I grannskapet

Här där jag bor finns det ett gäng alkisar som börjat komma till en lägenhet inte långt från min. Sen tjejen som ursprungligen hade lägenheten flyttade ut och mer eller mindre överlämnade den till sin styvfar har det bara blivit värre där. Det skulle varit han som flyttade. Det är jämt poliser på "besök", anklagelser hit och dit om bråk, stoj och nu även inbrott i alla förråd. Detta senare kan inte direkt bevisas utan noggranna undersökningar men kan faktiskt direkt kopplas till rörelsemönstret hos hans kompisar.

Här finns förstås folk som håller koll på dessa tråkiga element, och som håller dom i schack. Helst skulle han slängas ut och sättas på nåt hem. Han har ju visat för allt och alla att han inte klarar av ett liv bland oss andra. Han sitter hellre inomhus med sin alkohol och enstaka vänner som bidrar med drickat hela tiden.

Andra grannar inkluderar en familj som dånar i golvet när de springer inomhus, spelar alldeles för musik och pappan, som ser ut att vara alldeles för ung egentligen för att vara pappa, uppför sej som en förvuxen tonåring. Han uppför sej också som ett stort barn. Han skriker åt sin fru, sina barn och förmodligen slår han dom också. En översittare helt enkelt. Han blev tydligen förälder innan han vuxit klart, förmodligen press från överhuvudet i familjen, en patriark som bara åker omkring och ser ut som om han ägde nejden. Även dom ses med oblida ögon av resten av trakten.

Jag antar att varje grannskap har såna här svarta får och ingen verkar vilja ta itu med dom på allvar. Man håller dom i schack för att visa dom var skåpet ska stå, men inte mer. I fallet med alkisen måste han tas om hand och vad gäller killen med ungarna borde han skiljas från sin familj. Men vem ska våga ta steget och ta striden? Jag är nästan aldrig hemma och märker detta bara när jag är trött, för trött för att reagera.

Dessutom är jag inte en som vill anmäla. Jag föredrar att se saker lösas utan involvering från myndigheternas sida i det längsta. Alkisen borde tas om hand av sina släktingar och "jättebabyn" av sina släktingar. Det svåra ligger i att övertyga respektive familjer att ta hand om de sina. Vill de ta det steget? Eller ska grannskapet till slut gripa in?



"The score never interested me, only the game."

Fotohörnan: Varför blir inte fotona bättre?

Jag har följt serien "Alla är fotografer" en tid nu och slås av samma sak som herrar Rheborg och Schyffert gjort, nämligen att de foton vi tar borde kunna vara bättre men de är inte det, trots att det tas fler foton än nånsin. Jag har nog påpekat detta vid nåt tillfälle men det förtjänar att nämnas igen. Varför är de flesta foton så dåliga? Jag tror inte det beror på mobiltelefonernas lite sämre sensorer och linser. Inte bara, utan det kan bero lika mycket (om inte mer i många fall!) på de bristande kunskaperna hos den som håller i kameran.

Annie Lin tar ett foto på det sätt som ger bäst bilder. Bild från Wikipedia.

Jag tycker själv att jag blivit bättre på att hantera en kamera och att jag får fram bättre foton de senaste åren. Skillnaden mellan mej och de mest dekorerade fotograferna ligger nog mest i förmågan att snabbt uppfatta motivet. Det gäller att vara uppmärksam helt enkelt och är man inte fullt tränad i att se allt som kan tänkas finnas framför en så missar man mycket. Det beror förstås också på vilken typ av fotografering som är ens specialitet. Man kan missa småsaker bara för att man gillar att plåta det storslagna samt vice versa.

För alla som inte specialiserat sej och mest tar foton, som det verkar, på måfå och allt som rör sej borde en utveckling mot att bli en bättre fotograf följa på rent naturligt, men åtminstone ser inte jag att bilderna blir bättre när jag tittar på de alster som erbjuds på diverse sidor. Snarare står dessa fotografer stilla i utvecklingen. Några få finner omedvetet rätt spår och blir bättre, men de allra flesta använder kameran mest som ett tillhygge, inte som det konstnärliga och/eller dokumenterande redskap det kan vara.

