Det mänskliga psyket

Att leka människokännare gör vi alla, en del bättre än andra. Jag tänker nu försöka leva mej in i hur andra resonera samtidigt som jag ska delge er min hjärna. Saken är den att vi alla har svårt att helt tänka oss in i hur andra tycker och tänker, det vi kan göra är att känna med varandra (sympati) och försöka leva oss in i hur det måste kännas för nån annan (empati). Många blandar ihop dessa ord men det gör inte så mycket. Det viktiga är att vi finns där för varandra och kan visa andra att vi förstår dom, så gott vi kan.

Jag ska inte inbilla er som läser här att jag är den mest uppenbart empatiska person som finns, ej heller att jag är speciellt bra på att visa sympati. Det ligger inte för mej att visa någondera. Däremot känner jag mer än jag visar. Jag vet inte vad det beror på att jag hellre lyssnar och inflikar ord när någon söker mitt stöd än är där och "känner med" denna någon. Men det är så jag alltid varit. Jag vill hellre lyssna och ta in saker innan jag yttrar mej. Jag ger också hellre presenter i tystnad än gör stor affär av det. Det är därför jag ofta gillade samlingen av människor vid julen än själva presenterna. Om det är presenterna som gör att folk samlas, snarare än att folk samlas för att de vill vara tillsammans kan vi lika gärna låta bli att träffas.

Skrivandet är mitt utlopp för det jag känner. Det ligger inte för mej att slåss eller skälla rent fysiskt. Jag skriver hellre ur mej mina aggressioner och försöker omvandla dom till cynismer och ironiska virtuella samtal med de jag kritiserar. Jag anser mej vara kunnig och klurig nog att kunna göra detta utan att hålla på med larvigheter som näthat och hot.

Den enda sortens hot jag kan tänka mej...

Hat och hot förresten, vad är det i människans värld? Hot är till för att avskräcka fiender och aggressiva djur, inget annat. Hat är ett väldigt starkt ord som uttrycker ytterligt låga känslor för andra. Många gånger säger man detta ord när man egentligen menar raka motsatsen, det hasplas ur en för att man vill få en respons som tyder på att den andra verkligen känner FÖR en, inte motarbetar en.

Jag tror inte hat och hot sägs eller skrivs av folk som verkligen hatar eller vill göra allvar av sina hot. De känner sej utanför helt enkelt, maktlösa av ett eller annat skäl och de vill in i hetluften, tyvärr ofta genom att ta ner dom de är avundsjuka på till den nivå de upplever att de själva är på. Men så lågt kan ingen som som är offentlig sjunka, inte sedan de hamnat i offentligheten och vill vara kvar. De som är avundsjuka väljer fel metod. De borde skaffa sej en plats i rampljuset själva, snarare än att använda sej av anonyma kommentarer lite varstans. Det leder aldrig nånstans, i alla fall inte till att folk gillar en mer än tidigare.

Vi är inte gjorda för att hata varandra. Att avsky och tycka illa om varandra är en sak men att verkligen hata någon är inget vi verkligen kan säga är en grundläggande del av vårt psyke. Det är förmodligen utvecklat ur vår egen utvecklade hjärna nån gång under den tid då vi utvecklade vårt stamtänkande, förmodligen samtidigt som "vi och dom"-tanken uppkom ur revirtänkandet. Det går alltså långt tillbaka, kanske ända tillbaka till tiden före Homo Erectus för 2 miljoner år sen. Vem vet?

I vilket fall som helst bygger hat på okunskap och i många fall oviljan att lära sej något om andra. Såna som inte vill lära sej tycka om andra kan det vara fel på. Vad felet beror på och hur det yttrar sej kvittar för det hör inte hit. Det är inte felet i sej som är viktigt utan problemet ligger i att den som säger sej hata inte vill bejaka de sidor som kan hålla felet i schack. Har man bara tillräckligt stark sinnesnärvaro kan man hålla på sej så såna här situationer som de på nätet inte uppkommer.

Att hålla inne med sina lägre tankar är en del av det vi kallar empati, att känna med varandra och förstå att den andre mår på ett visst sätt vid ett visst tillfälle och på ett annat vis nån annan gång. Vi läser av varandra vilket är en kombination av medfött beteende och inlärda samhällsfunktioner. Det är förstås svårare att läsa av en skrift men för den som verkligen har förmågan att granska en text kan man faktiskt få en bild av hur en person resonerar. Inte bara i den texten utan även rent generellt. Men det kan inte jag. Inte helt i alla fall. Det ska till en tränad person, eller en som kan sånt rent naturligt.

Så varför är vårt psyke då så inställt på att vara så hatfulla gentemot människor vi inte ens känner? Varför är vi så avundsjuka på andra? Är det de enda känslorna som vissa människor har förmåga att känna? Att lära känna varandra kan väl inte vara så svårt?



