Slöjan som modetrend - ett gammalt påfund

Slöjan håller på att bli populär som modeuttryck. Det görs allvarliga försök att lansera den som en accessoar. Men det är inte länge sen man såg gamla damer med sjalar eller sjaletter. De sista medlemmarna av denna inofficiella grupp dog väl på 1990-talet, tror jag. Då hade väl redan de första beslöjade kvinnorna gjort sin entré i vårt fagra land. Jag tror det i alla fall. Det intressanta är att sjalen och sjaletten också var en modenyck. Den kom in i vårt land med fransmännen från Persien och Turkiet, där sjalen hade blivit populär några decennier tidigare. Då var sjalen inte till för att dölja kvinnorna för andra män än deras äkta make, utan ett plagg som användes för att förhöja skönheten hos en kvinna.

Visst är det så att det finns starka historiska traditioner bakom hucklet, sjalen och slöjan också, men de traditionerna hörde mer ihop med vilken status man hade i samhället. En ogift kvinna hade ofta håret långt, om än oftast uppsatt, medan en gift kvinna hade håret kort och/eller hela tiden uppsatt. En gift kvinna gick alltid med huckle, för att visa att hon inte var tillgänglig för vilken man som helst. Det är en tradition som sen luckrades upp alltmer genom seklerna tills våra dagar då den helt har försvunnit, även om man ser äldre kvinnor klippa sitt hår kort. Om det beror på traditionens makt eller nåt annat vill jag låta vara osagt, men faktum är att många kvinnor över en viss ålder väljer att låta lockarna falla.

Slöjdans. Bild från Tothmes.com.

Slöja, huckle, mössa, hatt, hjälm, alla är de skydd mot solen, mot vinden, mot regnet, mot kylan, mot vapen, mot grus och sand. Det är så de en gång började sin respektive tjänst på våra huvuden. Den religiösa aspekten har kommit relativt sent i bilden och har mycket litet stöd i de religiösa texter som finns. Sura 24:30 i koranen (islams heliga bok) nämner att man ska nåt som skyler bysten, men talar inget om att den ska täcka håret. Samma sak gäller inom många andra religioners påbud, nämligen att barmen ska vara täckt så att kvinnan inte väcker begär hos vilka män som helst. Såna påbud har förstås inte sin grund i religionen, utan i samhället som sådant. En upptagen kvinna är en upptagen kvinna. Nej betyder nej, följaktligen.

Nu har då slöjan blivit högsta mode i vissa muslimska länder och man bär den som ett tecken på status, som ett tecken på tillhörighet, eller helt enkelt för att man tycker den är snygg. Egentligen tycker jag det är fel att stänga in någon, men löst påsatt på huvudet eller runt halsen som en annorlunda halsduk är en slöja ganska attraherande. Buren på detta vis förstärker den en kvinnas attraktionskraft och visar vad hon går för, snarare än att stänga in kvinnan i ett klädernas fängelse. Ihop med moderna kläder ser det riktigt stiligt ut, om man nu får kalla en kvinna för stilig. Så släpp lös slöjan, låt den förstärka en kvinnas utseende istället för att använda den för att fjättra henne.




"I have not failed. I’ve just found 10,000 ways that won’t work..."

Tema astronomi: Finns det liv där ute?

Den frågan fick ny fart nu i veckan när forskare nu proklamerade att man funnit gasmoln med vissa av byggnadsstenarna för liv i. Rättare sagt handlar det om en molekyl, iso-propylcyand, som under rätta förhållanden ger upphov till olika sorters aminosyror, vilka ju är grunden till allt liv på jorden. Det var folket vid Atacama Large Millimeter Array (ALMA) i Chile som gjorde upptäckten när man undersökte ett stort stjärnbildande moln ca 27,000 ljusår från oss.

ALMA har gjort fantastiska upptäckter förut, bland annat några av de tidigaste galaxerna efter vårt universums skapande. ALMA är en räcka teleskop, totalt 66 stycken varav inte alla är i bruk ännu, som kollar vår himmel efter intressanta objekt. Nu har man alltså hittat livsavgörande molekyler i ett gasmoln som på sikt kommer att bilda en stjärna. Vem vet, kanske liv bildas på en av planeterna som en gång kommer att skapas där?




"Sex and drugs and rock and roll
Is all my brain and body need 
Sex and drugs and rock and roll
Is very good indeed"

Estonia...

Det är idag 20 år sen Sveriges största maritima katastrof ägde rum. M/S Estonia sjönk ute på Östersjön med över 850 som omkom samtidigt. Endast några hundra överlevde. Det var en så stor och påtaglig katastrof, framför allt då många hade en släkting, vän eller bekant som hade varit ombord. Själv kände jag ingen som var ombord, hade ingen släkting ombord, men jag kände folk som kände folk. Jag kommer ihåg hur det var då för tjugo år sen, hur maktlös man kände sej inför de stora krafter som hade förgjort fartyget. Naturen är en formidabel motståndare och det hjälpte inte att båten var i dåligt skick och borde ha tagits ur drift långt innan olyckan, en storm är en storm.

Sen dess har en massa konspirationsteorier uppkommit, den ena tokigare än den andra och det är ganska tröttsamt att läsa dom alla. Jag förstår önskan att förstå de oklarheter som uppstått, och det är ju också en önskan att de överlevande och efterlevande ska få en nöjaktig förklaring på det som skedde, men att komma med uppgifter om att hemligt materiel skulle ha transporterats med Estonia förstår jag inte alls. Denna information fick vi oss till livs i en dokumentär som gick på TV för ett antal pr sen. Jag förstår inte vad det har med förlisningen att göra. Det är snarare en egen skandal, som inte bör nämnas ihop med just denna förlisning.

Det har gått 20 år och fortfarande känns det konstigt att tala om det. Man bara kommer in på såna här teorier kring vad som hände. Det är väl ett led i att förstå det över huvud taget. Det som gör det en aning olustigt för min del är att jag hade varit ute på Östersjön med en båt från Viking Line samma år. Jag såg ju grynnorna, skären och allt från båten men tänkte inte på sånt då. Det dröjde många år efter Estonia innan jag satte min fot på en stor båt igen. En av fördelarna dock med en sån här olycka är att man ser över rutinerna och båtarna som finns kvar och tillämpar förbättringar. Så blir allt bättre. Tills nästa olycka äger rum...



"Row, row, row your boat  
Gently down the stream  
Belts off, trousers down  
Isn't life a scream?  Whoa!"

