"Extremisterna tror att "kommunikation" betyder att man håller med dem."
söndag 30 september 2012
Bildsöndag
Lite foton från mitt valv för er att titta på.
"Extremisterna tror att "kommunikation" betyder att man håller med dem."
"Extremisterna tror att "kommunikation" betyder att man håller med dem."
lördag 29 september 2012
Är världen redo för ett gudsfritt liv?
De tidigaste religionerna innehöll andar, personifieringar av naturen. Senare tiders religioner har förvandlat dessa till mer mänskliga varelser som styr våra liv. För ca 3500 år sen fanns det gudafamiljer i samtliga kulturer på jorden. Mitt i allt detta kommer då farao Akhenaton med sin idé om en enda gudom, solskivan, Aten kallad. Hans idé, monoteismen, funkade bara så länge han levde och sen gick man tillbaka till polyteismen. Det skulle dröja närmare tusen år innan man tog upp idén igen. Den här gången i religionsfrihetens Persien på 600-talet före vår tideräkning. Zoroastrianismen kallar vi den i Europa, parsismen kan man också kalla den.
I Persien uppstod också judendomen bland de hebréer som förts till Babylon några sekler tidigare och varit polyteister de med (de som säger annat har inga bevis och pratar tills dess i nattmössan, alla bevis som är tillgängliga för oss idag talar för att judendomen som monoteistisk religion uppstod i Persien på 500-talet f v t). De som dyrkade Jahve efter att ha slängt ut hans gemål Asherah vann den filosofiska striden bland den hebreiska intelligentian. Så småningom fördes den monoteistiska tanken vidare ut i världen, förmodligen genom zoroastriska prästers försorg. Vi har alltså dom att tacka för monoteismen, inga andra.
Sen dess har monoteismen spridits överallt och det finns knappt någon bland de troende idag som inte har en monoteistisk religion. Till och med hinduismen är en form av monoteistisk tro eftersom många hinduer bara tror på en enda gudom och förkastar de andra miljonerna gudarna. Så jag har faktiskt fog för min rubrik ovan när jag hävdar att den mänskliga arten går från polyteism via monoteism till nonteism. Nonteism är enligt uppslagsordet på Wikipedia på sätt och vis ett annat ord för sekularism.
Men är alla redo för en gudlös värld, även om det bara innebär en gudlös religion? I USA och många länder i Mellanöstern finns det gott om "gud allena-tokar" som sätter käppar i hjulet för denna utveckling, som går allt långsammare där. Dock är jag övertygad om att utvecklingen går mot en gudlös värld. Kan man tänka sej en gudlös religion? Det skulle i så fall vara deisternas sätt att se på saken. Universum skulle kunna vara en religion att vara medlem av.
Tills vidare får vi väl acceptera frihet till och från religion samt att vi har yttrandefrihet vilken borde garantera oss alla rätten att kritisera religion och religiösa samt ge de religiösa chansen att kritisera oss icketroende. UTAN ATT VIKTIGPETTRAR SKA LÄGGA SEJ I!!!!!
"För att kunna behärska naturen måste man lyda den."
I Persien uppstod också judendomen bland de hebréer som förts till Babylon några sekler tidigare och varit polyteister de med (de som säger annat har inga bevis och pratar tills dess i nattmössan, alla bevis som är tillgängliga för oss idag talar för att judendomen som monoteistisk religion uppstod i Persien på 500-talet f v t). De som dyrkade Jahve efter att ha slängt ut hans gemål Asherah vann den filosofiska striden bland den hebreiska intelligentian. Så småningom fördes den monoteistiska tanken vidare ut i världen, förmodligen genom zoroastriska prästers försorg. Vi har alltså dom att tacka för monoteismen, inga andra.
Sen dess har monoteismen spridits överallt och det finns knappt någon bland de troende idag som inte har en monoteistisk religion. Till och med hinduismen är en form av monoteistisk tro eftersom många hinduer bara tror på en enda gudom och förkastar de andra miljonerna gudarna. Så jag har faktiskt fog för min rubrik ovan när jag hävdar att den mänskliga arten går från polyteism via monoteism till nonteism. Nonteism är enligt uppslagsordet på Wikipedia på sätt och vis ett annat ord för sekularism.
Men är alla redo för en gudlös värld, även om det bara innebär en gudlös religion? I USA och många länder i Mellanöstern finns det gott om "gud allena-tokar" som sätter käppar i hjulet för denna utveckling, som går allt långsammare där. Dock är jag övertygad om att utvecklingen går mot en gudlös värld. Kan man tänka sej en gudlös religion? Det skulle i så fall vara deisternas sätt att se på saken. Universum skulle kunna vara en religion att vara medlem av.
Tills vidare får vi väl acceptera frihet till och från religion samt att vi har yttrandefrihet vilken borde garantera oss alla rätten att kritisera religion och religiösa samt ge de religiösa chansen att kritisera oss icketroende. UTAN ATT VIKTIGPETTRAR SKA LÄGGA SEJ I!!!!!
"För att kunna behärska naturen måste man lyda den."
Konsten att bry sej om vad andra säger och tycker
Ibland är det bara så svårt att hålla skenet uppe, att verkligen engagera sej i vad andra säger och tycker. Man nickar och håller med trots att man egentligen bara vill därifrån, bara vill att den andre ska hålla klaffen. Det är som tur är väldigt sällan som jag personligen råkar på en person som är så trist att jag vill få tyst på den andre.
Jag är en godlynt kille som gärna tar mej tid att lyssna på de flesta som har nåt på hjärtat. Det ger väl dom också en möjlighet lätta sitt hjärta. Skönt i alla fall att få prata lite.
Ibland känner jag i alla fall för att följa George Carlins råd:
"I'm coming over to your house with a big knife"
Jag är en godlynt kille som gärna tar mej tid att lyssna på de flesta som har nåt på hjärtat. Det ger väl dom också en möjlighet lätta sitt hjärta. Skönt i alla fall att få prata lite.
Ibland känner jag i alla fall för att följa George Carlins råd:
"I'm coming over to your house with a big knife"
fredag 28 september 2012
Dagens foto
Här är en liten betraktelse kring två foton jag har tagit på sistone. Låt oss börja med själva fotona:
Första fotot visar ett ställe i sydvästra Dalarna, invid gränsen mot Värmland som kallas Rihimäki. Hit kom på 1600- och 1700-talen de finnar som fått erbjudande att ha en egen jordplätt i den västra delen av konungariket Sverige. De tog sitt språk och sin kultur med sej över Östersjön men försvenskades ändå rätt snart. Det är bara några enstaka ord och lika enstaka kulturyttring som skvallrar om det finska förflutna. Däribland ortnamnet Rihimäki. Det är en kuperad trakt med berg som pendlar mellan 500 och 600 meter, stora sjöar och vidsträckta skogar som går under det gemensamma namnet Tiomilaskogen. Just den här delen runt Rihimäki med omnejd går under benämningen Fattigskogen eftersom de jordägande i området tyckte synd om alla fattiga torpare, de flesta med finskt påbrå, så de skänkte lite mark i den södra delen av det som idag är Malung-Sälens kommun.
Här på Rihimäki föddes 1822 en pojke som med tiden skulle bli Dalarnas mest kände spelman under det seklet, Lejsme-Per Larsson. Hans far var liesmed men den rådande dialekten i trakten och det spökande finskspråkiga resterna gjorde att det blev lisme och senare lejsme av ordet. När herr Larsson gick ur tiden 1907 hade han i många decennier glatt många runtom i trakten och även utanför den, i Värmland och ända ner till Mälardalen, framför allt på bröllop. Ett av hans barnbarn, Herman Strömberg (1882-1967), kom att skriva en biografi om honom och själv blev Strömberg en stor spelman som var verksam i många år.
Själva fotot är taget från stugan vid Rihimäki mot den sjö som ligger några km västerut. Det man ser bortom sjön är Värmland. Jag hoppas det framgår av bilden hur storslaget allt är där ute.
Andra fotot är från en företagsmässa i Malung som håller på i skrivande stund. Jag tog ca 100 bilder från den mässan igår och hade väl kunnat visa lite fler men jag fastnade för just denna för den säger mej väldigt mycket. Dels det att tjejen är söt som står där så förväntansfullt, dels att killen i båset bredvid också ser så förväntansfull ut. Det här är taget precis innan själv invigningen och alla var väldigt spända samtidigt som de övade på sina bästa leenden. I detta fotot ser jag spänd förväntan, en förhoppning om stora besökarskaror som kanske leder till fler kunder. Just här ler hon inte men jag såg henne senare och då hade hon fullt upp med besökare.
Något som ser roligt ut är kortet som sitter på väggen bakom henne. Det ser på håll ut som en sån där markering man gör när barnen är små för att visa hur mycket dom har vuxit. Hon är visserligen kortvuxen men inte liten. Det syns väl? Här står hon och hennes granne och gör reklam för sina företag men samtidigt även sej själva. Hoppas de får nåt sålt.
"Reklam är en teknik som får dig att tro att du längtat hela ditt liv efter någonting som du aldrig hört talas om."
Första fotot visar ett ställe i sydvästra Dalarna, invid gränsen mot Värmland som kallas Rihimäki. Hit kom på 1600- och 1700-talen de finnar som fått erbjudande att ha en egen jordplätt i den västra delen av konungariket Sverige. De tog sitt språk och sin kultur med sej över Östersjön men försvenskades ändå rätt snart. Det är bara några enstaka ord och lika enstaka kulturyttring som skvallrar om det finska förflutna. Däribland ortnamnet Rihimäki. Det är en kuperad trakt med berg som pendlar mellan 500 och 600 meter, stora sjöar och vidsträckta skogar som går under det gemensamma namnet Tiomilaskogen. Just den här delen runt Rihimäki med omnejd går under benämningen Fattigskogen eftersom de jordägande i området tyckte synd om alla fattiga torpare, de flesta med finskt påbrå, så de skänkte lite mark i den södra delen av det som idag är Malung-Sälens kommun.
Här på Rihimäki föddes 1822 en pojke som med tiden skulle bli Dalarnas mest kände spelman under det seklet, Lejsme-Per Larsson. Hans far var liesmed men den rådande dialekten i trakten och det spökande finskspråkiga resterna gjorde att det blev lisme och senare lejsme av ordet. När herr Larsson gick ur tiden 1907 hade han i många decennier glatt många runtom i trakten och även utanför den, i Värmland och ända ner till Mälardalen, framför allt på bröllop. Ett av hans barnbarn, Herman Strömberg (1882-1967), kom att skriva en biografi om honom och själv blev Strömberg en stor spelman som var verksam i många år.
Själva fotot är taget från stugan vid Rihimäki mot den sjö som ligger några km västerut. Det man ser bortom sjön är Värmland. Jag hoppas det framgår av bilden hur storslaget allt är där ute.
Andra fotot är från en företagsmässa i Malung som håller på i skrivande stund. Jag tog ca 100 bilder från den mässan igår och hade väl kunnat visa lite fler men jag fastnade för just denna för den säger mej väldigt mycket. Dels det att tjejen är söt som står där så förväntansfullt, dels att killen i båset bredvid också ser så förväntansfull ut. Det här är taget precis innan själv invigningen och alla var väldigt spända samtidigt som de övade på sina bästa leenden. I detta fotot ser jag spänd förväntan, en förhoppning om stora besökarskaror som kanske leder till fler kunder. Just här ler hon inte men jag såg henne senare och då hade hon fullt upp med besökare.
Något som ser roligt ut är kortet som sitter på väggen bakom henne. Det ser på håll ut som en sån där markering man gör när barnen är små för att visa hur mycket dom har vuxit. Hon är visserligen kortvuxen men inte liten. Det syns väl? Här står hon och hennes granne och gör reklam för sina företag men samtidigt även sej själva. Hoppas de får nåt sålt.
"Reklam är en teknik som får dig att tro att du längtat hela ditt liv efter någonting som du aldrig hört talas om."
torsdag 27 september 2012
Kamerahörnan: Kortkriget
Knappt har man kommit in i systemkamerornas värld förrän man blir varse ett krig. Samma sorts krig som rasade på 1990-talet mellan Mac- och windowsanhängare och av liknande typ som på 1950-talet mellan Tommy Steele och Elvis Presley. Systemkameramarknaden är liten men de som tävlar på dess arena är väldigt aggressiva, deras respektive tillskyndare än mer aggressiva och ju djupare man tränger in i konflikten desto konstigare blir det.
