I backspegeln: Halloween och alla helgons dag

Så var vi där igen, jag har skrivit förr om detta om det som komma skall, så här är nu min återkommande litania om halloween och allhelgonahelgen:

Två gånger tidigare har jag skrivit om den stundande helg som gör ena lägret så skenheligt och skrockfullt, och det andra så uppfyllt av önskan att spöka ut sej i allehanda dumma kostymer efter skotsk-amerikansk modell.

Från 2008: Dödskallarnas egen dag

Utdrag ur det inlägget: "Tänk er Europa för ca 3,000 år sen. Det är betydligt varmare och behagligare än idag. Ändå är det inte helt bekymmersfritt. Varje år vid månadsskiftet oktober-november slipper de dödas andar lös och far runt i tillvaron och de som dött en våldsam död vill hämnas. Med hjälp av de dödas gudinna, havsgudinnan Morrigan, tar de sej till de levandes boningar. Det gällde då för de levande att skydda sej på bästa möjliga sätt. För dessa folk vars ättlingar gått till historien som kelter var det en högst påtaglig del av vardagen att skydda sej mot det man inte förstod sej på, dessa mysterier."

Här måste jag korrigera mej själv. Morrigan var inte havsgudinna, även om hon kunde komma över havet för att döda. Hennes namn betyder snarare skräckdrottning eller spökdrottning, alltså samma ord som i mara eller nattmara, således mardröm. Namnet är sammansatt av Mora (uttalas mååra), skräck eller spöke, samt rigan, drottning, bildat till samma ord som föreligger i rik.

Fortfarande kan man bland keltisktalande höra ordet Samhain om månaden november.

Från 2011: Samon/Samhain - ursprunget till halloween och Allhelgonahelgen

Utdrag ur det inlägget: "För ett antal år sen skrev jag här om verkligheten bakom både Allhelgonahelgen och Halloween. Det verkar som det är dags igen för folks förmåga att ta till sej kunskap är synnerligen varierande (sade han i en raljerande och arrogant ton!). Båda dessa traditioner är förvanskade versioner av en typisk europeisk sed som dominerade kontinenten i många sekler fram till dess att kristendomen slog klorna i Europa. Namnen vi har på de båda sederna idag är översättningar av de benämningar den katolska kyrkan gav på den natt mellan 31 oktober och 1 november man traditionellt firade bland såväl kelter som romare och germaner. Skillnaden är att för kelterna var detta deras nyår medan romarna och germanerna inte egentligen firade detta förrän kelterna kom med i Romarriket."

Jag hoppas jag har kunnat bidra med lite vetskap till de som läser mina sidor.




"Cha deoch-slàint, i gun a tràghadh"

Fotohörnan: Gammalt vinterfoto

Snart har vi detta över oss igen. Ska bli intressant att se vilken vinter vi får och vilka olyckskorpar som hörs mest, värmegalningarna eller istidsgalningarna.

Fullmånen 28-29 augusti 2015

Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. Den ser jag fram emot och önskar att vädret ska bli lika fint som det var nu. Jag längtar redan...



"I do not know how to teach philosophy without becoming a disturber of the peace."

Fotokurs i Tiomilaskogen

Jag har i tre dagar varit på en så kallad workshop, ett seminarium eller fotokurs om man så vill, för att lära mej mer om fotografi och fotografering. Vi var 11 fotografer som under konstnärlig ledning av fotograf Håkan Olsén (se hemsida nedan) drog ut i Tiomilaskogen fyra mil söder om Malung, nära gränsen till Värmland, för att fota människor i olika miljöer och konstellationer.

Här fick vi använda oss av modeller från när och fjärran, svenskar och danskar. Vi fick ta foton av dom i olika poser, kläder och situationer. Det var väldigt givande, överväldigande och inspirerande. Jag känner mej som en ny människa efter detta, en ny fotograf. Vi fick lära oss mer om ljus och hur det påverkar motivet än jag trodde var möjligt, och allt detta på ett väldigt subtilt vis. Ingen vetenskap, heller inget hokus-pokus, eller överdrivet, bara titta och undersöka miljön man är i.

Jag ser fram emot att få använda dessa kunskaper i jobbet och framför allt privat. Här är några enklare bilder jag tog under fotokursen, klicka på bilderna för större format:

_____________________________________________________________


För den intresserade:

Kultur i Tiomilaskogen

Håkan Olsén

Pluto, Pluto, Pluto

Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New Horizons passerar Pluto, den mest lätttillgängliga* av alla yttre dvärgplaneter i vårt solsystem. I skrivande stund har New Horizons inte riktigt kommit fram än, den ska göra det under dagen, och sen är det ca fyra timmars väntan på de bilder dess kamera ska ta av planeten.

NASAs sida handlar nästan bara om Pluto just nu och jag måste medge att jag tycker det är fantastiskt spännande. Allt annat är på sparlåga just nu. Jag har spritt information om Pluto till alla jag känner, såväl på nätet som i vanliga livet. Jag har tittat på bilder som New Horizons har skickat tillbaka och nånting som slår mej med de senaste bilderna är hur fri Pluto är från nedslagskratrar. Titta på bilden nedan:

Även dess största måne Charon ser förhållandevis nedslagsfri ut. Vi får säkert veta mer om hur ytan ser ut när bilderna från mötet idag kommer fram om ca åtta timmar (jag skriver detta strax efter kl 10.00 på förmiddagen och då är det strax under fyra timmar till mötet med Pluto). Kanske nedslagskratrar framträder mer då.

* Jag är medveten om det extra T som finns i detta ord. Jag är så trött på att de svenska stavningsreglerna förbjuder tre konsonanter av samma bokstav i rad så jag har bestämt mej för en liten mikrorevolution här.




"Khloe Kardashian: "Diets are weird. They have the word 'die' in them""

"Hallå, jorden! Kan du höra mej?"

Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batterierna i sonden och få den att skicka det meddelande som står i rubriken. Nu väntar alla andäktigt på nästa meddelande, samt lite bilder från kometens yta.

"Laugh and the world laughs with you, snore and you sleep alone."

En liten personlig litania

Tänk er situationen: I ett rum sitter ett antal personer varav vissa känner varandra, andra inte. In i rummet kommer en person som de allra flesta tittar till på. Många människor väcker andras intresse på en lång rad olika sätt, antingen genom att vara den de är, genom sitt utseende eller nåt de gör när de kommer in i ett sånt här rum. Andra människor väcker näst intill inget intresse alls, vad de än gör eller hur de än ser ut.

Jag hör till den gruppen som inte väcker nån form av intresse alls för de som inte känner mej. Man tittar till, om ens det, sen är jag i praktiken bortglömd. Jag brukar titta till på de människor jag möter för att se om någon tittar tillbaka. De senaste 20 åren har detta skett kanske fem-tio gånger och då har mest likgiltiga blickar mött min. Är jag så ointressant för andra människor?

Det är bara när jag tar fram min kamera som folk tittar, och då är det lite lätt skrämda blickar som möter min. Som om jag skulle ta deras själar eller fota dom utan att dom har nåt att säga till om. Vilket är väldigt konstigt eftersom många av dom själva har kamerafunktion i sina telefoner och plåtar till höger och vänster utan minsta tanke på att de kanske tar någons "själ". Skulle min systemkamera vara så annorlunda, så mycket farligare?

Än så länge har jag inte bemötts av folk som ser min kamera och frågar mej om jag vill ta foton av dom. Jag har själv frågat andra om jag får ta foton på dom och hittills har jag bara fått ett positivt svar på denna fråga. Vad gäller frågor får jag fortsätta fråga om folk är intresserade av att bli fotade av mej. Så enkelt är det bara. Jag har gjort i ordning visitkort så folk kan kommunicera med mej i framtiden om de vill. Vad gäller folks intresse för min person vet jag inte vad jag ska göra. Det är nog inget jag kan göra nåt åt. Min kamera gör att folk åtminstone uppmärksammar mej, även om reaktionen sällan är den jag önskade den skulle vara.