Lösningen är simpel, ge akt på din omgivning och välj dina objekt. Håll kameran stadigt i handen och andas lugnt och försiktigt. Att hålla kameran nära kroppen med armarna utmed sidorna ger också bättre och stadigare bilder. Därför anser jag att bilder från mobiltelefoner på sin höjd ser någorlunda bra ut, men de är endast bra om fotografen bakom är riktigt bra, dvs har ögonen med sej. Så ha ögonen med dej nästa gång du tar ett foto, tänk också på att hålla kameran stabilt nära kroppen.




"I will continue to freak out my children by knitting in public. It's good for them."

Antidemokratiska åsikter

Igår skrev jag engagerat om demokratins paradox och nämnde då antidemokratiska åsikter. Jag tänkte fördjupa mej lite i det ämnet och ta upp såna åsikter till diskussion, för att en gång för alla klargöra varför vissa miljöintresseorganisationer är odemokratiska medan paradoxalt nog vissa främlingsfientliga rörelser inte är det. Enkelt uttryckt, innan jag börjar skriva på allvar, kan det uttryckas så här: Allt som syftar till att begränsa folks rättigheter till fri rörelse på jorden, samt begränsa yttrandefriheten och mötesfriheten är de facto antidemokratiskt och måste belysas så vi vet att undvika det och tränga undan det.

I sej är gränser mellan folk, tullverksamheten inbegripen, en antidemokratisk institution. Nu menar jag inte de naturliga gränser folk sätter upp mellan sej för att skilja mellan olika kulturer och andra åtskiljande faktorer. Jag menar de politiska gränser som satts upp av nationalstater för att skapa kulturer av de man "fångat" in innanför sina domäner. Men även politik, så kallad realpolitik, är givetvis antidemokratiskt till sin natur. Våra folkvalda gör ofta upp sinsemellan oavsett parti. Till fromma för en del, men inte alltid för alla.

Att frångå gängse demokratisk sed för att särintressen ska få sitt är vanligt när de styrande får härja fritt. Större särintressen än de stora företagen och miljörörelserna får man leta efter. De senare vill förstås att miljöflummet ska prioriteras, gärna på bekostnad av äkta miljöarbete. På miljöflummets agenda står ofta antidemokratiska åsikter, som när Pär Holmgren för några år sen var beredd att acceptera en diktatur bara för att uppnå de mål han vurmade för. Hans domedagsklocka är verkligen hemsk.

De som störde den fredliga antirasismdemonstrationen härförleden var också synnerligen antidemokratiska eftersom de gjorde allt för att förhindra en av de viktigaste rättigheterna vi har, nämligen mötesfriheten. De som bara vill förstöra för andra för att uppnå sina egna, väldigt egoistiska och odemokratiska, mål behöver inte delta i det här samhället alls. De som inte vill bidra till samhället i stort, vare sej det är individuellt eller i grupp, ska inte dra nytta av det.

Att klaga över utlänningar som kommer hit samt att klaga över politiken som förs är en sak. Det är en demokratisk rättighet att vara kritisk. Att det sen finns oerhört många aspekter av denna kritik (jag tycker den förda migrationspolitiken är felaktig därför att den styrs för mycket av känslokalla byråkrater vilket gynnar flyktingsmugglare och andra som vill tjäna pengar på olyckliga människor som förlorat så mycket i andra länder) gör inte saken mindre odemokratisk. Kritiskt tänkande, kritik, skepticism, t o m ogenomtänkta men ordinära inlägg i debatten är tillåtna i den demokratiska kontexten.

Att gå till attack mot lagliga demonstrationer är det inte. Där är så kallade vänsterextremister lika goda kålsupare som sina motståndare. Deras metoder hör inte hemma i ett modernt samhälle. Tyvärr är dessa antidemokrater fullt beredda att tvinga sej på oss normala människor som lever i våra organiserade samhällen, som vuxit ur samhällen som visserligen inte var demokratiska från början men ändå hade grunden lagd för detta. Ni som hatar demokratin som begrepp, ta ert pick och pack och dra! Vi behöver inte er.




"Life is more fun if you play games."

Demokratins paradox

Alla åsikter, även de obekväma, ska få höras i demokratins namn. Men häri ligger två paradoxer, en som beskriver demokratins eventuella undergång, men också en som handlar om att demokratiska värderingar borde få vara allenarådande. Låt oss utforska detta senare påstående lite närmare.