I hjärtat av konflikten står marknadens två giganter, Canon och Nikon. De är båda rätt gamla japanska företag med ett långt kunnande inom elektronik. De har kommit att bli det man tänker på när man talar om systemkameror. Det fanns förr även Minolta och liknande märken men när alla gick över till digitalt hängde inte alla riktigt med utan Minolta gav upp och lierade sej med Sony som sen dess har strävat efter att klå de båda stora.
Vilken av Canon och Nikon som är störst vet jag inte. Canon håller på med så mycket annat också förutom kameror vilket inte Nikon gör. Sony är väl största företaget av alla men de gör ju så mycket mer saker än de andra.
Nu har kriget mellan de olika tillverkarna av kameror tagit ett steg längre. Minneskorten som man lagrar fotona på finns i olika format och det har aldrig lett till nån form av överenskommelse mellan tillverkarna av dessa kort, förmodligen till viss del pga kameratillverkarnas "bråk" sinsemellan. De nya korten på marknaden bara bekräftar detta kalla krig inom kameravärlden. Visst, det är löjligt att man utkämpar ett sånt här krig men det främjar faktiskt teknikforskningen och nya lösningar kommer utan tvivel att se dagens ljus som en följd av detta.
Jag använder en Canon, pga det låga priset kameran hade när jag kom för att köpa en systemkamera. Det hade lika gärna kunnat vara en Nikon eller nåt annat märke. Så petnoga är inte jag när det gäller kameror. Jag har dock förstått att vad man än väljer för märke så ska det vara en systemkamera. Man har roligare i längden med en sådan jämfört med de trista kompaktkamerorna.
_________________________________________
"There is no conflict!"
I hjärtat av konflikten står marknadens två giganter, Canon och Nikon. De är båda rätt gamla japanska företag med ett långt kunnande inom elektronik. De har kommit att bli det man tänker på när man talar om systemkameror. Det fanns förr även Minolta och liknande märken men när alla gick över till digitalt hängde inte alla riktigt med utan Minolta gav upp och lierade sej med Sony som sen dess har strävat efter att klå de båda stora.
Vilken av Canon och Nikon som är störst vet jag inte. Canon håller på med så mycket annat också förutom kameror vilket inte Nikon gör. Sony är väl största företaget av alla men de gör ju så mycket mer saker än de andra.
Nu har kriget mellan de olika tillverkarna av kameror tagit ett steg längre. Minneskorten som man lagrar fotona på finns i olika format och det har aldrig lett till nån form av överenskommelse mellan tillverkarna av dessa kort, förmodligen till viss del pga kameratillverkarnas "bråk" sinsemellan. De nya korten på marknaden bara bekräftar detta kalla krig inom kameravärlden. Visst, det är löjligt att man utkämpar ett sånt här krig men det främjar faktiskt teknikforskningen och nya lösningar kommer utan tvivel att se dagens ljus som en följd av detta.
Jag använder en Canon, pga det låga priset kameran hade när jag kom för att köpa en systemkamera. Det hade lika gärna kunnat vara en Nikon eller nåt annat märke. Så petnoga är inte jag när det gäller kameror. Jag har dock förstått att vad man än väljer för märke så ska det vara en systemkamera. Man har roligare i längden med en sådan jämfört med de trista kompaktkamerorna.
_________________________________________
"There is no conflict!"
onsdag 26 september 2012
Sandlådekriget i Stilla havet
De sprutar vatten på varandra mitt ute på sjön. Det är ett antal småöar som ingen bor på de slåss om. Allt för att man "tror" det finns olja i marken under öarna. Kina, Japan och nu Taiwan leker sandlåda på de stora haven. Kina har en extra stor hink med sej nu medan Japan har ett köpebrev för öarna. De sprutar då vatten på varandra. När ska de eskalera till annat än diväteoxid?
Utöver detta till sjöss leker de sandlåda på land också. De gör sej bara löjliga med sitt fjanteri. Låt öarna vara i fred istället. De klarar sej bra utan att en massa prestigefyllda och stridslystna tuppar visar upp sina nationalistiska kammar för varandra om dom.
"Alla rapporter är inlämnade, livet är nu dokumenterat orättvist."
tisdag 25 september 2012
Tintin och rasismen
Den som anklagar Tintin för rasism är med stor sannolikhet själv fördomsfull, åtminstone kulturfientlig. Med detta påstående menar jag att det är lätt för oss idag och göra oss lustiga, alternativt ondgöra oss, över det som skrevs för 70 år sen eller mer. Med vilken rätt sätter vi oss till doms över något våra far- och morföräldrar hittade på när vi en dag säkerligen kommer att få samma behandling av våra barn och barnbarn? Tintins skapare, Georges Remi (signaturen Hergé), var ingen rasist, långt mindre var han främlingsfientlig. Måhända var han fördomsfull vilket vi alla är och han var definitivt färgad av sin samtid men att kalla "Tintin i Kongo" för rasism är att gå för långt i sin egen fördomsfullhet och okunskap.
Hergé var precis som alla andra författare en samhällsskildrare och betraktare. Det han såg beskrev han i detalj. Många av hans assistenter kom att fortsätta i samma stil. Ska vi kalla Roger Leloup, en av Hergés främsta assistenter, för rasist också för att han skapade en tecknad serie med en japanska i huvudrollen?
Tur att nån tar sitt förnuft till fånga och låter böckerna vara kvar. Kulturen blir ingen kul tur, ej heller kult, med censurivrare överallt.
Hergé var precis som alla andra författare en samhällsskildrare och betraktare. Det han såg beskrev han i detalj. Många av hans assistenter kom att fortsätta i samma stil. Ska vi kalla Roger Leloup, en av Hergés främsta assistenter, för rasist också för att han skapade en tecknad serie med en japanska i huvudrollen?
Tur att nån tar sitt förnuft till fånga och låter böckerna vara kvar. Kulturen blir ingen kul tur, ej heller kult, med censurivrare överallt.
måndag 24 september 2012
Vad är religiösa fundamentalister rädda för?
En tokig man som ska föreställa minister i den pakistanska regeringen utlyser en belöning för den som mördar en filmskapare, galningar världen över som protesterar, plundrar, lynchar och mördar sej fram genom städer och byar av det enda skälet att de ogillar en film. Att de ger sej på varandra när de hatar nåt de aldrig sett är verkligen ett dumhetens tecken. Straff för hädelse utmäts också i dessa länder, som vill kalla sej demokratiska. Saker vi förknippar med fundamentalister i den muslimska världen idag men samma typ av tokerier förekom i västvärlden ända fram till början av 1900-talet. Dumheterna bara flyttar på sej från kontinent till kontinent, som en sorts idiotins stafett.
Oavsett om det rör sej om en djupt troende muslim, kristen eller annan religiös person är det alltid fara å färde när denne öppnar munnen och låter sina religiöst färgade politiska åsikter komma fram. För de åsikter som kommer från religiösa människors sida är oundvikligt färgade av synen på en gudom som styrandes världen och allt som sker där och allt han/hon ser framför sej blir också färgat av religionens heltäckande giftiga färg. Lite mindre om det kommer från en sekulärt troende men ändock finns det där i bakgrunden.
En fundamentalist är en som grundar sina åsikter på just grunden, det ursprungliga och ser det som det allra bästa oavsett vad som händer. Eller rättare sagt, det som de tror är grunden. För i religioner är det sällan som grunden är det som fundamentalister utgår ifrån. Det är väl knappt någon som vet vad grunden i en religion är, annat än att den skapats av en person eller en grupp som velat ändra på nåt.
Förresten, vet ni vad som skiljer en fundamentalist från en som är verkligt opartisk och sensibel? Fundamentalisten vägrar vika en tum från den åsikt han/hon har, även när det bevisats att han/hon har helt fel?
Så vad är då dessa religiösa fundamentalister rädda för egentligen? En enda liten film, en avhoppare från "den rätta tron", äktenskap över gränserna borde inte vara tillräckligt för att reta upp folk på det viset. Det måste vara nåt annat som lurar i bakgrunden. Är de rädda för att det de tror på inte stämmer? Är de rädda för att tappa anseende, makt och influenser i världen? Är de rädda för sitt eget tvivel som gnager inombords i många av dom? Ett tvivel på att religionerna verkligen står för sanningen? Men vad vet jag, arma ateist?
"Our Sofa Seats the Whole Mob and It’s 100% Italian Leather Too!"
Oavsett om det rör sej om en djupt troende muslim, kristen eller annan religiös person är det alltid fara å färde när denne öppnar munnen och låter sina religiöst färgade politiska åsikter komma fram. För de åsikter som kommer från religiösa människors sida är oundvikligt färgade av synen på en gudom som styrandes världen och allt som sker där och allt han/hon ser framför sej blir också färgat av religionens heltäckande giftiga färg. Lite mindre om det kommer från en sekulärt troende men ändock finns det där i bakgrunden.
En fundamentalist är en som grundar sina åsikter på just grunden, det ursprungliga och ser det som det allra bästa oavsett vad som händer. Eller rättare sagt, det som de tror är grunden. För i religioner är det sällan som grunden är det som fundamentalister utgår ifrån. Det är väl knappt någon som vet vad grunden i en religion är, annat än att den skapats av en person eller en grupp som velat ändra på nåt.
Förresten, vet ni vad som skiljer en fundamentalist från en som är verkligt opartisk och sensibel? Fundamentalisten vägrar vika en tum från den åsikt han/hon har, även när det bevisats att han/hon har helt fel?
Så vad är då dessa religiösa fundamentalister rädda för egentligen? En enda liten film, en avhoppare från "den rätta tron", äktenskap över gränserna borde inte vara tillräckligt för att reta upp folk på det viset. Det måste vara nåt annat som lurar i bakgrunden. Är de rädda för att det de tror på inte stämmer? Är de rädda för att tappa anseende, makt och influenser i världen? Är de rädda för sitt eget tvivel som gnager inombords i många av dom? Ett tvivel på att religionerna verkligen står för sanningen? Men vad vet jag, arma ateist?
"Our Sofa Seats the Whole Mob and It’s 100% Italian Leather Too!"
söndag 23 september 2012
lördag 22 september 2012
Vad har hänt i den stora stygga världen?
Återigen har migrationsmyndigheterna dabbat sej och visar tydligt hur kallsinniga byråkrater är vilket i sin tur visar hur misslyckad hela den politiken egentligen är när man vill utvisa ett litet barn till "hemlandet" Frankrike av den enkla anledningen att det är där mamman har sitt medborgarskap. Detta trots att flickan är född här och inte känner till något annat än Sverige. Myndigheternas robotar till tjänstemän tycker tydligen ett barnhem i Frankrike är bättre än en familj i Sverige. Så fungerar den kalla, psykopatiska myndighetsvärlden, gott folk. Vi borde ha som i Storbritannien, föds man i Sverige borde man också automatiskt få medborgarskap här.
Ryssarna vet inte vad klockan är efter 28 oktober, eller? I Ryssland kör man rattfulla som överallt annars. Sju personer har fått plikta med sina liv för just ett sånt misslyckat exemplar av den mänskliga arten.
Det finns kanske hopp för folk och fä i Mellanöstern och Nordafrika. Islamisterna kördes igår och idag bort från Libyens näst största stad Benghazi av folket där, trötta som de är på milisgängen som bara tar upp plats i tillvaron under skenet att de skyddar befolkningen. Tänk om de kunde göra så över hela den muslimska världen och införa sekularism på allvar. Religionerna frodas bättre under den sekulära fanan.
Spindlar vill tydligen ha pengar dom med.
Men varför man anmäler dom till Arbetsmiljöverket vet jag inte.
Idag är det höstdagjämningen, bara tre månader tills det blir ljusare igen. Kul.
Till sist måste jag bara få visa den här kartan som visar hur pesten drog fram över Europa på 1340-talet och fram mot år 1350. Tryck på pilarna för att se hur sjukdomen spred sej.
"Den medicinska forskningen har gjort så enorma framsteg, att det praktiskt taget inte finns någon frisk människa längre."
Ryssarna vet inte vad klockan är efter 28 oktober, eller? I Ryssland kör man rattfulla som överallt annars. Sju personer har fått plikta med sina liv för just ett sånt misslyckat exemplar av den mänskliga arten.
Det finns kanske hopp för folk och fä i Mellanöstern och Nordafrika. Islamisterna kördes igår och idag bort från Libyens näst största stad Benghazi av folket där, trötta som de är på milisgängen som bara tar upp plats i tillvaron under skenet att de skyddar befolkningen. Tänk om de kunde göra så över hela den muslimska världen och införa sekularism på allvar. Religionerna frodas bättre under den sekulära fanan.