Elefanten i rummet

Vi använder internet varje dag till att skriva en massa dumheter som ingen vill läsa, skicka bilder på saker som inga egentligen är intresserade av att se, visar filmer på folk som gör bort sej samt skvallrar om människor ingen är intresserad av att veta nåt om. Det är som om detta gigantiska nätverk inte finns där, trots att det gör det. Internet har blivit elefanten i rummet, den man inte talar om för då kommer man in på dess mörkare sidor, och till slut dess mörkaste, mörkaste del; övervakningen som sker från såväl hög som låg.

Jag ser övervakningen från såväl säkerhetstjänsters som hackergruppers sida som samma problem. De allra flesta tänker som så att det inte är deras problem, för dom drabbas aldrig. Men det är det vi alla gör. Vi drabbas sekundärt av denna övervakning, och intrånget i våra datorer och mobiltelefoner. Nu kanske någon invänder att det bara är konspirationstokiga som oroar sej för denna övervakning, men såna tokar kan vi bara glömma. Deras teorier är bara överdrivna versioner av vad som sker. Verkligheten är en annan, nämligen att övervakningen blir ett hinder för vänskapliga relationer.

Jag likställer här hackande och övervakning, av det enkla skälet att båda dessa verksamheter går ut på att samla information om en annan part på ett sätt som inte direkt är normalt eller ens faller inom ramen för acceptabelt beteende. Båda verksamheterna är också tillräckligt ljusskygga för att falla inom ramen för bedrägligt beteende, vilket mycket väl kan sägas vara brott mot mänskligheten, på sätt och vis. FRA och NSA är alltså kriminella organisationer, liksom deras hackerkollegor är.

Men som sagt, internet som företeelse pratar man inte om. Det finns så många obehagliga saker där som ingen vill diskutera. De stora kriminella, terroristerna och sexgalningarna, opererar väl inte på "vårt" internet? Varför ska vi då övervakas? För vems skull sker övervakningen? Vem får betala?

I ett fall handlar det ju om pengar och makt, rätt och slätt. Det handlar om att se till att fildelningen inte får den uppmärksamheten den borde ha. Bra ändå att det skrivs om den någon gång då och då. Man likställer från maktens sida fildelning och piratverksamhet, trots att de oftast är vitt skilda saker, samt att ordet pirat används fel. En pirat är en fribytare, en som går sin egen väg för att kunna överleva, ofta genom att röva från andra. Att kopiera en skiva och sen sälja den har inte mycket med pirater att göra. Att kopiera en skiva och dela med sej av den kopian på internet är inte heller piratverksamhet, det är fildelning.

De moraliska och etiska frågeställningarna kring fildelning av kopierade skivor utan egen vinning är inget som skivbolagen vill diskutera. Det viktiga för dom är att fildelningen ses som ett hot mot skivbolagen och hela mediaindustrin på ett sätt som är väldigt överdrivet. Det är ju klart som korvspad att de som skapat en låt eller skiva ska ha betalt, men har man en gång köpt en skiva anser jag att man har all rätt att göra med den skivan som man vill. Går skivan dessutom sönder måste man ju ha rätten till en kopia. Att köpa en ny blir dyrt. Med dagens dåliga musiksmak som dominerar listorna (sen ca 1992!) är det kanske inte så konstigt att gamla skivor dyker upp på internet.

Återigen, det är elefanten ingen vill tala om. Ingen vill prata om internet, bara om det som händer på och via internet. Det är bland annat därför Piratpartiet inte lyckades så väl i de två valen som varit i år. Alla missnöjda väljare vill bara vara missnöjda och få in missnöjespartier i de båda parlamenten, och eftersom Piratpartiet står utanför det där med nöje och missnöje, snarare står de för en omvälvning av hela sättet att se på internet, är det inte populärt att diskutera internet och övervakning. Speciellt inte i samma mening...



"Walk on, walk on, with hope in your heart
And you'll never walk alone
You'll never walk alone"

Det stora problemet med skolan kvarstår!

Det klagas återigen på att det är för många icke behöriga lärare i skolorna, och man får uppfattningen att mängden obehöriga lärare nästan är direkt kopplat till problemen med eleverna. Men som vanligt missar debattörerna det riktiga problemet, nämligen att skolorna är kommunala.

Skolorna sköts sen många år av kommunerna, vilka ser skolorna som nån sorts kassako men samtidigt är många av dom ovilliga att ge skolorna mer pengar så i det fallet verkar vem som helst passa bra som lärare, bara man kan undervisa och har respekt med sej. Häri ligger det stora problemet. Kommunerna är inte resursstarka nog att på egen hand ta hand om skolorna, inte ens genom samarbetet man har i Sveriges kommuner och landsting (SKL). Skolverket har genom att kommunerna har ansvaret för nästan allt vad skolan innebär blivit en tandlös tiger.

Det vore bättre om vi gick tillbaka till en statligt styrd skola, med privata alternativ. De privata alternativen ska inte ha någon skolpeng utan får klara sej på egen hand. Kommunerna har alldeles för länge kunnat suga ut skolverksamheten. Det är dags att befria skolorna från det kommunala oket, som alldeles för länge har tvingat skolorna att anställa obehöriga lärare och tvingat behöriga lärare bort från skolorna.

Det privata alternativet bör förstås få finnas kvar. Inte tal om nåt annat.




"Well we got no class
And we got no principals
And we got no innocence
We can't even think of a word that rhymes"

Om du vill jävlas med någon...

...ge dom denna länken att titta på. Du kommer att få nåt att flabba åt, och fundera över.

Ett litet smakprov:

Tack till Peter Harold för länktipset! Hoppas läsningen går bra.

I övrigt kan sägas att Skatteverkets dåliga säkerhet inte har ifrågasatts en enda gång de senaste åren. Det är inget att skratta åt, eller? Men nu görs något åt det, och det krävs en piratpartist för att något ska bli gjort.



"The Universe implodes. 
No matter."

En kort och väldigt nykter eftertanke kring valet 2014

I efterdyningarna av det senaste valet och dess "dramatik" känner jag mestadels lättnad. Jag är lättad för att det inte blev värre, att vi inte fick en sämre regering (i nuläget vet vi inte hur den tillträdande regeringen ska se ut ens en gång!), att inget block fick absolut majoritet. Det är huvudsaken då jag anser absolut majoritet vara ett steg på väg mot diktatur. Möjligen kan vi kalla det demokratur, men då är vi väldigt snälla.

Det tidningarna kallar dramatik är väl egentligen vad vi alla älskar att se, politiker som springer omkring som yra höns. Dags för dessa "höns" att, med Hans Lindströms ord, förverkliga sej själva. De bör inse att folk inte längre röstar på Partiet för att få stabilitet, eftersom någon politisk stabilitet inte har existerat sen Palme mördades. Inte så att mordet på Palme tog död på stabiliteten, den var på väg ut redan innan, men mordet var den utlösande faktorn som fick allt att rämna.

