Myter om det senaste ebolautbrottet

Inger Atterstam på SVD skriver en intressant krönika om ebola och myterna kring denna hemska virussjukdom, bland annat det att Ebola skulle vara en ny sjukdom, och innan detta utbrott att det enbart skulle ha varit en afrikansk angelägenhet. Den är ingetdera. Första gången Ebola beskrevs vetenskapligt var i Kongo 1976, på den tiden Zaire, nära floden Ebola som fick ge namn åt sjukdomen. Den epidemin dog ut rätt snabbt, antagligen för att den redan hade nått sin kulmen när den beskrevs i media.

Dess spridning nu bevisar att sjukdomen ingalunda är en afrikansk angelägenhet, och med våra moderna resurser har viruset alla chanser i världen att bli global, en pandemi, om vi inte ser upp. Inte så att större delen av mänskligheten kommer att stryka med, det har inget virus kapacitet till, men det finns ju en större risk att stora populationer raderas ut, samt en än större risk för panik och dödsfall som en följd av denna panik. Även minsta misstanke om Ebola kommer att leda till olika hemskheter.

Skojarna kommer säkert att dra nytta av detta, liksom lustigkurrarna som faktiskt redan börjat göra sej gällande på Twitter och andra ställen där skämt dras om saker som annars är väldigt obehagliga och ibland bäst kan göras begripliga i satirens form. Här nedan är en skärmdump från Twitter som belyser problemet ur ett i-landsperspektiv.

Vi får helt enkelt se till att göra hål på den ballong som är myterna kring Ebola och sen får vi skrida till verket med att upplysa alla om vad det egentligen är för en sjukdom.



"A sick thought can devour the body's flesh more than fever or consumption"

Thor Heyerdahl kan ha haft rätt - fast fel

Thor Heyerdahl är legendarisk för sina resor över haven med vassbåtar och flätade flottar. Ra I & II samt Kontiki är numera inskrivna i historieböckerna. Vad gäller den senare båtresan antog Heyerdahl att folk från Sydamerika reste till Påskön och koloniserade ön den vägen, tillsammans med polynesierna som kom västerifrån. Men den hypotesen har ifrågasatts och nu har man därför satt igång ett projekt där man ska ta reda på DNA-profilerna hos befolkningen på Påskön.

Hittills har de med europeiskt ursprung kunnat härledas med ganska stor säkerhet, men här finns också ett stort inslag av sydamerikanskt DNA, men på ett sätt som gör att man börjar undra om inte utbyte mellan Påskön och dagens Peru/Chile ägde rum före Columbus anländande till Amerika. Man ska göra en undersökning av DNA i Sydamerika också för att vara säkra på sin sak - att polynesierna var de som initierade kontakten över haven.

Man utgår från de bevis som finns tillgängliga i arkeologin och historien. Folken i Sydamerika hade inga båtar kapabla att färdas över större avstånd på haven, det hade polynesierna. Det ska bli intressant att följa den här hypotesen för den kan på ett sätt bevisa Thor Heyerdahl hypotes, fast tvärtom, och jag tror att han skulle ha accepterat forskarnas rön att polynesierna besökte Sydamerika, inte att folken i Sydamerika besökte dom. Utifrån dessa tankar kan man teoretisera kring möjligheten att man försökt resa österut från de andra öarna också, men att där blev avståndet för stort och dessa expeditioner gick under. Kanske...




"Mele Kalikimaka"

Moralpanik och PK går hand i hand

Först av allt en klyscha, de som säger sej vara emot rasism är nog större rasister själva, eller så misstolkar de ordet rasism. Rasism handlar om att särskilja grupper i samhället för att man anser andra vara mindre värda än man själv är. Vad i hela världen menar jag nu med denna tirad? Jo, HAX fäste genom sin blogg min uppmärksamhet på det faktum att det finns människor som stör sej på maskeradkostymer som visar upp olika folks särdrag, t ex lång klänning, shejksjal och skägg om man vill klä ut sej till arab. Man menar att detta skulle vara rasistiskt att klä ut sej till andra folkgrupper. 

