Nu tar jag ledigt i ett drygt dygn och återkommer när solen gör det, det vill säga i morgon den 25. Tills dess får ni hålla till godo med denna redigerade repris av två inlägg, varav ett jag återkommit till många gånger. Ha nu så trevligt i helgen, oavsett om ni som jag är agnostiska ateister eller annat:
Lördagstankar (från 17 december 2011):
Jag tänkte tala lite om julen och vad den betyder för mej numera. När
jag var liten firade vi alltid hos mina morföräldrar med allt som hörde
deras firande till. Det var mat, julprydnader, Arne Weise på TV, snö
(ibland mycket, ibland bara blask) och diverse julklappar. Som alla barn
ogillade jag de mjuka klapparna som alltid verkade vara fler än de som
verkligen betydde något för en liten unge, ni vet leksaker och annat som
fanns i de hårda paketen. De hårda, relativt platta och avlånga var
bäst för det betydde att paketet innehöll böcker och böcker älskade jag
över allt annat.
Men ibland fick man besynnerliga paket, hårda men inte alltför hårda. De
visade sej innehålla skjortor och tröjor som lagts i kartonger för att
behålla sin form som de lagts i när de var färdiga i fabriken. När jag
blev äldre satte jag upp musik på min önskelista och fick ibland skivor
av de mest skilda slag, med musik jag aldrig hade hört förut. Det var på
så sätt jag började gilla progressiv rock, efter att jag fått en
samlingsskiva av min storebror innehållande stora artister och stora
låtar från åren 1969-1989.
Det där med jultomten och hans eventuella existens var jag på det klara
med redan från början. Några illusioner om att en figur som far världen
runt i en släde dragen av flygande renar hade jag definitivt. Att en
sådan figur skulle existera var en tanke som var absurd i mitt sinne
långt innan jag lärt mej vad ordet absurd betyder. Men så växte jag upp i
en familj där reson och sans var ledorden. Då och då figurerade
religionen i nån form men det var nog mest för att min mamma behövde
sällskap i ett större sammanhang, vilket hon nu får på bättre sätt idag
genom målarkurser och gympasessioner.
Det där med snö på julen har jag redan tagit upp i ett tidigare inlägg
men det förtjänar ändå en mer personlig infallsvinkel. När jag tänker
tillbaka på barndomens jular så är det inte alla bland dom som har
innehållit snö. Jag firade jul i Torshälla, Sörmland, tills jag var 21
år och även om många av jularna var snöiga så innebar ofta såväl
julafton som juldagen att det töade. Slask och isiga gator var en vanlig
syn. Det rimmade illa med Bing Crosbys röst som mjukt melodiskt sjöng
om en vit jul.
För mej är julen en tid då alla ska träffas och ha kul tillsammans.
Förmodligen var det den ursprungliga tanken hos de som först märkte att
juldagen var den mörkaste och kortaste dagen på året. De märkte ju
samtidigt att sen började ljuset så sakteliga komma åter. Därför kunde
det vara kul att träffas allihop för att fira ljusets återkomst. På så
vis tycker jag det är synd att kristendomen har kidnappat denna högtid
för sitt eget ändamål. Men vi får väl acceptera att religionen tränger
sej på och tar upp plats. De som vet bättre "vet" att
Jesse föddes 23 maj 33 år
före vår tideräknings början. Det får man tro på om man vill.
För egen del är jag övertygad om att Jesus är ett påhitt av Paulus för
att dölja det faktum att det som i skrifterna hände Jesus egentligen
hände Paulus själv och att denne konspirerade med romarna för att komma
undan det upproriska folk han i deras ögon förrått genom att välja en
fredlig väg ut ur kriget mot Rom. Allt det övriga som skrivs om Jesus är
sammansatt av diverse religiöst allmängods från området för att få folk
att tro att denne Jesus är en reinkarnation av såväl Horus som Mithra.