"Vi har det bra, vi här bak i bilen, 
och vill ej va med om nån krock"

Dumheter världen över

Tillbaks igen efter en dryg veckas uppehåll, och inte verkar det ha blivit bättre i världen.

Storbritannien har haft val och inte har det väl gått som någon önskat. De Som Bestämmer (DSB) har vunnit oavsett vem som är premiärminister. Från svenskt håll ojas det över resultatet, men även här är det ju status quo som gäller. Det är samma sorts politik som förs, oavsett vilken regering vi har. Nu ska man folkomrösta om EU-medlemskapet också. Oj, vad opportunistiskt det låter! Vilken sida som än vinner så kommer resten av Europa inte att godta det. Vinner "uttågarna" kommer EU som organisation att tvinga Storbritannien att stanna kvar. Vinner "stannarna" kommer EU att suga ut landet ännu mer. Några som inte stannar är ledarna för Labour, Liberaldemokraterna och UKIP. Bra eller dåliga beslut? Det får framtiden visa. Det som inte är bra är att alla tror att demokrati är detsamma som politik.

En lärare gör nu det många önskat att lärarna hade gjort för länge sen; inför striktare regler i klassrummet. Men sånt ska komma hemifrån. Det är inte lärarnas jobb att lära eleverna veta hut. I skolan går man för att bli en mer lärd människa och få kunskaper inför vuxenlivet. Men grunden måste komma från hemmet och från dagis. Får man inte lära sej sånt längre?

En av Sveriges många riksfjantar har tydligen haft för avsikt att håna Leif GW Persson genom att skjuta folk på gator vars begynnelsebokstäver bildade meningen "Heja GW". Bara att komma på nåt så patetiskt visar att talesättet "Bästa argumentet mot demokrati är fem minuter med den genomsnittlige väljaren" är sant och väldigt befogat. Jag nämner inte denna fjants namn här eftersom det inte är mördare som det viktiga, det är offren som viktiga.

Ett ikoniskt, historiskt foto som visar hur sovjetiska soldater hissar sin flagga på resterna av Berlins riksdagshus den 2 maj 1945. Det dumma här består inte i att fotografen ifråga regisserade fototillfället, inte heller i att han inte fick den uppskattningen i sitt hemland för fotot, utan i att kriget kunde få hålla på så länge som det faktiskt gjorde. Alla dessa misstag och medvetna förhalningar för att få hålla på med sina hemskheter kan inte rättfärdigas av några som helst ursäkter.

På klimatfronten fortsätter fjanterierna som vanligt och våra politiker och journalister lallar med i klimathotskören. Alltmedan miljön är det som vi borde ägna mer uppmärksamhet åt.



"It sounds so nice
what you're proposing"

Tema fotografering: Hyllningar för Stina Nilsson

Vem är Stina Nilsson, kanske de mest kulturellt sinnade personerna utan det minsta sportintresse alls undrar. Hon är en ung (född 1993) tjej som åker skidor på lokal och internationell nivå och som har skördat framgångar i skidspåren, nu senast i VM i Falun i vintras. Idag var hon på hemmaplan i Malung där hon fick hyllningar och presenter för sina prestationer. Det i sej är en kulturell händelse, framför allt som det stärker lokalbygden och ger den en chans att visa upp sej från sin bästa sida, vilket man också gjorde med hyllningssånger och diverse musik-, sång- och dansuppvisningar framförda av lokala musiker och dansare. De ska jag visa en annan gång.

Så här ser då Stina ut på nära håll:

"Den glider in i mål!"

Jordbävningar och vulkaner

Bomber och granater!

Ja, detta kraftuttryck á la kapten Archibald Haddock skulle man kunna använda idag då naturen med eftertryck visar vem det är som bestämmer här på planeten jorden. Först kommer den skrämmande nyheten under veckan att magmakammaren under Yellowstone National Park innehåller fyra gånger mer magma än man trott och befarat. Det bådar inte gott för världen när denna supervulkan bestämmer sej för att explodera. Man är nämligen rädd för att denna eruption (vetenskapligt ord för utbrott) ska störa stora delar av världens kommunikationer och på sikt förstöra stora delar av USA, samt på längre sikt göra världens klimat kallare.

Idag kom så ännu ett bevis för att människan (vars totala befolkning om 7 miljarder individer väldigt lätt skulle kunna få plats på medelhavsön Kreta) bara är en fotnot i jordens historia i och med att en stor jordbävning skakade Nepal med omnejd. Det är förstås hemskt att se skadorna och höra tragedierna men folk som bosätter sej i geologiskt aktiva områden får vara beredda på såna här geologiska händelser.

Vad som har inträffat är att den indiska subkontinenten har fortsatt sin färd in under den eurasiska kontinenten och eftersom det sällan sker smärtfritt har det nu skett i en stor stöt vilket fått marken att skaka våldsamt. Det är upp till geologer och seismologer att fastställa med hur mycket Himalaya har höjts som en följd av detta skalv, som hittills har uppmätts till 7,9 på momentmagnitudskalan. Siffrorna för energin som utlösts varierar, mellan 7,8 och 8,1, så det dröjer nog några dagar eller så innan man fastställer det slutgiltigt.

Så nog är det naturen alltid som bestämmer. Samtidigt kan jag inte komma ifrån den gnagande tanken på att många människor inte kommer att bry sej ett dugg om vare sej den mänskliga tragedin eller den geologiska infallsvinkeln. De bara ser till sina kläder eller sina personliga (i många fall väldigt egoistiska) problem. Men om de inte vill bry sej om sin omvärld tänker jag inte försöka omvända dom. Jag kan bara ge alla intresserade min syn på världen. Om inte annat så kan eventuella besökare till min blogg läsa lite svensk historia på väg ut härifrån. Varsågod och läs!



"The earth has music for those who listen."

Demokrati - ett annat ord för diktatur?

När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är det verkligen så? Jag menar, i den form av demokrati vi använder oss av oftast i de moderna samhällena är det så att vad en majoritet vill är det som också blir verklighet. De som hamnar i minoritet blir utanför och kallas inom politiken för opposition. Men jag menar att majoritet och minoritet är inte demokrati. Demokrati är när alla får det bra över hela spektrumet, oavsett vad en majoritet eller vad särintressen säger.

Det är förstås en svår balansgång mellan att alla får vad dom vill ha och full förvirring med medborgargarden och annat som inte går att ha i längden. Jag säger inte anarki eftersom anarki inte handlar om förstöra ett samhälle utan om att ett samhälle mår bäst av att ingen organiserad stat existerar. Så säger äkta anarkister själva och de har en viss poäng i detta. Starka stater är inte bra, ej heller svaga stater. En stark ledare i en svag stat (oftast en diktatur) är inte heller bra, liksom att en svag ledare inte är bra för en stark stat (oftast en marionett i en svajig demokrati).

Med detta menar jag att skillnaden mellan demokrati och diktatur har mer eller mindre suddats ut. Majoritetsväldet får dominera våra samhällen och det funkar väl när en tävling ska avgöras men inte när våra liv ska avgöras. Vi har ganska avancerade samhällen och vi väljer våra ledare, men när dessa väl är på plats verkar de ha glömt bort vilka som valde dom och varför.

