Tillägg till inlägget om sopsorteringen

Jag har en del saker som jag glömde ta upp med mitt tidigare inlägg om sopsorteringen. Jag tänkte inte på det när jag skrev om detta i fredags men varför ska vi som privatpersoner göra följande saker:

1) rengöra förpackningar, dvs skölja ur dom, som ska gå i endera plast-, pappers- eller kärlen för brännbart?

2) slänga wellpapp på ett ställe och vanligt papper på ett annat?

3) slänga papper till filtren som hör ihop med kaffesumpen i komposten när allt annat papper ska slängas på sitt håll?

4) inte slänga de så kallade lågenergilamporna i speciella behållare i sophusen utan vi ska behöva åka till tippen för att slänga dom?

Tilläggsfråga: Varför har inte alla bostadsområden en egen liten station för sortering? Som det är nu är det varken hackat eller malet.

De flesta sophus jag varit inne i blir efter ett tag, oftast inom ett år, rena rama sanitära olägenheterna (på ren svenska: jävla helvetes skithålor!). Att rengöra förpackningar är i praktiken att göra soparbetarnas jobb. Ö h t att sopsortera är att göra deras jobb åt dom. Sen får vi betala för detta. Ska vi köra soporna till respektive anläggning och bränna/återvinna det åt dom också?

Jag vet inte mycket om strukturen hos wellpapp men det brinner som all annan cellulosa och tar visserligen mer plats än mycket annat men jag ser ändå inte någon anledning att bannlysa det från sophusen. De flesta som använder sophusen är antingen gamla, trötta eller lata (ibland allt på en gång) och man vill helt enkelt inte behöva åka från ställe till ställe för att lämpa av en sak här och en sak där. Med bensinpriserna idag blir det en väldigt onödig investering.

Komposteringen är ett mysterium för mej att det får fortgå. Här ska alltså matrester, kaffesump och liknande samsas, i relativt öppna kärl (det där som ska kallas lock ovanpå är mer som ett spjäll som t o m en fågel eller en mus kan öppna), och sen sprida mögel, bakterier och annat till alla som går in i sophusen. Lubbe Nordström hade haft mycket att klaga på här. Jag tror faktiskt att han skulle ha haft mycket att klaga på. Jag menar, kärlen rengörs ju inte! I alla fall inte här där jag bor. De bara töms, spolas kanske pliktskyldigast då och då, men någon rengöring är det inte tal om. De är i vissa fall fyra-fem år gamla nu. Behöver vi kompostera som bor i lägenhet? NEJ!

Lågenergilamporna är ett sorgligt kapitel som många bloggar ägnat många inlägg åt. Kvicksilver som kan läcka ut och göra ett rum obeboeligt i flera minuter innan man kan gå och sanera det. Dyra och ineffektiva är de också, ineffektiva vad gäller ljuset eftersom det ger ett dunklare och sämre ljus än andra lampor. Förresten, vad är det för energi vi sparar egentligen? Allt för att EU fått storhetsvansinne i samband med klimatvansinnet och förbjudit de vanliga glödlamporna. LED- och halogenlampor är förstås på gång så köp dom, om ni kan. Men skippa lågenergilamporna.

Jag avslutar mitt inlägg med detta råd som kommer från kemikalieinspektionen angående just lågenergilampor:
"Stäng dörrar till rummet där en varm lampa gått sönder, ventilera rummet (öppna ett fönster) och LÄMNA rummet. Den europeiska lamporganisationen ELC rekommenderar att man lämnar rummet i 20-30 minuter. Samla senare upp lampresterna med en bit styvt papper eller kartong och torka golvet och andra ytor i närheten med en fuktig trasa. Lägg lampresterna i en glasburk med lock. Lägg även trasan i glasburken, förslut burken och märk den tex med texten ” Kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa”. Lämna in burken till returhantering som är avsedd för miljöfarligt avfall. Använd inte dammsugare, eftersom det finns risk att ytterligare finfördela och förånga kvicksilverdropparna och sprida kvicksilvret i luften, vilket ökar risken för inandning av giftet."

Klimat är det man väntar sej, väder är det man får

Jag tänkte skriva ett litet kåseri helt utan vetenskapliga ambitioner om vad vi vet om vädret som det utvecklats de senaste decennierna.

Året är 1987. Jag är 13 år gammal och det är sommar, precis som nu. Jag bor i Skurup, Skåne. Solen skiner och det är relativt varmt. Friden störs dock av oväder som kommer in, ofta ett på förmiddagen och ett på kvällen. Klart intressant utveckling. Så fortsätter det in på hösten ända tills kylan sätter in. När väl den har tagit över blir vintern hård och lång. Den vintern ska man enligt uppgift kunna gå från Estland till Sverige över isen. Det är senaste gången hela Östersjön är igenfrusen.

