Tänkvärt om skulder och ekonomi

Ju mer skulder desto fler slavar. Det är en outtalad maxim som gällt i många år nu, ända sen civilisationens införande. Den personliga, privata skulden är värre än den nationella för stater får alltid hjälp att komma undan men det händer sällan vanligt folk. Inte ens normalrika kan klara sej undan om skuldberget vuxit sej alltför högt.

Jag har läst en recension av en bok med titeln "Debt, the first 5000 years". Den recensionen slår an en klang inom mej, som är antinationalist. David Graeber heter författaren som menar att skulder har en förmåga att skapa våld, vilket förstås är ett redan accepterat faktum. Hans ingång är en aning annorlunda dock. Han menar att införandet av ett monetärt system är ett direkt resultat av alla krigen som fördes. Lydien var det första land som införde mynt, på 700-talet före vår tideräkning (fvt).

Han menar också att ju fler och till ytan mindre stater det finns desto bättre kan man hålla ordning på skulderna, privata såväl som offentliga. En balansgång mellan byteshandel och monetär ekonomi är också en förutsättning för en bättre ekonomi och ett lugnare liv. De stora krigen hålls borta från lokalbefolkningen som mer ser krigen som ett skådespel. Medeltiden i Europa ser Graeber som en sorts frihetsperiod. Här verkar Graeber ha glömt bort att det under medeltiden i Europa fanns ett system som kunde vara mer frihetsberövande än nånsin slaveriet i Nordamerika var, nämligen feodalsystemet. Till viss del var det dock en lisa för många själar att inte behöva ha en stormakt inpå sej, att det fanns en lokal härskare som tog hand om det juridiska och löste tvister. Hade de sluppit religionens bojor och alla sjukdomar hade det varit perfekt.

Feodalsystemet kunde vara frihetsberövande eftersom skråna, de föregångare till fackföreningarna som bildades under medeltiden, förbjöd folk som inte tillhörde ett visst skrå, eller gille som det hette i Sverige, att verka alls. Vissa inom ett visst skrå fick inte heller röra sej som de ville. Rörelsefriheten var inte så stor på den här tiden. Det var den inte efter medeltiden heller så renässansens, barockens och upplysningstidens människor ska inte hyllas alls för att de gjorde slut på medeltidens "mörker", snarare tvärtom. Det är först med 1800-talets friare tankar som också rörelsefriheten kom med. Bättre kommunikationer gjorde det lättare för folk, varor och idéer att förflytta sej, till Maktens stora förtrytelse.

Helt köper jag inte Graebers bok. Det är lätt att se sambandet mellan pengar och våld men hur förklarar han den monetära ekonomins förmåga att hjälpa så många människor ur misären? Ser han staternas krascher i nuläget som en början på det han beskriver som sitt idealsamhälle? Jag håller med om att staterna och politikerna har överskattat sina roller i samhällsbyggnationerna i världen, jag håller också med om att vanligt folk inte fått den uppskattning de förtjänat för sin roll i samma byggnation. Men att pengar är lika med krig hela tiden är nog en förenkling.

Världen är på väg att bli bättre, för oss alla. Det tar tid och våra generationer kommer inte att uppleva lycka för alla i hela världen men det är på väg. Om nu inte Makten griper in och startar ett storkrig som skickar oss alla tillbaka till samma paranoida inställning vi hade efter attackerna mot WTC och Pentagon 2001. Saken är den att krig är ett sätt att lätta på spänningar inom grupper. Så har det alltid varit bland grupplevande primater som människan, gorillan och schimpansen. Krig kommer alltid att finnas, oberoende av vilka system som finns för att klara livhanken. Krig föds av problem men problem behöver inte orsaka krig.



"Det har aldrig existerat ett bra krig eller en dålig fred"