Vem vågar dock ropa på direktdemokrati i dessa dagar då det å ena sidan finns tokar inom den socialistiska sidan som bara vill bråka, och på deras politiska motpol finns också tokar som bara vill bråka. Dessa oroar sej vissa för ska kunna komma fram om vi inför direktdemokrati. Men jag är inte säker på att vi behöver oroa oss för dom egentligen. De som gör såna saker är väldigt få och har ingen direkt påverkan på samhället i stort. Problemet ligger hos opinionsbildarna, med politiker och media spetsen. De piskar upp en stämning som består i att kriminella element och höger- respektive vänsterknasbollar skulle vara värre för samhället än miljöproblemen och bristen på arbete tillsammans.

Vad är det för en demokrati där opinionsbildare får bestämma vem som har rätt? I en äkta demokrati har alla - och ingen - rätt. Det viktiga är att alla får komma till tals och att alla fakta ska få tala för sej själva. I slutändan kommer verkligheten att bestämma vad som blir det korrekta. Men en sån demokrati är väl en utopi, eller? För vi har statistik och folk som älskar att manipulera siffror så de passar in perfekt för att dupera befolkningen, men framför allt de som styr. Det är inte oss egentligen man försöker lura. Det är de styrande så att de kan fortsätta vara vid makten - för att bli ännu mer duperade.

Det låter som om jag är världens värsta konspirationsnöt, och det kanske jag är men det verkar ju finnas fog för detta. Åtminstone för att det finns en helt öppen agenda här som går ut på att misstänkliggöra allt som inte hör till normen, vad nu den är för något. Denna "norm" verkar gå ut på att så länge man inte orsakar några större problem för överheten så får man säga vad man vill. Men avviker man från den rätta vägen är man antingen rasist, manschauvinist, antisvensk, misogyn, misantrop eller alltihop på en gång.

Men jag tänker strunta i alla epitet som vissa kan tänkas försöka fästa på mej. Vi har behov av att sätta etiketter på varandra. Sätt i så fall etiketten yttrandefrihetsförkämpe på mej. Ingen åsikt är fel, ingen har fel, man har bara mer eller mindre rätt utifrån ens egna sätt att se på saker och ting. Som Povel Ramel skaldade: Sanning är en blandning av verklighet och dikt. Sen är det så att det är fakta som är det viktiga. Åsikter ska man hålla för sej själv eller bara yttra när man har tillräckligt på fötterna. Självcensuren är viktigare än att samhället förbjuder ens tunga att bilda ord.

Jag känner nu att jag bara svamlar och kan egentligen inte upprätthålla en diskussion mer. Om det är någon som vill utveckla det jag skrivit och som förstår var jag är på väg (jag är inte ens säker själv!) så skriv gärna en kommentar. Jag låter det vara som det är. Jag är lite ledbruten eftersom jag har en så härlig träningsvärk från en yogaträning jag följde med på i veckan som var.



"So India’s problem turns out to be the world’s problem. What happened in India has happened in God’s name.

The problem’s name is God."

Tema sport: Revanschen som inte blev någon revansch

Efter att ha blivit så överraskande och grundligt besegrad av min jobbarkompis, som också är  amatörmodell, i armbrytning hade jag hoppats på revansch men Josefine, som hon heter, hade andra planer. Nu var det hon som utmanade mej efter att jag fört förra veckans debacle (för mej alltså!) på tal och efter att vi gjort klart samma bord som vi satt vid förra gången skred vi till verket. Samma resultat som förra gången. Josefine sopade banan med mej!

Josefine leder nu med totalt 5-0 i matcher! Tre med höger hand och två med vänster. Jag hade lärt mej nu att jag satt för långt ifrån för att kunna använda min kraft ordentligt men det hade ingen effekt för hon fick i alla fall ut mer styrka ur sina armar än jag fick ur mina. Hon må vara liten och tanig men hon är mer kompakt och har kortare muskler än vad jag har vilket ger henne en enorm fördel när vi bryter arm.

Jag utmanade henne därför på lite andra fysiska aktiviteter. Till exempel ville jag att hon skulle låsa sin arm om min hals och att jag därefter skulle försöka bryta hennes grepp. Hon protesterade förstås för hon var rädd att göra mej medvetslös eller ännu värre, döda mej. Men jag övertalade henne och hon la armen om min hals och naturligtvis fick jag inte loss hennes grepp, som var alldeles för hårt. Jag fick be henne ta loss sitt grepp och efteråt hade jag svårt att andas i flera minuter efteråt. Men jag bad ju om det.

Därefter fick jag med henne på benbrottning, eller vad det nu kallas. Man placerar sina ben tätt ihop och motståndaren ska sen försöka hindra en från att sära på sina egna ben. Jag lyckades hindra henne från att sära på sina ben, vilket gladde mej för det var en seger, men sen lyckades Josefine hindra mej från att sära på mina ben med sina, och det faktiskt lite enklare än jag lyckades hindra henne! Jag sa inget om det faktum att hon faktiskt var starkare i sina ben än jag i mina (vilket jag absolut aldrig hade trott!!!) utan sa bara kort att det blev oavgjort.

Jag fick henne att filma en av armbrytningsmatcherna med sin telefon (en annan jobbarkompis höll i den) och vi tittade lite på den tillsammans. Man ser bara armarna men man hör tydligt min besvikelse när hon än en gång tar ner mej. Vi får väl se om hon lägger ut den filmen. Hon skulle behålla den i alla fall. Jag bad henne vara snäll mot mej om hon la ut den. Vi får väl se. Jag tjatar om detta med hennes vinster över mej men dels beror det på att jag gillar Josefine väldigt mycket och vill henne väl vilket för med sej att jag gärna vill porträttera henne i så god dager som möjligt, och dels beror det på att jag faktiskt gillar detta med att vi killar får spö av tjejer ganska mycket.

Blir det fler armbrytningsmatcher kommer jag att tjata om det igen. Var så säkra. Nu har jag i alla fall lärt mej att storleken inte har någon betydelse. Åtminstone inte när det gäller armbrytning...



"Pom pom pom!"

Har naturen nåt emot mej?

Solförmörkelse? - molnigt och snö
Månförmörkelse? - Molnigt och regn
Supermåne? - Disigt
Meteorsvärm? - Molnigt
Komet? - Kallt som fan
Norrsken? - Molnigt och regn
Venuspassage framför solen? - Moln

Jag har ingen tur med de astronomiska fenomen som varit tillgängliga de senaste åren. Man skulle nästan kunna tro att naturen har nåt emot mej och alla andra som bor i min närhet för det slår aldrig fel. Jag har fått fina bilder på fullmånen och jag har en och annan halo, liksom en orange måne från en månförmörkelse för snart tio år sen. Det får jag väl glädjas över, men det är ju dessa saker jag listat ovan som jag sett fram emot att kunna fota med mina systemkameror i tur och ordning.

Men slumpens skördar är såna att jag inte har turen med mej. Vi får se hur det utvecklar sej framöver. Man kan alltid hoppas turen vänder. Snart...



"Do you think the universe fights for souls to be together?
Some things are too strange and strong to be coincidences."

Slöseri med skattemedel

Filmbolagen jagar enskilda fildelare som vore de terrorister medan de verkliga terroristerna får hållas nästan helt utan åtgärd. Man likställer härmed fildelare med piratkopierare. En äkta fildelare gör ingen skada utan smakar egentligen bara på den stora digital buffén. Det är piratkopierarna som gör skada med sina kopior av olika verk och produkter som de säljer som om de vore äkta vara. Det är bedrägligt och ytterst ohederligt att göra så. Men vanlig fildelning hör inte dit.

Samtidigt läser vi att skivbolagen har slutat jaga fildelare. Man är mer intresserade av att blockera piraters och fildelares möjligheter att nå ut på internet. Hur nu det ska gå till, med Tor och alla andra sätt att kringgå myndigheters förbud och domslut. Det går inte att stoppa fildelare och piratkopierare. Information och utjämning av inkomster världen över är två saker som skulle kunna minska piratkopierare. Bättre musikskapande som leder till plattor som går att lyssna på rakt igenom, inte bara nån enstaka låt, är en sak som skulle göra folk mer intresserade av att köpa.