"What time did you return home?"

Nu vänder det så sakteliga

Vintersolståndet var för några dagar sen och från och med idag blir det ljusare igen. Detta observerade våra förfäder för länge sen och gjorde en religion av det. Dom älskade nämligen ljuset, vilket vi ju också gör. Solens rörelser på himlen under året är så regelbundna att vi byggde tempel för att hylla den. De döda kunde vi symboliskt skicka dit och de nyfödda fick vi symboliskt från solen. Det är ingen slump att de flesta föds under den ljusare tiden och de flesta dör under den mörkare.

Skylt om skoterförbud som sakta sjunker i dyn.

Det regnar ute nu och solen har gått ner, men snart vänder även detta. Lappmöglet kommer snart att falla även här, dock endast som blask den närmaste tiden. Om några veckor kommer högtrycket från norr att pressa söderut och då hamnar också vi i snöregionen. Jag har aldrig upplevt en helt snöfri vinter, och kommer aldrig att göra det heller. Slask och blask är nämligen också snö. Men jag föredrar ändå sol framför regn och snö. När ska vi få molnfritt i mer än en halv dag? Det längtar jag efter mer än något annat.



"Never fight ugly people—they have nothing to lose"

Regn och rusk är normen över jul i Sverige

Det är vinter, det är jul och som vanligt är det grått ute. I år är det regn som faller, så där fick Anders F Rönnblom rätt. När det inte blir nån snö på många håll klagar folk naturligtvis över att vi människor måste ha gjort nåt fel. Det verkar man ha gjort länge. Atombomberna, försurningen, globala uppvärmningen är ord som har använts för att "förklara" varför vi inte får nån vit jul. Men faktum är barmark och regn är normen över julhelgen i Sverige.

Det beror inte på några mänskligt skapade väderfenomen utan på en kombination av lägligt placerade lågtryck som bland annat rider på de luftströmmar som gillar Golfströmmen. Det beror också på att högtrycken är ganska orörliga när de väl rotat sej nånstans och flyttar sej ogärna. De går hellre under än flyttar sej. Därför har nu dessa regnväder fritt fram nästan ända upp i fjällen. I höglänt terräng faller det i alla fall som snö därför att det är kallare där.

Meteorologerna kallar det mildväder, rätta ordet borde vara ruskväder. Jag ser inget milt i duggregn eller skvalande regn från grå moln som knappt verkar röra på sej, så stora är de. Men det är inte regnet som är den stora fienden. Det är isen. Det lägger sej en hinna av vatten på marken, som redan är i det närmaste stelfrusen, och så fort det bara går fryser detta vatten till is och det kan bli glashalt. Istället för räfflade skor och dobbar borde vi ha skridskor på oss. Denna is älskar asfalt vilket ger upphov till både komedi och tragedi.

Om någon vecka kommer detta att ändras till betydligt kallare och tuffare väder. Då kommer lappmöglet tillbaka. Men Irving Berlin har, via Bing Crosby, sett till att vi tror att alla jular ska vara vita, precis som i drömmen.  Men det är trevligt i alla fall att sjunga om den. Vad vi än väljer att lägga in i begreppet jul. Den är åtminstone god att äta...



"Det är inte snön som faller.
Det är nån annan tröst."

Vetenskapshörnan: Vad är sant om våra förfäder?

Barna Hedenhös, stenålderskost och andra saker rörande stenåldern är intressanta saker just nu och fortsätter att fascinera många av oss. Flumrisken är stor när det talas om hur våra förfäder egentligen levde sina liv. Vi lär oss förstås mer och mer genom fynden vi gör men att utifrån dessa fynd skapa en hel hönsfarm av en fjäder, som många antropologer gör när de jämför så kallade naturfolk med forntida människor, är inte helt lyckat. Vi vet lika lite om hur människorna resonerade för 30,000 år sen som de kunde tänka sej att världen skulle se ut om 30,000 år.

Visst är det frestande att se på naturfolken som referens när man letar efter tankegångar som våra förfäder kan tänkas ha hyst, men det var VÅRA förfäder, inte dagens naturfolk. Forskare borde kolla bland våra tankegångar med. Hur har vi resonerat genom seklerna? Hur har vi levt? Vi kan inte vara så annorlunda egentligen mot de som levde för så länge sen. Vi har ju ändå deras gener i oss. Att vi utvecklat och utvecklats sen dess behöver inte betyda att vi har tappat kontakten med vårt förflutna.

