inte slutat.
3. Jorden hade en istid för 450 miljoner år sen när koncentrationen av koldioxid var tio gånger högre än den är idag.
4. Vi människor utvecklades i det tropiska Afrika nära ekvatorn. Vi är en tropisk art och kan enbart överleva i kallare klimat med hjälp av eld, kläder och skydd.
5. Koldioxid är den viktigaste födan för allt liv här på jorden. Allt grönt använder koldioxid för att  producera de sockerarter som ger energi till deras växande, liksom till vårt växande. Utan koldioxid i atmosfären skulle kolbaserade livsformer aldrig ha kunnat existera.
6. Den optimala koldioxidnivån för de flesta plantor är ca 1600 PPM (miljondelar), vilket är fyra gånger högre än dagens nivåer. Det är därför växthusodlare avsiktligt för in avgaser från gas- och vedeldade värmeanläggningar in i växthusen, vilket resulterar i en 40-80-procentig tillväxt.
7. Om nu mänskliga utsläpp av koldioxid skulle få världen att värmas upp (vilket inte är säkert) kan det bli möjligt att odla grödor för mat i norra Canada och Ryssland, där stora områden idag inte är lämpade för agrikultur.
8. Oavsett ökade koldioxidnivåer orskar en signifikant uppvärmning eller inte kommer de ökade nivåerna i sej resultera i betydande tillväxtökningar hos alla sorters plantor, inklusive våra matgrödor samt skogar.
9. Det har inte varit någon mätbar höjning av temperaturen de senaste 18 åren samtidigt som vi människor har släppt ut 25 % av all koldioxid som vi någonsin har släppt ut i atmosfären. Hur länge kommer temperaturnivån att ligga stilla, och går den sen upp eller ner? Med denna fråga lämnar vi fakta åt sidan och närmar oss profetiornas rike.

Så långt Patrick Moore. Jag är säker på att hans forna lekkamrater i Greenpeace inte har många fredliga ord att säga om honom efter detta blad taget från munnen.

Till sist nås vi av nyheten att en ateist i Nigeria förklarats psykiskt sjuk sen han just sagt att han är ateist och följaktligen förnekar alla gudars existens.Är det verkligen så fel att inse faktum; nämligen att gudar som vi känner dom egentligen inte finns? Är det värre att förneka deras existens än att slåss och mörda i gudars namn?



"Det blir vår sista dans"

Min favoritmusik: Jailbreak

Om det är något album vars låtar jag ofta går och nynnar på är det detta. Framför allt titelspåret körs ofta i huvudet. När det kom ut 1976 var jag för liten för att kunna vara med och uppskatta den här sortens musik, min storebror var den som köpte såna skivor då. Jag har fått komma in i efterhand, vilket inte varit en nackdel, tvärtom. Det har varit en fördel eftersom det gått en våg av så kallad 70-talsnostalgi över den här sortens musik. Thin Lizzy har dessutom med detta album skapat en låt som nog aldrig kommer att bli omodern eller bortglömd. Vilken låt tror ni jag talar om?

Jo, The Boys Are Back In Town, deras mest kända låt, och största hit för övrigt. Den har spelats av många artister världen över och spelas fortfarande ganska ofta på radion nästan 40 år senare. Men plattan bjuder på många fler godbitar än bara en radiohit. Jailbreak, som inte bara är titelspåret utan också inleder hela plattan, är snabbfotad rocklåt som drabbar lyssnaren med ett snabbt ackord i samma stil som The Beatles A Hard Day's Night. Samtidigt bevisar låten att texter ska man inte alltid lyssna för mycket på, speciellt inte om man inte utröna nån särskild historia i dom. Låten i sej är ändå så bra att man gott och väl kan ignorera vissa ologiska element i texten.

Angel From The Coast, en härligt svängig låt om vad som verkar vara en yrkesmördare, The Cowboy Song, the hyllning till amerikanska västern, Emerald, om Irlands fina historia, Fight Or Fall, Warriors, Romeo And The Lonely Girl, Running Back, hela plattan är så där härligt skön som en riktig rockplatta ska vara. Thin Lizzy bevisar här att det går att spela hårdrock utan att behöva närma sej heavy metal-lägret. Det är glad och trevlig hårdrock, som blandas med soulpop och svängig 70-talsrock här och där.

Det är förstås den klassiska uppsättningen av Thin Lizzy som spelar här, Phil Lynott, Scott Gorham, Brian Robertson och Brian Downey. Phil Lynott, okrönt kung på basen och fantastisk låtskrivare, Scott Gorham, också han fantastisk musiker (från början basist men sadlade om tidigt i karriären), Brian Robertson med sin ungdomliga entusiasm och sitt sköna riffspelande, samt trumvirtuosen Brian Downey, taktsäker som få men samtidigt lika träffsäker i utsvävningarna som nånsin Buddy Rich eller Neil Peart.

Deras sammanlagda kunnande smälter här samman till denna underbart sköna platta, som jag brukar ta fram och lyssna på när andan faller på. Som jag skrivit till många andra skivor jag recenserat här, detta är en bra platta för den nyfikne, som vill veta mer om Thin Lizzy.



"Romeo he had it rough
The guy you'd like to burn
But everything that Romeo had
You can bet it was well earned"

Vi sparkar väl lite till på den som ligger ner, va?

Det faktum att nån hade spekulerat bort miljoner kronor från Greenpeace konton viftades bort av svenska medier och nämndes knappt i TV. Den senaste skandalen, att ryska agenter har underblåst motståndet mot olje- och gasutvinning i väst så att gas från Ryssland ska kunna fortsätta säljas obehindrat, har inte ens nämnts i svenska medier. Nu visar det sej att Greenpeace finanser är långt ifrån ordnade. De är i total oordning och det är ganska skumt att en sån känd och välrenommerad revisionsbyrå som Ernst & Young har godkänt deras ekonomiska rapporter de senaste åren.

Nu får vi hoppas att Greenpeace lär sej nåt av detta, bland annat ödmjukhet och visdom. Ödmjukhet inför uppgiften att hjälpa till med att rätta till världens riktiga miljöproblem (gifter i ekosystemet, nedskräpningen av haven, valjakten) och visdom nog att inse att inte alla problem är möjliga att lösa (klimatet är inte ens ett problem, det är en möjlighet).

Jag är villig att acceptera ett Greenpeace som testar säkerhetsnivån hos kärnkraftsverk, även om de borde göra det på andra typer av kraftverk också, men att de blir en propagandamaskin för starka särintressen som vill sälja på oss en riktigt dålig energikälla (vindkraft) kan jag aldrig acceptera. Vindkraften har aldrig varit, och kommer aldrig heller att bli, en energikälla att räkna med. Det är på sin höjd ett alternativ som kan användas då inget annat finns till hands. Men inte med nuvarande fågelmördarblad.

Som Lars Kamël mycket riktigt påpekar finns det inget som kan kallas förnybar energi. Energi kan inte förnyas eftersom den hela tiden är vad den är, nämligen samma sak. Ständigt användbar energi är en term jag kan tänka mej använda. Inom den gruppen kan vi räkna vattenkraft, kolkraft och kärnkraft. Sol och vind kan inte räknas dit eftersom vi inte kan lita på att de går att använda hela tiden. Där kan Greenpeace göra lite nytta, tror jag. Nytta i sån mån att de kan se till att bolagen följer miljöregler och sunt förnuft. Sunt förnuft borde vara på agendan överallt...



"42"

Var de tidiga jordbrukarna öhoppare?

För en tid sen skrev jag kort om människans jordbrukarhistoria i samband med att jag skrev om hur våra hakor utvecklades. Jag måste ha missuppfattat betydelsen hos de rön man gjort i samband med DNA-utforskandet av dessa tidiga jordbrukare, för jag missade helt att det man tycker är sensationellt är att det verkar som om de hoppade från ö till ö i Egeiska havet, snarare än via Anatolien in på Balkan där Bulgarien och Makedonien är första länder sett från Mellanöstern idag.

Tänker man efter är det inte så konstigt att de tog övägen, snarare än över Hellesponten. Kusterna och floderna erbjöd snabbare kommunikationsvägar och bättre jordar än bergen och skogarna. Karpaterna var nog snarare ett hinder än en väg in. De är tillsammans med andra bergskedjor på Balkan ganska svåra att penetrera. Ändå kom Balkan att bli befolkat av jordbrukarfolk rätt tidigt. Inte så tidigt som kring det Egeiska havet och den Italienska halvön, men nära nog samma tid. Förmodligen vandrade folk upp längs det Adriatiska havets östkust kort efter att de övriga börjat hoppa från ö till ö längre söderut, med Italien som mål.

