torsdag 25 oktober 2012
Ett litet inlägg om religion
Camilla Grepe tipsar om utträde ur svenska kyrkan vilket i år måste göras senast sista oktober så du slipper bidra till vad som borde ha blivit marginaliserat för länge sen. Åtminstone borde det ha skett saker när stat och kyrka gick skilda vägar för 12 år sen. Vi som är religionskritiska, ateister, agnostiker eller vill byta religion borde ha fått en förfrågan vid den tiden om vi ville fortsätta vara medlemmar eller ej. Men inget sånt hände. Istället får man ansöka om utträde medelst en blankett. Ingen övrig information kommer ut till folket. De vill väl förstås från kyrkans sida inte bli av med sin födkrok men från myndigheternas sida är det obegripligt att man inte fick frågan om man ville vara kvar eller ej.
Jag blir bara så trött ibland...
"Whom the gods would destroy, they first make mad…"
onsdag 24 oktober 2012
Huga, ny istid på väg!
Nu är det klimatdravel på gång, fast åt det andra hållet. Man oroar sej över att Golfströmmen kan vara på väg att stanna upp, vilket kan leda till en ny istid. Hur ska då forskarna förklara detta mitt i allt snack om att vi människor gjort planeten varmare? Ger varmt kallt eller är det två sorters alarmister på gång?
Saken är den att vi är på väg mot en ny istid, vare sej vi vill eller inte. Frågan är bara när den börjar. Vi kommer förstås aldrig att märka när den börjar för den kommer smygande. Jorden har nämligen en helt annan tidsuppfattning än oss människor. Men att skriva en artikel som skrämmer folk nu som aldrig kommer att uppleva en istid kan bara journalister göra. Är världen så tråkig att detta är nåt att skriva om?
"Läpparna liknar två kroppar som vilar intill varandra. Orden skiljer dem åt."
tisdag 23 oktober 2012
Definitionen av ironi
Definitionen av ironi måste vara att anlita svart arbetskraft när man som myndighet gått i bräschen i kampen MOT svart arbetskraft. Det kan också sägas om mattrender som kommer åter. Vi lämnade dom för nåt vi ansåg vara bättre men vi återkommer till de äldre för att de nyare inte höll måttet, i vissas ögon. Liten ironi också för att tjejen SVD använder i sin beskrivning för att maten från 1970-talet återvänder ser ut som om hon var född då, trots att hon helt klart aldrig upplevt det decenniet.
En större ironi, kanske åt det sarkastiska hållet t o m, är den att konstnären Lars Jonssons verk kan köpas via SVD. För den som är involverad i klimatdebatten är det välkänt att Jonsson är kritiskt inställd till den alarmistiska sidan, som bland annat företräds av vissa på just SVD.
Ett sorts ödets ironi är att forskare nu kan få svårt att förutsäga framtida händelser, som jag skrev om igår. Hoppas verkligen forskarna överklagar denna helflänga dom.
"När huset står i lågor så måste duktiga flickor komma ut precis som de olydiga."
måndag 22 oktober 2012
Idioti i Italien
VM-bucklan i idioti innehas från och med idag av det italienska rättssamhället. Detta eftersom man där har dömt forskare för dråp i samband med jordbävningen i L'Aquila 2009. Myndigheterna menar att forskarna skulle ha lurat allmänheten med lugnande meddelanden. Detta trots att geologi inte är en exakt vetenskap ifråga om förutsägelser av jordbävningar. Jag trodde Berlusconi var illa nog men detta är verkligen kronan på verket.
"Det finns inget värre än aktiv dumhet."
"Det finns inget värre än aktiv dumhet."
Etiketter:
Dravel,
dumheter,
jordbävningar,
juridik,
naturvetenskap,
VM i katastrofal dumhet
Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del fyra - De anatoliska språken
De anatoliska språken talades i det som är dagens Turkiet av folk som i stort sett är föregångare till alla som idag lever i just Turkiet, Armenien, Syrien och Georgien. Förutom dessa språk, som är en del av den indoeuropeiska språkfamiljen, talades här också en del semitiska språk men framför allt hurritiska, urarteiska och en del föregångare till dagens kaukasiska språk såsom georgiska samt azeriska, som är ett turkiskt språk och således har tillkommit mycket senare. Hurritiskan verkar ha vissa kopplingar med dagens kaukasiska språk liksom ett närbesläktat språk, urarteiskan.
Der första anatoliska språk som dyker upp i källorna med såväl egna dokument som omnämnande i andras diton är hettitiskan vars äldsta spår är knappt 4000 år gamla. Själva kallade hettiterna sej för nesili och riket de besatt fram till rikets sammanbrott på 1100-talet före vår tideräkning (f v t) kallades Hatti, förmodligen efter hattierna, ett folkslag som hade bebott området före hettiternas ankomst.