För övrigt anser jag att Apollonius av Tyana och Paulus är en och samma
person. Namnen inte minst är väldigt lika. Historien om juden Saul som
omvänds till den kristne Paulus är ett påhitt av Paulus själv,
förmodligen föddes han som grekisk jude i nutida Turkiet men ville bli
nåt mer än bara en vanlig arbetare. Han var säkert med i de uppror som
rasade under Pontius Pilatus regim som ståthållare i Jerusalem och fick
betala ett högt pris för att komma undan.
Det var en liten sidolinje men det är lätt att komma in på såna när
julen kommer på tal. Här i Norden hade vi det lugnare. Vi skålade, åt
mycket mat (som måste ätas annars förstördes den) och skrävlade. Skönt
liv ända tills Vite Krist kom och gjorde oss till moralpredikanter hela
bunten.
Verkligheten bakom vårt julfirande (24 december 2012):
Följande är en text jag skrev för en presentation på en julmiddag för
några år sen. Jag har tidigare presenterat en annan version av denna
text här på bloggen. Den har sen dess redigerats så att det finns mer
reella fakta och för att se till att språket är lite mer riktigt. Det är
min förhoppning att någon tar till sej detta och förstår varför julen
egentligen inte är en specifikt kristen högtid utan till för alla som
gillar solen.
Verkligheten bakom vårt
julfirande
Jesu
födelse och solens återfödelse
Många firar Jesu födelse varje år vid tiden runt den 24-25 december och
allt beror på det som står skrivet om honom i ett antal böcker, så
kallade evangelier, efter det grekiska ordet evaggelos som betyder
budbärare och som även gett upphov till ordet ängel. Men det finns
ett stort antal problem här som man måste komma förbi om man ska
se på den här födseln på ett logiskt vis. Därför vill jag ta
upp detta lite till diskussion. Det finns nämligen en hel del
logiska fällor här som inte går ihop. Som det också ska visa sig
är hela berättelsen kring Jesu födelse snodd från tidigare
berättelser ur andra religioner. Det hela andas faktiskt
lurendrejeri. Nåväl, då börjar vi.
Gissa vem?
Han
föddes i en grotta av en jungfru den 25 december. Han växte upp
till att bli en stor förkunnare av en ny religion. Till en början
var många skeptiska till hans budskap men ganska snart tog en del
till sig hans budskap om frid och fred i en himmelsk tillvaro. Han hade lärjungar som inte alltid förstod vad han menade. Vem
talar jag om?
Jag
talar
förstås om Mithra, den högste guden, ljusets gud i den persiska
religion som bär hans namn. En språklig parallell till Mithra var
Mithras. Den senare var den romerska arméns
viktigaste gudom och hela hans uppenbarelse var mystisk liksom den
kult som växte fram kring dyrkandet av honom. Mithraismen kallade
man denna religion som var så stor ett tag att man tror att många
germanska legionärer tog med sig delar av religionen hem och bildade
Asatron på denna religion. Åtminstone delar av den. Men Mithras föddes inte av en jungfru som Mithra gjorde, utan formades ur en klippa, fixt och färdig. Det verkar inte som om Mithras och Mithra var samma gud. Romarna lånade nog hans namn till sin gud och byggde upp nåt helt annat kring denna soldatgud.
Jaha,
ni tänkte på Jesus? I de fyra evangelierna står det faktiskt ingenting om när
på året Jesus föddes. Det var när kristendomen började bli
större än Mithraismen på 300-talet som man helt plötsligt sade
att Jesus föddes natten till den 25 december. Men Mithras och Jesus
är inte ensamma om detta födelsedatum och omständigheter kring födelsen. Fler sådana prominenta
figurer inom gudavärlden är födda 25 december. En av solgudarna i
den egyptiska religionen, Horus eller Heru-Ur som han hette på det
gamla egyptiska språket, är född då liksom en annan figur inom
den persiska religiösa sfären, Zarathustra.