Det handlar alltså om att låta alla komma till tals, hur läskigt, obekvämt eller elakt det än kan låta. Till och med förnedringar och satir är en del av demokratin. Men i detta finns samtidigt paradoxen att de åsikter som går stick i stäv med den demokratiska tanken om mötesfrihet, yttrandefrihet och tankefrihet måste få vara med. I alla fall om man resonerar enligt tanken på att demokrati ska vara till för alla. Det är här jag reser ett finger mot denna åsikt. Jag vill mena att de som inte vill ha demokrati ska inte heller ha rätten att yttra sej om den i ett demokratiskt samhälle.

Vill man inte ha demokrati, tycker man inte om yttrandefrihet, ska man inte utnyttja den för sina egna odemokratiska syften. Antingen håller man då käften eller flyttar till ett land där man har diktatur. Så simpelt är det. Demokrati betyder folkvälde på grekiska och syftar då förstås på att folket har rätten att välja sina ledare. Det finns många sätt att utöva demokrati på, men det bästa för oss just nu är folkvälde.

Det ligger i yttrandefrihetens beskrivning att man ska få vara fri att yttra sin mening om saker som engagerar en. Därtill kommer mötesfriheten och rätten att tänka fritt. De är aspekter av varandra och ger tillsammans en heltäckande bild av hur demokrati fungerar, såväl i teorin som i praktiken. Men så har man stiftat lagar gällande förtal och hot, vilket jag faktiskt anser är två saker som inte hör till yttrandefriheten. Rätten att yttra sin mening berör oftast saker som är relevanta för en diskussion. Förtal och hot tillför inget relevant och ger bara den som uttalat dom en temporär satisfaktion (gammalt ord för tillfredsställelse, slå upp det!).

Därför anser jag att antidemokratiska åsikter mycket väl kan exkluderas från yttrandefriheten. Allt som går den demokratiska tanken emot är diktatur, men jag vill inte förbjuda dessa åsikter. Då skulle vi verkligen hamna i paradoxen jag beskriver ovan. Jag vill däremot bannlysa dom från diskussionen. Det viktiga är budskapet, inte hur budbäraren är funtad. Som jag tidigare sa är en odemokratisk åsikt inget som bör höras i ett demokratiskt samhälle, oavsett vilken den åsikten är. Knyt hellre näven i fickan eller flytta till ett land där du kan krama diktaturen bäst du vill, om du kan och får...

Vad är då en antidemokratisk åsikt? Till exempel att man är emot fria val, yttrandefrihet och rätten att mötas. Att man vill begränsa dessa rättigheter, som människor har haft i olika former och utsträckning genom alla tider, är högst odemokratiskt och hör inte hemma i ett modernt samhälle. Rätten att yttra sej innebär inte att man ska yttra sej i allt, speciellt inte om det går stick i stäv med rätten att yttra sej. Men att förbjuda antidemokrati är fel, för det är ett exempel på just antidemokrati.

Längst ner finner den ärade läsaren ett citat av den amerikanske forskaren och författaren Isaac Asimov om just demokrati och paradoxen kring den demokratiska tanken. Han trycker på en sak jag inte tagit upp här, nämligen kunskap. Det är kunskap som ger demokrati, och ett samhälle som inte värderar kunskap blir snart en diktatur. Så läs ni alla där ute, lär er något! Det är viktigare att ni lär er än sitter vid datorerna och sprider odemokratiskt hat. De som spelar nätverksspel lär sej något om livet. Vad gör de antidemokratiska människorna då?



"Anti-intellectualism has been a constant thread winding its way through our political and cultural life, nurtured by the false notion that democracy means that 'my ignorance is just as good as your knowledge."

Dumheter världen över

Säpo larvar sej som vanligt. Deras moraltaktik består i att tänkta scenarier med attacker mot mål i Sverige endast kan stoppas med hjälp av material som kan fås om telefon- och internetoperatörerna automatiskt skickar det till Säpo. Såna övergrepp från terroristers sida är en våt dröm för konspirationsteoretiker utan större verklighetsförankring, men har svag koppling till just verkligheten. De som tror på såna amsagor är antingen ett offer för propagandan från de som vill hålla bollen i rullning eller så går de på ren automatik efter attackerna för så många år sen.

Att buffé innebär inte att man får äta som en utsvulten fd lägerfånge som inte sett mat på länge. Man ska visa hänsyn och äta sej mätt utan att gå till överdrifter. Så resonerar man på en restaurang i Örebro. Jag kan inte annat än hålla med. Lite mat ska man väl lämna åt andra, va? Det är väl bara om det kommer uthungrade horder som man kan släppa lite på den regeln.