Spindlar vill tydligen ha pengar dom med.
 |
| Kopia på artikeln ifall DN eller TT upptäcker syftningsfelet i sista meningen. |
Men varför man anmäler dom till Arbetsmiljöverket vet jag inte.
Idag är det höstdagjämningen, bara tre månader tills det blir ljusare igen. Kul.
Till sist måste jag bara få visa den här kartan som visar hur pesten drog fram över Europa på 1340-talet och fram mot år 1350. Tryck på pilarna för att se hur sjukdomen spred sej.
"Den medicinska forskningen har gjort så enorma framsteg, att det praktiskt taget inte finns någon frisk människa längre."
Dagens foto
Det regnar ute så jag tänkte ta ett soligt foto som tröst:
"Miljöaktivisten är inte den som säger att floden är smutsig. Aktivisten är den som gör rent i floden."
"Miljöaktivisten är inte den som säger att floden är smutsig. Aktivisten är den som gör rent i floden."
fredag 21 september 2012
Vetenskapshörnan: Södra Afrika är vårt urhem
Bushmännen, eller Sanfolket om man så vill, och Khoifolket är två folkslag i södra Afrika som enligt DNA-studier är direkta ättlingar till de folkslag varifrån ALLA människor i hela världen en gång utgick ifrån. Så som dessa ser ut idag såg kanske alla våra förfäder ut en gång för 100,000 år sen. Det verkar som om Khoi och San lämnade de folk som är ursprunget till våra föregångare för just 100,000 år sen och att en vandring norrut påbörjades. Vi kan bara spekulera i vad som orsakade splittringen. Flera kriser på en gång kanske. Matbrist, nåt rituellt som gick fel och några fick skulden, stora stormar som skilde populationer åt. Sen spred sej folken ut över världen och kropparna anpassade sej efter de förhållanden som rådde och fortfarande råder.
Det är här vi kan tala om hudfärgsanpassningar snarare än raser. Hade det rört sej om raser hade vi sett ännu större skillnader mellan kroppsformer och utseenden. Raser är första steget mot en ny art och beror på att individerna inom en art kommit från varandra och börjat utveckla ett flertal anpassningar som leder bort från det gemensamma ursprunget. Hos människan är hudfärgen den enda faktorn och det räcker inte för att vi ska tala om raser. Längdskillnader finns över hela jorden och beror inte på skillnader mellan ursprunget i Afrika och andra platser utan enbart på en anpassning till just den lokalen man bebor.
Dessutom finns det riktigt mörka människor i Australien, södra Indien, Nya Guinea och på Malackahalvön, varav många är mycket mörkare än de flesta i Afrika. Detta är inte resultatet av raser, utan enbart en anpassning som inte lett till nåt sådant. Därmed inte sagt att det kan utvecklas till olika raser. Det får framtiden utvisa. Däremot är vi Homo Sapiens, Homo Neanderthalensis och Denisovanerna mer av raser i förhållande till varandra och vårt gemensamma ursprung. Ras är för övrigt ett ord som från början betyder folkslag och syftar på att man skiljer på folk och folk utan att egentligen tänka på hur de är formade. Man bara ser på andra och säger att de ser annorlunda ut. Det där att man skiljer folk åt för att man tycker sej vara förmer än andra är en sak som växte fram under 1800-talet med först den framväxande vetenskapsdisciplinen biologi i kombination med nationalismen och patriotismen.
Det är alltså anpassningar det handlar om i människans fall, mutationer för att använda ett vetenskapligt ord. Vi är mutanter allihop och ju längre bort från södra Afrika vi kommer desto fler blir mutationerna. Flest är de i Europa och västra Asien där folk tycks ha blandats hej vilt i tiotusentals år. Inom DNA-forskningen talar man om haplogrupper. Det innebär i enklaste ordalag att en grupp människor delar samma mutation som möjliggjort en anpassning till nåt i naturen omkring en, vilket är en haplotyp, och om fler av dessa typer delar samma eller liknande mutationer kallas det för haplogrupp. Man kan följa dessa mutationer bakåt i tiden och se när den eller de uppstod första gången.
Man kan många gånger även se på ett ungefär var mutationen uppstod eftersom mutationerna ofta är kopplade till en viss diet. Det är t ex ca 15,000 år sen vi började äta spannmålsprodukter och då vi vet att vete kommer från den norra delen av Mellanöstern, gränsen mellan Turkiet och Irak, är det lätt att räkna ut att muteringarna som gett oss möjligheten att lättare spjälka vete har uppstått här först. Därifrån kommer då de folkgrupper som först började använda vete och har sen spritt sej över andra områden, förmodligen med kunskapen om vetet, till andra folk som de följaktligen blandats med. De som åt annat förde sina kunskaper vidare och så vidare, och så vidare...
Kontentan är alltså att vi har ett ursprung i Afrika som vi borde vara stolta över. Det är vi sju miljarder ättlingar som överlevde och idag samsas med flera andra djurarter på jorden. Hur länge till vi finns här vet ingen men förmodligen flera tusen år till. Kan vi bara få ner fattigdomen så minskar också populationen världen över. Förhoppningsvis minskar samtidigt fördomarna och de religiösa motsättningarna samtidigt. Jag tror inte sånt var vad de första upptäckarna för 100,000 år sen hade i åtanke när de gav sej ut på sin vandring som skulle ta dom världen över.
"Demokrati innebär att någon i slutändan sitter med Svarte Petter"
torsdag 20 september 2012
Vetenskapshörnan: Svarta fjädrar för våra förfäder
Neandertalarna var uppenbarligen lika fåfänga som vi är idag. De tycks ha prytt sej med fjädrar, svarta fjädrar från kråkor och korpar. En fjäder i hatten, eller i ett pannband. Kanske de hade dom kring midjan under riter som skulle främja jaktlyckan. Kanske fjädrarna symboliserade status inom stammen? Homo Sapiens verkar ha gillat röda nyanser medan Homo Neanderthalensis gillade glänsande svart. Är det därför jag gillar mörkblått då?
"Det ska lille faciet göra"
onsdag 19 september 2012
Religiös särställning är ett hån mot religioner - och mot världen
Mer religion idag. Nu handlar det om den franska tidningen Charlie Hebdo (som i skrivande stund är svår att nå) som i en karikatyr visar att man inte bara gör narr av muslimer utan även judar och därmed visar att ingen står ovanför kritik och löje, inte ens religiösa personer. Naturligtvis blir folk oroliga och det höjs röster för att tysta satiren. Andra ser inte nyttan i att fortsätta göra sej lustig över religiösa personer när det enda som blir resultatet är mer våld.
Bilden ifråga, en gammal muslim i rullstol som skjuts på av en lika gammal jude, är harmlös för vilken sansad människa som helst och har en bifogad pratbubbla i vilken det står i ungefärlig svensk översättning "Skoja inte med oss", vilket alltså syftar på att judar och muslimer mer eller mindre har haft en särställning i västvärlden vad gäller karikatyrer. Man har tvingats gå på tå för att inte förarga dessa religiösa grupper. Trampa inte på minoriteterna, är devisen och religiösa minoriteter är speciellt undantagna från någon form av löje. Vilket bara spär på problemen eftersom det ofta är via humor man lär känna andra grupperingar i samhället.
För mej är alla religiösa grupper som uttrycker hat, hot eller hyser nedsättande åsikter om de som tänker annorlunda än de själva ett hån mot allt som kan kallas religion. De ställer andra religiösa grupper och människor i dålig dager samt utgör ett hot mot alla sansade människor världen över. Detta gäller inte bara kristna, judiska, muslimska grupper utan också hinduiska (där det finns några av de mest fanatiska och inskränkta grupperingar världen skådat) m fl, dvs ALLA grupper som vill bestämma agendan.
Varför har dessa grupper ingen humor? Varför kan de inte acceptera att folk inte tycker som de gör? Varför känner de sej förolämpade för ingenting? Vi bor här i Europa och gör vad vi vill, i enlighet våra länders lagar som tillåter oss att inom rimligheternas gränser yttra oss som vi vill, så då ska inte folk utanför detta politiska område tycka åt oss. Vi ska inte böja oss för er lika lite som ni ska böja er för oss!
"Alla tänker på att förändra världen, men ingen tänker på att ändra sig själv."
Bilden ifråga, en gammal muslim i rullstol som skjuts på av en lika gammal jude, är harmlös för vilken sansad människa som helst och har en bifogad pratbubbla i vilken det står i ungefärlig svensk översättning "Skoja inte med oss", vilket alltså syftar på att judar och muslimer mer eller mindre har haft en särställning i västvärlden vad gäller karikatyrer. Man har tvingats gå på tå för att inte förarga dessa religiösa grupper. Trampa inte på minoriteterna, är devisen och religiösa minoriteter är speciellt undantagna från någon form av löje. Vilket bara spär på problemen eftersom det ofta är via humor man lär känna andra grupperingar i samhället.
För mej är alla religiösa grupper som uttrycker hat, hot eller hyser nedsättande åsikter om de som tänker annorlunda än de själva ett hån mot allt som kan kallas religion. De ställer andra religiösa grupper och människor i dålig dager samt utgör ett hot mot alla sansade människor världen över. Detta gäller inte bara kristna, judiska, muslimska grupper utan också hinduiska (där det finns några av de mest fanatiska och inskränkta grupperingar världen skådat) m fl, dvs ALLA grupper som vill bestämma agendan.
Varför har dessa grupper ingen humor? Varför kan de inte acceptera att folk inte tycker som de gör? Varför känner de sej förolämpade för ingenting? Vi bor här i Europa och gör vad vi vill, i enlighet våra länders lagar som tillåter oss att inom rimligheternas gränser yttra oss som vi vill, så då ska inte folk utanför detta politiska område tycka åt oss. Vi ska inte böja oss för er lika lite som ni ska böja er för oss!
"Alla tänker på att förändra världen, men ingen tänker på att ändra sig själv."
Jesus, se nu vad du har gjort!
Jesus var gift, påstår ett papyrusfragment från 300-talet. Som om detta var skvaller av senaste snitt kastar sej tidningarna över historien. Kommer även Vatikanen att göra det?
Jag förstår inte synen på Jesus bland vissa kristna. Är det verkligen så illa att han skulle ha varit gift? Är det tankena att han var "gift" med alla kristna som har rått hela tiden? Det finns inga bevis åt endera hållet, några direkta bevis för nåt som har med Jesus finns egentligen inte alls. Bara att någon predikade för snart 2000 år sen och därigenom fick igång vad som först var en judisk sekt och sen växte till en egen religion.
Var Jesus gift? Ska man tro Google, där orden Jesus married ger 315 miljoner träffar, så kan det vara så. Det står ju egentligen inte mycket originellt i de texter som blev godkända att ingå i NT (nya testamentet). Av ca 30 texter godkändes 4 som parades ihop med två om Paulus liv, ni vet han som startade kristendomen, och Johannes uppenbarelser, något av det flummigaste som nånsin skrivits i religiös väg. De som inte godkändes förstördes eller gömdes för att sen mer eller mindre glömmas bort. Det bara viskades om dom i många sekler efteråt.
Nog var han väl gängad med någon. Det var alla på den tiden. Den som inte var det var eremit eller tokig. Sån var den gängse traditionen.
"Jag struntar fullkomligen i vem du är. Du ger fasen i att gå omkring här på vattnet när jag fiskar!"
Jag förstår inte synen på Jesus bland vissa kristna. Är det verkligen så illa att han skulle ha varit gift? Är det tankena att han var "gift" med alla kristna som har rått hela tiden? Det finns inga bevis åt endera hållet, några direkta bevis för nåt som har med Jesus finns egentligen inte alls. Bara att någon predikade för snart 2000 år sen och därigenom fick igång vad som först var en judisk sekt och sen växte till en egen religion.
Var Jesus gift? Ska man tro Google, där orden Jesus married ger 315 miljoner träffar, så kan det vara så. Det står ju egentligen inte mycket originellt i de texter som blev godkända att ingå i NT (nya testamentet). Av ca 30 texter godkändes 4 som parades ihop med två om Paulus liv, ni vet han som startade kristendomen, och Johannes uppenbarelser, något av det flummigaste som nånsin skrivits i religiös väg. De som inte godkändes förstördes eller gömdes för att sen mer eller mindre glömmas bort. Det bara viskades om dom i många sekler efteråt.
Nog var han väl gängad med någon. Det var alla på den tiden. Den som inte var det var eremit eller tokig. Sån var den gängse traditionen.