Apollonius av Tyana, en
grekisk filosof vars verk och filosofiska uttalanden liknar de som Jesus utförde nästan på
pricken, föddes också den 25 december, enligt en legend. Horus hade dessutom 12 lärjungar, blev på sätt och vis korsfäst
och återföddes efter tre dagar. Sen blev Horus delad i 14 delar och
ihopsatt av Isis, hans syster. Där skiljer sej berättelserna om Horus
och Jesus som synes starkt åt. Horus blev sen underjordens gud, den som
styr solen om natten. Som ni ser är Jesus inte
ensam om att födas 25 december av en jungfru. Det alla har gemensamt är
att bevisen för att de alla ska ha
levat i verkligheten är väldigt svaga.
Det ska sägas att termen jungfru inte har nåt med oskuld att göra. Det har med en ung ogift kvinna att göra. Kopplingen mellan Jesus och
julen, som jag kommer att diskutera lite senare, är något som inte
heller har med Jesus att göra. Det är en senare konstruktion för att
koppla ihop Jesus med tidigare solreligioner. Det tål också att påpekas
att Jesus inte direkt har med solreligionerna att göra, det är grunderna som är desamma som de gamla solreligionerna men de allra flesta beskrivningarna i evangelierna är definitivt inte från några äldre religioner. Kristendomen inkorporerade de gamla religionernas aspekter för att göra den mer tilltalande för den breda massan. Det är nog så alla större religioner gjort genom alla tider.
Jesusgestalten
De som berättar om Jesus säger som sagt ingenting om när Jesus föddes. Vi känner till totalt ca 30 evangelier om Jesu liv och leverne, varav fyra hamnade i Bibeln. Vi
har två av evangelisterna att tacka för berättelsen om Jesu
födelse, Matteus och Lukas. Lukas talar om att en ängel visar sig
för Maria och säger att hon är utvald att bära en frälsare.
Matteus skriver att en ängel visar sig för Josef och talar om för
honom att han ska ta hand om Maria för hon bär guds barn Jesus.
Senare visar sig samma ängel för en grupp herdar som nattetid
vistas ute bland sina får och talar om för dom det viktiga som
hänt. Matteus och Lukas kommer sen att skilja sig åt än mer i sina
beskrivningar. Lukas skriver att Josef och Maria ger sig av till
Betlehem i Judéen eftersom en skattskrivning talat om för honom att
han borde bege sig till Josefs släkts hemstad.
Något
sådant nämner inte Matteus men han nämner att de befann sig i
Betlehem på resa när Maria födde barnet. Vad som hände sen
skiljer de båda evangelisterna åt än en gång. Lukas nämner att
de begav sig hem till Nasaret i Galiléen där de båda kom ifrån.
Matteus nämner att samma ängel varnade Josef att de var i fara så
de flydde till Egypten undan kung Herodes av Judéen vrede. När
Herodes hade dött återvände familjen från Egypten och bosatte sig
i Nasaret. Allt detta sista enligt Matteus.
Samme
Matteus nämner sen också att Herodes ska ha blivit så vred när
han hörde att ett barn som ska komma att bli en stor konung att han
låtit sina soldater döda alla barn under två års ålder inom hela
Judéen. Häri föreligger två stora problem. Det finns inga samtida
rapporter nånstans att något massmord på barn ska ha ägt rum i
Judéen, vare sig vid denna tid eller någon annan tid. Herodes var
visserligen en våldsam man, han dödade en del av sina egna söner
och sin egen mor men något massmord på sitt folks barn var han inte
skyldig till. Tvärtom gjorde han allt för att det folk han satts
att styra över av kejsar Augustus skulle ha det bra. Han var
egentligen inte en av dom utan sonen till en till judendomen omvänd man från trakten och en kvinna från ett helt annat folk.