Sen har iTunes och Spotify gjort sitt för att se till att den så kallade illegala delen av fildelningen gått ner. Detta eftersom iTunes och Spotify ju de facto är en del av fildelningen. Men sånt blundar skivindustrin för.




"Happiness quite unshared can scarcely be called happiness; it has no taste"

Vetenskapshörnan: En måne med oceaner

Jupiters största måne Ganymedes visar sej ha oceaner under sin frusna yta. Vatten alltså som finns i flytande tillstånd ca 150 kilometer under ytan. Där ligger vattnet i ett ungefär 100 km tjockt lager direkt ovanpå en av Jupiter uppvärmd mantel innan en hårdare och tyngre inre kärna tar vid. Det är vad man kunnat få fram genom undersökningar av månen medelst rymdsonder. New Horizons, som i sommar ska nå fram till Pluto, knäppte några bra bilder av Ganymedes på sin väg ut i solsystemet.

Med Ceres hemligheter på väg att möjligen avslöjas, Pluto som får besök och Ganymedes på väg att också avslöja sina hemligheter är det inte mycket kvar av vårt solsystem som är mystiskt. Men vi vet fortfarande inte vad det är som får de yttre dvärgplaneterna att röra sej som de gör, inte heller vet vi varför Venus har en så långsam rotation kring sin egen axel. Det finns en del gåtor kvar att lösa i solsystemet. Kanske någon som läser detta inlägg kommer att lösa en eller flera av dom i framtiden?



"A bookstore is one of the only pieces of evidence we have that people are still thinking."

Mer kritik av den moderna sporten

Champions League är ett begrepp som urholkats å det grövsta de senaste decennierna. För vad är det för mening att kalla det för mästarligan om tvåorna och treorna i de största nationella ligorna också får vara med och försöka vinna trofén? Tvåorna är ju de första förlorarna. Dom borde alltså inte få vara med och leka där, på mindre nationers bekostnad. Låt samtliga UEFA-medlemmars respektive mästare vara med istället. Det blir säkert mer intressant för hela Europa om det blir fler lag med i turneringen. Som det är nu tvingas mindre bemedlade lag slåss mot varandra och de som vinner den utslagstävlingen kommer med allt annat än toppfräscha spelare. Mycket orättvist.

Jag ser fram emot den dagen alla mästarlag får vara med och leka på lika villkor. Men jag ser också fram emot den dagen då de ekonomiska intressena i de stora sporterna inriktar sej på varje individuell spelare och hur han/hon förhåller sej till sitt lag. Nu ses varje spelare som en vara, en produktionsenhet som kan utnyttjas av agenter och styrelser hur som helst. Usch, säger jag.



"For most of history, Anonymous was a woman."

Mr. John Carlos, du grävde din egen grav

Med denna passus från Nationalteaterns låt om protesterna John Carlos och Tommie Smith genomförde vid segerceremonin efter 200 m herrar i Mexico City 1968 mot ojämlika förhållanden mellan vita och svarta inleder jag detta inlägg om ojämlika förhållanden mellan ishockeyklubbarna i Sverige. För om ekonomiska problem ska få vara skillnaden mellan att få spela i högsta ligan i ishockey och behöva vara kvar i näst högsta är det nåt som är väldigt fel på sättet att resonera inom sportvärlden.

Visst ska man som klubb kunna ha ordning på affärerna men det både kunna finnas möjligheter till dispens för såna klubbar där det helt klart finns talang och ett väl sammansvetsat lag. Såväl Västerås som Karlskrona har bra lag som kanske, kanske inte, skulle klara sej i SHL. Ska då krassa ekonomiska hänsyn få stå i vägen för såna drömmar? Nej, jag tycker inte det. Det verkar inte som så att lagen riskerar att konka den närmaste tiden så varför är denna 1980-talssyn så dominant?

Ekonomiska hänsyn håller överhuvudtaget på att döda sporterna världen över. De stora lagen vinner hela tiden alla cuper och de hålls om ryggen också av organisationer som UEFA och IIHF som ser storlagen som sina kassakor. Mindre lag har blivit mer av nåt sorts slagpåse som storlagen tränar på. Visst får varje lag som deltar i cuperna sin beskärda del av kakan (var kommer alla pengarna ifrån egentligen?)  men det är småsummor i jämförelse med de närmast företagsmässiga summor som hanteras uppe på toppen. Här har Aftonbladet listat de dyraste övergångarna de kunde hitta 2014. Notera att siffrorna var enligt varje års gällande valutakurs så pund och euro stämmer inte alltid överens från år till år:

1. Gareth Bale, 24, Wales.

Från: Tottenham.

Till: Real Madrid.

När: 2013.

Prislapp: 78-85 miljoner pund – 91-100 miljoner euro.

Kommentar: Den spanska pressen hävdade att han kostade 78 miljoner pund, det brittiska skrev att övergångssumman var 85 miljoner pund. Med andra ord strax under en miljard kronor för ”världens dyraste fotbollsspelare”.

2. Cristiano Ronaldo, 29, Portugal.

Från: Manchester United.

Till: Real Madrid.

När: 2009.

Prislapp: 80 miljoner pund – 94 miljoner euro.

Kommentar: Blev utsedd till världens bästa fotbollsspelare 2008. I juli 2009 skrev Ronaldo på för Real Madrid i en väldigt uppmärksammad affär, då världens dyraste spelare.

3. Luis Suarez, 27, Uruguay.

Från: Liverpool.

Till: Barcelona.

När: 2014.

Prislapp: 75 miljoner pund – 94 miljoner euro.

Kommentar: Mycket har handlat om tänder för anfallaren de senaste veckorna. Trots en fyra månaders lång avstängning väljer ”Barça” att köpa loss honom från Liverpool.

4. James Rodriguez, 23, Colombia.

Från: Monaco.

Till: Real Madrid.

När: 2014.

Prislapp: 64 miljoner pund – 80 miljoner euro.

Kommentar: Sågs som en dyr värvning av Monaco när han gick dit 2013 för 45 miljoner euro. Men ett år och ett fenomenalt VM senare så lämnar han Monaco med en välfylld kassakista och en plats i ett galet stjärnspäckat Real Madrid.

 

5. Zinedine Zidane, 42, Frankrike.

Från: Juventus.

Till: Real Madrid.

När: 2001.

Prislapp: 46 miljoner pund – 75 miljoner euro.

Kommentar: En stor ”Galactico” efter milleniumskiftet. Hade vunnit titlar med Juventus, framgångarna fortsatte i Real Madrid med medspelare som Ronaldo och Luis Figo.

6. Zlatan Ibrahimovic, 32, Sverige.

Från: Inter.

Till: Barcelona.

När: 2009.

Prislapp: 59 miljoner pund – 69 miljoner euro.

Kommentar: En väldigt uppmärksammad övergång, Zlatan till Barcelona och Samuel Eto'o, samt en stor säck pengar, gick den omvända vägen.

7. Kaká, 32, Brasilien.

Från: Milan.

Till: Real Madrid.

När: 2009.

Prislapp: 56 miljoner pund – 65 miljoner euro.

Kommentar: Han var framgångsrik i Milan, utsedd till världens bäste 2007. Hade det dock tungt i Real Madrid. Levde inte alls upp till den prislappen.

8. Edinson Cavani, 27, Uruguay.

Från: Napoli.

Till: Paris Saint-Germain.

När: 2013.

Prislapp: 55 miljoner pund – 64 miljoner euro.

Kommentar: En utdragen process, Napoli-presidenten gjorde det svårt för anfallaren. Har hamnat lite i skuggen av Zlatan i PSG.

9. David Luiz, 27. Brasilien.

Från: Chelsea.

