Bildsöndag

Skidspecial den här söndagen. Bilderna är hämtade från dagens Skinnarloppet. För den som undrar så är Skinnarloppet ett skidlopp i Malung som gått varje år sen 1924, med vissa undantag. Årets lopp var det 82:a i ordningen. Här är ett urval:

"Det är svårt att lära en gammal hund att låta bli att sitta"

Tankar vid mitt tangentbord: Huvudkläder

Tankar vid mitt tangentbord är en ny serie på min blogg som ersätter Svåra frågor allt som oftast eftersom det är så svårt att ställa dessa frågor. Så nu tänker jag istället.

Sen ett antal år tillbaka rasar en debatt om det man har på huvudet utomhus. Nu gäller striden förstås inte mössa, keps, sjal, hatt eller något annat västerländskt utan sådana främmande fåglar som niqab och burqa. Man skulle kunna säga att det finns tre stridande enheter på den kritiska sidan, var och en med olika motiv till varje man är kritisk till dessa huvudbonader. Ett sådant motiv är att det är förnedrande mot kvinnor att bära nåt av dessa. Ett annat är att man inte vet vad för vapen man skulle kunna dölja under en slöja och en heltäckande klädsel. Det tredje är rakt ut främlingsfientligt och mer fördomsfullt, de som bär sånt här är mödrar till skurkar hela bunten.

Det finns en mer sansad kritisk inställning till dessa huvudbonader och den hör ihop med att man tar seden dit man kommer. I Sverige har vi i stort sett slutat bära huvudbonader utomhus, förutom när vintern är som värst då alla borde skydda sin mest värdefulla tillgång, hjärnan. Förr hade alla nån form av huvudkläder, allt från mössa och keps till cylinderhatt och sjal. Sånt har vi gått ifrån, av olika skäl. Ett är att modet sakta förändras i takt med samhället i stort, ett annat är att vädret blivit bättre (inte sämre, era knasiga alarmister!), även om de senaste 10 åren inte varit av bästa kvalitet, om vi nu talar om somrar.

I en del fall när vi talar om niqab och liknande handlar det om förtryck, i andra fall om trista traditioner som man med en dåres envishet håller fast vid. Här i Sverige har vi huvudbonad som vi vill, valfrihet är ju trots allt en hörnsten i vår demokrati, men inte till överdrift. Det finns gränser för ens valfrihet. Man tar av sej mössan när man talar med folk inomhus, man har inte ytterkläder på sej inomhus om man har för avsikt att vistas inne en längre stund. I det här fallet bör man nog räkna niqab till ett ytterplagg. Den ska alltså av när man jobbar inomhus. I en del fall är det rent ut sagt livsfarligt att ha lösa eller slängande plagg på sej. För elever som har trä- och metallslöjd är det inte bra med vare sej sjal, halsduk, niqab eller ens keps på knoppen när man svarvar eller använder en cirkelsåg.

Personligen har jag inget emot något plagg som bärs på skulten men som jag beskriver ovan får det finnas gränser för var man bär dessa. Gränserna bestäms av de konventioner som gäller:

1) Ta av huvudbonaden om du är inomhus en längre stund. Det är bara dumt att ha den på och gör dej onödigt varm i längden.

2) På sommaren behövs egentligen ingen huvudbonad på för så stark är inte solen på våra breddgrader.

3) Säger värden i ett sällskap ifrån att du ska ta av dej det du har på huvudet, ska du göra så också. Traditioner, modenycker och annat dumt ska inte få övertrumfa annat.




"Naken är jag, och så blev jag skapad. Inget är vunnet och inget är förlorat"

Inget köp av biljetter ombord?

Att köpa biljetter ombord är den jäktades sista utväg när han/hon inte hunnit annat. Det finns många giltiga skäl till att man inte redan köpt en biljett när man äntrar ett tåg. Om nu SJ, som marknadsledande företag i tågbranschen i Sverige, får igenom sitt förslag att sluta sälja biljetter ombord på tågen kommer det att bli väldigt gott om sura och/eller besvikna människor. En del så sura att det med säkerhet kommer att gå utöver personalen, som sen i pressen kommer att få kritik trots att det inte är deras fel att ledningen för SJ tänker så kortsiktigt och inskränkt.

Jag tror SJ gör så här för att medvetet öka inkomsterna. De vet att en stor andel av resenärerna inte har biljett när de går ombord så de vill kunna klämma dessa på extrapengar i form av straffavgift för att inte ha giltig biljett. Kan någon rakryggat säga mej att jag har fel i mitt antagande?