Det andra problemet är
att den skattskrivning det talas om av Lukas ägde rum ca 10-11 år
EFTER Herodes död! När i så fall föddes Jesus? Det finns en
Herodes till, hans son Herodes Antipas, som styrde Judéen så illa
att romarna till slut satte sina egna guvernörer att styra landet
direkt under kejsaren. Han är intressant i detta avseende eftersom
han enligt bibeln skulle komma att avrätta en frände till Jesus,
Johannes döparen.
Noterbart
är att de övriga evangelisterna, Markus och Johannes, inte alls
nämner hur eller när Jesus kom till världen. Inte heller nämner
de något om hans barndom. Faktum är att endast ett enda evangelium
utöver Matteus och Lukas gör det och det är inte sanktionerat av
kyrkan. Det kallas Tomas evangelium. Tomas evangelium nämner en
massa övernaturligt om Jesu barndom. Just för att det är så
otroliga saker som händer där har man undanhållit detta från
Bibeln. Jesus ska till exempel ha rest en barndomsvän från de döda,
spått om framtiden, svävat i luften och andra såna saker.
Orsaken
till att man valt 25 december för alla dessa viktiga religiösa
figurer är väldigt enkel. Det handlar nämligen om vanlig
observationsförmåga och astronomi. Det handlar om solens återkomst. När Jesus föddes egentligen är det ingen som vet. Man firade dagar i maj, april och oktober innan man fastnade för 25 december.
25
december
är en dag som är väldigt speciell. Den är jämförbar
med 25 juni i sån mån att solen den här dagen gör en
helomvändning. I alla fall är det så vi upplever det. Saken är
den att vår planet jorden lutar gentemot solen så att dess norra
del pekar bort från solen under den period vi på norra halvklotet
kallar vinter och pekar mot solen under sommaren. Det sker med en
regelbundenhet som är närmast förbluffande enahanda. Från vår
horisont ser det ut som om solen går ner allt tidigare under året
för att vid 21 december vara som kortast tid uppe. Den går för övrigt
ner i Svanens tecken, det så kallade Norra Korset. Solen korsfästs
skulle man kunna säga. Under de följande
fyra dagarna är det likadant. Men från och med 25 december händer något.
Den
dagen går solen upp i Jungfruns tecken, Virgo på latin, och sakta
börjar dagarna därefter bli längre.
Kanske talade den person
som ligger bakom Jesus om sej själv som solguden när han talade om att
han skulle dö på korset, vara död i tre dagar och sen återuppstå. Det är
också möjligt att det bara var en slump att det råkade sammanfalla med solens årliga rytm, det han talade om. Vi kan bara spekulera. Jag råkar tro att det är så här det var men det är min tanke. Vi kan förstås bortse från alla tecken som t ex filmen Zeitgeist pekar på, att Jesus gående på vattnet skulle vara solens strålar. Det handlar helt enkelt om vår hjärnas behov att se mönster, även om de bara är svaga sådana. Det var inget medvetet lurendrejeri från en grupps sida, det var mer av ett försök att skapa nåt nytt ur det gamla, att bryta med det gamla för att få till stånd en ny religion. Det bara blev till
lurendrejeri när den nya religionen drog in en massa element från andra
religioner. Den viktigaste religionen att ta itu med var Sol Invictus,
den monoteistiska religion som instiftades i Rom på 270-talet.
Våra
förfäder var inte dumma. De förstod snart att solens återkomst
varje år på sikt fick livet i träden och på marken att återkomma.
Varje religion i Asien, norra Afrika och Europa har med detta i sin
mytologi. Detta stjärntecken, Jungfrun, har sitt namn efter den
jungfruliga mark som man plogade upp varje år i de varmare delarna
av världen, alltså Mellanöstern vid den här tiden runt den 25
december för att kunna dra nytta av det återvändande ljuset. Den
kallas Virgo på latin för den var helgad åt jordbrukets gudinna
Demeter, en från början Anatolisk gudinna vars namn betyder
gudmoder. Märker ni kopplingarna här mellan de olika religionerna?