Andra anatoliska språk är luviska, kariska, lydiska, lykiska, palaiska, pisidiska och sidetiska. Alla dessa är idag utdöda. Lydiskan överlevde längst av dessa, fram till tiden för vår tideräknings början för ca 2000 år sen. Lydierna hade sitt eget rike varav kung Krösus och kung Midas är deras mest kända ledare genom tiderna. Det var under kung Midas regim som de första mynten ska ha slagits. Själva kallade lydierna sej för sfard vilket också ingår i namnet på detta rikes huvudstad Sardis. Sardis fick sitt namn under den sista av tre dynastier som styrde Lydien. Innan hette staden Hyde. Lydien gick under 546 f v t då Persiens kung Cyrus erövrade landet efter en kortare tids belägring av Sardis.
Tillbaka till hettiterna. Det var detta folk som enligt vissa förde den sumeriska traditionerna, kulturen och lagarna vidare runt Medelhavet. De översatte texter till sitt eget språk, såg till att andra folk också fick texter på sitt språk vilket ledde till att riket kunde blomstra i 700 år till undergången 1176 f v t. När hettitiskan som språk dog ut är oklart, kanske någon gång efter 1000-talet f v t men eftersom de nämns i texter från 800-talet f v t är det möjligt att språket levde kvar länge som ett sorts kanslispråk. Det var vanligt förr att man använde ett i övrigt dött språk inom religion, ekonomi och politik för att förhindra att spioner och vanligt folk skulle få insyn i vad man höll på med. Det passade säkert bra med hettitiskan som ett gemensamt språk för vissa grupper eftersom hettiterna under sin storhetstid varit köpmän och försäljare av varjehanda.
Dessa indoeuropeiska språk jag nu nämnt verkar ha varit lingua franca inom den här regionen och hade uppenbarligen stor betydelse för många folk och kungliga hov som ville ha kontakt med varandra över gränserna. Ändå dog de ut ett efter ett, förmodligen därför att de inte längre behövdes. Det har aldrig varit så enkelt att ett erövrat folk automatiskt övergick till att tala erövrarnas språk. Det var en process som tog många generationer och i detta område, precis som i Europa före romarna, var det ofta istället erövrarna som övertog de slagnas språk och traditioner.
Vad gäller de grammatiska dragen hos dessa språk kan man säga att de hade väldigt ålderdomliga drag som idag endast finns hos iriskan och litauiskan. Ett udda drag är att hettitiskan var ett centumspråk medan dess släkting luviska var ett satemspråk. Att två språk ur samma grupp kunde utvecklas så olika är intressant. Förmodligen hade de som talade luviska hållit sej på sin kant, möjligen lite längre norrut mot Kaukasus, kanske t o m norr om dessa berg, medan hettiterna varit i Europa och haft kontakt med de indoeuropeisktalande folk som bodde där, möjligen på Balkan. Det hettitiska ordet för väska, säck eller liten ask är pursa vilket också är det samma som grekiskans byrsa, läder eller läderpung, och som förts vidare till vårt eget börs och engelskans purse. Huruvida ordet har hettitiskt ursprung eller om hettiterna fått med sej ordet från Europa är omöjligt att veta. Klart är att vi idag vet mer om dessa språk tack vare de fynd man gjorde i de anatoliska bergen för ca 100 år sen. Vem vet vad mer som finns där ute?
Detta var lite om de anatoliska språken. I nästa del diskuteras Balkanspråken, dvs illyriska, thrakiska, dakiska, makedoniska, grekiska och några till.
"Kunskapens kärna är att äga den och använda den."
![]() |
| Hettiter enligt en egyptisk relief |
Der första anatoliska språk som dyker upp i källorna med såväl egna dokument som omnämnande i andras diton är hettitiskan vars äldsta spår är knappt 4000 år gamla. Själva kallade hettiterna sej för nesili och riket de besatt fram till rikets sammanbrott på 1100-talet före vår tideräkning (f v t) kallades Hatti, förmodligen efter hattierna, ett folkslag som hade bebott området före hettiternas ankomst.
![]() |
| Lydier som de en gång kan ha sett ut, enligt en modellmakare. |
Andra anatoliska språk är luviska, kariska, lydiska, lykiska, palaiska, pisidiska och sidetiska. Alla dessa är idag utdöda. Lydiskan överlevde längst av dessa, fram till tiden för vår tideräknings början för ca 2000 år sen. Lydierna hade sitt eget rike varav kung Krösus och kung Midas är deras mest kända ledare genom tiderna. Det var under kung Midas regim som de första mynten ska ha slagits. Själva kallade lydierna sej för sfard vilket också ingår i namnet på detta rikes huvudstad Sardis. Sardis fick sitt namn under den sista av tre dynastier som styrde Lydien. Innan hette staden Hyde. Lydien gick under 546 f v t då Persiens kung Cyrus erövrade landet efter en kortare tids belägring av Sardis.