Senaste vintern var det nära att så skedde igen. Vädret är vad man får när man förväntar sej att klimatet ska bli något helt annat. För vissa förväntar sej nämligen att vädret ska uppföra sej som datorernas program har sagt att det ska göra. Med vissa menar jag förstås de där alarmisterna, en vid det här laget ganska undanskymd grupp människor om endast hålls om ryggen av journalister och politiker men där även dessa håller en ganska låg profil i ämnet sen debaclet vid klimatkonferensen i Köpenhamn 2009. Vädret där i Köpenhamn var inte heller det bästa. En snöstorm tog alla på sängen, vilken surpris för klimathotarna, eller hur?

Låt oss gå tillbaka några år igen. Det är 1997. Juni månad och jag bor i Malmö. Ett skyfall utan dess like kommer in från öster och på drygt två timmar faller enorma mängder regn och säkerligen 4000 blixtar slår ner överallt i staden. Detta oväder hade tidigare under dagen varit något längre norröver och drabbat Karlshamn i Blekinge. Ett liknande oväder drabbade Göteborg i juli 1985. Halva staden stod ett tag under vatten.

Anledningen till att jag nämner dessa händelser är att de ingalunda är unika i svensk väderhistoria. De är en del av svenskt väder. Vi kan förvänta oss sånt oavsett vad som händer med det så kallade klimatet. Vädermönstren bryr sej inte om vad vi människor släpper ut (eller in). Alarmisterna vill att vi ska tro att det är nåt unikt som häller på att hända. De som lyssnar på sånt kan lika gärna gå till spådamer och på seanser för man får höra lika mycket svammel där också.

För vädret och planeten i övrigt vägrar samarbeta med datormodellerna som tagits fram och som säger att vi borde ha fått det varmare över hela planeten redan vid det här laget. Mildare vintrar i norra och nordvästra Europa sades det. I vilken dimension då?

T o m naturen ger klimathotarna fingret numera...

Nu rasar alltså taket in på det gistna fuskbygge som kallas AGW. Al Gore framhärdar förstås men frågan är vem utanför Gorejugend som lyssnar på honom. Den forskare som försåg Gore med informationen om drunknande isbjörnar har fått sin gärning ifrågasatt. Det är som om hela den vetenskapliga modellen, som Sir Karl Popper var den förste att ta fram, har åsidosatts för att upprätthålla idén om AGW igång.

Hittills har AGW-tanken kostat oss alla miljarder dollar världen över och politiker har fått sitt anseende i folks ögon förstört därför att dessa har gått på klimatbluffen. Då är det på sin plats att fråga sej detta: är det värt att förstöra stora delar av ekonomin för att rädda nåt som inte behöver räddas? För inte behöver planetens klimat räddas. Klimat är som sådan en skrivbordsprodukt, en närmast statistisk anomali skapad av människor som vill hålla ordning på hur vädermönstren utvecklas från år till år.

Med detta tar jag adjö för idag. Väl mött i morgon då det är bildsöndag.

Inga drunknande isbjörnar pga global uppvärmning men väl en tsunami av fakta som talar emot Al Gore och hans vänner.

MET Office, Storbritanniens motsvarighet till SMHI har gjort bort sej flerfaldigt de senaste decenniet sen man skaffade en stordator som skulle hjälpa dom att bevisa att det blivit varmare. Vintrarna 2008-2009, 2009-2010 samt 2010-2011 har gått till historien som de kallaste och bistra på mycket länge.

Den här texten är tillägnad minnet av Hal Lewis, han som vågade gå emot strömmen och säga vad han ville angående påståendet att människan i stort sett ensam skulle vara orsaken till uppvärmningen av planeten Tellus under 1900-talet.

Sopsortering är ohygieniskt och i längden även miljöfarligt

Så här kan det se ut i mitt sophus p g a sopsorteringen. Antingen beror det på att folk inte vet hur man gör eller så struntar de i det eftersom de redan vet hur mycket hycklande som ligger bakom detta.

Sopsortering var ett av den här bloggens första ämnen att bli diskuterat. Då som nu i stort sett utan mothugg. Förmodligen håller många med om att sopsortering inte bara är hyckleri utan i vissa fall är direkt farligt. Jag är av den åsikten att sen vi började med sopsortering i speciella hus har skräpet blivit en faktor i ohälsotalen som dyker upp då och då när sjukvården presenterar sin statistik. Vid sidan av statistiken, i verkligheten alltså, är säkerligen den dåliga hygien som sophusen fört med sej värre för oss alla än vi egentligen tror.

Jag har börjat slänga allt som inte är papper i stora säckar som jag sen slänger i de kärl märkta brännbart. Sopgubbarna slänger ändå allt tillsammans utan att kolla vad som är i dom. Jag föreslår att alla andra gör likadant. Matrester som inte går att äta slänger jag i komposten som oftast får gå tillsammans med säcken för vi som bor i lägenhet behöver inte kompostera. Det är egentligen bara ni som har trädgård som har nytta av det och då sällan allt. Det är främst just komposten som är boven i det här dramat. Fullt av mögel blir det efter ett tag och omedvetet tar vi detta mögel med oss när vi varit i sophuset och sen sprider det sej även i de renaste hem och kan om det vill sej illa orsaka allergier och direkta sjukdomar.

Matrester som är fullt ätbara slänger jag i naturen till fromma för fåglar och andra behövande djur.