Att vi inte vet vad de hette, vilka språk de talade och andra saker beror inte så mycket på att vi förändrat sätt att tänka, utan mer på att det har kommit så många människor invandrande hit och dit sen dess. Det är inte heller en fråga om att vårt sätt att leva skulle vara sämre än gårdagens. På den punkten vill jag helt klart säga att den mat man åt förr inte kan mäta sej med dagens mat. Vår hälsa är mycket bättre också. Det där flummet om att man skulle må bättre av så kallad stenålderskost kan vi bara glömma direkt.

Med tanke på alla problem vi har idag med främlingsfientlighet och ekonomiska kriser hit och dit är det också frestande att tänka sej att våra förfäder inte slogs med främlingar de mötte utan levde i harmoni med dom, helt i enlighet med den lära Lasse Berg har lanserat baserad på sina studier av folken i Kalahari. Men också det är lite dumt att resonera så. Alla primater slåss. Även människan. Vi gör det dock på olika vis. Bland annat är faktiskt krig, slagsmål man mot mat och upplopp ganska sällsynta saker. Däremot gräl och hot om våld, vilket ju också är vanligare bland schimpanser och gorillor, snarare än reellt våld. Ingen tjänar ju egentligen på att den andra parten dör.

Är vi sämre än våra förfäder på jämlikhet? Var det forntida samhällena verkligen så jämlika som det påstås? Själv tror jag inte att samhällena har varit mer eller mindre jämlika än idag. Vi har alltid haft behov av ledare som får andra att följa dom. Det har alltid varit så, men vi människor har inte alltid tagit till våld för att få vår vilja genom. Likt så många andra djur som lever i flock...



"Ambition is a dream with a V8 engine"

I grannskapet

Här där jag bor finns det ett gäng alkisar som börjat komma till en lägenhet inte långt från min. Sen tjejen som ursprungligen hade lägenheten flyttade ut och mer eller mindre överlämnade den till sin styvfar har det bara blivit värre där. Det skulle varit han som flyttade. Det är jämt poliser på "besök", anklagelser hit och dit om bråk, stoj och nu även inbrott i alla förråd. Detta senare kan inte direkt bevisas utan noggranna undersökningar men kan faktiskt direkt kopplas till rörelsemönstret hos hans kompisar.

Här finns förstås folk som håller koll på dessa tråkiga element, och som håller dom i schack. Helst skulle han slängas ut och sättas på nåt hem. Han har ju visat för allt och alla att han inte klarar av ett liv bland oss andra. Han sitter hellre inomhus med sin alkohol och enstaka vänner som bidrar med drickat hela tiden.

Andra grannar inkluderar en familj som dånar i golvet när de springer inomhus, spelar alldeles för musik och pappan, som ser ut att vara alldeles för ung egentligen för att vara pappa, uppför sej som en förvuxen tonåring. Han uppför sej också som ett stort barn. Han skriker åt sin fru, sina barn och förmodligen slår han dom också. En översittare helt enkelt. Han blev tydligen förälder innan han vuxit klart, förmodligen press från överhuvudet i familjen, en patriark som bara åker omkring och ser ut som om han ägde nejden. Även dom ses med oblida ögon av resten av trakten.

Jag antar att varje grannskap har såna här svarta får och ingen verkar vilja ta itu med dom på allvar. Man håller dom i schack för att visa dom var skåpet ska stå, men inte mer. I fallet med alkisen måste han tas om hand och vad gäller killen med ungarna borde han skiljas från sin familj. Men vem ska våga ta steget och ta striden? Jag är nästan aldrig hemma och märker detta bara när jag är trött, för trött för att reagera.

Dessutom är jag inte en som vill anmäla. Jag föredrar att se saker lösas utan involvering från myndigheternas sida i det längsta. Alkisen borde tas om hand av sina släktingar och "jättebabyn" av sina släktingar. Det svåra ligger i att övertyga respektive familjer att ta hand om de sina. Vill de ta det steget? Eller ska grannskapet till slut gripa in?



"The score never interested me, only the game."

Fotohörnan: Varför blir inte fotona bättre?

Jag har följt serien "Alla är fotografer" en tid nu och slås av samma sak som herrar Rheborg och Schyffert gjort, nämligen att de foton vi tar borde kunna vara bättre men de är inte det, trots att det tas fler foton än nånsin. Jag har nog påpekat detta vid nåt tillfälle men det förtjänar att nämnas igen. Varför är de flesta foton så dåliga? Jag tror inte det beror på mobiltelefonernas lite sämre sensorer och linser. Inte bara, utan det kan bero lika mycket (om inte mer i många fall!) på de bristande kunskaperna hos den som håller i kameran.

Annie Lin tar ett foto på det sätt som ger bäst bilder. Bild från Wikipedia.