Innan vi förlorar oss i tolkningar av modern historia tänker jag stoppa där eftersom jag ogillar modern politisk historia, där alla har rätt och samtidigt fel. Så mycket kan jag säga att när vi ser tillbaka på valet 2014 är jag säker på att detta var början på något nytt. Sverige blev för första gången med i gruppen länder där en massa småpartier fick vara med och bestämma agendan. Det började så smått redan 2010, men det är först nu vi ser att det är en trend.

Jag tänker inte säga att det är en dålig sak, att vi får fler partier i vårt parlament, för det är en bra sak. Sen om vissa åsikter de olika partierna inte faller alla på läppen gör ingenting. Samtliga åtta partier kommer snart att lura skjortan av alla oss väljare och livet återgår till sin vanliga gilla gång.

Till sist var det jättebra att Edward Snowden fick det alternativa Nobelpriset. Carl Bildt, mästerhycklaren i lågskor, kan tycka vad han vill. Snowden är en hjälte och bör hyllas som en sådan. Jag har inte sett några hjältedåd från några politiker på sistone. Till och med Mike Tyson är en hjälte numera, efter att ha hjälpt en skadad man vid en krock mellan en motorcykel och en taxi. Kom igen, Bildt, när du hjälpt någon i nöd eller sett till att världen blir en bättre plats för alla som vill ha frihet och öppenhet från allas sida, inklusive er politiker!



"Oj, vad mörkt det har blivit!"

Dumheter världen över

I Norge verkar yttrandefriheten stå inför rätta. En man, lokalkändis i sina kretsar, står inför rätta för att ha hyllat terrordåd och för att ha hyllat människor som anslutit sej till tokarna i Mellanöstern, Daesh. Man kallar det uppvigling, men om han ska åka dit för att ha hyllat tokar ska nog jag också bli åtalad för uppvigling då jag flera gånger sagt att såna som Daesh inte är nåt att ha. Trångsynthet, okunskap och trögtänkthet är förvisso förkastligt, men definitivt inte åtalbart.

Sedan man gjorde allt bättre har det blivit sämre. Så har jag sagt i över 20 år och jag har blivit sannspådd gång på gång. Framför allt som den moderna tekniken har gått förbi den vanliga människans fattningsförmåga (så är det bara, inse faktum pojkar och flickor!) och minsta strul med dessa datorer leder ofta till att folk blir sittande som fån utan nåt att göra. Tyvärr är också datorernas mjukvaror lika dumma många gånger och ett litet fel får ofta konsekvenser för arbetsflödet. Speciellt om det handlar om windows. Det är kanske det systemet det handlar om i Försäkringskassans fall, när hela deras domän låg nere i flera timmar.

På 1970-talet fanns ett band med det roliga namnet Elda Med Höns. Idag finns tipset att man ska elda med chips. Har man brist på ved hemma kan man ta chipspåsen och hiva den i brasan. Man kan ju undra vilka blickar man skulle få från kompisarna om man helt sonika tar en påse sourcream & onion och matar elden med den.

Naturligtvis är kronan på verket det nya klimatmötet i FN-skrapan i New York. En massa världsledare, många av dom så hycklande att man kan börja varför de ens är där, samlas för att prata, prata och prata. Mestadels om en sak (klimatfrågan) de knappast förstår vidden av, än mindre har kapaciteten att göra något åt. Men nyhetsvärde har detta mötet, och de får uppmärksamhet för sina "åtgärder". Vad de än kommer fram till kommer inget att kunna förändra klimatet mer än naturen redan gör.



"Då byter man målvakt"

Dumheter världen över

ISIS (Internationella Satungarnas Impertinenta Samling), eller snarare Daesh, fortsätter sina aktioner mot oskyldiga människor som inte tycker samma sak som de gör. När de får däng av amerikaner och fransmän i ett område flyttar de helt enkelt uppmärksamheten till andra områden, i Syrien, och fortsätter sina dumheter där. Samtidigt växer det fram andra galningar i Syrien, med samma maktaspirationer som ISIS.

Två amerikanska skådisar, mor och dotter, kan se spöken. Hävdar de i alla fall. Deras karriärer är väl en skugga av sitt forna jag just nu så då behövs lite uttalanden av den här kalibern. Sveriges stora mediaspöke, Aftonbladet, återger glatt denna "nyhet". Buh på er!

I Ukraina fortsätter såpoperan om den östra delen oförtrutet. Ukrainarna vill inte släppa taget om regionen och de proryska vill inte heller göra det. Ryssland försöker leka storebror med klapp på huvudet på de båda kombattanterna. Det hela har potentialen att bli en redig soppa.

På tal om såpa, sångerskan Miley Cyrus är i blåsväder igen. Denna gång för att ha gnidit rumpan mot Mexicos flagga. Vad hon än har gjort med flaggan så tycker jag att det är en orkan i ett snapsglas. Jag förstår inte varför en flagga ska vara så helig för vissa. Det är ju bara tyg med lite färger på! Ta er jävla nationalism och släng den i papperskorgen!




"They are not muslims,
they are monsters"

Tema fotografering: Jag ogillar mobilkameror

Jag använder aldrig mobiltelefonens kamerafunktion. Den ger för dåliga bilder helt enkelt. Kalla mej purist eller snobb, men om man zoomar in i en bild till 100 procent vill jag kunna se skarpa detaljer på det jag har fotat och som är i fokus. Alltför ofta har jag sett en bild som verkar vara bra till en början men sen faller allt på grund av att det är för suddigt vid en närmare granskning. De kan se bra ut på håll men det är allt. Mobilkamerors bilder ska man inte zooma in i.

Enda fördelen med dom är att man snabbt får alla inställningar klara och kan trycka av. Men det är också det enda som är något så när förlåtande. Man kan med några enkla knapptryck få en snabb bild med en systemkamera också. Det gäller bara att vara lite förutseende och/eller snabb med fingrarna. Jag har väl blivit en snobb vad gäller skärpa och blir ibland besviken när jag inte får till en bild jag tagit god tid på mej att ta med min systemkamera. Vi får se hur bra det blir med den nya kameran.



"That’s right size doesn’t matter, it’s all how you move your lens…"

Nej!

Skottland valde alltså att stanna kvar i unionen. De gjorde de nog rätt i. Skottland skulle inte klara sej på egen hand så länge. Men de kan alltid hävda sin särart gentemot de andra inom Det förenade kungariket. Språket inte minst, eller språken för skotska är så olikt engelska numera att det är ett annat språk. Dessutom finns ju gaeliskan som ju är ett keltiskt språk. Fortsätt odla särarterna, mina kära skottar, så vinner ni självständighet inom unionen i alla fall.