Varför måste vi sopsortera, eller källsortera som "experterna" envisas med att kalla det? Jag kan förstå att papper kan återanvändas men resten är bara blää och direkt farligt i längden att handskas med, framför allt nu under rötmånaden då det inte tar lång tid innan farbror blåmögel kommer fram. För att inte tala om kärlen allt detta läggs i. Har ni sett hur de ser ut efter fyra-fem år!? Att detta miljöhyckleri får fortsätta fattar jag inte. Det var faktiskt bättre förr, åtminstone vad gäller soprännorna ner i källaren dit endast sophanterarna hade tillträde. De borde för sjutton ha gasmask på sej varje gång de ska hämta soporna för en del ämnen som bildas i sophusen är rent ut sagt farliga.

Nej, låt oss lämna miljöhysterin bakom oss och återgå till att bevara den på ett naturligt sätt. Låt oss få använda sopnedkasten och soprummen. Vi kanske ska installera ugnar i källaren till varje huskropp och låta soporna värma upp eller ge elektricitet åt den. Med så mycket skräp som slängs varje år vore det faktiskt en stor vinst för oss alla, inklusive miljön. Plasterna och matresterna som smälts avger gaser som kan ingå i ett för huset slutet system som värms upp igen och dessa gaser värmer då hela hus genom att gå runt hela tiden. Med regelbundna mellanrum kan man komma och raka ur det som inte går att bränna. Det kan användas på annat vis. Metaller kan utvinnas ur det som blir kvar och kan återanvändas.

Det ger dock inte mycket utrymme för eventuella misstag, t ex att man slänger plånboken man hade 10 000 kr i för att köpa den där kameran man så länge velat köpa. Möjligen ger det folk skäl för att tänka efter vad det är man egentligen slänger. Jag tycker mej nämligen märka att sopsorteringen sker i blindo många gånger. Plast i plastbunken, mat i komposten osv men många gånger är det fullt användbart det som slängs. Slöseriet har blivit större sen hyckleriet startade. Bläää!

Jag är stolt över att inte ha ett konto på Facebook

Jag låter kanske konstig men den typen av social verksamhet online har aldrig lockat mej. Bloggen här, Youtube och diverse internetfora duger gott för mej. Vill jag ha kontakt med någon kan jag gå ut i vida världen och snacka där med nya vänner. De gamla jag hade en gång i tiden har gått vidare liksom jag har gjort. Att då leta reda på dom känns lite underligt för mej. Visst har det hänt att jag skrivit in namnen på gamla kompisar men det har varit via hitta.se eller Eniro. Då har jag likt en gammaldags spion tagit reda på var de bor - för att sen veta vart jag INTE ska åka.

Anledningen till detta sista är att jag har inget intresse heller av att gräva ner mej i minnen om nåt som hände för länge sen. Skolan är en gången och förgången tid för mej, nåt jag vill minnas för vad det var, inte komma ihåg för att man blivit äldre. Det är i år 21 år sen jag slutade grundskolan och 18 sen jag tog studenten. Det får räcka med att komma ihåg sånt och det som hände med oss då.

Så nej, ingen promenad längs minnenas allé för mej. Det räcker gott att minnas det som var och minnas det som hände sen, när jag blev "vuxen".

Fågelmördarvalsen - en dans ur led med tiden

Vindkraften framstår nu alltmer som vad det egentligen är, en parasit på vår samhällskropp. Det är nog som det beskrivs i detta korta och koncisa debattinlägg, att vindkraften kommer att behöva hjälp från annat håll. Den hjälpen kommer att komma från en utbyggnad av de norrländska älvarna. Ligger det verkligen i allas intressen att de dagar det inte blåser, vilka i Sverige är legio, så ska energin komma från vattenkraft? Visserligen täcker vattenkraften stora delar av vårt behov men inte tillräckligt. Atomens kraft måste tillkomma och det tyska beslutet, taget i alldeles för stor hast och med panik i rösten, att lägga ned atomkraften är verkligen ett steg i felriktning. Ska hela Tyskland täckas av fågelmördare?

Anders Wijkman, med intressen i just vindkraften, valsar förstås vidare och anklagar alla som vågar kritisera hans skötebarn för att vara "förnekare". Jonny Fagerström är hans favorithatobjekt och inte mindre än tre tidningar idag (110728), och än fler igår, fick påhälsning av hans glåpord, förhastade konklusioner och påhopp. Men Fagerström är inte den som viker ner sej. Från annat håll får jag informationen att Anders Wijkman är en opportunist av sällan skådat slag. Nu är det ju egentligen fel att gå på person men det säger en del om honom som just person att han själv ger sej på andra personer med sina påhopp.

Jag tror inte ens att om jag hade trott på AGW-tanken skulle ha förstått varför vindkraft skulle vara svaret på allting inom energifrågan och som ett alternativ till andra energikällor. Men där står dom tyvärr och förfular landskapet. Man kan undra hur de resonerar, de som gillar dessa jättevingar som producerar ett underligt ljud när de är igång och som bara genererar tillräckligt för att hålla några lampor igång samtidigt.