Skolgårdarna i Stockholmstrakten är för små, har det konstaterats i en rapport till berörda politiker som säger att de "ska göra nåt åt det". Allt är för smått när det gäller skolan som helhet, konstaterar alla andra. Men med en skola som knappt klarar sej sen den gjordes till en kommunal angelägenhet är det väl inte så konstigt att våra elever får så dåliga resultat på proven och i allmänkunskapen.

Lurendrejeri på högre nivå än nånsin det svenska spelmonopolet. Det är vad Postkodlotteriet är. Maken till skamlöst rackarspel finns inte. Det är faktiskt tröttsamt dessutom att se hur TV4, lika skamlöst, gör fjantig reklam för verksamheten. Men om dumma svenskar vill spela bort sina pengar till listiga holländare får de gärna göra det. Det är ett fritt land och det är inte förbjudet att vara dum i huvudet.

I USA verkar en del kvinnor vara mer släkt med insekter, fiskar och amfibier. I alla fall de arter som ägnar sej åt partenogenes, könlös graviditet. Det kallas jungfrufödsel men jag undrar om så verkligen är fallet. Det är nog det gamla vanliga sättet, bara att de vägrar säga vem pappan är, så att deras pappa inte tar fram bössan och tvingar fram ett skjutjärnsbröllop.




"Quotation, n: The act of repeating erroneously the words of another."

Fler hågkomster från det förflutna

Igår skrev jag om ett misslyckat disko som jag var med om att arrangera. Idag är det diverse sportminnen jag varit med om att skapa som gäller. Inget av dom har gått till annalerna för rekord eller annat spektakulärt, men de är nämnvärda i alla fall. Jag börjar med kast med liten boll, det som vuxna atleter kallar kulstötning. Det var i lågstadiet, ettan eller tvåan tror jag, och jag fick på ett kast som jag tyckte var jättebra. Det var väl inte helt rakt men det gick långt. Döm om min förvåning när de som mätte började mäta åt ett helt annat håll!

Det visade sej att jag, för att få ett bra kast, måste kasta mer eller mindre rakt framför mej. De hade en ganska smal kastsektor där bollen kunde landa och mitt kast var i dessa personers ögon väldigt snett och vint. Långt senare skulle jag göra folk besvikna genom mina kast på annat vis. I åttan hade vi skolmästerskap i friidrott och det var så många med att man fick ha kulstötningen även inomhus, och naturligtvis skulle jag hamna i den gruppen som skulle kasta inomhus.

När jag steg upp för att göra mitt kast var det nån i den ganska så stora publiken som fick för sej att börja heja på mitt kast, vilket gjorde att resten av publiken följde med av bara farten. Fullt med taktfasta applåder vilket förvirrade mej och jag kunde inte göra mej själv rättvisa. Kastet kom bara ca 9 meter, drygt hälften av vad jag brukade komma.

Friidrott har varit kul att utöva, även om det är roligare att titta på när andra utövar det. Som när en klasskamrat till mej i fyran snubblade strax innan ribban när vi hoppade höjdhopp. Hon kom inte ens fram till ribban men lyckades ändå riva den med ena foten som for ut nästan som en karatespark när hon föll. Vid ett annat tillfälle lyckades en kille riva allt, inte bara ribban utan även ställningen. Hur han lyckades med det är svårt att fatta. Det började som en helt vanlig rivning men han måste ha kommit åt den ena ställningen när han ramlade vid rivningen.

Själv var jag en höjdhoppare som aldrig stack ut från mängden. Som mest 140 cm. Inga spektakulära rivningar, inga vinster, inget sånt alls. Samma med längdhopp och löpning. Jag var en i mängden. Spjut och andra såna grenar där man fick kasta nåt långt fick vi aldrig prova på. Löpning i skogen höll vi på med också. Rätt kul att se på plantor av olika slag, framför allt som det vi sprang var en före detta trädgård. Själva ansträngningen var bara skön om man själv fick bestämma takten och slapp kuta. En sakta lunk, strax under joggningstakt, var min forte. Då kunde jag springa nästan hur länge som helst.

Fotboll var för mej en trivsam avkoppling i skolan. På rasterna i mellanstadiet brukade jag och den som var målvakt mest stå och snacka tills det kom en boll som vi behövde ta hand om. I övrigt var jag nog mest i vägen. Det finaste mål jag gjort var ett självmål. Jag skulle blockera ett skott med min rygg men bollen tog på min fot och seglade över målvakten i mål. Det bästa mål jag sett gjordes av en lärare inför en match mellan just lärarna och de bästa eleverna när vi gick i nian. Det var före matchen som lite lattjande och skojande utfördes på planen, som var inomhus.