Nej, sälj biljetter som förut men endast via kort. De som bara har kontanter ska få en räkning som de betalar hemma sen - UTAN straffavgift. En liten extraavgift för fakturan ser jag inget hinder med, dock.





"De längsta resorna görs i vårt eget inre"

Beröring

Vi vidrör varandra alldeles för lite. Är vi rädda för att bli anklagade för trakasserier eller har vi blivit så styrda av myten om det moderna samhällets kliniska tänkande att vi inte vågar röra vid varandra?

En klapp på axeln eller en vänlig dunk i ryggen, en kram då och då, ett handslag eller klapp på kinden. Är det för svårt att acceptera i dagens samhälle? Vi här i det samhälle som ska föreställa modernt och upplyst har blivit fördomsfulla gentemot varandra i mångt och mycket. Man ryggar tillbaka om en person man känner vidrör en, om än bara flyktigt. Jag har själv sett detta beteende. De som drabbats av övergrepp blir skygga därför men faktiskt borde de om några ta till sej beröringen eftersom det är ett sätt att komma tillbaka på.

Det säger annars väldigt mycket om den personen som inte blivit utsatt för något men som ändå ryggar tillbaka och far ut i tirader om man vill visa vänskap och vara en normal människa. Normala människor vidrör nämligen varandra. Inte jämt och ständigt, det säger sej självt. Men vi tar i hand, vi klappar någon på axeln eller vidrör kort dennas arm för att visa att vi hänger med, att vi vill denna någon något eller bara visa vänskap.

Beröring är något alla djur håller på med. Vi ska inte förneka denna sida av oss. Vi är dömda att gå under som art om vi inte kan acceptera andra människors beröring av oss själva och vice versa. Forskning har visat att beröring gör både den som vidrör och den som blir berörd mer harmonisk eftersom hormoner frigörs som lugnar kroppen. De som har problem med beröring borde se en läkare för det är nåt allvarligt fel med en sån person. I många fall är rädslan för att bli berörd helt omotiverad. Man utgår ifrån att den andre vill en ont och då blir allt fel, vad som än händer.

Det är klart, man ska inte gå fram till någon man inte känner och krama om den så där utan vidare. Däremot är det helt ok att gå fram och skaka tass. Det är ingången till en bra relation, oavsett vilken form den antar i framtiden. Faktiskt ses det som oartigt att inte ta i hand i vår del av världen när man hälsar på någon för första gången i vissa sällskap och sammanhang. Är det ett flyktigt möte går det bra att bara vinka för den som kommer in i ett rum och säga vem man är. Det varierar från situation till situation men grunden är alltså att man tar i hand för att presentera sej.

Tänk att man ska behöva skriva ett blogginlägg om nåt så naturligt och grundläggande. Förnekar många människor sin egen natur eller har de gått på myterna om hur farlig beröringen är, speciellt om det är en vuxen som berör ett barn? Jag skulle vilja säga att det är bristen på beröring som lett fram till all hysteri kring övergrepp och trakasserier.

Låt oss vara vänliga mot varandra. Klappa din kompis på axeln, ge din vän en kram och skaka tass med alla du möter i ett konferensrum. Du är inte konstig eller excentrisk, det är alla andra som är konstiga. Du är naturlig och jämlik. Kort sagt, du är människa. Att inte vilja bli berörd är att förneka sin mänsklighet och sin natur.




"Den bästa spegeln är en gammal vän."

Politikernas utsläpp av grodor måste minskas

Lena Ek, vårt senaste komikerbidrag bland världssamfundets politiker, skriver den gamla vanliga drapan om koldioxid och klimat samt drämmer till med lite snack om sotet som hon menar är minst lika farligt för isarna i norr. Ni vet, dom där isarna som smälter om somrarna och fryser till igen om vintrarna (mest sublimering och vatten som äter bort en massa is dock) och som vägrar lyda order från de som anser sej veta bäst om hur klimatet fungerar.

Sotet från våra brasor smälter Arktis isar, säger Ek. Det ska vara rejäla brasor det och de ska hålla på i många år för att det ska ha någon effekt. Nej, om det är nåt som borde minskas rejält så är det utsläppen av politiska grodor. Fast kanske inte ändå. Det ger ju oss bloggare nåt att skriva om!

"När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, betyder det att det är du som skall ro."

Min tid som arkeolog

Jag har varit arkeolog i ca en månad. Det var dock rätt länge sen nu och minnena börjar blekna så sakteliga. Jag kanske ska ta det från början.