Låt mej nu byta ämne till ett ännu mer spekulativt ämne, nämligen frågan om varifrån de indoeuropeiska språken först uppstod.

Kanske de indoeuropeiska språken utvecklades samma väg som jordbrukarna en gång tog in i Europa, snarare än via Anatolien eller de ukrainska stäpperna? Bara en löslig tanke från min sida, men lika giltig som de två andra (Renfrew respektive Gimbutas).

Jag menar nu inte att de tidigaste jordbrukarna spred de indoeuropeiska språken som vi känner dom idag, dock att de kan ha pratat en eller flera föregångare till de indoeuropeiska språken. Själv är jag förespråkare av ett kaspiskt ursprung, att de indoeuropeiska språken utvecklades norr om det Kaspiska havet och spreds därifrån i nästan alla riktningar. Det var inte de som byggde Kurgangravarna i dagens Ukraina och Ryssland som spred de indoeuropeiska språken. Det var inte heller jordbrukarna i Anatolien. Jag menar snarare att precis som med allt annat har det kommit vågor av stammar som hela tiden utnyttjat handelsvägarna. 

Det var alltså handelsmän, inte krigare eller jordbrukare som förde med sej språkbruket. Jag skulle vilja föreslå följande: Bland de som för 10,000 år sen förde jordbruket till Europa fanns de som talade en föregångare till dagens indoeuropeiska språk. När jordbruket nått ut till de områden som än idag är jordbrukarland kom en andra våg, och en till, och en till. De kom inte nödvändigtvis samma väg hela tiden, en del influenser kom från områden som kanske tidigare varit sist med att få ett visst kulturintryck.

En sådan kulturinnovation var stridsvagnen, vars ursprung står att finna i ett område norr om Kaspiska havet och som spritts i nästan alla riktningar, inklusive områden som absolut inte talar samma språk, inte ens på den tiden vi talar om, nämligen mitt i bronsåldern för 4000 år sen. Detta område norr om Kaspiska havet, och Aralsjön, är nära det område jag själv tänker mej som ursprung för dagens indoeuropeiska språkfamilj, och det stämmer ganska väl överens med spridningen av de indoeuropeiska språken av idag. Det ligger tillräckligt nära för att kunna vara det område där jag tänker mej ett bronsålderssamhälle som genom handel förde indoeuropeiska språkinfluenser med sej. 

Den hästdragna stridsvagnens tidigaste förekomst och spridning. Bild från Wikipedia.

Det är inte nödvändigtvis så att det var de indoeuropeisktalande folken som skapade stridsvagnen. Det kan ha varit andra, t ex förfäder till turkiska folk eller andra, som skapat denna vagn, men det ligger nära till hands att anta att de indoeuropeisktalande folken åtminstone hade stor del i dess tillblivelse, framför allt som det i de turkiska folkens språk inte finns samma stöd för jordbruk som i de indoeuropeiska språken. De turkiska folken var hästskötande nomader fortfarande när de stiger in i historiens ljus, och hade ganska lite med organiserat jordbruk att göra, utöver småskaligt odlande av sånt som lätt kunde fraktas. De hade heller inte samma behov av en vagn som de indoeuropeisktalande folken.

Stridsvagnen, dragen av hästar, hade viss militär betydelse men då oftast genom att hövdingen stod i den i strid eller då han skulle tala till folket. Det var först med hettiterna och egyptierna på 1500-talet före vår tideräkning som de aktivt började användas aktivt i strid. Som synes kom stridsvagnen rätt tidigt till Norden. Den finns avbildad på insidan av Kiviksgraven, som är från tiden, mellan 1700-1100 fvt. 

Man ser på bilden ovan att det är främst handelsvägar som har använts vid spridandet av vagnen runtom i världen. Dessa handelsvägar gick dessutom i floddalar, längs med havskusterna och runtom de stora sjöarna, precis som idag. Av de arkeologiska spåren att döma är handelsvägarna riktigt gamla, ända tillbaka till de första jordbrukarnas tid och bortom deras tid till och med. Man ser också på bilden att Kaukasus inte är med i resonemanget. En stridsvagn kan inte manövreras så lätt i kuperad terräng och eventuell handel där en sån här vagn förekommit i området har således förekommit längs kusterna kring Svarta havet eller Kaspiska havet.

Jag skulle i avslutande vilja säga att jag tror att föregångare till de indoeuropeiska språken talats ganska länge i Europa och västra Asien, kanske så länge det funnits människor i den här trakten. De människor som enligt DNA-forskningen kom till Europa från Mellanöstern för kanske 15,000 år sen var enligt mitt sätt att se förlöparna till de som senare skulle föra de indoeuropeiska språken till Europa. Därför blev nog transitionen från ett språk till ett annat inte så stor.

Tack för mej för den här gången. Hoppas jag inte blev för långrandig. Väl mött en annan gång, i samma eller annat ämne.



"De rör sej som elefanter där uppe!"

Dags för lite djupare tankar, herr blogginnehavare!

Inte blogginnehavaren. Han ser inte så feminin ut i verkligheten.

 Under de sju år jag haft den här bloggen har det hänt många gånger att jag stannat upp för att tänka efter för att se hur jag har skrivit, vilka mina motiv har varit för att skriva som jag gjort, vad jag har haft för tankegångar vid ett visst tillfälle och så vidare. Mina motiv har hela tiden varit ädla, även om jag väldigt ofta varit naiv och/eller haft svårt att erkänna att jag haft fel. Jag erkänner numera mina fel och brister på kunskapsfronten, men har väldigt liten tolerans för andras fel och brister.

Jag har under hela mitt liv sett till att känna till det som är viktigt för mej att veta. Sån där korvstoppning som gör att man vinner tipsrundor och Vi i femman tappade jag lusten för när jag gick i just femman. Vad ska man kunna sånt för när ingen vill använda det man kan? Så i något självupptagen ton brukar jag säga "det jag inte vet är inte värt att veta". Min kunskapssamling handlar således mer om att veta saker som kan användas när någon efterfrågar det, inte annars. Tipsrundor går jag bara för motionen numera. Skulle jag svara rätt är det ingen bekräftelse, snarare en bonus.

Jag har upptäckt att jag är en ganska god skribent, och om jag bara har tålamodet att göra lite efterforskningar här och var skulle det nog gå att skriva längre inlägg, av samma typ som Tanja Bergkvist. Hon har en förmåga att spotta ur sej ord så att man får känslan av att hon går omkring med en roman i skallen varje dag. Det är kanske därför hon så sällan skriver på sin blogg, det kan ibland gå månader mellan inläggen. Hennes "romaner" måste nog genomgå en korrekturläsning innan hon sätter det på pränt. Intressant läsning är det dock, även om matematik aldrig varit min starka sida.

Det har blivit några såna långa från min sida med, då det har rört sej om mitt favoritämne, historia med lite arkeologi inbäddat. Ibland får jag en knäpp och skriver långa haranger om andra ämnen också, speciellt om jag känner för att få fram ett visst budskap. Religion, fotografi, politik och klimatfrågan kan ibland få mej att spy ur mej långa inlägg.

Jag får ofta stå oemotsagd. Om det beror på att jag är dålig på att göra reklam för mej själv, om folk undviker mej av olika skäl, om jag alltid har rätt eller om det är svårt att kommentera via Disqus vet jag inte, men det är sällan någon kommenterar det jag gör. Det funderar jag över då och då, men det är inget som gör mej sömnlös direkt. Jag står inte och faller med några få kommentarer. Det vore dock roligt att få nån form av respons.

Jag tänker inte göra några ändringar, bara fortsätta som förut. Om det är något jag är bra på så är det att fortsätta i samma spår. Så jag gör som tåget, fortsätter längs spåret. Om någon vill kommentera något stannar jag vid nästa station.



"Active kindness"

Miljökämpar jobbar för Putin

Putin och hans anhang vill behålla makten över sin gasexport till Europa och pengarna den genererar så ryska agenter hjälper miljöorganisationer som Greenpeace att protestera mot satsningarna på gasutvinning i Västeuropa. Det varnade NATOs ledare Anders Fogh Rasmussen för vid ett möte om hot mot Europas säkerhet. Är det så det fungerar inom miljökämpeområdet är jag glad att jag inte har engagerat mej i nån av dessa. Att protestera mot gas i Västeuropa samtidigt som man får hjälp av folk i Östeuropa att behålla sin gas är verkligen den mest perversa form av hyckleri jag hört och sett i miljöfrågan. Det är verkligen flum!