Om jag på en maskerad vill klä ut mej till bonde (en folkgrupp som finns i många länder och ser ut ungefär likadan överallt), skulle jag vara rasist då? Moralpanikens härförare i detta fallet, en frilansjournalist vid namn Angela Larsson, menar att kläderna kan missbrukas för att göra narr av andra folkslag på riktigt. Min kära frilansare, allt kan missbrukas, även det skrivna ordet. Att över huvud taget tala om maskeradkostymer och rasism i samma mening är i mitt tycke att missbruka ordet rasism. Här har Larsson tagit sej vatten över huvudet och läst in för mycket av en situation. Snacka om att måla fan på väggen!



"Let's get together
the two of us over 
a glass of champagne"

Jack Bruce till minne

Jack Bruce är död. Vem då, kanske småttingarna födda på 80- och 90-talet undrar. För er kan jag tala om att han tillsammans med Eric Clapton och Ginger Baker såg till att lägga grunden för dagens moderna bluesrock, hårdrock och heavy metal. Utan dom skulle dagens musik varit betydligt fattigare. Bruce spelade bas och sjöng i Cream, det band jag talar om.

Det är väl inte så vanligt att en som föddes många år efter deras storhetstid gillar deras musik, men så är det med mej. Jag gillar sån här musik. Bluesrock tilltalar mej, som tillsammans med progressiv rock och sydstatsrock ger mej en sån härlig känsla inombords. Bruce, Bakers och Claptons kombinerade kunskap om sina respektive instrument och förmågan att kommunicera genom sina instrument med sin publik är svårmatchad och deras skivor har egentligen inte överträffats av något band, vare sej före eller efter dom. Att kunna blanda in andra musikstilar och göra det oväntade gör också Cream till det band alla andra rockband ska jämföras med.

Nu har alltså Jack Bruce gått bort. Han kommer att bli saknad av alla som har med riktigt fantastisk musik att göra.

"I can walk down the street, there's no one there
Though the pavements are one huge crowd.
I can drive down the road; my eyes don't see,
Though my mind wants to cry out loud."

Tema rymden: Solfläck stor som Jupiter

AR12192 är den största solfläcken på mycket länge i solfläckssammanhang. Mot solens yta ser den ganska beskedlig ut, men skenet bedrar då den är lika stor som den största planeten i solsystemet, dvs Jupiter. Solen i sej är flera gånger större än så. Nu har den solfläcken visat vad den går för i och med att den har börjat skicka ut så kallade flares, alltså stora sjok av plasma som skickas ut i rymden mot resten av solsystemet. Eftersom solfläcken just nu är riktad mot vår planet kan vi förvänta oss störningar i den övre atmosfären och säkerligen också lite starkare norrsken än vanligt.

Någon större fara för våra liv är det inte. Jordens magnetsköld står emot det mesta som kommer in från rymden. Vi kan lugnt fortsätta våra liv, obekymrade om att några satelliter och sändningsmottagare störs av plasmamolnet från solen. Men skulle en stor X-flare (se någon av länkarna ovan för beskrivning) komma ut från denna solfläck störs nog mer än bara några satelliter. Skulle den träffa jorden rätt på får vi se norrsken och sydsken över nästan hela jordklotet och mycket av elektriciteten skulle slås ut. Så vi gör rätt i att vara på vår vakt.



"Love is only one fine star away"

Tema fotografering: Ny kamera!

Nu är jag riktigt exalterad. Jag har alldeles nyss beställt en ny kamera. En Canon EOS 700D som på sikt ska ersätta min nuvarande arbetshäst, Canon EOS 1100D. Det har krävt en hel del sparande och jag är uppriktigt förvånad att min mage inte minskat i omfång i den takt jag trodde den skulle göra, som jag har sparat och gnidit.