Historieförvanskning och dito förfalskning

Jag läser ofta Dick Harrisons blogg på SVD där han svarar på frågor ur historiens djup. Idag kom jag på hans inlägg från igår om sexhandel och prostitution där han redogör för hur den moderna formen uppkom och varför den förmodligen är mer lönsam och succéartad sen den kriminaliserades än nånsin. En av kommentarerna var väldigt talande och jag tar mej därför friheten att återge det i sin helhet här:

"En lektion i Konsten att stjäla ett begrepp och använda det i egna syften.
Trafficking betyder smuggling, men har på senare tid allt mer kommit att betyda människosmuggling.
I Sverige har vi gått ett steg längre, här är innebörden människosmuggling av kvinnor och flickor för sexuella ändamål. Det gör den internationella statistiken så mycket mer användbar i propagandan från prostitotionsmotståndarna, då man kan hävda att problemet är mycket större än vad det i verkligheten är.

Sanningsförfalskandet har gått så långt att man med stöd av statistiken fört fram att trafficking främst drabbar kvinnor och barn. Detta är förvisso sant, men bara om man slår ihop grupperna! Den enskilt största gruppen som utsätts för människosmuggling är män.
Slår man ihop grupperna män och barn är kvinnor de minst utsatta - det vore en rubrik i en sensationsblaska! "

Saken är den att jag håller med till punkt och pricka. Trafficking är inget annat än ett annat engelskt ord för smuggling av allt möjligt, oavsett vad det är. Det handlar om underjordisk trafik alltså. Varifrån ordet trafik kommer är inte säkert men eftersom den äldsta formen finns i italienskans trafficare, konstant handel, kan vi nog tänka oss att ordet är latinskt till ursprunget, åtminstone bildat bland vanligt folk för att beskriva den handel som försiggår på torgen och gatorna. Därifrån kan ordet lätt ha överförts till betydelsen smuggling.

Men i dagens ohistoriska samhälle är det lätt att "viktiga" personer styr upp vissa ord så de kommer att betyda nånting helt annat. Så trafficking har kommit att betyda sexhandel. Synd att det ska behöva gå så långt att dessa "viktiga" personer får styra språkutvecklingen såväl som allt annat. Grupptrycket är stort i vårt samhälle.

Detta är nu inte det enda området där förvanskning och förfalskning av historia skett. Jag har lite lätt berört hur folket kring Olof Rudbeck d ä såg till att ändra i landskapet Upplands geografiska namn och t o m vissa delar av dess geografi så att det stämde bättre överens med den information de hämtade från de isländska sagorna om det urtima Sverige.

Saga förresten. Där har vi ett ord som verkligen förvanskats i sin betydelse. Ordet är bildat till verbet säga och har inget med en påhittad berättelse att göra utan är en återgivning i skrift eller tal av vad berättaren anser vara sant. Ett annat ord för legend alltså. Varje legend har ett korn av sanning, om än förvanskat. Men i svenskan, framför allt, har ordet saga kommit att blandas ihop med äventyr, ett ord som tidigt användes om påhittade berättelser. Förmodligen ligger källkritikens förespråkare omedvetet till viss del bakom ändringen av uppfattningen av ordet saga eftersom det var dessa som först avfärdade de isländska sagornas påståenden. Märk väl att det är i Sverige de äldsta betydelserna av ordet saga uppkommer där man använder ordet i betydelsen påhittad berättelse. Det är på 1600-talet i samband med att de isländska sagorna först uppmärksammas. Till viss del kan man nog säga att ordet saga kom att ändras också p g a de svenska utgåvorna av fransmannen Charles Perraults (1628-1703) samlingar av sagor från 1697 som kom ut på svenska i början av 1700-talet. Det är en samling s k folksagor, dvs återgivningar av diverse händelser i historien eller utanför densamma från samhällets botten till toppen i legendartad och starkt mytisk form. Man tog ordet saga för att återge det franska ordet histoire. Perrault kan anses vara den som skapade just folksagorna genom sin utgivning av dessa historier. En folksaga behöver inte vara sann men den är skapad på verklighetsbakgrund. Samhället de beskriver är i högsta grad verkligt.

De isländska sagorna är att betrakta som vissa personers uppfattning av vad de själva ansåg vara sanningen. Inget annat. Det kan inte bekräftas att det som står skrivet här ÄR sant men det är inte påhittat heller. Ordet saga har egentligen inte denna betydelse. Det är främst i svenskan som ordet saga fått just denna betydelse. Det finns en anledning till att engelskan har ordet tale i samma betydelse påhittad historia, eller story. Att ordet saga kan betyda påhittad berättelse om nåt som skett i verkligheten är en sak. Det är som redan skrivet här samma som legend och är en form av förvanskning men det är egentligen fel att använda ordet saga om en berättelse som helt saknar verklighetsbakgrund. Inte ens 1000 och en natt är helt gripen ur luften, även om berättelserna är starkt influerade av vår påhittiga hjärna.