"Jag struntar fullkomligen i vem du är. Du ger fasen i att gå omkring här på vattnet när jag fiskar!"
tisdag 18 september 2012
Kamerahörnan: Är fotografi en könsbunden syssla?
Hur är det med den saken? Är det fler av ett visst kön som tar upp en kamera och fotograferar ett motiv. De flesta som delar med sej av tips på Youtube är män men väldigt många är ändå kvinnor så någon större majoritet är det inte. Jag har haft nytta av alla tipsen, oavsett vem det är som stått för dom. Jag skulle dock tro att om genusianerna fick tag på detta ämne skulle man säkert hävda att det är en mansdominerad bransch och tillika hobby. Det är det kanske men det beror nog mer på att kvinnor i gemen inte upptäckt tjusningen med att ta riktiga foton än. Att ta bilder med mobilen är inte att fotografera. Det är ett hån mot allt vad fotografi står för.
En sak är väldigt intressant. Skriver man in sökorden "kvinna som tar ett foto" respektive "man som tar ett foto" i Googles bildsök får man upp bl a bilden jag har överst här idag men det är svårare att få en man i samma situation på bild. Varför då? Är det beroende på att fler män är bakom kameran än framför den? Varför är då de flesta linslusar världen över män och pojkar?
Bilden nedan fick jag när jag skrev in orden "man fotograf" i samma bildsök:
Skriver jag in "kvinna fotograf" får jag fler bilder som visar hur just kvinnor tar foton än när jag skriver in "man fotograf" och får upp män som tar foton. Kör Google med könsdiskriminering? Nu kommer säkert nån att klaga på mitt val av bilder men slå upp Googles bildsök på just de fraser jag har valt och hitta liknande bilder själva.
Nej, jag tror inte fotografering är nåt som speciellt könsbundet. Det är bundet till en viss TYP av människor som är kreativa, nyfikna på världen och vill skildra den på ett sätt som man själv känner sej säker på att bemästra. Att vara fotograf till yrket är krävande för såväl fysiken som psyket. Det kräver en viss typ av människa, oavsett om det är en kvinna eller en man. Att ha det som hobby är också krävande och inte heller där är det könsbundet. Jag säger bara: kvinnor, ut och köp er en riktig kamera! Samma sak gäller för alla män. Glöm bort mobilerna. De är till för att ringa med!
"Yttrandefrihet är en rätt att skriva och tala, inte en plikt."
måndag 17 september 2012
Lite videor med Status Quo
Jag kommer inte på nåt att skriva om idag så jag länkar till ett antal låtar med Status Quo istället. Först ut Rockin' All Over The World, John Fogertys klassiska rocklåt.
Sen Down Down:
Whatever You Want:
Till sist Caroline, från en spelning i Madrid 1975. Dåligt ljud men energin går det inte att ta miste på:
"Riding on a long blue paper plane..."
Whatever You Want:
Till sist Caroline, från en spelning i Madrid 1975. Dåligt ljud men energin går det inte att ta miste på:
"Riding on a long blue paper plane..."
söndag 16 september 2012
Bildsöndag
Lite bilder från mitt valv:
De första tre bilderna är foton jag visat här tidigare. De är skivomslag jag gillar väldigt mycket för att de är så tokroliga. Det översta är verkligen ett praktexemplar. En kille som sitter i ett fält i en blå korgstol och ler lite tvunget mot kameran. Det andra är ett av de löjligaste jag sett; sju personer på en inklippt flotte med en papegoja och fjantiga havsvågor. Det tredje är nästan osmaklig. En jättestor konjakskupa invid en ännu större hög med korv där sås av olika slag har lagts på skivorna.
Det fjärde fotot har jag tagit av en dal i Österrike nära byn Hopfgarten. Året var 1990.
"As I was going to St Ives
I met a man with seven wives Every wife had seven sacks Every sack had seven cats Every cat had seven kits Kits, cats, sacks, wives. How many were going to St Ives?"
De första tre bilderna är foton jag visat här tidigare. De är skivomslag jag gillar väldigt mycket för att de är så tokroliga. Det översta är verkligen ett praktexemplar. En kille som sitter i ett fält i en blå korgstol och ler lite tvunget mot kameran. Det andra är ett av de löjligaste jag sett; sju personer på en inklippt flotte med en papegoja och fjantiga havsvågor. Det tredje är nästan osmaklig. En jättestor konjakskupa invid en ännu större hög med korv där sås av olika slag har lagts på skivorna.
Det fjärde fotot har jag tagit av en dal i Österrike nära byn Hopfgarten. Året var 1990.
"As I was going to St Ives
lördag 15 september 2012
Den gömda och glömda sjukdomen ibland oss
Den största händelsen de senaste dagarna i Sverige har förstås varit händelsen vid Sandsborgs tunnelbanestation där en full man föll ner på spåren, slog sej medvetslös och blev rånad av en annan man som sen helt kallt gick därifrån utan att tala om för vakten att det låg någon på spåren. Denne känslokalle man har nu gripits.
Jag har sett på diverse forum hur man på grund av mannens utseende har farit ut mot folk av ickesvenskt ursprung. Man har som vanligt generaliserat, dragit alla över en kam. Dessa, liksom tidningarna, verkar således ha missat VAD mannen är, nämligen en individ som har ett allvarligt problem med sin personlighet. Det handlar inte om hans etnicitet eller ens var han bor, till viss del handlar det om hur han vuxit upp men det behöver inte alltid ha spelat en roll för det han verkar "lida" av har mer med genetik eller nåt som uppstått under tiden hans mor var gravid med honom att göra. Sen har hans uppväxt haft en del med hans sätt att vara. Har han vuxit upp i fel samhälle, fel familj har denna åkomma förvärrats.
Det handlar om ett problem som de senaste femtio åren burit namnet psykopati. Det har dock aldrig accepterats av psykologer och psykiatriker för det följer inte den mall man satt upp för att lättare känna igen de sjukdomar som orsakats mentalt. Det har således undvikits av ovan nämnda professioner. Samhället i stort har också glömt - och gömt - problemet. Men det går ju inte sin väg. Att vara i stort sett känslokall med megalomani och egocentricitet som enda reella känsloyttringar är de typiska dragen hos personer som har denna åkomma. De manipulerar sin omgivning och struntar totalt i vad andra gör och tycker, såvida dessa inte gör något som stör deras egna planer.
Det finns förstås gradskillnader i helvetet, som man säger. Men det där att psykopater skulle sakna ett samvete är fel. De har ett men det är helt inriktat på att skydda den egna individen, inget annat. Det är därför han flydde scenen så fort han var klar. Han visste mycket väl att han gjort något fel men om han bara kom undan skulle allt ordna sej och han skulle kunna hitta på en förklaring till det som hänt. Förmodligen kommer han att säga att han inte visste varför han hoppade ner och rånade den andre mannen. Men filmen visar klart och tydligt hur han trakasserar den fulle mannen så nog visste han vad han gjorde.
Tur i oturen att det inte var ADHD eller ADD som vår antihjälte hade för då hade det kanske gått riktigt illa. De flesta psykopater är fegisar som inte vågar göra mycket våldsamt själva. De förlitar sej oftast på att andra gör det åt dom. Jag generaliserar förstås men försöker balansera mellan just att dra alla med problem över en kam och det att varje individ är väldigt olik den andra. Det är individen som avgör hur sjukdomen eller åkomman manifesterar sej. Det är därför detta inte är en fråga om etnicitet eller religion, utan en genetisk och social fråga. Det är vårt samhälle som förvärrat hans störning, även om han borde ha förstått själv att hejda sej. Alla individer har ett ansvar för sin egen hjärna och kropp. De som inte tar detta ansvar kan omöjligt sägas vara normala, åkomma eller ej.
Till slut; psykopati är en felaktig term för denna åkomma. Narcissistisk beteendestörning är det ord som använts om fjanten/terroristen i Norge och det betyder ungefär att man bara bryr sej om sej själv. Det skulle passa ganska bra som beteckning på vår spårrånare. Det här i Stockholm och det på Utøya utfördes av liknande personligheter, med den skillnaden att i Norge tog galningen till våld. Det är när psykopater tar till våld som alla andra våldsverkare bleknar i jämförelse. Som tur är sker detta sällan...
"Barn lär sig våld i hemmet."
Jag har sett på diverse forum hur man på grund av mannens utseende har farit ut mot folk av ickesvenskt ursprung. Man har som vanligt generaliserat, dragit alla över en kam. Dessa, liksom tidningarna, verkar således ha missat VAD mannen är, nämligen en individ som har ett allvarligt problem med sin personlighet. Det handlar inte om hans etnicitet eller ens var han bor, till viss del handlar det om hur han vuxit upp men det behöver inte alltid ha spelat en roll för det han verkar "lida" av har mer med genetik eller nåt som uppstått under tiden hans mor var gravid med honom att göra. Sen har hans uppväxt haft en del med hans sätt att vara. Har han vuxit upp i fel samhälle, fel familj har denna åkomma förvärrats.
Det handlar om ett problem som de senaste femtio åren burit namnet psykopati. Det har dock aldrig accepterats av psykologer och psykiatriker för det följer inte den mall man satt upp för att lättare känna igen de sjukdomar som orsakats mentalt. Det har således undvikits av ovan nämnda professioner. Samhället i stort har också glömt - och gömt - problemet. Men det går ju inte sin väg. Att vara i stort sett känslokall med megalomani och egocentricitet som enda reella känsloyttringar är de typiska dragen hos personer som har denna åkomma. De manipulerar sin omgivning och struntar totalt i vad andra gör och tycker, såvida dessa inte gör något som stör deras egna planer.
Det finns förstås gradskillnader i helvetet, som man säger. Men det där att psykopater skulle sakna ett samvete är fel. De har ett men det är helt inriktat på att skydda den egna individen, inget annat. Det är därför han flydde scenen så fort han var klar. Han visste mycket väl att han gjort något fel men om han bara kom undan skulle allt ordna sej och han skulle kunna hitta på en förklaring till det som hänt. Förmodligen kommer han att säga att han inte visste varför han hoppade ner och rånade den andre mannen. Men filmen visar klart och tydligt hur han trakasserar den fulle mannen så nog visste han vad han gjorde.
Tur i oturen att det inte var ADHD eller ADD som vår antihjälte hade för då hade det kanske gått riktigt illa. De flesta psykopater är fegisar som inte vågar göra mycket våldsamt själva. De förlitar sej oftast på att andra gör det åt dom. Jag generaliserar förstås men försöker balansera mellan just att dra alla med problem över en kam och det att varje individ är väldigt olik den andra. Det är individen som avgör hur sjukdomen eller åkomman manifesterar sej. Det är därför detta inte är en fråga om etnicitet eller religion, utan en genetisk och social fråga. Det är vårt samhälle som förvärrat hans störning, även om han borde ha förstått själv att hejda sej. Alla individer har ett ansvar för sin egen hjärna och kropp. De som inte tar detta ansvar kan omöjligt sägas vara normala, åkomma eller ej.
Till slut; psykopati är en felaktig term för denna åkomma. Narcissistisk beteendestörning är det ord som använts om fjanten/terroristen i Norge och det betyder ungefär att man bara bryr sej om sej själv. Det skulle passa ganska bra som beteckning på vår spårrånare. Det här i Stockholm och det på Utøya utfördes av liknande personligheter, med den skillnaden att i Norge tog galningen till våld. Det är när psykopater tar till våld som alla andra våldsverkare bleknar i jämförelse. Som tur är sker detta sällan...
"Barn lär sig våld i hemmet."
fredag 14 september 2012
Kamerahörnan: Varför ska det vara molnigt (nästan) hela tiden?
Jag står i begrepp att köpa en fjärrutlösare för min kamera då jag vill pröva nattfotografering av himlen. Månen har jag klarat av och det är jag ganska nöjd med. Nästa mål är Andromedagalaxen och diverse konstellationer som Orion och Karlavagnen. Men då ska det vara molnfritt. Den här helgen kvittar det om det regnar eller ej eftersom jag inte får fjärrutlösaren förrän vecka 39 men då vill jag ha klar himmel med fina stjärnstråk och det typiska bandet i skyn vi kallar Vintergatan.
Låt oss hoppas på stjärnklara skyar under vecka 39.
"Call me Ishmael"
Låt oss hoppas på stjärnklara skyar under vecka 39.
"Call me Ishmael"
torsdag 13 september 2012
Innan Sverige blev Sverige: När och var skapades Sverige?