Tillbaka till hettiterna. Det var detta folk som enligt vissa förde den sumeriska traditionerna, kulturen och lagarna vidare runt Medelhavet. De översatte texter till sitt eget språk, såg till att andra folk också fick texter på sitt språk vilket ledde till att riket kunde blomstra i 700 år till undergången 1176 f v t. När hettitiskan som språk dog ut är oklart, kanske någon gång efter 1000-talet f v t men eftersom de nämns i texter från 800-talet f v t är det möjligt att språket levde kvar länge som ett sorts kanslispråk. Det var vanligt förr att man använde ett i övrigt dött språk inom religion, ekonomi och politik för att förhindra att spioner och vanligt folk skulle få insyn i vad man höll på med. Det passade säkert bra med hettitiskan som ett gemensamt språk för vissa grupper eftersom hettiterna under sin storhetstid varit köpmän och försäljare av varjehanda.
Dessa indoeuropeiska språk jag nu nämnt verkar ha varit lingua franca inom den här regionen och hade uppenbarligen stor betydelse för många folk och kungliga hov som ville ha kontakt med varandra över gränserna. Ändå dog de ut ett efter ett, förmodligen därför att de inte längre behövdes. Det har aldrig varit så enkelt att ett erövrat folk automatiskt övergick till att tala erövrarnas språk. Det var en process som tog många generationer och i detta område, precis som i Europa före romarna, var det ofta istället erövrarna som övertog de slagnas språk och traditioner.
Vad gäller de grammatiska dragen hos dessa språk kan man säga att de hade väldigt ålderdomliga drag som idag endast finns hos iriskan och litauiskan. Ett udda drag är att hettitiskan var ett centumspråk medan dess släkting luviska var ett satemspråk. Att två språk ur samma grupp kunde utvecklas så olika är intressant. Förmodligen hade de som talade luviska hållit sej på sin kant, möjligen lite längre norrut mot Kaukasus, kanske t o m norr om dessa berg, medan hettiterna varit i Europa och haft kontakt med de indoeuropeisktalande folk som bodde där, möjligen på Balkan. Det hettitiska ordet för väska, säck eller liten ask är pursa vilket också är det samma som grekiskans byrsa, läder eller läderpung, och som förts vidare till vårt eget börs och engelskans purse. Huruvida ordet har hettitiskt ursprung eller om hettiterna fått med sej ordet från Europa är omöjligt att veta. Klart är att vi idag vet mer om dessa språk tack vare de fynd man gjorde i de anatoliska bergen för ca 100 år sen. Vem vet vad mer som finns där ute?
Detta var lite om de anatoliska språken. I nästa del diskuteras Balkanspråken, dvs illyriska, thrakiska, dakiska, makedoniska, grekiska och några till.
"Kunskapens kärna är att äga den och använda den."
Etiketter:
etymologi,
lingvistik,
språkhistoria,
Språkhörnan,
vetenskap
söndag 21 oktober 2012
Bildsöndag
Dags för en veckoavslutning med bilder från min samling. Hoppas ingen tar illa upp.
"Kunskapen är stolt över att den lärt så mycket. Visdomen är ödmjuk över att den inte vet mer."
"Kunskapen är stolt över att den lärt så mycket. Visdomen är ödmjuk över att den inte vet mer."
lördag 20 oktober 2012
Halkan på vägarna i Sverige en intressant fråga
Det spekuleras kring statistiken att antalet dagar då det pendlar mellan plus- och minusgrader precis innan själva vintern tågar in, enligt P4 Norrbotten. Däcken byts allt tidigare generellt i de mellersta och norra delarna av Sverige medan de södra delarna har upplevt allt färre dagar med dessa pendlande temperaturer.
Till stora delar skulle jag vilja skylla på en rad faktorer andra än några klimatförändringar. Dels är motorvägarna bättre byggda nu för tiden vilket faktiskt leder till att vägbanan värms upp, av såväl friktionen från däcken som asfaltens beskaffenhet vilket gör att solen lättare värmer upp dess yta. Dels är snöplogningen bättre också, på gott och ont. Gott därför att bilar har det lättare att ta sej fram, ont därför att det skikt som lämnas kvar blir orsaken till det jag redan nämnt med friktion och uppvärmning från solen.
Att sätta däckbyte och vägarnas vinterbeskaffenhet i samband med klimatförändringar är väl okej, så länge vi pratar om klimatförändringar på ett sansat vis. För vi in klimatalarmistiska åsikter (att människans verksamhet dominerar klimatet) i resonemanget kan vi lägga ner diskussionen direkt. Så låt oss vara sansade, eller hur?
"Om vi ingen vinter hade skulle våren inte vara så angenäm. Om vi aldrig mötte motgång skulle välståndet inte vara så välkommet."