Jag tycker själv att jag blivit bättre på att hantera en kamera och att jag får fram bättre foton de senaste åren. Skillnaden mellan mej och de mest dekorerade fotograferna ligger nog mest i förmågan att snabbt uppfatta motivet. Det gäller att vara uppmärksam helt enkelt och är man inte fullt tränad i att se allt som kan tänkas finnas framför en så missar man mycket. Det beror förstås också på vilken typ av fotografering som är ens specialitet. Man kan missa småsaker bara för att man gillar att plåta det storslagna samt vice versa.

För alla som inte specialiserat sej och mest tar foton, som det verkar, på måfå och allt som rör sej borde en utveckling mot att bli en bättre fotograf följa på rent naturligt, men åtminstone ser inte jag att bilderna blir bättre när jag tittar på de alster som erbjuds på diverse sidor. Snarare står dessa fotografer stilla i utvecklingen. Några få finner omedvetet rätt spår och blir bättre, men de allra flesta använder kameran mest som ett tillhygge, inte som det konstnärliga och/eller dokumenterande redskap det kan vara.

Lösningen är simpel, ge akt på din omgivning och välj dina objekt. Håll kameran stadigt i handen och andas lugnt och försiktigt. Att hålla kameran nära kroppen med armarna utmed sidorna ger också bättre och stadigare bilder. Därför anser jag att bilder från mobiltelefoner på sin höjd ser någorlunda bra ut, men de är endast bra om fotografen bakom är riktigt bra, dvs har ögonen med sej. Så ha ögonen med dej nästa gång du tar ett foto, tänk också på att hålla kameran stabilt nära kroppen.




"I will continue to freak out my children by knitting in public. It's good for them."

Antidemokratiska åsikter

Igår skrev jag engagerat om demokratins paradox och nämnde då antidemokratiska åsikter. Jag tänkte fördjupa mej lite i det ämnet och ta upp såna åsikter till diskussion, för att en gång för alla klargöra varför vissa miljöintresseorganisationer är odemokratiska medan paradoxalt nog vissa främlingsfientliga rörelser inte är det. Enkelt uttryckt, innan jag börjar skriva på allvar, kan det uttryckas så här: Allt som syftar till att begränsa folks rättigheter till fri rörelse på jorden, samt begränsa yttrandefriheten och mötesfriheten är de facto antidemokratiskt och måste belysas så vi vet att undvika det och tränga undan det.

I sej är gränser mellan folk, tullverksamheten inbegripen, en antidemokratisk institution. Nu menar jag inte de naturliga gränser folk sätter upp mellan sej för att skilja mellan olika kulturer och andra åtskiljande faktorer. Jag menar de politiska gränser som satts upp av nationalstater för att skapa kulturer av de man "fångat" in innanför sina domäner. Men även politik, så kallad realpolitik, är givetvis antidemokratiskt till sin natur. Våra folkvalda gör ofta upp sinsemellan oavsett parti. Till fromma för en del, men inte alltid för alla.

Att frångå gängse demokratisk sed för att särintressen ska få sitt är vanligt när de styrande får härja fritt. Större särintressen än de stora företagen och miljörörelserna får man leta efter. De senare vill förstås att miljöflummet ska prioriteras, gärna på bekostnad av äkta miljöarbete. På miljöflummets agenda står ofta antidemokratiska åsikter, som när Pär Holmgren för några år sen var beredd att acceptera en diktatur bara för att uppnå de mål han vurmade för. Hans domedagsklocka är verkligen hemsk.

De som störde den fredliga antirasismdemonstrationen härförleden var också synnerligen antidemokratiska eftersom de gjorde allt för att förhindra en av de viktigaste rättigheterna vi har, nämligen mötesfriheten. De som bara vill förstöra för andra för att uppnå sina egna, väldigt egoistiska och odemokratiska, mål behöver inte delta i det här samhället alls. De som inte vill bidra till samhället i stort, vare sej det är individuellt eller i grupp, ska inte dra nytta av det.

Att klaga över utlänningar som kommer hit samt att klaga över politiken som förs är en sak. Det är en demokratisk rättighet att vara kritisk. Att det sen finns oerhört många aspekter av denna kritik (jag tycker den förda migrationspolitiken är felaktig därför att den styrs för mycket av känslokalla byråkrater vilket gynnar flyktingsmugglare och andra som vill tjäna pengar på olyckliga människor som förlorat så mycket i andra länder) gör inte saken mindre odemokratisk. Kritiskt tänkande, kritik, skepticism, t o m ogenomtänkta men ordinära inlägg i debatten är tillåtna i den demokratiska kontexten.

Att gå till attack mot lagliga demonstrationer är det inte. Där är så kallade vänsterextremister lika goda kålsupare som sina motståndare. Deras metoder hör inte hemma i ett modernt samhälle. Tyvärr är dessa antidemokrater fullt beredda att tvinga sej på oss normala människor som lever i våra organiserade samhällen, som vuxit ur samhällen som visserligen inte var demokratiska från början men ändå hade grunden lagd för detta. Ni som hatar demokratin som begrepp, ta ert pick och pack och dra! Vi behöver inte er.




