Arrogansens högborg - min musiksmak

Jag har länkar i min lista över intressanta bloggar till ett antal musikbloggar där folk går igenom sin musiksmak och visar de skivor de gillar och har gillat genom åren. Jag har själv ett antal gånger listat några av mina favoritskivor (se här, här, här, här och här) så nog har jag gjort mitt för att visa världen vilken bra musik det finns. Det jag gillar spelas sällan på radio och likt den musiken är jag nog lite vrång eftersom det radioskval som spelas på såväl statlig som kommersiell radio inte alls faller mej i smaken. Ännu ett tecken på att man är elitist kanske?

Ingenstans märks det tydligare att jag har arroganta tendenser än när det handlar om musik. Jag kan uttala mej väldigt kategoriskt om musik jag inte gillar och ser ofta likheter mellan sån musik och de som gillar den. Men ofta blir jag förvånad på mej själv att jag faktiskt tycker det finns radioskval som är bra. Ett sånt exempel är den där irländska låten som har två år på nacken nu med titeln "Take Me To Church". Den ska visst handla om allt annat än religion och termen är visst en metafor för passion och otyglad kärlek. Kul att veta.

Det är annars just kärlekssånger som är vanligt bland radioskvalet. Såna där som antingen är hyllningar till den man älskar eller är klagolåtar över den man inte längre kan få. Det finns varianter och olika sätt att angripa detta ämne på men i slutändan blir det samma sak: skval. På senare tid har låtar om sex och anspelningar på sex kommit med, vilket i början var kul och rätt häftigt men att höra det jämt har blivit rätt trist numera.

Men det är själva musiken som är min främsta stötesten. Popen tar sej olika uttryck beroende på varifrån i världen den kommer men gemensamt för alla är detta mönster; litet intro, två verser med refränger, en liten brygga och så tillbaka till en vers med refräng. Samma sak hela tiden. Visserligen är det så i många rocklåtar som jag gillar också, men där finns i alla fall ett instrumentalsolo som bryter av då och då. Dock stör jag mej mest av allt på användandet av synttrummor som som rytminstrument, likaså att man inte har förmågan längre att komma på något eget utan måste lägga in gamla låtars riff och andra melodislingor i sin nya låt.

Exempel på denna oförmåga att komma på nåt eget och istället lägga in gammalt är Madonna som använde sej av ABBA i nån låt för några år sen. Jag säger inte att hon inte får göra det, det jag säger är att det låter som om man drabbats av idétorka vid skapandet av en ny låt. Det finns många fler såna exempel som jag inte tänker beröra här.

Som ni märker är jag något av en elitist när det handlar om musik. Purist vet jag inte om jag är för all musik är välkommen i min värld, oavsett hur den utvecklas från ursprunget. Den får gärna bli förvanskad bara den är lyssningsbar i mina öron. Det ligger ju i mänskligheten att utvecklas hela tiden så varför inte musiken. Sen behöver jag inte gilla allt som kommer fram ur den utvecklingen.



"Where words leave off, music begins."