På tal om påhittig hjärna. Tyvärr verkar det som om AGW är på väg in i folks undermedvetna för global uppvärmning nämns numera i samma andetag som riktiga problem med vår planet. Flera gånger på sistone har jag stött på folk som pratat om detta som om de vore experter på problemet. Hur gör vi för att råda bot på det?

Det här blev ett större inlägg än jag trodde det skulle bli. Hoppas ingen somnade.

Fågeln som inte var en fågel

Var går gränsen mellan fåglar och dinosaurier? Av den här artikeln i DN att döma gick gränsen ungefär vid Archaeopteryx. Jag vet inte varför de flesta fått för sej att Archaeopteryx var urfågeln för alla dagens fåglar. Det är ju sen länge fastslaget att denna dinosaurie, för det är numera också fastslaget att Archaeopteryx var mer av en klassisk dinosaurie än en klassisk fågel, var mer släkt med övergångsarterna mellan de fjäderklädda dinosaurierna och dagens fåglar. Den var en sidogren på den stora gren av dinosaurier som ledde fram till dagens fåglar.

Befjädrad Deinonychus, en av dromaeosaurierna vilka var rätt små dinosaurier byggda för korta rusher.

Det visar sej nu att rätt många av dinosaurierna, framför allt bland predatorerna och asätarna, hade fjädrar på sina kroppar. T o m den mest kända av dom, Tyrannosaurus, kan ha haft fjädrar eller åtminstone nån form av befjädring.

Men åter till Archaeopteryx. Den var alltså inte nån äkta fågel utan en sidogren på den dinosauriefamilj som skulle bidra till att dagens fåglar kom till. Det är en utveckling som tog lång tid. Det fanns fåglar redan under dinosauriernas sista tid som herrar på den här planeten. Archaeopteryx är ca 150 miljoner år gammal och de första riktiga fåglarna dök upp ca 60 miljoner år senare. Dinosauriernas tid tog slut för 65 miljoner år sen och bara fåglarna och krokodilerna ur detta släkte överlevde vad det än var som hände då.

Vad är ondska?

Maggie frågar på sin blogg: Varifrån kommer ondskan? Svaret är föga överraskande: den kommer från oss människor. Men det svaret har lite av goddag yxskaft över sej och tarvar en vidare förklaring. Ett vidare svar är att ondskan stammar från rädslan för att tappa greppet om det man själv upplever som sin verklighet och att man då i ett försök att bevara den verkligheten begår dåd som man vanligtvis inte skulle göra. Maggie nämner Stanley Milgram och andra världskriget som exempel på hur vanliga människor som helt plötsligt blir monster med oinskränkt makt över liv och död.

Men vad är då ondska? Vi tänker på ondska idag som nåt vi inte kan ta på men ändå finns där, redo att dra nytta av vissa människor. Men så kan man inte tänka eftersom ondska liksom godhet egentligen inte är nån extern intelligens utan är nåt som stammar från en eller flera människor som gör saker. Samtidigt kan man ju fråga sej om en persons ondska inte är en annan persons godhet. Jag är övertygad om att de som bestämde över fångläger i Tyskland och Sovjetunionen trodde att de gjorde mänskligheten en god gärning. Nu vet vi ju att det inte var en god gärning men här kommer en annan psykologisk aspekt in, den om suggestion. Man kan bli, eller göra det på sej själv, hjärntvättad att tro på en viss sak hur lätt som helst. Milgrams experiment tog upp grupptryck och hur lätt man hade att ge sej inför andra människors krav. Suggestion är en aspekt av detta. Se bara på hur sekter och konverteringar till andra religioner fungerar. Böckerna om islam, kristendom, Hare Krishna etc är skrivna på ett sådant sätt att man ska dras in i dom och bli ett med handlingen. Är detta då ondska?

Det beror på hur man ser det. Får inte individen utrymme i en religion är detta sannerligen ondska. Får man inte klä sej hur man vill, äta vad man vill, gå var som helst så är det kanske inte ondska men väl nåt dåligt eftersom pekpinnarna då sätter käppar i hjulen för en utveckling av både sinnet och samhället. Men är man övertygad om att man bör följa budskapet man får från en bok till punkt och pricka kanske man inte ser det som ondska eller ens en dålig handling.

Så ondska är helt och hållet beroende på ens perspektiv på saken. Är en person som dödar en massmördare ond? Är man ond om man rånar en bank eller stjäl från någon annans ficka för att få pengar till sej själv för att få mat för dagen? Är det ondska att gå i krig för att stoppa ett annat land från att förtrycka sina medborgare?

Jag är säker på att vår "vän" i Norge tror att han har gjort en god gärning och att hans lagbrott bara är ett sätt att visa på att ondskan är större än hans gärning. Lika säker är jag på att hans offer anser att han är ond. Han är varken eller. Han är bara ännu ett exempel på hur rädslan för något ogripbart övertar förnuftets roll i hjärnan och förvandlar en normalt smart människa till en paranoid varelse som reagerar på vad han anser vara ett hot med det enda sätt hans nuvarande tillstånd tillåter honom att reagera. En liten människa i en stor värld där världen består av vi och dom. I hans fall väldigt mycket dom.