"Life is more fun if you play games."

Demokratins paradox

Alla åsikter, även de obekväma, ska få höras i demokratins namn. Men häri ligger två paradoxer, en som beskriver demokratins eventuella undergång, men också en som handlar om att demokratiska värderingar borde få vara allenarådande. Låt oss utforska detta senare påstående lite närmare.

Det handlar alltså om att låta alla komma till tals, hur läskigt, obekvämt eller elakt det än kan låta. Till och med förnedringar och satir är en del av demokratin. Men i detta finns samtidigt paradoxen att de åsikter som går stick i stäv med den demokratiska tanken om mötesfrihet, yttrandefrihet och tankefrihet måste få vara med. I alla fall om man resonerar enligt tanken på att demokrati ska vara till för alla. Det är här jag reser ett finger mot denna åsikt. Jag vill mena att de som inte vill ha demokrati ska inte heller ha rätten att yttra sej om den i ett demokratiskt samhälle.

Vill man inte ha demokrati, tycker man inte om yttrandefrihet, ska man inte utnyttja den för sina egna odemokratiska syften. Antingen håller man då käften eller flyttar till ett land där man har diktatur. Så simpelt är det. Demokrati betyder folkvälde på grekiska och syftar då förstås på att folket har rätten att välja sina ledare. Det finns många sätt att utöva demokrati på, men det bästa för oss just nu är folkvälde.

Det ligger i yttrandefrihetens beskrivning att man ska få vara fri att yttra sin mening om saker som engagerar en. Därtill kommer mötesfriheten och rätten att tänka fritt. De är aspekter av varandra och ger tillsammans en heltäckande bild av hur demokrati fungerar, såväl i teorin som i praktiken. Men så har man stiftat lagar gällande förtal och hot, vilket jag faktiskt anser är två saker som inte hör till yttrandefriheten. Rätten att yttra sin mening berör oftast saker som är relevanta för en diskussion. Förtal och hot tillför inget relevant och ger bara den som uttalat dom en temporär satisfaktion (gammalt ord för tillfredsställelse, slå upp det!).

Därför anser jag att antidemokratiska åsikter mycket väl kan exkluderas från yttrandefriheten. Allt som går den demokratiska tanken emot är diktatur, men jag vill inte förbjuda dessa åsikter. Då skulle vi verkligen hamna i paradoxen jag beskriver ovan. Jag vill däremot bannlysa dom från diskussionen. Det viktiga är budskapet, inte hur budbäraren är funtad. Som jag tidigare sa är en odemokratisk åsikt inget som bör höras i ett demokratiskt samhälle, oavsett vilken den åsikten är. Knyt hellre näven i fickan eller flytta till ett land där du kan krama diktaturen bäst du vill, om du kan och får...

Vad är då en antidemokratisk åsikt? Till exempel att man är emot fria val, yttrandefrihet och rätten att mötas. Att man vill begränsa dessa rättigheter, som människor har haft i olika former och utsträckning genom alla tider, är högst odemokratiskt och hör inte hemma i ett modernt samhälle. Rätten att yttra sej innebär inte att man ska yttra sej i allt, speciellt inte om det går stick i stäv med rätten att yttra sej. Men att förbjuda antidemokrati är fel, för det är ett exempel på just antidemokrati.

Längst ner finner den ärade läsaren ett citat av den amerikanske forskaren och författaren Isaac Asimov om just demokrati och paradoxen kring den demokratiska tanken. Han trycker på en sak jag inte tagit upp här, nämligen kunskap. Det är kunskap som ger demokrati, och ett samhälle som inte värderar kunskap blir snart en diktatur. Så läs ni alla där ute, lär er något! Det är viktigare att ni lär er än sitter vid datorerna och sprider odemokratiskt hat. De som spelar nätverksspel lär sej något om livet. Vad gör de antidemokratiska människorna då?



"Anti-intellectualism has been a constant thread winding its way through our political and cultural life, nurtured by the false notion that democracy means that 'my ignorance is just as good as your knowledge."

Dumheter världen över

Säpo larvar sej som vanligt. Deras moraltaktik består i att tänkta scenarier med attacker mot mål i Sverige endast kan stoppas med hjälp av material som kan fås om telefon- och internetoperatörerna automatiskt skickar det till Säpo. Såna övergrepp från terroristers sida är en våt dröm för konspirationsteoretiker utan större verklighetsförankring, men har svag koppling till just verkligheten. De som tror på såna amsagor är antingen ett offer för propagandan från de som vill hålla bollen i rullning eller så går de på ren automatik efter attackerna för så många år sen.

