Slöseri med skattemedel

Filmbolagen jagar enskilda fildelare som vore de terrorister medan de verkliga terroristerna får hållas nästan helt utan åtgärd. Man likställer härmed fildelare med piratkopierare. En äkta fildelare gör ingen skada utan smakar egentligen bara på den stora digital buffén. Det är piratkopierarna som gör skada med sina kopior av olika verk och produkter som de säljer som om de vore äkta vara. Det är bedrägligt och ytterst ohederligt att göra så. Men vanlig fildelning hör inte dit.

Samtidigt läser vi att skivbolagen har slutat jaga fildelare. Man är mer intresserade av att blockera piraters och fildelares möjligheter att nå ut på internet. Hur nu det ska gå till, med Tor och alla andra sätt att kringgå myndigheters förbud och domslut. Det går inte att stoppa fildelare och piratkopierare. Information och utjämning av inkomster världen över är två saker som skulle kunna minska piratkopierare. Bättre musikskapande som leder till plattor som går att lyssna på rakt igenom, inte bara nån enstaka låt, är en sak som skulle göra folk mer intresserade av att köpa.

Sen har iTunes och Spotify gjort sitt för att se till att den så kallade illegala delen av fildelningen gått ner. Detta eftersom iTunes och Spotify ju de facto är en del av fildelningen. Men sånt blundar skivindustrin för.




"Happiness quite unshared can scarcely be called happiness; it has no taste"

Dags att börja snacka pirat igen?

Jag lade ner mitt bloggande om piratfrågorna, alltså om frihet på internet, rätten till en mer mänsklig upphovsrättslagstiftning (vilket jävla ord!) mm, förra året då bl a Piratbyrån hade stängt sin sida året innan och de frågorna mer eller mindre tegs ihjäl i svensk media så till den milda grad att jag inte längre fann det lönt att hitta på kopplingar till dessa frågor i de olika artiklar jag läste. Tro dock inte att jag inte följt med i det som rapporterats. Jag har minsann sökt efter möjligheter att återkomma till frågan, utan att egentligen lyckats. Dels har jag hittat så mycket annat som fångat mitt intresse, dels har det mest handlat om stackare som Makten satt dit eftersom de styrande i Sverige (och andra så kallade moderna civilisationer) sitter i knät på upphovsrättsmaffian som styr mycket av pengarna inom spel, film och musik.

Men nu börjar så smått saker att hända ute i Europa som jag tror svenska politiker och medier får svårt att ignorera i längden. Henrik Alexandersson håller förstås ett vakande öga på detta och om nu piratfrågorna blommar upp igen kommer nog hela det jävla politiska systemet att rämna. I alla fall hoppas jag det. Vi har viktiga frågor att ta upp inför framtiden. Inte klimatdravlet, inte heller immigrationsdravlet utan friheter och rättigheter för oss alla. 2000-talet kommer att bli seklet då rätten att vara en individ i en större grupp som samarbetar kommer att ställas på prov, mot de krafter som inte vill föra oss tillbaka till de onda kollektiv som kommunism och konservatism vill ha oss in i utan även vill få oss att bli blinda konsumenter som inte höjer våra röster. Vi ska vara könlösa, svarslösa och menlösa.

Det vore ingen värld för mej...




"Här i livet lär sig människan först att gå och prata. Därefter lär man sig att sitta stilla och hålla tyst."

Idag får Per Gessle extra betalt för mina foton

Jag samlar alla mina foton på USB-minnen sen ett år tillbaka vilket gett mej en bra buffert på min dator, vars hårddisk hela tiden hotar med att lägga av. Jag har i skrivande stund en försvarlig samling foton på USB-minnena och mer blir det när jag skannar in alla fotona från albumen.

Tyvärr finns det en organisation i det här landet som går i upphovsrättsmaffians ledband vilket innebär att man kräver pengar av de som säljer USB-minnen och hårddiskar för att täcka vad man kallar ekonomiskt bortfall vid fildelning och annat intrång på upphovsrätten. Organisationen kallar sej Copyswede, vilket faktiskt mer för tankarna (hos mej då) till La Cosa Nostra än till reell juridik. De har med statens goda minne, trots att det rör sej om en privat organisation, fått fritt spelrum att kräva dessa pengar för olika artisters räkning.

Från och med idag har de nu sett till att en krona per GB på USB-minnen läggs på i kostnad och 80 kr per GB för en hårddisk. Det blir grova pengar i slutändan eftersom folk gärna köper dessa lagringsenheter för säkerhetskopieringar, lagring av foton och texter. Mina egna foton hamnar som sagt på mina minnen. Det får alltså artister och annat löst folk betalt för. Ska de få se på mina foton obehindrat också? När får jag betalt för vad Tomas Ledin lägger in i sina datorer? Jag är också upphovsrättsinnehavare enligt det här sättet att se!