Hösten 1999 började jag en distanskurs i arkeologi som anordnades av Lunds universitet och Gotlands högskola med praktik på Gotland. Det teoretiska gick väl så där, jag kunde väl ha lagt manken till och lärt mej lite ödmjukhet inför frågorna för jag slarvade rätt mycket när jag skulle skriva uppgifterna. I vilket fall som helst skulle vi avsluta den här kursen med en månads fältarbete på Gotland i maj 2000, på ett ställe som heter Ajvide. Det ligger några km söder om Klintehamn på Gotlands västkust, en bit innanför kusten. Här gräver man sen 1983 ut ett område som var något av en centralpunkt för fisket och säljakten för 4000-5000 år sen.

Folket som bodde här var främst jägare och fiskare men viss boskapsskötsel verkar ha förekommit understundom. Det var ett samhälle som balanserade på gränsen till de förändringar det samhälle vi idag inordnar under benämningen neolitikum innebar. När sen det vi idag kallar bronsåldern inföll på Gotland för ca 4000 år sen övergavs platsen successivt.

Det var till denna plats vi kom för att göra vårt avslutande prov i arkeologikursen. Under en månads tid grävde vi ut en remsa på den sydöstra delen av av lokalen. I mitt schakt fanns ingenting förutom jord, stenar och nåt som jag trodde var nåt av intresse men som en av arkeologerna inte tyckte var nåt alls. Det var en bit sälben eller nåt sånt och eftersom mitt schakt i övrigt inte hade givit något kunde det slängas bort. I schakten bredvid fanns det dock nästan hur mycket som helst. Min vanliga otur alltså.

Bland annat hittades en grav som låg nästan perfekt inom schaktets utformning. Jag kommer att visa bilder vid ett senare tillfälle. Jag har inget inskannat just nu förutom en bild på en av deltagarna, vars namn jag inte kommer ihåg nu. Så här ser hon ut i aktion. Som sagt, jag kommer inte ihåg hennes namn så risken att PUL skulle träda i kraft här är noll.

Vi var ca 25 stycken som genomgick denna kurs och vi fick väl rätt så bra kontakt inbördes och med våra kursledare. Hela kursen leddes av den store Göran Burenhult. Han kom då och då ner för att titta till vårt arbete. En av dagarna vigdes åt en rundtur på ön med visning av de olika platserna man i övrigt grävde ut och funderade över rent vetenskapligt. Torsburgen är den plats jag kommer ihåg bäst. En gigantisk fornborg byggd på en ås mitt i ingenstans nån gång för länge sen. Det är t o m det enda vetenskapen har kommit fram till, om man vill vara elak. Det närmaste man kommit är att det tycks ha varit en skyddsanläggning för de omkringliggande byarnas befolkning i närmare tusen år från vår tideräknings början och framåt.

Det var en trevlig tid och vi hade skoj tillsammans, även på fritiden. Det skulle vara kul att få återuppleva en sån gemenskap.

Liten uppdatering ett par timmar senare. Detta är några av bilderna jag tog under kursens gång.

En av skallarna grävs fram i schaktet näst näst längst bort från mitt schakt sett.  Det skilde kanske fyra meter till mitt schakt.

Föreläsning om hur man tar jordprover och analyserar dom för att kolla dels åldern dels kolla efter isotoper skapade av mänsklig aktivitet. Den äldre mannen med kepsen var en expert på området. Han var 80 år då år 2000. Jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn men ser jag det skulle jag känna igen det direkt. Kanske nån som läser detta vet vad han hette.

Utgrävningar vid Ajvide. Halva gruppen syns här i full aktion.

"Att döma av världshistorien har rättvisan alltid befunnit sig i underläge."

Tänkvärt om skulder och ekonomi

Ju mer skulder desto fler slavar. Det är en outtalad maxim som gällt i många år nu, ända sen civilisationens införande. Den personliga, privata skulden är värre än den nationella för stater får alltid hjälp att komma undan men det händer sällan vanligt folk. Inte ens normalrika kan klara sej undan om skuldberget vuxit sej alltför högt.

Jag har läst en recension av en bok med titeln "Debt, the first 5000 years". Den recensionen slår an en klang inom mej, som är antinationalist. David Graeber heter författaren som menar att skulder har en förmåga att skapa våld, vilket förstås är ett redan accepterat faktum. Hans ingång är en aning annorlunda dock. Han menar att införandet av ett monetärt system är ett direkt resultat av alla krigen som fördes. Lydien var det första land som införde mynt, på 700-talet före vår tideräkning (fvt).