"And I love to live so pleasantly
Live this life of luxury
Lazing on a sunny afternoon
In the summertime, in the summertime
In the summertime"

Ja eller nej?

Är det av nationalistiska skäl, sentimentala eller ekonomiska skäl Alex Salmond & co vill separera Skottland från resten av Storbritannien? Att han är nationalist med utgångspunkt från den skotska identiteten framgår ju väldigt klart av hans uttalanden, men man kan inte leva på nationalism allena. Självstyre kan man för övrigt uppnå utan att vara nationalist. Jag är visserligen en förespråkare av så små länder som möjligt, inom rimligheternas gräns. Det kan bli samma problem som med för stora landområden, nämligen att det blir svårt att klara landet ekonomiskt. Skottland, med en yta ungefär som Norrland och med ca 5 miljoner invånare, är på gränsen för vad som går att klara av.

Men Skottland får det nog ändå rätt svårt att klara sej självt. Ska man ansöka om medlemskap i EU? Ska man vara alliansfritt? NATO, FN, vad med alla dessa organisationer? Hur ska resten av Storbritannien reagera om Skottland bröt sej ur och man sen kom för att begära hjälp av sin forna mäster? Bäst vore om Skottland stannade kvar i unionen, fast med mer regionalt självstyre än idag. Samma sak borde gälla för Wales och Nordirland också.

Vad skulle hända om England ville bryta sej ur unionen?




"Land of chips and lager,
'Ere we go, 'ere we go,
Three Tandoori and chips, then
Hire a crap video,
Oggy, Oggy, Oggy!
Oi! You staring at me?
You're going to get your,Fucking head kicked in."

När såg du en trädkoja senast?

Barn ska vara barn. De ska få leka, stoja, göra sej illa och dra lärdom av sina misstag. Bland annat ska de få bygga kojor i skogen om de vill. Men något sådant ser man sällan numera. Allt är så tillrättalagt nu för tiden, företagen öser ut leksaker som är skräddarsydda för barnen, oavsett kön, ursprung eller ekonomiska möjligheter.. Jag kan inte minnas att de vuxna styrde lekarna på detta vis när jag var liten. Visserligen fanns det gott om leksaker då med, men det var inte alls av samma dignitet som dagens utbud.

Det klagas också på att många av de yngre bara sitter med sina datorer och spelar spel eller porrsurfar (det är vi vuxna som ska göra det!). Visserligen får de göra det, de har all rätt i världen att spela om de vill, men de missar ju naturen och att verkligen växa upp som riktiga barn. Jag menar bara, när såg du en trädkoja senast, som inte är ett trädhotell eller ser ut som ett hängande UFO?

Barn som bygger trädkojor ser man väl knappast numera? Det verkar bara vara vuxna som gör det, de som en gång kanske byggde som barn. Men dagens unga, vad gör de? Bygger de hus i virtuella världar? Jag är allvarligt oroad för att det inte finns så mycket för barn att göra i naturen längre. De som bor på landet verkar vara lika skadade i det hänseendet som sina stadsboende fränder. I alla fall de allra flesta. Nu ska det lämnas in en brasklapp här för att småbarnen får tillgång till naturen då och då via dagis. Även i lågstadiet torde det finnas möjligheter till detta.

Men högstadiet då? Vad får de ut av alla studier inomhus och enstaka gympalektioner? Hur många av dom sker i naturen? Inte undra på att så många ungdomar lider av depressioner och andra problem. De får ju aldrig se naturen på riktigt. De får aldrig vara utomhus. Vad ska vi göra åt det? Ge mej förslag på hur vi ska få ut barn och ungdomar, även många vuxna, ut i naturen, till havet, till skogarna, till bergen, till åkrarna och helt enkelt ut i friska luften.



"Tunes for you to play"

Tema mytologi: En äkta hjälte

Ordet hjälte är från fornsvenska hæla∂e, kämpe, krigare, fri man, vilket i grunden är ett lågtyskt ord, helt, som betyder samma sak. En kämpe, en krigare var den som försvarade samhället utanför själva samhället självt genom att man ställde upp sina trupper mot angripare. Här blir ju den enskilde kämpen en viktig gestalt för att kunna få folk att känna gemenskap. Hela konceptet med en person som sätter hela sitt ego åt sidan för att hjälpa andra är förstås universellt. I folksagorna förekommer hjältar ofta och är ofta en metafor för hur det är att växa upp och bli en vuxen man, med alla problem på vägen. Läs gärna mer om detta i någon av professorn i mytologi Joseph Campbells böcker, främst då Hjälten med tusen ansikten (The Hero With A Thousand Faces).

En modern hjälte, superhjälten som ger skurkarna däng.

Det engelska ordet hero, som även finns i svenskan (betydelsen är halvgud), kommer av grekiska heros, halvgud, stor människa. Redan på medeltiden kom detta ord att kopplas samman med det germanska ordet för kämpe, vilket inte är så tokigt med tanke på hur stor den kämpande hjälten var under denna period. Sen blev idealet ett annat under renässansen, den undersökande människan, han som älskade att göra olika mojänger som hjälpte ledarnas arméer.

Men hjälten har sen dess svängt tillbaka till den där som slåss mot skurkar för det godas skull. Men för mej är en hjälte en som utan att tänka på sej själv gör allt för att hjälpa fattiga, sjuka, svältande och skadade, inte bara i krissituationer. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka så. I mitt tycke är en hjälte också en som bara gör nåt extra utöver det han eller hon vanligtvis gör, t ex klarar sej igenom en enorm personlig kris och blir som förut igen.

Alla är hjältematerial om tillfället kräver det. Det är nog det myterna och sagorna talar om för oss. En hjälte tränas inte till att vara hjälte, utan blir det för att situationen kräver det. Att stoppa terrorister och hjälpa en katt ur ett träd gör båda räddare till hjältar. Det hindrar förstås inte att vi fortsätter drömma om superhjältar som flyttar bussar genom att lyfta dom, skjuter strålar med sina ögon eller hoppar från höga byggnader för att nå skurkarna. Drömmar ska vi alla få ha. Äkta hjältar finns överallt, även i fantasins värld.



"Greven var djupt nedstämd. Han slog sig ned vid grevinnans sida och åt sin middag utan att öppna munnen."

Vem är invandrare?

Följande inlägg har inget med det nu (tack och lov!) avslutade valet att göra. Det är en allvarlig och vetenskaplig diskussion som har med DNA och arkeologi att göra, det vill säga verkligheten. Politiska ideologier och andra dumheter har ingen plats i denna diskussion.