Till sist vill jag bara återge något som diskuterats på nätet i några dagar, en professor i statistik, Caleb Rossiter, fick sparken från sitt jobb efter att ha skrivit en artikel om att klimatfrågan är långt ifrån avgjord och att vetenskapen bakom klimatmodellerna är ytterst tveksam. Det är också hyckleri då universiteten ju ska stå för yttrandefrihet, även om åsikterna kan vara obehagliga. På tal om yttrandefrihet, i det tänkandet ingår även debattkunskaper, och för att debattera på ett sätt som ger alla rätten att yttra sej på lika villkor finns det ett antal regler. Det märks bland många klimatalarmister (varning, generaliserande och nedsättande beteckning från min sida!) att man inte vill debattera med meningsmotståndare på lika villkor...

Uppdatering ETT DYGN EFTER UNDERTECKNADS INLÄGG: Nu skriver Klimatupplysningen äntligen om att Ryssland hjälper miljöorganisationer att behålla sin gasexport. När ska de av miljöorganisationerna influerade medierna skriva om det? Kommer de nånsin att göra det?



"”frisches wetter in schweden”
sa tysken, frös ihjäl på midsommarafton."

Min favoritmusik: State Of Confusion

För den som inte känner till The Kinks så bra, för den som endast har hört hitlåtar som You Really Got Me, Come Dancing, Waterloo Sunset så är denna platta rena rama chocken. 1983 kom denna samhällskritiska och personkritiska platta, en fullständigt fantastisk platta där Ray Davies verkligen får till det, och bandet hänger på med full kraft. Och, för att poängtera det jag tidigare nämnde om chock, så är denna platta nog inget för den som bara är ute efter hitlåtar. Såvida denna någon inte börjar botanisera i själva plattan och då upptäcker en sak: plattan har två av Kinks största hits!

Just det, såväl Come Dancing och Don't Forget To Dance är med här. Musikaliskt sett pendlar plattan annars mellan hårdrock och den sortens pop Ray Davies är känd för att göra, Apeman och Days för att ta två exempel ur högen. Han låter här brodern Dave höja volymen på sin gitarr och till dessa toner gör sen Ray processen kort med såväl äktenskap (Labour Of Love) och valfriheten (Definite Maybe) som unga konservativa i Thatchers Storbritannien (Young Conservatives) och allting som finns omkring honom (State Of Confusion).

Come Dancing är en nästan självbiografisk låt, om hur han som liten såg en av sina systrar gå iväg på dans, för att sen göra sina föräldrar ledsna och sura när hon kom för sent. Han ger sin syster Rene ett lyckligt slut, något som inte skedde i verkligheten då hon dog av en hjärtattack 31 år gammal på dansgolvet. Don't Forget To Dance handlar också om en kvinna, en äldre kvinna som dansar med vem hon vill trots att hon egentligen inte längre "borde" dansa med yngre män. Denna låt blev ingen större framgång i hemlandet Storbritannien men blev desto större här i Norden.

Pendlandet mellan pop och hårdrock gör det nog lite svårt att hänga med om man inte är van vid Ray Davies sätt att arbeta. Hans musik beskriver nämligen på pricken det som förekommer i texterna. Är texten arg och/eller satirisk är också musiken aggressiv. Är texten sentimental och lite eftertänksam så är musiken lugn och melodisk. Det gör det svårt att peka ut någon speciell favorit, men jag finner ofta att om jag skulle presentera den här plattan för någon så är det Heart Of Gold som får bli presentationslåten. Det är en vacker låt om att växa upp som yngsta barnet i en familj, som sen får veta att det kommer ett till syskon i familjen.

Jag tenderar också att lyssna väldigt ofta på den elakaste låten av dom alla, Cliches Of The World (B Movie).  Den handlar om en man vars liv är trist och ensamt och han önskar innerligt att något ska hända i hans värld. Hela tiden beskriver musiken det hela på ett nedstämt och stenhårt vis, bara för att brytas drygt halvvägs in av Ian Gibbons och hans piano och syntar. En drömsekvens om utomjordingar bryts sen av hårdrocken och vardagens trista mediokra liv. Framgångarna är bara illusioner för denne man som bara blir argare och argare.

Plattan i sitt ursprungsutförande avslutas med röjarrocklåten Bernadette. En sån som Bernadette, med sina utsvävningar och sitt fladdrande liv, vill jag inte vara med alls. För några år sen gavs en special-CD ut med extralåtar. De känner jag inte till lika bra, men jag har inte direkt nåt emot dom. Tvärtom är jag förvånad att Long Distance inte var med på originalplattan. En trevlig poplåt som ger upphov till inre bilder om semester och långa stunder vid telefonen.

Dessutom borde den längre versionen av Don't Forget To Dance varit med, då den är skönare och ger en finare atmosfär. Once A Thief, en låt om hur samhället aldrig förlåter en person som en gång blivit dömd för ett brott, är också en låt som borde ha varit med. Sista låten, Noise, om oväsen (förvånad?) i vardagen och hur olika folk uppfattar musik borde också ha varit med.

Är du det minsta intresserad av The Kinks och hur de egentligen låter bortom de mest kända låtarna så är detta den perfekta plattan att börja med. Många av dagens pop- och rockartister verkar ha lyssnat på den här plattan, inte minst Oasis som verkar ha plagierat varenda låt på denna plattan för sin så kallade karriär. Men som nån sa, stöld är den bästa formen av smicker i musikvärlden.



"Ooh, Bernadette, you are so expensive
You've never done a day's work in your life
You've got no incentive, you've made a career
Out of punting off all of the men you've slept with
Ooh, Bernadette, you are so expensive"

Riktig midsommar

Den av myndigheterna utsedda midsommarperioden, den högst ovetenskapliga och rätt löjligt att de vågar peta så i den viktigaste helgen på året förresten, infaller snart. Den RIKTIGA midsommarperioden infaller som vanligt den 24 och 25 juni. Det heter midsommar för att det är mitt på året. Ordet sommar betyder nämligen halv, faktiskt. Ordet sommar är släkt med galliska soma-, grekiska hemi- och latinska semi-, vilka alla betyder halv. Det har med solens position att göra. Varje halvår den 25:e står solen över en av polerna och då är det sommar på det halvklotet. Nu är det alltså vår tur att ha sommar. Det infaller den 25:e juni varje år. Den når till denna position den 21:a juni, det så kallade sommarsolståndet.

Under fyra dagar kommer sen solen att vara på ungefär samma position innan den vänder och det sakta blir mörkare igen. Så upprepas det år efter år. Varför myndigheter och politiker anser sej stå ovanför vetenskapliga observationer vet inte jag. Jag firar midsommar den 24:e och 25:e varje år i alla fall...



"And the Colorado Rocky Mountain high, 
I've seen it raining fire in the sky.
The shadows from the starlight 

are softer than a lullaby.
Rocky Mountain high, Colorado. 
Rocky Mountain high."

Vi behöver ingen utbildning

Något krasst kan man faktiskt använda sej av den första raden i Pink Floyds låt "Another Brick In The Wall Part 2" för att beskriva det faktum att man egentligen bör ge upp alla försök att reformera skolorna. Det vi bör fråga oss är detta, vilken typ av undervisning ska vi ha i skolorna? Det mesta är ändå skåpmat eller propaganda. De politiska utspelen i frågan är bara spel för gallerierna och syftar bara till att lugna valboskapen, de gör inget ordentligt för eleverna. Vill man vara elak kan man säga att skolorna inte är till för att utbilda eleverna till goda medborgare i ett framtida samhälle. Skolorna är till för att hålla ungarna hemifrån och borta från gatorna, samt att hålla arbetslöshetssiffrorna nere.

Tänk efter själva från tiden i skolan, var det lärandet eller var det kamraterna som var viktigast? Var det böckerna eller samvaron som var viktigast? Att man tar sej ur skolan och kan nånting som vuxen beror inte på undervisningen, utan på livets egen skola är så mycket bättre. Det mesta jag kan inom en lång rad ämnen har jag lärt mej efter skoltiden. Nej, problemet är inte undervisningen. Problemet är hur undervisningen ser ut och kvaliteten på lärarna. Lärarna jag hade i skolan var det väldigt stor skillnad på. En del var kunniga och visste hur de skulle lära ut den kunskapen på ett sätt så att alla kände sej delaktiga. Andra var direkt ignoranta och visste vare sej hur man lärde ut eller hade tillräckliga kunskaper för att få vara lärare.