Han drog på för fulla muggar, bollen tog i ribban, därifrån upp i taket för att sen studsa mot en av de ställningar man har för balansgång och liknande, ner i golvet och in i mål. Under de två-tre sekunder som detta hände gick publikens röster från bu och häcklande till jippi och hurrarop. Hur själva matchen slutade kommer jag inte ihåg.

Av övriga sporter är det innebandy jag gillat allra mest. Jag kan stolt säga att jag är nog den ende som gjort två mål i grundskolan med nio årskurser mellan dom. Ett i ettan och ett i nian. Där emellan gick det alltså sju årskurser utan ett enda mål. Däremot motade jag många. Handboll spelades då och då, men inte så mycket som jag hade hoppats. Jag har faktiskt varit med om att spela en säregen handbollsmatch. I gymnasiet skulle vi lära oss grunderna i sporten och spelade då en match som slutade - 0-0! Ingen av oss kom igenom det andra laget...

Basket provade vi också på, liksom volleyboll och baseboll, med blandat resultat. Ibland fick vår gympalärare för sej att hålla brandtal om saker han ogillade vilket gjorde att lektionerna gick bort nästan helt till snack. Som när det var på tal att föra över ansvaret för skolorna till kommunerna. Då gick han verkligen i taket och gick till storms mot denna politik. Jag är så här i efterhand böjd att hålla med honom, vilket jag också gjorde då, men att hela lektionen gick bort till detta extra långa brandtal gillade jag inte.

Det var vad jag kunde komma på vad gäller mitt sportsliga förflutna. Väl mött en annan gång...




"Mary Bradley waits at home,
in the nuclear fall-out zone"

Hågkomster från det förflutna

I nian skulle vi åka på klassresa, och för att finansiera den resan gjorde vi vad alla klasser alltid har gjort. Vi sålde saker, deltog i olika evenemang som gav oss pengar - samt arrangerade ett disko för sexorna. Det var strax före julen 1989 och det var jag och en kompis som tog på oss uppgiften att stå för apparaterna. Övriga klasskompisar fick stå för musiken och/eller mat och annat som hör ett skoldisko till. Vi släpade min stereo till mellanstadiets gympasal, där diskot skulle hållas, och tvingades vänta. Vänta för att det precis före oss var en idiot till balettlärare som hade lektion med sina elever där.

Han vägrade låta oss komma in före utsatt tid, trots att han var sen. Han skulle ha varit klar halv sex och vi skulle börja vårt disko klockan sex. Tio över sex fick vi tillåtelse att komma in, om jag minns rätt, och fanskapet blängde bara överlägset på oss när han gick. Sen fortsatte olyckorna en efter en. Först ville LP-spelaren inte funka för bandet under tallriken hade lossnat och vägrade låta sej fästas igen. På grund av det hade vi därför bara CD-spelaren och kassettbandspelaren tillgänglig.

Ni som är små eller har levat i en sorts dvala de senaste decennierna får här tänka på att 1989 var CD fortfarande nåt nytt och väldigt få hade såna skivor hemma. Jag var en av få som hade det, tack vare att jag fått min storebrors avlagda Onkyo. Vi insåg snabbt att musiken vi hade tillgänglig inte skulle räcka för de tre timmar som det var tänkt att diskot skulle hålla på i, så några sprang hem efter band och de få CD:ar som fanns.

Musiken dundrade ut över de intet ont anande 12-åringarna. Det blev allt möjligt som vi kunde hitta. De listor vi hade gjort upp fick vi kasta för inget stämde längre. Letandet bland alla kassetter och CD:ar gjorde att det ibland gick upp till en halv minut mellan låtarna och mikrofonen vi hade med oss för att presentera låtarna vägrade också att funka. Det verkade som om allt konspirerade emot oss.

Olycka nr tre var när högtalarna sprack mot slutet av evenemanget. Min stereo var för kraftig för skolans högtalare verkar det som. De skorrade till slut med ett dovt morr resten av terminen. Man skaffade nya framåt våren. Min stereo drabbades också. En säkring ansvarig för just strömmen till högtalarna gick sönder så den fick bytas.