Att buffé innebär inte att man får äta som en utsvulten fd lägerfånge som inte sett mat på länge. Man ska visa hänsyn och äta sej mätt utan att gå till överdrifter. Så resonerar man på en restaurang i Örebro. Jag kan inte annat än hålla med. Lite mat ska man väl lämna åt andra, va? Det är väl bara om det kommer uthungrade horder som man kan släppa lite på den regeln.

Skolgårdarna i Stockholmstrakten är för små, har det konstaterats i en rapport till berörda politiker som säger att de "ska göra nåt åt det". Allt är för smått när det gäller skolan som helhet, konstaterar alla andra. Men med en skola som knappt klarar sej sen den gjordes till en kommunal angelägenhet är det väl inte så konstigt att våra elever får så dåliga resultat på proven och i allmänkunskapen.

Lurendrejeri på högre nivå än nånsin det svenska spelmonopolet. Det är vad Postkodlotteriet är. Maken till skamlöst rackarspel finns inte. Det är faktiskt tröttsamt dessutom att se hur TV4, lika skamlöst, gör fjantig reklam för verksamheten. Men om dumma svenskar vill spela bort sina pengar till listiga holländare får de gärna göra det. Det är ett fritt land och det är inte förbjudet att vara dum i huvudet.

I USA verkar en del kvinnor vara mer släkt med insekter, fiskar och amfibier. I alla fall de arter som ägnar sej åt partenogenes, könlös graviditet. Det kallas jungfrufödsel men jag undrar om så verkligen är fallet. Det är nog det gamla vanliga sättet, bara att de vägrar säga vem pappan är, så att deras pappa inte tar fram bössan och tvingar fram ett skjutjärnsbröllop.




"Quotation, n: The act of repeating erroneously the words of another."

Fler hågkomster från det förflutna

Igår skrev jag om ett misslyckat disko som jag var med om att arrangera. Idag är det diverse sportminnen jag varit med om att skapa som gäller. Inget av dom har gått till annalerna för rekord eller annat spektakulärt, men de är nämnvärda i alla fall. Jag börjar med kast med liten boll, det som vuxna atleter kallar kulstötning. Det var i lågstadiet, ettan eller tvåan tror jag, och jag fick på ett kast som jag tyckte var jättebra. Det var väl inte helt rakt men det gick långt. Döm om min förvåning när de som mätte började mäta åt ett helt annat håll!

Det visade sej att jag, för att få ett bra kast, måste kasta mer eller mindre rakt framför mej. De hade en ganska smal kastsektor där bollen kunde landa och mitt kast var i dessa personers ögon väldigt snett och vint. Långt senare skulle jag göra folk besvikna genom mina kast på annat vis. I åttan hade vi skolmästerskap i friidrott och det var så många med att man fick ha kulstötningen även inomhus, och naturligtvis skulle jag hamna i den gruppen som skulle kasta inomhus.

När jag steg upp för att göra mitt kast var det nån i den ganska så stora publiken som fick för sej att börja heja på mitt kast, vilket gjorde att resten av publiken följde med av bara farten. Fullt med taktfasta applåder vilket förvirrade mej och jag kunde inte göra mej själv rättvisa. Kastet kom bara ca 9 meter, drygt hälften av vad jag brukade komma.

Friidrott har varit kul att utöva, även om det är roligare att titta på när andra utövar det. Som när en klasskamrat till mej i fyran snubblade strax innan ribban när vi hoppade höjdhopp. Hon kom inte ens fram till ribban men lyckades ändå riva den med ena foten som for ut nästan som en karatespark när hon föll. Vid ett annat tillfälle lyckades en kille riva allt, inte bara ribban utan även ställningen. Hur han lyckades med det är svårt att fatta. Det började som en helt vanlig rivning men han måste ha kommit åt den ena ställningen när han ramlade vid rivningen.

Själv var jag en höjdhoppare som aldrig stack ut från mängden. Som mest 140 cm. Inga spektakulära rivningar, inga vinster, inget sånt alls. Samma med längdhopp och löpning. Jag var en i mängden. Spjut och andra såna grenar där man fick kasta nåt långt fick vi aldrig prova på. Löpning i skogen höll vi på med också. Rätt kul att se på plantor av olika slag, framför allt som det vi sprang var en före detta trädgård. Själva ansträngningen var bara skön om man själv fick bestämma takten och slapp kuta. En sakta lunk, strax under joggningstakt, var min forte. Då kunde jag springa nästan hur länge som helst.

Fotboll var för mej en trivsam avkoppling i skolan. På rasterna i mellanstadiet brukade jag och den som var målvakt mest stå och snacka tills det kom en boll som vi behövde ta hand om. I övrigt var jag nog mest i vägen. Det finaste mål jag gjort var ett självmål. Jag skulle blockera ett skott med min rygg men bollen tog på min fot och seglade över målvakten i mål. Det bästa mål jag sett gjordes av en lärare inför en match mellan just lärarna och de bästa eleverna när vi gick i nian. Det var före matchen som lite lattjande och skojande utfördes på planen, som var inomhus.