Pengar från luften
Forskare vid ett brittiskt företag hävdar att de kan framställa bensin från luften genom att extrahera koldioxiden från atmosfären. De vill "rädda planeten" från global uppvärmning genom denna aktion. Jag börjar bli trött på dessa dumheter som hela tiden bekräftar tesen att motsatsen till godhet inte är ondska utan välmenande. Dessutom kommer detta bara skapa obalans i atmosfären, förutsatt att det nånsin lyckas. Men jag tror inte de lyckas. Det kommer att stranda på det faktum att koldioxiden behövs för att temperaturen inte ska sjunka drastiskt. Koldioxiden fungerar nämligen inte som temperaturhöjare utan temperaturstabilisator.
Liten uppdatering: Eftersom koldioxidmängderna i atmosfären höjs efter att temperaturerna höjts, med en fördröjning på mellan 400-800 år, kan man ju undra vad som hände under åren 1200-1600 som gjorde att koldioxiden nu ökar, för den ökar utan tvivel även utan oss och vår verksamhet. Till viss del stämmer denna tidsperiod överens med den värmeperiod vi kallar den medeltida värmeperioden. Vad orsakade den värmeperioden?
Dessutom kommer priset att bli astronomiskt högt, även om de lyckas framställa tillräckliga kvantiteter. De tar pengar från luften, och försöker göra vin från vatten. Nej, det är bättre att lyssna på Alan Parsons:
"En arkeolog är den bästa make en kvinna kan ha. Ju äldre hon blir ju mer intresserad blir han av henne."
Liten uppdatering: Eftersom koldioxidmängderna i atmosfären höjs efter att temperaturerna höjts, med en fördröjning på mellan 400-800 år, kan man ju undra vad som hände under åren 1200-1600 som gjorde att koldioxiden nu ökar, för den ökar utan tvivel även utan oss och vår verksamhet. Till viss del stämmer denna tidsperiod överens med den värmeperiod vi kallar den medeltida värmeperioden. Vad orsakade den värmeperioden?
Dessutom kommer priset att bli astronomiskt högt, även om de lyckas framställa tillräckliga kvantiteter. De tar pengar från luften, och försöker göra vin från vatten. Nej, det är bättre att lyssna på Alan Parsons:
"En arkeolog är den bästa make en kvinna kan ha. Ju äldre hon blir ju mer intresserad blir han av henne."
Etiketter:
bensin,
bränsle,
energi,
klimatdravel,
koldioxid
fredag 19 oktober 2012
Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del tre - Centum och satem
De indoeuropeiska språken delas traditionellt in i två delar, centum och satem. Det är benämningen på siffran hundra i två numera utdöda språk som på sin tid dominerade sina respektive världsdelar, nämligen latin och avesta. Centum är alltså det latinska ordet för hundra och den formen finns i de romanska språken i diverse versioner och släktskapet till de andra indoeuropeiska språken i väst gör att man åtminstone förr tryckte väldigt mycket på detta faktum. Vårt motsvarande ord, hundra, motsvarar faktiskt nästan bokstav för bokstav det latinska ordet. Eftersom vi vet följande:
Latinet stavade alla K-ljud med C
Germanska initialljud som i andra indoeuropeiska språk är ett K eller ett ch-ljud blir här H, vars övergång till H kallas för Grimms lag, efter Jacob Grimm,
så kan vi dra följande konklusion; cent- är samma som hund-. Att romarna hade ett e efter K-ljudet och germanerna ett u betyder inget. Det finns många varianter här. Galliska, bretonska och kymriska kant är samma ord. D och T är samma ljud, bara uttalat olika i munnen. Det är förmodligen tradition eller nån ljudlag som lett fram till skillnaderna på den punkten.
Ändelsen i hundra, -ra, är en förkortning av samma ord som i råda och det betyder räkning, framtagande. Så ordet hundra betyder alltså egentligen räkning till hundra. Hund är det ursprungliga ordet för hundra. Ordet hund i sej betyder ursprungligen tio gånger tio och är helt enkelt en förenkling av denna räkning.
Grekiska hekaton är lite av en särling här. Förmodligen har ordet haft samma betydelse som hundra har för oss, alltså räkning till hundra, och sen har ordet dragits samman så bara heka blivit kvar. Det är förresten från detta hekaton som hekto och hektar är härlett, via franskan.
De indoeuropeiska språk som istället har en variant där N-ljudet inte finns med kallas för satemspråk efter avesta eller avestiska satem där sanskrit satam är en liknande form. Intressant i sammanhanget är att de slaviska språken hör till satemspråken medan tochariskan, som talades i de område som sen andra världskrigets slut är annekterat av Kina, hör till centumspråken. De slaviska språken, som annars har en del ord och uttryck gemensamma med de germanska språken, hör alltså mer ihop med de östliga språken. Det verkar som om det skett ett skifte i uttalet av ordet hundra, och många andra gemensamma ord, kort efter delningen hos de folk som talade det ursprungliga indoeuropeiska språket och dialekterna.