Vad tyckte då sexorna om musiken och diskot i stort? Jo, de tyckte det var det tråkigaste disko de nånsin varit på. Jag har hållit låg profil inom den branschen sen dess och pengarna som blev över efter allt hade betalts var inte tillräckligt för att kunna hjälpa klasskassan inför resan så våra föräldrar fick skjuta till, så en resa blev det i alla fall.




"One good thing about music, when it hits you, you feel no pain"

Rör inte mitt kött!

En liten krönika med dumheter i Avigbladet, förlåt Aftonbladet, om mat och klimat har nyss blivit läst av undertecknad. Enligt den ska vi i sann modern miljöhataranda avstå från köttet i jul och göra köttersättning. Det till och med ges ut recept på denna "ersättning". Personligen tycker jag att receptet för alternativa revbensspjäll låter riktigt intetsägande. Det låter mer som tilltugg till köttet. Men det som ska användas som glasering på det fejkade köttet låter riktigt livsfarligt. Skulle Mats-Eric Nilsson gå med på detta? Se bara nedan:

"1 dl äpplemos

0,5 dl ljus sojasås

1 msk mörk sojasås

1/5 dl ketchup

2 st vitlöksklyftor

1 tsk fänkålsfrö

3 msk ljus sirap

1 nypa chiliflakes

1/2 tsk rökarom"

Hur många tillsatser och tvivelaktigt tillkomna råvaror som helst i den glaseringen. Framför allt chiliflakes, rökarom, ketchup och sojasås är minst sagt suspekta från det perspektivet. Är det vad stackars lättlurade "miljövänner" vill och ska ha? Ketchup förresten, det är ju fullt med socker i sånt. Ska vi verkligen äta en massa socker, som ju produceras genom raffinering som definitivt inte är en miljövänlig procedur? Jag hoppas att ingen normal människa äter det där. Men så är det inte normala människor som kallar sej experter längre.

De som inte vill, får eller kan äta kött behöver inte göra det, men vi andra som vill, får och kan ska inte behöva utstå larvig propaganda av den här typen bara för att några "experter" och andra viktigpettrar fått för sej att köttet orsakar utsläpp av växthusgaser. Som om inte grönsaker och annat vi äter skulle vara lika skyldiga på den punkten?



"Give me liberty or a bran muffin!"

Fotohörnan: SNÖ!

Lappmöglet är över oss här i obygden. Det är väl vackert när det ligger en solig dag, men oftast är vintern i Norden ett halt helvete med slask och is. I skrivande stund är det just detta senare som är rådande. Dessutom balanserar temperaturen runt nollan vilket gör marken förrädisk att gå på även för en ung viril man som undertecknad. Jag väljer förstås att visa mina bättre upplevelser av vintern. Vassego!

"Vilken debutant!"

Den globala uppvärmningen drabbar Mellanöstern

Det snöade i Kairo, Jerusalem och andra platser i Mellanöstern vilket gett upphov till en del ironiska kommentarer om att den globala uppvärmningen lett till kallare väder. Verkligheten är att ett högtryck har parkerat rätt över Centraleuropa där det nu tvingar alla lågtryck norrut och söderut, med regn i lägre terräng och snö i högre, som här i Norden och i Mellanöstern. Att det snöar i Kairo beror på just den här bubblan av högtryck som får även vätan på breddgraderna formen av snö. Som alltid när det händer nåt annorlunda är det förstås barnen som gillar det bäst. Tänk om de vuxna också kunde leka i snön istället för att skjuta på varandra...

"Den ger dej en känsla av viktlöshet"

Språkhörnan: Du och ni

Du-reformen anser jag måste bibehållas. Jag upplever det som väldigt fult när någon säger ni till mej. Det är oartigt och tyder på bristande respekt enligt mitt sätt att se. En som niar mej i en affär uppträder jag oftast kort mot och visar tydligt att jag ogillar detta ord, som för övrigt bäst hör ihop med plural, alltså flera personer. Ni är förresten en anomali i det svenska språket. Det är bildat mer eller mindre som en feluppfattning av pluralordet i. I äldre svenska fanns fortfarande pluraländelserna kvar före vissa ord. T ex det som idag blir "Är ni hungriga?" var förr "Ären i hungriga?".

N i sista delen av verbet lösgjordes med tiden från sitt ursprungliga hem och kom att höra ihop med i och blev så ordet ni. Av någon anledning kom detta ni att bli en alternativ form för du, singular alltså. Men du behöver ingen kompanjon på den platsen i det grammatiska schemat. Du är ett tillräckligt ord och ni ska vara kvar där det hör hemma, dvs i plural. Sen 1960-talets du-reform har du varit det vanligaste ordet.