Till: Paris Saint-Germain.

När: 2014.

Prislapp: 50 miljoner pund – 62,6 miljoner euro.

Kommentar: Sålde honom för att få loss pengar till värvningar av Cesc Fabregas och Diego Costa. I och med den här affären blev han dyraste försvararen någonsin.

10. Luis Figo, 41, Portugal.

Från: Barcelona.

Till: Real Madrid.

När: 2000.

Prislapp: 37 miljoner pund – 62 miljoner euro.

Kommentar: Han gjorde den ”förbjudna flytten” – lämnade Barcelona för rivalen Real Madrid. Det slutade bland annat med att han fick ett grishuvud kastat mot sig på Camp Nou.

Detta är inte längre en folksport, utan rena rama affärsangelägenheterna. Visst var och är dessa spelare väldigt bra spelare men dessa summor är för mycket. Med tanke på att Real Madrid har skulder som skulle få vilken strukturfascistisk revisor som helst att drömma mardrömmar så är det intressant hur många av spelarna i den här listan som faktiskt har kontrakterats av denna klubb. En stor delorsak till detta är Bosman-domen, uppkallad efter belgaren Jean-Marc Bosman som initierade hela karusellen när han ville gå till vilken klubb han ville utan att lagen skulle behöva komma överens om hans fall. Han menade att enligt EUs lagar måste man kunna röra sej fritt som spelare om ens kontrakt har gått ut.

Kvaliteten på spelet har ju ökat för de klubbar som kunnat dra nytta av domen till fullo. Det är ju också bra att spelare utan kontrakt ska kunna röra sej fritt inom EU, samma som för alla andra arbetare, men i praktiken har det inneburit att bara de med stora sedelbuntar har kunnat locka riktigt bra spelare. De stora summorna för varje spelare är så skrämmande att man kan fundera på om det verkligen finns så mycket pengar i varje lags organisation eller om det är ett luftslott av samma slag som höll på att sänka USA åren 2007-08. Vem eller vilka fyller Bernie Madoffs roll inom fotbollens värld om det nu finns några såna oegentligheter?

"In football everything is complicated by the presence of the opposite team."

Tema musik: Repris på konsertminnen

Tänkte bidra med ett inlägg jag skrev 3 mars 2011 om konsertminnen. Håll till godo!

I mina dar har jag har inte varit på så där himla många konserter. Det har liksom inte varit min grej. Ändock har jag en del roliga minnen som jag tänkte dela med mej av så här på torsdagseftermiddagen.

1. 1982: Kim Larsen i Scandinavium. Det jag mest kommer ihåg var att jag som 8-åring knappt såg nåt när alla vuxna ställde sej upp för att applådera mot slutet av konserten. Jag såg honom året efter på Liseberg och då var det bättre för man kunde stå vid sidan och se lite mer. Han har alltid varit en showman, den gode Kim, och hans musik har egentligen aldrig varit dålig på nåt vis. Lite dåliga val av producenter och ett helt missriktat försök att slå sej in på USA-marknaden men de synderna är förlåtna för länge sen.

2. 1984 eller 1985: Monica Törnell på Liseberg. Det ösregnade men folk stannade kvar ändå vilket hon tackade för. Hon bjöd på alla då kända låtar och de var bättre där än på skivan.

3. 1992: Status Quo på Kristinehov. Kristinehov är en herrgård i sydöstra Skåne där det finns en stor öppen plats för artister att uppträda på. Rockrävarna Status Quo kom dit för en spelning i juli 1992 med DAD som förband. DAD bjöd på en spektakulär konsert med en stor soffa på scen och en intensiv sångare som knappt kunde bärga sej förrän han fick sjunga och sjunga och sjunga. Dock kunde inget de gjorde mäta sej med den energi Status Quo hade när de kom igång. Det var en veritabel vägg av ljud från början till slut. Alla de låtar jag lärt mej älska genom åren spelades plus några från då senaste plattan "Rock 'til you drop". Jag och min storebror var där och jag bara njöt.

Lite kuriosa från den konserten är att en stor grupp MC-knuttar hade kommit för att digga. En av dom gick undan för att utnyttja naturens stora badrum och det slutade med en tupplur mot en sten sen killen och hans balanssinne inte längre kom överens om vad som var upprätt. En annan kille fick sej en avsugning av en tjej som han aldrig hade träffat förut. Killen och min bror utväxlade förvånade blickar. Efteråt hade vi svårt att höra i mer än ett dygn. Men det var värt det. Jag fick en tröja också som tyvärr gick sönder många år senare.

4. 1992: Dire Straits på Stockholms stadion. Dire Straits kom till Sverige på sin världsturné för att göra reklam för senaste plattan "On Every Street" och jag som älskat deras musik sen liten parvel fick chansen då min bror hade fått biljetter. Det blev jag, min bror och en tjejkompis till honom som åkte. Förband var nåt som hette Was Not Was och det var ett sömnpiller utan dess like. Så många som gick för att köpa korv på en gång har jag aldrig sett! Själva huvudkonserten blev lite stel, Mark Knopfler verkade ointresserad i början vilket verkade smitta av sej på publiken. På läktarna gick då vågen runt vilket fick Knopfler att bara följa den med blicken med tydligt intresse. Det höjde hans andar för resten av konserten var verkligen ösig.

1999: Status Quo i Eskilstuna. Det var egentligen inte nån konsert vi gick på utan vi hade vägarna förbi och det var ju omöjligt att undgå att höra dom. Det var en skön konsert även om gubbarna såg lite små ut så där på avstånd. Skönt att se och höra dom spela "Backwater" i alla fall. Det är en sjuhelsikes låt som det bara inte går att sitta still när den går igång på allvar.

Sen dess har det inte blivit några konserter. Pengarna har inte räckt till och här i Malung är det nästan bara dansband som gäller. Det är ingen musikstil jag gillar speciellt och när det är Dansbandsveckan här brukar jag hålla mej undan i görligaste mån. Nån gång ska man väl få pengar till en riktig konsert igen.



"Okej, det är egentligen inte mycket som förändrats, men tillräckligt för att man ska haja till."

Det stora vansinnet

Jag vill gärna ha kontakt med andra människor så jag pratar gärna eller lyssnar på andra som pratar. Vilket ibland innebär att jag lämnar min arbetsplats för att söka upp dom jag anser vara värda att prata med eller lyssna på. Det är påfallande ofta arbetsrelaterade saker som inleder mitt snackande. Sen blir det väl ofta att det spårar ur och handlar om allt annat än jobb, vilket inte gillas av ledningen som tycker att jag latar mej för mycket.
Så jag och andra som också vill ha kontakt ska helst bara vara robotar som är vid arbetsplatsen och gör vad det nu är vi håller på med. Kontakten med andra människor ska vara minimal och helst via det meddelandesystem vi har över datorerna. Men vissa fattar tydligen inte att mänsklig kontakt är en del av jobbet. Vi har inte våra jobb inom så kallade sociala företag för att vara drönare som utan att tänka jobbar på tills klockan ringer. Ett socialt företag handlar om att skapa trygghet i form av mänsklig kontakt med andra människor i samma situation. Vi har nog med asociala och osociala människor i denna världen så det räcker och blir över.

Ett socialt företag handlar som sagt om att skapa en trygg arbetsplats med möjlighet för den som vill ha ett arbete att få arbeta samtidigt som han/hon får möjligheten att träffa andra människor och få kontakt. Mitt kontaktnät har sakta vuxit tack vare detta. Jag sitter inte bara vid datorn och har den kontakten utan jag träffar andra och sakta men säkert får jag kontakt ute på stan också. Sen att jag bufflar mej fram i vissa lägen och uppenbarligen skrämmer vissa är inte bra, men jag får väl lära mej att kontrollera den sidan av mej själv.