Han menar också att ju fler och till ytan mindre stater det finns desto bättre kan man hålla ordning på skulderna, privata såväl som offentliga. En balansgång mellan byteshandel och monetär ekonomi är också en förutsättning för en bättre ekonomi och ett lugnare liv. De stora krigen hålls borta från lokalbefolkningen som mer ser krigen som ett skådespel. Medeltiden i Europa ser Graeber som en sorts frihetsperiod. Här verkar Graeber ha glömt bort att det under medeltiden i Europa fanns ett system som kunde vara mer frihetsberövande än nånsin slaveriet i Nordamerika var, nämligen feodalsystemet. Till viss del var det dock en lisa för många själar att inte behöva ha en stormakt inpå sej, att det fanns en lokal härskare som tog hand om det juridiska och löste tvister. Hade de sluppit religionens bojor och alla sjukdomar hade det varit perfekt.

Feodalsystemet kunde vara frihetsberövande eftersom skråna, de föregångare till fackföreningarna som bildades under medeltiden, förbjöd folk som inte tillhörde ett visst skrå, eller gille som det hette i Sverige, att verka alls. Vissa inom ett visst skrå fick inte heller röra sej som de ville. Rörelsefriheten var inte så stor på den här tiden. Det var den inte efter medeltiden heller så renässansens, barockens och upplysningstidens människor ska inte hyllas alls för att de gjorde slut på medeltidens "mörker", snarare tvärtom. Det är först med 1800-talets friare tankar som också rörelsefriheten kom med. Bättre kommunikationer gjorde det lättare för folk, varor och idéer att förflytta sej, till Maktens stora förtrytelse.

Helt köper jag inte Graebers bok. Det är lätt att se sambandet mellan pengar och våld men hur förklarar han den monetära ekonomins förmåga att hjälpa så många människor ur misären? Ser han staternas krascher i nuläget som en början på det han beskriver som sitt idealsamhälle? Jag håller med om att staterna och politikerna har överskattat sina roller i samhällsbyggnationerna i världen, jag håller också med om att vanligt folk inte fått den uppskattning de förtjänat för sin roll i samma byggnation. Men att pengar är lika med krig hela tiden är nog en förenkling.

Världen är på väg att bli bättre, för oss alla. Det tar tid och våra generationer kommer inte att uppleva lycka för alla i hela världen men det är på väg. Om nu inte Makten griper in och startar ett storkrig som skickar oss alla tillbaka till samma paranoida inställning vi hade efter attackerna mot WTC och Pentagon 2001. Saken är den att krig är ett sätt att lätta på spänningar inom grupper. Så har det alltid varit bland grupplevande primater som människan, gorillan och schimpansen. Krig kommer alltid att finnas, oberoende av vilka system som finns för att klara livhanken. Krig föds av problem men problem behöver inte orsaka krig.



"Det har aldrig existerat ett bra krig eller en dålig fred"

Vad har hänt i den stora stygga världen?

En liten resumé av vad som hänt i världen. Kändisar dör, övergrepp i Syrien och Bahrain, Grekland på väg mot konkurs. Allt är precis som vanligt. Världen går inte under men det är ett under att vi överlever de attacker som hela tiden kommer över oss. Som en poet skaldade: "Det finns inga mirakler".

Världen blir nog inte bättre men förhoppningsvis blir den inte sämre. Tredje världskriget kommer nog inte i morgon, inte i övermorgon heller. Möjligen på fredag men det får vi se då...



"Extrema idealister blir ofrånkomligen terrorister"

Vetenskapshörnan

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont.

Idag ska det handla om etymologi, läran om ords ursprung. Specifikt ska det handla om vissa ord som det borde gå att omtolka. Dvs, forskningen är inte klar. De ord jag har mest problem med är fan, kyrka, namnet Olov och engelska danger. Var beredda på att få en del uppfattningar krossade.

Fan - Fan är ett gammalt ord i de nordiska språken som av olika skäl inte belagt i skrift förrän under medeltiden. Det har använts som ett alternativt ord istället för djävulen eller satan. Fennen är en form som är belagd i svenskan på 1400-talet och fortfarande finns den ändelsen kvar i danskan (fanden). De som skrivit etymologin för detta ord verkar ha stirrat sej blinda på den bibliska betydelsen och glömt bort det uppenbara i själva ordet, nämligen att det är ett så kallat noa-ord, ett ersättningsord när man inte fick eller vågade uttala en företeelse vid dess rätta namn. De hävdar nämligen att ordet har sitt ursprung i ett frisiskt ord som betyder frestaren, med ursprung i ett ord som betyder hemsöka (fandian på äldre frisiska). Man kan här börja undra om de verkligen har forskat eller bara tagit den enklaste utvägen.