Tekniskt sett är vi alla invandrare, eller barn till invandrare, oavsett var i världen vi bor. Ska vi ta Norden som ett isolerat exempel är vi huvudsakligen ättlingar till ett större antal folkgrupper som på olika vis befolkade området med början för ca 6000 år sen. De som kom hit före dom var inte så många, och långtifrån alla idag levande kan räkna sin härkomst till dessa eftersom de allra första, som kom hit för ca 13,000 år sen förresten, sen dess har uppblandats och assimilerats ordentligt sen dess.

Förvirrande? Det är det inte. Det ligger i människans natur att röra på sej och beblanda sej med varandra. Det ligger också i människans natur att vara lite misstänksamma och/eller nyfikna visavi varandra. Vi har ju bevisligen blandat oss med neandertalarna som delat med sej av minst 2 % av sina gener till oss, och de var ändå bara till hälften av samma art som vi är.

De som idag kommer hit från andra länder är få i jämförelse med den veritabla flodvåg av invandrare som sköljde in över oss under medeltiden i form av tyskar från lågländerna, så kallade lågtyskar. De ligger bakom nära hälften av vårt språkförråd. Det gick så långt att man tvingades stifta en lag i Stockholm på 1400-talet som förbjöd stadens råd att innehålla fler än hälften tysktalande. Där kan vi tala om främlingsfientlighet.

Till sist lämnar jag den vetenskapliga delen och går in på rena rama spekulationer. Jag tänker inte främst på de politiska partier som hyser främlingsmisstänksamma eller direkt xenofoba individer (vilket i praktiken är samtliga riksdagspartier!), utan de som röstar på våra partier, och hyser såna åsikter. Vad har de emot främlingar? Kanske de egentligen bara ogillar intränglingar och utbölingar i gemen? Vem vet?



"Jag har tillfrågat honom. Han bejakade frågan med ett bestämt nej"

Kulturarvsdagen idag - i krigens spår.

Det är kulturarvsdagen idag (jag låtsas ignorera det andra spektaklet som också äger rum idag!) och jag är förvånad att ingen brytt sej om att rapportera det. Som framgår av bilden nedan är temat krig och vad som sker i krigens spår, dvs hur krigen påverkar kulturen. Hela dagen berättas det på olika ställen om offren för krigens fasor. Vill du inte rösta, eller har redan gjort det, och befinner dej nära något av de ställen som länken ovan tipsar om är det bara att ta dej dit och läs på om människorna som upplevt krig på nära håll.

På nåt sätt känns det fräschare att uppleva kultur, även om vi talar om krig, än politik...

"Jag har läst eder annons efter en organist och skollärare, antingen herre eller dam. Då jag i flera år varit båda delarna, har jag äran att erbjuda eder min tjänst"

Tema fotografering: Fågelskådning och kronisk hosta (vilken sorts fotograf är jag?)

Ett videoinlägg på YouTube (se nedan) om att specialisera sej som fotograf fick mej att fundera på vilken sorts fotograf jag är. Jag har provat på det mesta de senaste två åren, allt utom paparazzi och nakenmodeller. Det kanske kommer det med. Det bästa jag åstadkommit är porträtt, ofta improviserade sådana, om jag själv får säga det. På förslag från fotografen i videon nedan har jag skapat en presentationssida för mina favoritfoton, vilket för närvarande innebär porträtt och andra foton jag hittills tagit.

Men vad ska jag specialisera mej på? Fåglar? Jag har en kronisk hosta ända sen jag sprang i minusgrader och då drog på mej nåt i halsen. Den gör sej gällande när jag ätit eller är lite stressad så det är en kombination av fysisk retning och nåt psykosomatiskt. Det är inte direkt bra om man vill sitta på pass vid Hornborgasjön eller Tåkern. Tänk er situationen: Hela sjön är full med fåglar, så hostar jag till och ett moln av fåglar lyfter när de skräms av min retning i halsen. Då blir jag nog inte populär bland ornitologer och fågelskådare.

Nej, jag får nog satsa på porträttfotograferingen, möjligen med gatufotograferingen som sidolinje. Det är kul att dokumentera folk i rörelse när de inte är medvetna om att man plåtar dom. Hostan märks inte lika mycket där. Hoppas nån gillar mina foton. Jag gör det i alla fall.



"Igår begravdes i Bamberg en av de få ännu levande veteranerna från 1815."

Tema människan: Ett land, ett folk?

Vad är ett folk och vad har denna beteckning med länder att göra? Per definition är folk en beteckning för ett antal människor som lever tillsammans i ett antal grupper, i byar eller till och med städer. De har en form av gemensam kultur, som vuxit fram genom att man tytt sej till varandra. Ett folk är alltså den grupp med människor som valt att leva tillsammans för att få skydd mot väder och vind, samt för att kunna leva av marken mer effektivt.

Termen "ett land, ett folk" som en del av rubriken kommer av är från ett av nationalsocialisternas slagord (Ein Volk, Ein Reich, Ein Führer) under 1930-talet då man med propagandans hjälp lyckades slå i tyskarna att de verkligen var ett enda folk, trots att man även utan att känna till DNA-tekniken kan se hur olika tyskarna är från norr till söder och väst till öst, och var även då. Tyskheten betonades och alla med någorlunda "ariska" drag lyftes fram. Att bayrare och saxare inte alltid tålde varann brydde man sej inte om.

Jag har i flera inlägg försökt hitta vad som kan kallas svenskt (sök igenom min blogg med sökorden svenskhet eller svensk) och kommit fram till att man egentligen bara kan säga att vi har en ytlig kultur gemensamt som går tillbaka till stenålderns allra senaste del, och denna gemensamma kultur har med tiden spätts ut med lokala kulturer och invandrande människor som bidragit med sina kulturyttringar.

Någon egentlig svenskhet finns heller inte, om man menar att vi har ett gemensamt ursprung med ett gemensamt språk och kultur. Den har förstås vuxit fram de senaste 200 åren genom först Gustaf III, var centralfiguren i framtagandet av vad som kom att kallas sverigedräkten. En nordiskhet finns dock, och det anser jag vara värt att satsa på. Inte för att utestänga andra människor utan för att visa världen vilken särart vi har gentemot andras särarter.

Vad jag menar med kultur här är förstås att man talar på ett visst sätt med varandra, uppför sej på ett visst sätt gentemot sina egna, spelar en viss typ av musik, skapar en viss typ av bruksföremål, samt att man lever av marken på ett sätt som passar såväl marken som en själv Mycket av det kommer förstås från de allra första människorna som bosatte sej här i Norden för ca 10,000 år sen. De hade kontakt med varandra och bildade så småningom allianser och minihövdingadömen med en större eller mindre hövding. Men något folk fanns inte, ej heller ett land. Det är en modern tolkning utifrån de nationalistiska strömningar som drog fram över Europa för ca 200 år sen.