Det är ett inlägg om historia och när Sverige blev Sverige. Det handlar definitivt inte om vad som gör Sverige till Sverige utan när Sverige blev Sverige. Det handlar väldigt mycket om sagor och legender, dvs sådant som en gång hänt men som blivit förändrade av generationers berättande och återberättande. De som idag har tillgång till berättelserna kan inte veta vad eller hur mycket av det är sant. Jag, och en del med mej, anser att det finns en kärna av sanning i det som berättas även om det är svårt att luska ut vad som är sant och vad som lagts till för att göra berättelsen mer spännande.
En episod i allt detta som troligen är sann är den om slaget på Vänerns is mellan två fraktioner där de två ledarna möttes i en för tiden typisk duell. Den nämns i två olika versioner i tre sagor, Beowulf, Ynglingatal och Snorres Ynglingasaga. Det som skiljer dessa berättelser åt är varifrån vissa av personerna kommer. Det som är gemensamt är slaget på isen och att de som vann red hem till Uppsala för att fira segern.
Detta ovan är bara en del av allt det som beskrivs i forna historier som beskriver ett Sverige innan det blev Sverige, det som i Beowulf motsvaras av Sweo rice, Svea rike. För saken är den att det som kallades Svea rike då kan inte ha varit mer än några hundra kvadratkilometer stort, möjligen ett par tusen mot mitten av 500-talet. Resten av den idag svenska delen av den skandinaviska halvön tillhörde andra riken. Dessa riken har på ett eller annat vis gått under och inlemmats i Svea rike, på gott och ont.
Mellan detta femhundratalsrike och nedtecknandet av dess historia i de tre sagorna jag nämnt ovan, plus en hel del andra därtill, är det 700 år som gått och under den perioden har religioner ändrats, kulturella skiftningar ägt rum och allehanda övriga influenser utifrån gjort att livet för folket i Norden ändrats för alltid. För den som följt debatten kring Svearikets vagga från 1980-talet och framåt är det ganska klart att det är är svårt att direkt säga VAR Sveariket först uppkom. Man kan göra det lätt för sej och följa Uppsalaskolans direktiv eller så gör man det lika enkelt för sej på annat håll, ser på den ekonomiska kartan och upptäcker namnet Gamla riket uppe på Kinnekulles sluttningar. Det är lika dumt det som att tro att Sverige uppstod i Uppland.
Sanningen är den att Sverige är en relativt modern skapelse. Dess slutgiltiga form som stat kom först med uppkomsten av Kalmarunionen på 1300-talet, ironiskt nog. Innan denna union, vars syfte var att hindra Hansan från att få totalt herravälde över Östersjöns städer och hamnar, kom till fanns det ett Svea rike men det var en löslig union i sej mellan olika småriken som inte direkt var glada över att det fanns en storkung bland dom som for runt och bestämde över deras, som de såg det, inre angelägenheter. En storkung som dessutom satt på Visingsö i Vättern och höll hov som den värsta frankerkonung, trots att den svenske kungens maktsfär endast sträckte sej från den skånska gränsen i söder till Hälsingland och Ångermanland i norr. Så hade kungarna gjort sen 1000-talet och först med Birger Jarls söner ändrades detta något. Kungamakten blev mer ambulerande än tidigare och alla fick smaka på den regala piskan och moroten.
Det var under 1400-talet, med tyska furstar som Hans (som blev dansk, norsk och svensk unionskung) och riksföreståndare som Engelbrekt som Stockholm kom att bli rikets huvudstad, landets första riktiga fasta säte för makten. Hit kom också parlamentet, Riksdagen, vid samma tid, efter att först ha fört en lika ambulerande tillvaro i Arboga (där allt börjande), Söderköping och Örebro.
Motståndet mot Kalmarunionen var störst bland adeln och borgarna som såg hur all makt och handel koncentrerades till danska områden. Vanligt folk, bänder och bergmän etc. hade egentligen åsikt eftersom de handlade med vem som helst inom unionen. Här föddes alltså en tidig form av nationalism bland adel och borgare gentemot det danska. Att vara svensk på den här tiden var att bevara makten och handeln innanför den svenska gränsen, inget annat. På samma vis blev bönderna i Danmark sura för att svenska varor översköljde den danska marknaden och en tidig nationalism växte fram där med, av motsvarande skäl.
Med folk som Karl Knutsson (Bonde) Sten Sture d ä, Svante Nilsson (Sture) och Sten Sture d y hårdnade motståndet mot unionen under åren 1450-1520. Märk väl att det var riktat mot danska intressen, inte mot danskar eller Danmark i sej. Unionen föll så samman med Gustav Eriksson, han vi idag kallar Vasa. Men det är en annan historia. Jag gav mej ut på den här utvikningen för att visa på hur ungt Sverige är som nation. Som rike är det en annan femma. En helt annan historia.
Vi vet inte hur gammal termen Svea är och vad den kommer ifrån. Svedjebruk och soldyrkan är de vanligaste teorierna och båda äger giltighet eftersom de antyder att riket ifråga har ett mycket gammalt ursprung. En sorts kulttradition grundad i tidig jordbrukarkultur från och med neolitikum (bondestenålder). Former som svi, sve, svo, svia, svio, sui och schwe är vanliga i texter från det att Tacitus i Rom för ca 2000 år sen började skriva om folken norr om Romarriket. Frågan är om vi verkligen har med ett enda rike att göra för vid den här tiden hade hövdingarna och kungarna inte förmågan att hålla så stora riken. Det krävdes stora arméer och väldigt karismatiska ledare uppbackade av ett råd som såg till att hålla såväl arméerna som folket i schack för att vidmakthålla ett stort rike, som t ex Romarriket.
På sin höjd styrde dessa reiks, som de då kallades (inte kungar för det är en sentida term!), över småriken av ungefär samma storlek som dagens kommuner, landskap eller län. Jag vill höja ett allvarets finger gentemot att här tolka in sagornas kungar i dessa småriken, även om det mycket väl kan vara så att kungarna Ane, Aun, Ale och allt vad de hette kan ha existerat och just i något av alla dessa riken. Det som gör det vanskligt att försöka passa in sagornas kungar i det arkeologiska sammanhanget man just nu håller på att gräva fram är månghövdat:
1) Det är så lång tid mellan det att händelserna ska ha ägt rum och då de faktiskt skrevs ner så det har med stor sannolikhet förvanskats så mycket att man inte längre vet vad som är faktiska händelser och överdrifter. Man bevarade minnet av de gamla kungarna genom diverse minnestekniker och det öppnar för att rim i dessa dikter kan ha förvanskat det ytterligare.
2) Som jag tidigare nämnt var ordet man använde för ledaren inte kung. En kung i forngermansk kultur var en kultledare, en som ledde de religiösa sederna. Han satt på livstid men hade ingen reell makt. Ordet kung betyder förresten klanledare eller släktöverhuvud. Reiks och drott var orden för den ledare som hade den riktiga makten och han satt som ordförande vid tinget, det råd som höll i tolkandet av de urgamla lagarna. Det är med stor sannolikhet den religiösa ledaren som nämns i sagorna för i såväl Ynglingasagan som Ynglingatal börjar ätteberättelserna med guden Frej, eller Yngve-Frej som det står. Båda namnen betyder den förste, den främste. Eftersom religionen var viktigare förr än idag, det var religionen som höll samhällena samman, är det kanske inte så konstigt att man kommit ihåg den religiösa ledaren mer än den världsliga. Samtidigt verkar dessa religiösa män varit lika depraverade som vilken medeltida påve som helst. En blev hängd i ett träd när han blev lurad av folk från finnernas land (inte dagens Finland om nån nu trodde det utan förmodligen Värmland eller Dalsland), en annan dödades av en galt, en tredje blev bergtagen av Oden själv och den mest kände av dom, Ingjald illråde, tog livet av sej när han ställdes inför rätta för att ha bränt en massa andra kungar inne vid ett stormöte. Allt detta andas syndafall på något vis, som om kungarna på sätt och vis offrades för att samhället skulle fortsätta leva i välstånd en tid till. Men detta förtigs nästan helt i de nedskrivna texterna. Förklaringen är enkel; det var kristna skribenter och de ville inte att den gamla tron skulle lysa igenom alldeles för mycket för då skulle den läsande publiken sakna den äldre religionen och gå tillbaka till den.
3) Vi ska inte utgå ifrån att det som står skrivet verkligen hände så här. Som jag sa i punkt ett bygger historierna på minnestekniker som går ut på att göra det lättare att komma ihåg händelser och personer. Det gör att man kan tumma på sanningen i många fall vilket i sin tur kan leda lyssnaren på fel spår. Ibland kan det vara rena rama fabrikationerna för att göra händelsen eller personen viktigare och mer dramatisk. Man la väl, precis som idag, in en lite moralisk dimension i berättelsen, nånting om att det gick som det gick för att man inte följde de religiösa reglerna. Då tummar man lite på sanningen för att få in denna moraliska bit. Som Mark Twain sa: Låt inte sanningen komma i vägen för en bra story.
4) Man hade ett mer släktbetonat liv förr av samma typ som förhärskade i vissa delar av Sicilien för ca 100 år sen vilket gjorde att en oförrätt måste hämnas. Därför står det också om alla dessa krig hit och dit. Det var kungens, den religiösa ledaren, uppgift att samla allt folk för att gå i strid, ofta för att hämnas. Det är ett samhälle vi har svårt att förstå vilket också gör det ännu mer svårt att acceptera som varande verkliga händelser.
Som synes är det inte lätt att hitta nån specifik plats där Sverige en gång bildades som rike. Sagorna säger bara på ett ungefär att Västergötland är platsen men exakt var i landskapet är omöjligt att säga nu. Det spelar för övrigt inte så stor roll eftersom det skulle dröja till 1500-talet innan staten Sverige kom till.
En episod i allt detta som troligen är sann är den om slaget på Vänerns is mellan två fraktioner där de två ledarna möttes i en för tiden typisk duell. Den nämns i två olika versioner i tre sagor, Beowulf, Ynglingatal och Snorres Ynglingasaga. Det som skiljer dessa berättelser åt är varifrån vissa av personerna kommer. Det som är gemensamt är slaget på isen och att de som vann red hem till Uppsala för att fira segern.
Detta ovan är bara en del av allt det som beskrivs i forna historier som beskriver ett Sverige innan det blev Sverige, det som i Beowulf motsvaras av Sweo rice, Svea rike. För saken är den att det som kallades Svea rike då kan inte ha varit mer än några hundra kvadratkilometer stort, möjligen ett par tusen mot mitten av 500-talet. Resten av den idag svenska delen av den skandinaviska halvön tillhörde andra riken. Dessa riken har på ett eller annat vis gått under och inlemmats i Svea rike, på gott och ont.
Mellan detta femhundratalsrike och nedtecknandet av dess historia i de tre sagorna jag nämnt ovan, plus en hel del andra därtill, är det 700 år som gått och under den perioden har religioner ändrats, kulturella skiftningar ägt rum och allehanda övriga influenser utifrån gjort att livet för folket i Norden ändrats för alltid. För den som följt debatten kring Svearikets vagga från 1980-talet och framåt är det ganska klart att det är är svårt att direkt säga VAR Sveariket först uppkom. Man kan göra det lätt för sej och följa Uppsalaskolans direktiv eller så gör man det lika enkelt för sej på annat håll, ser på den ekonomiska kartan och upptäcker namnet Gamla riket uppe på Kinnekulles sluttningar. Det är lika dumt det som att tro att Sverige uppstod i Uppland.
Sanningen är den att Sverige är en relativt modern skapelse. Dess slutgiltiga form som stat kom först med uppkomsten av Kalmarunionen på 1300-talet, ironiskt nog. Innan denna union, vars syfte var att hindra Hansan från att få totalt herravälde över Östersjöns städer och hamnar, kom till fanns det ett Svea rike men det var en löslig union i sej mellan olika småriken som inte direkt var glada över att det fanns en storkung bland dom som for runt och bestämde över deras, som de såg det, inre angelägenheter. En storkung som dessutom satt på Visingsö i Vättern och höll hov som den värsta frankerkonung, trots att den svenske kungens maktsfär endast sträckte sej från den skånska gränsen i söder till Hälsingland och Ångermanland i norr. Så hade kungarna gjort sen 1000-talet och först med Birger Jarls söner ändrades detta något. Kungamakten blev mer ambulerande än tidigare och alla fick smaka på den regala piskan och moroten.
Det var under 1400-talet, med tyska furstar som Hans (som blev dansk, norsk och svensk unionskung) och riksföreståndare som Engelbrekt som Stockholm kom att bli rikets huvudstad, landets första riktiga fasta säte för makten. Hit kom också parlamentet, Riksdagen, vid samma tid, efter att först ha fört en lika ambulerande tillvaro i Arboga (där allt börjande), Söderköping och Örebro.