Till att börja med har kontakterna med friserna varit väldigt få genom historien. På sin höjd har de skymtat fram i skrifter och historier som ett sjöfarande folk, de är ättlingar till saxarna, det folk som än idag bebor Sachsen och Niedersachsen i Tyskland samt Nederländerna, Belgien och nordöstra Frankrike, om än med olika språk idag. Ordet fan har aldrig haft någon annan betydelse än en elak varelse, vid kristendomens införande kopplat till djävulen. Någon frestare har det aldrig varit tal om, snarare om en smygande varelse som kommer i natten för att döda. Här finns förstås en parallell till det frisiska ordets ursprungsbetydelse, hemsöka, men ändå är det svårt att acceptera att detta enda lilla språk skulle ha påverkat hela det nordisk-germanska språkområdet med detta ord.

Vi har nämligen ett mycket bättre ord som ursprung till fan, nämligen fiende (fornsvenska fiande) med ursprung i ett fornnordiskt ord som blir nästan fanden, vilket ju är dagens danska ord. Detta stämmer också bättre överens med engelskans fiend, ond ande, elak varelse, väldigt ond person. Dessa betydelser har engelskan haft hela tiden och även det frisiska ordet passar bättre med detta ursprung. Nej, fan är nog mer en förvrängning av ordet fiende, som i sitt ursprung betyder den som skadar, och ordet är inhemskt i de nordiska språken. Det är dags att uppdatera etymologin som vetenskap. Vetenskapen är inte fastslagen!

Kyrka - Ännu ett ord jag anser är slarvigt genomsökt efter sitt ursprung. Den gängse tolkningen är att ordet kyrka kommer av den grekiska frasen kyriakon doma (herrens boning). Här utgår man från en enda rad i en enda text från 500-talet när man söker stöd för sin uppfattning. Det man i det här fallet borde fråga sej är dessa frågor:

1) Om nu denna fras gett upphov till det germanska ordet, varför heter det inte nåt liknande kyrka i de romanska språken också? Omvänt kan man fråga sej varför ecclesia, vilket är basen för de romanska och keltiska orden för kyrka, inte är ordet för våra kristna byggnader här i Norden.

2) Hur kommer det sej att denna enda fras, belagd en enda gång i skrift på 500-talet, har fått sånt genomslag i hela den germanska sfären bland folk som knappt hade tagit in ett enda grekiskt ord i övrigt vid den tiden? Ordet kyrka uppträder första gången i engelskan på 700-talet och sprider sej sen österut, men bara bland germanska folk. Det finns inga bevis för att den grekisk-ortodoxa tron ska ha haft några större influenser i England någon gång i historien.

Nej, ursprunget till ordet kyrka borde sökas på annat håll. Faktum är att vi kanske skulle kunna hitta ordet på ett ställe som knappt någon tänker sej. Ordet ring är idag ganska mondänt, dvs alldagligt, men det har haft en religiös betydelse också. Ringar finns på många hällristningar och tolkas överallt som varande religiösa symboler, årsväxlingarna som går i cirkel är beteckningar som är högst bekanta för den som studerat religionshistoria eller etnologi.

Men ordet ring är kanske inte helt likt kyrka, kirche, church osv. Men tittar man på deras respektive äldre versioner (fornsvenska kyrkia, forntyska kiricha, fornengelska cirice) ser man likheten med ordet cirkel, av latinets circus, krets, ring. Ring (fornsvenska ringer) är av ett indoeuropeiskt ord som betyder något böjt eller böja, även rundad, cirkelformad. Dess tidigaste form är en variant som vi har än idag i ordet kring. I den ordfamilj som ring tillhör finns alltså förutom circus även ett annat latinskt ord, curvus (ursprunget till vårt ord kurva), men det lämnar vi därhän nu. Ordet circus är för övrigt släkt med grekiska kirkos, hjul.

Problemet som möter oss här är att kyrkor inte är runda, åtminstone har dom inte varit det i Norden. Det finns speciella kyrkor nere vid Medelhavet som är runda men det är inte relevant för oss här uppe. Men det finns nåt som ändå för mej till ordet ring, krets, nämligen det faktum att man enligt såväl arkeologiska utgrävningar som beskrivningar från tiden ska ha mässat tillsammans i ring, gärna i lundar eller med stora stenar som ett sorts tempel utan tak.

Exakt när kristendomen tog över i Norden är oklart men vi vet att de flesta saxiska rikena på ön Storbritannien var kristna på 700-talet, ungefär vid den tid då ordet cirice dyker upp i källorna. Många tidiga kyrkor i dessa riken hade en rund del där själva mässandet ägde rum samt ett långskepp där församlingen satt och såg på när mässan genomfördes. De blev kristnade främst av iriska missionärer och galliska/frankiska diton. Det finns alltså en klar keltisk koppling till ordet kyrka, på ett eller annat vis. En överföring av ordet från den cirkel man hade sina förkristna mässor i till altardelen av kyrkan ligger faktiskt väldigt nära till hands. Ordet circus i latinet hade släktingar i de keltiska språken som var så snarlika att det är omöjligt att veta varifrån ordet som lett fram till kyrka kommer ifrån.