Han drog på för fulla muggar, bollen tog i ribban, därifrån upp i taket för att sen studsa mot en av de ställningar man har för balansgång och liknande, ner i golvet och in i mål. Under de två-tre sekunder som detta hände gick publikens röster från bu och häcklande till jippi och hurrarop. Hur själva matchen slutade kommer jag inte ihåg.

Av övriga sporter är det innebandy jag gillat allra mest. Jag kan stolt säga att jag är nog den ende som gjort två mål i grundskolan med nio årskurser mellan dom. Ett i ettan och ett i nian. Där emellan gick det alltså sju årskurser utan ett enda mål. Däremot motade jag många. Handboll spelades då och då, men inte så mycket som jag hade hoppats. Jag har faktiskt varit med om att spela en säregen handbollsmatch. I gymnasiet skulle vi lära oss grunderna i sporten och spelade då en match som slutade - 0-0! Ingen av oss kom igenom det andra laget...

Basket provade vi också på, liksom volleyboll och baseboll, med blandat resultat. Ibland fick vår gympalärare för sej att hålla brandtal om saker han ogillade vilket gjorde att lektionerna gick bort nästan helt till snack. Som när det var på tal att föra över ansvaret för skolorna till kommunerna. Då gick han verkligen i taket och gick till storms mot denna politik. Jag är så här i efterhand böjd att hålla med honom, vilket jag också gjorde då, men att hela lektionen gick bort till detta extra långa brandtal gillade jag inte.

Det var vad jag kunde komma på vad gäller mitt sportsliga förflutna. Väl mött en annan gång...




"Mary Bradley waits at home,
in the nuclear fall-out zone"

Hågkomster från det förflutna

I nian skulle vi åka på klassresa, och för att finansiera den resan gjorde vi vad alla klasser alltid har gjort. Vi sålde saker, deltog i olika evenemang som gav oss pengar - samt arrangerade ett disko för sexorna. Det var strax före julen 1989 och det var jag och en kompis som tog på oss uppgiften att stå för apparaterna. Övriga klasskompisar fick stå för musiken och/eller mat och annat som hör ett skoldisko till. Vi släpade min stereo till mellanstadiets gympasal, där diskot skulle hållas, och tvingades vänta. Vänta för att det precis före oss var en idiot till balettlärare som hade lektion med sina elever där.

Han vägrade låta oss komma in före utsatt tid, trots att han var sen. Han skulle ha varit klar halv sex och vi skulle börja vårt disko klockan sex. Tio över sex fick vi tillåtelse att komma in, om jag minns rätt, och fanskapet blängde bara överlägset på oss när han gick. Sen fortsatte olyckorna en efter en. Först ville LP-spelaren inte funka för bandet under tallriken hade lossnat och vägrade låta sej fästas igen. På grund av det hade vi därför bara CD-spelaren och kassettbandspelaren tillgänglig.

Ni som är små eller har levat i en sorts dvala de senaste decennierna får här tänka på att 1989 var CD fortfarande nåt nytt och väldigt få hade såna skivor hemma. Jag var en av få som hade det, tack vare att jag fått min storebrors avlagda Onkyo. Vi insåg snabbt att musiken vi hade tillgänglig inte skulle räcka för de tre timmar som det var tänkt att diskot skulle hålla på i, så några sprang hem efter band och de få CD:ar som fanns.

Musiken dundrade ut över de intet ont anande 12-åringarna. Det blev allt möjligt som vi kunde hitta. De listor vi hade gjort upp fick vi kasta för inget stämde längre. Letandet bland alla kassetter och CD:ar gjorde att det ibland gick upp till en halv minut mellan låtarna och mikrofonen vi hade med oss för att presentera låtarna vägrade också att funka. Det verkade som om allt konspirerade emot oss.

Olycka nr tre var när högtalarna sprack mot slutet av evenemanget. Min stereo var för kraftig för skolans högtalare verkar det som. De skorrade till slut med ett dovt morr resten av terminen. Man skaffade nya framåt våren. Min stereo drabbades också. En säkring ansvarig för just strömmen till högtalarna gick sönder så den fick bytas.

Vad tyckte då sexorna om musiken och diskot i stort? Jo, de tyckte det var det tråkigaste disko de nånsin varit på. Jag har hållit låg profil inom den branschen sen dess och pengarna som blev över efter allt hade betalts var inte tillräckligt för att kunna hjälpa klasskassan inför resan så våra föräldrar fick skjuta till, så en resa blev det i alla fall.




"One good thing about music, when it hits you, you feel no pain"

Rör inte mitt kött!