De senare var ofta dom som fortsatte i yrket. Varför kan man ju undra, då det borde ha framgått även för dom att de inte höll måttet som lärare - till slut. Men å andra sidan har vi ett helt parlament fullt med politiker där de flesta är urusla utan att de nån gång reflekterat över hur urusla de egentligen är. Samma sak med tjänstemän på diverse departement och myndigheter. För att inte tala om journalister och professionella tyckare. Att påtala deras tillkortakommanden har ingen som helst effekt. Inkompetenta människor stannar kvar på sin post enbart för att de gillar den makt de får och de influenser den posten ger.

De verkligt kompetenta hamnar till slut på universiteten eller blir utslagna. Jag vet, jag generaliserar å det grövsta nu. Men dessa exempel förekommer alltför ofta. Kompetens är för övrigt en relativ term. Allmän kompetens är ofta lika med att vara fullständigt inkompetent på vissa områden medan man är väldigt duktig på andra. Skillnaden här mot de genuint inkompetenta är att många vet om att de inte klarar av ett visst yrke. Jag själv, för att ta ett exempel ur högen, vet med mej att jag inte klarar av skolyrket. Man måste ha en kombination av entusiasmerande personlighet, tillräckligt vass ton och förmågan att lära ut. Jag är en föreläsare och en sådan kommer inte långt i skolans värld. Det behövs en propagandist.

Men, var det inte det jag klagade på i början, att det är bara var propaganda i skolan? Det är det som är kruxet. Vanlig skåpmat kan vilken insekt som helst lära ut i plugget. Det krävs en riktig propagandaapparat för att få eleverna att lyssna. Ungefär som den som sprider lögner om vindkraftens lov i alla medier. Det handlar om att få ut "rätt" budskap och då kvittar det vad det handlar om. Det viktiga är att eleverna inte frågar eller ifrågasätter. Det viktiga är att de ställer de "rätta" frågorna, såna frågor som inte stör makten. Att "tänka kritiskt" har i skolans värld blivit en klyscha inte ens värd namnet, för de tänker ju inte kritiskt. De bara kritiserar och det är en helt annan sak.

Jag har gett upp rörande skolan. Det viktiga är inte längre utbildningen, den är ändå inget att ha, det viktiga är att skolan ger grunderna för att verkligen lära sej nåt som vuxen. Låt skåpmaten vara kvar, låt de inkompetenta vara kvar men ge eleverna en chans att lära sej nåt på egen hand. Inte alla klarar av det, det finns såna som behöver bli visade steg för steg, men eftersom vi alla är i högsta grad olika personligheter med individuella drag borde vi få en undervisning som är anpassad efter var och en. Nu är det löpande bandet som gäller, alla delar ska passa in på samma platser överallt. Det är robotar man vill ha. Men varifrån ska vi rekrytera nästa generations snylt..., förlåt, politiker och tjänstemän om man gör skolan till en plats där det är fult att ifrågasätta?

Det sista jag vill säga nu är detta: Skolan har alla åsikter om, och det finns inga klara lösningar på problemen, men så mycket vet jag, om vi ska bli av med många administrativa problem bör vi föra tillbaka skolan till staten, med privata alternativ för dom som hellre vill ha det. Det rådande systemet, med kommunal skola och friskolor har aldrig funkat. Man ska vara bra blind om man tror att det är regeringens, invandrarnas, bögarnas eller någon annans fel. Vi alla bär lika stor skuldbörda här. Vi har den skola vi förtjänar, därför att vi aldrig säger ifrån. Vi har aldrig fått lära oss det, vare sej hemma eller i skolan...



"Det tog väl fem minuter för mig att bestämma att ingen ska tro att de kan bestämma vad vi tycker"

Min favoritmusik: Rockin' All Over The World

Den här plattan är svensk. Den är nämligen inspelad i Studio Bohus i Kungälv, strax norr om Göteborg. Det var bland annat av ekonomiska skäl man valde att spela in utanför Storbritannien. När man spelade in skivan var det sensommar i Sverige och året var 1977. För den som regelbundet besöker bloggen Katastrofala Omslag kan det vara värt att veta att året 1977 kallas för skammens år, emedan så många skivor detta år har riktigt hemska omslag. Riktigt så illa ställt är det inte med detta omslag, även om det är väldigt klyschigt upplagt med en del av jordskivan synlig mot en svart bakgrund, i kombination med datorutskriven text längst ner och en ganska spretig skrivstil för gruppnamnet.

Spretande är också ordet för musiken. Det är mer omväxlande musik än tidigare plattor. Här samsas den vanliga boogierocken med de för Quo typiska inslagen av blues och countryrock, men det som är nytt är att ren country och pop också hörs. Under ledning av inhyrde producenten Pip Williams gör Quo faktiskt en fräsch och fin platta, om än aningen för polerad på vissa ställen. Det faktum att den är så här polerad har fått många av gruppens fans att kritisera den för att ha en för mjuk ljudbild. Jag kan sätta på den här plattan för att bara ge den en genomkörare och jag tycker om den faktiskt, trots att den är polerad och tvättad så att det bara ibland låter som Status Quo.

Det finns tolv låtar här, ganska korta allihop men sammantaget blir det ca 50 minuter. Titelspåret är förstås väldigt känt. Det är skrivet av John Fogerty till hans debutsoloalbum från 1975. Rick Parfitt hörde den på radion en gång och ville ha den inspelad till skivan. Han fick sin önskan uppfylld till denna plattan, även om bandet ville spela in sina egna alster först. Bästa låtarna är följaktligen deras egna låtar, framför allt Rocker's Rollin', Hold You Back, Who Am I och Dirty Water. Nåja, Who Am I är skriven av Pip Williams och en kompis till honom, men skriven för grupper som Status Quo.

På tal om att göra andras låtar. Skådisen och sångaren Mike Berry gjorde 1978 en version av Hard Time, som inleder denna platta. Jämför hans version:

med Status Quos original:

Kanske Status Quo borde ha gjort den version Mike Berry gjorde för då hade låten inte låtit så tam som den gör från och till. Hela plattan är inte tam, men den ryter inte till som de andra plattorna har gjort. Den ropar istället, med en relativt vek röst. Men "rösten" är bra, inte tal om nåt annat. Det är en trivsam rockplatta som förtjänar en och annan lyssnarstund.



"You've been looking like a low down 
liquor drinking money grabber
I don't wanna see you looking this way
It's a crime the way you're carrying on
You'll keep it up till you're too far gone"

Barn av vår tid

Nej, jag tänker inte recensera Nationalteaterns rockskiva från 1977, även om stora delar av dess budskap passar in, såväl på mitt inläggs natur som på vår samtid. Jag tänker istället prata om rasism, riktig rasism, det som handlar om uppfattningen att man hör till en gruppering med människor som är förmer än andra, baserat främst på utseendet och/eller kulturell utveckling. Under 1800-talet var alla i stort sett det, inklusive Abraham Lincoln och Fredrika Bremer, för att bara nämna några som idag anses som hjältar i kampen för mänsklig fred och frihet.

Att de var emot slaveriet är en annan sak, som inte har med saken att göra. Att tycka att en grupp människor är underlägsen en annan behöver inte betyda att man vill ha dessa underlägsna som fångar och slavar. Såväl Lincoln som Bremer ville att de svarta skulle återbördas till Afrika. Liberia grundades på detta på denna tanke och var i början en succé. Att det senare spårade ur är inte Lincolns eller någon annan amerikansk politikers fel, utan helt enkelt så att den mänskliga naturen innehåller element som gör att vissa vill bestämma över andra.

Tro inte att vi är bättre i vår tid. Det är inbyggt att tycka att man själv och de sina är förmer än andra. En fullt naturlig känsla, en bieffekt av samhörigheten. Det är när man agerar utifrån denna känsla och drar nytta av den på andra gruppers bekostnad som det blir fel. Ett perverst, riktigt snuskigt sjukt exempel på hur fel rasismen slår när man har ett sånt synsätt är Belgiens behandling av Kongo. Rättare sagt, kung Leopold II som personligen lät sitt folk köra med folken i detta land hur som helst. Mellan 2 och 15 miljoner människor dog som en följd av Leopolds personliga engagemang i Kongo.