Motståndet mot Kalmarunionen var störst bland adeln och borgarna som såg hur all makt och handel koncentrerades till danska områden. Vanligt folk, bänder och bergmän etc. hade egentligen åsikt eftersom de handlade med vem som helst inom unionen. Här föddes alltså en tidig form av nationalism bland adel och borgare gentemot det danska. Att vara svensk på den här tiden var att bevara makten och handeln innanför den svenska gränsen, inget annat. På samma vis blev bönderna i Danmark sura för att svenska varor översköljde den danska marknaden och en tidig nationalism växte fram där med, av motsvarande skäl.
Med folk som Karl Knutsson (Bonde) Sten Sture d ä, Svante Nilsson (Sture) och Sten Sture d y hårdnade motståndet mot unionen under åren 1450-1520. Märk väl att det var riktat mot danska intressen, inte mot danskar eller Danmark i sej. Unionen föll så samman med Gustav Eriksson, han vi idag kallar Vasa. Men det är en annan historia. Jag gav mej ut på den här utvikningen för att visa på hur ungt Sverige är som nation. Som rike är det en annan femma. En helt annan historia.
Vi vet inte hur gammal termen Svea är och vad den kommer ifrån. Svedjebruk och soldyrkan är de vanligaste teorierna och båda äger giltighet eftersom de antyder att riket ifråga har ett mycket gammalt ursprung. En sorts kulttradition grundad i tidig jordbrukarkultur från och med neolitikum (bondestenålder). Former som svi, sve, svo, svia, svio, sui och schwe är vanliga i texter från det att Tacitus i Rom för ca 2000 år sen började skriva om folken norr om Romarriket. Frågan är om vi verkligen har med ett enda rike att göra för vid den här tiden hade hövdingarna och kungarna inte förmågan att hålla så stora riken. Det krävdes stora arméer och väldigt karismatiska ledare uppbackade av ett råd som såg till att hålla såväl arméerna som folket i schack för att vidmakthålla ett stort rike, som t ex Romarriket.
På sin höjd styrde dessa reiks, som de då kallades (inte kungar för det är en sentida term!), över småriken av ungefär samma storlek som dagens kommuner, landskap eller län. Jag vill höja ett allvarets finger gentemot att här tolka in sagornas kungar i dessa småriken, även om det mycket väl kan vara så att kungarna Ane, Aun, Ale och allt vad de hette kan ha existerat och just i något av alla dessa riken. Det som gör det vanskligt att försöka passa in sagornas kungar i det arkeologiska sammanhanget man just nu håller på att gräva fram är månghövdat:
1) Det är så lång tid mellan det att händelserna ska ha ägt rum och då de faktiskt skrevs ner så det har med stor sannolikhet förvanskats så mycket att man inte längre vet vad som är faktiska händelser och överdrifter. Man bevarade minnet av de gamla kungarna genom diverse minnestekniker och det öppnar för att rim i dessa dikter kan ha förvanskat det ytterligare.
2) Som jag tidigare nämnt var ordet man använde för ledaren inte kung. En kung i forngermansk kultur var en kultledare, en som ledde de religiösa sederna. Han satt på livstid men hade ingen reell makt. Ordet kung betyder förresten klanledare eller släktöverhuvud. Reiks och drott var orden för den ledare som hade den riktiga makten och han satt som ordförande vid tinget, det råd som höll i tolkandet av de urgamla lagarna. Det är med stor sannolikhet den religiösa ledaren som nämns i sagorna för i såväl Ynglingasagan som Ynglingatal börjar ätteberättelserna med guden Frej, eller Yngve-Frej som det står. Båda namnen betyder den förste, den främste. Eftersom religionen var viktigare förr än idag, det var religionen som höll samhällena samman, är det kanske inte så konstigt att man kommit ihåg den religiösa ledaren mer än den världsliga. Samtidigt verkar dessa religiösa män varit lika depraverade som vilken medeltida påve som helst. En blev hängd i ett träd när han blev lurad av folk från finnernas land (inte dagens Finland om nån nu trodde det utan förmodligen Värmland eller Dalsland), en annan dödades av en galt, en tredje blev bergtagen av Oden själv och den mest kände av dom, Ingjald illråde, tog livet av sej när han ställdes inför rätta för att ha bränt en massa andra kungar inne vid ett stormöte. Allt detta andas syndafall på något vis, som om kungarna på sätt och vis offrades för att samhället skulle fortsätta leva i välstånd en tid till. Men detta förtigs nästan helt i de nedskrivna texterna. Förklaringen är enkel; det var kristna skribenter och de ville inte att den gamla tron skulle lysa igenom alldeles för mycket för då skulle den läsande publiken sakna den äldre religionen och gå tillbaka till den.
3) Vi ska inte utgå ifrån att det som står skrivet verkligen hände så här. Som jag sa i punkt ett bygger historierna på minnestekniker som går ut på att göra det lättare att komma ihåg händelser och personer. Det gör att man kan tumma på sanningen i många fall vilket i sin tur kan leda lyssnaren på fel spår. Ibland kan det vara rena rama fabrikationerna för att göra händelsen eller personen viktigare och mer dramatisk. Man la väl, precis som idag, in en lite moralisk dimension i berättelsen, nånting om att det gick som det gick för att man inte följde de religiösa reglerna. Då tummar man lite på sanningen för att få in denna moraliska bit. Som Mark Twain sa: Låt inte sanningen komma i vägen för en bra story.
4) Man hade ett mer släktbetonat liv förr av samma typ som förhärskade i vissa delar av Sicilien för ca 100 år sen vilket gjorde att en oförrätt måste hämnas. Därför står det också om alla dessa krig hit och dit. Det var kungens, den religiösa ledaren, uppgift att samla allt folk för att gå i strid, ofta för att hämnas. Det är ett samhälle vi har svårt att förstå vilket också gör det ännu mer svårt att acceptera som varande verkliga händelser.
Som synes är det inte lätt att hitta nån specifik plats där Sverige en gång bildades som rike. Sagorna säger bara på ett ungefär att Västergötland är platsen men exakt var i landskapet är omöjligt att säga nu. Det spelar för övrigt inte så stor roll eftersom det skulle dröja till 1500-talet innan staten Sverige kom till.
 |
| Putäll på er, grefvar och baroner! |
onsdag 12 september 2012
Varför just DU borde bli politiker (eller varför jag inte kommer att rösta mer)
 |
| Bild från Tecknar-Olles hemsida. |
Varför klagar vi på våra politiker? Varför gör de inget för just oss?
Två frågor som är giltiga och vars svar inte är så lätta att få fram. Saken är den att vi i alla tider har förknippat politik med maktutövande, inskränkthet och hejdlös byråkrati. Den första aspekten, makt, kommer av det faktum att man som politiker får ta del av Makten och känner då inte längre samma press att följa sina ideal. Den andra beror på tillgången på makt och oförmågan hos de med makt att ta till sej kunskap som går emot makten ideal. Den sistnämnda är resultatet av mötet med just byråkrater och tjänstemän.
Jag kan ta ett exempel på ett beslut som tagits som en följd av alla tre ovan nämnda aspekter; sammanslagningen av landskommunerna till kommuner 1970-71. Det är samtidigt ett exempel på ett beslut som verkligen inte varit lyckat. Det togs för att underlätta ekonomin i småbyarna och ge vissa samhällen en chans att överleva. Men vad det i stället förde med sej var kaos i ekonomin och en känsla av att småbyarna utanför centralorten inte betydde något när ekonomiska beslut skulle tas. "Lösningen" i vissa kommuner var att indela kommunens areal i kommundelsnämnder som svarade inför fullmäktige. Men det ger ändå inte makten tillbaka till småbyarna.
Andra exempel behöver jag inte gå in på så noga, det räcker med att jag nämner dom: Robin Hood-skatten, JAS, försäljning av vapen till Oman som sen fördes vidare till stridande länder. Listan kan göras ännu längre och även om JAS är ett kompetent flygplan visar affärerna kring det inte alls några tecken på kompetens.
Vad gör vi då åt detta? Jo, vi borde satsa själva för att bli politiker, med alla dess förmåner och risker. Det är ju inget yrke så man behöver inte stoltsera med det i sin jobbresumé. Bara att tuta å köra!
Nej, skämt åsido, politik är ett uppdrag för de hågade och ju fler med så bred kunskap om allt i samhället desto bättre. Men det får vara slut på broilertaktiken. Mona Sahlin m fl har lagt beslag på politiken länge nog. Därtill får det vara slut på alla lättledda politiker, de som låter sej styras av lobbyister och företag, dvs speciella frågor som undergräver demokratin och folkets rätt att tillsammans påverka samhällets uppbyggnad.
Det sägs ofta, ibland spydigt, att man får de politiker man förtjänar. Men jag vägrar erkänna att vårt samhälle är så självupptaget, maktfullkomligt, inskränkt och framför allt så oemottagligt för fakta som våra politiker, framför allt på kommunal nivå, är många gånger. Jag vill hellre se de som är politiker som en förlängning av oss själva, en utsträckt arm in i det allra värsta ormboet. Jag hör till dom som aldrig skulle kunna tänka sej att bli politiker. Ändå diskuterar jag det gärna. Jag vill hellre debattera än delta i politiken eftersom jag är övertygad om att politik inte hör ihop med demokrati. Demokrati är folkets röst, politik är maktens röst. Vi väljer politiker, inte för att de ska styra över oss utan för att de ska föra vår talan inför Makten. Makten som i detta fallet är densamma som den samlade kraften hos företag, enskilda personer med ledarförmåga, personer med mycket pengar samt de som av naturen dras till de ovanstående.
I det läget är klantiga och/eller okunniga politiker det värsta vi kan ha. Makten kan vara global, nationell eller lokal. Den är likadan överallt och sitter man på många stolar samtidigt försäkrar man sej om att få som man vill. Man rekryterar ur de egna leden och framställer dom i ett sånt ljus att alla väljare får sina huvuden förvridna. Det är inte demokrati. Det är oligarki i kombination med nepotism. Slå upp orden om ni är osäkra. Vad gäller slå upp har jag från och med nu slagit upp förlovningen med valen i Sverige. Det kommer efter flera års besvikelser över den politiska situationen i landet. Man får hela tiden hör att ens röst gör skillnad men jag upplever det mest som, "tack för din röst, lille vän, nu fortsätter vi i samma stil. Utvecklingen får vänta. Nu ska här regeras!"
För min del resonerar jag ungefär som George Carlin: Jag kan inte klandras eftersom jag inte valt sida i politiken. Jag gör min röst hörd på den arena som passar mej bäst; internet. I ett parlament skulle jag tystas ner, inom kommunfullmäktige skulle jag frysas ut, på gator och torg är det ingen som lyssnar vare sej på mej eller någon annan. Återstår då bara internet där jag skriva vad jag vill utan att någon bryr sej. Men någon lyssnar, det vet jag, för en del av mina inlägg kommenteras.
Vare sej man håller med mej eller inte så gör andra sina röster hörda på samma sätt som jag gör. Det är äkta demokrati. Val är spel för gallerierna. Den riktiga demokratin sker genom dialog mellan olika parter. Man behöver inte komma fram till nån gemensam ståndpunkt, man kan lämna diskussionen lika långt från varandra som man äntrade den, men det viktiga är att man har fått tala med och till varandra. Alla obekväma åsikter ska få komma till tals. Tankeförbud och politisk korrekthet är termer vi borde slå ur hågen.
Rätten att yttra sej om allt och alla är viktigare än något annat som anses vara mänskligt. Den är för mänskliga lagar vad överlevnad och fortplantning är för naturlagarna. Att välja någon till ett politiskt ämbete finner jag mot bakgrund av det jag just sagt riktigt motbjudande då vi väljer representanter som i teorin (endast i teorin, flickor och pojkar!) ska vara ett axplock ur alla samhällsled. Varför sitter det då så många adelspersoner i Riksdagen?
"Folkets välfärd är den yttersta lagen."
Dagens foto
Så här såg det ut från min horisont idag.
"En stad är en stor by där människorna är ensamma tillsammans."