Till utseendet är den snarlik min nuvarande, men aningen större och känns mer stabil i handen. Om den håller vad den lovar ska jag förhoppningsvis kunna ta bättre bilder i dåligt ljus utan att behöva öka ISO-nivån till de löjligt höga nivåer jag behövt hittills, eller använda blixten i samma omfattning som nu.

Med följer ett bättre objektiv också, sägs det. Vi får se hur det är med den saken när kameran kommer i nästa vecka. Något jag gillar med kameran är att man kan vika och vrida skärmen ut från huset så man kan se motivet om man vill utan att behöva hålla kameran intill sej i alla lägen. Man kan också peka på skärmen för att ta ett foto. Jag tror dock inte jag kommer att använda den funktionen så mycket i början. Det kommer kanske sen. Jag gillar också att man kan vrida inställningsknappen hela vägen runt så man inte fastnar i endera sidan av inställningarna.

Den gamla kameran kommer jag att behålla tills vidare, som extrakamera. Det kan hända att jag behöver fler vinklar på samma gång, ifall jag vill experimentera. Nu går jag verkligen i väntans tider. Jag tror jag vet hur de känner det som storhandlar i modebutiker och liknande ställen. Nu ni, på min arbetsplats, får ni se upp när jag kommer med två kameror!



"When words become unclear, I shall focus with photographs. When images become inadequate, I shall be content with silence"

Lappmögel!

Det snöar här ute just nu. Usch, blääää! Det är en månad för tidigt och alldeles för varmt på marken för att det ska bli något man kan ens tänka sej att gilla. Tur att det snart smälter bort.



"The snow doesn't give a soft white damn whom it touches."

Jag saknar rösträtt!

Det slog mej i förrgår eftermiddag efter en diskussion med en yngre man om religion, han trodde inte på några gudar men visste inte vad det kallades när man inte tror, att jag saknar rösträtt till kyrkofullmäktige då jag inte är med i Svenska kyrkan. Man måste vara med där för att ha den rätten. Ska man hårddra det så är mina demokratiska rättigheter kränkta och satta ur spel, men jag tar det med ro för som jag förstått det är kyrkofullmäktige inte direkt nåt att satsa på.

Svenska kyrkan är en medlemsklubb och endast medlemmar får rösta. Det är således okej att jag inte har rösträtt i den klubben. Men vad jag inte förstår är varför den klubben är politiskt driven. Knappt någon röstar där längre, och jag förstår inte varför den politiska aspekten finns kvar när vi nu har skiljt kyrkan från staten för 14 år sen. Wikipediasidan om kyrkofullmäktige anger inget skäl till att det är det högsta beslutande organet inom Svenska kyrkan. Varför har vi kvar den politiska delen av kyrkan när de skiljdes åt år 2000?

Eller genomfördes verkligen skilsmässan på riktigt? Det finns kvar en lag som reglerar kyrkans göranden och låtanden, och den gör i praktiken Svenska kyrkan till en statlig angelägenhet. Skilsmässan är alltså inte fullständig. Till exempel sköts begravningsverksamheten i grunden av Svenska kyrkan, oavsett om den döde är kristen, muslim, hindu, jude, ateist eller annat. Detta utan att de har kunskap eller möjlighet att alla gånger tillmötesgå specifika önskemål och/eller krav. Dessutom har ju Svenska kyrkan genom staten hand om den begravningsavgift som är lagstadgad.

Det ska sägas att SVT, som kallar sej opartiskt, tar otvivelaktig ställning för Svenska kyrkan i och med att man sänder så många gudstjänster från just kyrkor inom den organisationen. Om det är för att det är den största religiösa organisationen i landet eller nåt annat vet jag inte, men de gånger andra religiösa verksamheter sänts är det nästan på nåder. Jag har sett en muslimsk bönesamling i TV, liksom en judisk gudstjänst, men jag väntar fortfarande på en hinduisk ceremoni och många andra religioners diton.