Enligt Copyswede ska Eva Dahlgren få betalt för att detta foto, taget av undertecknad på mitt eget badrumsfönster, finns på mitt USB-minne. Får jag betalt av henne när hon gör samma sak med sitt badrumsfönster?

"Länge leve bakterierna!"

Copyrighttokerierna bara fortsätter

Ni har säkert hört flöjten i början av låten "Down Under" av och med Men At Work från 1981. Den flöjten och den melodi som spelas på den står nu gruppen dyrt. För ett förlag som köpte rättigheterna till en barnvisa om en kookaburra har nu vunnit en rättegång om vem som har rätten till melodin som spelas. 5 % av den totala intäkten måste gruppen punga ut med till förlaget. Gruppen själva menar att alla likheter med den välkända barnvisan är helt oavsiktliga.

Ännu ett exempel på copywrong och dess konsekvenser. Att man kan få köpa rättigheterna till en sång efter kompositörens död är obegripligt enligt mitt sätt att se på copyright. De rättigheterna ska dö med kompositören och komma alla till del.

Vem innehar äganderätten?

Dagens inlägg ska handla om upphovsrätt och äganderätt. Upphovsrätt är för mej ett rätt flummigt begrepp som är ämnat att blanda bort korten för de som inte är så hemma inom juridik (som jag är) medan äganderätt är ganska klart vad det betyder. Det är ju de senaste årens bråk kring fildelning och upphovsrätt som är orsaken till att vi sitter där vi sitter idag, i tänkta skyttegravar med skiv- och filmbolag på ena sidan med sina lakejer politikerna och lobbyisterna och oss frihetsälskande liberala människor på den andra sidan. Men ska det behöva vara så här?

Min tanke är som följer: Vem äger rätten till en röst, en ton eller en serie toner? När jag formar mina läppar till ett ord eller en sång, har jag då rätten till det som kommer ur min mun? Nej, det blir allmängods, ett publikt ägande, dvs alla har rätten att höra (eller inte) det som kommer ur min mun. Samma sak med ett instrument; den serie toner som spelas på ett visst instrument är till för alla. Att ge en konsert eller spela in en skiva hör inte till den här diskussionen, det handlar om musikerns eller talarens rätt att få betalt för en aktion, ett event, och hör inte ihop direkt med detta. På den punkten är det helt klart så att enbart musikern, artisten och arrangören ska få betalt, ingen annan. Vi behöver inga bolag annat än om banden bildar ett själva för sin egen musik, som Robyn gör. Nej, det denna diskussion handlar om är om vi har rätten att återge andras ord, toner och melodier utan att få på skann för det.

Exempel på min tankegång är Youtube, som drabbats av de stora konglomeratens vrede sen filmsnuttar lagts ut som visar bilder, videor och ljud som skapats av människor som jobbar för nåt av dessa konglomerat och som framfört åsikter, musik och andra aktioner i dessa snuttar. Att då förbjuda att detta visas och förhindra folk från att se det anser jag vara ett hot mot yttrandefriheten. Som tur är har ett av dessa konglomerat, Viacom, nyligen förlorat mot Youtube i den här frågan. Även om det enbart var första instansen i det amerikanska rättssystemet så är det ett viktigt steg i rätt riktning. Bolagen får inte göra som de vill med folk och fä.

Sötebrödsdagarna för bolagen måste vara över nu. Det är dessutom dags att folk får upp ögonen för vad fildelning egentligen är, att det är precis som vilken annan interaktion mellan människor som helst.

Notera att jag inte ser nåt fel i att de som skapat material, en skiva eller en målning, ska ha betalt. MEN, det är endast skaparen som ska ha betalt. Ingen annan. Inte nåt bolag, inget förlag som kan komma flera år efter upphovsmannens död och kräva pengar för att få använda materialet. Så långt ska inte copyright få sträcka sej. Då blir det copywrong.

Nu ligger skivbolagen illa till

Mitt i upphetsningen här hemma över att IFPI anmält en enskild (?) person för olovlig fildelning kommer nu nyheten att skivbolagen själva blir stämda för copyright-intrång. Det visar sej nämligen att Sony och andra skivbolag utnyttjat osålda skivor och låtar för egen vinning, framför allt via kompilationer, utan att betala till artisterna för denna. Detta har hållit på sen 1980-talet och antalet låtar kan uppgå till så många som 300,000 stycken, uppger de artister som nu stämmer skivbolagen. Därför kräver nu dessa artister skivbolagen på en massa pengar. Skivbolagen har erkänt i vissa fall och om det faller väl ut för artisterna kan det uppgå till hela 60 miljarder dollar!

Tiden är nu verkligen ute för skivbolagen. Deras girighet kommer att fälla dem alla.