DNA-mässigt är Europa ett virrvarr av människor som vandrat in i denna världsdel under minst 30,000 års tid. Den mest intensiva vandringen ägde rum för ca 1500 år sen då persiska folk, hunner, goter, araber och många andra formligen rusade in i Europa och bidrog till genpoolen. Så vi må vara ett land, ett folk rent nationellt, men vare sej kulturellt, vetenskapligt eller historiskt sett är vi det. Vi som lever nu är resultatet av flera tusen års evolution. Vi är vinnarna, rent evolutionärt. Det låter kallt men så är det. Vinna behöver nödvändigtvis inte betyda segra. Det kan likaväl betyda att man drar in inkomst. Vi har dragit in den inkomst som behövs för att leva idag. De som kom före oss gjorde så för att vi ska få leva. Kanske vi alla i hela världen är ett enda folk...



"They got groupies for their bands 
And all I got is my right hand"

Valspurt

Härmed avslutar jag mitt politiska engagemang för denna valrörelsen. Det har helt enkelt varit för mycket valfläsk, tomma ord, överdrifter, undanflykter och halvlögner från oärliga politiker. Det ska bli skönt är allt återgår till det onormala igen. Vem som vinner valet? Inte vi väljare...



"Kaavi sockens tingslag har på grund av vansinne förklarat två personer omyndiga"

Tema språk: Dialekter del ett

Från och med idag börjar jag på en diskussionsserie om dialekter. Dialekter är per definition en del av ett större språk med större eller mindre avvikelser från huvudspråket. Dialekterna är emellertid oftast äldre än huvudspråket, som i de allra flesta fall är tillkomna under nationalismens dagar på 1800-talet och framåt. Huvudspråken är kompromisser, i vissa fall utgår de från storstädernas egna språkbruk som utvecklats genom påverkan utifrån och/eller förfining av det egna språket. Sån påverkan tar tid innan det når ut på landsbygden.

Egentligen borde detta kunna bli hur långt som helst, men jag ska försöka hålla mej till högst tjugo stycken per inlägg. Det är ett ämne jag önskade att jag visste mer om än jag redan gör, så jag får lära mej under skrivandets gång. Det talas ofta om dialekter som en del av ett större språk, men många lokala dialekter har mer gemensamt med ett annat språk, som talas på andra sidan en politisk gräns. T ex påminner gränsdialekterna mellan Norge och Sverige om varandra vilket ställer till det för språkforskarna.

Jag tänker till en början sikta in mej på dialekterna i södra Sverige, närmare bestämt de som talas från södra Värmland och söderut, de som mer hör ihop med det ursprungliga fornnordiska kulturområdet där dagens Danmark var det naturliga centrat. Framför allt verkade det som att Jylland var ett tidigt centrum för detta kulturområde och de språk som idag talas i Danmark, Sverige, Norge, Island, Färöarna, Åland och västra Finland utgick med ganska stor säkerhet från Jylland och spreds sakta över Skandinavien i en grå forntid, förmodligen under stenålderns senare del. Influenserna fortsatte sen strömma från detta område ända tills man inte längre hade direktkontakt med de danska områdena långt borta i norra Norge, Sverige och Finland.

Då uppstod lokala dialektskillnader som med tiden blev till riktiga språk. När och hur detta skedde är oklart, och inte helt relevant för diskussionen här och nu. Men så mycket kan jag säga att likheten mellan Danmark och Nordnorge fortfarande är såpass stor att en icke-nordbo inte säkert kan skilja dom åt. För en kines, för att ta ett exempel, är nog nästan alla germanska språk som ett enda språk, med enbart ordentliga dialektala skillnader.

För mej är dialekter inte bara en del av ett språk, inte heller en lokal version av ett äldre språk som en gång var det gemensamma för alla dagens språk, de är resultatet av ett omedvetet och/eller medvetet försök att hävda sej gentemot andra, kanske främst överheten. Skillnaderna mellan dialekterna i svenskan verkar ha ökat de tre senaste decennierna som ett medvetet/omedvetet svar på likhetspolitiken som förts från skolors och myndigheternas sida. Detta är inget jag har handfasta bevis för, enbart en observation från min sida då jag lyssnat på folk.

Jag har hört folk prata när de tror att ingen utsocknes förstår eller hör dom och det låter mer utpräglat än för 30 år sen i mina öron. Dialekternas försvarare har blivit bättre på att odla och skydda sina dialekter. De yngre kommer kanske inte att tala samma dialekt som sina föräldrar, men det kommer med all säkerhet utvecklas nya dialekter. Någon likriktning över hela landet kommer aldrig att äga rum.

Jag tänker gå in mer på de sydligaste dialekterna i nästa inlägg. Hoppas nån kan bidra med något tills dess.



"På egen begäran har 11 medlemmar utgått och 6 avlidit under året"

Bilder från dopet i helgen

Här är ett antal bilder från helgens begivenhet som utlovat. Fler finns att betitta på nedanstående länk:

Länk till min fotoblogg

Dopet ägde rum i Västermo utanför Eskilstuna under helgen. Bilden nedan föreställer klockstapeln, som firar 100 år i år.

"Lives could be at stake"

Dimmig semester

Jag är på minisemester, på dop, och har knappt märkt av vad som skett i världen. Det har varit skönt att slippa politiken, morden, övergreppen och alla andra överdrifter som sker på vår planet, bland de tvåbenta apor vi kallar människor. Det är dimmigt här just nu, men den håller på att lätta. Förhoppningsvis minskar min inre dimma också. Detta är tredje dagen som jag känt en oresonlig oro för min tjejkompis, som jag pratat om här på bloggen på sistone.

Min förhoppning är att allt blir lika bra med henne som det blev igår på dopet. Det var en mäkta härlig tillställning, framför allt festen efteråt. Jag återkommer med bilder på min fotoblogg senare under veckan. Tills dess får ni hålla till godo med mina tradiga texter.




"Also sprach Zarathustra"

Min blogg är annorlunda mot andras

Den som läser min blogg märker direkt att jag sällan lämnar ut saker från mitt privatliv. Det beror på en kombination av oförmåga att skriva om det som händer i mitt liv och en önskan att hålla det utanför bloggen då jag på ett tidigt stadium bestämde mej för att rikta blicken mot fjärran snarare än det privata. Bloggen heter ju inte Med örat mot rälsen för inte. Jag tycker inte om att lämna ut mer än det som redan angår bloggen, som jämförelse med det jag ser ute i världen.