På samma sätt är inbördeskriget i Rwanda 1994 en rasistisk aktion, när hutuer grymt mördade tutsier för att de förra ansåg sej vara förmer än de senare. En syn som de hade ärvt från just belgare, engelsmän och tyskar. Det är bara vi som inte ser den rasistiska dimensionen här. Vi är så upptagna av att se oss själva som rasister att vi inte ser att andra också är det. Det var rasismen som fick japanerna att uppföra sej som de gjorde under åren 1900-1945, stärkta först av det lyckade kriget mot Ryssland åren 1904-05, följt av annekteringen av Korea, samt det riktiga startandet av Andra världskriget 1931 då man trots stora protester anföll Kina.

Det var rasismen som fick Pakistan att se Östpakistan som sitt lydrike. Att de i denna del inte ville tillhöra Pakistan utan ville ha en egen stat tog pakistanierna som styrde ingen hänsyn till. Det skulle krävas ett inbördeskrig, en mastodontorkan år 1971 som tog en miljon människors liv samt en hungersnöd innan folket i Pakistan fattade att folket i öst ville ha en egen nation, en nation som föddes senare samma år som orkanen, nämligen Bangladesh.

Nu kanske någon invänder att jag letar igenom historien efter historier som passar in på beskrivningen av hur rasismen ser ut enligt mina ögon, men för mej är rasism en fråga om herravälde med folk som tar makten över såna de ser ner på och är grogrunden för fascism. Rasism behöver inte nödvändigtvis vara en fråga om hudfärg. Det kan lika gärna vara en annan kulturell yttring. Ordet ras betyder allra tidigast folkslag och syftar på att någon hör till ett annat folk. Någon mer betydelse lades inte in i ordet. Det var folk under 1700-talet som började använda ordet mer aktivt och följande sekels människor tog fasta på ordet och började dela in människor i raser efter deras hudfärg och generella utseende.

Rasismen föddes alltså ur frenologin och dess sätt att se på hur våra skallar är formade. En viss typ av skalle hade bildats hos vissa folkslag, resonerade man. De utgick ifrån vad de kunde se hos folk och formade följaktligen teorier baserade på dessa skallar. De hade ju inte tillgång till DNA och kunde således inte förstå att skallarna var en produkt av yttre och inre förhållanden, inte för att de hörde till ett visst folk.

På tal om DNA, försäkringsbolagens hantering av de genetiska rönen det senaste decenniet är på gränsen till fascism och rasism i vissa lägen. Att neka folk försäkringar bara för att de har vissa gener aktiverade i sina kroppar och som potentiellt kan leda till ärftliga sjukdomar och cancerformer är mer åt nazisternas hantering av sjuka och dementa än något annat.

Är då allt herravälde att betrakta som rasism? Nej, absolut inte. Rasism är som sagt ett synsätt som går ut på att folk med en annan kultur eller andra faktorer som gör vissa människor främmande är mindre värda. Att skapa herravälde över sitt eget folk är bara herravälde, inget annat. Att skapa herravälde över sitt eget folk för att trakassera och tortera dom är diktatur. Att skapa herravälde över andra folk och behandla dom som skit är förkastligt. Att ha herravälde över andra folk och konstant säga till dom att de är mindre värda på grund av deras kulturella utveckling, hudfärg eller helt enkelt för att man tycker de är mindre värda, det är rasism...




"Welcome back my friends
to the show that never ends"

Min favoritmusik: Demons And Wizards

Roger Dean är en legendar i skivomslagens historia och som konstnär har hans målningar. Hans design finns på många omslag, framför allt Yes (han designade även Yes logotyp), och Uriah Heep. Det är Uriah Heeps album Demons And Wizards från 1972 som ska behandlas här. Denna platta kan ses som Heeps svar på Deep Purples plattor In Rock och Fireball, och personligen håller jag Demons högre än någon av dom plattorna.

Jag vet inte om Roger Dean trodde att plattan han gjorde ett omslag till skulle vara en konceptplatta, för här finns lite av allt som varenda låt på plattan handlar om. Här finns en trollkarl (The Wizard), ett okänt landskap som nog bara finns i fantasivärlden (Circle Of Hands), trollkarlen ser lite demonisk och han är mångfärgad (Rainbow Demon), en tidlös vandring (Traveller In Time) på ett underligt område som kan tolkas i många olika riktningar (Paradise) och kanske kastar trollkarlen en förbannelse eller annan formel över marken (The Spell). Han lever livet (Easy Livin´) och är något av en poet (Poet's Justice) och vill att livet ska fortsätta likadant (All My Life).

Musiken och texterna är lika färgglada och roliga att lyssna på som omslaget är att se på, även om sångaren David Byron är lite väl teatralisk ibland. Han låter stundtals mer som en operettestradör än en rocksångare. Som tur är har han främste låtskrivaren och organisten Ken Hensley vid sin sida som vet hur han ska tygla den vilde sångaren. Än så länge kan han det, men om bara några år ska Byrons drickande bli okontrollerbart. Mick Box gitarrspel är felfritt som alltid och nykomlingarna Lee Kerslake (trummor) och Gary Thain (bas) sköter sej väldigt väl.

Det ska tilläggas att första låten, The Wizard, är skriven av Ken Hensley i samarbete med basisten och sångaren Mark Clarke, som var medlem i Uriah Heep någon månad innan han nappade på ett erbjudande att gå med i Jon Hisemans projekt Tempest. Clarkes avhopp beredde vägen för Gary Thain, en nyzeeländare som prövade lyckan i Storbritannien.

Detta är mitt favoritalbum med Uriah Heep och det är så jämnt och så bra spelat att det är med på min topptiolista. Musikmässigt är det progressiv rock ovanpå ett lager med hårdrock och vanlig rock'n'roll. Eftersom jag älskar slide gitarr är dess förekomst i All My Life ett välkommet tillskott.

Inte nog med att detta är Uriah Heeps bästa platta, det är också den perfekta början för den som är nyfiken på gruppen och dess musik. Välkommen in i en underbar musikvärld!



"There rides the Rainbow Demon
On his horse of crimson fire
Black shadows are following closely
On the heels of his desire"

En liten seger för vett, sans och förnuft

Det blir ingen TV-avgift för datorer. Det har Högsta förvaltningsdomstolen fastslagit i en dom idag. Följande saker konkluderar jag från detta:

1) En dator är ingen TV-mottagare och kommer aldrig att vara det, så länge ingen sådan mojäng byggs in i den.

2) Det går att lita på de högsta instanserna inom rättsväsendet, de som är fria från politisk interferens.

3) Radiotjänst är gnidiga rackare. De tänker inte återbetala de pengar som man fått in under perioden man hade TV-avgift för datorer och mobiltelefoner. Vi får väl se hur det blir med den saken, om folk nu kommer med stämningar.

Samtidigt konstaterar maktens egen lilla kelgris, Sten Heckscher, kommit fram till att datalagringslagen inte strider mot EU-rätten. Det är inte så man direkt blir förvånad. Heckscher har länge varit en politisk vindflöjel som alltid följt med som en snäll hund när husse (staten alltså!) vill gå i en viss riktning.

Var är vettet och sansen i fråga om datalagringen? Varför ska man utgå ifrån att alla är skurkar? Är det inte bättre att lära våra poliser att tänka utanför det kvadrilaterala parallellogrammet, som engelskspråkiga personer med utbildning säger? Vi säger vanligen att tänka utanför ramarna på svenska. Tur då att Högsta förvaltningsdomstolen gjorde det vad gäller TV-avgiften. Nu får vi se vad EU tycker om utlåtandet om datalagringen.



"Tack för denna vecka!"

13 (repris)

Så här skrev jag 13 september 2013:

Sen många hundra år tillbaka har talet 13 varit ett tecken på otur i stora delar av Europa. Framför allt är det väl det faktum att en bland vanligt folk populär rörelse, Tempelherreorden, slogs i spillror fredagen den 13 oktober 1307 då Filip IV av Frankrike såg till att göra sej av med alla sina skulder genom att genomföra en landsomfattande räd mot tempelriddarnas slott runtom i landet. Det finns fler exempel på händelser genom historien som utspelat sej detta datum, men just den här räden är det jag kommer ihåg mest.

Genom tiderna har filmer, böcker, låtar och tidningsartiklar om fredagen den trettonde skapats med blandat resultat. Mycket blandat resultat. Därför är det humoristiskt att se vilka slumpens skördar kan bli på en sån här dag. Humorn är vår bästa väg bort från skrockens värld. Dessutom, 13 är bara en siffra som alla andra. Talmystik och andra knasiga sammanträffanden är sånt vi ska förpassa till sagornas värld. Sånt vi skrämmer barnen med innan de somnar. Men för rationella individer är detta inget att bry sej om, annat än som kuriosa.