"En stad är en stor by där människorna är ensamma tillsammans."
tisdag 11 september 2012
Oberoende TV - en myt
SVT gör stor affär av att man anser sej göra oberoende TV-program. Det är gentemot staten och påverkan från de politiska partierna man menar när man talar om oberoende. Men frågan är om oberoende från påverkan från dessa fraktioner verkligen är riktigt oberoende. Det är ju konstaterat att de som jobbar för SVT ändå låter sina politiska åsikter lysa igenom. Inte minst gäller detta i klimatfrågan där många journalister som skriver om detta ämne har en grund i Miljöpartiet. Dessutom är många journalister som inte anser sej vara politiskt affilierade i vilket fall styrda. De slår åt alla håll men låter sej ändå ledas i nosen av sina hjärteämnen. Se bara på Janne Josefsson vars reportage visserligen är berömvärda för det engagemang han visar upp men som i en del fall mer leder till sensationsjournalistik där det är viktigare att avslöja något, vad som helst, än att avslöjandet leder till förändringar.
Hur oberoende är då SVT mot bakgrund av såna fakta? I mina ögon inte speciellt mycket. Om det viktigaste är att avslöja till varje pris utan att det uppkommer möjligheter till förbättring/förändring som en följd av ett reportage så är det inte oberoende, det är sensajournalism. Synd på verkligheten som blir lidande när det är viktigare med en story, som journalister säger. Om man säger oberoende i förhållande till politik, succé och en önskan att bli något på andras bekostnad finns det ingen oberoende TV nånstans. T o m det SVT gör är subjektivt och partiskt. Det genom att man försöker hålla sej från politiken så då blir man beroende av sina egna journalisters åsikter. Det gäller alla TV-kanaler så tro inte att det bara gäller den statliga televisionen. Men det är värst med SVT eftersom man ju gör så stor affär av att man är oberoende...
"Den kritiska journalisten tycks vara en utdöende ras i de elektroniska medierna. Moderna journalister är antingen anonyma mikrofonhållare eller en sorts entertainer som gör shower."
måndag 10 september 2012
Puckad anmälning mot yogainstruktioner i skola
Yoga kommer från Indien, i Indien finns hinduismen som religion, många som utövar yoga är hinduer, många andra åter är inte hinduer.Yoga ses som ett instrument för att träna kroppen mentalt såväl som fysiskt. Ibland har det förekommit på arbetsplatser på gympapassen. I skolans värld har det väl inte kommit så långt och om övernitiska anmälare får som de vill blir det inget yogapass alls i framtiden. Anmälaren av yogan i skolan måste ha missat något i anktestet för yoga har väldigt lite med religion att göra, faktiskt ingenting alls. Termerna må vara indiska men ingalunda hinduiska. Snarare poetiska än religiösa. Som sagt, anmälaren missar hela poängen med yoga i skolorna och verkar vara en tråkmåns som bara vill ha rätt, kosta vad det kosta vill.
Förresten får värre saker passera i skolorna utan att anmälare stoppar det. Hoppas att Skolinspektionen ser nyktert på saken.
"Eftersom jag lever i ett hyckleriets samhälle, så rättar jag mig därefter."
Vi realister har vunnit!
Vi som ser verkligheten bakom klimatfrågan, dvs det kvittar vad som händer med och i vädret, har nu fått bekräftelse på att den är död rent politiskt sett. Inte bara i USA som folket på The Climate Scam säger utan även här i Europa. Det märks framför allt inom EU där det närmast råder stiltje, precis som i den amerikanska valkampanjen. Här i Sverige råder också stiltje. Det är nästan som om luften gått ur såväl rörelsen som dess anhängare.
Det låter dock som ett dåligt mantra detta för det har upprepats av mej och andra i många år nu. Saken är ju den att de som sitter på den officiella tolkningsrätten vill antingen inte acceptera att deras fråga inte är så stor längre eller så blundar de för realiteten, nämligen att vädret och klimatet inte följer de modeller som satts upp. Men inom klimatalarmistlägret kan man väldigt lätt ändra modellerna så de passar in på verkligheten, något så när i alla fall. Men så har då verkligheten minsann kommit ikapp dom. Vad ska de göra nu? En del hittar ju på dumheter som att skapa frågeformulär där man försöker få reda på vem som är skeptisk (dvs är emot allt alarmisterna står för) och sen hitta på saker om dom..
I Storbritannien kan du gå och se en pjäs om hur det är att vara skeptisk till hela klimatalarmismen. Man blir kallad kättare av de som "vet bäst". Dom är rätt många trots allt, de som "vet bäst". Har vi realister verkligen vunnit, eller är det bara en chimär? Vi får väl se om ca 10 år vad som är älsklingsdomedagen då.
"Av alla former för oväsen jag känner tror jag att musik är den minst obehagliga."
Det låter dock som ett dåligt mantra detta för det har upprepats av mej och andra i många år nu. Saken är ju den att de som sitter på den officiella tolkningsrätten vill antingen inte acceptera att deras fråga inte är så stor längre eller så blundar de för realiteten, nämligen att vädret och klimatet inte följer de modeller som satts upp. Men inom klimatalarmistlägret kan man väldigt lätt ändra modellerna så de passar in på verkligheten, något så när i alla fall. Men så har då verkligheten minsann kommit ikapp dom. Vad ska de göra nu? En del hittar ju på dumheter som att skapa frågeformulär där man försöker få reda på vem som är skeptisk (dvs är emot allt alarmisterna står för) och sen hitta på saker om dom..
I Storbritannien kan du gå och se en pjäs om hur det är att vara skeptisk till hela klimatalarmismen. Man blir kallad kättare av de som "vet bäst". Dom är rätt många trots allt, de som "vet bäst". Har vi realister verkligen vunnit, eller är det bara en chimär? Vi får väl se om ca 10 år vad som är älsklingsdomedagen då.
"Av alla former för oväsen jag känner tror jag att musik är den minst obehagliga."
söndag 9 september 2012
Meditation?
Att kunna ta det lugnt mitt i all stress, att kunna sitta ner och bara sluta ögonen, alternativt bara stirra rakt framför sej, är en sak som inte är alltför lätt i våra dagar och kanske inte uppskattat om chefen kommer på en med att göra. Speciellt inte om chefen är en som vill att man ska jobba precis hela tiden då det inte är rast. Sån otur har inte jag, jag sitter i ett eget rum och det är sällan någon går förbi och kollar vad jag gör. Så jag kan meditera lite då och då. Men jag sitter inte och citerar ramsor ur Vedaskrifterna för mej själv eller annat trams. Jag tänker mej ut i rymden och fantiserar kring de resultat vi får från Hubble, Kepler och andra rymdteleskop.
Eller, om jag är hungrig, så blir det mat på stora fat. En riktig buffé där det bara är att välja och vraka. Det finns en risk att jag då slumrar till men jag vaknar lätt. Studier har visat att en minitupplur på några sekunder bara är bra för organismen. De flesta mår bra av att sluta ögonen en liten stund och drömma sej bort. Men gör det inte i stora grupper för det finns alltid nån som riktar sin uppmärksamhet mot dej och stör din "koncentration". Gör det helst i avskildhet och luta då armbågarna mot skrivbordet så du lätt kommer till sans igen. Se till att huvudet lutar mot den ena armen eller båda armarna och tänk på nåt som engagerar dej. På så vis får du det lugn du efterfrågar samtidigt som kroppen får en respit från det hektiska som händer omkring dej.
Så, nu har jag gjort slashasar och latmaskar av alla kontorsråttor i landet. Men vad är fem minuters vila jämfört med mer effektivt arbete när du väl är vaken? Dessutom är det skönare att ha en vaken hjärna än en halvsovande. Man orkar mer på kvällen också. Fem minuters vila är ofta lika skönt för kroppen som om man skulle sova fem timmar. Eller var det timuter?
"Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger."
Bildsöndag
Det är ett tag sen jag presenterade mina foton men nu är jag tillbaka igen.
"Använd inte mer våld, använd en större hammare!"
"Använd inte mer våld, använd en större hammare!"
lördag 8 september 2012
Dagens foto
Ristat i sten...
"Arkimedes andra princip: När ens kropp nedsänks i vatten, ringer telefonen."
fredag 7 september 2012
Vem bryr sej om vilken som blir USAs näste president?
Vem som än som blir USAs president efter valet i november så är det ett val mellan pest och kolera. Mitt Romney är en självupptagen fjant som bara tar steget ut att bli presidentkandidat för maktens och härlighetens skull. Barack Obama är också en fjant som även han vill sola sej i glansen. Ingen av dom är egentligen passande som presidenter men dom är uppenbarligen det bästa de båda partierna i tvåpartidiktaturens USA kan uppbåda.
USA, och många andra länder i samma situation, utvecklas trots politikernas klåfingrighet, inte för att politikerna gör nåt. För politiker kan inte göra nåt konstruktivt i längden. Det är företag, enskilda människor och myndigheter som för samhället vidare. Politiker är i praktiken stoppklossar. Framför allt gäller detta såna som ska föreställa ett lands ledare. Jag vet att jag låter raljant och enögd men jag är trött på allt tjat kring presidentvalet i USA. Vart fjärde år är det samma visa. USA är inte längre det viktigaste landet för oss i Sverige.
Lik förbannat följer svensk media amerikansk politik nästan mer slaviskt än amerikansk media gör. Vem som än sitter i Vita huset (med undantag för Bush jr) har höjts till skyarna av diverse tidningar och "journalister" vid TV som på nåt sätt vänder kappan efter vinden vilken politik den sittande presidenten och hans regering än valt. Är presidenten i knipa står man bakom honom till varje pris, vem det än är. Det är väl bara Nixon som man har lämnat ute i kylan när han avgick. Det är säkert fel men jag kan inte komma på fler just nu.
Saken är den att amerikansk politik är egentligen inte politik, det är organiserat kaos. Politiker går att påverka genom påtryckningar eller pengar hur lätt som helst och är det inte religiöst motiverat så är det i högsta grad monetärt. Jag är ingen USA-vän när det gäller politik. Vad gäller vanligt folk är det helt och hållet beroende på hur folk är som personer. Jag har inget emot USA i övrigt alls. Jag är som sagt bara väldigt trött på den amerikanska politiken. Trött på att höra om dessa fjantar som lovar guld och gröna skogar men som i realiteten endast bidrar med krig, förstörelse och inskränkthet. Allt medan USA går vidare och utvecklas oberoende av politiken, religionen och den militära makten.
Som George Carlin en gång sa; USA har bara en sak som man är bra på numera, att kunna bomba skiten ur andra länder.
"Strejkbrytaren är den amerikanska industrins hjälte."
USA, och många andra länder i samma situation, utvecklas trots politikernas klåfingrighet, inte för att politikerna gör nåt. För politiker kan inte göra nåt konstruktivt i längden. Det är företag, enskilda människor och myndigheter som för samhället vidare. Politiker är i praktiken stoppklossar. Framför allt gäller detta såna som ska föreställa ett lands ledare. Jag vet att jag låter raljant och enögd men jag är trött på allt tjat kring presidentvalet i USA. Vart fjärde år är det samma visa. USA är inte längre det viktigaste landet för oss i Sverige.
Lik förbannat följer svensk media amerikansk politik nästan mer slaviskt än amerikansk media gör. Vem som än sitter i Vita huset (med undantag för Bush jr) har höjts till skyarna av diverse tidningar och "journalister" vid TV som på nåt sätt vänder kappan efter vinden vilken politik den sittande presidenten och hans regering än valt. Är presidenten i knipa står man bakom honom till varje pris, vem det än är. Det är väl bara Nixon som man har lämnat ute i kylan när han avgick. Det är säkert fel men jag kan inte komma på fler just nu.
Saken är den att amerikansk politik är egentligen inte politik, det är organiserat kaos. Politiker går att påverka genom påtryckningar eller pengar hur lätt som helst och är det inte religiöst motiverat så är det i högsta grad monetärt. Jag är ingen USA-vän när det gäller politik. Vad gäller vanligt folk är det helt och hållet beroende på hur folk är som personer. Jag har inget emot USA i övrigt alls. Jag är som sagt bara väldigt trött på den amerikanska politiken. Trött på att höra om dessa fjantar som lovar guld och gröna skogar men som i realiteten endast bidrar med krig, förstörelse och inskränkthet. Allt medan USA går vidare och utvecklas oberoende av politiken, religionen och den militära makten.
Som George Carlin en gång sa; USA har bara en sak som man är bra på numera, att kunna bomba skiten ur andra länder.