Jag har läst rätt många bloggar i mina dar där folk lämnar ut i stort sett allt om sitt, vad de äter, vad de dricker, vad de hittar på under sina resor och mycket annat. Sån är inte jag. Jag föredrar att skriva utifrån betraktaren, han som ser vad som sker omkring honom. Då och då flikar jag in diverse känsloyttringar som visar att jag inte är en robot eller nån känslokall tok.

Men det som skiljer min blogg från de flesta andras bloggar är att jag ofta skriver om tvärvetenskapliga saker, historia, arkeologi, astronomi, kemi, fysik och liknande ämnen. Religion och demokrati tar jag också upp till diskussion, vilket en del andra bloggar jag läser också gör. Det som kanske skiljer mej från dessa är att jag har de övriga ämnena ovan att falla tillbaka på när musan inte står mej bi.

Som jag tidigare skrivit vid en tidigare genomgång av vad skriver här på bloggen tänker jag inte ändra på inriktningen. Bara att köra på i full fart...



"Be an all night loon like Ronnie Wood"

Välkommen till galenskapernas tid

Det är hög tid att skriva lite kort om det som händer omkring mej just nu. Galenskaper kallar jag det eftersom jag känner det som jag oroar mej i överkant, men samtidig känns det som om jag är på väg att bli galen av oro. Det kanske inte är så farligt som jag tycker det verkar vara. Det som främst oroar mej är den tjejkompis jag skrev om härom dagen och de problem hon har. Jag tänker respektera hennes integritet och avslöjar inget mer om henne, men min oro är så stor för henne att jag måste skriva av mej så mycket som möjligt. Vi får se hur det ser ut i nästa vecka. Hoppas hon mår bättre då.

Min storebrors dotter ska döpas under dagen som kommer. Det där med dop är inget jag känner speciellt mycket för, men om min bror och hans fru vill att deea dotter ska ingå i ett religiöst samfund så får de göra det. Det är det religionsfriheten går ut på. Det jag oroar mej är vad dottern ska säga när hon är äldre och börjar fundera kring det där med religion. Hoppas hon inte blir för indoktrinerad. I dessa dagar tror jag det blir svårt att upprätthålla en fullständig religiös tro, om man är någorlunda normalt funtad.



"Mjau!"

Tema datorer: Dags för en ny dator

Jag har haft en MacBook Pro i drygt två år nu och har varit oerhört nöjd med den hela tiden. Men jag känner att jag håller på att växa ur den på sätt och vis. Jag kan inte heller förstå hur 500 GB kan vara så lite. Ändå har jag fyra externa hårddiskar! Jag tar ganska många foton, det ska erkännas, men det borde inte fyllas så fort. Jag får väl rensa i hårddiskarna bland råfilerna. Alla bilder behöver jag inte behålla faktiskt.

Mitt nästa inköp.

I vilket fall som helst funderar jag på en ny dator, en iMac. Mac Pro behöver jag inte riktigt än. En iMac duger gott åt mej. Frågan är om jag ska satsa på en 21-tummare eller en 27-tummare? De är båda väldigt fina att titta på och känns sköna att handskas med. Jag har känt på dom i butikerna ett antal gånger och är lika imponerad varje gång. Men jag får spara till den, om jag inte vinner. 10,000 kr och uppåt hostar jag inte upp så där lättvindigt.

Det jag framför allt gillar är att allt är trådlöst, dock måste det finnas en strömkabel. Inga kablar mellan tangentbordet/musen och datorn. Datorn och skärmen är också allt i ett. Mums, säger jag bara. Bara att börja spara!



"Not everyday your old heart comes walking in"

Min favoritmusik: Selling England By The Pound

Allt för att få chansen att leka motorgräsklippare på scen, eller hur? För den som undrar vad jag menar så tänker jag på den låt som blev Genesis genombrott, I Know What I Like (In Your Wardrobe), där Steve Hackett och Tony Banks tillsammans får fram det ljud Peter Gabriel så gärna ville kunna använda under konserterna. Hacketts gitarr och Banks olika klaviatur bildar tillsammans ett säreget ljud som börjar och slutar denna låt. Så lät det 1973 när Selling England By The Pound kom ut.

Men det finns så mycket mer på denna platta. Dancing With The Moonlit Knight, The Cinema Show, Firth Of Fifth för att bara nämna tre fantastiska låtar. Phil Collins fick dessutom en liten plats för sin röst här, i sin och Mike Rutherfords More Fool Me, den strukturellt enklaste låten på hela skivan. After The Ordeal, en instrumentallåt av bästa snitt finns här också, enligt Tony Banks skulle den dock inte finnas med från början. Men vad han tycker bryr vi oss inte om, eller hur? Den är där nu, där den ska vara för den gör skivan perfekt.

Det man kan invända mot den här plattan är att låtarna är lite väl långa, speciellt The Battle Of Epping Forest och tidigare nämnda The Cinema Show. Den sistnämnda blir med Aisle Of Plenty, som avslutar skivan, över tolv minuter och eftersom bandet vid den här tiden hade börjat utveckla en kärleksaffär med Banks keyboards blir det ofta rena rama orgierna i elpianon, syntar och orglar av olika slag. Visst är han bra på sina instrument, men det blir gärna lite väl mycket new age när han sätter igång på allvar.

The Battle Of Epping Forest är en veritabel miniopera där Peter Gabriel använder fler ord i en elvaminuterslåt än många rappare använder på en hel skiva. Det borde väl ha gått att berätta om två gäng som vill slåss med varandra på ett smidigare sätt? Å andra sidan, Electric Light Orchestra gjorde samma sak på sitt debutalbum när de beskrev ett riktigt fältslag i en låt, The Battle of Marston Moor, med samma resultat.

Dessa småsaker förändrar ändå inte skivan i stort. Det är ett underbart album, atmosfäriskt och fräscht med underbara gitarrinsatser från Steve Hackett. Dancing With The Moonlit Knight är den absolut bästa låt Genesis har gjort. Den sammanfattar hela deras karriär, såväl den före denna skivan och senare, och introducerar för första gången de gitarrtekniker som senare nästan alla heavy metal-gitarrister älskar att spela, sweep-picking och tapping. Ingen av dessa tekniker var hans påhitt men de var inte speciellt kända utanför den inre gitarrkretsen förrän Hackett använde sej av dom i denna låt. Han hade använt tekniken tidigare men de plattorna blev inte samma framgångar som denna blev.