Ett sant hjältedåd är ett som gör att man kan undvika blodspillan i alla lägen. Men inte ens då är man vare sej god eller ond för jag tror inte på godhet och ondska, bara att man är snäll och stygg, ofta i en och samma person. Godhet och ondska förutsätter att man tror på nåt större än en själv ifråga om intelligens. Ju mer jag ser av världen desto mer övertygad är jag om att bara det man kan se och uppleva med sina egna sinnen är en den enda sanna intelligensen. En extern intelligens, som vissa kallar för en gud, är orimlig eftersom en sådan med all säkerhet skulle ha känt sej tvingad att ingripa på endera sidan i en sån här händelse. Nåt sånt har inte skett, vare sej genom att dödandet omintetgjordes eller att samtliga dog. Allt vi har sett i världen hittills genom världshistorien har kunnat förklaras vetenskapligt på ett eller annat vis.

Dåden på Utöya och i Oslo gjordes möjliga av det faktum att den inre spärr som vanligtvis hindrar oss från att döda och skada artfränder var borta. Det enda han såg framför sej var fiender och dom måste bort till varje pris. Det är inte fråga om en hjärnskada utan helt enkelt att han hjärntvättat sej själv. Han säger själv att han inte vill ha med religioner att göra men just det här att han talar om goda och onda indikerar att han fortfarande är fast i det religiösa tänkandet.

Så, vi har fastslagit att ondska är ett i grunden religiöst begrepp framtaget för att försöka beskriva hur en människa kan begå hemskheter som strider mot hans eller hennes natur. Det handlar egentligen mer om psykologi, vilket ju många religiösa hatar eftersom det hotar deras makt över folk. Samma sak med godhet. Ingen av dessa egenskaper kan fastställas som nåt som har med en människas natur att göra utan är något man upplevs som av omgivningen.

Istället för att vara goda eller onda kan vi väl vara snälla istället. Det räcker gott.

Myten om den allt varmare planeten

Väg i Sydafrika igenkorkad av snö. Det är inte lätt att vara anhängare av AGW-tanken med såna här händelser.

Skulle inte AGW innebära att jordens medeltemperatur skulle bli varmare och att tecknen på detta skulle synas redan nu med torrare klimat lite varstans? Pyttsan!

På södra halvklotet fryser folk just nu ihjäl i en omfattning man tidigare inte sett på mycket länge. Deras vinter är den svåraste sen förra året då den vintern kom som en överraskning för alla som trodde att det skulle bli en mild vinter, pga att man trodde på datormodellerna "experterna" tagit fram. 112 personer har dött av köldrelaterade orsaker bara i Peru sen vintern slog till på allvar för några månader sen. Det är inte bara i Sydamerika detta händer. I Sydafrika har flera samhällen blivit isolerade av massiva snöstormar och vägarna är igenkorkade. Här hemma i Europa har inte heller vår sommar varit nåt att hurra speciellt mycket över. Vanligtvis brukar åtminstone några dagar kunna nå upp till 30 grader men i år har det stannat vid 26-27 grader som mest.

Det ska bli intressant att se hur nästa vinter på vårt halvklot blir. Blir den också bister och hemsk kan vi ordna begravningståg för AGW. Vem skickar blommor till Al Gore?

Myten om det moderna Sverige

Har man foten i det socialistiska tänkandet framstår Sverige genom den moderna historien som en USA-lakej. Har man foten i det borgerliga tänkandet framstår däremot Sverige som rena rama DDR. Sanningen är att Sverige genom historien mer varit i händerna på - Storbritannien. Eller åtminstone är detta en del av sanningen. Sverige har varit allierat med många länder under bordet genom seklerna. Men Storbritannien är det land som varit på tapeten mest de senaste tio decennierna, framför allt vad gäller influenser inom vardagen och kulturen. Musiken är förstås amerikansk men den kom huvudsakligen hit med sjömän från de brittiska öarna. T o m maten är i stor utsträckning engelsk!

Politiker, deras främsta ideologer och andra som styr vill gärna ta åt sej äran av att ha förändrat ett samhälle i grunden men i själva verket sker detta ändå, utan deras "hjälp". Ett samhälle förändras genom influenser, intryck, utifrån och inifrån, inte genom att någon säger att "så här ska det vara för det har jag bestämt". De gånger sånt har skett har det slutat i katastrof (Sovjetunionen, Nazityskland, Kina, Centralafrika etc). Det är acceptabelt förstås att politikerna får ta åt sej äran för de har väl ändå i vissa undantagsfall sett till att intrycken nått samhället i stort.

Det moderna Sverige har tagit intryck från många håll, skolsystemet är rätt likt det amerikanska men även det brittiska. Blandningen av statligt och privat är i mångt och mycket samma system som i Nederländerna och Storbritannien. Men det är när pekpinnarna från olika håll kommer in som det blir problem. Antingen förstatligas det alldeles för snabbt, samma visa med privatiseringen. Såna omvälvningar kan inte tvingas fram genom politiska beslut. Det måste ske gradvis och provas ut innan man gör det. Privatiseringen av Apoteket var ett bra beslut, historiskt sett har privata apotek fungerat bra vid sidan av de offentliga, men det rusades utan att man fick perspektiv på vad som skedde. Det skulle privatiseras för privatiseringens skull. Järnvägen är också ett fiasko men det har det varit ända sen förstatligandet 1938. Egentligen har väl järnvägen aldrig gått bra i vårt land någon längre tidsperiod. Ej heller flyget.