Inte för att jag bryr mej om den demokratiska ordningen i de religiösa samfunden, men ska vi ha opartiskhet som gäller all form av yttrandefrihet ska väl alla religioner få samma chans i våra medier? Vi ska väl åtminstone låtsas ha äkta demokrati, eller hur? Men å andra sidan, religion har inte mycket med demokrati att göra...



"I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade."

Ville bara skriva av mej lite

Jag har länge tyckt att jag är ganska egoistisk och känslokall, främst för att jag har haft svårt att gråta inför tragedier inom familjen och nära vänner (döden för mej är slutgiltig och det tjänar inget till att gråta över att någon dör, det är bättre att minnas vad dom stod för medan dom levde), men de senaste två månadernas händelser med en jobbarkompis problem i sitt liv (se inlägg från början av september om detta) har rivit upp mitt eget liv mer än något annat. Hennes öde har upprört mej och när hon nu har tagit sej ur den värsta krisen upprörs jag än mer över att hon verkar fortsätta i samma hjulspår som innan hon fick vad som bara kan kallas ett sammanbrott. Jag går inte in på några detaljer och tänker aldrig hänga ut henne på något vis.

Jag vill dock göra det klart ifall hon skulle råka på detta inlägg, och hon då förstår att det handlar om henne, att jag aldrig tänker göra något för att skada henne. Det är inte min intention att göra dej illa på något vis. Jag skriver detta enbart för att visa omvärlden att jag oroar mej för dej och känner mej lite skyldig, trots att jag inte borde göra det. Men sån är jag, jag tar på mej ett medansvar för det som händer människor jag håller av och älskar väldigt mycket.

Jag ser denna unga kvinna som den lillasyster jag aldrig haft, eller dotter jag kanske aldrig får. Jag har peppat henne medvetet ända sen den dagen jag blev medveten om hennes existens, för jag såg direkt på henne att hon behövde få fart på sitt självförtroende. Jag har alldeles säkert överdrivit min betydelse i hennes liv, men om jag bara får chansen att säga tack till henne nån gång igen så gör jag det. Hon, och andra med liknande öden som jag träffat på i mitt liv, har större betydelse för mej än jag förmodligen har för dom.

Det känns så frustrerande att se hur hon lever sitt liv med människor som kanske är till större skada än nytta för henne, men hon blir samtidigt bara mer och mer olycklig när hon blir med mej och oss andra inom "flocken", som jag börjat kalla mina jobbarkompisar. Som jag skrev i mitt första inlägg om henne skulle jag bara vilja krama om henne och visa henne att vi inte är så hemska. Hon var ju lycklig de stunder vi pratade och skojade tillsammans. Den sortens lycka går inte att negligera. Den är äkta och kan inte skapas av piller eller terapisamtal, eller vad det nu är man anser att hon behöver.

Jag vet inte alls vilket eller vilka hennes problem är, men om hon behöver nån utomstående att prata med så finns jag här.  Jag avslutar detta inlägg med ett citat av Charles Dickens som passar perfekt in på henne. För hon är ett mysterium. Ett angenämt och trevligt sådant när hon är på gott humör. Varsågod!



"A wonderful fact to reflect upon, that every human creature is constituted to be that profound secret and mystery to every other"

Ryssen kommer...inte!

De enda ryssar vi kan bekräfta närvaron av i vårt land är turister, affärsmän och ambassadpersonal. Några andra finns inte, vare sej officiellt eller inofficiellt. Naturligtvis ska media och vissa "experter" försöka få en observation ute i skärgården av något suspekt till att det är ryssen som kommer, som vanligt. Men det kan vara vem som helst med kapacitet att sända miniubåtar och liknande undervattensfarkoster till Stockholmsområdet, för att kränka svenskt vatten.