Jag skulle vilja påstå att det vi gör "ute på golvet" (vi skannar och redigerar foton från privata samlingar och enskilda journalister där jag arbetar) har mycket större betydelse för samhället än man skulle kunna tro. Det handlar om att skapa och bevara minnen för eftervärlden och om man då samlas då och då för att diskutera de foton vi skannar in, och det samtalet växer till nåt mer privat eller nån diskussion om nåt vidare ämne så har ledningen inget med det att göra. Vi jobbar likafullt för det. Vi är inte där för att se till att en växel ligger rätt i spåret eller att nån panna fungerar som den ska. Vi jobbar på socialt företag för att vara sociala och se till att vår del av samhället fungerar.

Visst kan jag också tycka att det blir för mycket babbel ibland och att det kan tyckas som att jag och andra med mej inte gör något konstruktivt arbete eftersom samtalen kan bli rätt långa men här har jag faktiskt nåt konkret att skylla på. Våra datorer. Vi skannar med skannrar från Canon och datorerna vi sitter med är från Fujitsu. Hemska saker som jag helst vill slippa. Medan dom skannar man kan man inte använda Photoshop till något speciellt eftersom skanningsprogrammet då tar över helt. Resten av datorn blir då till internet eller kolla foton man redan skannat in. Det kan man göra med ett bildvisningsprogram. Men sånt går fort och sen blir man social igen och vill ha kontakt. Speciellt för mej som bara sitter hemma på kammaren så fort arbetsdagen är över är kontakten viktig.

Jag har en rumskompis som jag kan prata med om både det ena och det andra men det händer att han har lurarna på så jag antar att han inte vill bli störd vid dessa tillfällen så jag söker mej ut till andra att prata med eller diskutera nåt i en text jag inte förstår. Vi ska nämligen namnge varje foto efter den text som följer med. Men många verkar gilla att skriva så otydligt de bara kan. Det är bland annat vid såna tillfällen jag passar på att söka mänsklig kontakt. Jag vill ha hjälp med att tyda "hieroglyferna" som skrivits. Så jag går ifrån min arbetsplats, ibland med papper i hand, ibland inte, för att söka hjälp och samtidigt få interaktion som det så vackert heter.

Jag vill ju också lära mej vara mer social av andra. Hur ska jag kunna göra det om jag är "fast" vid min arbetsplats? Det här arbetet har gett mej modet att se världen på ett annat vis än för bara några år sen. Kanske jag ska vara ännu mer modig och se vad jobbet kan göra för mej?

Det är faktiskt lite tröttsamt att ha fasta arbetsplaner där spontana tankerusningar och plötsliga infall inte direkt uppmuntras, i alla fall inte när det gäller att utveckla arbetet och momenten. Jag är en spontan och impulsiv människa, vilket inte gillas av alla har jag förstått. Många på mitt jobb behöver struktur men då kan de säga det direkt till mej istället för att gå på omvägar så att jag får höra det i efterhand. Konstruktiv kritik ska yttras så att så många som möjligt får höra den. Även när det gäller ens personlighet och behov. Ens personlighet är ingen privat angelägenhet eftersom det är den som bestämmer hur man bemöter världen.

Jag vill påstå att de bästa idéerna på mitt jobb har varit dom som spontant har kommits på och sen byggts vidare på av andra. Jag kan inte ta åt mej äran för modellfotograferingen eftersom den kom hittades på av en annan (hon tog bara foton på kläderna när de hängde på galge eller på en docka) och sen byggde jag vidare på den tanken genom att ta med en riktig människa. Men det var en stundens ingivelse för oss båda. Samma sak med gamla foton som sätts ut i skyltfönster. Den idén var också en sorts stundens ingivelse för den som kom på den.

Det är väl spontaniteten och min ovilja att sitta vid datorn (internet är ingen social verksamhet, det är ett nätverk av drömmar utan behov av direkt interaktion mellan fyra ögon). som gör att jag söker kontakt med andra. Synd att chefen bara ser mej när jag interagerar med andra. Då jobbar jag ju inte...



"Knowing your own darkness is the best method for dealing with the darknesses of other people."

Tema fotografering: Reklam

Reklamfotografering är något jag inte har försökt mej på ännu. Jag har fotat en hel del produkter och prylar förstås men inget avancerat. Det skulle vara väldigt kul att få göra en riktig produktfotografering nån gång. Här är ett enkelt exempel på vad jag gjort på egen hand hittills.

Bilden är tagen hos en volvohandlare i Katrineholm i julas. Vem som helst kan ju svänga ihop en sån här bild så detta är inget speciellt, ändå var det riktigt spännande att få möjligheten att göra ett sånt här minireportage. Jag tog många fler bilder på andra bilar i butiken så tro inte att jag slösade bort all energi på en enda bild. Nu ser jag fram emot fler fotosessioner. Inte bara fotomodeller utan också produkter.


"I have loved the stars too fondly to be fearful of the night."

ShoutOut: Cookies and sweets

Jag vill göra reklam för en blogg jag nyss har upptäckt: Cookies and sweets. Den drivs av en tjej vid namn Simona som älskar att baka och som också fotar sina verk. Inte nog med att bakverken och godsakerna ser farligt goda ut, hon är fantastiskt duktig med kameran också. De vinklar hon hittar för sina foton skulle jag inte ha upptäckt så där utan vidare, men det beror på att jag inte bakar regelbundet och ser då inte det jag gör på samma sätt som Simona gör.

Hennes blogg hamnar i min lista här till höger. Bilderna hon tagit på sina verk finns att beskåda här. Jag blir, som vi göteborgare säger, läskad av alla härliga saker jag ser i hennes foton. Farlig kvinna det där...



"If you're afraid of butter, use cream"

Tema fotografering: landskapsfoto

Dagens bild är ett landskapsporträtt över gränstrakterna mellan Värmland och Dalarna. Precis bortom sjön börjar Värmland förresten. Jag kallar mej själv entusiastfotograf, vilket är ett finare uttryck för amatör med professionell attityd. Ni som läst min blogg har sett mina tågfoton, modellfoton, skojiga foton, astrofoton etc men jag tar också landskapsfoton när jag kommer åt.

Det är både lättare och svårare att ta landskapsfoton än man skulle kunna tro. Lättare i det att det egentligen bara är att sikta mot fjärran och trycka av. Svårare i att det egentligen inte är så att man bara kan sikta mot fjärran och trycka av. Visst, den här bilden kom till så att jag siktade mot sjön mellan träden och tryckte av utan att bry mej speciellt mycket om omgivningen. Jag hade inte haft kameran så länge och hade den fortfarande på automatisk inställning, vilket innebär att kameran sköter om allt så fort man tryckt ner knappen för att få autofokus.

Men vill man lära sej mer om fotografi ska man lämna autoinställningen och söka sej vidare till de mer avancerade inställningarna. Idag hade jag inte tagit den här bilden så där rätt upp och ner. Jag hade kollat hur ljuset faller på grenarna, var bästa punkten för att få fin och jämnt fördelad skärpa skulle kunna vara och jag hade tänkt mej hur det skulle kunna vara att få fram lystern på bättre sätt.

Så man utvecklas som fotograf, precis som man utvecklas i alla andra områden där man vill vara kreativ. Fotografi vore en bra hobby för folk med monotona arbetsuppgifter för då får de utlopp för kreativiteten. Landskapsfotografering är då ett väldigt bra sätt att tänka kreativt. Kolla ljuset, kolla skillnaderna mellan mörkt och ljust, kolla djupet och kolla skärpan. Men skaffa en systemkamera. En mobiltelefon är bara bra för selfies, och knappt ens det.