Dock verkar det som om folk ute i världen är obekväma med att säga du till främlingar. Men just du och ni är bara en liten aspekt av det där med artigheter gentemot en annan person. Att säga herr och fru, fröken osv är något som faktiskt hade börjat försvinna ur svenska språket flera decennier redan innan du ersatte ni som det offentliga tilltalet mellan vanligt folk som inte kände varandra. Om något borde vi fortsätta säga du till varandra. Ni är som sagt ett ord för flera personer, inget annat.



"Klar för kvällens final"

Finns det nåt som är genuint svenskt?

Den som följer min blogg någorlunda vet att jag nästintill hatar nationalism. I alla fall den som går ut på att en stat är detsamma som ett folk med en kultur och ett språk. Därför frågade jag mej genom ett antal inlägg om det fanns nåt som kan kallas svenskhet. Svaret på det är märkligt nog ja, detta eftersom ett visst geografiskt avgränsat område blir med tiden också avgränsat vad gäller språk och kultur. Dialekter och andra särarter från tiden innan det nationalistiska infördes lever kvar (förhoppningsvis). Men tyvärr går utvecklingen mot att särarterna förintas, och det är ofta nationalismen med sin utslätande effekt på allt som sticker ut som provinsiellt som är orsaken till detta.

Gillar du Kalle Jularbo? Då gillar du romsk musik. Gillar du Lucia och allt som hör till? Då gillar du fiskarvisor från Neapel i Italien. Traditioner kommer och går. Jag antar att vissa fastnar i ett visst tänkande och ser inte att traditionerna de var med om som barn inte alltid är desamma som dagens. Visste du att en klänning var ett plagg män bar förr i tiden? Klädning som det kallades, var ett plagg för att lätt komma i och ur under dagens lopp. Kvinnornas motsvarighet var kjorteln, samma som kjol med en tröja till. Under klädningen bar män en skjorta och hosor.

Men att diskutera hur saker och ting förändras har ingen betydelse för många människor. De förstår nog inte att det enda genuint svenska som finns är förmågan att assimilera andra kulturers särarter och bästa drag. Nja, nu överdriver jag. Det är en genuint mänsklig sak att göra. Det genuint svenska särdraget är förstås att göra andra kulturdrag till nåt folkligt och i längden trist. Det liksom faller en slöja av tråkighet över det som kommer in i den svenska kulturen. Det vi kallar svensk kultur har förresten inte funnits så länge. Det är ett konglomerat av olika landsdelars traditioner som kokades ihop på 1800-talet av nationalromantiker utan någon egentlig förståelse för det man satte samman.

Vi går mot ett alltmer nationalromantiskt, ohistoriskt och inskränkt samhälle där debatten om den politiska korrektheten utnyttjas på fel sätt av de som gärna vill se ett nationalromantiskt, ohistoriskt och inskränkt Sverige. Politisk korrekthet handlar inte om att traditioner vräks över ända bara för att några enstaka kan tänkas ta illa upp. Det handlar om att minoriteter vill bestämma agendan i ett samhälle gentemot hela befolkningen, så de som klagar över vad en rektor vill göra i Bromölla i dagens luciatåg ger mer uttryck för politisk korrekthet än det de beklagar sej över.




"Reader, suppose you were an idiot. And suppose you were a member of Congress. But I repeat myself."

Bra inlägg i klimatfrågan

En ny bok om hur man debatterar sej fram mellan alarmisternas haglande dumheter har sett dagens ljus. Boken heter Domedagsklockan och syftar på Fem i tolv-rörelsens klocka som står på fem i tolv med tolv som slutet på mänskligheten i sann alarmistisk anda. Författarna bakom boken, Svenolof Karlsson,
Jacob Nordangård och Marian Radetzki, gick ut med en artikel i DN för att göra reklam för boken samtidigt som de ville sätta fingret på problemet i en mer allmän anda. Den artikeln gav upphov till många arga repliker, varav många inte förstod vad författarna ville ha sagt med vare sej boken eller artikeln, så nu har de skrivit ett svarsinlägg betitlat "Säg nej till klimatmissbruket".