Till sist, varför inte hjälpa Barack Obama starta tredje världskriget?

Så här skrev jag fredagen den 13 maj 2011:


Natten till fredagen den 13:e oktober 1307 öppnade ett antal betrodda runtom i Frankrike de kuvert de fått av kung Filip IV en månad tidigare. I brevet de alla hade fått fanns instruktioner hur man skulle gå till väga för att få stopp på Tempelorden, den riddarorden som tidigare hade hållit Det heliga landet för kristenhetens räkning men som efter stora problem att utföra denna uppgift dragit sej tillbaka och från mitten av 1200-talet mer hållit på med pengar. Och det var just pengar som var orsaken till att man nu den här morgonen gick till fullskaligt militärt anfall mot tempelriddarna. Filip IV var skyldig Tempelorden pengar, MYCKET pengar. För att slippa behöva betala såg han till att gå till anfall och när razzian var över kunde man fabricera en mängd hädelseanklagelser, framför allt mot Tempelordens stormästare Jacques de Molay, som kungen specifikt ogillade rent personligen. Sju år efter razzian brändes de Molay på bål. Stormästaren förbannade kungen från bålet och sade att denne skulle få stå till svars inför gud inom ett år. Mycket riktigt, kungen dog inom ett år.

Datumet fredagen den 13:e satte sej i huvudet på folk och genom seklerna blev sen detta så småningom kopplat till talet 13 som redan långt innan razzian sågs som oturstalet nummer ett. Från och med 1800-talet är det belagt att fredagen den 13:e är otursdagen närhelst den förekommer.

Idag har undertecknad drabbats av detta, på sätt och vis. Först började Blogger, som jag har min blogg hos, krångla så gårdagens inlägg försvann. Vi får se om det återkommer. Som om inte det räckte fick jag inte tag i den mat jag ville ha för det norpades mitt framför ögonen på mej.

Jag tror förstås inte på sånt skrock utan det är en ren slump att sånt händer just idag. Det man kan undra är varför sånt skrock uppkommit från början. Har det med hjärnans önskan att bilda mönster ur kaos? Skulle vara intressant att få veta om så är fallet.


---------------
Förutom att det är kul att se vad jag skrivit så är det intressant att se hur beroende av tal vi fortfarande är. Jag tror inte vi kommer ifrån det, hur välutvecklade vi än blir. I vilket fall, ha en trevlig fredag!







"I'd rather take a stand
than get shot in the back "

Religiösa dumheter

De dumheter jag skrev om i mitt inlägg härom veckan bleknar bredvid detta: En så kallad mirakelpastor skulle ha uppträtt med sin show i en skolaula i Jönköping, men kommunen säger stopp. Det är nåt som är väldigt fel när människor som kallar sej helbrägdagörare genomför såna här shower, och folk tror på dom. Kan det vara så enkelt att folk behöver att ty sej till? Tröttsamt är det i alla fall att både se och höra dessa . Det är bättre att gå på en rockkonsert eller ett föredrag om politik, historia eller ekonomi och ger egentligen mer, om man är normalt funtad vill säga.

Killen i den här videon ä definitivt inte normal. Är det sånt den där mirakelpastorn sysslar med så fattar jag inte hur folket inom Jönköpings kommun först kunde boka honom för en show. Som tur är fattade man galoppen och avstyrde det hela. Men istället flyttade man showen till Älmhult, i en lokal som innehas av nåt som kallas International Church. Stackars Älmhult!

På tal om religiösa dumheter, vad sägs om idiotin som nu sker i Irak? 



"Ett och ett är två
men blir tre
när vi blir ett"

Vetenskapshörnan: Intressanta rön om människans historia

Slag på käften och bönders DNA är i blickfånget just nu. Speciellt om man är intresserad av människans historia. Våra äldsta upprättgående förfäder, Australopithecus Afarensis är en av dessa, tycks ha varit ganska våldsamma mot varandra, om man får tro de senaste rönen. Att gå upprätt innebär ju att frambenen blir till armar och händer, som blir fria att göra mer saker med dessa extremiteter. Såna saker som att puckla på varandra med knytnävarna. Därför utvecklades käkarna till att bli bredare och mer flexibla.

Detta är en tanke så god som någon. Fortfarande är våra käkar ganska breda och flexibla, jämfört med många människoapor. Därmed inte sagt att vi nu ska ut och slå hej vilt, även om det finns dom som skulle behöva sej en omgång.

DNA-analyser har utförts på bönderna i nuvarande Syrien med omkringliggande länder för första gången (trots krig har detta alltså gått att utföra!) och frågeställningen har varit att ta reda på varifrån de som först brukade jorden här kom. Det verkar nu ganska klart att de sen spred sin idé utöver världen omkring dom för ca 10,000 år sen, för deras tekniker och DNA finns på Cypern, norröver i Turkiet, söderut i dagens Israel och Palestina samt österut i Mesopotamien.

Från Cypern och andra öar i Medelhavet spreds sen jordbrukstekniken över Europa. Den nådde Norden för ca 6000 år sen. Vi är till stora delar ättlingar till dessa jordbrukare. Jag ser fram emot fler rön i båda dessa områden. Hur många av de första jordbrukarnas ättlingar finns här uppe i Norden, är en fråga jag skulle vilja ha besvarad. Det kommer kanske ett svar på den frågan nån gång i framtiden.



"Vad det blåser i köket"

Nytt på klimatdebattfronten

Glaciärerna världen över minskar inte för att världen värms. De minskar för att det finns för lite väta i luften i de områden där glaciärerna finns samt att många glaciärer finns direkt ovanför vulkaner som är synnerligen aktiva. Det förklarar ändå inte att Antarktis isar växer och breder ut sej, vilket faktiskt är två olika saker.

Isbjörnarna är fler än nånsin och många inom miljökämpeverksamheten har överdrivit hotet medvetet för att kunna vilseleda allmänheten. Man har till och med fått en forskare att gå ut med detta överdrivna hot mot isbjörnarna för att kunna visa på att den behöver skydd, inte mot jägare utan mot isarna som smälter (vilket de inte gör).

Det verkar som om dessa människor inom klimatskrämmarskrået, och många med dom, tror att isbjörnarna bor på packisen allra längst i norr. Men de bor längs kusterna i Canada och Grönland för att också simma långa sträckor till Svalbard och andra öar i norr. Något boende i packisen existerar inte.

Dessa två saker har diskuterats överallt på nätet förut och ingen del av svensk media kommer att ta upp någondera. Skrämmande egentligen att de som styr klimatfrågan inte vill ta del av saker som faktiskt borde innebära att man inte behöver bekymra sej om till exempel isbjörnarnas framtid. Visst, isbjörnen har redan "friskförklarats", men att man medvetet ska ha hittat på hotet kommer inte att dyka upp i TV, radio eller tidningarna. Det tillåter aldrig Världsnaturfonden eller Greenpeace...



"We'll be in touch"

Min favortimusik: Whatever You Want

I Sverige är väl Whatever You Want, vid sidan om Rockin' All Over The World, den mest kända låt Status Quo har gjort. Den är titelspåret till det album grabbarna gjorde 1979 och öppnar också den plattan. Som alltid med Status Quo är det boogierocken som dominerar, med influenser från både country och pop. Men denna gång verkar det som om journalisternas kategorisering av bandet som begränsat till tre ackord har börjat irritera bandmedlemmarna.

Alan Lancasters Who Asked You, Rossis och Parfitts gemensamma Breaking Away och Parfitts egen Living On An Island vittnar alla om de problem bandmedlemmarna tyckte sej utsatta för. Första låten handlar om journalisterna och andra kritiker som ogillar bandets musik, den andra låten om hur oaktsamma bandets medlemmar varit med pengar på allehanda ting och hur de känner sej alienerade ibland från sina familjer. Den tredje låten handlar om den självvalda exilen de olika medlemmarna levde i eftersom skatterna på kulturskapande vid denna tid åt upp mycket av det de tjänade in.

Det där med tre ackord är nåt som har förföljt dom genom åren, det har gett dom smeknamnet Frantic Four, emedan de tycks spela samma sorts ackord hela tiden. Att de varierar dessa ackord mer än många andra band är det ingen som brytt sej om. Skulle till exempel Come Rock With Me vara nära besläktad med Shady Lady? Skulle inte tro det, för den förstnämnda är stentuff boogierock i samma stil som Foghat och Kiss, medan den andra är countrybetonad rock'n'roll. De har inte ens samma ackordföljder, inte ens melodierna följer samma mönster.