Så likheterna mellan de slaviska och germanska språken måste ha uppstått när de båda folkgrupper som talade respektive språkgrupp stötte på varandra under nån period för ca 2000-2500 år sen, i vad som idag är Ryssland-Polen-Ukraina. Handel och enstaka röveri var de främsta skälen för kommunikation då, vilket tycks vara de främsta skälen än idag.
Även de baltiska och albanska språken hör till satemspråken. Av detta kan man få fram att illyriskan är svår att bestämma huruvida den hörde till centum eller satem. Därför är albanskans koppling till illyrierna svår att vidmakthålla. Även thrakiskan hörde till satemspråken och eftersom de bodde nära makedonierna, som bevisligen kom från dagens Albanien, kan albanskan härstamma från nåt av dessa folks språk. Eller så är albanska det enda överlevande språket från messapiskan. Det finns en del som tyder på detta, om man får tro forskare på området.
Det var vad jag hade den här gången. Läs länkarna noga, för de kan förklara skillnaderna mellan centum och satem bättre än jag kan här. Nästa gång handlar det om de anatoliska språken.
"Ett språk är en dialekt med en armé."
Latinet stavade alla K-ljud med C
Germanska initialljud som i andra indoeuropeiska språk är ett K eller ett ch-ljud blir här H, vars övergång till H kallas för Grimms lag, efter Jacob Grimm,
så kan vi dra följande konklusion; cent- är samma som hund-. Att romarna hade ett e efter K-ljudet och germanerna ett u betyder inget. Det finns många varianter här. Galliska, bretonska och kymriska kant är samma ord. D och T är samma ljud, bara uttalat olika i munnen. Det är förmodligen tradition eller nån ljudlag som lett fram till skillnaderna på den punkten.
Ändelsen i hundra, -ra, är en förkortning av samma ord som i råda och det betyder räkning, framtagande. Så ordet hundra betyder alltså egentligen räkning till hundra. Hund är det ursprungliga ordet för hundra. Ordet hund i sej betyder ursprungligen tio gånger tio och är helt enkelt en förenkling av denna räkning.
Grekiska hekaton är lite av en särling här. Förmodligen har ordet haft samma betydelse som hundra har för oss, alltså räkning till hundra, och sen har ordet dragits samman så bara heka blivit kvar. Det är förresten från detta hekaton som hekto och hektar är härlett, via franskan.
De indoeuropeiska språk som istället har en variant där N-ljudet inte finns med kallas för satemspråk efter avesta eller avestiska satem där sanskrit satam är en liknande form. Intressant i sammanhanget är att de slaviska språken hör till satemspråken medan tochariskan, som talades i de område som sen andra världskrigets slut är annekterat av Kina, hör till centumspråken. De slaviska språken, som annars har en del ord och uttryck gemensamma med de germanska språken, hör alltså mer ihop med de östliga språken. Det verkar som om det skett ett skifte i uttalet av ordet hundra, och många andra gemensamma ord, kort efter delningen hos de folk som talade det ursprungliga indoeuropeiska språket och dialekterna.
Så likheterna mellan de slaviska och germanska språken måste ha uppstått när de båda folkgrupper som talade respektive språkgrupp stötte på varandra under nån period för ca 2000-2500 år sen, i vad som idag är Ryssland-Polen-Ukraina. Handel och enstaka röveri var de främsta skälen för kommunikation då, vilket tycks vara de främsta skälen än idag.
Även de baltiska och albanska språken hör till satemspråken. Av detta kan man få fram att illyriskan är svår att bestämma huruvida den hörde till centum eller satem. Därför är albanskans koppling till illyrierna svår att vidmakthålla. Även thrakiskan hörde till satemspråken och eftersom de bodde nära makedonierna, som bevisligen kom från dagens Albanien, kan albanskan härstamma från nåt av dessa folks språk. Eller så är albanska det enda överlevande språket från messapiskan. Det finns en del som tyder på detta, om man får tro forskare på området.
Det var vad jag hade den här gången. Läs länkarna noga, för de kan förklara skillnaderna mellan centum och satem bättre än jag kan här. Nästa gång handlar det om de anatoliska språken.
"Ett språk är en dialekt med en armé."
Etiketter:
etymologi,
indoeuropeiska språk,
Språkhörnan,
vetenskap
torsdag 18 oktober 2012
Vad är en hjälte?
Det här inlägget är uppdelat i ett antal delar med olika infallsvinklar. Den första delen behandlar det språkliga. Den andra min syn på vad civil olydnad är och den tredje om kungen gjorde rätt som inte själv delar ut det pris som en tjej fått för sitt miljöarbete. Nu kör vi!