Klart är att forskningen som lett fram till den gängse tolkningen av ordet kyrka inte kan godkännas. Rent ut sagt, det är bedrövligt att man inte bemödat sej om att forska mer kring ordet. Man har varit slarvig helt enkelt. Man har stirrat sej blind på det grekiska och glömt bort att det faktiskt finns alternativ.

Danger - Ordet danger dyker upp i engelska skrifter på 1200-talet och är från anglofranska daunger, bildat till dangier, ett fornfranskt ord. Här har man menat att ordet är en förvrängning av ett folkligt latinskt ord, dominarium, husbondens makt. Det ska alltså vara bildat till dominus, herre. Men varför betyder det då fara idag? Jag tror här föreligger ett misstag, inte hos forskarna utan hos de som använde ordet för ca 1000 år sen. Man har i franskan blandat ihop två romerska ord, dominus och damnum, förlust, skada, fara. Det är på det senare ordet man byggt betydelsen i dagens danger och så har vanligt folk använt det när det väl sluppit ut till dom. Men man har från överhetens sida framhärdat med betydelsen härskare, dvs det förra ordet, och detta misstag har smittat av sej på forskarna som struntat i ordet damnum.

Alla stavningar i fornfranskan tyder på att ursprunget är damnum, inte dominus. Men det verkar ha gått prestige i saken. Detta på grund av att ordets betydelser legat på dominus, på grund av ett misstag begånget av någon eller några under tidig medeltid. Vi har gott om såna paralleller i vår tid. Ett sånt är grym som definitivt inte är nåt positivt ord eller ens passar som förstärkning i en mening.

Olov - Olov är ett fornnordiskt namn (fornsvenska Olaver) som dyker upp på runstenar någon gång på 700- och 800-talen. Den gängse tolkningen av namnet är ättling eller förfader. Varför det skiljer så mycket i betydelse för detta namn är oklart. Elof Hellquist på sin tid skrev om detta och pekade på ett tänkt och icke belagt *Anu-laidar, "avledd från anorna" enligt Hellquist, och han menade att en irländsk form av namnet (Alaib) som finns på de brittiska öarna har sitt ursprung i nån av de nordiska formerna av namnet Olov. Detta är minst sagt konstigt med tanke på att namnet Alaib betyder vacker, behaglig på gaeliska. Det är alltså ett ord släkt med de svenska orden lovlig och ljuvlig. Här finns alltså en "gravad hund".

I gaeliska och iriska finns ordet ollamh (uttalas olav med långt å-ljud i början av ordet vilket också var det sätt man uttalade namnet under tidig medeltid) som knappt ändrats i uttal och stavning de senaste 1500 åren. Namnet betyder mästare, vis man, präst, ledare, doktor. Ordet är äldre än det nordiska namnet och det är just från de brittiska öarna som kristendomen först kommer nån gång på 700-talet, kanske med irländska eller engelska missionärer. Den kopplingen anser jag vara mer giltig än att det skulle betyda ättling. Märk väl att namnet Olov från början var ett kunganamn eller för andra högreståndspersoner. Det blev inget för gemene man förrän långt in på medeltiden.

Så, nu har jag diskuterat lite kring det som ligger mej varmast om hjärtat, etymologi. Nån som har nåt att tillägga eller vill rusa till försvar av de gängse tolkningarna? Det kommer fler ord nån gång. Men jag tänker diskutera mer inom diverse vetenskapsdiscipliner. Etymologin är inte allenarådande.




"Äkta vänskap kommer när tystnaden
mellan två personer är komfortabel"

Bildsöndag

 Dags igen för en liten grupp bilder jag har tagit själv. Första bilden är från en utryckning till en olycka på RV71 tidigare idag. Bild två är på en skoter som står på gården nära där jag bor. Tredje bilden är en stämningsfull bild av en grill där kolbullar tillagades för ca ett år sen. Fjärde bilden är taget från mitt fönster.