Men minkar är det inte, och inte är det Carl Bildt som tar sej ett stärkande dopp så här efter valförlusten. NATO tror jag inte har någon anledning att oroa sej för, eller spionera på, svenska vatten. Såvida inget enskilt land hittar på nåt fuffens. Eller så är det nån privat ubåt som är ute och arbetar. Varför titta ut över vattnet när man skulle kunna hemmavid? Har de tänkt på det? Knarklangarna i Colombia hade ju ubåtar för att smuggla kokain i. Nåt liknande här kanske?



"We were morons from the day we were born
We believed every word that you said - boy were we wrong
We're all fat now - on the sofas - mini morons - taking over
Cos we're older now, older now, older now, older now"

Andra länder att erkänna som suveräna stater

Jag såg nyligen att den nya regeringen har erkänt Palestina som suverän stat. Ok, det går väl an så länge man inte gör mer än så. Ett erkännande av en annan stat är egentligen bara tomma ord eller floskler, precis som allt annat politiker kommer med. Dock finns det ett antal problem med detta beslut. Det viktigaste är ju att palestinierna inte har full kontroll över hela det territorium som såväl dom själva som israelerna säger är palestinskt område. Ett annat är hycklandet med hela proceduren kring ett erkännande av en självständig stat. Vad menar jag med detta?

Jo, om vi nu betänker det faktum att den nya regeringen godkänner Palestina som självständig stat, varför inte göra slag i saken och godkänna följande länder på samma gång?

Transnistrien
Somaliland
Västsahara (Sahrawi)
Nagorno-Karabakh
Abkhazien
Nordcypern
Sydossetien

Skulle inte dessa områden vara legitima stater? Dom kan sköta sej själva, vilket de flesta också gör, och dom har utbyte med omgivningen på ett sätt som gör dom per definition till legitima stater. Men tydligen är hyckleri en stor del av politiken, för annars skulle väl åtminstone något land godkänna dom. Det land som ligger bäst till i denna lista är Somaliland som varit ett fungerande land sen 1991 och som har sluppit alla de problem som Somalia, framför allt kring Mogadishu, har plågats av sen landet sönderföll efter en kupp 1991.

Så nog finns det länder att erkänna. Gå inte enbart efter övertygelser eller på gamla meriter. Gå efter logik och sunt förnuft nån gång också.




"No one likes us
we don't care"

Jag och ekonomin

Ekonomi har aldrig varit min starka sida, det har krävts enorm viljestyrka att ens spara några hundralappar längre än ett par veckor, så allt prat om ekonomi, med ekonomipriset till Alfred Nobels minne som nån sorts kronan på verket, går över mitt huvud. Jag tror inte jag ens förstår den enklaste formen av ekonomiskt tänkande. Kanske jag ska bli finansminister?

Skämt åsido, ekonomi är något som påverkar oss alla, på både gott och ont. Det känns tryggt att se pengarna på kontot och det känns bra att man kan använda pengarna till ett behjärtansvärt ändamål för dom hjälper en människa nöd, nämligen yours truly. Men samtidigt är det väldigt deprimerande att pengarna bara försvinner så snabbt som dom gör. Alla kan inte slänga bort pengarna eller vara en sorts seriemördare i alla butiker på jakt efter offer i form av kläder och liknande. Det jag slänger bort pengarna på nu för tiden är mat eller grejer till min kamera. Det sistnämnda är förstås inte att slänga bort pengar, men jag hade kanske haft fler grejer till min kamera om jag hade skurit ner på matpengarna.

Det är skrämmande också att se hur lite våra politiker kan om reell ekonomi. De vet nästan lika lite som jag gör. Speciellt de som tror att vinster är ett hot mot välfärden. Läs Lars Berns blogg istället, kära politiker. Ni är fast i ett otidsenligt tänkande, och är dessutom fångar hos verkligheten, en realitet där kortsiktigt tänkande är viktigare än att klara av framtiden. Riskkapitalister är inte framtiden, det är inte motstånd mot vinster heller. Låt dom som kan ekonomi göra karriär så blir alla rika i slutändan. Det är min åsikt, jag står för den tills någon med hundraprocentig säkerhet kan motbevisa den.