"Strejkbrytaren är den amerikanska industrins hjälte."
torsdag 6 september 2012
onsdag 5 september 2012
Ekologisk mat inte nyttigare än annan mat
Så, ekologisk mat befanns vara minst lika bra som "vanlig" mat men inte mer än så. Jag är inte förvånad över denna konklusion. Tvärtom, jag skulle ha blivit förvånad om så hade varit fallet. För om man tänker efter är ju ekologisk mat tagen från ganska näringsfattig mark, oavsett om det rör sej om vegetabilisk eller animalisk mat. Man har tagit bort en stor del av näringen ur den process som leder fram till måltiden på bordet. Nu är detta en undersökning av bara en viss del av hela spektrumet så vi har inte sett ALL mat i HELA världen. Det är EN studie av många och man kan manipulera studier hur som helst, vilket verkar vara rätt vanligt i forskarvärlden. Av blogginläggen och kommentarerna att döma är detta en het potatis och det verkar vara synnerligen svårt att vara överens här. Det är också en infekterad fråga som får anhängare av ekologisk mat att bli minst sagt irriterade.
Min egen konklusion på området är att jag märker ingen skillnad i smak, utseende eller lukt mellan konventionellt och ekologiskt producerade livsmedel. Det låter som en bra tanke, det här med ekologisk mat om man ställer den mot så kallad konventionellt producerad mat utan att ägna motsatsen till ekologiskt en närmare tanke. Men vad är då konventionell i det här sammanhanget? All konventionellt producerad mat är inte giftbemängd, ej heller är den så skadlig för miljön som påstått av dess kritiker. Skulle den vara det skulle andelen sjuka vara betydligt fler än de promillen eller t o m ppm* vi talar om när det gäller matrelaterade sjukdomar. Alla odlingar och farmer har en viss påverkan på sin omgivning och skulle man hårddra det skulle även ekologisk mat räknas in bland miljöförstörarna. Ett typiskt exempel på detta är palmträdsodlingarna.
I Indonesien skövlar man regnskogarna för att få mark till odlingar av de träd som ger oss palmolja, en egentligen helt onödig produkt eftersom den inte är speciellt nyttig jämfört med raps- och olivolja. Den är inte heller speciellt god. Där den förekommer ger den bara en konstig bismak till den mat som produceras. Därför måste den härdas vilket kan göra den farlig på sikt. Märk väl ordet kan. Det innebär inte att den är farlig, bara att den kan vara farlig. Även på detta område finns det ekologiska odlingar. Vad innebär då det? Att man bara skövlar lite jämfört med ordinära odlingar? Att urlakningen av jordarna sker ekologiskt?
Förresten är ordet som beskriver alternativet till den så kallade konventionella mathållningen väldigt underligt och verkar vara framtaget utan en tanke på vad ordet egentligen betyder. Ordet ekologi betyder ordagrant hemmets ordning (av grekiskans oikos = hem, hus, byggnad och logia = ordning, lag, text) och det engelska ordet organic för samma är ännu mer osannolikt. Organisk är för den som tänker efter lite ett ord som helt enkelt betyder fungerande. Det är också av ett grekiskt ord (organon = verktyg, bildat till ett ord släkt med vårt eget verka).
Tänk efter, det vi kallar ekologiskt är egentligen det som var det konventionella sättet att odla och föda upp på i tusentals år. Det innebar osäkra skördar, parasiter, dåliga marker som lakades ur på nolltid samt problem att föda alla som ville ha mat. Myten om den lycklige bonden som klarade sej själv kan lätt slås sönder genom en snabb titt i historiska annaler. Där står skrivet i svart på vitt hur bönderna genom historien varit ofria och tvungna att odla så att mäster fick vad han och hans familj ville ha. Det som blev över var bonden ofta tvungen att dela upp mellan mat till sin familj och det som måste säljas så att man fick pengar till nästa sådd och nästa gris.
Det var framstegen inom odlingen och djurskötsel samt den industriella och vetenskapliga utvecklingen som gjort att vi kunnat utveckla ett samhälle som kan föda rätt så många människor, flera miljarder faktiskt. Att inte alla har tillgång till den här maten och dessa innovationer är kolonialismens och dess efterdyningars fel. De som är fattiga odlar och sköter djur på samma nivå som våra ekologiska farmer vilket för dom är en katastrof eftersom deras marker urlakas och deras djur till slut svälter ihjäl. Men vad betyder det för oss? Vi lever skyddat i vårt samhälle och struntar i de fattiga. Som min morfar brukade säga till min mormor: "Du äter hellre själv än du ser dina barn svälta".
Frågan om nyttan med ekologiskt är således lika viktig som nyttigheten. Visst, ekologiska alternativ behövs, men inte på bekostnad av utvecklingen och förmågan att överleva. Den så kallade konventionella maten är resultatet av tusentals år av utveckling av grödor, kreatur och redskap. Ekologiskt är egentligen konventionellt det också, passande för småskalig verksamhet. Att göra industri av ekologiska produkter är att bruka våld på hela tanken. Ekologiskt ska vara för småhushåll, inget annat.
Till sist, den som svarar på detta inlägg med att raljera om hur bra ekologisk mat är har inte läst mitt inlägg. Han eller hon har bara sett en kritisk inlaga och tolkat detta som att jag är emot ekologisk mat. Det är jag inte, jag är emot att man ställer ekologisk mat på en piedestal och inte kan se de negativa sidorna. Även solen har sina fläckar...
* ppm = parts per million, en term som beskriver andelar i miljondelar.
"Det finns bara ett sätt att banta; att äta så mycket man vill av allt man inte tycker om."
Dagens foto
De stora vidderna, de rullande kullarna och så tallen...
"Religion: where logic goes to die"
"Religion: where logic goes to die"
tisdag 4 september 2012
En intressant bok i min hylla att läsa, nån gång
Där jag sitter har jag en bokhylla på min vänstra sida fylld med alla möjliga sorters böcker. De allra flesta har hängt med sen jag var riktigt liten. Av alla dessa är det en som speciellt fångat min uppmärksamhet i alla dessa år. Ändock har jag aldrig läst den. Det kanske är dags att göra det för att få en annan syn på det jag redan vet om huvudrollsfigurerna. Boken heter "Se min älskade" av T.N. Murari och handlar om den olyckliga kärlekshistorien som inbegriper Shah Jahan (1592-1666) och den kvinna han älskade mer än någon annan, Arjumand. Jahan var son till kejsare Djahangir av Indien på 1600-talet. Precis som sin far och bror var Jahan en skrupelfri herre som inte drog sej för att mörda sej fram till tronen - och mörda för att behålla makten.
Ändå var Jahan en kulturens beskyddare och en mycket romantisk man. Hans hovliv var vida omtalat, t o m franska representanter omnämner detta med viss avundsjuka. Vem var då Shah Jahan och varför kallades han kejsare av Indien? Svaret står att finna fem generationer bak från honom räknat. Det var nämligen i början av 1500-talet som Babur, en afghansk muslimsk persisktalande mongol, drog ner från bergen med sina moguler och erövrade stora delar av det som idag är Indien och Pakistan. Han etablerade ett kejsardöme efter såväl västerländskt som indiskt mönster och lade en fernissa av muslimskt tänkande över allt detta. Hans sonson Akbar var den som förde Mogulriket som det kommit att kallas ut över världen. Han har kommit att kallas Akbar den store för sina framgångar. Likt Akbar kom Shah Jahan att bli rätt succérik på slagfälten men det är framför allt som diplomat och inom hovlivet han var som mest framgångsrik.
Det var också Akbar som över sin sons huvud bestämde att Jahan skulle bli näst på tur trots att den unge prinsen bara var den tredje sonen i syskonskaran. Det kanske var därför Djahangir var så hård mot sin son när denne ville gifta sej med Arjumand. Han tvingades först gifta sej med en persisk prinsessa, ett äktenskap som annullerades då prinsessan inte kunde föda barn. In på scenen kom så Arjumand, som gift fick hon titeln Mumtaz Mahal, som visade sej vara rena rama barnfödarmaskinen. Hela fjorton barn födde hon innan hon dog 1631. Detta gjorde Shah Jahan så förtvivlad att han beordrade ett bygge till hennes ära och minne. Det står än idag som ett minnesmärke över henne. Det kallas Taj Mahal och är väl inte helt okänt, antar jag.
Själv blev Shah Jahan förklarad otillräknelig 1658 av sin son Aurangzeb som lät spärra in honom i hans eget palats, Fort Agra. Där fick han sitta resten av sitt liv stirrandes ut genom fönstret mot det mausoleum han låtit bygga över sin älskade fru. Jag kanske ska läsa boken för att se hur en biografi över honom är jämfört med den beskrivning jag just gett ovan.
Som avslutning tänkte jag delge er Shah Jahans fulla titel som kejsare av Indien:
Shahanshah Al-Sultan al-'Azam wal Khaqan al-Mukarram, Malik-ul-Sultanat, Ala Hazrat Abu'l-Muzaffar Shahab ud-din Muhammad Shah Jahan I, Sahib-i-Qiran-i-Sani, Padshah Ghazi Zillu'llah, Firdaus-Ashiyani, Shahanshah—E--Sultanant Ul Hindiya Wal Mughaliya.
"Till och med den mest renlärige kommunist försvarar sin kung när han spelar schack."
Ändå var Jahan en kulturens beskyddare och en mycket romantisk man. Hans hovliv var vida omtalat, t o m franska representanter omnämner detta med viss avundsjuka. Vem var då Shah Jahan och varför kallades han kejsare av Indien? Svaret står att finna fem generationer bak från honom räknat. Det var nämligen i början av 1500-talet som Babur, en afghansk muslimsk persisktalande mongol, drog ner från bergen med sina moguler och erövrade stora delar av det som idag är Indien och Pakistan. Han etablerade ett kejsardöme efter såväl västerländskt som indiskt mönster och lade en fernissa av muslimskt tänkande över allt detta. Hans sonson Akbar var den som förde Mogulriket som det kommit att kallas ut över världen. Han har kommit att kallas Akbar den store för sina framgångar. Likt Akbar kom Shah Jahan att bli rätt succérik på slagfälten men det är framför allt som diplomat och inom hovlivet han var som mest framgångsrik.
Det var också Akbar som över sin sons huvud bestämde att Jahan skulle bli näst på tur trots att den unge prinsen bara var den tredje sonen i syskonskaran. Det kanske var därför Djahangir var så hård mot sin son när denne ville gifta sej med Arjumand. Han tvingades först gifta sej med en persisk prinsessa, ett äktenskap som annullerades då prinsessan inte kunde föda barn. In på scenen kom så Arjumand, som gift fick hon titeln Mumtaz Mahal, som visade sej vara rena rama barnfödarmaskinen. Hela fjorton barn födde hon innan hon dog 1631. Detta gjorde Shah Jahan så förtvivlad att han beordrade ett bygge till hennes ära och minne. Det står än idag som ett minnesmärke över henne. Det kallas Taj Mahal och är väl inte helt okänt, antar jag.
Själv blev Shah Jahan förklarad otillräknelig 1658 av sin son Aurangzeb som lät spärra in honom i hans eget palats, Fort Agra. Där fick han sitta resten av sitt liv stirrandes ut genom fönstret mot det mausoleum han låtit bygga över sin älskade fru. Jag kanske ska läsa boken för att se hur en biografi över honom är jämfört med den beskrivning jag just gett ovan.
Som avslutning tänkte jag delge er Shah Jahans fulla titel som kejsare av Indien:
Shahanshah Al-Sultan al-'Azam wal Khaqan al-Mukarram, Malik-ul-Sultanat, Ala Hazrat Abu'l-Muzaffar Shahab ud-din Muhammad Shah Jahan I, Sahib-i-Qiran-i-Sani, Padshah Ghazi Zillu'llah, Firdaus-Ashiyani, Shahanshah—E--Sultanant Ul Hindiya Wal Mughaliya.
"Till och med den mest renlärige kommunist försvarar sin kung när han spelar schack."
måndag 3 september 2012
Dagens foto
Det här har jag tagit av månen natten den första september. Det var en aning kyligt denna för ovanligheten klara natt. Det har nämligen varit molnigt de flesta nätterna ända sen slutet av juli så det var härligt att se en så klar natt igen. Det såg dock inte ut att bli det för molnen hopade sej ordentligt under hela fredagen. Sen sprack det upp under kvällen och blev klart vid midnatt. Sen var det "bara" att ställa in kameran och fokusera. Bilden ovan är ett urklipp från den bilden. Jag ville bara ha månen så nån större vikt vid ISO lade jag inte. Det får bli en fråga för senare nätter, när det blivit mörkare, att ta foton på stjärnor och andra saker i rymden.
"Om vi alla är guds barn,
vad är då så speciellt med Jesus?"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen... -
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor... -
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D... -
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi... -
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...