"Brott lönar sej inte - precis som politik"

Lördagstankar

Reklam är förutsättningen för att vi får ett så brett utbud i TV och radio som vi har. De program vi får genom dessa kanaler är väl inte alltid vad kultureliten vill ha. De verkar mest intresserade av så kallad smal kultur, med filmer och program som knappt någon förstår. En del såna program är verkligen som att se på när färg torkar. Jag behöver nog inte säga vilka program, smaken är olika men vi kan nog säga att en del program som sänds i SVT ingår i den kategorin. Denna koncern har nu fått konkurrens av AXESS TV där ibland väldigt smal kultur presenteras. Skillnaden är att här presenteras det på ett sätt som gör att det faktiskt kan bli intressant, om man bara ger det en chans.

Det är inte pauserna i sej jag vänder mej emot när jag kritiserar reklam, det är viss reklam. Framför allt såna med krämer (vars vetenskapliga validitet kan ifrågasättas) till bilder med ansikten på unga kvinnor som inte behöver såna produkter samt vissa inslag där löjliga röster gör reklam för löjliga produkter med ett klart uttalat mål att försöka vara sexiga och/eller sensuella. Det blir bara pannkaka av alltihop estetiskt sett. Varför de framhärdar förstår jag inte. Maybelline (det är en rocksång, era kretiner!), Lendo är två exempel på reklaminslag jag ogillar. Det senare för tjejens störiga röst. Den senare reklamen vill vara informativ men lyckas bara irritera. Den förra är bara fjantig och totalt poänglös.

Reklampauserna utnyttjar jag som många andra för besök på toaletten, göra en macka eller läsa nån bok eller tidning, kanske text-TV från och till.

Att jag klagar kan synas som ett i-landsproblem men så länge vi har dålig reklam kommer vi att klaga på all reklam, oavsett vad den handlar om. Språket i reklaminslagen är påfallande ofta väldigt torftigt, lika ofta är språket otroligt dåligt.

Under tiden jag skrivit detta om reklam föll mina sidoblickar på en artikel i DN om ett antal tyska soldater som föll offer för en granat som slog ner i deras skyttegrav 1918 och begravde dom för eftervärlden som ett krigets Pompeji. Det fick mej att tänka på hur flyktigt allt är. Tankar, livet, ens uppfattning rörande omvärlden. Därför verkar all sån reklam jag beskriver ovan än mer tokig.

Till sist ett exempel på hur reklam borde se ut för att majoriteten av tittarna ska stanna kvar framför rutan:

"Europa dog i första världskriget. Det födde dom monster som plågat 
1900-talet och dess konsekvenser plågar oss fortfarande."

Läsvärt om jämställdhet, politik, ideologi och feminism av idag

Att göra politik av allting är detsamma som att prata med en mås. Allt man får i retur är skrik och skrän...

Jämför den här texten

med den här.

Vem låter mest sansad? För egen del hyser jag inget tvivel om vem som är mest sansad och låter debatten gå vidare utan påhopp, hot och hat gentemot andra.





"Alla världens storheter väger inte upp en vän"

Specialeffekter i var mans hand...

DN återger en artikel från brittiska The Sun om vad som uppges vara en mammut som korsar en rysk flod någon gång i somras. En film finns på YouTube (se ovan) där man ser något som en del anser vara en björn med en stor lax i munnen medan andra ser en mammut. Jag ser en inklippt figur som lagts på en vanlig film av en forsande flod i ett helt vanligt videoredigeringsprogram. Kolla gärna hur vattnet verkar helt ostört av varelsens rörelser.

Ett antal frågor som man borde ställa i sammanhanget:

1) Om detta filmades i somras varför dröjde det ett halvår innan det dök upp på nätet?

2) Varför filmades varelsen på så långt avstånd? Elefantdjur är inte speciellt skygga av sej jämfört med andra djur, dels för att de är så stora. Inte ens dvärgelefanterna i Himalaya skulle röra sej så här långt från kameran och de anses vara skygga.

3) Varför avslutas filmen innan varelsen når andra stranden?

4) Varför verkar inte vattnet skvalpa kring varelsens kropp som man borde förvänta sej av ett djur som korsar en flod?

5) Om det är ett elefantdjur varför släpar den då "snabeln" i vattnet? Det skulle ingen elefant göra.

6) Om det är en björn med en lax i munnen varför släpar den laxen tvärs över en flod på detta vis? Skulle den inte ta sej till närmaste strand (alltså den bakom sej) för att äta sitt byte?


"Det finns inget värre än aktiv dumhet"

Klimatvampyren

Rajendra Pachauri (bilden ovan), chefen för FNs klimatorgan IPCC, har varit i blåsväder förr. Framför allt förra året då han anklagade sina meningsmotståndare i klimatdebatten (dvs oss som är skeptiska till tanken att människan påverkar det globala klimatet så att medeltemperaturen stiger) för att komma med voodoovetenskap när det framkom att glaciärerna i Himalaya inte skulle smälta bort till 2035 som han och hans gelikar påstått. Det uttrycket fick han ta tillbaka senare. Nu har den gamle tågingenjören verkligen fått igen för gammal ost. Det visar sej nämligen att glaciärerna i Himalaya och Karakorum inte smälter av negativt från år till år utan i de flesta fall t o m växer.