"The supreme art of war is to subdue the enemy without fighting."

Repris: Äldre inlägg om religion

Eftersom jag just nu saknar inspiration att skriva fortsätter jag min reprisserie. Jag väljer först ett inlägg från 2010 jag skrev om religion: Religion bör klassas som en psykisk sjukdom

Gud ser dej så akta dej! Det monstret bör du akta dej för.

Efter att ha sett en massa youtubefilmer och läst en hel radda litteratur om religion och religiösa personer på sistone är jag inte bara övertygad om att det är fel att tro på ett övernaturligt väsen, det är rent ut sagt farligt med religion och den borde således klassas som en psykisk åkomma. Det är t o m värre än new age och spiritualism eftersom dessa i alla fall bara drabbar de närmast "sörjande". Religion verkar gå från hjärna till hjärna och drabba som ett virus. Nu kan en observant läsare säga till mej att jag inte enbart borde utgå från vad som sägs på Youtube och i vissa böcker utan borde ta in det fulla perspektivet. Må så vara men då finns risken att jag a) börjar skratta hejdlöst om jag skulle sitta och lyssna på en predikan eller b) börjar debattera med religiösa personer som då blir arga och/eller aggressiva.

Det är i våra dagar populärt att byta religion och de som poppar upp från ingenstans är ofta extrema sektliknande versioner av de redan etablerade pengastjälande, barnmisshandlande och dominanta religionerna. De vill ha tre saker av dej: dina pengar, din underkastelse och ditt liv. Många människor går med på detta låter sej villigt ledas runt som en skock får utan minsta tanke på att det egentligen är totalt ologiskt att göra det. Men jag antar att de vill ha den där känslan av att tillhöra något större än en själv, något som gör att de känner sej välkomna, hemma, att de betyder något. Men det kan man uppleva i ett politiskt parti också eller inom miljörörelsen, som visar alltfler tecken på att bli en fullfjädrad religion utan minsta grepp om realiteten.

Jag har inget emot att folk låter sej ledas med nosen som en ko mellan hagarna, det står dom fritt att göra så mot sej själva, men de ska inte komma och försöka predika för oss andra. De kan väl hålla sitt budskap för sej själva. Så tolkar jag rätten till religionsfrihet. De har rätten till sin religion och vi andra har rätten att slippa höra dom predika om sin religion. Jag vet att jag nu i vissa avseenden låter som Pat Condell men det är avsiktligt. Han är väl lite trångsynt på vissa områden men det får man väl ha överseende med. Han är en väldigt bitter ateist som genuint hatar religion och religiositet. Främst av allt hatar han islam. Jag är själv inte förtjust i islam eftersom det är en religion och som sådan hindrar det fria tänkandet och tvingar folk till underkastelse men jag hatar inte islam. Det går inte att hata något man bara känner löje inför. Men bryr er inte om vad jag tycker. Det är vad för tankar ni får av att läsa min text här som betyder något.

Om du inte vill ta mina ord till dej eller bara är nyfiken på vilka gudar du blint vill dyrka (alternativt vill undvika om du är realist) så är detta den rätta sidan för dej.

Det var en text från 2010. Nu är det dags för en från 2011: Stat och religion hör inte ihop

Något som sagts länge och enligt konstitutionen i Sverige också ska vara så. Men ändå är vår sekularism lite hycklande eftersom vi ändå tvingas betala begravningsavgifter och man förutsätts alltså ändå vara medlem i svenska kyrkan på nån underlig vänster även om man lämnar den. Man slipper således inte religionens grepp om staten. Begravningsavgiften borde inte vara nåt vi som medborgare ska behöva betala. Våra efterlevande får ju ändå betala vår begravning när vi dör. Dessutom borde inte kyrkorna (i förlängningen alltså staten som ju inte skulle ha med kyrkorna att göra!) få ha monopol på begravningsplatserna.