En liten krönika med dumheter i Avigbladet, förlåt Aftonbladet, om mat och klimat har nyss blivit läst av undertecknad. Enligt den ska vi i sann modern miljöhataranda avstå från köttet i jul och göra köttersättning. Det till och med ges ut recept på denna "ersättning". Personligen tycker jag att receptet för alternativa revbensspjäll låter riktigt intetsägande. Det låter mer som tilltugg till köttet. Men det som ska användas som glasering på det fejkade köttet låter riktigt livsfarligt. Skulle Mats-Eric Nilsson gå med på detta? Se bara nedan:

"1 dl äpplemos

0,5 dl ljus sojasås

1 msk mörk sojasås

1/5 dl ketchup

2 st vitlöksklyftor

1 tsk fänkålsfrö

3 msk ljus sirap

1 nypa chiliflakes

1/2 tsk rökarom"

Hur många tillsatser och tvivelaktigt tillkomna råvaror som helst i den glaseringen. Framför allt chiliflakes, rökarom, ketchup och sojasås är minst sagt suspekta från det perspektivet. Är det vad stackars lättlurade "miljövänner" vill och ska ha? Ketchup förresten, det är ju fullt med socker i sånt. Ska vi verkligen äta en massa socker, som ju produceras genom raffinering som definitivt inte är en miljövänlig procedur? Jag hoppas att ingen normal människa äter det där. Men så är det inte normala människor som kallar sej experter längre.

De som inte vill, får eller kan äta kött behöver inte göra det, men vi andra som vill, får och kan ska inte behöva utstå larvig propaganda av den här typen bara för att några "experter" och andra viktigpettrar fått för sej att köttet orsakar utsläpp av växthusgaser. Som om inte grönsaker och annat vi äter skulle vara lika skyldiga på den punkten?



"Give me liberty or a bran muffin!"

Fotohörnan: SNÖ!

Lappmöglet är över oss här i obygden. Det är väl vackert när det ligger en solig dag, men oftast är vintern i Norden ett halt helvete med slask och is. I skrivande stund är det just detta senare som är rådande. Dessutom balanserar temperaturen runt nollan vilket gör marken förrädisk att gå på även för en ung viril man som undertecknad. Jag väljer förstås att visa mina bättre upplevelser av vintern. Vassego!

"Vilken debutant!"

Den globala uppvärmningen drabbar Mellanöstern

Det snöade i Kairo, Jerusalem och andra platser i Mellanöstern vilket gett upphov till en del ironiska kommentarer om att den globala uppvärmningen lett till kallare väder. Verkligheten är att ett högtryck har parkerat rätt över Centraleuropa där det nu tvingar alla lågtryck norrut och söderut, med regn i lägre terräng och snö i högre, som här i Norden och i Mellanöstern. Att det snöar i Kairo beror på just den här bubblan av högtryck som får även vätan på breddgraderna formen av snö. Som alltid när det händer nåt annorlunda är det förstås barnen som gillar det bäst. Tänk om de vuxna också kunde leka i snön istället för att skjuta på varandra...

"Den ger dej en känsla av viktlöshet"

Språkhörnan: Du och ni

Du-reformen anser jag måste bibehållas. Jag upplever det som väldigt fult när någon säger ni till mej. Det är oartigt och tyder på bristande respekt enligt mitt sätt att se. En som niar mej i en affär uppträder jag oftast kort mot och visar tydligt att jag ogillar detta ord, som för övrigt bäst hör ihop med plural, alltså flera personer. Ni är förresten en anomali i det svenska språket. Det är bildat mer eller mindre som en feluppfattning av pluralordet i. I äldre svenska fanns fortfarande pluraländelserna kvar före vissa ord. T ex det som idag blir "Är ni hungriga?" var förr "Ären i hungriga?".

N i sista delen av verbet lösgjordes med tiden från sitt ursprungliga hem och kom att höra ihop med i och blev så ordet ni. Av någon anledning kom detta ni att bli en alternativ form för du, singular alltså. Men du behöver ingen kompanjon på den platsen i det grammatiska schemat. Du är ett tillräckligt ord och ni ska vara kvar där det hör hemma, dvs i plural. Sen 1960-talets du-reform har du varit det vanligaste ordet.

Dock verkar det som om folk ute i världen är obekväma med att säga du till främlingar. Men just du och ni är bara en liten aspekt av det där med artigheter gentemot en annan person. Att säga herr och fru, fröken osv är något som faktiskt hade börjat försvinna ur svenska språket flera decennier redan innan du ersatte ni som det offentliga tilltalet mellan vanligt folk som inte kände varandra. Om något borde vi fortsätta säga du till varandra. Ni är som sagt ett ord för flera personer, inget annat.



"Klar för kvällens final"