"Create with the heart; build with the mind"

Dagens bild: Äpplekaka med vaniljsås

Denna fina dessert fångade jag förra året på järnvägsstationen här i Malung, där ju min arbetsgivare har en kombinerad servering och second hand-butik. Kom gärna in när ni har vägarna förbi!



"If more of us valued food and cheer and song 
above hoarded gold, it would be a merrier world."

Tema fotografering: Mitt fotoprojekt

En del kanske har sett att det förutom mitt namn står Photo4Life på en del foton jag lägger ut här och var på nätet. Det är namnet på mitt projekt som har till syfte att det jag fotar ska vara för livet, inte bara så att det är för resten av mitt liv eller andras liv, utan för att jag vill förbättra andras liv genom fotografering. Vi reagerar olika på ett foto tas, men gemensamt är att vi har ett förhållningssätt till fotografin som konstart.

Även för såna som inte gillar att bli fotograferade kan det vara bra att bli förevigade, eftersom chansen att folk kommer ihåg dom då är större. Vi lever sen snart 200 år tillbaka i en väldigt visuell tid där fotografin fyller en väldigt stor och viktig funktion. Så det blir allt viktigare att bevara oss själva för framtiden så de som kommer efter oss får veta vad vi gjorde, vad vi tänkte och vilka problem de kan tänkas lösa som vi inte klarade av.

Jag fotograferar därför människor, landskap, städer, bilvägar, järnvägar, allehanda fordon och byggnader för oss att minnas och för eftervärlden att se på om allt detta skulle vara borta i deras livstid.

Det är vad Photo4Life går ut på. Kanske fler kan inkluderas i detta?



"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."

Influensa...

Stel i lederna som också värker lite lätt, envis hosta och allmänt vimmelkantig. Så känner jag mej just nu. Ändå går jag till jobbet. Varför? Jo, för att det inte är värre än att jag åtminstone kan ge 75 % av min arbetsförmåga. Hoppas bara att jag inte börjar snörvla och nysa under helgen. Det plus att det ska susa i huvudet varje gång jag åker på nån förkylning eller influensa är inte kul. Men jag ska rida ut detta och återkomma nästa vecka, pigg och nyter. Det visar sej om så är fallet...



"The reason many people in our society are miserable, sick, and highly stressed is because of an unhealthy attachment to things they have no control over"

Tema fotografering: Fotosession med Josefine del två

Här kommer en till bild med Josefine, denna gång från dagens session. Dagens session anser jag vara den bästa hittills av alla sessioner vi har haft med kläderna på second hand-butiken här i Malung. I morgon blir det en tredje. Vi får väl se vad det blir av den.

"The secret to modeling is not being perfect. What one needs is a face that people can identify in a second. You have to be given what’s needed by nature, and what’s needed is to bring something new."

Tema fotografering: Fotosession med Josefine del ett

Idag hade jag en finfin fotosession med Josefine, en jobbarkompis och jag anser henne vara en god vän. Hon är en mycket trevlig ung dam som gillar att visa upp sej för kameran, och hon gillar att fota själv, från och till. Jag har sagt till henne att hon borde bli fotomodell. Så här ser hon ut i vanliga fall:

Jag tänker inte visa alla bilderna här för det skulle sluka stora delar av utrymmet man får av Blogger. Jag kommer att portionera ut bilderna på andra ställen allteftersom. Här är ett foto i alla fall, ett som blivit ganska populärt på denna sidan:

Det kommer fler bilder, var så säkra!




"När du kommer till ett vägskäl, ta det"

Viktig artikel om begreppet demokrati

Ingemar Nordin på Klimatupplysningen har skrivit en intressant och mycket viktig artikel om demokrati som begrepp och de hot som finns mot demokratin. Jag tycker alla ska läsa den och se vilka människor det är som driver klimatfrågan framåt. Man blir faktiskt mörkrädd när man ser att det finns såna fascisttendenser hos människor som har poster nära makten. Jag bidrar med ett utdrag ur artikeln så ni får se vad det är Nordin skriver:

"Vi är, skulle jag vilja hävda, så sakteliga på väg in i ett auktoritärt samhälle. Ty det som utmärker ett auktoritärt samhälle är att det vilar på dogmer som inte får ifrågasättas: Att Gud existerar, att Jorden är universums medelpunkt, att det är en historisk nödvändighet att kommunismen kommer att segra, att den vita rasen är överlägsen alla andra, osv. I ett auktoritärt samhälle lärs sådana här dogmer ut via kyrkor, skolor, universitet och media. På samma sätt håller det på att bli i Sverige med domedagsprofetiorna om klimatets oundvikliga och katastrofala uppvärmning om vi inte med alla medel drastiskt drar ned våra koldioxidutsläpp. Inte ens de mest extrema profetiorna får ifrågasättas."

Speciellt farligt är det när vi ser fascismen ute i vida världen och försöker bekämpa den men inte ser en liknande form av fascism på hemmaplan. Det stora hotet kommer inte från invandringsfientliga slagskämpar eller fönsterkrossande röda aktivister, utan från människor som anser att demokratin är ett hot mot deras maktposition och de använder klimatfrågan för att förstärka denna position, helst på demokratins bekostnad. Titta inte på Syndikalisterna eller Svenskarnas parti, dessa är amatörer. Nej, titta på de Ingemar Nordin nämner i sin artikel.

Det är bättre att låta vetenskapen sköta sitt, mina kära politiker och åsiktsmaskiner. Ge dom gärna pengar för att forska vidare med, men det ska inte vara med förbehållet att de ska komma med resultat ni gillar. Det ska vara sånt som för samhället i gemen framåt. Som detta med blandningen av neandertalare och moderna människor till dom vi är idag. Klimatfrågan behöver inte infekteras av politiker och åsiktsmaskiner. Den ska avgöras av folk som kan sin sak och inte låter sej påverkas av folk med auktoritära åsikter. Jag avslutar med Isaac Asimov och hans kloka ord längst ner.



"Anti-intellectualism has been a constant thread winding its way through our political and cultural life, nurtured by the false notion that democracy means that 'my ignorance is just as good as your knowledge.'"

Arrogansens högborg - min musiksmak

Jag har länkar i min lista över intressanta bloggar till ett antal musikbloggar där folk går igenom sin musiksmak och visar de skivor de gillar och har gillat genom åren. Jag har själv ett antal gånger listat några av mina favoritskivor (se här, här, här, här och här) så nog har jag gjort mitt för att visa världen vilken bra musik det finns. Det jag gillar spelas sällan på radio och likt den musiken är jag nog lite vrång eftersom det radioskval som spelas på såväl statlig som kommersiell radio inte alls faller mej i smaken. Ännu ett tecken på att man är elitist kanske?

Ingenstans märks det tydligare att jag har arroganta tendenser än när det handlar om musik. Jag kan uttala mej väldigt kategoriskt om musik jag inte gillar och ser ofta likheter mellan sån musik och de som gillar den. Men ofta blir jag förvånad på mej själv att jag faktiskt tycker det finns radioskval som är bra. Ett sånt exempel är den där irländska låten som har två år på nacken nu med titeln "Take Me To Church". Den ska visst handla om allt annat än religion och termen är visst en metafor för passion och otyglad kärlek. Kul att veta.

Det är annars just kärlekssånger som är vanligt bland radioskvalet. Såna där som antingen är hyllningar till den man älskar eller är klagolåtar över den man inte längre kan få. Det finns varianter och olika sätt att angripa detta ämne på men i slutändan blir det samma sak: skval. På senare tid har låtar om sex och anspelningar på sex kommit med, vilket i början var kul och rätt häftigt men att höra det jämt har blivit rätt trist numera.