Detta är en skön platta med många bra låtar som håller en hög och jämn kvalitet. Det märks att Pip Williams (han har även producerat många av The Moody Blues plattor och arrangerat Carl Douglas diskohit Kung Fu Fighting!) har fått pli på grabbarna för de spelar mer organiserat nu. Plattan före var mer ett sorts uppror mot Williams superorganiserade Rockin' All Over the World-platta. Andy Bown börjar känna sej hemma i bandet också, vilket märks på hans kompositionsbidrag. För dom som undrar hur Andy Bown lät vid samma tid som han gjorde boogierock med Status Quo, lyssna på detta.

För den som är nyfiken på Status Quo och vill höra mer än bara singlarna som då och då spelas är detta den perfekta instegsplattan. Det är precis i brytningsperioden mellan det hårda 70-talet och det mjukare 80-talet, då mer countrypop-betonade melodier blev vanligare i deras musik. Men än så länge dominerar den rena boogierocken.

Till sist, vad tror ni alla människorna på omslaget tittar på? Jo, en pingvin i strumpebandshållare!



"Riding on a high
Riding so high now I'm leaving
Am I running far from my own fears
I'm never facing up
I never face up to the reasons
And never showing any of my tears
Cos I
Leave out the back way
Not the way that I came in
Because it seems like the logical way, at the time"

Dagens klimatdravel

När man trodde att de allra värsta klimatdumheterna var borta så dyker de upp, lagom till 70-årsminnet av diverse händelser från Andra världskriget. Nu i form av klimatförändringar som hotar massgravar. Det är de styrande i den polynesiska staten Marshallöarna som har gått på myten om den globala uppvärmningen skapad av vår verksamhet och nu menar de att tidvattenströmmar ska ha orsakats av dessa klimatförändringar. Hallå, har ni inte hört talas om erosion?

Marshallöarna är atoller, rester av vulkanöar kring vilka koraller byggt upp stora rev. När sen vulkanerna har sjunkit ner av sin egen tyngd samt eroderats ner av vind och vatten har korallreven blivit kvar. De flyter på havet till viss del, men stora delar är ju förankrade i resterna av vulkanen undertill så det blir oundvikligen att vattnet tär på korallrevet, så kallad erosion. Sånt är inte kopplat till någon form av klimatförändring, mänskligt skapad eller på annat vis. Det bara händer för att tidvatten eroderar mer.

Det har skrivits så mycket dravel om klimatförändringar de senaste åren att jag börjar undra om inte vissa journalister och politiker driver med oss. De har fattat att pengar finns att tjäna, makt finns att inhösta, samt prestige, på denna hysteri och spelar med, enbart för att få tillgång till nåt eller flera av dessa saker. Nåt riktigt engagemang finns förstås inte, bara att spela med. Vi som vågar säga emot, det är vi som blir förlöjligade eller åsidosatta. Men jag tror inte klimathysterin håller i sej så länge till.

Den har redan blivit ifrågasatt bland många politiker. En hel del journalister skriver kritiskt om klimatet nu också. Kanske även proffstyckarna byter sida om tillräckligt många av dom som går i deras ledband gör det. Vi får helt enkelt se framtiden an. Men när detta sker vet ingen. Andra "stora" frågor har sopats under mattan i all tysthet. Ingen kommer att vilja erkänna öppet att han/hon har haft fel...



"This garden universe vibrates complete.
Some we get a sound so sweet.
Vibrations reach on up to become light,
And then thru gamma, out of sight.

Between the eyes and ears there lay,
The sounds of colour and the light of a sigh.
And to hear the sun, what a thing to believe.
But it's all around if we could but perceive.
To know ultra-violet, infra-red and X-rays,
Beauty to find in so many ways.

Two notes of the chord, that's our fluoroscope.
But to reach the chord is our lifes hope.
And to name the chord is important to some.
So they give a word, and the word is OM. "

När är man "för vit"?

En liten skola med 68 elever på engelska vischan har bedömts vara för vit, det vill säga att det är för få elever med ickeengelskt ursprung i den skolan. Så nu vill en organisation vid namn Ofsted att elever från den skolan ska göra ett studiebesök i London på en skola där tre fjärdedelar av eleverna är av ickeengelskt ursprung. Politisk korrekthet i sin prydno, eller? Jag säger så här: Idén är god och den kanske, kanske inte, funkar. Det som irriterar mej mest är att skolan vill att elevernas föräldrar ska betala för resan till London, bara för att hälsa på elever på en skola i storstaden.

Vad som skulle vara bättre vore om eleverna vid den blandade skolan i London åkte ut och hälsade på landsbygdsskolan. För de om några vet inget om det riktiga landet omkring dom. Dessa barn behöver se nåt annat än städerna omkring sej. Det kallar jag äkta assimilering och riktig multikultur. För det handlar inte om varifrån folk kommer eller vilken hudfärg man har, det handlar egentligen om städer kontra landsbygd. De vita är de som bara sitter inomhus i storstäderna hela tiden för de får sällan se solen. Smogen och de stora husen gör sitt till för att förstöra de chanserna.

Så vill barn av annat ursprung än det land de lever i vill bli en del av detta land bör de fara ut i landet och se sej omkring. Då får också de boende på landsbygden chansen att se människor från storstäderna. Jag ser staden mot landsbygden som ett större problem än att det kommer folk från andra länder. Det är en vi mot dom-attityd som funnits länge och bara växer i takt med att städerna får fler invånare. Att vi får fler från andra länder har i sammanhanget ingen betydelse. Problemet är att så många hamnar i städerna och blir "vita". De borde som sagt besöka landsbygden, inte tvärtom.

Så när är man för "vit"? När man bor i en stad och lever skyddat stadsliv. Dags att spela lite Black Country Woman kanske? Som avslutning på detta inlägg åtminstone...

"Crazy something normal"

Astronomihörnan: 11 miljarder år gamla planeter hittade

I konstellationen Målaren, synlig endast på södra halvklotet, finns en stjärna som kallas Kapteyns stjärna. Denna stjärna befinner just nu ca 13 ljusår bort från oss. Den upptäcktes av den nederländske astronomen Jacobus Kapteyn 1898 och har befunnits vara ca 11 miljarder år gammal, baserat på dess gasinnehåll. Kring denna röda dvärgstjärna, som är en fjärdedel så stor som vår sol i både massa och diameter, har man nu hittat två planeter som cirklar tillräckligt nära för att komma ifråga om eventuellt liv. Speciellt den inre av de två planeterna, Kapteyn B, är tillräckligt nära för att vara inom Guldlockszonen, den zon vår planet befinner sej i då den cirklar runt solen och som är perfekt för flytande vatten och följaktligen liv.

Denna stjärna har redan varit föremål för science fiction-böcker och noveller, men den nya upptäckten har nu fått till följd att en ny berättelse skrivits om en död civilisation på Kapteyn b. Vem vad vi hittar vid en mer noggrann undersökning av planeten?

Kapteyn b cirklar kring sin stjärna i en datoranimerad målning. Bild från PHL/UPR Arecibo/Aladin Sky Atlas.

"I never knew there were so many different ways to say goodbye"

Min favoritmusik: Fool For The City

Fool For The City är Foghats mest kända och mest framgångsrika album, och förmodligen det enda som möjligen har hittat till Sveriges kuster. Det kom 1975 och det första albumet utan Tony Stevens. Producenten från plattan före, Nick Jameson, steg då in i studion och hjälpte till med basspelet. Det jag måste säga innan jag kommer in på plattans stora låtar är att en av låtarna, My Babe, är en gammal The Righteous Brothers-låt från tiden innan de blev stora och gjorde smörpop. Då var det blues som gällde och i Foghats version blir låten en riktig käftsmäll. Den som lyckas lyssna sej igenom hela låten utan att digga till den ska få en Ako-kola av mej per post.

Den stora låten här, och deras största hit, är Slow Ride, en låt som faktiskt spelas på svensk radio då och då trots att den spelades in i USA och var riktad enbart till den amerikanska marknaden då bandet inte lyckats i sitt hemland (det såg Status Quo och andra liknande band till). Tvärtemot låttiteln är detta en ganska snabb låt som stretar på i över åtta minuter och mot slutet blir allt snabbare.

I övrigt är Fool For The City en genial platta, deras bästa, och Dave Peverett är i högform, såväl låtskrivarmässigt som sångmässigt. Rod Price kallas här The Bootle, syftandes på hans slide som är fenomenal på denna platta. Trummisen Roger Earl spelar en dubbelroll här, emedan det är han som pryder skivans omslag som mannen som fiskar ur en gatubrunn i New York. Skivans omslag och en kortare diskussion kring det finns att beskåda i den här artikeln, där också andra artisters omslag diskuteras.

