Historieförvanskning och dito förfalskning

Jag läser ofta Dick Harrisons blogg på SVD där han svarar på frågor ur historiens djup. Idag kom jag på hans inlägg från igår om sexhandel och prostitution där han redogör för hur den moderna formen uppkom och varför den förmodligen är mer lönsam och succéartad sen den kriminaliserades än nånsin. En av kommentarerna var väldigt talande och jag tar mej därför friheten att återge det i sin helhet här:

"En lektion i Konsten att stjäla ett begrepp och använda det i egna syften.
Trafficking betyder smuggling, men har på senare tid allt mer kommit att betyda människosmuggling.
I Sverige har vi gått ett steg längre, här är innebörden människosmuggling av kvinnor och flickor för sexuella ändamål. Det gör den internationella statistiken så mycket mer användbar i propagandan från prostitotionsmotståndarna, då man kan hävda att problemet är mycket större än vad det i verkligheten är.

Sanningsförfalskandet har gått så långt att man med stöd av statistiken fört fram att trafficking främst drabbar kvinnor och barn. Detta är förvisso sant, men bara om man slår ihop grupperna! Den enskilt största gruppen som utsätts för människosmuggling är män.
Slår man ihop grupperna män och barn är kvinnor de minst utsatta - det vore en rubrik i en sensationsblaska! "

Saken är den att jag håller med till punkt och pricka. Trafficking är inget annat än ett annat engelskt ord för smuggling av allt möjligt, oavsett vad det är. Det handlar om underjordisk trafik alltså. Varifrån ordet trafik kommer är inte säkert men eftersom den äldsta formen finns i italienskans trafficare, konstant handel, kan vi nog tänka oss att ordet är latinskt till ursprunget, åtminstone bildat bland vanligt folk för att beskriva den handel som försiggår på torgen och gatorna. Därifrån kan ordet lätt ha överförts till betydelsen smuggling.

Men i dagens ohistoriska samhälle är det lätt att "viktiga" personer styr upp vissa ord så de kommer att betyda nånting helt annat. Så trafficking har kommit att betyda sexhandel. Synd att det ska behöva gå så långt att dessa "viktiga" personer får styra språkutvecklingen såväl som allt annat. Grupptrycket är stort i vårt samhälle.

Detta är nu inte det enda området där förvanskning och förfalskning av historia skett. Jag har lite lätt berört hur folket kring Olof Rudbeck d ä såg till att ändra i landskapet Upplands geografiska namn och t o m vissa delar av dess geografi så att det stämde bättre överens med den information de hämtade från de isländska sagorna om det urtima Sverige.

Saga förresten. Där har vi ett ord som verkligen förvanskats i sin betydelse. Ordet är bildat till verbet säga och har inget med en påhittad berättelse att göra utan är en återgivning i skrift eller tal av vad berättaren anser vara sant. Ett annat ord för legend alltså. Varje legend har ett korn av sanning, om än förvanskat. Men i svenskan, framför allt, har ordet saga kommit att blandas ihop med äventyr, ett ord som tidigt användes om påhittade berättelser. Förmodligen ligger källkritikens förespråkare omedvetet till viss del bakom ändringen av uppfattningen av ordet saga eftersom det var dessa som först avfärdade de isländska sagornas påståenden. Märk väl att det är i Sverige de äldsta betydelserna av ordet saga uppkommer där man använder ordet i betydelsen påhittad berättelse. Det är på 1600-talet i samband med att de isländska sagorna först uppmärksammas. Till viss del kan man nog säga att ordet saga kom att ändras också p g a de svenska utgåvorna av fransmannen Charles Perraults (1628-1703) samlingar av sagor från 1697 som kom ut på svenska i början av 1700-talet. Det är en samling s k folksagor, dvs återgivningar av diverse händelser i historien eller utanför densamma från samhällets botten till toppen i legendartad och starkt mytisk form. Man tog ordet saga för att återge det franska ordet histoire. Perrault kan anses vara den som skapade just folksagorna genom sin utgivning av dessa historier. En folksaga behöver inte vara sann men den är skapad på verklighetsbakgrund. Samhället de beskriver är i högsta grad verkligt.

De isländska sagorna är att betrakta som vissa personers uppfattning av vad de själva ansåg vara sanningen. Inget annat. Det kan inte bekräftas att det som står skrivet här ÄR sant men det är inte påhittat heller. Ordet saga har egentligen inte denna betydelse. Det är främst i svenskan som ordet saga fått just denna betydelse. Det finns en anledning till att engelskan har ordet tale i samma betydelse påhittad historia, eller story. Att ordet saga kan betyda påhittad berättelse om nåt som skett i verkligheten är en sak. Det är som redan skrivet här samma som legend och är en form av förvanskning men det är egentligen fel att använda ordet saga om en berättelse som helt saknar verklighetsbakgrund. Inte ens 1000 och en natt är helt gripen ur luften, även om berättelserna är starkt influerade av vår påhittiga hjärna.

På tal om påhittig hjärna. Tyvärr verkar det som om AGW är på väg in i folks undermedvetna för global uppvärmning nämns numera i samma andetag som riktiga problem med vår planet. Flera gånger på sistone har jag stött på folk som pratat om detta som om de vore experter på problemet. Hur gör vi för att råda bot på det?

Det här blev ett större inlägg än jag trodde det skulle bli. Hoppas ingen somnade.