För
ca 2300 år sen, kanske mer, skapade man i Rom en fest för att fira
solens återkomst genom att hylla sin jordbrukargud, Saturnus. Dessa
fester kallade man saturnalier, på latin saturnalia. Många gånger
kunde dessa orgier hålla på i flera dagar innan man var säker på
att solen verkligen var på väg tillbaka. Mer än 500 år senare tog
kejsar Aurelianus fasta på detta och instiftade en lag att det bara
fanns en enda gud, Sol Invictus (den oövervinneliga solen) och att
han skulle firas vid dessa saturnalier den 25 december. Detta var år
275. Kort därefter mördades Aurelianus av meningsmotståndare men
tanken fördes vidare och när kejsar Konstantin år 311 tillät
kristendomen i Romarriket hade även de kristna tagit till sig tanken
att solens återkomst den 25 december varje år var en viktig dag.
Ingen visste ju när på året Jesus hade fötts. Det stod som sagt inte i
evangelierna.
Endast en hänvisning finns i evangelierna till
att herdar sov utomhus,
vilket är en omöjlighet i december, även i Mellanöstern. Inte förrän i
februari-mars kunde herdarna i detta område föra ut sina hjordar på bete
igen. Det
bortsåg man dock gladligen ifrån och tog över 25 december såsom
varande Jesus födelsedag. Från år 396 är det fastslaget som ett
faktum att Jesus föddes den 25 december, enligt den kristna kyrkan i
alla fall. Herdar i Mellanöstern ska inte komma och klaga.
Vi
kan alltså med säkerhet säga att Jesu födelse inte har så mycket
med verkligheten att göra som med en uppfattning om när solen
återkommer med längre och så småningom varmare dagar. Det ligger
mycket mytologiskt arvegods i denna berättelse. Det att herdarna som
mötte en ängel mitt i natten strax innan Jesus föds är dock en
intressant detalj. Herdar i Mellanöstern kan som jag tidigare nämnt inte börja sova
utomhus med sina hjordar kortare stunder förrän tidigast i slutet av februari och
först från april är det såpass varmt att man med säkerhet kan
sova utomhus. Så var det även för 2000 år sen även om det var
varmare då än det är nu. Det i sig är inte hundraprocentiga bevis för att Jesus
ska ha fötts vid en annan period på året men det finns en annan
sak som talar emot december som födelsemånad. Det har med handeln
att göra och med den skattskrivning som nämns i en av de fyra
evangelier som handlar om Jesus.
Handel
försiggår inte i Mellanöstern i någon större utsträckning vid
den här tiden på året, alltså för 2000 år sen under vintermånaderna.
Den skattskrivning som det talas om ägde rum under guvernören
Quirinius tid i Judéen och till skillnad från vad som står i
bibeln var det enbart i Judéen som man höll den. Syftet var att man
skulle se hur många som bodde där och vad de hade för yrken för
att kunna beskatta dom bättre samt att se vilka som ville vara med i
den romerska armén, vilket i och för sig krävde att man blev
romersk medborgare men det var ett annat problem. Den ägde rum under
våren år 6 eller 7.
Detta årtal får man fram genom att jämföra
ett antal tideräkningar som var i bruk vid den här tiden med
varandra och sen jämföra med vår tideräkning som fastslogs på
600-talet av en munk, som troligen räknade väldigt fel men även
det är en annan historia. Ett antal Josef nämns i denna
skattskrivning men ingen från Nasaret på väg till Betlehem av den
enkla anledningen att dels fanns inte staden Nasaret då och dels
behövde man inte lämna sin hemstad för att bege sig till sina
förfäders stad. Man skulle stanna på hemorten för att bli räknad.