Allt som allt är detta ett riktigt kompetent album och jag har det med på min tio-i-topp-lista. Sån här musik görs bara inte nu för tiden, inte ens bland dagens progressiva rockband. Såna intrikata texter om samtiden, närapå reklam för vissa affärskedjor ibland, såna underbara observationer, det är så sällsynt att texter skrivs så här bra och så finurligt, även om man måste känna till brittiska förhållanden i många fall för att kunna skratta åt dom. För er som bara känner till Genesis från 1980-talet kanske den här skivan blir något av en chock. Men bry er inte så mycket om det. Tony Banks ljudmattor bör ändå kännas igen. Fast på 1980-talet lät Genesis ändå bara som en mer avancerad Phil Collins-platta. Men nog om det. Vi kan ta det en annan gång.



"Can you tell me where my country lies? 
Said the unifaun to his true love's eyes.
It lies with me! cried the queen of maybe- for her merchandise, he traded in his prize."

Vindkraftsvinster går till utländska intressenter

De statligt subventionerade vindkraftverken är rena guldgruvan för vindkraftbolagens ägare, som många gånger sitter i utlandet och håvar in storkovan. Samtidigt blandar Jonas Sjöstedt, som är en stor anhängare av vindkraft, bort korten genom att ge sej på vården då han vill förbjuda (privata) vinster i välfärden. Att de stora vinsterna görs inom energiindustrin bryr han sej inte om. Han har inte ens uppbackning av Socialdemokraterna i frågan om vinster i välfärden, vilket säger en del om var de olika partierna står.

Beklämmande och framför allt skrämmande faktiskt att dessa hemska apparater, som står där i skogarna och vid kusterna och knappt genererar nån el alls, gör skattesmitare och andra girigbukar rika på oss skattebetalares bekostnad. Ska det verkligen få vara på detta viset?

Tack till bloggen Opportunisterna för uppslaget.



"What do we want?
Time travel!
When do we want it?
Irrelevant!"

Om psykisk ohälsa

Det gör alltid ont i mej när någon mår dåligt i sitt inre, när känslorna tar överhanden i dessa människor. Speciellt gäller detta med såna jag tycker väldigt mycket om. Så var det förra året med en kvinna jag alltid hyst varma känslor för, och hon mådde väldigt dåligt av det jobb hon höll på med. Det märktes att hon ogillade arbetssituationen. Hon sa inte så mycket om det i början, men mellan raderna läste jag in att hon ogillade de metoder som hon skulle arbeta efter, och sättet hennes chef bara körde på utan att märka av hennes problem förrän det var för sent. Nu när hon har slutat mår hon mycket bättre.

Nu har det hänt igen, med en annan kvinna som mår dåligt i sitt inre. Där är situationen en annan. Hon verkar ha nån form av depression, på gränsen till manodepressivitet. För mej som lekman är det svårt att diagnosticera sånt men hon är väldigt ombytlig. Ena dagen är hon hur sprallig och glad som helst, andra dagen är hon bara sur och vill inte vara med på speciellt mycket. När jag nu får höra hur hon känner ångest om nätterna och mår så dåligt att hon ibland bara vill bort från alltihop skär det i mej. Jag vill bara krama om henne, men jag vet inte om det hjälper. Det kanske skadar mer än hjälper.

En kram i tanken får det bli och kanske ett litet samtal, om jag träffar henne under den kommande veckan. Hon får känna efter vad hon vill och kanske vi andra får ta det lugnt omkring henne, alternativt försöka "väcka" hennes lust för bus och skoj. Hon är en härlig tjej när hon är på bra humör, och bakom den lite tillbakadragna fasaden döljer sej en väldigt smart ung dam. Jag känner själv hur jag mår sämre av att höra om hennes kval. Synd att man ska vara så blyg, annars hade jag ringt henne för att ta reda på hur hon mår. Det är väl ett utslag av mitt lilla problem med andra människor, att jag är blyg och hellre drar mej undan än försöker tränga in i andra människor. Men jag tänker inte ge upp tanken på att hjälpa henne tillbaka.




"Att forma som en stor bonsai"

Internet är ingen privat angelägenhet

Nakenbilder läcker ut på internet och de som förekommer i bilderna är rasande över att så skett, framför allt vissa stjärnor som spelar indignerade över att deras "hemligheter" har sluppit ut i etern. Vad ingen av dessa fattar är att internet, till vilket Facebook, Twitter och allt annat dit telefoner kan kopplas, inte är någon privat sfär. Så fort en bild tas med en telefon som kan kopplas upp på internet finns risken att dessa bilder hamnar på internet, vilket ju faktiskt är avsikten med att dessa telefoner har kamerafunktion från början.

Alltså gäller inte rätten till privatliv så fort en bild blir offentlig, vilket den också blir i samma stund den visas för någon annan. Allt som visas upp, på ett eller annat sätt, är offentligt, det är officiellt, och ska behandlas som officiellt också. Kan man inte acceptera detta faktum bör man inte ta bilder på sej själv med nåt som kan kopplas upp mot internet. Kanske man inte ska ta några bilder på sej själv alls. Överlåt sånt till proffsen och paparazzi.

Jag har hittills inte nämnt att det verkar handla om en som har hackat sej in i folks konton genom att utnyttja en svaghet i Apples iCloud-servrar för att dela med sej av bilder man tagit och sen spritt bilderna på internet. Till det har jag följande att säga: Skaffa bättre kryptering till era konton, lek inte martyrer för att ni inte klarar av att hålla koll på era telefoner. Det värsta är inte att bilderna hackats och sen läckts ut, det värsta är att de fanns där från början i stort sett helt oskyddade. Håll era privata bilder för er själva.

För mej får vem som helst posera naken på foton, fler borde göra det faktiskt, men hyckleriet kring hur bilderna hittade ut på internet är bara så dåligt påkommet att jag bara kan tänka mej att de orden är sagda i panik och av ren harm över att nån kommit på att de poserat nakna på ett sätt som de trodde var privat, vilket det alltså inte är.

Allt som sker på internet, och i nära anslutning till internet, hör offentligheten till. Så lägg ner harmen över att ha fått bilderna spridda och acceptera läget. Vill man inte att folk ska se en naken ska man inte ställa sej inför en telefon med kamerafunktion.



"Too wild to care, you got animal stare
You can't stay anywhere in your eyes
Think you're leadin' me on but you can be anyone
'Cause I know you'll be gone 'fore I rise"

Tema natur: Följ ett vulkanutbrott direkt

Följ vulkanen Bárðarbunga och dess pågående utbrott direkt via YouTube. Just i skrivande stund stiger en ask- och gaspelare upp från en av kratrarna på dess sluttningar. Skalven känns alltmer och snön smälter. Folk oroar sej över eventuellt glaciärvatten som kommer att forsa om vulkanen börjar smälta isen, men just nu är den relativt lugn. Vi får se framtiden an, som man säger.



"Det är ingen som har nämnt att det var viktigt"