Det har länge varit hur klart för vem som helst att religion bara stör statens och vanligt folks arbete. Religion kan man hålla på med på fritiden. Vill man ha religion som profession ska betalning för sånt arbete ske genom medlemskapspengar och donationer, inte genom subventioner från staten. Staten ska absolut INTE ha med religion att göra. Vi har kommit långt från bronsålderns synsätt där religion var politik. Här kommer då en artikel i SVD in. Det är terrorexperten Magnus Norell som skriver att stat och religion bör vara åtskilda i Egypten, vilket som sagt gäller överallt annars också. Detta är skrivet som slutrepliken i en debatt mellan honom och en representant för Muslimska Brödraskapet i Sverige. Lite besviken är jag att han bara nämner vikten av att hålla politik och religion isär så där i förbigående. Han kunde ha utvecklat det ytterligare så att det framgick för hans meningsmotståndare hur viktigt det är att hålla religionen borta från politiken.

Men jag antar att han redan utvecklat den tankegången på annat håll tidigare i debatten. I tidigare debattinlägg har han enbart gjort klart att han ogillar religiösa gruppers involvering i det som händer i Egypten. Det sista inlägget är förmodligen en avrundning han gjort för att befästa sin åsikt vilken är att religion och politik inte hör ihop, vilket de inte gör. Det är bara fundamentalister inom olika religioner som anser så. Dessa bör vi hålla kort på alla sätt och vis./

Detta var mina texter från gångna år. Länkarna är väl inte alltid så aktuella men eftersom det rör en diskussion om religion så är texterna alltid aktuella.




"Gud är så elak att hans enda ursäkt är att han inte existerar"

Hur man gör en myndighet impopulär

Som tjänsteman vid ett statligt verk som utför en handling i statens tjänst förväntas man vara effektiv och sparsam med pengarna man fått till sitt förfogande. Inga extravaganser eller ens överdrivna dyra vanor får ingå i de pengar man använder, för det är ju våra pengar de använder. Därför är nyheten om att tjänstemän i Migrationsverkets tjänst bor på lyxhotell efter att ha utfört utvisningar väldigt störande i mina ögon. Inte så att man bor på lyxhotell efter att ha utfört utvisningen, utan att man använder pengar som är budgeterade och som kommer att saknas på annat håll i den budgeten, bara för att man har anslagit massvis med miljoner kr till vistelser som inkluderar spa och golfbanor. Det är slöseri, mina damer och herrar!

Jag kan förstå att man behöver vila efter en lång resa till ett annat land, för att sen utföra sitt jobb, men flera nätter, två till tre är uppenbarligen normen? Det har blivit praxis också. Sen när är lyxvistelser praxis? Det är till och med obligatoriskt, de tvingas bo i lyx, bara för att det är "praxis". Fackpampar, höga tjänstemän inom våra myndigheter och vissa politiker kan man tänka sej att detta är vardagsmat för, men inte på lägre nivå som ju detta är, Det sticker i ögonen på många att de bor på lyxhotell, förstås, även om själva vistelsen inte sticker i ögonen på mej. Det är att man budgeterar med vistelsen i åtanke, dvs traditionen, som gör det.

Jag kan acceptera en natt eller två på ett bra hotell efter utfört värv. Men det ska snarare vara undantag än regel att man ger denna ynnest till människor som inte ens jobbar på Migrationsverket. Vad tycker folket där om att utomstående får leva lyxliv för pengar som borde gått till dom? Det gör ju inte heller Migrationsverket populärare i folks ögon. Men så är inte myndigheterna direkt ute efter att vinna popularitetstävlingar. Men de ska ha vårat förtroende, vilket dom inte får från mitt håll när det visar sej att man slösar bort pengar på grund av praxis.