Nasaret
fanns alltså inte som stad vid den här tiden. De äldsta spåren av
en stad här är från början av 300-talet, alltså 300 år efter
att den ska ha varit Jesus hemstad! Hur går detta ihop? I närheten,
i Galiléen strax norr om Judéen, finns staden Gischala där Paulus,
som anses vara kristendomens egentliga grundare, ska ha bott i sin
ungdom enligt en av de stora kyrkofäderna Hieronymus. Den staden
fanns för 2000 år sen och den är ganska lik den beskrivning
evangelierna ger åt Nasaret med små byggnader nära en brant
klippa. Nasaret var för 2000 år sen en brunn med ett hus som låg mitt ute på
en stor slätt vid foten av ett antal klippor. Så vad kan man sluta sig till av detta? Har Jesus
funnits i verkligheten eller är han ett hopkok av många andra
figurer? Betyder det så mycket om han har funnits eller ej?
I
en del texter i Gamla testamentets bok om Jesaja talas om att de
heliga männen, profeterna, bör vara nasaréer, ett hebreiskt ord
som betyder ungefär ståndaktig och vara ren. Det är en egenskap,
inte en härstamning. Jesus nasarén är alltså en mer riktig
beskrivning. I Matteusevangeliet nämns detta ord ganska ofta.
Förmodligen har man misstolkat detta ord som en stad och det har sen
blivit en gängse tolkning. Därför blev den romerske kejsaren
Konstantins mor Helena besviken när hon kom till den plats som
kallades Nasaret och inte fann nånting. Inte ens brunnen fanns kvar
då utan hon fick se till att en stad byggdes här, komplett med
kyrka och allt.
Verkligheten bakom julfirandet
Allt
det som sägs om Jesus födelse, hans liv och hans död kan sägas om många
andra figurer i världshistorien och det medges av många av de tidigaste
kyrkofäderna, som i snåriga ordalag har försökt förringa kopplingarna
till Apollonius av Tyana, Horus, Zarathustra, Mithra m fl. Alla dessa
går tillbaka på en och samma figur, den vi ser nästan varje och till
skillnad från alla gudar är högst verklig, nämligen solen. Den gudom vi
dyrkade tidigast av alla och som är från början könlös, för oss evig och
livsnödvändig. Vårt behov av att bringa ordning i allt vi ser omkring
oss har sen gjort att solen blivit en mänsklig gudom
som vi kan förstå. Sen har allt blivit mer och mer övernaturligt
allteftersom berättelserna vuxit och blivit alltmer avancerade.
Inget
av detta förhindrar att någon figur har existerat i Mellanöstern för ca
2000 år sen och vars existens har satts i samband med den solreligion kristendomen senare sattes ihop med. Många har kopplat ihop Jesus med Apollonius av Tyana, vars liv började ungefär samtidigt. Detta eftersom kopplingen mellan Jesus och hans rättegång, lidande och avrättning inte var med från början i skrifterna. Som jag skrivit här på bloggen finns det indicier som talar för att Paulus skapade jesusgestalten genom att leda bort uppmärksamheten från sin egen person, som möjligen väckte fel sorts uppmärksamhet när han missionerade. Om då Jesus och Apollonius av Tyana är samma person, så torde Paulus också vara samma person som Apollonius, vilket gör detta till ett intressant triangeldrama.
Granen
och livets träd
Julgranen
är ett arv från Norden. Den som säger annat bör kolla upp gamla legender från tiden före 1500-talet. Egentligen är det en gemensam tradition
för hela norra Asien och Europa där Livets träd är en central del
respektive religioner. Det evigt gröna trädet som ger liv åt alla finns nästan över hela Asien och Europa i flera tusen år före kristendomen.
Eken, granen och asken dyrkades på detta vis och framför allt asken
blev en viktig del i den nordiska religion som vi idag kallar
asatron. Ta till exempel Yggdrasil, världsträdet i den fornnordiska
mytologin. Det är en ask med tre gigantiska rötter i de vanligaste beskrivningarna av trädet i asatron. Yggdrasil betyder Yggs häst, vilket ger en underlig betydelse för ett träd. Granen är vad man har gissat sej till kan vara det träd som beskrivs i en del andra myter där det inte specifikt nämns vad för sorts träd Yggdrasil.