Men det är själva musiken som är min främsta stötesten. Popen tar sej olika uttryck beroende på varifrån i världen den kommer men gemensamt för alla är detta mönster; litet intro, två verser med refränger, en liten brygga och så tillbaka till en vers med refräng. Samma sak hela tiden. Visserligen är det så i många rocklåtar som jag gillar också, men där finns i alla fall ett instrumentalsolo som bryter av då och då. Dock stör jag mej mest av allt på användandet av synttrummor som som rytminstrument, likaså att man inte har förmågan längre att komma på något eget utan måste lägga in gamla låtars riff och andra melodislingor i sin nya låt.

Exempel på denna oförmåga att komma på nåt eget och istället lägga in gammalt är Madonna som använde sej av ABBA i nån låt för några år sen. Jag säger inte att hon inte får göra det, det jag säger är att det låter som om man drabbats av idétorka vid skapandet av en ny låt. Det finns många fler såna exempel som jag inte tänker beröra här.

Som ni märker är jag något av en elitist när det handlar om musik. Purist vet jag inte om jag är för all musik är välkommen i min värld, oavsett hur den utvecklas från ursprunget. Den får gärna bli förvanskad bara den är lyssningsbar i mina öron. Det ligger ju i mänskligheten att utvecklas hela tiden så varför inte musiken. Sen behöver jag inte gilla allt som kommer fram ur den utvecklingen.



"Where words leave off, music begins."

Dagens bild: Tattoo!

Dagens bild är för ovanlighetens skull dagsfärsk. Det är min jobbarkompis Josefine som har tatuerat sej och det är verkligen en fin tatuering. Jag frågade om jag fick se och fota den vilket jag fick så nu är tatueringen förevigad, inte bara på hennes kropp utan även i cyberspace. Inte det bästa av foton och inte den bästa platsen heller men jag lovar att bättra mej till nästa fotomöte med henne. För den som inte kan läsa vad som är skrivet så står det "Stay strong".



"Grisly smiles, that don't flake off
Corny-colored demons leering
Vampire photos, sucking the skin"

Tema fotografering: Nu blir det åka av!

Bilden ni ser här ovan visar mitt senaste tillskott i fotograferingsutrustningen. Det är en studiobakgrund från VidaXL.se (kolla gärna upp dom!) med tillhörande stativ för att lättare kunna ta porträttfoton. Den glänsande påsen i bildens högra del är själva bakgrunden medan stativet ligger i påsen nedanför.

Eftersom det ingår i mina arbetsuppgifter på mitt jobb att då och då ta foton på kläder med människor i dom är det bra om bakgrunden är så enhetlig som möjligt. Jag valde svart så här i början för jag vill ta lite "mörka" foton till en början. Jag skaffar en vit bakgrund senare.

I vilket fall som helst ser framtiden onekligen ljus ut (trots den mörka bakgrunden). Jag ser fram emot att få använda bakgrunden både i jobbet och privat. Den är 3 X 3 meter. Nu gäller det bara att hitta modeller.



"We can easily forgive a child who is afraid of the dark; 
the real tragedy of life is when men are afraid of the light."

Tema rymden: Jordliknande planeter kring andra stjärnor

Alltfler stjärnor som liknar vår sol hittas och kring dom hittas planeter. Nu senast har en riktigt gammal stjärna med över 11 miljarder år på nacken befunnits ha planeter som liknar vår planet. Solsystemet ifråga cirklar runt Kepler 444. Det är en nyupptäckt stjärna från vårt perspektiv så det blir intressant att se hur det utvecklas.

Här är en länk till originalartikeln i ämnet. Det är för övrigt rymdteleskopet Kepler som upptäckt stjärnan komplett med planeterna, därav benämningen på stjärnan.

Här är nåt kul att göra, Super Planet Crash, vilket är ett spel där man skapar ett solsystem med ett avstånd på max dubbla jordens avstånd från solen. Man får mer poäng ju fler planeter av olika storlek man lägger till, men det blir bättre. Det handlar om att få en av planeterna att "slå i väggen", det vill säga få den att kastas ut ur systemet och därmed gå längre ut än den yttre ring som finns i spelets utkant.



"The best things in life are crazy"

Kränk religioner i humorns namn!

Religiösa människor har i tusentals år kränkt vanliga människors liv, i religioners namn. Helt ostraffade har dessa fått mörda, skända och begå andra former av övergrepp mot oskyldiga med religionerna som alibi. Nu är tiden kommen för att ge igen. I Norge ska i år Krenk 2015 gå av stapeln där komiker av olika slag ska kränka olika religioner på alla möjliga sätt och vis. Lenny Bruce skulle ha kunnat känna sej stolt om han fick veta om detta.

Så fram med era bästa vapen mot religion bara! På nätet hittar man dock bara snälla skämt. Inga som kan kränka. Kan inte Pat Condell komma på nåt? Annars brukar han kunna komma på både det ena och det andra, framför allt om kristendom och islam. Men vi får se hur det utvecklar sej. Det ordnar sej nog. Nåt skoj kommer alltid fram...



"The good Lord didn't create anything without a purpose - but the fly comes pretty darn close."

Öst är vår fiende - historiskt sett

Om det är nåt vi är rädda för här i Europa så är det vindarna från öster. Det har i historiska sammanhang varit en befogad rädsla eftersom så många av intrycken från det hållet har inneburit svärd, ond bråd död, övergrepp och sjukdomar. Men samtidigt har de allra flesta positiva intrycken kommit från samma håll; jordbruket, demokratitanken, det organiserade styret är exempel på bra saker som kommit med folk österifrån. Och européerna har varit intresserade av det som passat in i redan rådande situationer.

Det är förmodligen en mycket gammal syn på öst eftersom såväl historiska källor som legender och myter handlar om det onda österlandet. Länder långt borta i öst, Kina och Indien för att ta två exempel på länder i öst, ser förstås ofta oss i väst som onda så det går på ett ut. Det är nog dom mitt emellan öst och väst som sett till att sprida lögner i båda riktningar för att få oss att hata varandra. Skämt åsido, det har böljat fram och tillbaka vad gäller ondska och framgångar mellan väst och öst. Det är ju egentligen dom som bott mitt emellan öst och väst som har bidragit med svärd, ond bråd död, övergrepp och sjukdomar, ofta för att försvara sej mot expansiva folk i såväl öst som väst.

Jag är övertygad om att det är denna urgamla rädsla som spökar, både vad gäller Ryssland för oss som har landet inpå oss, i ryggen så att säga, och rent allmänt immigranter, vilka ofta kommer hit österifrån, rättare sagt sydöst i de flesta fallen. Vi vet ju fortfarande inte riktigt vad som försiggår där borta. Vet dom vad som händer här i väst? Det är i alla fall den odefinierbara rädslan för det okända som skapar den här synen på varandra och som lett till ett och annat krig genom åren (Krimkriget, Balkankrigen och så vidare).

Den rädslan för det okända är kollektiv i våra sinnen och svår att utrota. Ingen idé att försöka heller för den stora massan. Vad vi kan göra är att informera och hoppas att lite mer kunskap sipprar ut till denna massa. Låter jag för arrogant och överlägsen? Det hoppas jag att jag gör för jag tänker vara lite elitist från och med nu. Jag kommer att kräva att mina läsare kan hänga med i mina tankegångar. Kunskap är a och o för oss alla, oavsett vad den kunskapen består i. Kunskap är grunden till mer kunskap. På så vis kan vi lära oss mer om världen utanför och världen utanför kan lära sej mer om oss. Det låter väl kul.

Till sist kan jag avslöja att detta inlägg kom som en direkt följd av att ha sett om alla Sagan om ringen-filmerna. Fortfarande tycker jag det var dumt att inte ta med Tom Bombadill, en av mina favoritfigurer i hela bokserien. Men filmerna är bra ändå. Det är ju så svårt att göra om böcker till film. Det krävs ordentlig kunskap för att göra en bra film av en bok. Kunskap är allt, även här...



"You haven't seen the last of me..."