"You spend my money

You drink my best red wine
You think it's funny
To see me all the time

Sitting with my head hanging down
Treating me just like a clown
You spend my money

But come on, honey, don't waste my time"

Inlägg i repris: Myten om BMI och dess förträfflighet

Så här skrev jag 6 november förra året, och jag står fortfarande bakom vartenda ord. Jag kan tillägga att med Miljöpartiet i regeringsställning blir väl BMI snart religion:

Svensken är överviktig, basunerar DN ut på sin hemsida och vill väl därmed att folk ska dra öronen åt sej och börja läsa. Det dröjer inte länge innan den här läsaren (=jag då) drar öron OCH ögon åt mej inför ett specifikt ord i artikeln, nämligen BMI (Body Mass Index). Tanken bakom BMI är väl god, man vill veta om vikten kan jämföras statistiskt med ens längd. Har man för högt tal är man överviktig, har man för lågt är man underviktig. Enklare än så är det inte. Men likt moderna astrologer och new age-filosofer har tillskyndarna av BMI fått en stark ställning bland de mest olika delar av populationen i västvärlden.

För i samband med att vi blir fetare (pga en alltför stillasittande livsstil i kombination med att vi äter för mycket vid varje portion, sover för lite och stressar för mycket) så har BMI fått en närmast gudabenådad position bland praktiserande sköterskor, läkare och förståsigpåare världen över. BMI har dock ett flertal svagheter som gör att man egentligen inte kan ta det på vetenskapligt allvar. Det allvarligaste felet är att man kan väga väldigt mycket i förhållande till sin längd utan att vara fet. Speciellt om man är tyngdlyftare eller brottare är detta en sak som sätter käppar i hjulen för detta förhållande mellan kropp och vikt.

Sen säger inte heller BMI vilken sorts fett man har i kroppen, ej heller var i kroppen detta fett finns. Faktiskt så är vikt ett begrepp vi lagt oss till med relativt nyligen. Vi människor har väl sagt att den och den är tung eller lätt att lyfta, men vi har inte vägt oss förrän de senaste två-tre hundra åren. Vikt är vårt ord för att beskriva hur vår kroppsmassa dras neråt mot jordens centrum av gravitationen. Ju större massa desto mer dras vi neråt. Kanske är vi överviktiga enligt de som håller på BMI, men hur är livssituationen för de som pekas ut som överviktiga? Vem mår bäst, den överviktige eller den som enligt skalan är normal?

Jag är enligt den här skalan överviktig men jag mår finfint och har inga krämpor alls. Kanske flåset kunde vara bättre men jag hänger med i alla fall. Vi som har lite mage, men inte sånt fett som är på en farlig plats i kroppen (runt tarmarna och upp mot lungorna), skuldbeläggs för att vi är lite runda. Bantning och dieter är enda utvägen så vi inte ska bli riktigt sjuka. Men det riktigt sjuka är just dessa dieter och all hårdträning. Man menar att alla klarar av det och det är bra för alla. Riktigt så enkelt är det nu inte. Våra kroppar är inte så naiva att de går på allt som tvingas på dom.

Så nej, jag ger inte mycket för BMI och liknande flum. Om det är nåt som är voodoovetenskap så är det detta. Så glöm alla kost- och livsråd baserade på BMI. Följ din egen logik, ät det som du mår bra av och i den takt som passar dej. Ät och var nöjd, men kom ihåg TIO (Ta Inte Om). När magen säger stopp, sluta ät. Rör dej i jämn takt och vill du träna hårt gör det. Vill du bara gå en promenad i skogen, gör det.

Till sist, se till måttbandet snarare än vågen. Ät med måtta, lev med måtta och måtta helst inga slag mot folk som klandrar dej för hur du ser ut. Klandra inte heller nån annan. Klandra bara dej själv för att du lurar din egen kropp, om du blir sjuk pga ditt leverne. Ett äpple kanske inte håller doktorn borta, men det är gott!

Mat och mått, dvs mat med måtta.