Nu förstår man nog bättre känslan den tyske klimatforskaren Fritz Vahrenholt fick när han insåg att han blivit lurad att tro på AGW-tanken. Pachauri är en klimatvampyr, han suger ut all vetenskap från forskningen och förstör den för all framtid. Samma sak gäller för Al Gore, Michael Mann och, här i Sverige, Johan Rockström samt Erika Bjerström. Ju mer de öppnar sina käftar desto mer ser man huggtänderna. Jag fattar inte hur de kan vara så säkra på sin sak när forskningen visar att vi bara skrapat på ytan vad gäller förståelsen av samverkan mellan jorden och dess atmosfär.

Uppdatering 2012-02-10: Per Welander har skrivit en artikel om denne tågingenjör.


"Den vise vill veta, den dåraktige vill tala"

Diskrimineringen av den största minoriteten

Alla minoriteter har blivit diskriminerade genom seklerna. Det kan bero på rädsla inför något man inte förstår, det kan bero på överföring där man själv tillhör en viss minoritet men förnekar detta faktum, eller helt enkelt okunnighet. Men det finns en minoritet som länge varit diskriminerad och som man mer eller mindre försökte utrota med slag och förmaningar. Det var t o m mer stigmatiserande att tillhöra den här minoriteten än att vara homosexuell, dyslektisk eller rödhårig i vissa delar av världen. Man sågs som ondskan själv av kyrkan för att man inte följden majoritetsmönstret. Jag talar förstås om vänsterhänthet.

Precis som allt annat är vänsterhänthet ett tillstånd skapat i kroppen, i hjärnan, för att det helt enkelt passar bäst  att vara det för den individen. Kroppen kan ändras till högerhänthet ganska lätt och vice versa. Vad det beror på är oklart men det verkar ha med ögonen att göra. Det är hur ögonen styr kroppen som gäller. Ca 10 % av världens befolkning är vänsterhänta vilket har inneburit ett problem för de styrande genom historien.

Genom historien har alltså vänsterhänta setts som sämre människor. Slag på fingrarna, glåpord och hot var vanligare. I många länder fick man inte ens använda vänsterhanden till annat än att torka ändan med. Detta gäller fortfarande i Indien bland vissa samhällsgrupper. Orden för vänster har i många språk varit nedsättande, väldigt nedsättande i många fall. De nordiska språken är undantaget som bekräftar regeln med ett ord som kan härledas, i alla fall om man får tro språkforskarna, från vän, vänlig. Frågan är om det stämmer. Det finns ett ord, vin, hvin, i de nordiska språken som betyder ängsmark, sumpmark och som i fornspråken uttalades precis likadant som vänster (fornsvenska vinster). Det är släkt med vång, ett idag sällan brukat ord som betyder flodkrök, ängsmark, sankmark. Det låter mer troligt än att det skulle komma från en ironisk variant av adjektivet vänlig.

Det finns dominans i andra delar av kroppen också, främst fötterna. Det är likadant där att man favoriserar en viss fot framför den andra när man springer, hoppar, sparkar boll eller går. Påfallande ofta är man raka motsatsen i sina ben jämfört med vilken hand använder. Det är dock inte lika uttalat som för händernas del. Vi använder händerna till finmotorik vilket vi sällan gör med fötterna.

Intressant är att vänsterhänta har fått sin egna dag, precis som alla andra minoriteter. Det är den 13 augusti så om du är vänsterhänt boka in den dagen och känn dej stolt. Känner du någon som är vänsterhänt tipsa henne/honom om denna dag.

Jag tillhör en än mindre minoritet, jag är i stort sett dubbelhänt, dvs jag kan skriva med båda händerna (sämre på vänster dock vilket jag bortförklarar med att alla i min familj är högerhänta), men vissa saker klarar jag bäst med vänster, andra med höger. Skära bröd gör jag bäst med höger, smöra och skära ost bäst med vänster. Att ha händerna specialiserade så här kallas på engelska för cross-dominance och syftar på att hjärnan delar in händerna i olika zoner efter vad som uppenbarligen är bäst. Någon bra svensk term har jag inte sett men dubbelhänthet passar bra så länge.




"Anatomi är något som alla människor har,
men som ser bäst ut på flickor"