1. Hjälte är en blandning av fornsvenska haeladhe och lågtyska helt som från början har haft betydelsen fri man, stridande man. Under medeltiden har ordet kommit att ändra betydelse, förmodligen under påverkan från det grekiska ordet heros, vars ursprungliga betydelse är bevakare, väktare. Det är ett ord som syftar på en som arbetar inom samhällets ramar, som det anstår en fri människa. Alla andra är antingen trälar eller fredlösa. En hjälte gör enligt den medeltida kodexen vad som krävs för att samhället inte ska gå under.
2. Civil olydnad har tydligen en snäv betydelse hos många, även hans majestät, för det associeras med människor som sätter käppar i hjulen för samhällelig verksamhet på ett sätt som kan uppfattas som omstörtande. För mej handlar det om att göra småsaker här och där som ser till att föra den samhälleliga verksamheten in på rätt spår igen om den har gått vilse, t ex att skicka insändare till tidningar om snedsteg kommunalgubbar (och gummor!) gör, att anmäla felsteg eller göra mer än vad konvenansen kräver av en. Att stoppa samhällsfunktioner anser inte jag vara civil olydnad, det är på gränsen till dumdristigt.
Stoppa valfångst är dock en lovvärd aktion eftersom det inte har någon samhällelig nytta att fånga och döda valar. Att däremot stoppa ett kalkbruk, som i och för sej har brutit mot den överenskommelse man först gjorde med länsstyrelsen och kommunen på Gotland, är mer tveksamt till sin natur. Nu har ju samhället i sej stoppat verksamheten på Gotland. Jag undrar förresten om det inte går att bryta kalk och processa den utan att förstöra skogen ändå. Det skulle inte förvåna mej om avverkningen av skogen var ett svepskäl för att få tillgång till ännu mera mark att ta kalk från. Ändå anser jag det var fel av demonstranterna att stoppa maskinerna på detta sättet. Den civila olydnaden utfördes på rätt sätt av de som gick till domstol och fick avverkningen stoppad den vägen. Jag tror inte att fastkedjande av sej själv till träd eller maskiner hade ändrat företaget Nordkalks beslut och inställning i frågan.
3. Gjorde kungen rätt som valde att inte dela ut priset till den som av Världsnaturfonden och Min planet utsetts till miljöhjälte? Ja, mot bakgrund av det jag diskuterat ovan så gjorde han rätt. En hjälte i mina ögon är en som ser till att samhället fungerar med de medel samhället ger en. Frångår man dessa medel är man ingen hjälte, bara en dumdristig aktivist som agerar i utkanten av samhället men samtidigt vill utnyttja det för egen vinning. Sen att kungen kallar det hon gör för civil olydnad får stå för honom.
Företaget är definitivt inte nån hjälte. De försökte frångå ett avtal, vilket också är samhällsomstörtande och ett försök att utnyttja samhällets funktioner för egen vinning.
"Varje samhälle har de skurkar det förtjänar"
1. Hjälte är en blandning av fornsvenska haeladhe och lågtyska helt som från början har haft betydelsen fri man, stridande man. Under medeltiden har ordet kommit att ändra betydelse, förmodligen under påverkan från det grekiska ordet heros, vars ursprungliga betydelse är bevakare, väktare. Det är ett ord som syftar på en som arbetar inom samhällets ramar, som det anstår en fri människa. Alla andra är antingen trälar eller fredlösa. En hjälte gör enligt den medeltida kodexen vad som krävs för att samhället inte ska gå under.
2. Civil olydnad har tydligen en snäv betydelse hos många, även hans majestät, för det associeras med människor som sätter käppar i hjulen för samhällelig verksamhet på ett sätt som kan uppfattas som omstörtande. För mej handlar det om att göra småsaker här och där som ser till att föra den samhälleliga verksamheten in på rätt spår igen om den har gått vilse, t ex att skicka insändare till tidningar om snedsteg kommunalgubbar (och gummor!) gör, att anmäla felsteg eller göra mer än vad konvenansen kräver av en. Att stoppa samhällsfunktioner anser inte jag vara civil olydnad, det är på gränsen till dumdristigt.
Stoppa valfångst är dock en lovvärd aktion eftersom det inte har någon samhällelig nytta att fånga och döda valar. Att däremot stoppa ett kalkbruk, som i och för sej har brutit mot den överenskommelse man först gjorde med länsstyrelsen och kommunen på Gotland, är mer tveksamt till sin natur. Nu har ju samhället i sej stoppat verksamheten på Gotland. Jag undrar förresten om det inte går att bryta kalk och processa den utan att förstöra skogen ändå. Det skulle inte förvåna mej om avverkningen av skogen var ett svepskäl för att få tillgång till ännu mera mark att ta kalk från. Ändå anser jag det var fel av demonstranterna att stoppa maskinerna på detta sättet. Den civila olydnaden utfördes på rätt sätt av de som gick till domstol och fick avverkningen stoppad den vägen. Jag tror inte att fastkedjande av sej själv till träd eller maskiner hade ändrat företaget Nordkalks beslut och inställning i frågan.
