Så vad gör vi för att må bättre under julen? Visst, det hjälper att träffa andra. Ensamma människor kan gå till en restaurang, om de har pengar. Men de borde kunna våga gå hem till någon de känner, om så bara för att få träffa denna någon i hans/hennes dörr. Det är kontakten med andra människor som säger allt. Vi är flockdjur av naturen och att då vara utanför är fruktansvärt ur psykisk synvinkel. Vi behöver närheten till varandra, vi behöver till och med vidröra varandra då och då. Den som säger att han/hon vill vara ensam menar egentligen raka motsatsen, men vill oftast ha bekräftelse på att han/hon är välkommen in i gänget.
Sen kan all julglädje i sej skapa depressioner, framför allt då vi har förmågan att tänka framåt och då inser att det kommer en grå vardag framför oss med samma trista saker att göra och samma människor som kanske inte alltid är så glada heller. Vad man då ska göra är att hitta på nåt skoj att göra vid sidan om själva arbetet. Ta en minipromenad på arbetsplatsen, säg några (dåliga) vitsar eller få någon att berätta nåt trivialt. Det höjer arbetsmoralen och tar bort känslan av tristess och depression.
Sen tycker jag vi ska följa visdomsorden i bilderna nedan:
Den första är glasklar. Vi lyssnar inte för att förstå andra människor, vi agerar försvarsadvokater hela tiden med inställningen att vissa ord i det den andre säger måste anmärkas på, och då går andemeningen i det den andre säger förlorad.
Den andra är mer åt det humoristiska hållet, med en allvarlig undermening. Vår förmåga att tänka framåt lurar oss och kan göra oss nedstämda då vi tänker efter hur vissa dagar i vårt liv har gestaltat sej. Men man ska inte låta det som hänt påverka en för mycket. Den ena dagen ÄR INTE den andra lik. Lyss därför till den kinesiske filosofen Lao Tzu:
Jag försöker leva i nuet, med ett getöga kastat på det förgångna för att se hur framtiden inte ska bli. Jag tror inte man kan lära sej av sina misstag fullt ut. Det man kan göra är att minimera eventuella skador vid undervisningen av nästa generation så att de inte gör samma misstag.
Vad kan vi göra då? Är vi dömda att fortsätta i samma hjulspår som vi börjat i? Nej, inte alls. Vet vi om att vi inte klarar av en viss sak så är det bäst att tala om för andra att vi inte kan detta. Det är inget fel i att säga att vi inte är perfekta. Det gör oss större som individer och visar på en stark karaktär.
Jag vill avsluta med vad jag anser är viktigt för att må bättre:
1 - Prata med andra människor, vänner såväl som obekanta, så ofta du kan
2 - Vidrör varandra vid de rätta tillfällena. En kram, en klapp på axeln eller bara en snabb hand-mot-hand-touche räcker.
3 - Se andra människor så mycket som möjligt. Gå ut och gå, om så bara för att se på andra människor. Le ofta, det förvirrar folk.
4 - Beröm andra människor och ta till dej berömmet du får.
5 - Berätta mycket om dej själv och lyssna gärna på andra som berättar om sej själva.
6 - Lev nu, håll koll på det förgångna och snegla mot framtiden men försök låta nuet bestämma vad du är för en person.
7 - Försök att inte bedöma andra människor utifrån deras sämsta sidor, gläds åt deras bästa sidor.
8 - Är någon sur och försöker få ner dej i deras träsk säg nåt glatt istället och försök vända deras motvilja till din fördel. Glädje kan förändra mycket.
9 - Säg så ofta du kan till dej själv: "Jag är någon och ingen kan ta det ifrån mej"
10 - Gläds åt det du får, oavsett om du gillar det eller ej. Det är givandet som räknas, inte gåvan. Men det är kul om gåvan är fin, förstås.
"Varje överlevnadsutrustning borde innehålla ett sinne för humor"