Ordet as
betyder förresten gud så asatro är helt enkelt gudstro.
Granen är det eviga
trädet eftersom den är grön även om vintern. När kristendomen
tog över i Norden och andra områden där germanska gudar dittills
varit ensamma om själarna försökte man ta bort detta tillbedjande
av träd. Det lyckades inte helt för fortfarande har vi vårdträd
och på 1800-talet återuppstod julträdet i Tyskland och spred sig
med emigranter till först England och senare Amerika. Genom kulturströmningarna under detta sekel återfick vi detta
julträd vid samma tid så livets träd återkom i våra liv, den här
gången i form av en dekorerad gran som vi ställde in i huset. Samma
sak
med majstången. Men det är en annan historia som vi kan ta vid
midsommar nåt år. Tyskarna har alltid varit bättre på att bevara de
gemensamma kulturyttringar vi hade bland de germanska folken än vad vi
har varit här i Norden. Vi har mestadels bevarat småtraditioner.
Kulorna och andra
dekorationer i granen är ett arv från den förkristna tiden med
offergåvor i form av äpplen och andra frukter som hängdes i trädet för
att hälsa solen välkommen
åter samt att minnas Odens (Wotans) offer då han hängde nio dagar för
att
kunna få all universums visdom och kunskap. Godsakerna hängdes i trädet
så att alla kunde se dom men man fick inte röra dom förrän till julen.
Den kristna aspekten är förstås att det är för att man väntar på Jesu
födelse. Dick Harrison har en intressant artikel om kulorna i granen.
Skinkan
och julklapparna
Skinkan
är
enkel. Det var helt enkelt så att julen var den tid på året
man slaktade grisen. Det var inte så gott om mat förr i tiden så
man fick sprida ut det goda över året med julfesten som höjdpunkt. Vi
har till skillnad från många andra kulturer haft en god tillgång på
grisar vid den här tiden så fattig såväl som rik har kunnat äta sej mätt på skinka vid julen.
Julklappar
har delats ut i många kulturer långt innan kristendomen var
påtänkt. Det finns exempel på en egyptisk gud, Bes, i vars namn
man skulle dela ut en present eller två till de som behövde nåt.
Detta var för över 3000 år sen. Här i Norden var det vanligt i
södra Sverige att man på medeltiden sprang med en present som man
lade vid dörren hos den man ville skulle ha presenten. Efter att ha
knackat på dörren sprang man för allt vad tygen höll. Så säger
en sägen från Småland i alla fall.
I Västergötland hade man
kring Lucia en makaber variant av firandet kring det italienska helgonet. Man band höruskor i hornen på en
fjolårskalv och tände eld på dessa. Sen när kalven sprang i panik
genom byn följde allt folket efter och i dess spår delade man ut
mat och dryck. När sen kalven tröttnat slaktade man den. Sånt
djurplågeri har vi inte nu för tiden som tur är.
Själva
julklappsutdelningen har sitt ursprung hos en man i Smyrna,
Anatolien, nuvarande västra Turkiet, vid namn Nikolaus. Han tog på
sig uppdraget att hjälpa fattiga barn med kläder och annan nödtorft
varje år på julen. Han gav också bort sitt arv till de fattiga.
Han dog 6 december 343 och blev helgon några år senare som Sankt
Nikolaus. Därför har vi än idag Nikolaus och dess avläggare
Niklas i almanackan det datumet. Många delar därför ut
julklapparna den dagen, t ex holländarna. Det är honom man menar
när man på engelska talar om Santa Claus.
Det var mitt lilla intrång i julfirandet, god sol allesammans!
"Now I have a machine gun.
Ho ho ho!"