3. Gjorde kungen rätt som valde att inte dela ut priset till den som av Världsnaturfonden och Min planet utsetts till miljöhjälte? Ja, mot bakgrund av det jag diskuterat ovan så gjorde han rätt. En hjälte i mina ögon är en som ser till att samhället fungerar med de medel samhället ger en. Frångår man dessa medel är man ingen hjälte, bara en dumdristig aktivist som agerar i utkanten av samhället men samtidigt vill utnyttja det för egen vinning. Sen att kungen kallar det hon gör för civil olydnad får stå för honom.
Företaget är definitivt inte nån hjälte. De försökte frångå ett avtal, vilket också är samhällsomstörtande och ett försök att utnyttja samhällets funktioner för egen vinning.
"Varje samhälle har de skurkar det förtjänar"
Dagens foto
En interiör från en lada som står på ett hembygdsmuseum, kan det vara nåt?
"Det är ingen skillnad på teaterbesökarna i olika länder. Alla hostar likadant."
"Det är ingen skillnad på teaterbesökarna i olika länder. Alla hostar likadant."
onsdag 17 oktober 2012
Hur står det till med uppvärmningen av jorden egentligen?
Anthony Watts är nog den mest opartiske kritikern och skeptikern ifråga om klimatfrågan man kan tänka sej. Han tillåter i stort sett vem som helst att skriva på sin blogg, vilket inte kan sägas om alla bloggare i det här gebitet. Här låter han en forskare och skribent, Ira Glickstein, komma till tals och han talar om för oss att uppvärmningen av jorden sen 1880 och mätningen av temperaturen inte är så säker som vi har fått höra.
"£106 to see a glorified sound check........wankers!"
Astronomi: jordlik planet upptäckt kring Alfa Centauri
![]() |
| Så här tänker sej en konstnär hur planeten kring Alfa Centauri B kan se ut med Alfa Centauri A i bildens nedre vänsterkant och vår sol uppe i högra hörnet som en avlägsen ljus punkt. Bild från ESO/Luis Calçada. |
Alfa Centauri är ett eget litet system för sej drygt 4 ljusår bort, där Alfa A är något större än vår sol, Alfa B något mindre och Proxima är en dvärg bara ca dubbelt så stor som Jupiter i diameter. Nu har den första planeten kring Alfa B upptäckts och genast går spekulationerna kring hur jordlik den är och speciellt jordlik är den inte trots likheterna i storlek och massa. Den är väldigt nära sin stjärna, ca 6 miljoner km, så något liv finns nog inte här då yttemperaturen uppgår till ca 1200 grader. Planeten är något större än jorden i diameter. Men man har börjat spekulera kring huruvida det finns andra planeter som kanske har liv. Framtiden får utvisa detta. Här är en som drömt om den här dagen.
"Höga förväntningar är nyckeln till allt."
Mikropatriotism (eller slutet för nationalismen)
Nationalism är ett hemskt koncept. Blotta tanken på att ett land är ett enda folk och att dessa har ett gemensamt ursprung skrämmer mej som historiker eftersom detta är det mest ohistoriska sättet att se på ett land. Därför gläds jag till viss del åt att se hur de stora konstgjorda länderna möjligen faller sönder i diverse folkomröstningar. Visserligen återstår det lång väg mot att göra slut med nationalismens tankegång men om vi får fler länder väcks förhoppningen (hos undertecknad) att det samtidigt växer fram en känsla för det lilla, provinserna.
Men tyvärr kommer nog nationalismen segra. En känsla för sitt land, sitt folk, sin familj, sej själv är en helt annan känsla än den man har gentemot andra länder, andra folk, andras familjer, andra människor. Nationalism är således den negativa formen av vad patriotism eller provinsialism är. Men jag är inte helt säker på att jag gillar patriotism heller för att hylla sitt land kan ha en negativ klang också då det så lätt blandas samman med nationalism. Jag föredrar provinsialism med en nypa sans och förnuft ifråga om folks historia. Något folkets historia finns inte och har aldrig funnits. Åtminstone inte enligt den nationalistiska synen.
Jag hoppas jag gör mej förstådd nu. Det är bättre att vara stolt över sin omedelbara omgivning och/eller regionen omkring än ett land, vars existens egentligen bara är en fortsättning på kungarnas länder under medeltiden. Det är också bättre att gilla nåt familjärt och kärt än ogilla det okända, eller som vissa säger att de gör; hatar det. Som jag ser det är nationalism ett dåligt förhållningssätt gentemot andra människor. Visst är det bra att känna stolthet över sin bygd, det hör till faktiskt, men ett helt land är lite för mycket. Ta matchen igår mellan Tyskland och Sverige som ett exempel. Jag såg inte den som ett exempel på nationer eller ens representanter för nationer som möttes. Det var två landslag med individer som representerade respektive länders bygder och fotbollslag som möttes.