Sju låtar finns på denna platta och de är nästan lika bra allihop. Den enda jag inte riktigt kan med är Take It Or Leave It, ett sorts försök att tilltala alla som gillar lite lugnare låtar. Den är inte dålig, den passar bara inte riktigt in här bland de andra låtarna, som är raka rör allihop. En favorit för mej är en dundersköna versionen av en gammal bluesklassiker av Robert Johnson, Terraplane Blues, vilket på ytan verkar vara en låt om en bil, men egentligen är hela låten en omskrivning för huvudpersonens behov av sexuella relationer och avundsjuka när någon annan "kör" bilen.

I övrigt kan titelspåret nämnas, en snabb rocklåt om livet i New York (på sätt och vis), Save Your Loving (For Me) och Drive Me Home, båda snabba boogierocklåtar som skulle passa på vilken annan rockplatta som helst från tiden. För den som vill ha en rock'n'roll-upplevelse är detta en perfekt platta. Ni behöver inte tacka mej, bara lyssna på plattan.



"Breathin' all the clean air, sittin' in the sun,
When I get my train fare, I'll get up and run.
I'm ready for the city, air pollution here I come!"

Ett Sverige som kanske aldrig funnits

Jag läser en krönika i DN, skriven av en utlandsfödd svensk, om ett välfärdssamhälle som monterats ner bit för bit. Krönikören klagar på att allt privatiserats vilket lett till att samhället störts och förstörts. Jag vill vända lite på det resonemanget och säger som så att hade det privata alternativet fått leva kvar när Folkhemmet byggdes hade vi inte haft den situationen vi har idag. Socialdemokraternas folkhem var visserligen uppbyggt på en tanke om välvilja, men man missade det privata alternativet. Visst fanns det privata företag som utförde samma saker som staten och landstingen gjorde, men de marginaliserades och räknades inte med då välfärdsstaten byggdes.

Sverige som drömland har nog aldrig funnits, precis som alla andra drömländer. Folkhemmet byggdes i en tid, strax före andra världskriget, då landet i alla fall var på väg uppåt rent utvecklingsmässigt och standarden också. När sen det allmänna samhällsklimatet ändrades 30 år senare befanns den modellen vara utdaterad så man försökte med miljonprogrammet, alla dessa hus som visserligen gav bostäder åt många vilket är bra, men i realiteten var det konstgjord andning. Det ekonomiska läget blev allt sämre, som en följd av oljekrisen på 1970-talet. I det läget, sent 1980-tal, försökte man privatisera eller lägga ut vissa saker på kommuner och landsting för att spara pengar. Som anglosaxiska människor säger: för lite och för sent.

Att reagera mot ekonomiska förändringar, bra som dåliga, genom att antingen privatisera eller förstatliga är alltid av ondo och tyder på kortsiktigt tänkande. Man ska alltid låta marknaden sköta sej själv och från statligt håll bara gripa in för att hjälpa till, inget annat. Det betyder dock inte att staten inte får ha egen verksamhet som konkurrerar med det privata, tvärtom. Det statliga och det privata ska alltid ha en vänlig konkurrenssituation visavi varandra. Krönikören har rätt i att vi har monterat ner välfärdssamhället men det beror på att Folkhemmet skapade en chimär, en skugga av något som kanske aldrig existerat, nämligen ett hållbart samhälle...



"Don't cry because it's over, smile because it happened"

Provtrötta elever

Jag visste väl att det inte var så illa ställt som media ville få det att se ut som!

Skämt åsido, jag är tämligen säker på att det mycket riktigt handlar om trötthet när eleverna presterade så dåligt på det så kallade PISA-provet. Vi är en nation som älskar prov. Själv hatade jag alla proven i skolan. De visar inte vad man kan totalt, utan enbart vad man lärt sej för stunden. Inget av det jag pluggat inför ett prov sitter kvar i skallen. Allt jag lärt mej har kommit via genuint intresse för ett visst ämne. Jag kan inte tvinga in kunskap i skallen.

De som tror att prov visar på hur duktiga eller dåliga elever är har för stor tillförsikt till den sortens kortsiktiga system. De hyser också för stor tilltro till statistik om de med hjälp av proven kan säga att en viss landsända eller ett visst land är bättre eller sämre. Jag är tämligen säker på att alla proven spelar en viss roll i att många känner sej trötta på skolan. För egen del kommer jag ihåg från skolan att jag aldrig kände tillfredsställelse med alla prov som vi fick ta del av.

Jag var inte ensam om att tycka att vi fick för många prov, och det var ändå över tjugo år sen. Tilltron till prov är fortfarande alldeles för stor och motsvaras faktiskt inte av verkligheten. Där premieras långsiktiga kunskaper (oftast) och erfarenhet inom det område man valt att arbeta med. I livets hårda skola finns inga skriftliga prov med skåpmat för stunden. Varför ska då eleverna tvingas älta skåpmat?



"What took you so long?"

Dumheter världen över

Blå Tåget hade stora framgångar på 70-talet med en låt som hette "Den ena handen vet vad den andra gör". Ebba Grön ändrade namnet på låten till "Staten Och Kapitalet". Men det där med att ena handen vet vad den andra gör verkar inte gälla för Eon och deras inhyrda saneringsfirma. Ingen kontakt där alls, för saneringsfirman gick lös på ett konstverk målat på sidan av ett elverk i tron att det var klotter. Man kan ju undra huruvida saneringsfirmans folk någonsin funderade över hur det i all sin dar kunde komma sej att en målning hade kunnat hamna på ett elverks väggar utan att någon gått ut med det i pressen? För nog stod det i pressen alltid. Bara att läsa där. Men ingen tänker nu för tiden, bara reagerar.

Om man själv skulle räkna fel i sin egen budget innebär det katastrof. Skulle det ske med skatten så kan man räkna med att det blir ens eget fel, oavsett om man verkligen begått något fel eller ej. När ett statligt verk, Trafikverket som egentligen inte borde få finnas, dabbar sej på detta vis skyller de ansvariga ifrån sej och får fortsätta klampa vidare på misstagens stig, djupare in i idiotins mörka skog. Att denna miss från Trafikverkets sida drabbar glesbygden bryr sej dessa klumpeklossar inte om.

Tydligen får man inte ha hur många jobb man vill om man ska ha uppehållstillstånd i Sverige. Då åker man ut. Klart intressant ekvation. Man ska tydligen ha ETT jobb för att migrationsmyndigheten ska vara nöjd. Inte ett jobb eller söka ett jobb, det ska vara ETT jobb. Jäkla petitesser. Varför inte erkänna att ni inte vill ha människor från andra länder?

Dubbelmoralen mår bra på Systembolaget. Man vill ju som bekant sälja alkoholhaltiga drycker men man vill inte att vi ska dricka dom. Nu är man i farten med den största synden av dom alla: sex. Fotografen Bingo Rimér fick nobben för sitt eget vin. Snacka om dubbelmoral. Viner får säljas men inga anspelningar på sex får förekomma. Sex och alkohol hör visserligen inte ihop men jag tror snarare att eftersom det handlar om ett varumärke här, Sexy By Sweden, har det mindre betydelse om det anspelar på sex eller ej. Ett varumärke är ett varumärke.

Idag testade jag min kameras diverse förmågor och fyrade av den först mot himlen, för att sen sänka den mot en gata utan att ändra några inställningar. En ung tjej som cyklade förbi hamnade mitt i fokus. Hon blev tydligen förnärmad av att jag, enligt henne, dristade mej till att fota henne, och frågade mej varför jag tog ett foto av henne. Jag sa som det var, att jag testade kameran och bad om ursäkt ifall hon hamnade i bilden.

Men så här i efterhand är det snarare hon som ska be mej om ursäkt för sitt uppkäftiga beteende. Hon hade ingen rätt att fråga om jag tog en bild på henne eller inte, eftersom det var en offentlig plats. Nu var det inte direkt henne jag siktade på. Hon var där just som jag fick för mej att ta en bild. Så gör jag ofta, jag väljer att ha människor med i en bild, där det går, där det huvudsakliga motivet annars är nåt helt annat. Så gör jag för annars blir en gatuscen ganska trist och intetsägande.



"Keep a knockin' but you can't come in
Keep a knockin' but you can't come in
Keep a knockin' but you can't come in 
Come back tomorrow night and try it again"