Men det värsta var avregleringen av elmarknaden. Genom det beslut som togs i mitten av 1990-talet (av socialdemokraterna!) skapades på sikt ett oligopol som bara gynnar de som är involverade i just elmarknaden. Dyra och onödiga energiproduktionssätt som t o m är farliga för miljön, trots deras påstådda miljövänlighet. Jag anser personligen att det är just detta oligopol (ja, t o m kartellbildning dristar jag mej att kalla det!) i kombination med klimat- och miljöbluffen som gjort att elmarknaden blivit så dåligt skött. Men att förstatliga allt igen går inte i detta läget. Det skulle inte heller bli bra. Hårdare regleringar är dock välkommet liksom att all onödig fullskalig elproduktion stryps, dvs vind-, bio- och solenergi.

Så går det när politiker ska lägga sej i system som fungerar bra och skyndar på en utveckling som inte behövs. Sen har de mage att skylla på varandra när saker och ting går fel. ALLA politiker bär skulden till vad som än går fel i ett samhälle. Det är vi vanliga medborgare som får lida. Med andra ord, så länge ett samhälle får sköta sej självt utan att politiker, myndigheter, företag och konglomerat, tyckare och tänkare lägger sej i fungerar det rätt bra. Förändringarna sker i lagom snabb takt utan större friktion. Vetenskapliga landvinningar görs utan att politiker och andra utnyttjar dom för propagandistiska ändamål.

Sverige är alltså ett offer för politiska ideologier, precis som många andra länder. Oavsett parti och ideologi har landet körts i botten av dessa klåpare. Ändå fungerar våra länder rätt bra och det beror på att det finns ett inneboende motstånd bland vanligt folk och fä gentemot alltför klåfingriga "experter" och deras implementeringar av ideologier som egentligen bara är utopier. Som ni märker är jag en anhängare av så lite involvering från företag och myndigheter som möjligt. Det offentliga bör i realiteten endast bry sej om att ge oss vård, relevanta lagar, service, varor och tjänster. Enskilt ägande, marker att gå på, byggande och social verksamhet passar bäst om vi får sköta det utan att myndigheter lägger sej i. Det offentligas roll i samhället är mer av en moderators, alltså att se till att det inte går överstyr. På det stora hela fungerar detta perfekt men de ska som sagt vad inte försöka fixa det som redan fungerar.

Så nästa gång någon klagar på att regeringen gjort nåt dumt, tänk då på att resten av parlamentet har del i skulden.

Ignorera förövaren - ge offren all uppmärksamhet

Med tanke på det som hände i Norge i förra veckan kan det vara på sin plats att ta upp en bra sak som Regina Lund har sagt vid ett annat tillfälle, nämligen att förövaren av ett brott helst ska ignoreras medan offret/offren ska få sin plats i solen så att dessa inte glöms bort. Det är nämligen offren som är de viktiga här. Förövaren är den man egentligen bör glömma bort.

Så vilka är då offren för denna onödiga massaker? Jo, helt vanliga människor som hade oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle. Deras politiska hemvist hade med saken att göra men det var nog egentligen inte avgörande för deras öde eftersom förövaren vid tillfället säkerligen drog alla över en kam. Ett av offren, en polis som tjänstgjorde som vakt ute vid lägret på Utöya, var styvbror till Norges kronprinsessa Mette-Marit. Han dog när han skyddade sin 10-årige son. Det kallar jag offervilja och äkta familjekärlek när en far skyddar sin avkomma. Ännu bättre hade förstås varit att vapnet klickat eller varför inte exploderat i förövarens ansikte. Då hade vi sluppit den här tragedin.

En normal människa försöker resonera med sina meningsmotståndare och går inte detta går man sin väg. Detta dåd är ett exempel på hur svaga människor försöker få sina förvrängda röster hörda. Samma sak överallt där vapen används av fega människor som inte vågar stå för det de säger. Detta är inte yttrandefrihet, detta är ett dåd utfört av en representant för en typ av människor som i grunden hatar yttrandefrihet. Offren är hjältar, förövaren är bara ännu i raden av töntar som tror att de är nåt.

Till er som ser såna här dåd som nåt bra, skulle ni gilla att få er familj söndertrasad av en galning som anser sej veta bättre?

Bildsöndag

Dags för ännu ett antal av mina egna fotografier. Håll till godo!