Ordet nation betyder egentligen vara född, bildat som det är till det latinska verbet nasci, födas. På den punkten är det inget fel med ordet nation. Man föds här, lever här och dör här. Men om man till detta lägger att "folket" har levt här hela tiden så blir det genast betydligt sämre. Lägger man sen dessutom ytterligare en dimension till ordet nationalism, tanken om att bara vissa har rätt att bo här, dvs de som är födda här, blir det genast äckligt och perverst.
Jag hyllar tanken att vanliga människor känner samhörighet med sin bygd för att de är födda där eller bor där, men inte mer. Att spela en landskamp i fotboll är inte ett utslag av nationalism eller ens patriotism, det är att man representerar sin bygd och sin gemenskap i samklang med andra som representerar sin bygd och sin gemenskap. Nationalism och patriotism är något som mer hör ihop med politiker och ideologer. Vad jag hoppas på med att de stora länderna eventuellt går isär är just att vanligt folk för en gångs skull ska känna samhörighet med varandra och visa upp sina färdigheter och traditioner för omvärlden, utan att ogilla eller hata andra. Det går att vara patriotisk, men bara om man släpper den ohistoriska synen att nationen födde fram en - för det gjorde bygden.
"Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden."
Men tyvärr kommer nog nationalismen segra. En känsla för sitt land, sitt folk, sin familj, sej själv är en helt annan känsla än den man har gentemot andra länder, andra folk, andras familjer, andra människor. Nationalism är således den negativa formen av vad patriotism eller provinsialism är. Men jag är inte helt säker på att jag gillar patriotism heller för att hylla sitt land kan ha en negativ klang också då det så lätt blandas samman med nationalism. Jag föredrar provinsialism med en nypa sans och förnuft ifråga om folks historia. Något folkets historia finns inte och har aldrig funnits. Åtminstone inte enligt den nationalistiska synen.
Jag hoppas jag gör mej förstådd nu. Det är bättre att vara stolt över sin omedelbara omgivning och/eller regionen omkring än ett land, vars existens egentligen bara är en fortsättning på kungarnas länder under medeltiden. Det är också bättre att gilla nåt familjärt och kärt än ogilla det okända, eller som vissa säger att de gör; hatar det. Som jag ser det är nationalism ett dåligt förhållningssätt gentemot andra människor. Visst är det bra att känna stolthet över sin bygd, det hör till faktiskt, men ett helt land är lite för mycket. Ta matchen igår mellan Tyskland och Sverige som ett exempel. Jag såg inte den som ett exempel på nationer eller ens representanter för nationer som möttes. Det var två landslag med individer som representerade respektive länders bygder och fotbollslag som möttes.
Ordet nation betyder egentligen vara född, bildat som det är till det latinska verbet nasci, födas. På den punkten är det inget fel med ordet nation. Man föds här, lever här och dör här. Men om man till detta lägger att "folket" har levt här hela tiden så blir det genast betydligt sämre. Lägger man sen dessutom ytterligare en dimension till ordet nationalism, tanken om att bara vissa har rätt att bo här, dvs de som är födda här, blir det genast äckligt och perverst.
Jag hyllar tanken att vanliga människor känner samhörighet med sin bygd för att de är födda där eller bor där, men inte mer. Att spela en landskamp i fotboll är inte ett utslag av nationalism eller ens patriotism, det är att man representerar sin bygd och sin gemenskap i samklang med andra som representerar sin bygd och sin gemenskap. Nationalism och patriotism är något som mer hör ihop med politiker och ideologer. Vad jag hoppas på med att de stora länderna eventuellt går isär är just att vanligt folk för en gångs skull ska känna samhörighet med varandra och visa upp sina färdigheter och traditioner för omvärlden, utan att ogilla eller hata andra. Det går att vara patriotisk, men bara om man släpper den ohistoriska synen att nationen födde fram en - för det gjorde bygden.
"Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden."
Etiketter:
historia,
nationalism,
patriotism,
provinsialism
tisdag 16 oktober 2012
Religiös främlingsfientlighet
Ett parti som vill att hela världen ska lyda deras religiösa syn, kan det vara nåt? Nej, trodde inte det. I en värld där vi hyllar framförhållande, nytänkande och logik, kan det verkligen vara så illa att religiösa fjantar kan göra sina röster hörda utan att någon reagerar på deras inskränkta åsikter? Jag skulle verkligen vilja höra vad Pat Condell har att säga om detta. Det kommer nog. Hans verbala attacker på religion och religiösa i allmänhet och kristna/muslimer i synnerhet brukar komma kort efter att nåt dumt dykt upp i media rörande religion. Är det månne samma sorts fega dårar som försökte döda en flicka för att vågade stå upp mot dom?
"Gud är en komiker som åskådarna inte vågar skratta åt."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...