För ett missbruk har det sannerligen varit. Alarmisterna har haft carte blanche i den här frågan, en sorts gräddfil fram till livets stora megafon. Det är först nu, ca 20 år in på den här frågans existens, som alternativa röster får höras mitt i oväsendet. Nu är det tydligen andra vindar som blåser inom klimatfrågan och kritiskt tänkande är åter tillåtet. Man får svära i klimatkyrkan numera. Nu önskar vi att debatten kommer igång på allvar. När nu stormarna avlöser varandra kan det vara kul att kura ihop sej med datorn eller surfplattan och läsa debatter, inte bara partsinlägg från den hela sidan hela tiden.



"Two possibilities exist: either we are alone in the Universe or we are not. Both are equally terrifying."

Fotoförbud ett hot mot yttrandefriheten

Flera kommuner ser sociala medier som ett hot och förbjuder därför filmande och fotande av luciatåg på dagis. Barn med skyddad identitet kan riskera att hamna på bild och film som läggs ut på nätet, resonerar man. Men hur ofta kommer barn med skyddad identitet till såna här tillställningar och måste personalen tvinga dom att medverka om de inte vill? Dom ska förstås inte tvingas hålla sej borta enkom för att inte hamna på bild som sen kan hamna på nätet. Men därifrån till ett förbud tycker jag är lite överdrivet.

Det som borde göras, istället för ett förbud, är att man arbetar fram ett avtal där de som filmar/fotar lovar att inte visa detta på nätet om det finns barn med skyddad identitet bland barnen. Men det jag vänder mej främst emot i det hela är att man inte frågar barnen vad de tycker om detta. Har barn någon som helst yttranderätt i det svenska samhället? Man tar beslut utan att fråga samtliga parter, bara för att man oroar sej för om barn med skyddad identitet finns bland de som firar.

Jag är nämligen väldigt säker på att de med skyddad identitet inte är med när såna här saker firas. Inte för att någon eller några kan råka filma dom utan för att någon som känner någon kan råka se dom, kamera eller inte kamera. Det finns dessutom rätt bra kameror som kan ta bilder och filma mer eller mindre i smyg och så långt som att visitera föräldrar ska väl inte kommunalt anställda göra, eller?

Till sist kan jag säga att många som fotar och filmar egentligen borde lägga ifrån sej dessa apparater. Dels för att kvaliteten på deras alster är för dålig, samt dels för att de missar en stor del av evenemanget omkring dom när de står med näsan i kameran eller (ryyyys!) telefonen. Njut av tillställningen istället. Världen behöver inte era skakiga. suddiga bilder och filmer.



"Det är bara jul en gång om året och det är mer än nog"

Vetenskapshörnan: Kallaste temperaturen uppmätt på jorden

Ett område med sprucken is mitt uppe på den antarktiska isskölden ledde forskare till att börja undersöka hur det kom sej att isen sprack som den gjorde, långt från all rörelse. Man vet sen tidigare att områden med långvarig och torr kyla ofta får såna här sprickor i marken så de började undra vilken sorts temperaturer som rådde här. Platsen ifråga, Valkyriedomen vid det område i Antarktis som kallas Dronning Maud Land, är känd sen länge för att vara väldigt kall.

Resultatet blev häpnadsväckande. -94,7 grader uppmättes år 2010 med satelliten POES (Polar Orbiting Environmental Satellite) som hade sensorn Landsat 8 ombord. Satellitmätningar hade utförts över Antarktis under en tioårsperiod från 2003 till i år 2013 och hade väl från början inte som mål att söka efter det kallaste området på jorden, men i och med att man började fundera på hur kallt det var här tog man fram data för detta ändamål.

Det tidigare rekordet låg på -89 och uppmättes med termometer av ryssarna vid sin forskningsstation Vostok 1983. Vid dessa temperaturer är det direkt livsfarligt att vistas ute för lungorna tar ganska snabbt skada av den torra kalla luften som suger ut fukten ur kroppen på en. Det känns redan vid -20 om luften är torr hur den liksom suger fukten ur lungorna på en, vilket kan förklara varför vissa människor har dött av köld när de vistats för länge ute trots att de varit fullt påpälsade.

Jag tror inte 42 kr litern för bensin kommer att göra vare sej från eller till vad gäller kylan i Antarktis, eller nån annanstans för den delen. Kyla är kyla, vad som än händer med våra bränslen. De som tror att en höjning av bensinpriset skulle ändra klimatet verkar leva i en fantasivärld utan dess like. Bättre då att tro på de fakta man får från satelliter som säger oss att det nya köldrekordet är på -94,7.




"Nothing burns like the cold"