Plutos fjärde måne

Mitt i allt detta hemska i Norge kan det vara kul och väldigt intressant att veta att man genom Hubble har upptäckt att Pluto, vår näst största kända dvärgplanet, har en fjärde måne. Den är väldigt liten (se bilden ovan) vilket gjort att den undgått upptäckt ända fram tills nu. Tills vidare kallas den enbart för P4 (P för Pluto) men den ska ska snart få ett passande namn. Den skulle kunna kallas Hades, om inte detta redan är upptaget bland alla småplaneter och nyupptäckta månar. Jag tänker på Hades eftersom Pluto, rikedomens gud i den grekiska mytologin, hade med döden att göra liksom Karon, färjkarlen över floden Styx som leder till dödsriket där Hades styrde. Kanske Styx också skulle passa som namn på månen.

Extremismens hatiska ansikte

Norge har så drabbats av terrorismens fasor dom också. En extremist med hat i sinnet (vilken extremist har inte det?) har sett till att minst 80 människor mist livet, att tusentals andra fått sina liv förstörda samt att byggnader viktiga för Norges styre förstörts för många månader framöver. Den psykologiska barriären som nu byggts upp hos de som drabbats och som i vissa fall kanske får dom att inte vilja komma tillbaka till sina arbeten i respektive byggnad kommer att sitta i länge än.

Jag har tidigare skrivit om extremism och om hur farlig den kan vara, oavsett politisk eller annan åskådning. Nu har vi bevis för det, på ett ohyggligt sätt. Tro mej, det känns inte bra att ha rätt en sån här dag. Extrema åsikter leder aldrig till något produktivt och många gånger är det tvärtom destruktivt, som i det här fallet. Frågan är nu varför denne extremist valde att ge sej på Arbeiderpartiet som rörelse just nu så kort efter samme extremist skrivit åsikter om islam och muslimer. Var tanken kanske att skrämma Arbeiderpartiet från att fortsätta samarbetet med diverse muslimska rörelser så är den förfelad för alla normala partier har en sån agenda.

Vi får väl se vad Nordens främlingsfientliga rörelser tycker om detta hemska dåd, vars enda resultat kommer att bli att Norge förmodligen blir lika fyllt med paranoia som alla andra länder. Behöver jag nämna att den misstänkte extremisten ser sej som kristen? Jag undrar vad Jesus hade haft att säga om alla som mördar och lemlästar i hans namn. Samma sak med Muhammed och andra figurer som skapat religioner genom tiderna. Utan att dra för stora växlar och att dra alla över en kam så kan jag bara konstatera att ännu har inget bombdåd eller annat hemskt inträffat för att någon sett sej som ateist, agnostiker eller sekulär. Men till syvende och sist handlar det trots allt ändå om en störning i huvudet, en störning som behöver ett alibi. Ofta är religion och/eller politik detta alibi.

Uppdatering: En diskussion om detta hemska på humorsidan Pundit Kitchen utvecklades snabbt till en konstig diskussion om både muslimer, kvinnor som våldtar män och vice versa samt de vanliga påhoppen på varandra.

Vardagsanarkism

Som utlovat kommer här en liten beskrivning av vad jag kallar vardagsanarkism. Jag har googlat uttrycket för jag tyckte det kunde vara på sin plats att se om jag varit först med det eller ej. Det var jag inte men jag tyckte inte om många av de definitioner vissa personer hade gett ordet så jag fortsätter som jag tänkt. Den här definitionen, ej uttalad dock, stämmer dock väl överens med min tanke.

För mej är en vardagsanarkist en person som jävlas med systemet, med de oskrivna lagarna och reglerna, bara för att han/hon kan det. Alla normer och regler som upplevs som störande för en del personer ska antingen brytas mot eller tänjas. Märk väl att det inte handlar om att bryta mot några skrivna lagar och regler men väl tolka dom vidlyftigt i vissa fall. Det handlar om att följa ordet anarki i dess ursprungliga betydelse, nämligen den att det är bäst med så lite styre som möjligt. Ordet är skapat från två grekiska ord: an-, utan + archon, ledare. 

Anarki är inte ett politiskt ställningstagande per sé utan mer ett tillstånd där ett styre saknas, antingen pga krig eller problem vid valproceduren. De som kallar sej anarkister idag är definitivt inte det utan missbrukar ordet å det grövsta. Dessa galningar har lika lite gemensamt med anarki som dagens socialdemokrater har med August Palm. Under korta stunder är faktiskt anarki att föredra framför andra styressätt, framför allt diktatur eller vad jag skulle vilja kalla konsensusstyre, det som råder i många så kallade demokratier idag. Alla är "överens", såväl i vardagen som i politiken, och då måste man följa denna konsensus, vare sej det är korrekt att göra det eller ej.

En vardagsanarkist söker således en väg ut ur denna konsensus genom att lägga små krokben för systemet som byggts upp. Länken ovan är som sagt ett exempel på detta. Ett annat är mer subtilt än så men minst lika störande för systemet, att man ställer sej med ansiktet MOT andra människor i en hiss eller en kö. På nätet är jag "kärringen mot strömmen" genom att jag inte använder dessa förkortningar som internet och mobiltummandet skapat. Ej heller använder jag smileys om inte det redan finns små figurer att sätta in. Våra respektive språk behöver egentligen inte dessa figurer eftersom de redan borde vara såpass emotionellt rika på uttryck.

Vad gör du för att störa systemet?