Jag är stolt över att inte ha ett konto på Facebook

Jag låter kanske konstig men den typen av social verksamhet online har aldrig lockat mej. Bloggen här, Youtube och diverse internetfora duger gott för mej. Vill jag ha kontakt med någon kan jag gå ut i vida världen och snacka där med nya vänner. De gamla jag hade en gång i tiden har gått vidare liksom jag har gjort. Att då leta reda på dom känns lite underligt för mej. Visst har det hänt att jag skrivit in namnen på gamla kompisar men det har varit via hitta.se eller Eniro. Då har jag likt en gammaldags spion tagit reda på var de bor - för att sen veta vart jag INTE ska åka.

Anledningen till detta sista är att jag har inget intresse heller av att gräva ner mej i minnen om nåt som hände för länge sen. Skolan är en gången och förgången tid för mej, nåt jag vill minnas för vad det var, inte komma ihåg för att man blivit äldre. Det är i år 21 år sen jag slutade grundskolan och 18 sen jag tog studenten. Det får räcka med att komma ihåg sånt och det som hände med oss då.

Så nej, ingen promenad längs minnenas allé för mej. Det räcker gott att minnas det som var och minnas det som hände sen, när jag blev "vuxen".